Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om visst tillägg till lagen örn kollektivavtal.

1934-06-05 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:50, Utlåtande i anledning av väckt motion om visst tillägg till lagen örn kollektivavtal.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1934 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om visst tillägg till lagen örn

kollektivavtal.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 69,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Arnemark m. fl. hemställt,

att riksdagen för sin del måtte besluta, att i lagen den 22 juni 1928

örn kollektivavtal skall införas följande stadgande:

»Kollektivavtal må icke innehålla bestämmelse, som innebär inskränkningar

i fråga örn anställande av ny arbetskraft eller meddelande av lärlingsutbildning.

»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får

utskottet hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av socialstyrelsen och kommerskollegium. Utskottet

har därjämte lämnat landsorganisationen i Sverige, svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges hantverksorganisation tillfälle att

yttra sig över motionen. De yttranden, som i anledning härav kommit

utskottet tillhanda, finnas fogade såsom bilagor vid detta utlåtande. Utskottet

tillåter sig att hänvisa till desammas innehåll.

Med anledning av ett uttalande i kommerskollegiums ovannämnda yttrande

till utskottet (se nedan sid. 11) angående den utredning, som verkställts

av 1984 års sakkunniga rörande ungdomsarbetslösheten, må här

omnämnas, att de sakkunniga i sitt den 29 mars 1934 avgivna betänkande

(statens offenti. utredn. 1934:11) å sid. 37—43 lämnat en redogörelse angående

kollektivavtalens inverkan på ungdomsarbetslösheten. Till denna

redogörelse anhåller utskottet att få hänvisa.

I förevarande sammanhang torde erinras därom, att under de senaste

årtiondena framställningar från köpmanna- och hantverkarhåll vid upprepade

tillfällen gjorts hos Kungl. Maj:t örn revision av gällande näringsfrihetslagstiftning.

Vad särskilt beträffar frågan örn rätt att utöva hantverk framställdes

redan på ett tidigt stadium efter tillkomsten av 1864 års näringsfrihetsförordning

krav örn näringsfrihetens begränsning i viss utsträckning.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 50.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 50.

Från hantverkarhåll har sålunda särskilt klagats över hantverksskicklighetens

avtagande och hantverkets tillbakagång i allmänhet, vilket förhållande

åtminstone till viss del tillskrivits den rådande friheten att starta

hantverksrörelse. Då vem som helst utan några kvalifikationer eller

någon erfarenhet i yrket kunnat etablera sig som hantverkare, hade hantverkets

anseende dragits ned, konkurrensen hade urartat till en tävlan

enhart örn lägsta pris utan hänsyn till fullgott arbete, hantverkets konkurrenskraft

i förhållande till industrien hade undergrävts, och även den

kunnigaste hantverkare hade ofta att kämpa med stora svårigheter för

att hålla sin rörelse uppe.

Sedan åtskilligt utredningsarbete tidigare verkställts men icke slutförts,

uppdrog Kungl. Majit den 27 september 1924 åt kommerskollegium

att fullfölja det för en revision av gällande näringslagstiftning erforderliga

utredningsarbetet samt till Kungl. Majit inkomma med de förslag,

som av utredningen kunde föranledas. I utlåtande den 24 oktober 1928

anförde kommerskollegium, bland annat, att de upprepade klagomål, som

framkommit från hantverket och detaljhandeln, ytterst bottnade i en

strävan att i konkurrensförminskande syfte kringgärda den egna yrkesutövningen.

Särskilt vore det från hantverks- och detaljhandelskretsar

framställda kravet på viss yrkeskompetens eller viss yrkeserfarenhet såsom

legalt villkor för rätt att idka näring ägnat att väcka starka betänkligheter.

Vad som särskilt komplicerade det ifrågavarande spörsmålet

vore detsammas nära beroende av den praktiska yrkesutbildningens organiserande.

Tydligt vore, att, örn det allmänna för rätten att idka hantverk

eller detaljhandel uppställde såsom villkor viss kompetens eller viss

tids erfarenhet inom yrket respektive inom branschen, det också måste

vara sörjt för att den enskilde ägde möjlighet förvärva dylik kompetens

eller erfarenhet på ett för honom icke alltför betungande och svåråtkomligt

sätt. Tillkomsten av legala kompetensvillkor för rätten att idka näring

utan samband med en lagstiftning örn lärlingsväsendet skulle också

medföra avsevärda svårigheter med avseende å ett rättvist bedömande

av huruvida den i lag fastställda yrkeskompetensen i det enskilda fallet

vore för handen. I saknad av objektiva grunder för prövningen härav

skulle lätteligen rena tillfälligheter eller mera subjektiva inflytanden

kunna bliva avgörande. Kommerskollegium erinrade örn ett av kollegium,

socialstyrelsen och skolöverstyrelsen den 10 mars 1927 avgivet utlåtande

(tryckt i Sociala meddelanden 1927 nr 4) i lärlingsfrågan, i vilket

ämbetsverken på grund av det rådande opinionsläget bland arbetsgivare-

och arbetareorganisationerna nödgats förorda, att från det allmännas

sida en avvaktande hållning tillsvidare .intoges i avseende å lagstiftningen

örn lärlingsväsendet. Såsom läget vore ansåge kollegium icke

tillrådligt att förbinda rätten att idka näring med ett legalt villkor örn

viss yrkeskompetens eller yrkeserfarenhet.

I ett därefter inom handelsdepartementet utarbetat utkast till närings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50. 3

lag m. m. medtogos inga bestämmelser örn viss yrkeskunskap eller viss

tids praktik som villkor för rätt att idka näring.

Frågan örn uppställandet av legala kompetensvillkor för rätten att

driva hantverk upptogs sedermera i propositionen nr 41 till 1932 års riksdag

med förslag till lag örn kringföringshandel och tillfällighetsförsäljning

m. m.

Föredragande departementschefen, statsrådet Hansén, anförde därvid,

bland annat, att han icke funne sig kunna tillstyrka, att praktisk utbildning,

yrkeskunskap eller förfarenhet i kostnadsberäkning gjordes till legalt villkor

för rätt till självständig hantverksutövning. För avhjälpande av de

svårigheter, varmed de enskilda hantverkarna hade att kämpa, vore de

legala kompetensvillkorens väg icke framkomlig. Det stöd från det allmännas

sida, som näringsidkarna kunde påräkna för sina strävanden till yrkeskompetensens

höjande, syntes böra lämnas efter samma linjer som dittills,

alltså huvudsakligen genom statsunderstöd till kommunala och enskilda

lärlings-, yrkes- och verkstadsskolor, andra anstalter för yrkesundervisning,

de olika näringsorganisationernas verksamhet, studieresor, utbildning

av lärlingar genom yrkesskickliga hantverkare och dylikt.

Det genom propositionen framlagda lagförslaget förföll genom skiljaktiga

beslut i kamrarna.

Vid innevarande års riksdag hemställdes i likalydande motionerna 1:137

av herr Wohlin m. fl. samt II: 307 av herr Hagberg i Malmö m. fl., att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla dels örn skyndsamt

återupptagande av utredningen örn revision av gällande näringsfrihetsförordning,

varvid särskild uppmärksamhet borde fästas vid frågan örn näringsfrihetens

begränsning genom uppställande av legala kompetensvillkor

för rätten att idka hantverk, dels ock, därest denna utredning därtill kunde

giva anledning, örn framläggande av förslag till lagbestämmelser i ämnet.

Första lagutskottet, som behandlade motionerna i utlåtande nr 44, hemställde

däri, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Reservation anfördes av, bland andra, herr Linnér, som med instämmande

av två andra ledamöter av utskottet ansåg, att utskottet bort hava hemställt,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att förnyad

utredning måtte verkställas angående lärlingsutbildningen inom

hantverket. Till stöd härför anfördes, bland annat:

Hantverket torde vid sidan av den industriella produktionen lia en särskild

uppgift att fylla för att tillgodose konsumenternas behov av kvalitetsprodukter

och deras önskan att få en mera personlig smak tillfredsställd.

Ett betydelsefullt och ganska vidsträckt område torde således även

för framtiden tillkomma hantverket såsom ett naturligt arbetsfält. Den

bestämda förutsättningen härför är dock att hantverket allt fortfarande i

huvudsak utövas av personer med skolad yrkesskicklighet.

I de krav på lagstiftning, som framkommit från hantverkets organisationer

och som berörts i de föreliggande motionerna, synes frågan härom vara

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50.

Utskottet.

grundläggande. Alla stödåtgärder för hantverket vare sig i form av lagstiftning

eller på annat sätt torde förutsätta en god utbildning av hantverkets

lärlingar. Med den utveckling, som de yrkesbetonade fortsättningsskolorna

numera vunnit, synes det icke uteslutet, att lärlingsutbildningen

kan anknyta till redan befintliga eller jämförelsevis lätt uppnådda anordningar.

Frågan härom kräver emellertid en mera ingående undersökning.

Riksdagen biföll den i reservationen gjorda hemställan. Dess beslut anmäldes

för Kungl. Maj:t i skrivelse den 20 april 1934 (nr 191).

I anledning av denna skrivelse har Kungl. Maj:t den 24 sistlidne maj anbefallt

kommerskollegium att i samråd med socialstyrelsen och skolöverstyrelsen

verkställa den av riksdagen begärda förnyade utredningen angående

lärlingsutbildningen inom hantverket samt att därefter till Kungl.

