Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändringar i förordningen den 26 juni 1931

1934-05-24 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:43, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändringar i förordningen den 26 juni 1931

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1934 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändringar i

förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända

sjukkassor m. m.

I två inom andra kammaren väckta, till lagutskott hänvisade motioner,

nr 304 och 305, vilka behandlats av andra lagutskottet, har herr Andersson

i Igelboda hemställt, i motionen nr 304, att riksdagen måtte besluta, dels

sådan ändring av eller tillägg till övergångsbestämmelserna i förordningen

den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor, att medlem av förening,

som är registrerad enligt lagen den 4 juli 1910 örn sjukkassor eller den 1

januari 1932 varit registrerad enligt nämnda lag men sedermera registrerats

enligt lagen den 29 juni 1912 örn understödsföreningar, skall äga

rätt att under i sagda övergångsbestämmelser fastställd tid överflytta till

erkänd sjukkassa å medlemmens bosättningsort, dels ock ett tillägg till

lagen den 26 juni 1931 (nr 279) örn ändring i vissa delar av lagen den

29 juni 1912 om understödsföreningar av innehåll, att vid överflyttning

av medlemskap, som här avses, den förening, från vilken flyttningen sker,

skall efter de föreskrifter, tillsynsmyndigheten meddelar, vara pliktig att å

den kassa, till vilken medlemmen överflyttar sin sjukförsäkring, överföra

på medlemmen belöpande andel i sjukhjälpsfonden, och i motionen nr 305,

att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i förordningen deri 26 juni

1931 om erkända sjukkassor, att för sjukkassa, som varit registrerad enligt

lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor, möjlighet beredes att även under loppet

av år 1935 antagas till erkänd sjukkassa, ävensom att rätten att överflytta

till erkänd sjukkassa, varom talas i övergångsbestämmelserna till ovannämnda

förordning, utsträckes att gälla intill den 1 januari 1936.

Beträffande de skäl, motionären anfört för sina yrkanden, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av socialstyrelsen. Det yttrande, som i anledning

härav kommit utskottet tillhanda från nämnda myndighet, finnes fogat såsom

bilaga till detta utlåtande, och tillåter sig utskottet hänvisa till detsammas

innehåll.

I förevarande ämne hava vidare skrivelser inkommit till utskottet från

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 13. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

Rikssjukkassornas centralorganisation, som enligt uppgift representerar

fem av de större erkända centralsjukkassorna, samt från Framtidsförbundet,

allmän sjukkassa.

En genomgripande reform av vårt sjukkasseväsen genomfördes så sent

som år 1931.

Före genomförandet av denna reform innefattades den rättsliga regleringen

av sjukkasseverksamheten i lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor. Enligt

denna kan förening för inbördes understöd, som avser att utan affärsmässigt

drivande av försäkringsrörelse bereda antingen enbart sjukhjälp eller

ock såväl sjukhjälp som begravningshjälp, därest den fyller i lagen uppställda

villkor, registreras såsom sjukkassa. Något tvång att söka registrering

föreligger ej, men allenast registrerad sjukkassa äger rättssubjektivitet.

Statsbidrag lämnas också endast till registrerade kassor. Enligt lagen

kan det finnas två slag av sjukkassor, nämligen dels vanliga sådana och

dels s. k. fortsättningskassor. De sistnämnda äro kassor, som meddela

sjukhjälp endast åt medlemmar av andra kassor och uteslutande eller huvudsakligen

för tid, för vilken medlemmarna på grund av sjukhjälpstidens begränsning

i de särskilda kassorna ej äro berättigade till hjälp från dessa.

För att kunna vinna registrering skall kassan hava i enlighet med lagen

antagit stadgar och utsett styrelse samt äga ett medlemsantal av minst 100;

när särskilda omständigheter därtill föranleda, kan registrering erhållas

även vid lägre medlemsantal, dock ej örn det understiger 25. I stadgarna

skall bl. a. angivas kassans verksamhetsområde, men detta kan bestämmas

hur som helst; det kan exempelvis omfatta hela riket eller viss kommun,

viss stad med kringliggande omnejd o. s. v. Att för det ifrågavarande

verksamhetsområdet redan förut funnes en registrerad kassa, utgör intet

hinder för registrering. Med hänsyn till verksamhetsområdet äro sjukkassorna

i stort sett av två olika typer, nämligen antingen s. k. lokalsjukkassor,

vilka hava sin verksamhet lokalt begränsad, eller rikssjukkassor,

vilka arbeta med lokalavdelningar eller eljest hava sina medlemmar i

väsentlig grad spridda över en större eller mindre del av riket. Rörande

medlems inträde i och avgång ur registrerad sjukkassa meddelas allenast

kortfattade regler. Med avseende å ålder eller hälsotillstånd finnas inga

begränsningar i fråga om inträdesrätten. Medlem, som utträtt eller uteslutits

ur kassan, får därvid ej utbekomma något av kassans tillgångar

(13 § 2 st.). Sjukhjälp skall bestå antingen av vård å sjukhus eller av

läkarvård jämte läkemedel eller av visst belopp i penningar för varje dag

men kan omfatta samtliga dessa understödsformer. Sjukhjälpstiden skall

som regel omfatta minst 90 dagar för varje tidsperiod av tolv månader.

Bestämmelser angående statsbidrag innefattas i kungörelserna den 11

oktober 1920 (nr 689) angående statsbidrag åt sjukkassor och den 30 juni

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr -13. 3

1913 (nr 136) angående statsbidrag åt sjukkassor, som meddela moderskapslijälp.

Redan kort tid efter utfärdandet av 1910 års sjukkasselag påyrkades från

ett flertal håll en genomgripande omläggning av sjukförsäkringen. Såsom

de förnämsta olägenheterna med den då gällande lagstiftningen framhöllos

den organisatoriska splittringen, vilken uppammade en osund konkurrens,

de alltför svaga prestationer, som lämnades av sjukkassorna, samt den

alltför ringa anslutningen.

Såsom exempel på splittringen vill utskottet nämna, att i början av år

1931 funnos i Stockholm 50 lokala sjukkassor och minst lika många avdelningar

av rikssjukkassor. Kommuner funnos, där 1 700 sjukkassemedlemmar

voro fördelade på 30 sjukkassor eller där 1 800 medlemmar tillhörde

35 olika sjukkasseorgan.

Omkring år 1930 voro cirka 20 °Jo av Sveriges befolkning över 15 år anslutna

till sjukkassor medan för Danmark vid 1928 års slut motsvarande tal

var 65,1 %.

Sakkunnigförslag angående reformering av sjukkasselagstiftningen avgåvos,

av socialforsäkringskommittén i betänkande den 14 oktober 1919 angående

allmän sjukförsäkring, av statens besparingskommitté i betänkande

den 19 februari 1925 angående socialförsäkringens organisation, av särskilda

sakkunniga i betänkande den 15 december 1926 angående omorganisation

av det statsunderstödda sjukkasseväsendet m. m. samt av särskilda

sakkunniga i betänkande den 11 oktober 1929 angående en reformerad sjukförsäkring

m. m.

Förslag om ny sjukkasselagstiftning framlades för riksdagen åren 1926

(prop. nr 113 och 117), 1927 (prop. nr 113 och 114), 1930 (prop. nr 154)

samt 1931 (prop. nr 75).

Samtliga regeringsförslag voro i organisatoriskt hänseende grundade på

ett system med s. k. enhetskassor.

Det sista förslaget, som i väsentliga delar byggde på ovannämnda, år 1929

avgivna betänkande, antogs i huvudsak av 1931 års riksdag.

Den 26 juni 1931 utfärdade därefter Kungl. Majit, bland annat, följande

författningar:

1) lag (nr 279) örn ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr

184) om understödsföreningar;

2) förordning (nr 280) örn erkända sjukkassor; samt

3) kungörelse (nr 282) angående statsbidrag åt sjukkassor.

Utskottet övergår nu till en redogörelse för huvudgrunderna av den nya

lagstiftningen.

Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1932. I övergångs
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

bestämmelserna till ovannämnda lag av den 26 juni 1931 stadgades, att vid

förstnämnda tidpunkt skulle 1910 års sjukkasselag upphöra att gälla. För

sjukkassa eller fortsättningskassa, som den 1 januari 1932 var registrerad

enligt 1910 års lag, skulle emellertid denna fortsätta att gälla för kassan,

intill dess kassan blivit registrerad enligt lagen örn understödsföreningar,

likväl ej längre än till den 1 januari 1935. Registrerad sjukkassa, som önskar

fortsätta med sin verksamhet, har att före övergångstidens slut söka registrering

som understödsförening. Sker ej detta, måste kassan efter övergångstidens

slut omedelbart träda i likvidation samt upplösas. Endast örn medlemsantalet

icke uppgår till 50, kan kassan därefter fortsätta verksamheten

utan att vara registrerad som understödsförening. Som understödsförening

registrerad sjukkassa äger att hos tillsynsmyndigheten för understödsföreningar

(socialstyrelsen) göra ansökan örn antagande till erkänd sjukkassa

för visst, lokalt begränsat verksamhetsområde, nära anslutande sig till den

bestående kommunala indelningen. Med antagandet följer rätt till statsbidrag

enligt därom fastställda grunder.

De erkända sjukkassorna äro av tvenne slag, lokalsjukkassor och centralsjukkassor.

För att kunna antagas till lokalsjukkassa skall understödsförening

till verksamhetsområde hava en eller flera närgränsande kommuner

och som regel hava minst 100 medlemmar. Centralsjukkassa skall till

verksamhetsområde hava ett eller flera landstingsområden eller stad, som

icke deltager i landsting. Annan stad, i vilken sjukkasseverksamheten nått

större omfattning och har en mera enhetlig organisation, kan med tillsynsmyndighetens

medgivande utgöra eget centralsjukkasseområde.

Söka flera än en understödsförening antagande för ett och samma verksamhetsområde,

skall tillsynsmyndigheten söka åvägabringa jämkning beträffande

de avsedda verksamhetsområdena eller överlåtelse enligt 68 § i

lagen om understödsföreningar på en av föreningarna av den eller de andras

rörelse eller på en för ändamålet bildad förening av samtliga de sökandes

rörelse. Kan överlåtelse icke åvägabringas, antages den förening, som tillsynsmyndigheten

finner lämpligast, varvid hänsyn särskilt skall tagas till

föreningarnas medlemsantal.

För ett och samma verksamhetsområde må allenast en sjukkassa antagas.

Från denna regel göres emellertid undantag i tvenne hänseenden till

förmån för redan bestående sjukkassor. Det första undantaget gäller sjukkassor,

som uteslutande eller huvudsakligen äro avsedda för anställda vid

visst eller vissa företag eller i visst yrke (s. k. fabriks- och yrkessjukkassor)

eller för personer, beträffande vilka särskilda personliga betingelser äro för

handen. Oberoende av att verksamhetsområdet ej är begränsat på sätt i förordningen

stadgas eller att erkänd sjukkassa redan finnes för området, kan

dylik sammanslutning antagas till erkänd sjukkassa. Det andra undantaget

gäller i fråga om stad, som skall utgöra eget centralsjukkasseområde. Här

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande A!r 18.

5

kan en var förening, vilken varit registrerad som sjukkassa och som räknar

minst 500 medlemmar, antagas till lokalsjukkassa för staden.

I lokalsjukkassa skall rätt till inträde tillkomma varje inom kassans verksamhetsområde

bosatt man eller kvinna i åldern 15—40 år, som har god

hälsa och icke är behäftad med lyte, som medför eller kan antagas medföra

väsentlig nedsättning av arbetsförmågan eller påkalla läkarvård i större utsträckning.

Inom tolv månader efter föreningens antagande till erkänd sjukkassa

föreligger dock rätt till inträde även för personer i åldern 40—45 år.

Den, som icke enligt förordningen har rätt till inträde, får icke heller medgivas

sådan rätt, dock kan genom bestämmelse i stadgarna inträdesåldern

höjas till 50 år. Rätt till inträde i centralsjukkassa skall tillkomma dels en

var medlem av lokalsjukkassa inom centralsjukkassans verksamhetsområde

(indirekt ansluten medlem), dels ock en var person, bosatt å ort inom verksamhetsområdet,

för vilken lokalsjukkassa icke finnes (direkt ansluten medlem).

Medlem av lokalsjukkassa är pliktig att som medlem tillhöra centralsjukkassa

för den ort, där han är bosatt, och medlem av centralsjukkassa

är på samma sätt pliktig att tillhöra lokalsjukkassa •— förutsatt att sådan

finnes — där han är bosatt.

Medlem av erkänd sjukkassa, som avflyttar från kassans verksamhetsområde

till ort, för vilken erkänd sjukkassa finnes, eller till utlandet, uteslutes

ur kassan från och med utgången av månaden näst efter den, under

vilken flyttningen skedde. Bosätter sig den flyttande inom verksamhetsområdet

för annan erkänd sjukkassa och hava stadgade avgifter erlagts intill

tidpunkten för överflyttningen, är han berättigad att inom nämnda tid

som medlem ingå i den senare kassan.

Sjukhjälp i erkänd sjukkassa skall omfatta 1) ersättning för utgifter till

sjukvård (sjukvårdsersättning) och 2) understöd i penningar för varje dag

(sjukpenning); dock att skyldigheten att meddela förstnämnda understöd inträder

först den 1 januari 1938. I fråga örn sjukhjäp i form av ersättning för

utgifter för läkarvård få inga begränsningar i fråga om understödstiden göras.

Vad åter beträffar sjukhjälp i form av sjukpenning eller sjukhusvård

skall dylikt understöd utgå för en understödstid av minst två år för ett och

samma sjukdomsfall. Prestationerna skola på visst sätt fördelas mellan lokaloch

centralsjukkassa.

Begravningshjälp får icke meddelas av erkänd sjukkassa. Förening, vilken

varit registrerad som sjukkassa och som före den 1 januari 1935 ingivit ansökan

om antagande till erkänd sjukkassa, kan dock vinna sådant antagande

utan hinder av att den på grund av utfästelse, gjord före ansökans ingivande,

är skyldig meddela begravningshjälp. Sådan förening är emellertid pliktig

alt upphöra med begravningshjälpsverksamlieten inom två år från antagandet.

I ovannämnda kungörelse av den 2f> juni 1931 hava lämnats bestämmelser

angående statsbidrag åt erkända sjukkassor. Enligt denna kungörelse

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

skall statsbidrag utgå till varje erkänd sjukkassa dels i förhållande till antalet

medlemmar i kassan, dels ock i förhållande till av kassan meddelad

sjukhjälp och moderskapshjälp. Statsbidrag beräknas för kalenderår och utbetalas

i efterskott efter ansökan.

För att underlätta övergången från det gamla till det nya systemet hava

särskilda bestämmelser meddelats. I 45 § sjukkasseförordningen stadgas sålunda,

att förening, vilken varit registrerad som sjukkassa enligt lagen den

4 juli 1910 örn sjukkassor och vilken före den 1 januari 1935 ingiver ansökan

i sådant avseende, må antagas till erkänd sjukkassa utan hinder av

vissa stadganden i sjukkasseförordningen. I 48 § stadgas emellertid, att örn

förening, som i 45 § avses, antages till erkänd sjukkassa, är den pliktig

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, tillsynsmyndigheten meddelar

rörande överförande av medel, som vid tidpunkten för antagandet funnos

avsatta för sjukhjälpsverksamhetens bedrivande, antingen till centralsjukkassa,

till vilken medlemmarna skola vara anslutna, eller till annan erkänd

sjukkassa, till vilken medlem överflyttar sin sjukförsäkring.

