Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47

1934-06-01 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:47, Andra lagutskottets utlåtande Nr 47

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tredje mans

rätt till neutralitet i arbetskonflikter m. m.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft åtta inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna i

första kammaren nr 150 av herr Nilsson, Petrus, m. fl. och nr 151, 152 och 153

av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl., samt motionerna i andra kammaren

nr 290 av herr Pehrsson i Bramstorp m. fl. och nr 337, 338 och 339 av herr

Lindman m. fl.

I motionerna 1:150 och 11:290, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte för sin del antaga lagar angående tredje mans rätt till neutralitet

i arbetskonflikter i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag,

som därutinnan av professorn Ragnar Bergendal framlagts i ett av honom såsom

inom socialdepartementet tillkallad sakkunnig avgivet betänkande (stat. off.

utr. 1933:36), nämligen dels utkast till lag med vissa bestämmelser mot ekonomiska

stridsåtgärder, dels utkast till lag örn ändring av 11 kap. strafflagen,

dels ock utkast till ändringar i tryckfrihetsförordningen. I de likalydande motionerna

1:151 och 11:337 har yrkats, att riksdagen måtte för sin del antaga

nyssnämnda utkast till lag med vissa bestämmelser mot ekonomiska stridsåtgärder

och till lag örn ändring av 11 kap. strafflagen. I motionerna 1:152

och II: 338, vilka jämväl äro likalydande, har yrkats, att riksdagen ville för

sin del antaga omförmälda utkast till ändringar i tryckfrihetsförordningen.

Slutligen har i de likalydande motionerna 1:153 och 11:339 hemställts, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn framläggande för nästkommande

riksdag av förslag till lagstiftning om blockad samt till ändringar

i strafflagen i överensstämmelse med de grunder, som i dessa motioner angivits.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, far utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till motionerna.

Vid 1929 års riksdag hemställdes dels i motion i första kammaren, nr 12,

av herr Frändén m. fl. ävensom i en motion i andra kammaren, nr 21, av herr

Nygren m. fl., att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj :t ville föranstalta örn utredning rörande lämpligaste lagstiftningsåtgärder

för tryggande av tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikt,

varvid frågan örn skadestånd till näringsidkare, som drabbades av i motionerna

berörda övergrepp, matte särskilt beaktas, samt därefter för riksdagen

framlägga lagförslag i ämnet.

Bihang till riksdagens protokoll 19Så. 9 sami. 2 avd. Nr 47. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr bl.

Motionerna hänvisades till andra lagutskottet, som i sitt i ärendet avgivna

utlåtande, nr 42, på närmare anförda skäl hemställde, att motionerna icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Enligt en vid utlåtandet fogad reservation ansågo emellertid sex av utskottets

ledamöter — herrar Westman, von Sydow, Frändén, Magnusson i

Skövde, Johanson i Hallagården och Petersson i Lerbäcksbyn — att utredning

borde föranstaltas, huruvida och på vad sätt lagstiftningsåtgärder borde vidtagas

för att bereda rätt till skadestånd för den, som helt och hållet stöde

utanför arbetskonflikt, men likväl oförskyllt tillfogades skada genom blockad,

bojkott eller andra stridsåtgärder, som riktades mot honom. Reservanterna

framhollo, att den ifrågasätta lagstiftningen syntes böra begränsas till att

meddela regler örn skadeståndsskyldighet gentemot tredje man. En dylik

skyldighet syntes reservanterna böra inträda huvudsakligen i de fall, att blockad,

bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd vidtoges för att vid

arbetskonflikt med kränkning av föreningsrätten tvinga någon, som stöde utanför

konflikten, att inträda i eller utträda ur organisation av arbetare eller

arbetsgivare eller att dylik stridsåtgärd tillgrepes för att tvinga sådan person

att underkasta sig ekonomiska uppoffringar för att understödja endera parten

eller att maning i en eller annan form att deltaga i stridsåtgärd ställdes till

annan än den stridande organisationens medlemmar.

Frågan förföll i riksdagen, sedan första kammaren — efter lottning — biträtt

nämnda reservation men andra kammaren bifallit utskottets hemställan, dock

med uteslutande av dess motivering.

.Den 22 november 1929 uppdrog Kungl. Maj :t åt professorn Bergendal att

såsom sakkunnig inom socialdepartementet biträda med utredning rörande

vissa i statsrådsprotokollet för nämnda dag berörda, med frågan örn tredje

mans ratt till neutralitet i arbetskonflikter sammanhängande spörsmål. Vid

Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut hade föredragande departementschefen, statsrådet

Lubeck — efter en redogörelse för nyssnämnda motioners behandling i

riksdagen — anfört, bland annat:

Den offentliga diskussion, som förekommit i frågan om tredje mans rätt

till neutralitet i arbetstvister, har oftast haft sm utgångspunkt i särskilda fall

av övergrepp, mot vilka rättsmedvetandet hos stora befolkningsgrupper reagerat.