Maj:t inkomma med utredningen jämte det förslag, vartill densamma må

föranleda.

Här må vidare erinras, att frågan örn organisationsklausul i kollektivavtal

— d. v. s. bestämmelse örn förbud mot anställande av andra än avtalsslutande

organisationers medlemmar — varit föremål för behandling

i det betänkande, som avgivits av den inom socialdepartementet tillsatta

kommission, vilken haft i uppdrag att ytterligare pröva problemet örn

lagstiftning angående tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter

och därmed sammanhängande spörsmål (se statens offentl. utredn. 1934:16

sid. 49—50, 61, 92—93 och 96).

Slutligen må omnämnas, att alltsedan år 1917 av riksdagen anvisats anslag

för befrämjande av praktisk lärlingsutbildning hos hantverksmästare.

Innevarande års riksdag har den 21 mars på hemställan av statsutskottet

(utlåtande nr 10, punkt 24) bifallit Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen,

tionde huvudtiteln, punkt 30 (sid. 69—72), framställda förslag att för

angivna ändamål för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av 40,000

kronor.

Gällande lag örn kollektivavtal avser att reglera nämnda slags avtal till

form och rättsverkan. Frågan örn kollektivavtalets materiella innehåll

har däremot lämnats utanför den lagliga regleringen. De bestämmelser,

som lagen innehåller, äro, med undantag för fredsförpliktelsen, icke av

tvingande natur. Örn ett stadgande av det innehåll, som föreslagits i motionen,

införes i lagen, skulle, såsom socialstyrelsen i sitt yttrande till utskottet

anfört, ett avsteg göras från de principiella grunderna för den

nuvarande lagstiftningen örn kollektivavtal.

De i motionen omförmälda spörsmålen beröra frågor av ömtålig natur.

Såsom framgår av Sveriges hantverksorganisations till utskottet avgivna

yttrande är detta särskilt förhållandet på hantverkets område.

Vad först angår frågan örn de i vissa kollektivavtal förekommande s. k.

lärlingsregulativen framgår av de till utskottet avgivna yttrandena, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50.

det väsentligen är inom vissa hantverksfack, som lärlingsregulativ vunnit

burskap. Utskottet förutsätter, att det nu omförmälda problemet rörande

lärlingsutbildningen kommer att upptagas till behandling vid den utredning

angående sådan utbildning inom hantverket, som i anledning av riksdagens

skrivelse av den 20 april innevarande år redan blivit igångsatt av

Kungl. Maj:t.

Beträffande frågan örn organisationsklausul i kollektivavtal bar densamma

från viss synpunkt sett behandlats i samband med utredningen örn

lagstiftning angående tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter.

Utskottet förutsätter, att vid fortsatt utredning rörande sistnämnda lagstiftningsspörsmål

frågan örn förbud mot organisationstvång kommer att

upptagas till ytterligare prövning.

Då de spörsmål, i fråga örn vilka lagstiftning påyrkats i den nu förevarande

motionen, på sätt nyss anförts för närvarande äro föremål för utredning,

finner utskottet skäl icke föreligga att tillstyrka bifall till motionen.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motion, II: 69, icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 juni 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Geijer, Sigfrid Hansson, Frändén,

Sam Larsson, P. Sandström, Norman och Forslund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar, Andersson i

Rasjön, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gahns, Molander*, Sandström i Nyland och Lindberg

i Stockholm.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

-Ändra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor.

Socialstyrelsen.

Bilaga A.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 9 februari 1934 har socialstyrelsen anbefallts till

riksdagens andra lagutskott senast den 10 innevarande mars avgiva yttrande

över en inom andra kammaren väckt motion, nr 69, örn visst tilllägg

till lagen örn kollektivavtal. Med anledning härav får styrelsen anföra

följande.

I motionen yrkas införandet i lagen örn kollektivavtal av ett stadgande,

att kollektivavtal ej må innehålla bestämmelse, som innebär inskränkningar

i fråga örn anställande av ny arbetskraft eller meddelande av lärlingsutbildning.

Den för yrkandet anförda motiveringen grundar sig väsentligen

på uppfattningen, att dylika inskränkningar äro ägnade utestänga

arbetslös ungdom från arbete i en omfattning, som kan vara av

allmän arbetsmarknadspolitisk innebörd. Med hänsyn härtill må till en

början anföras en del upplysningar angående den omfattning, vari dylika

bestämmelser förekomma i kollektivavtal inom olika yrkesområden

Vid det senaste redovisningstillfället, årsskiftet 1932/1933, utgjorde enligt

socialstyrelsens statistik hela antalet gällande kollektivavtal 5,806 med

636,138 berörda arbetare. Bland dessa innehöllo sammanlagt 819 avtal

lärlingsbestämmelser av ett eller annat slag, vilka avtal omfattade 53,230

arbetare. För de särskilda näringsgrenar, som nämnda 819 avtal representera,

redovisades sammanlagt 1,227 avtal med 140,637 arbetare. Man

finner sålunda, att inom dessa särskilda näringsgrenar 67 procent av kollektivavtalen

inneböllo lärlingsbestämmelser, och av sådana berördes 38

procent av hela antalet arbetare, som inom samma näringsgrenar voro berörda

av kollektivavtal. De här anförda siffrorna, vilka såsom nämnts

avse årsskiftet 1932/1933, torde få anses tämligen väl motsvara alltjämt

rådande avtalsförhållanden.

Förekomsten av avtalsbestämmelser örn lärlingar ger emellertid icke

något mått på lärlingsväsendets hela utbredning. Så anställas och utbildas

lärlingar exempelvis inom den mekaniska verkstadsindustrien, vars

riksavtal dock icke innehåller några stadganden med avseende på lärlingsväsendet.

De. avtalsbestämmelser, som finnas, avse i allmänhet lärlingslön och

lärotid, och därutöver kunna de i större eller mindre mån gälla lärlingsväsendets

reglering i andra hänseenden. Bestämmelser, åsyftande en begränsning

av lärlingarnas antal vid respektive företag, s. k. lärlingsregulativ,

ha påträffats i sammanlagt 487 avtal, berörande 29,558 arbetare.

Dessa stadganden finnas alltså icke i alla avtal med lärlingsbestämmelser.

Inom ett flertal industrier, såsom snickerier, bokbinderier, grafiska anstalter

och boktryckerier, där bestämmelser örn lärlingslöner m. m. äro

vanliga i kollektivavtalen, ha lärlingsregulativ likväl icke eller endast i

undantagsfall blivit införda. Sådana förekomma däremot mera allmänt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor. 7

i avtal, gällande för bagerier, slakterier, beställningsskrädderier, skinnoeh

pälsvarufabriker, plåtslagare, målare, frisörer och skorstensfejare.

Nedan lämnas en summarisk översikt av dessa regulativs innehåll.

Normgivande för en stor del av bageriyrket (bland annat för dithörande

arbetsställen i Stockholm och Göteborg) är ett mellan Sveriges bageriidkareförening

och Svenska livsmedelsarbetareförbundet ingånget riksavtal,

där det i fråga örn antalet lärlingar vid bagerier och konditorier

bestämmes följande: Lärlingar få icke anställas till högre antal än en på

var tionde av vid bageri och en på var femte av vid konditori fast anställda

yrkesarbetare; dock att, där antalet fast anställda bageri- eller konditoriarbetare

uppgår till två, en lärling får anställas. (Med fast anställd

avses här i regel sådan, som varit i arbetsgivarens tjänst minst 8 veckor

i följd.) Tillsammans 132 bageriavtal med 7,538 berörda arbetare (75.9

procent av hela antalet av avtal inom yrket berörda) innehålla bestämmelser

örn lärlingsregulativ.

De avtal för slakterier, som innehålla sådana bestämmelser, utgöra inalles

94 och beröra 2,241 arbetare (54 procent). Däribland märkes ett avtal,

som gäller för Stockholms charkuteriidkareförenings medlemmar, och

enligt vilket en arbetsgivare ej får anställa mer än en lärling, manlig

eller kvinnlig, för varje påbörjat 10-tal utlärda manliga och kvinnliga arbetare.

Liknande bestämmelser påträffas i andra avtal, ehuru proportionen

varierar: en lärling på vart påbörjat 3-tal, en på vart påbörjat 4-tal,

vart påbörjat 5-tal; eller oek en på var tredje, var fjärde o. s. v. Gävleavtalet

stadgar dessutom särskilt, att arbetsgivare, som själv deltar i fabriksarbetet

och ej har arbete för någon utlärd arbetare, får intaga en

lärling. Ett annat hithörande avtal, gällande för Lund, innehaller en föreskrift,

att äldre arbetare ej må avskedas för lärlings anställande.

I de avtal, som gälla för beställning sskrädderierna, (cirka 3,000 berörda

arbetare) bestämmes lärlingsregulativ sålunda: Varje arbetsgivare får

ha en lärling och därtill ytterligare en för varje fullt 5-tal arbetare, till

dess arbetarantalet blir 25; för varje fullt 10-tal arbetare därutöver må

ännu en lärling kunna anställas.

Beträffande skinn- och pälsvarufabriker bestämmes lärlingsregulativ i

för denna bransch gällande riksavtal. Enligt detta får varje facklärd arbetsgivare

anställa en lärling, oavsett hans arbetares antal, och vidare är

stadgat, att envar arbetsgivare får ha högst 2 lärlingar på det första fulla

3-talet arbetare och därefter ytterligare en för varje fullt 3-tal arbetare,

dock icke mer än högst 5 lärlingar tillsammans.