För att underlätta för sjukkassor, registrerade enligt 1910 års lag, att verkställa

nödiga förändringar för att kunna antagas till erkända sjukkassor

hava i lagen den 20 juni 1931 örn vissa ändringar i lagen örn understödsföreningar

meddelats vissa föreskrifter angående stadgeändring samt överlåtelse

helt eller delvis av verksamheten. Enligt 1910 års sjukkasselag gäller

beträffande flertalet frågor såsom minimivillkor för giltigheten av beslut om

stadgeändring, att antingen samtliga medlemmar av kassan förenat sig

örn beslutet eller att beslutet fattats å två sammanträden, därav ett ordinarie,

och å det sista biträtts av 2/3 av de röstande. De lättnader i fråga örn stadgeändring

och överlåtelse av rörelsen eller viss del därav, som meddelats genom

nyssnämnda lag av den 26 juni 1931, kunna sammanfattningsvis angivas

på i huvudsak följande sätt: Medan sjukkassa ännu är registrerad enligt

1910 års sjukkasselag kan stadgeändring beslutas å ett sammanträde med

3/4 majoritet av de röstande. Sedan förening vunnit registrering enligt

understödsföreningslagen, kan förening, som varit registrerad enligt 1910 års

lag men icke antagits till erkänd sjukkassa, intill den 1 januari 1935 å ett

sammanträde med 3/4 majoritet av de röstande besluta sådan stadgeändring,

som erfordras för antagande till erkänd sjukkassa, ävensom besluta

överlåtelse av rörelsen eller viss del därav å erkänd sjukkassa. Vidare kan

förening, som antagits till erkänd sjukkassa, å ett sammanträde med 3/4 majoritet

av de röstande besluta sådan ändring, som erfordras för erkännandets

bibehållande, ävensom besluta överlåtelse av viss del av rörelsen, då överlåtelsen

fordras för erkännandets bibehållande.

Härutöver hava i övergångsbestämmelserna till sjukkasseförordningen

föreskrifter meddelats rörande, bland annat, rätt för enskild medlem

av sjukkassa, som vid den nya lagstiftningens ikraftträdande varit registrerad

s. 7 Kontrollera mot PDF

Amira lagutskottets utlåtande Nr A3.

7

enligt 1910 års sjukkasselag, att överflytta till erkänd sjukkassa. Andra

och tredje styckena i dessa övergångsbestämmelser hava följande lydelse:

»Intill den 1 januari 1935 skola medlemmar av varje enligt lagen den 4

juli 1910 om sjukkassor registrerad förening, som upphör med sin verksamhet,

äga rätt till överflyttning till erkänd sjukkassa, inom vars verksamhetsområde

de äro bosatta, dock att anmälan om inträde skall göras före utgången

av månaden näst efter den, då beslutet om förstnämnda förenings

upplösning blev slutligen gällande. Intill samma dag skola ock medlemmar

av förening, registrerad enligt nyssnämnda lag, vilka äro bosatta utanför

föreningens verksamhetsområde men inom verksamhetsområdet för erkänd

sjukkassa, äga enahanda rätt till överflyttning.

Vad sålunda stadgats om rätt till överflyttning skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande medlemmar av förening, som vid denna förordnings

ikraftträdande är registrerad enligt lagen om sjukkassor och sedermera

registreras såsom understödsförening utan att i samband därmed antagas

till erkänd sjukkassa.»

I övergångsbestämmelserna till ovannämnda lag av den 26 juni 1931 har

vidare stadgats, att då 1910 års lag örn sjukkassor skall beträffande viss

förening gälla efter den 1 januari 1932, skall iakttagas, att bestämmelsen

i 13 § 2 st. i 1910 års sjukkasselag, enligt vilket stadgande till avgående

medlem icke får utbetalas någon del av föreningens tillgångar, icke må utgöra

hinder för att, därest medlem i sammanhang med utträde eller uteslutning

ur föreningen vinner inträde i erkänd sjukkassa, till denna utbetalas

visst belopp av föreningens tillgångar.

Utskottet vill i detta sammanhang även omnämna stadgandet i 12 § 2 st.

understödsföreningslagen, enligt vilket medlem, som avgår ur understödsförening,

icke, med mindre annorlunda är bestämt i stadgarna, äger rätt att

utfå någon del av föreningens tillgångar.

De ovan återgivna övergångsbestämmelserna hade i huvudsak föreslagits

av 1929 års sakkunniga och därefter upptagits i propositionerna till 1930

och 1931 års riksdagar. Nämnda sakkunniga anförde, bland annat:

Det synes önskligt, att då gammal kassa antages till erkänd sjukkassa

och medlemmar, bosatta utanför kassans nya verksamhetsområde, i samband

därmed överflytta sin sjukförsäkring till annan erkänd kassa, på dem belöpande

andelar av sjukhjälpsfonden överföras till den kassa, vari de inträda.

Då några detaljerade regler för närvarande icke kunna meddelas beträffande

överföringen, har det ansetts lämpligast att allenast stadga, att kassorna

skola ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i sådant hänseende,

som tillsynsmyndigheten utfärdar.

Denna bestämmelse blir ej tillämplig, då gammal kassa ej antages till

erkänd kassa utan upplöses. Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna

skola kassans medlemmar i sådant fall likväl äga rätt till överflyttning till

erkänd kassa å bosättningsorten. De sakkunniga lia tagit i övervägande att

såsom villkor för överflyttning under nu angivna omständigheter föreskriva,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

att den överflyttande skulle föra med sig på honom belöpande andel av den

gamla kassans sjukhjälpsfond eller eventuellt själv erlägga däremot svarande

belopp. Emellertid ha de sakkunniga stannat vid att ej föreslå något sådant

villkor. Det intresse, som de försäkrade uppenbarligen måste äga av att

den nya sjukkasseorganisationen blir så stark och bärkraftig som möjligt,

och medvetandet, att de såsom delaktiga i denna organisation komma att

vara ansvariga för dess utfästelser, torde utgöra tillräcklig anledning för

medlemmar i kassa, som upplöses, att därvid söka genomdriva, att behållna

tillgångar användas för tryggande av medlemmarnas fortsatta sjukförsäkring.

Utöver de ovan anförda möjligheterna till övergång till den nya sjukkasseorganisationen

finnes enligt gällande lagstiftning ytterligare en sådan möjlighet,

som tidigare i denna redogörelse berörts. Förening för inbördes sjukhjälp,

som är eller blir registrerad enligt understödsföreningslagen, kan sålunda

med anlitande av det i 61 och 68 §§ i nämnda lag anvisade förfaringssättet

överlåta sin sjukhjälpsverksamhet eller viss del därav på en erkänd

sjukkassa. En sådan överlåtelse kan ifrågakomma även beträffande förening,

som icke varit registrerad enligt sjukkasselagen. Vid dylik överlåtelse

gälla icke de i sjukkasseförordningen stadgade villkoren i fråga om ålder

och hälsotillstånd för inträde i erkänd sjukkassa. För att överlåtelse skall

komma till stånd kräves emellertid, att vederbörande erkända sjukkassa är

med örn saken och avgiver anbud på övertagandet samt att överlåtelsen gillas

av tillsynsmyndigheten, som därvid i främsta rummet har att tillse, att

den erkända kassans ekonomi icke skadas eller försämras genom överlåtelsen.

I övergångsbestämmelserna till den ovan omnämnda kungörelsen av den

26 juni 1931 angående statsbidrag åt sjukkassor har stadgats, att statsbidrag

må utgå till förening, som är eller varit registrerad enligt 1910 års

lag om sjukkassor, enligt de i de ovan omförmälda kungörelserna av den 11

oktober 1920 och den 30 juni 1913 angivna grunderna till och med för det

år, då nämnda lag upphör att äga tillämpning å föreningen. Tillsynsmyndigheten

äger, där så prövas skäligt, medgiva, att förening, vilken den 1 januari

1932 är registrerad enligt 1910 års lag och vilken sedermera registreras såsom

understödsförening utan att i samband därmed antagas till erkänd sjukkassa,

tilldelas statsbidrag enligt ovannämnda grunder jämväl för tid efter det

omförmälda lag upphört att äga tillämpning å föreningen.

I proposition nr 154 till 1930 års riksdag framhölls, att sådant medgivande

naturligtvis blott borde lämnas, när omständigheterna utvisade, att omregistreringen

till understödsförening vöre ett led i kassans anslutning till den nya

organisationen eller eljest påkallades av alldeles särskilda omständigheter

under övergångstiden.

Övergången från det gamla systemet till det nya skulle i praktiken gestalta

sig på sätt som framgår av följande redogörelse av 1929 års sakkunniga:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

9

Åt de sakkunnigas förslag har givits en sådan avfattning, att de nuvarande

sjukkassorna i största möjliga utsträckning och efter nödig omvandling

skola kunna bevaras såsom bärare av den reformerade sjukförsäkringen.