Harav har följt, att man för det mesta rört sig med mera allmänt formulerade

önskemal och begrepp. Vad man velat hindra med en önskad lagstiftning

synes i allmänhet huvudsakligen hava varit stridsåtgärder för att

tvinga den, som star och vill stå utanför en konflikt, antingen att träda in i

eller ut ur en av striden berörd organisation av arbetare eller arbetsgivare eller

att underkasta sig ekonomiska uppoffringar för understödjande av endera parten

eller att över huvud pa ett eller annat sätt deltaga i striden. En fredlig

medborgare, vilken vill vara neutral i en arbetskonflikt, borde icke behöva

utsattas tor förluster, ja kanske riskera sm välfärd, genom tvång från andra

medborgares sida. Till förhindrande härav synes man emellertidTalmän

het icke vilja förorda straffansvar utan snarare stadgande örn skyldighet att

ersatta genom neutralitetskränknmgen vållad skada. Anspråken på dylik lag-''

,Uppstalhs 1(*f ensidigt, utan de rikta sig mot tvångsåtgärder från

bada parternas sida, lat vara att arbetarpartens åtgöranden varit de i praktiken

och diskussionen mest framträdande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.

3

De sålunda framställda anspråken på åtgärder för tryggande av tredje mans

rätt framstå i och för sig såsom skäliga. Då det gäller att söka bot för antydda

missförhållanden, möter man emellertid svårigheter med hänsyn till

ärendets oklara läge. Uppenbarligen är det därför i första hand angeläget att

söka klarlägga de avsedda missförhållandenas art och omfattning. Därjämte

bör undersökas, i vilken utsträckning redan gällande lagstiftning bereder möjlighet

till ingripande, samt anledningen till att sådant ingripande hittills icke

i avsevärd utsträckning synes hava förekommit. Slutligen bör noggrant övervägas,

vilka ytterligare lagstiftningsåtgärder, som äro ur lagteknisk synpunkt

möjliga, och den sannolika effektiviteten därav.

Först när utredning i dessa avseenden föreligger, blir det möjligt att bilda

sig en uppfattning om de åtgärder, som ur allmän synpunkt befinnas kunna

och böra ifrågakomma. Man bör också kunna förvänta, att med undersökningsresultatet

som underlag överläggningar mellan huvudparternas organisationer

skola med framgång kunna upptagas i syfte att söka undgå stridsmetoder

sådana som de, vilka här äro i fråga.

Vid 1931 och 1932 års riksdagar väcktes motioner om utvidgning av den åt

den sakkunnige uppdragna utredningen örn tredje mans rätt till neutralitet i

arbetskonflikter samt örn påskyndande av berörda utredning, nämligen vid

1931 års riksdag motionerna I: 129, I: 131, II: 186 och II: 193 samt vid 1932

års riksdag motionerna I: 187 och II: 264. Motionerna behandlades av andra

lagutskottet i utlåtande nr 31 vid 1931 års riksdag och i utlåtande nr 12 vid

1932 års riksdag.

Riksdagen beslöt, att motionerna icke skulle föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Med skrivelse den 30 november 1933 överlämnade den sakkunnige betänkande

med utredning angående tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter

och därmed sammanhängande spörsmål. Vid betänkandet funnos fogade

utkast till sådana lagstiftningsåtgärder i ämnet, som ansetts böra komma under

övervägande, nämligen de förut omnämnda utkasten till lag med vissa bestämmelser

mot ekonomiska stridsåtgärder, till lag om ändring av 11 kap.

strafflagen samt till ändringar i tryckfrihetsförordningen.

Sedan yttranden avgivits över utredningen av ett stort antal statliga myndigheter

ävensom av olika organisationer och sammanslutningar, vilkas verksamhetsområden

beröras av den ifrågasatta lagstiftningen (stat. off. utr. 1934:

10), anmäldes ärendet för Kungl. Maj:t den 9 mars 1934 av chefen för socialdepartementet,

statsrådet Möller, som därvid bemyndigades att tillkalla en

kommission för ytterligare prövning av omförmälda lagstiftningsproblem.

Inom kommissionen skulle det egentliga utredningsarbetet anförtros åt tre personer,

varutöver kommissionen skulle bestå av högst tio representanter för

olika intressen och meningsriktningar. Kommissionen borde snarast möjligt

avlämna sitt betänkande.

Att handhava det egentliga utredningsarbetet förordnade departementschefen

samma dag ordföranden i arbetsdomstolen f. d. justitierådet A. Lindhagen, häradshövdingen

i Sollentuna och Färentuna härads domsaga, förutvarande justitieombudsmannen

S. E. Ekberg samt professorn Bergendal. I kommissionen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr -47.

insattes vidare verkställande direktören i svenska arbetsgivareföreningen G.

Söderlund, ledamoten av landssekretariatet J. A. Forslund, sekreteraren i kooperativa

förbundet A. Gjöres, verkställande direktören i Sveriges köpmannaförbund

V. O. L. Strömberg, ordföranden i riksförbundet landsbygdens folk,

hemmansägare C. G. Johansson i Stora Skedvi och ombudsmannen i Sveriges

arbetsledareförbund E. Ahlberg, samt vidare ledamoten av riksdagens första

kammare, lantbrukaren P. Gustafsson i Benestad, ledamoten av riksdagens

första kammare redaktören S. Hansson, ledamoten av riksdagens första kammare

t. f. överdirektören och chefen för kontrollstyrelsen A. S. E. Larsson

ävensom professorn H. Å. Hassler. Åt f. d. justitierådet Lindhagen uppdrogs

tillika att vara kommissionens ordförande.