Inom Bleck- och plåt sia g ar facket bestämma flera av de större avtalen,

bland dem det som gäller för Stockholm, att en arbetsgivare får anställa

högst en lärling på varje fullt 2-tal utlärda arbetare. I Göteborg

bestämmes proportionen 2: 3. (T. o. m. år 1931 var den där 1:1.) Enligt

Malmöavtalet får en arbetsgivare på två utlärda arbetare ha en lärling,

på 4 utlärda 2, på 7 utlärda 3 och på 10 utlärda 4 lärlingar; mer än fyra

lärlingar få icke anställas hos samma arbetsgivare. Ett avtal bestämmer,

att en arbetsgivare ej får ha mer än en lärling; dock har lian rätt att anställa

en ny, när don förut anställde arbetat i yrket i 4 år (lärotiden är

där 5 år). Inalles ha 26 bleck- och plåtslageriavtal, med 2,049 arbetare (88

procent), befunnits innehålla stadganden örn lärlingsregulativ.

I målarfackets avtal förekommer nära nog undantagslöst lärlingsregulativ

(för 10,099 arbetare bland 10,412). Stockholmsavtalet bestämmer här:

En arbetsgivare får icke anställa lärling, örn han icke sysselsätter någon

utlärd arbetare. Han har rätt att anställa en lärling, örn han antingen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor. )

n!n!elfSatter- m.incst 4 utlfrda_arbetare i medeltal per år eller utbetalat avlöning

för minst 8,000 arbetstimmar till utlärda arbetare under loppet av ett

är, och lian har ratt att anställa två, respektive tre lärlingar, örn han i stälii1

™efelta^[sysselsätter minst 20, respektive 50 utlärda arbetare eller unifJJe{-t

år ^betalat avlonmg för minst 40,000, respektive 100,000 arbetstimmar.

I Goteborg, Malmo, Norrköping och ett flertal andra orter lia villkoren

tor anställande!; av lärlingar till olika antal fått följande innehåll: En arbetsgiyare

får (förutsatt att han vid tillfället har utlärd arbetare anställd)

anställa en, respektive två, respektive tre lärlingar, örn han under det närmast

föregående året sysselsatt arbetare i minst 2,500, respektive 10,000,

respektive 30,000 arbetstimmar. Därtill stadgas här, att för anställandet

a,VM. „a an tre mrimgar hos en arbetsgivare medgivande kräves från

skiljenämnd, som enligt avtalen är tillsatt. I det för målarna i Sundsvall

galande avtalet förekomma åter andra bestämmelser. Villkoret för att en

arbetsgivare skall få anställa en första lärling blir, att han sysselsatt arbetare

i minst 3,000 arbetstimmar under det närmast föregående året; men

tor anställande!; av ytterligare en lärling fordras här dels, att han har 10

utfärda arbetaren sm kondition under så lång tid av året, att avlöning

utbetalats för minst 10,000 arbetstimmar, räknat för de sistförflutna två

löpande åren, och dels att den förut antagna lärlingen varit anställd i

minst två år; mer än två lärlingar få ej här anställas utan skiljenämndens

medgivande. Dessa sist anförda bestämmelser äro i det närmaste

lika dem, som upptagits i svenska målareförbundets s. k. mönsteravtal

(där dock siffran 2,000 står i stället för siffran 3,000).

^Skorstens fe järnäs avtal för Stockholm bestämmer, att stadens mästareförening

har rätt att intaga 2 nylärlingar per år. I några andra avtal

inom detta yrke paträffas bestämmelsen, att en lärling får anställas hos

respektive arbetsgivare vart fjärde år; i ett par blir normen vart sjätte

år. En del hithörande avtal, t. ex. de för Gävle och Malmö gällande, sakna

åter bestämmelser örn lärlingsregulativ.

Enligt riksavtalet för herr frisör yrket får endast en lärling anställas i

varje affär; två år skola dock ha förflutit efter det att lärling blivit utbildad,

innan ny lärling får anställas. S. k. tvålgosse kan anställas extra.

Damfrisöryrkets riksavtal har samma bostämmelso i avsoondo på rätton

att anställa lärling (här kallad elev). Arbetsgivare, som har minst ett

kompetent biträde och inte har anställt någon elev, får rätt att anställa

en s. k. champoneringshjälp; finnes elev i affären, får en champoneringshjälp

anställas för varje fullt tretal utbildade biträden.

Såsom framgår av det ovan anförda, är det väsentligen inom vissa hantveiksfack,

som lärlingsregulativ vunnit burskap. Kännetecknande för

flertalet av dessa fack är bland annat, att det är förhållandevis vanligt,

att arbetare övergå till ställning såsom självständiga företagare. En viss

begränsning av tillströmningen av arbetskraft till yrket torde därför för

många företagare te sig såsom en betydelsefull fråga även ur den synpunkten,

att de i regel ha att räkna med att denna arbetskraft med tiden

kan komma att etablera sig såsom egna företagare och öppna konkurrens

Arbetarnas intresse av att genom lärlingsregulativet begränsa tillströmQingen

av arbetskraft till yrket baserar sig självfallet på eli strävan att

åvägabringa jämn arbetstillgång för de redan i yrket utbildade. Härjämte

plägar från fackföreningarnas sida den meningen göras gällande,

att vissa arbetsgivare hysa benägenhet att anställa ett stort antal lärlingar,

vilka ej få kvarsta i arbete längre än intill den ålder, då de enligt

avtalet skola erhålla lön såsom fullgoda arbetare, varefter de avskedas och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor. 9

ersättas med nya lärlingar. Genom ett dylikt tillvägagångssätt skulle arbetet

kunna bedrivas med yngre och lägre avlönade arbetare och övernormal

tillgång på utlärd arbetskraft i yrket uppkomma.

_ Inom vissa hantverksyrken synas sålunda företagare och arbetare från

sina speciella utgångspunkter lia ett gemensamt intresse av att i någon

mån reglera tillströmningen av arbetskraft till yrket. Annorlunda ställer

sig förhållandet inom övriga, mera fabriksmässiga yrken, där ej heller

några bestämmelser örn lärlingsregulativ införts i kollektivavtalen,

ehuru lärlingsutbildningen även där ofta är av stor betydelse. I regel har

från arbetsgivarorganisationernas sida rests motstånd mot dylika avtalsbestämmelser.

Av det nu anförda framgår, att kollektivavtalsbestämmelser örn lärlingsregulativ

förekomma endast inom vissa snävt begränsade yrkesområden.

En lagbestämmelse, innefattande förbud mot införandet i kollektivavtal

av sådana regulativ, synes i betraktande härav knappast ägnad

medföra någon mera avsevärd inverkan i fråga örn tillgången till arbete

för ungdomlig arbetskraft. Härtill kommer, att lärlingsregulativet innebär

endast en form för begränsning av tillströmningen av arbetskraft till

yrket. Även örn anlitandet av denna form förhindrades, skulle andra minst

lika betydelsefulla vägar stå öppna för åvägabringande av restriktioner,

exempelvis genom stipulerande av prohibitivt verkande lönesatser för

minderårig arbetskraft eller åtgärder av organisatorisk art.

Erinras må i detta sammanhang, att frågan örn tillgodoseende av en

ändamålsenlig lärlingsutbildning redan länge varit föremål för statsmakternas

uppmärksamhet. Fråga kan vara, örn ej det nu närmast förevarande

spörsmålet örn förbud mot intagande i kollektivavtal av bestämmelser

angående begränsning av antalet lärlingar är av natur att böra behandlas

i sammanhang med det större spörsmålet örn reglerandet av lärlingsförhållandet

i dess helhet och tryggande av att lärlingarna verkligen

komma i åtnjutande av yrkesutbildning.

I motionen åsyftas jämväl åtgärder mot andra inskränkningar i fråga

örn anställande av ny arbetskraft, och i den anförda motiveringen lia särskilt

berörts kollektivavtalsbestämmelser örn ömsesidig organisationsplikt.

Med avseende härå må anföras följande.

Inom vissa näringsområden pläga i kollektivavtalen förekomma bestämmelser

örn ensamrätt eller företrädesrätt för fackföreningsmedlemmar

vid anställning av arbetskraft. Enligt en inom socialstyrelsen tidigare

verkställd utredning, avseende förhållandena vid årsskiftet 1929/1930

och införd i styrelsens statistiska berättelse över kollektivavtal m. m. år

1929, funnos bestämmelser av angiven art i 710 eller IS procent av samtliga

vid nämnda tidpunkt gällande avtal, och berördes av sådana avtalsbestämmelser

tillsammans 29,483 arbetare, utgörande något över 5 procent

av hela antalet avtalsberörda arbetare. De anförda siffrorna torde

ge en ungefärlig summarisk uppfattning {iven örn det nu gällande avtalsbeståndets

beskaffenhet i ifrågavarande hänseende. I det stora hela kunna

detta slags bestämmelser sägas förekomma endast inom hantverksyrken.

