Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående påskyndande av pensionsutredningen m. m. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i första kammaren nr 240 av herr Larsson, Johan August, och herr Gustavson, John, samt motionerna i andra kammaren nr 132 av herr Spångberg m. fl. och nr 288 av herr Eriksson i Toftered m. fl.

1934-05-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:45, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående påskyndande av pensionsutredningen m. m. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i första kammaren nr 240 av herr Larsson, Johan August, och herr Gustavson, John, samt motionerna i andra kammaren nr 132 av herr Spångberg m. fl. och nr 288 av herr Eriksson i Toftered m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr -45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående påskyndande

av pensionsutredningen m. m.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i

första kammaren nr 240 av herr Larsson, Johan August, och herr Gustavson,

John, samt motionerna i andra kammaren nr 132 av herr Spångberg m. fl.

och nr 288 av herr Eriksson i Toftered m. fl.

I motionerna I: 240 och II: 288, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte besluta sådan ändring av gällande författningar, att vid beräkningen

av underlaget för avgiftspension för äkta makar efter mannens död

viss del av de av mannen erlagda tilläggsavgifterna må tillgodoräknas hustrun

för hennes avgiftspension, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag

till härför erforderliga lagtextändringar.

I motionen I: 132 har föreslagits, att riksdagen i skrivelse till regeringen

måtte hemställa, dels att den av 1928 års riksdag beslutade pensionsutredningen

måtte så påskyndas, att förslag i ärendet kan föreläggas senast 1935 års

riksdag, dels ock att därvid tilläggspensionens storlek, inkomstgränsen i fråga

örn rätt till erhållande av tilläggspension samt åldersgränsen för pensions erhållande

måtte bestämmas i enlighet med grunder, som i motionen närmare

angivits. Ifrågavarande grunder äro följande:

»1. Den samlade pensionen eller understödet jämte pensionstagarens årsinkomst

får icke i något fall i lägsta dyrortsgruppen understiga 900 kronor

för ensamstående person. För man och kvinna i gemensamt hushåll samt för

barn under 16 år utgår pensionsbelopp i proportion till vad den ensamstående

erhåller samt för övriga dyrortsgrupper i avvägt förhållande till vad som utbetalas

i lägsta dyrortsgrupp.

2. Maximiinkomsten, pensionsbeloppet inräknat, må för mindre bemedlade

uppgå till 1,200 kronor innan avdrag å pensionstillägg får företagas.

3. Åldersgränsen för rätt till erhållande av pension bestämmes till 60 år.»

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

äro i hithörande delar, bland annat, följande:

Enligt 2 § inträder rätt till pension vid varaktig oförmåga till arbete och

senast vid fyllda 67 år, även örn varaktig arbetsoförmåga då ännu icke är för

handen. Enligt 6 § utgår årlig pension med viss procent å erlagda pensionsavgifter,

därvid olika procenttal tillämpas för män och kvinnor. Hänsyn ta
Bihang

till riksdagens protokoll 1984. 9 sami. 2 avd. Nr -45. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr bb.

ges därvid till såväl grundavgifter som s. k. tilläggsavgifter. Avgiftsbestämmelserna^återfinnas

i 4 §. I de fall, då gift kvinna icke själv taxeras för inkomst,

påföres henne endast grundavgift, även om hennes make åtnjuter inkomst

av sådan storlek, att han är skyldig erlägga tilläggsavgift. Avgiftspension

för sådan gift kvinna beräknas därefter endast å de av henne erlagda

grundavgifterna, varemot hon icke får räkna sig till godo av mannen guldna

tilläggsavgifter. Utöver den nu omförmälda pensionen utgår (6 §) av allmänna

medel ett tillägg till pensionen för pensionstagare, som är varaktigt

oförmögen till arbete och vilkens årsinkomst ej uppgår för man till 425 och

för kvinna till 400 kronor.

Pensionstillägget utgör för år räknat för nian 225 och för kvinna 210 kronor

med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed pensionstagarells årsinkomst

må överstiga 50 kronor.

För pensionsberättigad änkling, änka, frånskild make eller ogift kvinna,

som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja barn eller adoptivbarn

under femton år, ävensom för pensionsberättigad ogift man, som är till

arbete varaktigt oförmögen och har att försörja adoptivbarn under femton år,

ökas pensionen, därest årsinkomsten ej uppgår för man till 425 och för kvinna

till 400 kronor jämte 170 kronor för varje sådant barn, med särskilt pensionstillägg

för barnen. Enahanda rätt tillkommer jämväl äkta makar, av

vilka mannen är pensionsberättigad och till arbete varaktigt oförmögen och

vilkas sammanlagda årsinkomst ej uppgår till 825 kronor jämte 170 kronor

för varje barn. Beloppet av sådant pensionstillägg utgör 102 kronor för varje

barn med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må

överstiga 425 kronor för man, 400 kronor för kvinna samt 825 kronor för

äkta makar.