.Vid sin nyssnämnda anmälan av ärendet yttrade departementschefen, bland

annat:

Vad angår själva huvudfrågan, införandet i lagstiftningen av bestämmelser

som skydda tredje mans rätt till neutralitet i konflikter av ekonomisk natur,

hava delade uppfattningar knappast framträtt. Däremot hava avsevärda

meningsskiljaktigheter gjort sig gällande beträffande eventuella lagstiftningsåtgärders

omfattning och utformning.

För egen del hyser jag den uppfattningen, att en reglering i lag på detta

område är av förhållandena påkallad. Vid en förberedande prövning av lagförslagen

i belysning av de yttranden, som avgivits över desamma, har emellertid

framgått, att förslagen — ehuru de utvisa en bestämd strävan till objektivitet

— i viktiga hänseenden lämna rum för allvarliga erinringar. Den sakkunnige

har ock själv understrukit, att lagförslagen hava karaktären allenast

av utkast och att detta utkast, på grund av ämnets i vårt land obearbetade beskaffenhet,

med nödvändighet måste bliva av mycket preliminär natur. I överensstämmelse

härmed har den sakkunnige uttryckligen utgått ifrån, att en lagstiftningsåtgärd

ej skulle komma till stånd utan fortsatt utredning. En sådan

ytterligare utredning torde nu böra omedelbart verkställas.

Med skrivelse den 4 maj 1934 framlade kommissionen betänkande med förslag

dels till lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder, dels ock till lag

örn ändring i 11 kap. strafflagen (stat. off. utr. 1934: 16). Därvid framhölls,

att kommissionen, i likhet med den sakkunnige, ansett vissa ändringar

i tryckfrihetsförordningen böra vidtagas i anslutning till nyssnämnda förslag,

men att kommissionen funnit sig icke hava att därutinnan framlägga förslag

till lagtext.

De i motionerna 1:150 och II: 290 samt I: 151 och II: 337 ävensom 1:152

och 11:338 omförmälda utkasten hava följande lydelse:

1) Utkast till lag med vissa bestämmelser mot ekonomiska stridsåtgärder.

1 §•

Till stridsåtgärd hänföres i denna lag blockad, bojkott, arbetsinställelse

(lockout eller strejk), uppsägning av avtal eller annat avbrytande av ekonomisk

förbindelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr h7.

5

Med stridsåtgärd mot tredje man förstås stridsåtgärd som vidtages

1) i anledning av pågående arbetstvist eller annan ekonomisk tvist mot någon,

som ej är part i tvisten, såvitt stridsåtgärden är av annan art än uppsägning

av kollektivavtal, arbetsinställelse eller arbetsblockad, som verkställes

i samband med arbetsinställelse;

2) efter upphörande av arbetstvist eller annan ekonomisk tvist i syfte att

öva vedergällning mot någon, som varit part i tvisten eller som eljest därunder

vidtagit stridsåtgärd eller underlåtit att efterkomma uppmaning därom;

3) för att förmå den därmed angripne eller annan att inträda eller kvarstå

i eller ock att utträda ur förening av arbetsgivare eller fackförening eller annan

dylik sammanslutning eller att ansluta sig till överenskommelse örn gemensamt

uppträdande vid ingående av avtal.

Stridsåtgärd mot tredje man skall icke anses föreligga då stridsåtgärd i anledning

av pågående tvist riktas mot någon, som genom övertagande av egendom

eller rörelse bisprungit eller ock efter antagande av arbete eller efter

förändring av sin näringsverksamhet understödjer part eller annan, vilken ej

själv är föremål för stridsåtgärd mot tredje man. Ej heller skall till sådan

stridsåtgärd hänföras uppsägning av avtal, vartill någon äger rätt på grund

av att avtalet brutits.

2 §.

Den som muntligen eller skriftligen eller på annat sätt uppmanar eller eljest

uppsåtligen söker förmå annan att anordna, vidtaga, deltaga i eller vidmakthålla

stridsåtgärd mot tredje man straffes med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader. Till enahanda straff vare den förfallen, som verkställer

uppsägning av avtal därom skriftlig handling upprättats, i fall där uppsägningen

honom veterligen är att hänföra till stridsåtgärd mot tredje man.

Framställer någon muntligen eller skriftligen eller på annat sätt uppsåtligen

hot örn att anordna, vidtaga eller vidmakthålla stridsåtgärd mot tredje

man, vare lag som ovan sägs.

3 §.

Den som gjort sig skyldig till förfarande, som enligt 2 § är belagt med

straff, vare skyldig ersätta därav uppkommen skada.

Under skadestånd skall inbegripas jämväl ersättning för personligt lidande

samt för intrång i den kränktes intresse av att ostört bedriva sin näring eller

annat liknande intresse, som ej är av rent ekonomisk betydelse.

Om det med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes

förhållande, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt finnes skäligt, må

skadeståndets belopp nedsättas.

4 §.

Äro flera ansvariga för skada, skall skadeståndsskyldigheten dem emellan

fördelas efter den större eller mindre skuld, som prövas ligga envar till last.

5 §.

