Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 fattade beslut.
1934-05-29 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1934:44, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 fattade beslut.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 44.
1
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1934 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av
den internationella arbetsorganisationens konferens år
1933 fattade beslut.
Genom en den 17 februari 1934 till riksdagen avlämnad proposition,
nr 138, vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, anhållit örn riksdagens yttrande rörande
de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens
konferens år 1933 vid dess sjuttonde sammanträde fattade besluten.
De ifrågavarande besluten utgöras av förslag till sju konventioner samt
två rekommendationer. Ett av konventionsförslagen avser avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer och de sex övriga obligatorisk ålderdomsförsäkring,
obligatorisk invaliditetsförsäkring samt obligatorisk dödsfallsförsäkring dels
för löntagare i industriella företag, handelsföretag och fria yrken samt för
hemarbetare och tjänstefolk, dels ock för löntagare i jordbruksföretag. Rekommendationerna
gälla avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer samt invaliditets-,
ålderdoms- och dödsfallsförsäkringens allmänna principer.
Beträffande lydelsen av nu omförmälda konventionsförslag och rekommendationer
får utskottet hänvisa till de såsom bilaga vid propositionen
fogade översättningarna till svenska språket av originaltexterna till konferensens
beslut.
Med anledning av en från internationella arbetsbyrån till socialdepartementet
inkommen uppgift å rättelser i franska texten till ovannämnda konventionsförslag,
vilken uppgift av nämnda departement överlämnats till utskottet,
böra sista orden i översättningen av artikel 5 i konventionsförslaget angående
obligatorisk dödsfallsförsäkring för löntagare i industriella företag, handelsföretag
och fria yrken samt för hemarbetare och tjänstefolk hava lydelsen:
»---på grund av fortsatt obligatorisk eller frivillig försäkring.»
Den internationella arbetsorganisationens sjuttonde sammanträde hölls i
Genéve under tiden 8—30 juni 1933. Antalet representerade stater utgjorde
49, av vilka 35 sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regeringsombud
samt ett ombud från vardera av arbetsgivar- och arbetarsidorna. Sverige
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 0 sami. 2 avd. Nr 44.
1129 34
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 44.
deltog i sammanträdet med en fullständig delegation. I fråga örn verkställighet
av de å sammanträdet fattade besluten åligger det, såsom i propositionen
omförmäles, varje medlem av arbetsorganisationen att inom ett år
eller vid förhinder på grund av exceptionella förhållanden senast inom 18
månader från avslutandet av sammanträdet underställa därvid antagna konventionsförslag
och rekommendationer den eller de myndigheter, till vilkas
kompetensområden respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag
eller vidtagande av andra åtgärder. Därest ett konventionsförslag icke
vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall eller örn en rekommendation
ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande
för dess genomförande, skall respektive medlem av organisationen icke vara
underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill.
Konventionsförslaget och rekommendationen angående avgiftskrävande
arbets förmedlingshyråer.
Den internationella arbetskonferensen har redan från början av sin verksamhet
ägnat uppmärksamhet åt arbetsförmedlingsfrågorna.
På sitt första sammanträde, i Washington år 1919, antog internationella
arbetskonferensen en konvention angående arbetslösheten, vari föreskrives,
bland annat, att varje stat, som ratificerar konventionen, bör upprätta ett
system av avgiftsfria offentliga arbetsförmedlingsanstalter. Vid samma tillfälle
antogs även en rekommendation angående arbetslösheten, vari hemställes, bland
annat, att varje medlemsstat måtte vidtaga åtgärder för att förbjuda inrättandet
av sådana arbetsförmedlingsanstalter, som taga betalning eller
eljest bedriva sin verksamhet såsom affär. Beträffande redan befintliga arbetsförmedlingsanstalter
av sistnämnda beskaffenhet hemställes, att deras
verksamhet måtte göras beroende av tillstånd, som meddelas av regeringen, samt
att alla till buds stående åtgärder måtte vidtagas för att snarast möjligt avskaffa
dylika anstalter.
I en i Genua år 1920 antagen konvention angående arbetsförmedling för
sjömän förbjuden affärsmässig arbetsförmedling inom sjöfarten med möjlighet
dock för vederbörande regering att medgiva fortsatt dylik verksamhet under
regeringens kontroll. Samtidigt åläggas medlemsstaterna att sörja för ett mot
behoven svarande system av avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter för sjömän.
