Utlåtande i anledning av väckta motioner angående påskyndande av pensionsutredningen m. m. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i första kammaren nr 240 av herr Larsson, Johan August, och herr Gustavson, John, samt motionerna i andra kammaren nr 132 av herr Spångberg m. fl. och nr 288 av herr Eriksson i Toftered m. fl.
1934-05-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1934:45, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående påskyndande av pensionsutredningen m. m. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i första kammaren nr 240 av herr Larsson, Johan August, och herr Gustavson, John, samt motionerna i andra kammaren nr 132 av herr Spångberg m. fl. och nr 288 av herr Eriksson i Toftered m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr -45.
1
Nr 45.
Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1934 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående påskyndande
av pensionsutredningen m. m.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom
riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i
första kammaren nr 240 av herr Larsson, Johan August, och herr Gustavson,
John, samt motionerna i andra kammaren nr 132 av herr Spångberg m. fl.
och nr 288 av herr Eriksson i Toftered m. fl.
I motionerna I: 240 och II: 288, vilka äro likalydande, har hemställts, att
riksdagen måtte besluta sådan ändring av gällande författningar, att vid beräkningen
av underlaget för avgiftspension för äkta makar efter mannens död
viss del av de av mannen erlagda tilläggsavgifterna må tillgodoräknas hustrun
för hennes avgiftspension, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag
till härför erforderliga lagtextändringar.
I motionen I: 132 har föreslagits, att riksdagen i skrivelse till regeringen
måtte hemställa, dels att den av 1928 års riksdag beslutade pensionsutredningen
måtte så påskyndas, att förslag i ärendet kan föreläggas senast 1935 års
riksdag, dels ock att därvid tilläggspensionens storlek, inkomstgränsen i fråga
örn rätt till erhållande av tilläggspension samt åldersgränsen för pensions erhållande
måtte bestämmas i enlighet med grunder, som i motionen närmare
angivits. Ifrågavarande grunder äro följande:
»1. Den samlade pensionen eller understödet jämte pensionstagarens årsinkomst
får icke i något fall i lägsta dyrortsgruppen understiga 900 kronor
för ensamstående person. För man och kvinna i gemensamt hushåll samt för
barn under 16 år utgår pensionsbelopp i proportion till vad den ensamstående
erhåller samt för övriga dyrortsgrupper i avvägt förhållande till vad som utbetalas
i lägsta dyrortsgrupp.
2. Maximiinkomsten, pensionsbeloppet inräknat, må för mindre bemedlade
uppgå till 1,200 kronor innan avdrag å pensionstillägg får företagas.
3. Åldersgränsen för rätt till erhållande av pension bestämmes till 60 år.»
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Gällande bestämmelser i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
äro i hithörande delar, bland annat, följande:
Enligt 2 § inträder rätt till pension vid varaktig oförmåga till arbete och
senast vid fyllda 67 år, även örn varaktig arbetsoförmåga då ännu icke är för
handen. Enligt 6 § utgår årlig pension med viss procent å erlagda pensionsavgifter,
därvid olika procenttal tillämpas för män och kvinnor. Hänsyn ta
Bihang
till riksdagens protokoll 1984. 9 sami. 2 avd. Nr -45. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr bb.
ges därvid till såväl grundavgifter som s. k. tilläggsavgifter. Avgiftsbestämmelserna^återfinnas
i 4 §. I de fall, då gift kvinna icke själv taxeras för inkomst,
påföres henne endast grundavgift, även om hennes make åtnjuter inkomst
av sådan storlek, att han är skyldig erlägga tilläggsavgift. Avgiftspension
för sådan gift kvinna beräknas därefter endast å de av henne erlagda
grundavgifterna, varemot hon icke får räkna sig till godo av mannen guldna
tilläggsavgifter. Utöver den nu omförmälda pensionen utgår (6 §) av allmänna
medel ett tillägg till pensionen för pensionstagare, som är varaktigt
oförmögen till arbete och vilkens årsinkomst ej uppgår för man till 425 och
för kvinna till 400 kronor.
Pensionstillägget utgör för år räknat för nian 225 och för kvinna 210 kronor
med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed pensionstagarells årsinkomst
må överstiga 50 kronor.