Har medlem i en förening gjort sig skyldig till förfarande varom i 2 § förmäles,

och ingår i föreningens verksamhet företagande av stridsåtgärd av den

art, varom fråga är, vare föreningen pliktig att, där så ske kan, hindra medlemmen

från att fortsätta det olovliga förfarandet och att förebygga skada

genom detsamma.

För ändamål, varom nu är sagt, åge föreningen mot medlem tillämpa varje

påföljd, som enligt stadgarna kan inträda på grund av åsidosättande av för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr -47.

pliktelse, som åligger medlem. Föreningen må jämväl, oavsett vad stadgarna

innehålla, utesluta medlem för en tid av intill ett år.

Åsidosätter föreningen vad i denna paragraf stadgas, vare föreningen skyldig

ersätta därav uppkommen skada enligt de i denna lag angivna grunder.

6 §.

Rätt att föra talan örn ansvar jämlikt 2 § tillkomme, utom målsägande, ej

mindre allmän åklagare än även sammanslutningen för främjande av yrkesintressen,

av vilken den kränkte är medlem, så framt sammanslutningen äger

att kära inför domstol.

7 §•

Var, som vill fordra skadestånd enligt denna lag, skall inom två år från

det skadan timade anhängiggöra sin talan hos domstol. Försummas det, havé

han förlorat sin talan.

8 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla Kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, skall förvandling ske efter allmänna strafflagen.

2) Utkast till lag om ändring av 11 kap. strafflagen.

16 §.

Den, som å ställe, varom i 15 § förmäles, genom personligt tilltal, utspridande

av skrift, vakthållning eller på annat dylikt sätt söker förmå allmänheten

till deltagande i blockad eller bojkott, straffes med böter, högst 100

riksdaler, i de fall där gärningen ej med svårare straff särskilt belagd är.

3) Utkast till ändringar i tryckfrihetsförordningen.

§ 1.

12 :o. Intet hinder — —---kan upptäckas.

Ej vare någon på grund av vad i detta moment är stadgat berättigad att genom

utspridande av skrift å offentligt ställe, emot förbud i allmän lag, söka

förmå allmänheten att deltaga i blockad eller bojkott.

§ 3.

14 :o. Uppmaning eller annat försök att förmå någon att anordna, vidtaga,,

deltaga i eller vidmakthålla ekonomisk stridsåtgärd mot tredje man eller hot

örn att anordna, vidtaga eller vidmakthålla sådan åtgärd; brottet straffes med

böter från och med trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med ettusen

riksdaler, eller fängelse från och med en till och med sex månader, och skriften

konfiskeras.

I motionerna I: 153 och II: 339 har — efter en redogörelse för innehållet

i den sakkunniges utkast — anförts, att dennes förslag icke gjorde anspråk

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.

7

på att vara uttömmande. Det syntes därför nödvändigt att oförtövat fortsätta

utredningen av frågan örn reglering av de i näringslivet verksamma organisationernas

kampmetoder. Vid denna utredning borde vissa i motionerna

närmare angivna synpunkter beaktas.

I kommissionens betänkande har framhållits, att till grund för kommissionens

arbete legat det av den sakkunnige avgivna betänkandet angående tredje

mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter jämte därmed sammanhängande

spörsmål ävensom de över sistnämnda betänkande avgivna yttrandena. Kommissionen,

som i likhet med den sakkunnige funnit lagstiftning på ifrågavarande

område synnerligen önskvärd, har också funnit sig i stort sett kunna

bygga på den sakkunniges utkast, ehuru ganska betydande avvikelser blivit

gjorda. En kortfattad redogörelse för kommissionens förslag torde här böra

lämnas.

Förslaget till lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder. I detta upptagas

till en början vissa allmänna bestämmelser, vartill — frånsett

den definition, som gives å stridsåtgärder, varom i förslaget är fråga —

motsvarighet saknas i den sakkunniges utkast. Under beteckningen stridsåtgärd

hänföras i främsta rummet s. k. massåtgärder, varmed förstås blockad,

bojkott och arbetsinställelse (strejk eller lockout). Dit hänföres vidare dels

uppsägning av arbets- eller hyresavtal dels ock annat avbrytande av ekonomisk

förbindelse, när det sker av två eller flera i samverkan (1 § första

stycket).

Förslaget upptager vissa regler i fråga örn behörighet att igångsätta massåtgärd.

Sålunda stadgas, att behörighet i dylikt avseende tillkommer — med

vissa undantag — allenast förening, i vars verksamhet ingår att företaga massåtgärd;

utgör sådan förening huvudorganisation i förhållande till andra dylika

föreningar, ankommer företagande av massåtgärd uteslutande på huvudorganisationen