Bland näringsgrenar, där dylika bestämmelser i kollektivavtalen införts

i mera anmärkningsvärd utsträckning, kunna nämnas bagerier (där de

vid årsskiftet 1929/1930 giillde för 84 procent av de avtalsberörda arbetarna)

och även slakterier (där motsvarande relationstal blev 32 procent); vidare

målaryrket (54 procent), åkeri- och expressrörelsen (26 procent), frisöryrket

(99 procent) och skorstens fe jarverksamheten (88 procent). Avtalsbestämmelser

av denna innebörd förekomma även inom handels
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 I Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor.

hensehen, särskilt vad angår butiks- och kontorspersonal hos konsumtionsföreningar.

Erinras må i detta sammanhang örn en del andra i kollektivavtal upptagna

bestämmelser örn företrädesrätt till arbete, vid anställning eller vid

avskedande på grund av arbetsbrist, för vissa kategorier av arbetare,

exempelvis för arbetare, som förut haft anställning vid företaget, för arbetare

med längre anställningstid, för arbetare, bosatta eller mantalsskrivna

i orten, för arbetare med försörjningsplikt, för arbetare, som återkomma

efter avslutad värnpliktstjänstgöring m. m. Även sådana bestämmelser,

vilka förekomma i betydligt större utsträckning än de ovannämnda

örn företrädesrätt eller ensamrätt till arbete för fackföreningsmedlemmar,

kunna verka begränsande i fråga örn tillträde till arbete för yngre arbetare.

Enligt den remitterade motionen skulle åsyftade bestämmelse införas i

lagen örn kollektivavtal. Med avseende å denna lag må bringas i erinran,

att densamma avser att reglera kollektivavtalet till form och rättsverkan

men att frågorna örn kollektivavtalens materiella innehåll lämnats utanför

den lagliga regleringen. Tillika må anmärkas, att kollektivavtalslagens

bestämmelser, med undantag för fredsförpliktelsen, icke äro av tvingande

natur. Införandet av den föreslagna bestämmelsen skulle uppenbarligen

innebära ett avsteg från de principiella grunderna för nuvarande

lagstiftning på området.

Stockholm den 10 mars 1934.

Carl Öhr. Schmidt.

Gunnar Huss.

Bilaga B 1.

Kommerskollegium.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 9 februari 1934 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium

att till riksdagens andra lagutskott avgiva utlåtande över

en inom andra kammaren väckt motion, nr 69, örn visst tillägg till lagen

örn kollektivavtal.

I ärendet har kollegium införskaffat bilagda yttrande från Sveriges

industriförbund, varjämte kollegium i samband med ärendets behandling

tagit del av ett av Sveriges hantverksorganisation direkt till utskottet

avgivet yttrande i ärendet.

För egen del får kollegium anföra följande.

Kollegium vill inledningsvis uttala den uppfattningen, att det ur samhällelig

synpunkt måste anses såsom i princip oriktigt, att enskilda sammanslutningar

av arbetare och arbetsgivare sinsemellan i mer eller mindre

monopolistiskt syfte genom kollektivavtal i fråga örn nyanställning av

arbetare överenskomma örn restriktiva bestämmelser, genom vilka tillströmningen

av erforderlig arbetskraft till yrkena hindras eller försvåras.

Särskilt gäller detta sådana avtalsbestämmelser, som ha till syfte

att försvåra lärlingsrekryteringen. Kollegium anser sig böra i detta sammanhang

erinra örn den uppmärksamhet, statsmakterna sedan länge ägnat

lärlingsrekryteringen inom hantverket, och örn de åtgärder, som från

det allmännas sida vidtagits för lärlingsutbildningens främjande. Betydelsen

av den utbildning av lärlingar, som bedrives inom hantverket

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor. 11

och dess olika yrken, torde enligt kollegii mening icke kunna nog framhållas.

Nämnda utbildning är icke blott av ett vitalt intresse för hantverket

och dess utövare utan sträcker sina verkningar till de stora och

viktiga grenar av den svenska industrien, som på grund av nutidens specialiserade

arbetsformer icke längre ha samma möjlighet som förr att bibringa

sina arbetare en på många håll inom kvalitetsproduktionen behövlig,

mera allsidig yrkeskunskap. En stor del av den för närvarande

inom vissa industrier sysselsatta yrkeskunniga arbetarstammen torde sålunda

hava förvärvat sin grundläggande utbildning inom hantverket.

Frågan örn lärlingsväsendets ordnande har vid flera tillfällen, senast

år 1928, inom kollegium varit föremål för ingående utredning. Ifrågasatt

lagstiftning å området har emellertid icke kommit till stånd, beroende

på det motstånd, som rests däremot från arbetsgivare- såväl som arbetarorganisationer,

vilka skulle hava berörts därav. Örn de understöd

med statsmedel, som sedan åtskilliga år lämnas för befrämjande av praktisk

lärlingsutbildning genom hantverksmästarnas försorg, må även i

detta sammanhang erinras.

Att inom åtskilliga hantverksyrken vissa monopolistiska tendenser äro

för handen har sedan länge uppmärksammats. Uppenbart är att ifrågavarande

tendenser icke stå i god överensstämmelse med de strävanden,

som av statsmakterna å området understötts och befrämjats, samt att en

fortsatt utveckling av sådana tendenser kan medföra olägenheter för näringslivet.

Ifrågavarande företeelser torde enligt kollegii mening böra

följas med viss uppmärksamhet. Kollegium är dock icke för sin del

övertygat örn att det är vare sig av omständigheterna påkallat eller eljest

lämpligt att för närvarande och på det sätt, som av motionärerna

föreslagits, på lagstiftningens väg ingripa gentemot desamma.

Såvitt kollegium kan bedöma, torde kollektivavtalens bestämmelser i

ovan angivna riktning i nuvarande situation på arbetsmarknaden icke

hava den inverkan å ungdomsarbetslösheten, som av motionärerna tillmätes

desamma. Enligt uppgift torde sålunda de möjligheter till anställning

av lärlingar, som det s. k. lärlingsregulativet i kollektivavtalen

medgiver, för närvarande i allmänhet icke utnyttjas vare sig inom hantverk

eller industri. Kollegii uppfattning härom synes ock bekräftas av

den utredning i frågan, som framlägges av 1934 års sakkunniga rörande

ungdomsarbetslösheten i dess nyligen publicerade betänkande angående

åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten.

Icke heller finner kollegium troligt, att införande av förbud mot intagande

i kollektivavtal av föreskrifter av påtalat innehåll skulle vara

ägnat att i nämnvärd mån motverka den rådande arbetslösheten bland

ungdomen. Däremot kunde den föreslagna lagstiftningen å området möjligen

giva upphov till meningsskiljaktigheter mellan arbetsgivare och arbetare

med därav eventuellt följande konflikter. I nuvarande situation

lärer det vara särskilt önskligt att i möjligaste mån hålla arbetsmarknaden

fri från nya orosanledningar.

Kollegium anser sig icke böra underlåta att framhålla de möjligheter,

som även vid den ifrågasatta lagstiftningen skulle för de avtalsslutande

parterna förefinnas, att genom en förhöjning av löneskalan för yngre

arbetare indirekt lönevägen verkställa den avstängning av yngre arbetskraft,

som ur parternas synpunkt kan framstå såsom önskvärd.

Såsom av Sveriges hantverksorganisation i dess yttrande påpekas, torde

denna väg ock hava inom vissa yrken praktiserats i monopolist] sk t

syfte.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor.

Kollegium vill slutligen erinra att riksdagen denna dag beslutat avlåta

skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan örn förnyad utredning angående

lärlingsutbildningen inom hantverket. Den utredning, som sålunda kan

väntas komma till stånd, lärer icke kunna undgå att närmare ingå på

viktiga delar av här ovan berörda spörsmål.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, får kommerskolleium hemställa,

att den remitterade motionen icke måtte för närvarande till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 april 1934.

Ragnar Sohlman.

G. Holmberger. Gösta Jacobsson.

Bilaga. B 2.

Sveriges industriförbund.

Till kungl, kommerskollegium.

_ Med skrivelse av den 15 sistlidne februari har kungl, kommerskollegium

till Sveriges industriförbund för yttrande överlämnat en vid årets riksdag

inom andra kammaren väckt motion, nr 69, örn visst tillägg till lagen

örn kollektivavtal. Med anledning därav får industriförbundet anföra

följande.

I den föreliggande motionen hemställes, att riksdagen ville för sin del

besluta, att i lagen örn kollektivavtal införes den föreskriften, att sådant

avtal icke må innehålla bestämmelse, som innebär inskränkningar i fråga

örn anställande av ny arbetskraft eller meddelande av lärlingsutbildning.

Industriförbundet anser att det för bekämpandet av arbetslösheten är

av allra största vikt att befrämja och underlätta alla åtgärder, som kunna

bidraga till arbetsmarknadens rörlighet. Varje omständighet, som

hindrar den fria omsättningen av arbetskraft och alltså försvårar dennas

avgång från överfyllda yrken eller tillströmning till mer lediga yrken,

är i hög grad ägnad att konservera arbetslösheten och neutralisera

åtgärder mot dennas avhjälpande. Det är onekligen ett kraftigt bindande

av arbetsmarknadens rörlighet, som äger rum, när själva utbildningsmöjligheterna

till ett yrke starkt beskäras enligt regler, som icke taga

någon hänsyn till arbetsmarknadens skiftningar. Och det kan icke anses

vara med god samhällelig ordning överensstämmande, att arbetare

och arbetsgivare inom en viss bransch skola genom kollektivavtal kunna

överenskomma örn att mer eller mindre avstänga en hel verksamhetsgren

från fri kommunikation med samhällets arbetsmarknad i dess helhet.