För pensionsberättigad änkling, änka, frånskild make eller ogift kvinna,
som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja barn eller adoptivbarn
under femton år, ävensom för pensionsberättigad ogift man, som är till
arbete varaktigt oförmögen och har att försörja adoptivbarn under femton år,
ökas pensionen, därest årsinkomsten ej uppgår för man till 425 och för kvinna
till 400 kronor jämte 170 kronor för varje sådant barn, med särskilt pensionstillägg
för barnen. Enahanda rätt tillkommer jämväl äkta makar, av
vilka mannen är pensionsberättigad och till arbete varaktigt oförmögen och
vilkas sammanlagda årsinkomst ej uppgår till 825 kronor jämte 170 kronor
för varje barn. Beloppet av sådant pensionstillägg utgör 102 kronor för varje
barn med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må
överstiga 425 kronor för man, 400 kronor för kvinna samt 825 kronor för
äkta makar.
Kostnaden för pensionstilläggen skall enligt 10 § i lagen bestridas till tre
fjärdedelar av staten och till en fjärdedel av landstingen och kommunerna.
Om understöd meddelas i 33 § bland annat följande bestämmelser:
Den, som efter fyllda femton år bliver till arbete varaktigt oförmögen, men
för vilken avgifter till erhållande av pension icke blivit erlagda, ävensom den,
vilken vid nämnda ålder redan är varaktigt arbetsoförmögen, äger erhålla understöd
under villkor och med belopp, som angående pensionstillägg är i 6 §
stadgat.
Gift man, änkling, änka, frånskild make eller ogift kvinna, som är till arbete
varaktigt oförmögen, men icke berättigad till pension, och vilken har att
försörja barn eller adoptivbarn under femton år, äger erhålla understöd för sådant
barn under villkor och med belopp, som i 6 § är stadgat angående pensionstillägg
för barn. Enahanda rätt tillkommer jämväl ogift man, som är
till arbete varaktigt oförmögen, men icke berättigad till pension, och vilken
har att försörja adoptivbarn under femton år.
Beträffande understöd gäller även i övrigt i tillämpliga delar vad som i
lagen föreskrivits örn pensionstillägg och örn kostnaden för dess bestridande.
Vid 1928 års riksdag behandlade ett sammansatt stats- och andra lagutskott
ett flertal motioner rörande ändringar i lagen örn allmän pensionsförsäkring.
På hemställan av det sammansatta utskottet (utlåtande nr 3) beslöt
riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t, under beaktande
av synpunkter som det sammansatta utskottet anfört i sitt utlåtande,
täcktes låta verkställa utredning snarast möjligt rörande revision av pensionsförsäkringslagen
och för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Andra lagutskottets utlåtande Nr h5.
3
I anledning av denna riksdagens framställning (skrivelse nr 206) tillsatte
Kungl. Majit den 30 juli 1928 en kommitté — 1928 års pensionsförsäkringskommitté
— med uppdrag att verkställa en fullständig utredning rörande revision
av pensionsförsäkringslagen.
Vid 1930, 1931 och 1932 års riksdagar väcktes motioner i de ämnen, som nu
förevarande motioner avse, nämligen motionerna II: 344 vid 1930 års riksdag,
I: 186 samt II: 289 och II: 292 vid 1931 års riksdag ävensom II: 87 vid 1932
års riksdag. Motionerna behandlades år 1930 av andra lagutskottet i utlåtande
nr 6, år 1931 av andra lagutskottet i utlåtande nr 13 och av sammansatt statsoch
andra lagutskott i utlåtande nr 11 samt år 1932 av andra lagutskottet i utlåtande
nr 7. På hemställan av vederbörande utskott beslöt riksdagen, att motionerna
icke skulle föranleda till någon åtgärd.
Vid 1933 års riksdag framställde herr Spångberg m. fl. dels i motion II: 256
samma yrkanden som i nu förevarande motionen II: 132, dels ock i motion II:
257 yrkande angående provisorisk höjning av de enligt pensionsförsäkringslagen
utgående pensionstillägg med mera.
Andra lagutskottet anförde i utlåtande, nr 6, över motionerna, bland annat:
Pensionsförsäkringskommitténs utredning omfattar enligt givna direktiv
pensionsförsäkringsfrågan i hela dess vidd. Utskottet utgår ifrån, att kommitténs
arbete står inför sin fullbordan. Att då vidtaga provisoriska modifikationer
i gällande regler eller att beträffande vissa särskilda till ämnet hörande
frågor påfordra bestämt angivet innehåll i kommitténs blivande förslag finner
utskottet sig icke kunna tillstyrka.
På hemställan av utskottet beslöt riksdagen, att motionerna icke skulle föranleda
till någon åtgärd.