Förutsättningen är sålunda, att dessa kassor i sina stadgar upptaga de bestämmelser,

som erfordras för att kassan må kunna registreras som understödsförening

och som sådan antagas till erkänd sjukkassa. På detta sätt

skapar den senare registreringen icke något nytt rättssubjekt, och ändringen

inverkar såsom en följd härav icke heller på inom kassan bestående rättigheter

och skyldigheter.

Registrerad sjukkassa, som önskar antagas till erkänd sjukkassa, har till

en början att för sig uppgöra nya stadgar i överensstämmelse med fordringarna

i den nya lagstiftningen, varvid den måhända svåraste punkten

torde bliva fastställandet av kassans verksamhetsområde. Bereder kassan

utom sjukhjälp även begravningshjälp, har den vidare att vidtaga åtgärder

för att kunna, sedan registrering som understödsförening vunnits, överlåta

begravningshjälpsverksamheten, varvid kassan har att välja mellan överlåtelse

till en egen, för ändamålet bildad begravningshjälpsförening, en redan

bestående dylik sammanslutning eller eventuellt ett försäkringsbolag.

I sammanhang härmed verkställes, därest åtgärden icke redan tidigare ägt

rum, uppdelning, i enlighet med av tillsynsmyndigheten utfärdade bestämmelser,

av kassans tillgångar i sjukhjälps- och begravningshjälpsfond.

Av de inalles 1 228 registrerade sjukkassor — fortsättningssjukkassorna

icke medräknade — som redovisas i 1927 års statistik, utfäste ej mindre

än 1 132 såväl sjukhjälp som begravningshjälp. För alla dessa måste sålunda

en uppdelning av tillgångarna mellan de båda verksamhetsgrenarna

ske.

I landskommuner och städer, där praktiskt taget icke finnes mer än en

registrerad sjukkassa, kan övergången givetvis ske på det enkla sätt, att

kassan antager nya stadgar och därefter omedelbart antages till erkänd

sjukkassa för kommunen eller staden. Finnas inom en och samma kommun

två eller flera sjukkassor, verkande vid sidan örn varandra, blir situationen

olika allt eftersom det gäller städer, som skola utgöra eget centralsjukkasseområde,

och andra kommuner. Beträffande förstnämnda städer stadgar

förordningen, att nuvarande sjukkassor, som räkna minst 500 medlemmar,

äga att efter omläggningen av sin verksamhet enligt de nya bestämmelserna

Wiva antagna var för sig till erkända lokalsjukkassor för staden. För dessa

städers vidkommande betyder den nya lagstiftningen, att nuvarande sjukkassor

med lägre medlemsantal än 500 nödgas upphöra med sin verksamhet

som statsunderstödda sjukkasseorgan.

Vad åter beträffar övriga städer och landskommuner med flera registrerade

sjukkassor gäller, att endast en sjukkassa kan antagas till erkänd

lokalsjukkassa. Sökes för en dylik kommun erkännande av två eller flera föreningar,

skall det åligga tillsynsmyndigheten att söka åvägabringa överlåtelse

av rörelsen (sammanslagning av sjukkassorna). Kommer sådan ("»veria

telse icke till stånd, skall erkännande tilldelas den av föreningarna, som

med hänsyn lill omständigheterna anses vara den lämpligaste. Har sådant

erkännande meddelats, finnes ju icke någon möjlighet för övriga registrerade

sjukkassor att fortsätta sin verksamhet som statsunderstödda sjukkasseorgan

längre än till utgången av den fastställda övergångstiden. Därest de

föredraga att icke överlåta sin rörelse på den erkända sjukkassan, kunna

de även därefter fortsätta verksamheten såsom icke statsunderstödda sjuk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

hjälpsföreningar. Efter övergångstidens slut blir lagen om understödsföreningar

gällande för dem.

Enligt vad utskottet inhämtat från socialstyrelsen utgjorde den 26 april

1934 antalet erkända centralsjukkassor 28 och antalet erkända lokalsjukkassor

786 med sammanlagt omkring 600 000 medlemmar. Vid årsskiftet

1931/1932, då den nya lagstiftningen trädde i kraft, funnos 1 256 sjukkassor

(inräknat 33 fortsättningskassor), registrerade enligt 1910 års sjukkasselag,

med omkring 1 060 000 medlemmar, oberäknat medlemsantalet

i fortsättningssjukkassorna. Av dessa kassor hava 445 antagits till erkända

sjukkassor, 105 överlåtit sin verksamhet på erkända sjukkassor eller eljest

upphört med densamma samt 82 omregistrerats enligt understödsföreningslagen

utan att samtidigt antagas till erkänd sjukkassa eller överlåta sin

verksamhet på dylik kassa. Den 26 april 1934 voro fortfarande 624 sjukkassor

registrerade enligt 1910 ars lag. Av de gamla kassorna beräknas i

Tunt tal 150 kassor med omkring 150 000 medlemmar icke komma att övergå

till erkända sjukkassor. Hela antalet erkända sjukkassor vid övergångstidens

slut den 31 december 1934 har beräknats skola utgöra cirka 1 600 med

omkring 900 000 medlemmar.

I yttrande över motionen nr 304 har Rikssjukkassornas centralorganisation

avstyrkt motionen och därvid anfört bland annat:

Den nya sjukkasseförordningen förutsätter i stort sett en kollektiv anslutning

av medlemmar i sjukkassor, registrerade enligt 1910 års lag, varigenom

riskerna utjämnas både i fråga örn medlemsbeståndets beskaffenhet

och de gamla kassornas sinsemellan olika ekonomi. Den i motionen

föreslagna individuella anslutningen skulle betänkligt eliminera den avsedda

utjämningen och stimulera medlemmar i högre åldersklasser och med svagt

hälsotillstånd att övergå till de erkända sjukkassorna, vilkas ekonomiska

ställning därigenom skulle försämras. Anledningen till att en del sjukkassor

ämna ställa sig utanför den nya sjukkasseorganisationen torde bero på

missnöje med bestämmelsen om ersättning för olycksfall i arbete och yrkessjukdom,

varför någon nämnvärd anslutning från yngre medlemmar" i dylika

kassor icke är att förvänta. Det förhåller sig i stället så, att dessa

kassor bedriva en illojal konkurrens mot de nya sjukkassorna i syfte att

från dessa förvärva unga och friska medlemmar. Bifalles motionen, komma

de kassor, som ämna fortsätta verksamheten som understödsföreningar, att

otillbörligt gynnas till förfång för den statsunderstödda sjukkasseverksamheten,

och denna utveckling kan väl icke anses önskvärd. Som i motionen

nämnes, finnas alltjämt möjligheter för medlemmar, tillhörande sådana

kassor, som ställa sig avvisande till den nya sjukkassereformen, att övergå

till statsunderstödd verksamhet. Förslaget, att för sådana medlemmar skulle

överföras andel av sjukhjälpsfonden, måste väcka stora betänkligheter. I

förbigående må anmärkas, att de flesta kassor, varom här är fråga, lia

synnerligen svaga fonder, vadan andelen icke på långt när kan kompensera

riskerna. Skulle genom ändrad lagstiftning bestämmas skyldighet att överföra

fondandelar vid individuell övergång från de enligt 1910 års sjukkasse
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr A3.

11

lag registrerade sjukkassorna, måste i analogi härmed den bestämmelsen gälla

även de medlemmar, som av en eller annan anledning utträda ur erkänd

sjukkassa för att i stället inträda i understödsförening.

Centralorganisationen har avstyrkt jämväl motionen nr 305 och till grund

härför anfört, bland annat:

'' Den omständigheten att en del sjukkassor ännu icke intagit en bestämd

ståndpunkt i anslutningsfrågan, synes icke påkalla en ytterligare förlängning

av övergångstiden, då intet formellt hinder tinnes för fattande av

slutligt beslut i frågan inom den stadgade övergångstiden. Förlängning av

övergångstiden skulle däremot medföra nackdelar för sådana till centralsjukkassa

direkt anslutna medlemmar, vilka äro bosatta inom lokalsjukkasseområde,

där enligt äldre lag registrerad sjukkassa finnes, vilken på

grund av tvekan om anslutning skulle komma att ytterligare fördröja upprättandet

av erkänd lokalsjukkassa. Tillsynsmyndighetens arbetsbörda i

anledning av omorganisationen kunde möjligen åberopas såsom skäl för

utsträckt övergångstid, men den frågan borde helst lösas på så sätt, att tillräckligt

anslag beviljades myndigheten, så att den kunde i nödig grad forcera

omorganisationsarbetet.