(2 §). Härjämte har föreskrivits, att förening, som vill förbehålla

sig att igångsätta massåtgärd, är pliktig att hos vederbörande länsstyrelse

ställa säkerhet för skadestånd, som föreningen kan förpliktas utgiva

enligt den föreslagna lagen. Från denna föreskrift göres emellertid det betydelsefulla

undantaget, att förening, som är part i arbetstvist rörande kollektivavtals

ingående, äger utan ställande av nu angiven säkerhet mot sin motpart

vidtaga arbetsinställelse jämte arbetsblockad (3 § första stycket). Säkerhet

skall utgöras av penningar eller ock av värdehandlingar eller borgen,

som länsstyrelsen godkänner; densamma skall för olika föreningar gälla olika

belopp, bestämda för arbetsgivarförening i viss relation till antalet arbetare,

som av föreningens medlemmar sysselsättas, samt för annan förening i viss

relation till dess medlemsantal. Har ställd säkerhet tagits i anspråk för gäldande

av skadestånd eller har ändring inträtt i de förhållanden, som äro avgörande

för säkerhetens storlek, skall säkerheten utfyllas eller ökas (3 § andra

och tredje styckena samt 4—5 §§). Örn förening vill vidtaga massåtgärd, skall

skriftlig underrättelse därom lämnas den, som åtgärden avser, eller örn han

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47,

tillhör förening, som i 2 § avses, till denna. Redogörelse för anledningen till

åtgärden skall samtidigt lämnas och jämväl intagas i meddelande, som är avsett

att sprida kännedom därom. Underrättelsen skall regelmässigt lämnas

minst en vecka i förväg (6 §).

I fråga örn gränsdragningen mellan part och tredje man har det ansetts, att

såsom part bör behandlas den, mot vilken man riktar en stridsåtgärd med

självständigt syfte, vare sig detta går ut på att den angripne skall företaga

eller underlåta något eller allenast på att skada denne. Tredje man blir

under sådana förhållanden den, mot vilken man riktar stridsåtgärd i syfte att

därigenom utöva medelbar inverkan på lösningen av motsättningen till part.

Av den sålunda intagna ståndpunkten följer, att vissa kategorier av personer,

som enligt den sakkunniges utkast voro att anse såsom tredje man och i sådan

egenskap åtnjöto skydd, äro att hänföra till parter. Då i anledning härav föranletts

upptagande av vissa fall, där stridsåtgärder mot part äro förbjudna,

hava i samband därmed upptagits vissa andra fall, där delade meningar örn

det berättigade i ett skydd mot stridsåtgärder ansetts knappast råda, ehuru

den, för vilken skydd stadgats, icke är att beteckna såsom tredje man. Dessa

bestämmelser hava sammanförts under den gemensamma beteckningen »Örn

vissa stridsåtgärder med omedelbart syfte (stridsåtgärder mot part)». Sålunda

hava upptagits förbud mot stridsåtgärder, som rikta sig mot offentlig

myndighet eller eljest utgöra ett angrepp eller hot mot offentligrättsliga funktioner

(7 §), så ock förbud mot stridsåtgärder, där syftet är att av religiösa,

politiska eller liknande grunder utöva förföljelse mot någon (8 §). Frågan

örn utpressningsblockad har upptagits till lösning i hela dess vidd; förbud

har stadgats mot att, sig eller annan till orättmätig vinning, avtvinga annan

gods eller penningar genom att mot honom rikta massåtgärd eller hot därom

(9 §). Mot den, som på något sätt varit inblandad i en arbetstvist eller annan

ekonomisk tvist, må efter tvistens avslutande stridsåtgärd ej vidtagas, där

syftet är att utöva vedergällning för hans åtgöranden eller handlingssätt under

tvisten (10 §). Allt slags organisationstvång, som medelst massåtgärd kan

utövas mot enskild person, har förbjudits; jämväl mot vidtagande av vissa

andra slag av stridsåtgärder har förbud stadgats (11 §). Massåtgärd i anledning

av tvist rörande arbetsförhållande må ej riktas mot den, som utan

biträde av annan än make, barn, föräldrar eller vissa andra närmare anförvanter

driver näring eller utför arbete för egen räkning.

Under den gemensamma beteckningen »Örn stridsåtgärder med medelbart

syfte (stridsåtgärder mot tredje man)» upptagas de bestämmelser, som hava

till uppgift att reglera rättsskyddet för tredje man i egentlig mening, d. v. s.

någon som står utanför den tvist eller motsättning till en part, vari anledningen

till angreppet ytterst är att finna. Med avseende å avtalstvister har sålunda

stadgats förbud mot att såsom påtryckningsmedel rikta stridsåtgärd mot

någon, som ej har del i tvisten — tredje man (14 § första stycket). Vad angår

konkurrenstvister må massåtgärd ej riktas mot tredje man för att förmå

denne till medverkan genom avbrytande av hans ekonomiska förbindelse med

den, mot vilken angreppet medelbart är riktat, eller vidtagande av annan åt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.

9

gärd mot denne (14 § tredje stycket). Därjämte har stadgats förbud för

stridsåtgärd mot tredje man i anledning av sådan motsättning till part, som

enligt de förut omförmälda specialbestämmelserna (7—12 §§) eller lagen

örn kollektivavtal icke må föranleda stridsåtgärd mot parten; även örn denne

endast åtnjuter skydd mot särskilda arter av stridsåtgärd, är tredje mannen

skyddad mot varje stridsåtgärd (15 §). Undantag från det rättsskydd,

som tredje man i fall av avtalstvister och konkurrenstvister åtnjuter,

tillkommer icke den, som uppgivit sin neutralitet i tvisten. Såsom neutralitetsbrott