Kostnaden för pensionstilläggen skall enligt 10 § i lagen bestridas till tre

fjärdedelar av staten och till en fjärdedel av landstingen och kommunerna.

Om understöd meddelas i 33 § bland annat följande bestämmelser:

Den, som efter fyllda femton år bliver till arbete varaktigt oförmögen, men

för vilken avgifter till erhållande av pension icke blivit erlagda, ävensom den,

vilken vid nämnda ålder redan är varaktigt arbetsoförmögen, äger erhålla understöd

under villkor och med belopp, som angående pensionstillägg är i 6 §

stadgat.

Gift man, änkling, änka, frånskild make eller ogift kvinna, som är till arbete

varaktigt oförmögen, men icke berättigad till pension, och vilken har att

försörja barn eller adoptivbarn under femton år, äger erhålla understöd för sådant

barn under villkor och med belopp, som i 6 § är stadgat angående pensionstillägg

för barn. Enahanda rätt tillkommer jämväl ogift man, som är

till arbete varaktigt oförmögen, men icke berättigad till pension, och vilken

har att försörja adoptivbarn under femton år.

Beträffande understöd gäller även i övrigt i tillämpliga delar vad som i

lagen föreskrivits örn pensionstillägg och örn kostnaden för dess bestridande.

Vid 1928 års riksdag behandlade ett sammansatt stats- och andra lagutskott

ett flertal motioner rörande ändringar i lagen örn allmän pensionsförsäkring.

På hemställan av det sammansatta utskottet (utlåtande nr 3) beslöt

riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t, under beaktande

av synpunkter som det sammansatta utskottet anfört i sitt utlåtande,

täcktes låta verkställa utredning snarast möjligt rörande revision av pensionsförsäkringslagen

och för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr h5.

3

I anledning av denna riksdagens framställning (skrivelse nr 206) tillsatte

Kungl. Majit den 30 juli 1928 en kommitté — 1928 års pensionsförsäkringskommitté

— med uppdrag att verkställa en fullständig utredning rörande revision

av pensionsförsäkringslagen.

Vid 1930, 1931 och 1932 års riksdagar väcktes motioner i de ämnen, som nu

förevarande motioner avse, nämligen motionerna II: 344 vid 1930 års riksdag,

I: 186 samt II: 289 och II: 292 vid 1931 års riksdag ävensom II: 87 vid 1932

års riksdag. Motionerna behandlades år 1930 av andra lagutskottet i utlåtande

nr 6, år 1931 av andra lagutskottet i utlåtande nr 13 och av sammansatt statsoch

andra lagutskott i utlåtande nr 11 samt år 1932 av andra lagutskottet i utlåtande

nr 7. På hemställan av vederbörande utskott beslöt riksdagen, att motionerna

icke skulle föranleda till någon åtgärd.

Vid 1933 års riksdag framställde herr Spångberg m. fl. dels i motion II: 256

samma yrkanden som i nu förevarande motionen II: 132, dels ock i motion II:

257 yrkande angående provisorisk höjning av de enligt pensionsförsäkringslagen

utgående pensionstillägg med mera.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande, nr 6, över motionerna, bland annat:

Pensionsförsäkringskommitténs utredning omfattar enligt givna direktiv

pensionsförsäkringsfrågan i hela dess vidd. Utskottet utgår ifrån, att kommitténs

arbete står inför sin fullbordan. Att då vidtaga provisoriska modifikationer

i gällande regler eller att beträffande vissa särskilda till ämnet hörande

frågor påfordra bestämt angivet innehåll i kommitténs blivande förslag finner

utskottet sig icke kunna tillstyrka.

På hemställan av utskottet beslöt riksdagen, att motionerna icke skulle föranleda

till någon åtgärd.

Med hänsyn till att i motiveringen till de i motionen I: 132 framställda yrkandena

arbetslöshetsproblemet särskilt blivit behandlat, må erinras, att vid

förra årets riksdag yrkande framställdes i två likalydande motioner (I: 332

av herr Bagge och II: 518 av herr Linnér), att riksdagen måtte för budgetåret

1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag av 10 miljoner kronor för att

underlätta arbetsgivarnas frivilliga pensionering av äldre arbetare i syfte att

därigenom åstadkomma lättnad i ungdomsarbetslösheten.