Sverige har ratificerat de båda nu nämnda, i Washington och Genua antagna
konventionerna.
I propositionen har föredragande departementschefen lämnat en sammanfattning
av gällande författningsbestämmelser rörande den privata arbetsförmedlingen.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t i proposition
nr 40 till innevarande riksdag framlagt förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling.
I denna proposition har (å sid. 7 o. f.) lämnats en kortfattad
Andra lagutskottets utlåtande Nr 44. 3
redogörelse för den offentliga arbetsförmedlingens nuvarande organisation
och för gällande bestämmelser örn statsbidrag till sagda förmedling. För
närmare upplysning örn innehållet av nyssnämnda lagförslag och redogörelse
får utskottet hänvisa till omförmälda proposition.
Andra lagutskottet har i utlåtande nr 39 i huvudsak tillstyrkt Kungl.
Maj:ts förslag.
Beträffande innehållet av nu förevarande konventionsförslag och rekommendation
får utskottet hänvisa till den i propositionen intagna redogörel
sen härför. I propositionen hava vidare uppgifter lämnats örn den förberedande
behandling, som föregått konventionsförslagets och rekommendationens
antagande av arbetskonferensen, varjämte redogjorts för innehållet av
vissa yttranden över konventio nsförslaget och rekommendationen.
Departementschefen har den 29 december 1933 uppdragit at socialstyrelsen
att inkomma med utredning och förslag rörande de författningsbestämmelser,
som hände bliva erforderliga, därest Sverige anslöte sig till konventionen.
Socialstyrelsen har sedermera den 31 januari 1934 avgivit förslag i
ämnet, varefter förslaget för yttrande utremitterats till vissa centrala myndigheter,
samtliga länsstyrelser med flera.
Departementschefen har anfört:
De principer, på vilka förevarande konventionsförslag bygger, synas mig,
såvitt nu kan bedömas, vara ägnade att i huvudsak läggas till grund för en
lagstiftning i ämnet i Sverige. Av vad jag nyss meddelade rörande det förberedande
skick, i vilket spörsmålet örn genomförandet av en dylik lag för
närvarande befinner sig, framgår emellertid, att definitivt beslut rörande
konventionens ratificering icke lämpligen nu kan fattas. Jag förordar således,
att med prövningen av ratificeringsfrågan tillsvidare får anstå. . _
Ifråga örn rekommendationen ber jag få erinra örn att Kungl. Majit i
proposition nr 40 till innevarande års riksdag framlagt förslag, till lag örn
offentlig arbetsförmedling, varigenom syftet med rekommendationen.i viss
mån skulle komma att tillgodoses. Ytterligare åtgärder med anledning av
rekommendationen synas mig icke för närvarande erforderliga.
Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning, att prövningen
av ratificeringsfrågan tills vidare bör ansta samt att ytterligare åtgärder
med anledning av rekommendationen för närvarande icke synas
erforderliga.
Konventionsförslagen angående ålderdoms-, invaliditets- och
dödsfallstorsäkring jämte rekommendationen
i samma ämnen.
I inledningen till avdelning I av del XIII i fredsfördraget i Versailles
förklaras ett av målen för den internationella arbetsorganisationens verksamhet
vara att träffa anstalter för ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.
Utskottet.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 44.
A sitt tredje sammanträde år 1921 antog den internationella arbetsorganisationens
konferens en rekommendation av innehåll, att varje medlem av
organisationen matte till jordbrukets lönearbetare utsträcka tillämpningen av
de lagar och reglementen, som konstituera system av försäkring emot sjukdom,
invaliditet och ålderdom saint andra dylika sociala risker, på villkor
likvärdiga dem, som gälla för arbetarna inom industri och handel.
I propositionen har föredragande departementschefen gjort en jämförelse
mellan konventionsförslagen och pensionsförsäkringslagen ävensom lämnat
en redogörelse för den förberedande behandling som föregått konventionsförslagens
och rekommendationens antagande av konferensen, ävensom förde
yttranden, som avgivits över konventionsförslagen och rekommendationen.
Konventionsförslagen och rekommendationen hava den 6 december 1933
överlämnats till 1928 års pensionsförsäkringskommitté.
Departementschefen anför:
Såsom i ärendet erinrats, är den svenska pensionsförsäkringslagstiftningen
för närvarande föremål för revision, och huvudbetänkande i ämnet
med förslag rörande den allmänna pensionsförsäkringen lär vara att förvänta
inom kort. Med hänsyn härtill torde frågan örn den svenska lagstiftningens
anpassning efter konventionsförslagen rörande ålderdoms- och invaliditetsförsäkring
böra tagas under omprövning vid behandlingen av detta lagstiftningsärende.