Särskilt gäller detta, när samtidigt allmänna medel i stor utsträckning

användas för meddelande av yrkesskicklighet inom olika arbetsgrenar.

Industriförbundet får därför tillstyrka, att lagstiftningsåtgärder

vidtagas i den riktning, att arbetare och arbetsgivare icke må i kollektivavtal

träffa överenskommelser, som hindra fri rekrytering till och fri omsättning

inom arbetsmarknaden. I den mån det kan befinnas nödvändigt

att skydda den arbetskraft, som står under utbildning, från otillbörligt

exploaterande kan och bör detta ske på andra vägar än genom överenskommelser,

vilkas huvudsakliga effekt ligger på helt andra områden.

Stockholm den 5 mars 1934.

Sveriges industriförbund.

B. Ahngren.

Vilhelm Lundvik.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor.

13

Bilaga Cl.

Landsorganisationen i Sverige.

Landssekretariatet.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom skrivelse av den 29 januari 1934 har utskottet berett Landsorganisationen

i Sverige tillfälle att avgiva yttrande över en inom riksdagens

andra kammare av herr Arnemark m. fl. väckt motion, nr 69,

örn visst tillägg till lagen örn kollektivavtal. Efter att i ärendet rådgjort

med de i motionen omnämnda förbunden får Landssekretariatet å

Landsorganisationens i Sverige vägnar anföra följande:

Motionärerna yrka, att kollektivavtal icke må innehålla bestämmelser,

som innebära inskränkningar i fråga örn anställande av ny arbetskraft

eller meddelande av lärlingsutbildning, och anföra att inom de stora industrierna

möta i allmänhet icke på kollektivavtalsområdet några binder

mot ungdomens utbildning. Annorlunda är emellertid förhållandet

inom hantverket, säga motionärerna. Inom ett flertal fack ha i kollektivavtalen

influtit bestämmelser, som på det mest restriktiva sätt reglera

arbetsgivarnas rättigheter att hålla lärlingar och starkt begränsa deras

antal, säga motionärerna vidare.

Vid bedömande av bär ifrågavarande förhållanden bör man icke förglömma,

att det råder en väsentlig olikhet i fråga örn lärlingsutbildningen

för hantverksyrkena och de stora industrierna. Inom de senare, där

tempoarbetet är det förbärskande, kräves endast någon kortare tids övning

för att kunna sköta en maskin eller utföra ett visst tempoarbete,

medan det inom hantverket kräves flera år innan erforderlig yrkeskunskap

inhämtats.

De ifrågavarande klausulerna i kollektivavtalen inom vissa hantverksyrken

ha tillkommit efter fri förhandling och överenskommelse mellan

parterna. Ett bifall till motionärernas yrkande skulle medföra en beskärning

av avtalsfriheten på här ifrågavarande område. Ett tvingande

förbud mot dylika klausuler skulle också kunna medföra, att arbetsgivaren

gåves möjlighet att ersätta yrkesutbildade arbetare med lärlingar

och därigenom undandra sig tillämpningen av kollektivavtalets lönebestämmelser

i en utsträckning, som icke kunnat förutses vid avtalets ingående.

Ett icke önskvärt osäkerhetsmoment skulle därigenom införas

på dessa näringsområden, vilket med säkerhet skulle oförmånligt återverka

på hantverksyrkenas bestånd och möjlighet att giva sina utövare

en skälig utkomst.

Motionärerna synes utgå från den felaktiga föreställningen, att arbetslös

ungdom genom regulativen förhindrats att erhålla arbete. Hur det i

sådant avseende förhåller sig framgår av de uppgifter angående arbetslöshetens

omfattning inom yrkena, som lämnats av de i motionen omnämnda

fackförbunden.

Med den föreslagna bestämmelsen skulle tydligen också förhindras, att

i kollektivavtalen infördes föreskrifter örn ömsesidig eller ensidig organisationsskyldighet.

Dylika föreskrifter förekomma i viss utsträckning

i kollektivavtalen inom hantverksyrkena. Det må i detta sammanhang

förtjäna erinras örn ett uttalande av professor Ragnar Bergendal i hans

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor.

nyligen avgivna utredning angående tredje mans rätt till neutralitet i

arbetskonflikter, sidan 188 och följande:

»Samhället bär ingalunda något intresse av att bekämpa organisationssträvandena

i och för sig, utan endast deras befrämjande med sådana medel

som måste anses otillbörliga på grund av alltför stark inskränkning

av den enskildes självbestämningsrätt. Exempelvis är ett kollektivavtal,

som stadgar att vid en viss arbetsplats endast få nyantagas arbetare

som tillhöra någon fackförening eller en viss fackförening, i denna del

fritt från varje anmärkning från rättslig synpunkt, och torde i många

fall även från ekonomisk synpunkt böra anses gagneligt. Det bör följaktligen

anses lovligt, att man i en arbetstvist från arbetarsidan påyrkar

intagande av ett sådant villkor i ett blivande kollektivavtal och för uppnående

härav skrider till stridsåtgärder mot arbetsgivaren-motparten.

Förevarande punkt 3) avser ingalunda att förhindra dylika avtalsklausuler

eller stridsåtgärder för att genomföra deras antagande. Vad som bör

bekämpas är däremot tvång för att förmå en viss person, arbetsgivare

eller arbetare, eller även någon annan, att ingå i en organisation, som

han av hänsyn till sina egna intressen icke önskar tillhöra.»

Ett bifall till motionärernas yrkande skulle medföra betänkliga konsekvenser.

Såväl lärlingsregulativ som organisationsskyldighet skulle

omintetgöras. Parterna böra på detta område av näringslivet äga samma

avtalsfrihet som beträffande övriga genom kollektivavtalen reglerade

rättsförhållanden; att stadga inskränkning härutinnan bör icke få ifrågakomma

med mindre det uppvisas, att ifrågavarande avtalsklausuler

medföra sociala olägenheter. Motionärerna ha icke förebragt någon som

helst utredning, som styrker eller ens gör sannolikt att så är fallet Däremot

kan det förebringas utredning till stöd för påståendet att klausulerna

fylla en viktig social och arbetsrättslig uppgift. Vi hänvisa till

vad i detta hänseende anföres av de i motionen omnämnda fackförbunden,

nämligen av Bleck- och plåtslagareförbundet, av Frisörarbetarförbundet,

nv Livsmedelsarbetareförbundet samt av Sadelmakare- och tapetserareförbundet.

Stockholm den 19 februari 1934.

Landsorganisationen i Sverige.

Landssekretariatet.

Edv. Johanson.

Svenska bleck- och plåtslagareförbundet.

Bilaga C 2.

Till riksdagens andra lagutskott.

I anledning av begärt yttrande rörande av herr Arnemark m. fl. i riksdagen

väckt motion örn visst tillägg till lagen örn kollektivavtal, får undertecknat

förbund härmed anföra följande:

Vore det så att genom ett bifall till motionen den synnerligen svårartade

ungdomsarbetslösheten kunde i någon avsevärd mån motarbetas

utan att detta skedde genom att i stället skapa annan arbetslöshet_

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor. 15

hade givetvis ett förslag av denna innebörd ett visst berättigande. I

varje fall för vårt yrkes vidkommande äro emellertid motionärernas funderingar

så verklighetsfrämmande som gärna möjligt, och ett bifall till

motionen skulle med säkerhet ur såväl vårt yrkes som ur samhällets som

helhet synpunkt medföra mer skada än nytta. Till belägg härför må anföras:
Vårt

förbund består av cirka 2,400 medlemmar, varav något över 500

äro s. k. halvbetalande, d. v. s. lärlingar som ej arbetat i yrket 4 år. (Lärotiden

enligt kollektivavtal i allmänhet 6 år.) Av dessa 2,400 medlemmar

voro vid 1933 års slut över 1,500 helt arbetslösa på grund av arbetsbrist,

varav omkring 300 lärlingar. Det exakta antalet i genomsnitt arbetslösa

medlemmar under år 1933 kan ännu ej uppgivas men för år 1932 var

siffran 28.7 procent av hela medlemsantalet. De senaste åren ha visserligen

varit särskilt svåra, men konstant arbetslöshet har förelegat inom

vårt yrke under en lång följd av år. Att några »outnyttjade arbetstillfällen»

funnits inom vårt arbetsområde måste därför bestämt bestridas.

Den (mycket måttliga) begränsning av antalet lärlingar som inskrivits i

en del av våra avtal har framtvingats av nödvändigheten och härvid har

i hög grad även tagits hänsyn till just de ungas eget intresse. Det kan

nämligen ej vare sig ur den enskilde individens, yrkets eller det allmännas

synpunkt vara önskvärt att de unga kanske lockas in i ett svårt och

lång utbildning krävande yrke, örn de ej kunna tillförsäkras dels en någorlunda

tillfredsställande och sammanhängande utbildning, dels möjligheten

att sedan utan allt för stora svårigheter kunna vinna sin utkomst

inom yrket. Som förhållandena en rätt lång tid varit har många ynglingar

blivit antagna i kondition hos en mästare enbart som hjälparbetare

vid en del enklare arbeten under högsommaren, och när dessa arbeten

slutförts har även arbetet varit slut för »lärlingen». Året därpå får han

kanske några veckors, eller möjligen månaders, arbete under samma betingelser,

men att några verkliga yrkesmän ej kunna skapas på detta sätt

torde vara klart. Vi förstå givetvis och erkänna att i ett nödläge kan

även ett tillfälligt arbete ha sitt värde för individen, men den frågan må

då kunna göras örn ej den som redan arbetat i yrket längre eller kortare

tid åtminstone bör tillförsäkras någon liten företrädesrätt till befintliga

arbetstillfällen inom detsamma.