Särskilda utskottet anförde i utlåtande nr 17 (sid. 119—120), att det icke

kunde tillstyrka motionerna, men förordade, att frågan gjordes till föremål

för närmare utredning i samband med en allmän undersökning av medlen mot

ungdomsarbetslösheten.

Reservationer anfördes dels av herr Johansson i Fredrikslund jämte fyra

andra ledamöter, dels ock av herr Sigfrid Hansson.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Ben 16 januari 1934 tillkallade chefen för socialdepartementet jämlikt

Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 december 1933 sakkunniga för att inom

departementet biträda med fortsatt utredning i olika hänseenden av frågor

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr k5.

sammanhängande med ungdomsarbetslösheten och åtgärder i anledning av densamma.

Enligt direktiven för de sakkunniga ingick emellertid icke i deras

uppdrag att utreda frågan om pensionering av äldre arbetare.

Denna fråga har gjorts till föremål för särskild utredning. Den 17 mars

1934 har chefen för socialdepartementet anmodat pensionsstyrelsen att inkomma

med yttrande och förslag rörande huruvida och i vilka avseenden sådana

ändringar i lagen örn allmän pensionsförsäkring, som kunde vara ägnade att

åstadkomma lättnad i ungdomsarbetslösheten genom arbetsgivares frivilliga

pensionering av äldre arbetare, skulle kunna vidtagas utan att avvakta ett

ståndpunkttagande till pensionsförsäkringskommitténs blivande utlåtande. I

skrivelse samma dag har kommerskollegium anmodats verkställa sådan utredning,

som erfordras för erhållande av närmare uppfattning rörande den utsträckning,

i vilken pensionering av arbetare över 67 års ålder inom industrien

kan antagas föranleda nyanställning av unga arbetslösa, ävensom inkomma

med sadan utredning och eget uttalande i frågan. Yttranden hava avgivits av

pensionsstyrelsen den 28 mars 1934 och av kommerskollegium den 26 april

1934.

I propositionen nr 265 till innevarande års riksdag angående anslag till

särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten, vilken proposition

hänvisats till statsutskottets behandling, anför föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, beträffande resultatet av de senast omförmälda utredningarna,

bland annat (sid. 31—32), att pensionsstyrelsens utredning övertygat

honom örn, att för närvarande den ifrågavarande utvägen (frivillig pensionering

av äldre arbetare) tyvärr icke är framkomlig, samt att den av kommerskollegium

företagna undersökningen givit ett i stort sett negativt resultat, såtillvida

att en förändring av gällande bestämmelser rörande pensionsförsäkringen måste

anses utgöra en förutsättning för nyanställning på angivna väg av yngre

arbetskraft.

Vid innevarande års riksdag har i likalydande motionerna I: 10 av herrar

Sandén och Sjödahl samt II: 4 av herr Nilsson i Göteborg m. fl. hemställts, att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en skyndsam

och allsidig utredning, omfattande förutsättningarna för en statsunderstödd

förtidspensionering som ett led i vår allmänna arbetslöshetspolitik med särskilt

beaktande av betryggande garantier för nyanställning efter grunder, som utredningen

finner anledning föreslå, samt i vilken utsträckning statlig kontroll

är behövlig för att anpassa den tekniska utvecklingen på arbetsmarknaden

till den förefintliga tillgången på arbetstillfällen och arbetskraft.

Nämnda två motioner hava hänvisats till statsutskottets behandling.

1928 års pensionsförsäkring skommitté har den 26 april 1934 avgivit betänkande

med förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen

(Statens offentl. utredn. 1934:18).

Kommittén har utarbetat alternativa lagförslag. Det ena alternativet innebär

ett överförande från den obligatoriska pensionsförsäkringen till den frivilliga

sjukförsäkringen av uppgiften att meddela försäkring för invaliditet

före den för rätt till ålderspension stadgade åldern, under det att enligt det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr b5.

5

andra alternativet en kombinerad obligatorisk invaliditets- och ålderdomsförsäkring

bibehålies. Om huvudprinciperna i det förra alternativet hava förenat

sig sex och örn huvudprinciperna i det senare fyra av kommitténs ledamöter.