Framtidsförbundet, som beslutat att icke övergå till de erkända sjukkassorna

utan i stället fortsätta sin verksamhet som understödsförening, har

i sin ovannämnda skrivelse avstyrkt motionerna och därvid anfort, bland

annat:

Motionerna hava uppenbarligen tillkommit i syfte att uteslutande gynna de

erkända sjukkassorna delvis på bekostnad av de kassor, som icke kunnat

förmås ansluta sig till dessa. Då motionären yrkar, att bestämmelsen örn

kapitalöverföring skall gälla även för de kassor, som efter den 1 januari

1935 registrerats som understödsföreningar, måste saken betraktas som ett

särskilt gynnande av de erkända kassorna på understödsföreningarnas bekostnad.

Örn därför utskottet skulle förorda en sådan bestämmelse, har

Framtidsförbundet, som representant för understödsföreningarna, rättighet

att, enligt principen örn likhet inför lagen även för tvenne lagenliga och

likaberättigade organisationer, fordra, att samma skyldighet ålägges de erkända

kassorna för de medlemmar, som frivilligt önska övergå till understödsföreningarna.

Vad angår motionen nr 305 sa innebära de yrkanden,

som i denna motion framställas, endast att vinna ett års uppskov med den

tid, inom vilken de erkända kassorna skola vara färdigorganiserade. Skulle

utskottet finna skäligt att förorda en sådan uppskovsbegäran, så hava de

kassor, som ämna fortsätta sin verksamhet som understödsföreningar, rättighet

fordra att icke sättas i undantagsställning, varför samma tids uppskov

bör meddelas jämväl i fråga örn upphävandet av 1910 års lag med därav

följande konsekvenser, d. v. s. att statsbidrag enligt denna lag bör utgå även

för år 1935.

Utskottet vill slutligen erinra, atl 1928 års pensionsförsäkringskommitté

den 26 april 1934 framlagt betänkande med förslag av majoriteten av de

sakkunniga till, bland annat, lag örn allmän ålderdomspensionering samt

lag örn erkända sjukkassor. Dessa lagar föreslås skola träda i kraft den 1

januari 1937. Genom det av kommitténs majoritet förordade förslaget, en
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

Utskottet.

ligt vilket lagen om allmän pensionsförsäkring skall avlösas av lagen om

allmän ålderdomspensionering, skall den obligatoriska försäkringen mot

förtidsinvaiiditet upphöra och uppgiften att meddela försäkring mot sådan

invaliditet anförtros åt de erkända sjukkassorna. De föreslagna ändringarna

i sjukkasselagstiftningen ha i huvudsak föranletts av invaliditetsförsäkringens

överförande. För att möjliggöra för flera än nu att vinna inträde i erkänd

sjukkassa och därmed skaffa sig försäkring mot invaliditet har föreslagits,

att fordran på god hälsa för inträde i erkänd sjukkassa skall mildras i ett

särskilt avseende. Under en övergångstid skall även bestämmelsen i den

föreslagna sjukkasselagen om högsta ålder för rätt till inträde i erkänd

sjukkassa (50 år) göras mildare. För att icke personer, som hittills litat till

den genom den allmänna pensionsförsäkringen beredda försäkringen mot

förtidsinvaliditet, skola på grund av att de redan passerat högsta inträdesåldern

vara avskurna från möjlighet att genom inträde i erkänd sjukkassa

skaffa sig en ersättning för denna försäkring, har sålunda enligt förslaget

åldersgränsen för inträde i sådan kassa för personer, som inom fem år efter

ikraftträdandet av lagen örn allmän ålderdomspensionering anmäla sig till

inträde, satts till 67 år. För närmare upplysningar angående förslagens innehåll

får utskottet hänvisa till ovannämnda betänkande.

Såsom av den av utskottet ovan lämnade redogörelsen framgår har 1931

års sjukkassereform föregåtts av ett flertal utredningar av sakkunniga och

ett ingående övervägande från statsmakternas sida. Härvid har spörsmålet

om sättet för övergången till den ifrågasatta nya sjukkasselagstiftningen

ägnats synnerlig uppmärksamhet. Ät de år 1931 antagna författningarna har

givits ett sådant innehåll, att de äldre sjukkassorna kunna i viss utsträckning

och efter nödiga förändringar bevaras såsom bärare av den reformerade

sjukförsäkringen. Beträffande de äldre kassor, som av skilda anledningai

icke komma att antagas till erkända sjukkassor, har under förarbetena

till den nya lagstiftningen förmodats, att dessas inordnande i det

nya organisationssystemet skulle i betydande omfattning tillgå på det sätt,

att de gamla kassorna läte registrera sig såsom understödsföreningar och

därefter med begagnande av det i understödsföreningslagen upptagna överlåtelseinstitutet

avvecklade sin rörelse för att uppgå i en kassa, som antagits

eller söker antagande såsom erkänd kassa. För att underlätta de äldre kassornas

inpassning i det nya systemet har i den nya lagstiftningen genomförts

en mildring i villkoren för giltighet av beslut om sådana stadgeändringar,

som erfordras för de äldre kassornas antagande till erkända sjukkassor,

samt av beslut örn överlåtelse av deras rörelse helt eller delvis å

dylik kassa. Såsom framgar av utskottets redogörelse ovan ha i övergångsbestämmelserna

till sjukkasseförordningen dessutom stadgats rätt för enskild

medlem av äldre kassor, att under vissa förutsättningar överflytta till

erkänd kassa. Genom att tillskapa dessa möjligheter för äldre kassor och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

13

deras medlemmar att ansluta sig till det nya organisationssystemet har man

sökt åstadkomma en förnuftig avvägning mellan de stridiga intressen, som

kunna finnas hos de av överflyttningen berörda föreningarna och deras

medlemmar.

Beträffande de i motionen 11:304 framställda yrkandena örn en ytterligare

utvidgning av övergångsmöjlighetei na för enskild medlem av äldre

kassa samt örn skyldighet för sådan kassa att vid medlems överflyttning

till erkänd sjukkassa till denna överföra på medlemmen belöpande andel

av sjukhjälpsfonden har socialstyrelsen i sitt i ärendet avgivna yttrande

yppat starka betänkligheter. Socialstyrelsen har sålunda anfört, bland annat,

att den utvidgade rätten till överflyttning torde komma att begagnas företrädesvis

av äldre och sjukliga medlemmar, vilkas sjukrisker kunde förväntas

överstiga de för deras egen kassa i genomsnitt gällande. De fondandelar,

som skulle komma att överföras till de erkända kassorna, skulle

enligt styrelsens uppfattning icke på långt när motsvara de övertagna sjukriskerna.

Den föreslagna utvidgningen vore därför synnerligen svår att överblicka

med hänsyn särskilt till de ekonomiska konsekvenserna. Socialstyrelsen

har vidare framhållit, att då den föreslagna utvidgningen av överflyttningsrätten

m. m. icke torde kunna genomföras utan en ingående utredning

i hithörande spörsmål, syntes en oundgänglig förutsättning för de

föreslagna ändringarna vara, att den i sjukkasselagstiftningen stadgade övergångstiden

förlänges. Jämväl i de skrivelser, som till utskottet inkommit

från Rikssjukkassornas centralorganisation och från sjukkassan Framtidsförbundet,

har från olika utgångspunkter erinrats, att bifall till motionen

skulle medföra olägenheter i skilda hänseenden. I likhet med socialstyrelsen

anser utskottet, att betydande risker och olägenheter måste anses förbundna

med de ifrågasatta ändringarna. Enligt utskottets förmenande hava ej tillräckliga

skäl förebragts för de i motionen framförda yrkandena. Utskottet

anser sig följaktligen böra avstyrka ifrågavarande motion.

Till stöd för de i motionen II: 305 framställda yrkandena örn en utsträckning

av den i sjukkasselagstiftningen föreskrivna övergångstiden m. m. har

i huvudsak anförts, att tillsynsmyndigheten icke skulle medhinna att före

övergångstidens slut behandla inkomna ansökningar från föreningar afl

bliva antagna till erkända sjukkassor m. m., varigenom sjukkassereformens

genomförande skulle äventyras. I sitt i ärendet avgivna yttrande har socialstyrelsen

emellertid på anförda skäl förklarat sig icke kunna tillstyrka

motionen. Med hänsyn till vad socialstyrelsen i förevarande hänseende anfört

anser sig utskottet böra avstyrka jämväl denna motion.