Med hänsyn till att i motiveringen till de i motionen I: 132 framställda yrkandena
arbetslöshetsproblemet särskilt blivit behandlat, må erinras, att vid
förra årets riksdag yrkande framställdes i två likalydande motioner (I: 332
av herr Bagge och II: 518 av herr Linnér), att riksdagen måtte för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag av 10 miljoner kronor för att
underlätta arbetsgivarnas frivilliga pensionering av äldre arbetare i syfte att
därigenom åstadkomma lättnad i ungdomsarbetslösheten.
Särskilda utskottet anförde i utlåtande nr 17 (sid. 119—120), att det icke
kunde tillstyrka motionerna, men förordade, att frågan gjordes till föremål
för närmare utredning i samband med en allmän undersökning av medlen mot
ungdomsarbetslösheten.
Reservationer anfördes dels av herr Johansson i Fredrikslund jämte fyra
andra ledamöter, dels ock av herr Sigfrid Hansson.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Ben 16 januari 1934 tillkallade chefen för socialdepartementet jämlikt
Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 december 1933 sakkunniga för att inom
departementet biträda med fortsatt utredning i olika hänseenden av frågor
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr k5.
sammanhängande med ungdomsarbetslösheten och åtgärder i anledning av densamma.
Enligt direktiven för de sakkunniga ingick emellertid icke i deras
uppdrag att utreda frågan om pensionering av äldre arbetare.
Denna fråga har gjorts till föremål för särskild utredning. Den 17 mars
1934 har chefen för socialdepartementet anmodat pensionsstyrelsen att inkomma
med yttrande och förslag rörande huruvida och i vilka avseenden sådana
ändringar i lagen örn allmän pensionsförsäkring, som kunde vara ägnade att
åstadkomma lättnad i ungdomsarbetslösheten genom arbetsgivares frivilliga
pensionering av äldre arbetare, skulle kunna vidtagas utan att avvakta ett
ståndpunkttagande till pensionsförsäkringskommitténs blivande utlåtande. I
skrivelse samma dag har kommerskollegium anmodats verkställa sådan utredning,
som erfordras för erhållande av närmare uppfattning rörande den utsträckning,
i vilken pensionering av arbetare över 67 års ålder inom industrien
kan antagas föranleda nyanställning av unga arbetslösa, ävensom inkomma
med sadan utredning och eget uttalande i frågan. Yttranden hava avgivits av
pensionsstyrelsen den 28 mars 1934 och av kommerskollegium den 26 april
1934.
I propositionen nr 265 till innevarande års riksdag angående anslag till
särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten, vilken proposition
hänvisats till statsutskottets behandling, anför föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, beträffande resultatet av de senast omförmälda utredningarna,
bland annat (sid. 31—32), att pensionsstyrelsens utredning övertygat
honom örn, att för närvarande den ifrågavarande utvägen (frivillig pensionering
av äldre arbetare) tyvärr icke är framkomlig, samt att den av kommerskollegium
företagna undersökningen givit ett i stort sett negativt resultat, såtillvida
att en förändring av gällande bestämmelser rörande pensionsförsäkringen måste
anses utgöra en förutsättning för nyanställning på angivna väg av yngre
arbetskraft.
Vid innevarande års riksdag har i likalydande motionerna I: 10 av herrar
Sandén och Sjödahl samt II: 4 av herr Nilsson i Göteborg m. fl. hemställts, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en skyndsam
och allsidig utredning, omfattande förutsättningarna för en statsunderstödd
förtidspensionering som ett led i vår allmänna arbetslöshetspolitik med särskilt
beaktande av betryggande garantier för nyanställning efter grunder, som utredningen
finner anledning föreslå, samt i vilken utsträckning statlig kontroll
är behövlig för att anpassa den tekniska utvecklingen på arbetsmarknaden
till den förefintliga tillgången på arbetstillfällen och arbetskraft.
Nämnda två motioner hava hänvisats till statsutskottets behandling.
1928 års pensionsförsäkring skommitté har den 26 april 1934 avgivit betänkande
med förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen
(Statens offentl. utredn. 1934:18).
Kommittén har utarbetat alternativa lagförslag. Det ena alternativet innebär
ett överförande från den obligatoriska pensionsförsäkringen till den frivilliga
sjukförsäkringen av uppgiften att meddela försäkring för invaliditet
före den för rätt till ålderspension stadgade åldern, under det att enligt det
Andra lagutskottets utlåtande Nr b5.
5
andra alternativet en kombinerad obligatorisk invaliditets- och ålderdomsförsäkring
bibehålies. Om huvudprinciperna i det förra alternativet hava förenat
sig sex och örn huvudprinciperna i det senare fyra av kommitténs ledamöter.