Framhållas må, att nämnda konventionsförslag i stort sett
icke innehålla några med vår nuvarande lag oförenliga principer. Allenast
beträffande en punkt, nämligen i fråga örn försäkringens begränsning till
svenska medborgare, synes skiljaktighet av större betydenhet föreligga
mellan vår lag och förslagen. Vad angår konventionsförslagen rörande dödsfallsförsäkring,
saknas hos oss motsvarighet härtill, men pensionsförsäk
ringskommittén har i uppdrag att utreda viss närliggande fråga, nämligen
spörsmålet, huruvida utöver vad nu äger rum understöd i en eller annan
form kan beredas obemedlade eller mindre bemedlade personer med försörjningsplikt
mot minderåriga barn. På grund härav lärer kommitténs förslag
i nämnda spörsmål böra avvaktas, innan frågan örn ratificering av dessa
konventionsförslag kommer under vidare bedömande.
Vad beträffar rekommendationen torde den böra vinna beaktande, i den
mån så lämpligen låter sig göra, vid revisionen av pensionsförsäkringslagen
och upptagande i svensk lagstiftning av bestämmelser rörande dödsfallsförsäkring.
1928 års pensionsförsäkringskommitté har den 26 april 1934 framlagt sitt
huvudbetänkande med förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen.
I betänkandet framläggas två av kommittén utarbetade alternativ,
vilka skilja sig från varandra huvudsakligen därutinnan, att det ena,
som omfattats av kommitténs majoritet, innebär ett överförande från den
obligatoriska pensionsförsäkringen till den frivilliga sjukförsäkringen av uppgiften
att meddela försäkring för invaliditet före den för rätt till ålderdomspension
stadgade åldern under det att enligt det andra alternativet bibeliålles
en kombinerad obligatorisk invaliditets- och ålderdomsförsäkring. I
samband med invaliditetsförsäkringens lösgörande från ålderdomspensione
-
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 44.
ringen skall den upphöra att vara obligatorisk i annan mening än den, att
medlemsskap av erkänd sjukkassa obligatoriskt skall medföra försäkring mot
invaliditet. Förslagets motsvarighet till den nuvarande pensionsförsäkringens
pension vid förtidsinvaliditet skall benämnas invalidpenning, och för rätt
till sådant understöd förutsättes i regel, att den försäkrade under två år i
följd eller med endast kortare avbrott åtnjutit sjukpenning samt att arbetsoförmågan
därefter fortfar.
I fråga om ålderdomspensioneringen har kommittén tillstyrkt, att densamma
bibehålies under form av en försäkring. Aven enligt kommitténs
förslag skall denna försäkring vara begränsad till svenska medborgare. Under
förutsättning av ömsesidighet skall emellertid Konungen äga träffa överenskommelse
med främmande stat örn att dess medborgare skola vid tillämpningen
av lagen behandlas lika som svenska medborgare. Kommittén kar
ansett sig böra bibehålla den nuvarande pensionsåldern 67 år. För finansieringen
av pensioneringen skall enligt kommitténs förslag liksom enligt
pensionsförsäkringslagen upptagas pensionsavgifter av de till pensioneringen
anslutna. Pensionen skall bestå av ett grundbelopp av 100 kronor och ett
växlande belopp, motsvarande för var och en en tiondel av de avgifter han
erlagt. Kommittén har bibehållit den nu gällande lagens anordning med
pensionstillägg, utgående efter beliovsprövning och bekostade av allmänna
medel. Enligt förslaget skall pensionsförsäkringen liksom hittills handhavas
av pensionsstyrelsen och de lokala pensionsnämnderna.
Utskottet erinrar vidare om de bestämmelser angående barntillägg, som
infördes i svensk pensionslagstiftning genom lag av den 28 juni 1918, sedermera
ändrad genom lag av den 13 oktober 1921. Enligt dessa bestämmelser
utgår numera för pensionsberättigad änkling, änka, frånskild make eller
ogift kvinna, som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja
barn eller adoptivbarn under 15 år, ävensom för pensionsberättigad ogift
man, som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja adoptivbarn
under 15 år, särskilt pensionstillägg för varje dylikt barn, därest årsinkomsten
för mannen eller kvinnan ej uppgår till vissa belopp. Enahanda
rätt tillkommer jämväl äkta makar, av vilka mannen är pensionsberättigad
och till arbete varaktigt oförmögen och vilkas sammanlagda årsinkomst ej
överstiger viss gräns.