I likhet med socialstyrelsen anser emellertid utskottet, att vissa jämkningar

av andra och tredje styckena av övergångsbestämmelserna till sjukkasseförordningen

böra vidtagas, så att av nämnda stadgande!! tydligt framgår,

att rätt lill överflyttning gäller för medlemmar av förening, som vid

sjukkasseförordningens ikraftträdande var registrerad enligt 1910 års sjuk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

kasselag och som före den 1 januari 1935 beslutat upphöra med sin verksamhet

eller blivit antagen till erkänd sjukkassa.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att förevarande motion 11:304 icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

B) att riksdagen i anledning av motionen 11:305 måtte

för sin del antaga följande

Förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1931

(nr 280) om erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas, att andra och tredje styckena i

övergångsbestämmelserna i förordningen den 26 juni 1931

örn erkända sjukkassor skola erhålla följande ändrade lydelse:
Medlemmar

av varje enligt lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor

registrerad förening, som före den 1 januari 1935

beslutar att upphöra med sin verksamhet, skola äga rätt till

överflyttning till erkänd sjukkassa, inom vars verksamhetsområde

de äro bosatta, dock att anmälan om inträde skall

göras före utgången av månaden näst efter den, då beslutet

örn förstnämnda förenings upplösning blev slutligen gällande.

Vad sålunda stadgats om rätt till överflyttning skall

äga motsvarande tillämpning beträffande medlemmar av förening,

som den 1 januari 1932 är registrerad enligt lagen

om sjukkassor och sedermera registreras såsom understödsförening

utan att i samband därmed antagas till erkänd

sjukkassa och vilken före den 1 januari 1935 beslutar att

upphöra med sin verksamhet.

Därest medlemmar av förening, som registrerats enligt

nyssnämnda lag men före den 1 januari 1935 antagits till

erkänd sjukkassa, äro bosatta utanför det för föreningen

såsom erkänd fastställda verksamhetsområdet men inom

verksamhetsområdet för annan erkänd sjukkassa, äga

nämnda medlemmar rätt till överflyttning till denna kassa,

dock att anmälan om inträde skall göras före utgången av

månaden näst efter den, då antagandet till erkänd sjukkassa

meddelades.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1934.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

15

C) att förevarande motion 11:305, i den mån den icke

kan anses besvarad genom vad idskottet ovan under B)

hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 maj 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

KARL MAGNUSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar von Geijer, Sam Larsson, P. Sandström, Norman,

Olof Carlsson, Karl Bodin och Forslund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Johanson i Hallagården,

Wallerius, Olovson i Västerås, Hansson i Trollhättan och fru Nordgren samt

herr Österström.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43, bilaga

1) Socialstyrelsens yttrande.

Bilaga.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Stockholm den 9 mars 1934.

Genom remiss den 9 nästlidne februari har socialstyrelsen anbefallts avgiva

och till utskottet senast den 10 dennes överlämna yttranden över

tvenne inom andra kammaren väckta motioner, dels nr 304, örn rätt för

medlem av registrerad sjukkassa eller understödsförening att inom viss tid

överflytta till erkänd sjukkassa å medlemmens bosättningsort m. m., dels

ock nr 305, om utsträckning av den tid, inom vilken tidigare registrerad

sjukkassa må kunna antagas till erkänd sjukkassa, ävensom att till socialdepartementet

insända avskrift av sagda yttranden.

Till fullgörande härav får styrelsen, som funnit de båda motionerna stå i

visst samband med varandra och lämpligen böra behandlas i ett sammanhang,

över dem gemensamt avgiva följande yttrande.

Motionerna hava till prövning förelagts sociala rådets sektion för det

statsunderstödda sjukkasseväsendet (sjukkassenämnden) vid dess sammanträde

den 22 februari 1934. Utdrag av sektionens protokoll, i vad det gäller

förevarande frågor, bifogas.

Liksom tidigare framlagda förslag till reformering av det frivilliga sjukkasseväsendet

bygger även 1931 års sjukkassereform, i vad angår sättet för

övergången till den nya lagstiftningen, på den förutsättningen, att de bestående,

enligt 1910 års lag registrerade sjukkassorna i största möjliga utsträckning

och efter nödig omvandling skola kunna bevaras och övergå såsom

bärare av den förbättrade sjukförsäkringen. När sådan kassa efter ansökan

registreras som understödsförening och antages till erkänd sjukkassa,

bliva samtliga dess medlemmar, oavsett ålder och hälsotillstånd, delaktiga

i den nya sjukförsäkringen, vare sig de, såsom boende inom det för kassan

fastställda verksamhetsområdet, kvarstå som medlemmar i kassan, eller de,

såsom bosatta inom verksamhetsområdet för annan erkänd sjukkassa, överflytta

sin sjukförsäkring till denna.

Med den starka splittring, som rådde inom sjukkasserörelsen, och då

sjukkasseförordningen förutsätter en enhetlig organisation av rörelsen inom

lokalt begränsade verksamhetsområden, kunna emellertid icke på långt när

alla enligt 1910 års lag registrerade sjukkassor med bibehållen självständighet

övergå i den nya organisationen. Jämväl i fråga om medlemmarna i

de sjukkassor, som till följd av reformen nödgades upphöra med sin verksamhet,

förutsattes dock, att tillfälle i största möjliga utsträckning skulle

beredas även dem att bliva delaktiga av den nya sjukkasseorganisationen.

För detta ändamål har i övergångsbestämmelserna till förordningen intagits

föreskrift örn rätt till övergång (överflyttning) till vederbörande erkända

sjukkassa av envar medlem av enligt 1910 års lag registrerad sjukkassa,

vilken upphör med sin verksamhet (övergångsbestämmelserna till sjukkasseförordningen,

2:dra stycket Irsta punkten). Enahanda rätt till övergång

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43, bilaga.

17

(överflyttning) tillkommer vidare envar medlem av sådan sjukkassa, vilken

först registrerats som understödsförening men därefter upphör med sin verksamhet

(övergångsbestämmelserna 3:dje stycket). I bägge tallen är dock

medgivandet begränsat till tiden intill den 1 januari 1935.

Utom de ovan anförda alternativen finnes med nu gällande bestämmelser

ännu en möjlighet till övergång till den nya sjukkasselagstiftningen. Förening

för inbördes sjukhjälp, som är eller blir registrerad enligt understödsföreningslagen,

kan sålunda med anlitande av det i 61 och 68 §§ av sagda

lag stadgade förfarandet överlåta sin sjuklijälpsverksamhet eller viss del

därav på en erkänd sjukkassa. Vid dylik överlåtelse, som kan ifrågakomma

även beträffande förening, som icke varit registrerad enligt sjukkasselagen,

gälla icke de i 9 § sjukkasseförordningen stadgade villkoren i fråga^ örn

ålder och hälsotillstånd för inträde i erkänd sjukkassa. Rätten till sådan

överlåtelse är emellertid endast villkorlig. För att överlåtelsen skall komma

lill stånd, kräves sålunda dels, att vederbörande erkända sjukkassa är med

om saken och avgiver anbud på övertagandet, dels ock att överlåtelsen

gillas av tillsynsmyndigheten, som därvid i främsta rummet har att tillse,

att genom överlåtelsen den erkända sjukkassans ekonomi icke skadas eller

försämras.

I motion nr 304 yrkas nu en ytterligare utvidgning av övergångsmöjliglieterna,

innefattande rätt för medlem i enligt 1910 års sjukkasselag registrerad

sjukkassa eller i sådan kassa, vilken sedermera registrerats sorn understödsförening,

att — oberoende av alt sagda kassa eller förening icke

såsom sådan upphör nied sin verksamhet — inom den i övergångsbestämmelserna

fastställda tidsfristen överflytta till erkänd sjukkassa för den ort,

där han är bosatt. Vidare föreslås i motionen ett tillägg till lagen om understödsföreningar

av innehåll, att vid överflyttning av medlemskap från förening,

varom här är fråga, till erkänd sjukkassa till denna senare skall,

enligt av tillsynsmyndigheten meddelade föreskrifter, övertöras på medlemmen

belöpande andel av föreningens sjukhjälpsfond.