Dessa rent allmänna synpunkters berättigande anses säkerligen även

av motionärerna själva som ganska självklara då det gäller exempelvis

en del s. k. intellektuella yrken, där verklig begränsning av aspiranterna

förekommer — med eller utan statens stöd.

Med hänsyn alltså närmast till:

1) att några »naturliga arbetstillfällen» — oss veterligt — ej förspillts

inom vårt verksamhetsområde,

2) att ingen brist på utbildad arbetskraft föreligger, utan tvärtom,

3) att det är ett intresse närmast för de unga som redan kommit in i

yrket, samt

4) intet som helst behov av lagstiftning föreligger, måste vi alltså för

vår del på det bestämdaste avråda från att motionen av riksdagen godkännes.

Så vitt vi förstå kan även en del befogade erinringar göras mot

motionen i rent formellt avseende, men detta sakna vi givetvis anledning

att närmare ingå på.

Stockholm den 14 februari 1934.

Svenska Bleck- o. Plåtslagareförb.

Gustav Wiberg.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor.

Svenska frisörarbetareförbundet.

Bilaga C 3.

Till riksdagens andra lagutskott.

I anledning av andra lagutskottets remiss till Landsorganisationen i

Sverige med begäran örn yttrande över herr Arnemarks m. fl. motion örn

visst tillägg till lagen örn kollektivavtal vilja vi anföra följande.

De för frisöryrket gällande kollektivavtalen innehålla visserligen bestämmelser,

som i viss män reglera anställandet av arbetskraft och formerna

för yrkesutbildning, men äro dessa bestämmelser byggda på de

praktiska erfarenheter, som vunnits under 25-årigt organisationsarbete,

och baserade på ingående kännedom örn de inom frisöryrket existerande

förhållandena. I samband med yrkesutövningen förefinnas en hel del

riskmoment, varför det ligger i yrkesorganisationernas intresse att fastställa

sådana stipulationer, som innebära en garanti för allmänheten därhän,

att riskmomenten i görligaste mån elimineras. Dels kräves vissa

sanitära och hygieniska dispositioner för förhindrandet av överföring av

olika hud- och hårsjukdomar, dels nödvändiggör handhavandet av ett

flertal elektriska tekniska hjälpmedel samt förekommande syror och utförandet

av massagebehandlingar en sådan utbildning av arbetskraften,

att densamma utan risk för den affärerna frekventerande allmänheten

kan utföra yrkesarbetet. Detta har motiverat införandet i avtalet av

vissa reglerande bestämmelser beträffande rätt att utöva yrket, formerna

för lärlingsutbildning och förhindrandet av en osund dylik utbildning.

Beträffande i motionen angivna exempel i avseende på ömsesidig organisationsplikt

så äro de båda yrkesorganisationerna överens örn lämpligheten

av denna bestämmelse, men för att förhindra att några som helst

organisatoriska övergrepp skola förekomma, har klart och tydligt i avtalet

utskrivits, att inga trakasserier eller repressalier få å någondera sidan

utövas. I avseende på lärlingsbestämmelserna har man från de båda

avtalsslutande organisationernas sida i första rummet beflitat sig örn att

lämna fullgoda garantier för en verklig yrkesutbildning åt ungdomar,

som inträda i frisöryrket, samt vidare klart stipulerat arbetsgivarens

skyldigheter mot den anställda lärlingen. Innan nu antagna lärlingsreglers

tillkomst skedde en fullständigt godtycklig utbildning av lärlingar,

vilket gjorde att den under dessa former utbildade arbetskraften hade

små eller inga möjligheter på grund av bristande kompetens att erhålla

och uppehålla arbetsanställningar inom frisöryrket. Numera prövas under

sex månader lärlingens lämplighet för yrket, och därest han icke har

manuella och andra förutsättningar för detsamma, åligger det arbetsgivaren

att entlediga honom, sa att han därigenom kan givas möjligheter

att välja en annan levnadsbana, för vilken han eller hon kan vara mera

lämpad. Lärlingsanställningen regleras genom kontrakt mellan vederbörande

parter, och det åligger arbetsgivaren att under lärotiden, som är

fastställd till 3—4 år, bereda lärlingen fullständig utbildning i yrket enligt

en av organisationerna fastställd läroplan och med skyldighet för

aibetsgivaren att a de orter, där frisörskola finnes, låta lärlingen på arbetsgivarens

bekostnad genomgå denna. Åldern för inträdet i yrket är

fastställd till 15—19 år, då det visat sig, att ungdomen under dessa år

har de största förutsättningarna att tillägna sig vederbörliga kunskaper

i yrket. Arbetsgivaren äger endast rätt att hava en lärling, då det visat

sig, att därest antalet är större lärlingen icke kan erhålla den personliga

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor.

omvårdnad i samband med utbildningen, som är en nödvändig förutsättning

för hans förkovran i yrket.

Förbud finnes även för såväl mästare som biträde att under andra former,

än vad här tidigare angivits, meddela undervisning i yrket, och har

detta motiverats av de förhållanden, som tidigare existerat förnämligast

inom damfrisöryrket. I nämnda yrke har nämligen ett flertal obskyra

affärsinnehavare genom annonser i dagspressen utlovat en allsidig yrkesutbildning

på 3—ö månader mot ekonomisk ersättning. Denna yrkesutbildning

har på intet sätt möjliggjort för de lättrogna människor, som accepterat

det gjorda erbjudandet, att erhålla arbetsanställningar. I samband

med deras utförande av yrkesarbete hava även allvarliga skador

åsamkats den allmänhet, som frekventerat de företag, vilka haft dylik utbildning

örn hand, eller som senare varit under behandling av de sålunda

utbildade personerna. Ett förhindrande av en sådan verksamhet har därför

varit ett samhällsintresse och icke ett egoistiskt yrkesintresse. För

att ytterligare markera nödvändigheten av genom avtal eller på annat

sätt reglerade former för yrkesutbildningen tillåta vi oss citera föreståndaren

för Stockholms Frisörskola, herr A. Ando, vilken bland annat säger

följande: »På begäran får undertecknad avgiva följande yttrande örn utbildningen

till damfrisör. Enligt den erfarenhet, som jag erhållit under

min 14-åriga verksamhet som lärare och föreståndare vid Stockholms Frisörskola,

måste jag fastslå att förvärvande av den yrkeskunskap, som fordras

för anställning såsom damfrisörbiträde ej understiger tre år för medelgoda

elever. De, som mottaga betalande elever för att utbilda dem på

en tid av sex månader och därunder, göra detta oansvarigt, väl vetande

att de själva ej kunna avlöna dem som biträden efter den korta lärotidens

slut. I regel är det inte yrkeskunniga damfrisörer, som ägna sig åt donna

trafik, utan sådana vars rörelse i brist på yrkeskompetens ej giver nödig

avkastning. För att dessa skola kunna hålla sina rörelser flytande tillgripes

massutbildning av betalande elever.»

Av det ovan anförda framgår med önskvärd tydlighet att arbetareorganisationen

gemensamt med arbetsgivareorganisationen inom facket velat

genom i avtalet införda stipulationer bevaka de unga arbetarnas intresse

oell garantera dem en yrkesutbildning, som möjliggör uppehållandet

av en arbetsanställning inom yrket, varför motionärernas påstående

att man velat försvåra ungdomens yrkesutbildning och tillgång till arbetsmöjligheter

faller på sin egen orimlighet, vilket också kan utläsas av

motionärernas egna uppgifter beträffande den procent av arbetslösa, som

hava fullgod praktisk utbildning bakom sig. Detsamma framgår också

av de arbetslöshetssiffror, som äro utslagsgivande för frisörfacket. Påståendet

örn brist på yrkeskunnighet hos de arbetslösa är alltså oriktigt. En

reglering av förhållandena i avseende på anställandet av ny arbetskraft

och meddelandet av lärlingsutbildning bör lämpligast baseras på de erfarenheter,

som äro gjorda av yrkesorganisationerna, och skulle en lagstiftning

över huvud taget ske, borde den vara av sådan karaktär, att den

garanterar ungdomen en verklig utbildning i det speciella yrke, som densamma

väljer för erhållandet av existensmöjligheter.

I anledning av vad ovan anförts hemställa vi, att utskottet matte avstyrka

den framlagda motionen.

Stockholm den 14 februari 1934.

Svenska Frisörarbetare förbundet.

C. G. Engström.

lii hany till riksdagens protokoll 19,‘M. 9 sami. 2 aud. Nr 50.

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Ancha lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor.

Bilaga C 4.

Svenska livsmedelsarbetareförbundet.

Till riksdagens andra lagutskott.