Föreslagna lagregler innehålla, bland annat, följande: På grund av erlagda
avgifter utgår årlig pension med dels ett grundbelopp örn 100 kronor enligt det
förra och 70 kronor enligt det senare alternativet, dels ock ett efter vars och
ens erlagda pensionsavgifter växlande belopp, utgörande en tiondel av avgifterna.
Örn den pensionsberättigade ej erlagt alla honom påförda avgifter, minskas
avgiftspensionens grundbelopp till den bråkdel, som sammanlagda beloppet
av de erlagda avgifterna utgör av det sammanlagda påförda avgiftsbeloppet.
Avgifter för äkta makar skola i regel delas lika dem emellan såväl
i vad avser påfört som beträffande erlagt belopp. Tillägg till avgiftspensionen
utgår till pensionsberättigad, vilkens årsinkomst ej uppgår till följande efter
särskilda ortsgrupper bestämda belopp, nämligen i ortsgruppen I 500 kronor,
i ortsgrupp II 600 kronor samt i ortsgrupp III 700 kronor. Pensionstillägget
utgör i ortsgrupp I 200 kronor, i ortsgrupp II 250 kronor och i ortsgrupp III
300 kronor, med avdrag i samtliga fall av halva det belopp, varmed den pensionsberättigades
årsinkomst må överstiga 100 kronor. Lagbestämmelserna
återfinnas i 4 och 5 §§ i förslaget till lag örn allmän ålderdomspensionering
(förra alternativet), sid. 11—12 i betänkandet, samt i 5 och 6 §§ i förslaget
till lag om folkpensionering (senare alternativet), sid 48—49 i betänkandet.
Pensionsförsäkringskommitténs allmänna motivering till ovannämnda bestämmelser
återfinnes å sid. 133—144, speciell motivering å sid. 214—219 i betänkandet.
Beträffande stadgandena örn pensionstilläggen har särskilt yttrande
anförts av två av kommitténs ledamöter, nämligen landshövdingen J. B. Eriksson
och fru Olivia Nordgren. Nämnda yttrande, som återfinnes å sid. 327—329
i betänkandet, utmynnar i yrkande å pensionstillägg örn 250, 350 och 450
kronor i de olika ortsgrupperna.
Vad pensionsåldern beträffar har densamma enligt 1 § i de båda alternativa
lagförslag, som ovan omnämnts, bibehållits vid 67 år (sid. 11 och 48). Pensionsförsäkringskommitténs
motivering härutinnan återfinnes å sid. 133 samt
vissa kostnadsberäkningar å sid. 177—180 i betänkandet. Särskilt yttrande
har i denna fråga avgivits av herr Eriksson och fru Nordgren; det återfinnes
å sid. 323—325 i betänkandet.
Enligt vad utskottet inhämtat har pensionsförsäkringskommitténs betänkande
utremitterats till ett flertal myndigheter och sammanslutningar. Yttranden
över betänkandet skola avgivas före den 1 oktober 1934. I
I sitt den 26 sistlidne april avgivna betänkande har 1928 års pensionsförsäkringskommitté,
såsom framgår av vad utskottet ovan anfört, tagit ställning
till de olika spörsmål, som behandlats i de nu förevarande motionerna. Vad
särskilt angår frågan örn underlaget för beräkningen av äkta makars avgiftspensioner
må erinras, att kommittén föreslagit en uppdelning av inbetalade
avgifter mellan äkta makar på så sätt, att äkta makars avgifter i regel skola
delas lika dem emellan såväl i vad avser påfört som beträffande erlagt belopp.
Utskottet.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr hb.
Att på sätt i motionerna I: 240 och II: 288 föreslagits utbryta sistnämnda fråga
ur dess sammanhang med pensionsförsäkringslagstiftningen i övrigt för att
behandlas särskilt för sig anser utskottet icke tillrådligt.
Med hänsyn till det läge, i vilket frågan örn ändringar i pensionsförsäkringslagstiftningen,
enligt vad ovan anförts, nu befinner sig, anser utskottet, att
skäl icke föreligga att tillstyrka de yrkanden, som framställts i nu förevarande
motioner.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I. att motionerna I: 240 och II: 288 icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd; samt
II. att motionen II: 132 icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 29 maj 1934.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Geijer, Frändén, Sam
Larsson, P. Sandström, Norman*, Olof Carlsson och Forslund;
från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården, Wallerius*,
Olovson i Västerås, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gahns1, och Sandström i
Nyland1 2, fru Nordgren samt herr Sandberg.
1 Ej närvarande vid behandlingen av motionerna I: 240 och II: 288.
2 » » > > > motionen I: 132.
* ’ » > > » utlåtandets justering.
Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
341509
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.