anses att medlem av en ekonomisk kamporganisation under en

tvist, vari organisationen är invecklad, åsidosätter sina organisationsmässiga

förpliktelser till fördel för motparten (16 § första stycket 1.); att

arbetare i anledning av väntad eller utbruten arbetstvist antager blockerat

arbetare eller att arbetsgivare anställer arbetare, som strejkar eller genom

lockout är utestängd från arbete (16 § första stycket 2.); samt att någon

under tvist lämnar part ekonomiskt understöd eller, efter förändring av sin

näring eller verksamhet, bispringer honom (16 § första stycket 3.). Med

den inskränkning, som följer av det nu sagda, är såsom neutralitetsbrott icke

att anse, att någon vid arbetsnedläggelse kvarstannar i sitt arbete (16 § andra

stycket första punkten). Ej heller brytes neutralitet genom utförande av

skyddsarbete, vartill hänföres arbete, som icke kan anstå utan fara för människor

eller för skada å byggnader eller andra anläggningar, husdjur, mogen

gröda, maskiner, varulager eller dylikt (16 § andra stycket andra och tredje

punkterna). Arbetsledare, tjänsteman eller därmed jämställd är vid arbetsinställelse

ej skyldig att utföra — utom de göromål, som eljest av honom

fullgöras — annat arbete än skyddsarbete, även örn han därtill förbundit sig

(17 §). Den form av tredjemansangrepp, som benämnes sympatiåtgärd, är

tillåten endast örn syftet därmed är att genom utvidgning av ursprunglig arbetstvist

rörande upprättande av kollektivavtal bispringa part i denna. Sympatiåtgärd

må ej omfatta annat än arbetsinställelse jämte arbetsblockad; till

arbetsinställelse har ansetts böra hänföras vägran att taga befattning med

varor, som äro avsedda för eller härröra från rörelse, som drives av part i

den urspungliga tvisten (18 §).

De i det föregående upptagna bestämmelserna örn behörighet och ställande

av säkerhet hava medfört, att förslaget i icke ringa utsträckning kunnat avstå

från att såsom påföljd för överträdelse av dess speciella förbud stadga

straff. Frågan örn straff och skadestånd har i förslaget erhållit följande

lösning (19—35 §§). Vidtagande av massåtgärd i fall, då behörighet

icke föreligger, är alltid straffbelagt, vare sig fråga är om en åtgärd av enskilda

personer eller av organisationer, som över huvud sakna behörighet, eller

åtgärden företagits av en organisation, som i och för sig har behörighet

men som försummat att ställa säkerhet. Domstolen kan nedlägga förbud mot

stridsåtgärdens fortsättande, och överträdes detta förbud, föranleder åtgärden

nytt straff enligt en strängare straffskala. Vidtages massåtgärd av en organisation,

som är behörig och ställt vederbörlig säkerhet, men befinnes åtgärden

strida mot någon av lagens specialregler, medför detta endast skade
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr hl.

ståndsskyldighet utom i vissa fall, som nämnas nedan. Nedlägger domstol

förbud mot åtgärdens fortsättande och förbudet överträdes, inträder däremot

straffbarhet. Vad nu sagts örn massåtgärd av behörig organisation, som ställt

säkerhet, gäller även vid stridsåtgärder av enskilda behöriga personer, såväl

då fråga är örn massåtgärder (arbetsinställelse) som då det gäller individuella

stridsåtgärder; beträffande de senare hava ju icke några särskilda behörighetsregler

uppställts. Vidtagandet av stridsåtgärder, som åsyfta ingripanden

mot offentlig myndighet m. m. (7 §), eller som innefatta förföljelse

av religiösa, politiska eller liknande grunder (8 §), eller som företagas i utpressningssyfte

(9 §), skall städse föranleda straff; även örn dylik stridsåtgärd

vidtages av någon, som är behörig, inträder straffbarheten således icke

först efter ett av domstol meddelat förbud. Den okomplicerade anslutningen

till en massåtgärd är icke straffbar. Särskilda straffbestämmelser hava upptagits

för åsidosättande av den stadgade underrättelseplikten till motparten

och för lämnande av uppenbart oriktiga och missvisande framställningar vid

spridande av kännedom örn massåtgärd. — Skadeståndsskyldighet inträder

icke i de fall, då någon dömes till straff för det stridsåtgärd vidtagits, ehuru

behörighet icke förelåg eller säkerhet icke ställts, såframt åtgärden ej också

innefattar överträdelse av ett förbud i lagen. Ej heller inträder skadeståndsskyldighet,

då någon straffas för åsidosättande av underrättelseplikt. Eljest

är var och en, som är förfallen till straff i anledning av vidtagen stridsåtgärd,

också skadeståndsskyldig, således även den som uppmanat till stridsåtgärden.

Även örn straff icke är stadgat, inträder skadeståndsskyldighet för enskilda

personer, som själva vidtagit eller biträtt beslut örn anordnande av stridsåtgärd,

som är förbjuden. Organisation är skadeståndsskyldig, örn de, som äga

företräda densamma, fatta beslut örn förbjuden stridsåtgärd. Därjämte har

organisation, vid äventyr av skadeståndsskyldighet, plikt att ingripa mot medlemmar,

som organisationen veterligen göra sig skyldiga till lagstridiga massåtgärder,

som för medlemmarna själva medföra skadeståndsskyldighet.