I anledning av andra lagutskottets remiss till Landsorganisationen i

Sverige med begäran örn densammas yttrande över av herr Arnemark

m. fl. i riksdagen väckt motion örn visst tillägg till lagen örn kollektivavtal,

Ilar Landsorganisationen i sin tur hemställt, att undertecknat förbund

måtte yttra sig över anledningen till lärlingsregulativens införande

i kollektivavtalen. Vi tillmötesgå härmed denna hemställan och få på

grund härav anföra följande:

Införandet av bestämmelser angående begränsningar av antalet lärlingar

inom bageri- och konditorinäringarna i vårt land är inget nytt som

tillkommit å senare tid, utan började införas i avtalen redan vid sekelskiftet.

Innan dess rådde olidliga förhållanden inom anförda näringsgrenar.

Arbetsgivarna anställde ett flertal minderåriga, under förespegling

att de skulle få lära sig yrket, och som yrkesmän som sådana sedermera

genom livet kunna erhålla sin utkomst. Till en början erhöllo de unga

ingen lön, men efter några år lingö de en liten kontant ersättning. När

ynglingen växt upp och han nödgades begära lön för att kunna uppehålla

sig, fick han avsked. Efter honom togs en ny lärling, som efter ungefär

samma tid fick sluta sin anställning. För dessa ynglingar blev resultatet,

att de ej fått tillfälle utbilda sig i yrket, utan fingo sluta sin anställning,

innan de så förkovrat sig i yrket, att de kunde tänka sig få anställning

hos annan arbetsgivare. Följden för den unge arbetaren blev sålunda

den, att han till ingen nytta för sin framtida utkomst förbrukat

flera år av sin ungdom, den ungdomstid, han så väl behövt helt utnyttja

för att utbilda sig i yrket. Han hade blivit för gammal att börja en ny

bana, och därmed hade hans möjligheter att bliva en yrkesman fördärvats.

I de ungas eget intresse började fackorganisationerna ägna det

osunda förhållandet sin uppmärksamhet. Härvid sökte man efter utvägar

att finna bot mot det onda. Ledmotivet härvid blev att säkra den unge

arbetarens fulla utbildning i det yrke han börjat och därmed också hans

framtida intresse att erhålla utkomst genom detsamma. Fackorganisationerna

måste därför, icke för att hindra ynglingar att komma in i yrket

utan för att, enligt vad ovan sagts, bevara dem till detsamma, så begränsa

deras antal att arbetsgivaren hade tid och jämväl ett personligt

intresse av att de fingo lära yrket. Men i de flesta fall måste de utbildade

anställda arbetarna också deltaga i den unge arbetarens utbildning,

och sålunda måste en begränsning av elevernas antal ske, därest utbildningen

skulle kunna bibringas med framgång; ty i föreliggande hänseende

är att märka, att varken arbetsgivaren eller arbetaren helt kunde ägna

sig åt yrkespedagogik, utan måste samtidigt utföra det dagligen förekommande

arbetet i bageriet. Arbetsgivarna började inse, att anledning

förelåg för ett uppordnande av lärlingsförhållandena, och parterna träffade

därför överenskommelse örn vissa begränsningar av lärlingarnas antal

och jämväl bestämmelser örn att arbetsgivaren vore skyldig tillse att

lärlingen erhölle allsidig utbildning i yrkets olika grenar. Samtidigt

fastställdes också lönen, så att den höjdes efter viss skala, beräknad efter

lärlingens förkovran i yrket. Sedermera visade det sig emellertid att en

del arbetsgivare icke beaktade parternas strävan att på så sätt skapa ga
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor.

19

rander för att den unge arbetaren efter anförda, av erfarenheten framsprungna

och av parterna godkända linjer måtte få stanna och lara sig

yrket, utan en del sökte liksom tidigare gora sig kvitt iarhngen efter vi .

tid och därmed beröva honom möjligheterna att få fortsätta sin utbita

ning. Även örn arbetsgivarna i vissa fall när som helst avskedade ti

hälften utbildade lärlingar, förekommo dessa entlediganden i regel i samband

med att den linge arbetaren fullgjorde sm militärtjänst. Denna

blev således för många en orsak till att de fingo avbryta sin paborjade

yrkesbana. Arbetsgivare- och arbetareorganisationerna hava gemensamt

ansett det vara oriktigt, att den som sålunda tjanat sitt land som tack

härför skulle förlora sin anställning och därför enat sig örn en bestämmelse,

att arbetaren efter fullgjord militärtjänst måtte erhålla sm anställning

åter. Ävenså hava organisationerna, i syfte att förhindra arbetsgivaren

att genom avsked avbryta lärlingens utbildning, i manga fall enat

sig örn en bestämmelse, som säger att lärling ej får avskedas i och tor

anställning av ny lärling.

Vi hava velat anföra vad som ovan sagts for att darmed belysa, att aibetareorganisationerna

dels gemensamt med arbetsgivarna och dels trots

deras motstånd städse bemödat sig örn att bevaka de unga arbetarnas intressen

och samtidigt jämväl vårdat sig örn att genom vidtagna stadganden

höja de anställdas yrkesskicklighet. „, ..

Motionärernas påstående, att organisationerna genom omnamnda åtgärder

syftat till att förhindra de unga att erhålla anställning, ar salunda felaktigt

Vad som åtgjorts är tillkommet för att skydda de unga och att

förhindra, att de otillbörligt exploateras av hänsynslösa arbetsgivare. Det

finns också andra avarter, som arbetareorganisationerna genom propaganda

sökt stävja, och det är det ocker mot de unga, som förekommer i samband

med vissa privata yrkesskolor och jämväl av en del privata arbetsgivare.

Vad det beträffar en del privata yrkesskolor, gå de så tillväga, att de utsända

prospekt innehållande uppgifter om att de för en ersättning av i regel

300 kronor på 4 å 6 veckor skola utbilda unga arbetare till fullt kunniga

konditorer. En del arbetslösa ungdomar finna detta lockande och låta

lura sig till att ikläda sig kostnaden för en sådan kurs. Nu är att märka,

att Sveriges konditoriegare anse en utbildningstid av fyra år vara för

kort och önska förlänga densamma. Att under sådana förliållanden.kunna

tro, att man i antydda privata skolor skall kunna utbilda en konditor pa

sex veckor, synes orimligt. De unga lia ej heller, någon nytta ay uncjervisningen,

ty en konditoriidkare anställer i regel icke en på så sätt utbildad

ung man eller kvinna. Hela resultatet blir sålunda att de unga, som

genomgå sådana skolor, trots att de fått till geschäftsmakaren utbetala en

stor summa pengar, därtill minskat sina möjligheter att få sin utkomst.

Örn inte fullt belt så är förhållandet i viss mån liknande hos de privata

bageri- och konditoriidkare, som mottaga s. k. betalande elever. Aven detta

är geselläft och tillkommet i syfte att exploatera de unga. Dessa forespeglas

att mot en viss summa på så oell så många månader lära sig yrket. Ett

flertal sådana elever intagas, men intagningen sker å olika tider, ayensa

entledigandet. Arbetsgivaren låter detta ske metodiskt för att alltid ha

någon elev som lärt sig så pass mycket, att han kan utföra någon syssla,

som kräver mindre kvalifikationer. När dessa »betalande elever» slutat,

stå de lika handfallna inför yrket, ty arbetsgivaren har icke lärt dem något,

utan under »lärotiden» lia de fått betala för att utföra grövre sysslor,

sorn icke krävt speciell yrkesknnnigbet men ändock bör samman med yrket

i sin helhet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor.

, Oss synes det vara oriktigt, när motionärerna anklaga, arbetareorganisationerna

för att dessa sökt förhindra dylikt skoj mot svensk arbetareungdom.

Även i det fallet ha organisationerna enbart handlat i de unga arbetarnas

intressen, och i den mån det varit möjligt sökt förhindra andra människor

att lura unga och oerfarna arbetare.

Motionärerna påstå jämväl, att omtvistade bestämmelser och åtgärder

verkat så, att brist på yrkeskuimiga föreligger. I det hänseendet äro motionärernas

uppgifter rena konstruktioner. Vi kunna med siffror bevisa,

att så är fallet. Till vårt förbund finnas 8,346 bageri- och konditoriarbetare

anslutna; av dessa äro 1,900 arbetslösa. Dessa arbetslösa hava utbildat sig

i yrket och hava svårt att byta detsamma mot något annat. Att i enlighet

med motionärernas tankegång rasera det framsprungna skyddet för de unga

och lämna dem utan kontroll till exploatering skulle dels medföra, att de

förut utbildade icke kunde tänka sig mera få utkomst, och de unga, som

intogos som lärlingar, skulle, enligt vad ovan sagts, om en tid bliva utan

arbete och få sälla sig till de arbetslösas skara, utan att hava erhållit sådan

utbildning, att de kunde någonsin hoppas på anställning i det yrke,

de trott sig örn att komma in i.

Till slut få vi anföra, att vårt förbund städse ägnat problemet örn ungdomsarbetslösheten

sin uppmärksamhet. Ävenså de unga arbetarnas intressen.

Ur erfarenheten har framsprungit vissa stadganden oeh regler i syfte

att främja det hela. Det är således icke tillkommet i något som helst orgamsationsegoistiskt

syfte, utan enbart för att skydda de unga. Ett bifall till

motionen skulle göra despi strävanden örn intet, oeh de unga skulle bliva

utlämnade utan bistånd till vissa gesehäftsmakare, som icke driva sin verksamhet

i syfte att hjälpa de unga, utan för att på deras bekostnad förtjäna

pengar. Verkningarna av ett bifall till motionen skulle sålunda bliva det

rakt motsatta till vad den syftar, och av denna anledning få vi hemställa,

att det ärade utskottet måtte besluta avstyrka densammas antagande.