Föreslagna lagregler innehålla, bland annat, följande: På grund av erlagda

avgifter utgår årlig pension med dels ett grundbelopp örn 100 kronor enligt det

förra och 70 kronor enligt det senare alternativet, dels ock ett efter vars och

ens erlagda pensionsavgifter växlande belopp, utgörande en tiondel av avgifterna.

Örn den pensionsberättigade ej erlagt alla honom påförda avgifter, minskas

avgiftspensionens grundbelopp till den bråkdel, som sammanlagda beloppet

av de erlagda avgifterna utgör av det sammanlagda påförda avgiftsbeloppet.

Avgifter för äkta makar skola i regel delas lika dem emellan såväl

i vad avser påfört som beträffande erlagt belopp. Tillägg till avgiftspensionen

utgår till pensionsberättigad, vilkens årsinkomst ej uppgår till följande efter

särskilda ortsgrupper bestämda belopp, nämligen i ortsgruppen I 500 kronor,

i ortsgrupp II 600 kronor samt i ortsgrupp III 700 kronor. Pensionstillägget

utgör i ortsgrupp I 200 kronor, i ortsgrupp II 250 kronor och i ortsgrupp III

300 kronor, med avdrag i samtliga fall av halva det belopp, varmed den pensionsberättigades

årsinkomst må överstiga 100 kronor. Lagbestämmelserna

återfinnas i 4 och 5 §§ i förslaget till lag örn allmän ålderdomspensionering

(förra alternativet), sid. 11—12 i betänkandet, samt i 5 och 6 §§ i förslaget

till lag om folkpensionering (senare alternativet), sid 48—49 i betänkandet.

Pensionsförsäkringskommitténs allmänna motivering till ovannämnda bestämmelser

återfinnes å sid. 133—144, speciell motivering å sid. 214—219 i betänkandet.

Beträffande stadgandena örn pensionstilläggen har särskilt yttrande

anförts av två av kommitténs ledamöter, nämligen landshövdingen J. B. Eriksson

och fru Olivia Nordgren. Nämnda yttrande, som återfinnes å sid. 327—329

i betänkandet, utmynnar i yrkande å pensionstillägg örn 250, 350 och 450

kronor i de olika ortsgrupperna.

Vad pensionsåldern beträffar har densamma enligt 1 § i de båda alternativa

lagförslag, som ovan omnämnts, bibehållits vid 67 år (sid. 11 och 48). Pensionsförsäkringskommitténs

motivering härutinnan återfinnes å sid. 133 samt

vissa kostnadsberäkningar å sid. 177—180 i betänkandet. Särskilt yttrande

har i denna fråga avgivits av herr Eriksson och fru Nordgren; det återfinnes

å sid. 323—325 i betänkandet.

Enligt vad utskottet inhämtat har pensionsförsäkringskommitténs betänkande

utremitterats till ett flertal myndigheter och sammanslutningar. Yttranden

över betänkandet skola avgivas före den 1 oktober 1934. I

I sitt den 26 sistlidne april avgivna betänkande har 1928 års pensionsförsäkringskommitté,

såsom framgår av vad utskottet ovan anfört, tagit ställning

till de olika spörsmål, som behandlats i de nu förevarande motionerna. Vad

särskilt angår frågan örn underlaget för beräkningen av äkta makars avgiftspensioner

må erinras, att kommittén föreslagit en uppdelning av inbetalade

avgifter mellan äkta makar på så sätt, att äkta makars avgifter i regel skola

delas lika dem emellan såväl i vad avser påfört som beträffande erlagt belopp.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr hb.

Att på sätt i motionerna I: 240 och II: 288 föreslagits utbryta sistnämnda fråga

ur dess sammanhang med pensionsförsäkringslagstiftningen i övrigt för att

behandlas särskilt för sig anser utskottet icke tillrådligt.

Med hänsyn till det läge, i vilket frågan örn ändringar i pensionsförsäkringslagstiftningen,

enligt vad ovan anförts, nu befinner sig, anser utskottet, att

skäl icke föreligga att tillstyrka de yrkanden, som framställts i nu förevarande

motioner.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att motionerna I: 240 och II: 288 icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd; samt

II. att motionen II: 132 icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 29 maj 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Geijer, Frändén, Sam

Larsson, P. Sandström, Norman*, Olof Carlsson och Forslund;

från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården, Wallerius*,

Olovson i Västerås, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gahns1, och Sandström i

Nyland1 2, fru Nordgren samt herr Sandberg.

1 Ej närvarande vid behandlingen av motionerna I: 240 och II: 288.

2 » » > > > motionen I: 132.

* ’ » > > » utlåtandets justering.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

341509

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.