Någon motsvarighet till de enligt pensionsförsäkringslagen sålunda utgående
barntilläggen har icke upptagits i pensionsförsäkringskommitténs
ovannämnda huvudbetänkande. Kommittén har ansett frågan örn barntillägg
vara en från invaliditets- och ålderdomspensioneringen fristående fråga samt
förklarat sig skola ägna densamma särskild behandling. Kommittén har
följaktligen icke i sitt betänkande behandlat det i direktiven för kommitténs
arbete omnämnda spörsmålet, huruvida, utöver vad nu äger rum, understöd
i en eller annan form bör beredas obemedlade eller mindre bemedlade personer
med försörjningsplikt mot minderåriga barn.
Utskottet.
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 44.
Vad först angår förslagen till konventioner angående obligatorisk ålderdoms-
och invaliditetsförsäkring har föredragande departementschefen i sitt
uttalande till statsrådsprotokollet erinrat, att den svenska pensionsförsäkringslagstiftningen
för närvarande är föremål för revision, ävensom uttalat,
att med hänsyn härtill frågan örn den svenska lagstiftningens anpassning
efter berörda konventionsförslag torde böra tagas under omprövning vid
behandlingen av detta lagstiftningsärende. Utskottet instämmer i departementschefens
uppfattning, att ett biträdande för Sveriges del av ifrågavarande
konventioner icke för närvarande bör äga rum.
Vad därefter angår de föreslagna konventionerna angående dödsfallsförsäkring
har 1928 års pensionsförsäkringskommitté, såsom utskottet i sin
ovan lämnade redogörelse erinrat, ännu icke behandlat den i direktiven för
kommitténs arbete omnämnda frågan, huruvida, utöver vad nu äger rum,
understöd i en eller annan form kan beredas obemedlade eller mindre bemedlade
personer med försörjningsplikt mot minderåriga barn. Vad departementschefen
yttrat därom, att kommitténs förslag i nämnda spörsmål bör
avvaktas, innan frågan örn ratificering av förevarande konventioner kommer
under vidare bedömande, bär av utskottet lämnats utan erinran.
Vad slutligen beträffar rekommendationen rörande invaliditets-, ålderdomsoch
dödsfallsförsäkringens allmänna principer har utskottet icke haft något
att erinra mot departementschefens uttalande i förevarande hänseende.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande proposition måtte
i skrivelse till Kungl. Majit meddela,
A) att riksdagen för sin del biträder vederbörande departementschefs
i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
uttalade uppfattning,
1) att förslaget till konvention angående avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer ej bör för närvarande ratificeras samt
att den till nämnda konventionsförslag hörande rekommendationen
icke för närvarande bör föranleda någon ytterligare åtgärd;
och
2) att dels förslaget till konvention angående obligatorisk
ålderdomsförsäkring för löntagare i industriella företag, handelsföretag
och fria yrken samt för hemarbetare och tjänstefolk,
dels förslaget till konvention angående obligatorisk invaliditetsförsäkring
för nämnda personer, dels förslaget till konvention
angående obligatorisk ålderdomsförsäkring för löntagare i jordbruksföretag,
dels ock förslaget till konvention angående obligatorisk
invaliditetsförsäkring för sistnämnda löntagare icke
böra för närvarande ratificeras;
B) att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot
vederbörande departementschefs uttalanden i statsrådsprotokollet
beträffande dels förslaget till konvention angående obli
-
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr dd.
gatorisk dödsfallsförsäkring för löntagare i industriella företag,
handelsföretag och fria yrken samt för hemarbetare och tjänstefolk,
dels förslaget till konvention angående obligatorisk dödsfallsförsäkring
för löntagare i jordbruksföretag, dels ock rekommendationen
angående invaliditets-, ålderdoms- och dödsfallsförsäkringens
allmänna principer.
Stockholm den 29 maj 1934.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, von Geijer, Sigfrid
Hansson, Frändén, P. Sandström och Norman* samt fröken Hesselgren;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Johanson i Hallagården,
Johanson i Stockholm*, Olovson i Västerås, Hansson i Trollhättan, Hillgard*
och Sandberg.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:352 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens s. 5 i texten