Med avseende på dessa yrkanden vill styrelsen till en början erinra, att

det är sjukkassorna själva som genom beslut å sammanträde med medlemmarna

eller, där sammanträdes befogenheter såsom i allmänhet hos rikssjukkassorna

utövas genom valda ombud, med ombuden, äga taga ställning

lill omorganisationsfrågan. Med den vidsträckta självstyrelse, som tillerkänts

sjukkassorna, tillkommer det i första hand medlemmarna själva att genom

sina röster verka för att kassans beslut utfaller i den riktning, som är för

dem fördelaktig. Det är allmänt bekant, att i detta hänseende stor försumlighet

gör sig gällande. Sjukkassemedlemmarna deltaga i allmänhet endast

feiga i sammanträdena och avgörandet träffas där vanligen av en ringa

minoritet bland medlemmarna.

Å andra sidan kan förtjäna framhållas, alt anslutningen lill den nya

lagstiftningen icke är garanterad, även om majoriteten av de röstande eller

I. o. m. av kassans samtliga medlemmar är för densamma. På grund av

de stränga bestämmelser, som gälla beträffande ändring av sjukkassas och

understödsförenings beslut örn stadgeändring eliel'' örn upplösning, kan i

verkligheten en minoritet av 1 + 1 /ri eller, om fråga är örn det i lagen den

26 juni 1931 (nr 279) medgivna förenklade heslutsförfarandet, av 1 + ’/i

av de röstande förhindra övergången.

Frågan örn utvidgning av gällande överflyltningsbestämmelser i den riktning,

som i motionen ifrågasältes, är synnerligen svår att överblicka med

lii hang lill riksdagens pral ahni I lil 3 4-. ''•) sand. 2 aud. Nr 43. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43, bilaga.

hänsyn särskilt till de ekonomiska konsekvenserna. Frågan gäller nämligen

icke de medlemmar av registrerade sjukkassor, vilka äro friska och under

40 år (första året efter sjukkassas antagande 45 år). Dylika medlemmar

äro ju genom sjukkasseförordningen tillförsäkrade rätt till inträde i erkänd

sjukkassa (sjukkasseförordningen 10 och 11 §§). Den enda olägenhet, som

en övergång till erkänd sjukkassa för deras vidkommande kan tänkas medföra,

är, att de eventuellt gå förlustiga begravningshjälpsutfästelse, varmed

sjukförsäkringen i den gamla kassan varit förbunden. Frågan örn den utvidgade

överflyttningsrätten berör därför närmast sådana medlemmar av

registrerade sjukkassor, vilka fyllt 40 (45) år eller vilkas hälsotillstånd är

mindre gott. Det är vid sådant förhållande naturligt, att denna utvidgning

på många håll inom sjukkasserörelsen möter ganska starkt motstånd och

betraktas som en allvarlig fara för hela sjukkassereformen. Såsom framgår

av bifogade protokollsutdrag förklarade sig majoriteten av sjukkassesektionens

ledamöter visserligen finna motionens syfte beaktansvärt men att dock

vissa, delvis ganska starka betänkligheter kunde anföras mot dess genomförande

i oförändrat skick; tvenne av sektionens ledamöter avstyrkte bifall

till motionen. ''

Till förebyggande av de risker för de erkända sjukkassorna, som kunna

befaras uppstå genom den åsyftade utvidgningen av överflyttningsrätten,

har visserligen, såsom redan anförts, i motionen ifrågasatts, att den sjukkassa,

som hade att mottaga den flyttande, skulle äga att av den kassa, från

vilken avflyttningen skedde, erhålla på den flyttande belöpande andel av

kassans sjukhjälpsfond. Till frågan örn möjligheten att på lagstiftningens

väg framtvinga ett dylikt överlämnande av andelar av sjukkassas tillgångar,

återkommer styrelsen i det följande. Betydelsen ur kompensationssynpunkt

av en sådan bestämmelse bör dock icke överskattas.

En del av de sjukkassor, som väntas komma att ställa sig utanför den

nya organisationen, hava motiverat detta sitt ståndpunkttagande med hänvisning

till sin jämförelsevis goda ekonomiska ställning. Från dessa kassor

torde någon nämnvärd överflyttning näppeligen vara att vänta. Andra kassor

åter hoppas uppenbarligen alt de, ehuru i avsaknad av tillgångar, genom

reducerade förmåner och lägre avgifter skola vara i stånd alt framgångsrikt

tävla med de statsunderstödda sjukkassorna. I fråga örn dessa kassors medlemmar

kan man däremot förmoda, att de i jämförelsevis stor utsträckning

komma att begagna sig av den utvidgade överflyttningsrätten. Denna överflyttning

skulle de erkända sjukkassorna sålunda få emottaga utan nämnvärd

kompensation i form av sjukfondsandelar.

De fonddelar, som sålunda eventuellt skulle komma att överföras till de

erkända sjukkassorna, skulle emellertid sannolikt icke på långt när motsvara

de övertagna sjukriskerna, även om härvid icke uppställas andra

anspråk än dem, som gälla ifråga örn överflyttning i samband med antagandet

till erkänd sjukkassa. Man torde nämligen hava grundad anledning

förmoda, att rätten till överflyttning skulle begagnas företrädesvis av äldre

och sjukliga medlemmar, vilkas sjukrisker kunde förväntas överstiga de

för deras egen kassa i genomsnitt gällande. Såsom anledning, varför sjukkassor,

som hittills uppburit statsbidrag, nu äro betänkta på att efter övergångstidens

slut bedriva verksamhet utan sådant understöd, anföres icke

så sällan, att avgifterna i de erkända sjukkassorna ställa sig alltför höga

och därför verka avskräckande. I den mån denna invändning har stöd av

verkligheten torde den huvudsakligen gälla i fråga örn yngre och friska

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43, bilaga.

medlemmar. För äldre och sjukliga medlemmar skulle de högre avgifterna

säkerligen icke innebära något hinder för överflyttning till erkänd sjukkassa.

Jämlikt understödsföreningslagen 12 § 2:dra stycket äger icke medlem,

som avgått ur understödsförening, med mindre annorlunda är bestämt. i

föreningens stadgar, rätt att utfå någon del av föreningens tillgångar. Ett

bifall till motionen kräver därför, såsom ock i motionen förutsatts, utfärdandet

av en särskild lag, innefattande ett tillägg till de i lagen den 26

juni 1931 (nr 279) meddelade övergångsbestämmelserna. Vilken räckvidd

en dylik lag skulle få, är dock ovisst. Den lärer sålunda icke kunna åberopas

gentemot de sjukkassor, vilka efter registrering som understödsföreningar

i sina stadgar upptagit bestämmelse, som direkt förbjuder sådan utbetalning.

Så länge sjukkassa är registrerad enligt sjukkasselagen kan icke heller

mot kassans vilja någon dylik överföring av tillgångar framtvingas. Genom

övergångsbestämmelserna till lagen den 26 juni 1931 (nr 279) har visserligen

stadgats, att bestämmelsen i 13 § 2:dra stycket i sjukkasselagen, vilket

lagrum innehåller förbud att överhuvudtaget till avgående medlem utbetala

något av kassans tillgångar, icke skall, så länge sjukkasselagen ännu gäller

för kassan, utgöra hinder för att sådan utbetalning sker för medlem, sorn i

sammanhang med avgången vinner inträde i erkänd sjukkassa. Tvång till

överförande av för sjukbjälpsverksamheten avsatta medel gäller dock endast

i fråga om sjukkassa, som antages till erkänd sjukkassa (sjukkasseförord
ningen

48 §). , ....