På samma sätt som enligt lagen örn kollektivavtal kan hänsyn tagas till

skada av ideell natur, likasom också skadeståndet kan till beloppet nedsättas

eller helt bortfalla. Örn skadeståndsskyldighet ålägges flera, fördelas skadeståndsskyldigheten

efter skuld. Organisation kan dock förpliktas att, med

bibehållen rätt till regress, förskjuta vad som av skadeståndet belöper på

medlem.

Örn rättegången hava vissa bestämmelser upptagits (36—46 §§). Mål, som

bliva att bedöma enligt den föreslagna lagen, skola upptagas av de allmänna

domstolarna. För att det oaktat redan från början kunna vinna en någorlunda

enhetlig rättspraxis skall domstol i regel inhämta yttrande från en

nämnd, vars ledamöter utses av Konungen. Nämnden skall bestå av ordförande

och åtta ledamöter. I densamma skola vara företrädda de intressen,

som hänföra sig till arbetsgivare och arbetare, jordbruk, grosshandel och industri.

Nämnden är beslutför med ordförande och fyra ledamöter. Förseelser

mot den föreslagna lagen skola åtalas av allmän åklagare. Talan örn ansvar

för olovlig stridsåtgärd må föras, förutom av den kränkte, jämväl av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr -47.

11

sammanslutning för främjande av yrkes- eller fackintressen, av vilken denne

är medlem. Dylik sammanslutning äger ock föra talan örn förbud mot stridsåtgärd;

enahanda befogenhet tillkommmer åklagaren, där denne för talan.

Domstolen skall sörja för fullständig utredning.

Med hänsyn till att den föreslagna lagen i betydande mån måste betraktas

såsom ett försök har den ansetts böra erhålla allenast provisorisk karaktär.

Förslaget till lag orri ändring i 11 kap. strafflagen är likalydande med det

därutinnan av den sakkunnige framlagda utkastet.

Rörande de av kommissionen ifrågasatta ändringarna i tryckfrihetsförordningen

har kommissionen anfört, att förslaget till lag angående vissa ekonomiska

stridsåtgärder krävde en motsvarighet i § 3 i berörda förordning. Genom

en sådan ny bestämmelse torde böra stadgas straff för hot örn ekonomisk

stridsåtgärd samt för uppmaning eller annat försök att förmå någon att

deltaga i blockad, bojkott eller arbetsinställelse, i de fall då gärningen är belagd

med straff i allmän lag, så ock för att i meddelande, vilket är avsett

att sprida kännedom örn blockad, bojkott eller arbetsinställelse, lämna uppenbart

oriktig eller missvisande framställning.

Sedan professorn Bergendal avgivit det av honom upprättade betänkandet

angående tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter och därmed sammanhängande

spörsmål, har, såsom framgår av vad ovan anförts, frågan örn

lagstiftning på detta område genom olika motioner förelagts riksdagen. Dessa

motioner hava vid sin behandling av förevarande problem utgått från det skick,

vari desamma framlagts i nyssnämnde sakkunniges betänkande. Efter det

motionerna väckts, har utredningsarbetet förts vidare genom den av Kungl.

Maj :t tillsatta kommissionen, som avgivit betänkande i början av sistlidne maj

månad. Utredningsarbetet pågår fortfarande, i det att sistnämnda betänkande

utsänts på remiss till olika myndigheter, organisationer och sammanslutningar.

Det redan verkställda utredningsarbetet ger vid handen, att det här är fråga

örn lagstiftning, varom i åtskilliga hänseenden full enighet icke lärer kunna

förväntas mellan samtliga de intressegrupper, som komma att beröras av densamma.

Trots att betydande meningsskiljaktigheter alltjämt kvarstå, synes

dock hava ernåtts, att från början avvikande uppfattningar i viktiga delar

närmat sig varandra.

Med hänsyn till den stora betydelse, som en lagstiftning på förevarande område

äger för skilda grupper av vårt folk, hade det varit önskvärt, att förslag

därutinnan av Kungl. Majit kunnat föreläggas innevarande års riksdag. På

sätt redan nämnts har Kungl. Majit emellertid funnit sig böra jämväl över

kommissionens förslag infordra utlåtanden från åtskilliga myndigheter samt

bereda ett flertal sammanslutningar och organisationer tillfälle att däröver

avgiva yttrande. Dessa yttranden hava ännu icke inkommit. Enligt utskottets

mening kunna ock de avvikelser fran det av den sakkunnige upprättade

utkastet, som kommissionsförslaget innehåller, åberopas såsom skäl för denna

remissåtgärd. I frågans nuvarande läge finner sig utskottet icke kunna till
-

TJtskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr -47.

styrka riksdagen att med föranledande av motionerna I: 150, 151 och 152 samt

II: 290, 337 och 338 för sin del nu antaga lag i ämnet.

Emellertid har det utredningsarbete, som under flera år pågått på ifrågavarande

område, numera fortskridit så långt, att tämligen fasta konturer uppdraga

för de lagstiftningsåtgärder, som böra komma under övervägande. Av

förut antydda skäl är det önskligt, att utredningarbetet utan dröjsmål bringas

till slut och att riksdagen beredes tillfälle att redan före utgången av innevarande

år taga under övervägande ett av Kungl. Majit framlagt förslag till

lagbestämmelser örn skydd för tredje man i sådana konflikter, varom här är

fråga.