Utöver en dylik tilläggslag fordras även andra bestämmelser for närmare

reglering av överföringen av fondandelarna. Då sjukkassa eller understödsförening,

som bereder sjukhjälp, meddelar även andra understöd (särskilt

begravningshjälp), måste regler finnas, där icke bestämmelser härom äro

intagna i stadgarna, för tillgångarnas fördelning de olika verksamhetsgrenarna

emellan. ,

Med hänsyn till de svårigheter oell risker, som äro förbundna med den

föreslagna utvidgningen av överflyttningsrätten, synes det. styrelsen tveksamt,

huruvida densamma kan anses vara tillrådlig. I varje fall synes utvidgningen

icke böra genomföras med mindre bestämmelser utfärdas, varigenom

i görligaste mån förebygges, att tyngande sjukrisker i jämförelsevis

stor utsträckning avlastas på de erkända sjukkassorna. En utväg att i

någon mån förebygga detta synes vara, örn det som villkor för överflyttning

stadgades, att sådan överflyttning begärdes minst av en viss icke

alltför ringa del — exempelvis 1/4 eller 1/5 — av sjukkassans (föreningens)

medlemmar. Ifrågasättas kan vidare, om icke som villkor för överflyttningen

borde stadgas, att de överflyttningssökande konstituerade sig som understödsförening

och att överflyttningen därefter skedde i form av överlåtelse

av den nya föreningens rörelse på vederbörande erkända sjukkassa.

En oundgänglig förutsättning för utvidgning i av motionen angiven riktning

av överfiyttningsrätten synes vara, att den i sjukkasseförordningen

stadgade övergångstiden förlänges. överflyttningsrättens utvidgning skulle

nämligen kräva ett så omfattande förarbete, att det synes vara otänkbart,

att överflyttningen skulle kunna förberedas och verkställas under det halvar,

som med nu gällande bestämmelser kunde beräknas återstå av sagda övei
gångstid.

.

Även oberoende av bifall till motion nr 304 kan emellertid fragan örn

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande Nr ''i3, bilaga.

förlängning av övergångstiden förtjäna tagas under övervägande. För sin

del har styrelsen tidigare varit inne på denna tankegång, men ansett sig

icke böra göra någon framställning därom, då någon önskan från sjukkassehåll

i denna riktning, styrelsen veterligt, tidigare icke gjort sig gällande.

För styrelsen skulle övergångstidens förlängning medföra en viss

lindring av den stora arbetsbörda, som övergången till den nya sjukkasseorganisationen

fört med sig. Då endast något mer än nio månader återstår

av övergångstiden, mäste under denna tid alla disponibla krafter tagas i

anspråk på själva organisationsarbetet, varigenom övriga styrelsen såsom

tillsynsmyndighet för bade erkända sjukkassor och andra understödsföreningar

åvilande ämbetsuppgifter måste komma att undanskjutas och

fördröjas. Särskilt är det att befara, att utbetalningen till sjukkassorna av

statsbidrag samt ersättning för utgivna moderskapsunderstöd kan komma

att mer än skäligt försenas. Det har vidare visat sig, att den arbetsplan,

som styrelsen tidigare uppgjort, innefattande i huvudsak att handläggningen

av alla sådana ärenden, som icke direkt sammanhänga med sjukkasser.eformen,

skulle, så långt ske kan, undanskjutas till efter 1934 års utgång,

knappast låter sig genomföra. De erkända sjukkassorna hava sålunda

visat sig synnerligen angelägna att snarast möjligt genomföra den omorganisation

av begravningshjälpsverksamheten, som påkallas av sjukkasser

ef ormen.

o Avgörande i denna fråga bör emellertid vara, örn en förlängning av övergångstiden

kan anses vara till gagn för sjukkasserörelsen såsom sådan.

Någon mera allmän önskan i denna riktning synes emellertid icke förefinnas

hos sjukkassorna. Vid sjukkassesektionens sammanträde ställde sig

ledamöterna i huvudsak tveksamma mot tanken. Vid sådant förhållande

finner sig styrelsen icke böra för sin del förorda motionen ifråga.

Även om förlängning av övergångstiden icke beslutas, torde emellertid

en viss jämkning av den i övergångsbestämmelserna till sjukkasseförordningen

stadgade tidsfristen böra göras. Sådan denna tidsfrist formulerats

i 2: dr a stycket av övergångsbestämmelserna lärer den få anses innebära,

att medlemmar i sjukkassa, som först den 31 december 1934 antages till

erkänd sjukkassa eller upphör med sin verksamhet, komma att gå sin

överflyttningsrätt förlustiga. Enahanda blir förhållandet med medlemmar

av i 3:dje stycket av övergångsbestämmelserna omförmälda understödsföreningar.

Detta har uppenbarligen icke varit avsikten. Dessa stadganden

synas därför böra omformuleras så, att det tydligt framgår, att rätten till

överflyttning gäller ifråga om medlemmar i envar sjukkassa resp. understödsförening,

som före den 1 januari 1935 antages till erkänd sjukkassa

eller upphör med sin verksamhet.

Gunnar Huss.

Theofil Andersson.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43, bilaga.

21

2) Sjukkassenämndens yttrande till socialstyrelsen.

Utdrag av protokoll vid sammanträde med sociala rådets

sektion för det statsunderstödda sjukkasseväsendet (sjukkassenämnden)

den 22 februari 1934.

9 sivid

behandling av den 2:a till överläggning upptagna frågan — motion

nr 304 till riksdagens andra kammare — förklarade flertalet ledamöter,

att de funno motionens syfte beaktansvärt men att vissa, delvis starka

betänkligheter kunde anföras mot genomförande av det i motionen framförda

förslaget i oförändrat skick. . ,

Hr Toresson ansåg sannolikt, att företrädesvis de aldre eller sjukna

medlemmarna skulle komma att begagna sig av den i motionen föreslagna

rätten till individuell övergång till erkända sjukkassor. Med hänsyn till de

ekonomiska risker, som de erkända kassorna härigenom kunde utsattas

för, förordade hr T. avslag. Av samma skäl kunde hr Holmgren icke förorda

bifall till motionen. . ,

Fru Nordgren ansåg att individuell övergång i varje fall ej borde medgivas

utan övergången till erkänd sjukkassa ske kollektivt. Fru N. vi e

för sin del tillstyrka" bifall till sista delen av det i motionen gjorda yrkandet.

Hr Lindberg trodde icke det vore lämpligt örn motionen bitolles i otorändrat

skick. Kunde socialstyrelsen genom modifiering av de i motionen

föreslagna åtgärderna framkomma med ett förslag, varigenom motionens

syfte tillgodosåges men de ekonomiska riskerna minskades, borde enligt nr

L:s mening förslaget tacksamt biträdas.

Hr Byttner hade särskilt fäst sig vid att, enligt motiveringen till motionen,

det synes vara i »massor» av medlemmars intresse, att åtgärder vidtoges

i den riktning, som motionen åsyftar. Örn så är fallet, ansåg hr B. det

vara nödvändigt finna någon form för lösande av svårigheterna.

Hr Martin Andersson hemställde att socialstyrelsen, om den icke vill

tillstyrka motionen, i stället anvisar utvägen att bilda understödsföreningar

för ändamålet.

§ 6.

Under överläggningarna rörande 3:e frågan pa dagordningen motion

nr 305 till riksdagens andra kammare — förklarade hr Holmgren sig icke

vilja förorda utsträckning av övergångstiden ytterligare ett år. Foreslog

i stället modifiering av bestämmelserna, så att kassa, som varit registrerad

enligt 1910 års lag, må kunna antagas till erkänd sjukkassa aven under

t. ex. första halvåret 1935, förutsatt att den före 1934 års utgång beslutat

söka erkännande. .

Hr Lindberg ville understryka, att övergångstiden ej bor utsträckas pa

sätt i motionen föreslås. . imn .

Hr Toresson fann i fråga örn kassa, som varit registrerad enligt 1910 ars

lag och vilken beslutar upplösning, välbetänkt om medlemmarna medgaves

rätt till överflyttning till erkänd sjukkassa under hela år 1935. I övrigt

ställde sig hr T. tveksam till den i motionen föreslagna åtgärden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43, bilaga.

Hr Martin Andersson hade intet yrkande men framhöll, att åtgärd syntes

icke kunna undvikas bland annat emedan, enligt övergångsbestämmelserna

till sjukkasseförordningen, medlems överflyttningsrätt upphör med 1934 års

utgång och ingen överflyttning därför skulle hinna verkställas i de kassor,

som vid årsskiftet 1934/1935 antagas till erkända sjukkassor eller upplösas.

Vid protokollet:

Ragnar Engström.

Bestvrkes å tjänstens vägnar:

E. Bormann.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1934.

403881

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:312 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående ändringar i förordningen den 26 juni 1931 a1 i texten