Utskottet anser sig beträffande innehållet i en blivande lagstiftning böra

inskränka sig till ett uttalande rörande några av de allmänna grunder, varpå

densamma synes böra byggas.

Erfarenheten har givit vid handen, att kränkning av tredje mans rätt förekommit

på skilda områden, där ekonomiska motsättningar kunna föranleda

stridsåtgärder av olika slag. Det synes därför vara ställt utom tvivel, att en

blivande lag icke bör vara inskränkt till arbetskonflikter utan gälla jämväl vid

ekonomiska konflikter på hyresmarknaden och inom näringslivet i övrigt. Vid

en lagstiftning på ett så vidsträckt och svåröverskådligt område är det tydligen

av vikt, att den rättsliga regleringen tager hänsyn till de skiftande förhållanden,

som olika verksamhetsgrenar förete, och icke utformas med beaktande av

förhållandena endast inom någon av dessa.

Under den utredning, som ägt rum sedan den sakkunnige avgivit sitt betänkande,

har föreslagits uppställande av vissa regler i syfte att i största utsträckning

kunna begränsa användningen av straff såsom påföljd för vidtagande

av olovliga stridsåtgärder. Enligt utskottets mening är det eftersträvansvärt,

att en blivande lag erhåller en sådan läggning, ehuru det måhända

torde komma att visa sig, att ett fullständigt undvikande av kriminalisering

ej låter sig göra, därest lagen skall erhålla tillbörlig verkan.

Med avseende å den grundåskådning, som bör giva en lagstiftning i ämnet

sin prägel, torde här kunna erinras örn vad riksdagen i skrivelse till Konungen

den 30 april 1926 (nr 167) rörande åtgärder till arbetsfredens främjande anfört:

»Tydligt är att härvid åsyftas en lagstiftning, som är rättvist avvägd,

fri från ensidighet och avpassad efter ett demokratiskt samhälles rättsordning.

» Uppenbarligen äger den uppfattning, som sålunda kommit till uttryck,

tillämpning å den nu ifrågasatta lagstiftningen. Denna bör följaktligen icke

rikta sig mot en viss samhällsklass, överhuvud bör den syfta till beredande

av rättsskydd åt en var, som äger grundade anspråk på att icke bliva indragen

i de konflikter, varom här är fråga, örn än en lagstiftning av nu angiven

innebörd kommer att inskränka rörelsefriheten i vissa hänseenden, lära berättigade

gensagor dock icke kunna resas mot att, inom de gränser som här antytts,

enskilda intressen underkastas en rättslig reglering.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, i anledning av de förevarande motionerna

I:150,I:151, I:152 och I:153 samt II:290, II:337, II:338

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.

13

och II: 339, måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

Kungl. Majit, med beaktande av vad utskottet ovan anfört,

ville för riksdagen framlägga förslag till lag örn tredje mans

rätt till neutralitet i arbetskonflikter samt vid ekonomiska konflikter

på hyresmarknaden och inom näringslivet i övrigt;

B) att motionerna 1:150 och lii 290, i den mån de icke kunna

anses besvarade genom vad utskottet ovan under A) hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C) att motionerna 1:151 och 1:152 samt lii 337 och lii 338,

i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

ovan under A) hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

D) att motionerna 1:153 och 11:339, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan under A)

hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 juni 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. O. Westman, Linder, Sigfrid Hansson, Frändén,

Sam Larsson, Gustaf Tamm, P. Sandström och Forslund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar, Hage,

Johanson i Hallagården, Wallerius, Olovson i Västerås, Andersson i Rasjön och

Pottersson i Hällbacken.

Reservationer:

1) av herrar Magnusson i Skövde, Frändén, P. Sandström, Gustaf Tamm

och Wallerius, vilka anfört:

Vi ha inom utskottet yrkat, att utskottet skulle i anledning av föreliggande

motioner och på grundval av kommissionsbetänkandet av den 4 maj 1934 med

förslag till lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. utarbeta en

lag och förelägga densamma innevarande riksdag till avgörande. Visserligen

skulle därigenom riksdagens avslutning blivit avsevärt fördröjd, men å andra

sidan hade också undvikits den mycket betydande kostnad för statsverket,

som är förenad med sammankallandet av urtima riksdag. Då emellertid vårt

berörda yrkande av utskottet avvisats och från annat håll framförts yrkande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4-7,

örn urtima riksdag för att därigenom möjliggöra lagstiftningens snabbare

genomförande än som blir fallet vid uppskov till nästkommande lagtima riksdag,

ha vi ansett oss böra i andra hand biträda detta yrkande.

Av vårt omnämnda yrkande framgår, i vilken riktning lagstiftningen enligt

vår mening bör läggas. Att i vidare mån redan nu ingå på särskila delar av

den ifrågasatta lagstiftningen, vilken icke inom utskottet slutbehandlats, synes

oss därför icke lämpligt.

2) av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Forslund, Magnusson i Kalmar,

Hage, Olovson i Västerås och Pettersson i Hällbacken.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

34153S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:370 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter m. m. a1 i texten