Stockholm den 12 februari 1934.

Svenska livsmedelsarbetareförbundet.

Hilding Molander.

Skandinaviska sadehnakareoch

tapctserarcförbundet.

Bilaga C 5.

Till riksdagens andra lagutskott.

I anledning av andra lagutskottets remiss till Landsorganisationen i

Sverige med begäran örn densammas yttrande över herr Arnemarks med

fleras i liksdagen väckta motion örn visst tillägg till lagen örn kollektivavtal

har Landsorganisationen hemställt, att undertecknat förbund måtte

yttra sig över anledningen till lärlingsbestämmelsernas införande i kollektivavtalen.

Vi tillmötesgå härmed denna hemställan och få på grund härav

anföra följande.

Innan några reglerande bestämmelser funnos i avtalen inom vårt förblinds

område, vörö förhållandena synnerligen olikartade. Tanken började

sa småningom göra sig gällande att genom reglerande bestämmelser skydda

de unga arbetarna mot det hänsynslösa exploaterandet av deras arbets
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; Utlagor.

kraft. I avtalen kom så till en början en bestämmelse, som föreskrev, att

vid intagande av lärlingar skall yrkeslärd föreståndare finnas. Rätt snart

visade det sig, att denna bestämmelse ej var tillfyllest, beroende på att de

unga lärlingarna mest användes till att springa ärenden, draga kärran

samt reda upp materielen och i övrigt på verkstäderna utföra sådana saker,

som hade litet eller intet med lärandet av yrket att skaffa.

När sedermera en lärling kom upp i högre läroår, och lärlingen gjorde

anspråk på att få lära eller begärde högre lön, blev han avskedad och en

yngre och därmed lägre betald arbetskraft intagen i stället. Den tanken

började då uppstå, huruvida det kunde vara till yrkets fördel, att en mängd

dåligt utbildade sadelmakare- och tapetserarelärlingar på så sätt kastades

ut i arbetslösheten, ofta vid elen tidpunkt då de unga männen skulle fullgöra

sin värnplikt, varefter de efter fullgjord exercis sällan kommo tillbaka

till sina platser beroende på, att annan arbetskraft kommit in i stället.

Vid den påtalade verkstaden — Carlander i Tranås — var exploateringen

satt i system. Vi kunna meddela, att på denna verkstad voro i en följd av

år anställda 24 lärlingar samt 1 gesäll, som skulle lia överinseende över lärlingarna,

ej för att lära dem yrket utan för att framdriva mesta möjliga

arbete. För att ernå detta, utbildades varje yngling till att utföra en yrkesdetalj.

Vilken yrkeskunskap dessa lärlingar skulle erhålla, kan vem som helst begripa.

Att de när de kommo till andra verkstäder, måste lära örn, kan var

och en inse, som är insatt i ett yrke, som fordrar 5 års lärotid.

För att skydda de unga lia omtalade bestämmelser kommit till stånd.

Vi kunna även anföra, att det föreliggande avtalet, vilket medföljer, är

gällande för 20 andra städer.

Utom en del paragrafer, som skydda ynglingen, innehåller även detta

avtal bestämmelser, att yrkeslärd föreståndare skall finnas, varjämte denna

bestämmelse stipulerar, att varje mästare äger rätt att ha en lärling, oavsett

örn några arbetare äro anställda samt därutöver en lärling på var

tredje utlärd arbetare.

När vi veta, att det finnes 50 sadelmakaremästare och 252 tapetseraremästare

enbart i Stockholm, samt att det årligen utbildas lärlingar även

vid yrkesskolor och vanföreanstalter, ha vi svårt att förstå motionärernas

uppfattning i denna fråga.

Många av våra lärlingar äro arbetslösa samt lia svårt att placeras, trots

att lovvärda försök från vår sida gjorts, och intet hinder förelegat i avtalsenlig

omfattning.

Vi vilja även anföra, att i Stockholm finnes för närvarande 260 arbetare,

att alltså en lärling efter nuvarande bestämmelser finnes på varje arbetare,

och att förhållandena äro likartade ute i landsorten.

Samtidigt skulle vi vilja framhålla, att rationalisering och industrialisering

ha kommit in i våra yrken, vilket gör framtiden för våra yrkesmän

ännu mera oviss, varjämte alla stoppade möbler lia förenklats.

Inom sadelmakareyrket äro förhållandena enahanda. Vi veta alla, att

genom automobilismen sadelmakeriarbetct minskat oerhört, och att en stor

del av våra sadelmakare på grund härav måst söka annan sysselsättning.

örn det överhuvudtaget har varit möjligt att erhålla sådan vid mogen ålder.

Till slut vilja vi anföra, alt vårt förbund har ägnat problemet örn ungdomsarbetslösheten

ett varmt intresse. Genom erfarenhet ha vissa riktlinjer

dragits upp, som äro ägnade att främja do ungas intressen.

Pitt bifall till motionen skulle göra d<*ssa strävanden örn intet, och våra

unga skulle bliva utlämnade till hänsynslösa exploatörer, som ej akta för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

; Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor.

rov att endast använda de unga arbetarna i rent ekonomiskt syfte utan

motsvarande utbildning.

Med hänvisning till det anförda få vi sålunda hemställa, att det ärade

utskottet måtte besluta avstyrka motionen.

Stockholm den 14 februari 1934.

för Skandinaviska sadelmakare- och tapetserareförbundet.

Levi Carlsson.

Bilaga D.

Svenska arbetsgivareföreningen.

Andra lagutskottet.

Sedan andra lagutskottet genom skrivelse den 29 januari berett Arbetsgivareföreningen

tillfälle att avgiva yttrande över en inom riksdagens

andra kammare av herr Arnemark m. fl. väckt motion, nr 69, örn visst

tillägg till lagen örn kollektivavtal, får föreningen härmed anföra följande.

Motionen utmynnar i en hemställan, att i lagen av den 22 juni 1928 örn

kollektivavtal måtte införas följande bestämmelse:

»Kollektivavtal må icke innehålla bestämmelse, som innebär inskränkningar

ifråga örn anställande av ny arbetskraft eller meddelande av lärlingsutbildning».

Den föreslagna bestämmelsen ger uttryck för principer, som Arbetsgivareföreningen

finner vara riktiga och av grundväsentlig betydelse för

sunda förhållanden på arbetsmarknaden. Föreningen har sålunda i sina

stadgar — § 23 — infört följande bestämmelse:

»I kollektivt avtal, som upprättas mellan delägare eller medlem i föreningen

och fackförening eller fackförbund, skall intagas bestämmelse, att

arbetsgivaren har rätt att fritt antaga och avskeda arbetare, att leda och

fördela arbetet och att begagna arbetare från vilken förening som helst

eller arbetare, stående utanför förening.

Överträdelse eller kringgående härav, som sker uppsåtlig!, föranleder

skadeståndssky ldighet».

Arbetsgivareföreningen har vid förhandlingar örn kollektivavtal för industrier

och företag, som äro anslutna till föreningen, icke givit avkall på

de principer, som innefattas i nämnda stadgebestämmelse.

Vad gäller särbestämmelser i kollektivavtal angående lärlingsutbildning

har Arbetsgivareföreningen i konsekvens med ovan anförda stadgebestämmelse

motsatt sig varje regel med syftemål att begränsa arbetsgivarens rätt

att anställa lärlingar.

Då Arbetsgivareföreningen sålunda fullt delar de synpunkter på arbetsmarknadens

problem, som kommit till uttryck i den föreliggande motionen,

får föreningen härmed för sin del tillstyrka en lagstiftning med föreslaget

innehåll.

Stockholm den 26 februari 1934.

Svenska arbetsgivareföreningen

Gustaf Söderlund.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor.

23

Sveriges hantverksorganisation.

Bilaga E.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 9 februari 1934 har Sveriges hantverksorganisation

heretts tillfälle att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över

en inom andra kammaren av herr Arnemark m. fl. väckt motion, nr 69, örn

visst tillägg till lagen örn kollektivavtal.

I anledning av remissen får S. H. O. härmed vördsamt anföra följande.

Av motionen framgår att det i densamma framförda förslaget till tillägg

till lagen örn kollektivavtal föranletts av vissa i åtskilliga kollektivavtal

inom hantverket intagna restriktiva bestämmelser i fråga örn nyanställning

av arbetskraft, vilka förmenas hindra tillströmningen av erforderlig

arbetskraft till yrkena samt skapa konstlad arbetslöshet. De i motionen

åsyftade bestämmelserna äro främst det i åtskilliga avtal förekommande

s. k. lärlingsregulativet, en klausul, vilken syftar till en begränsning av

det antal lärlingar, som varje arbetsgivare får sysselsätta, och vanligen

har formen av en bestämmelse örn viss proportion mellan antalet lärlingar

och utlärda arbetare på varje särskild arbetsplats. I motionen avses därutöver

inom vissa branscher förekommande avtalsbestämmelser örn organisationsplikt

för samtliga av avtalet omfattade arbetare respektive ömsesidig

organisationsplikt för såväl företagare som arbetare.

Då S. H. O. går att taga ställning till det i motionen väckta förslaget,

vill organisationen inledningsvis framhålla, att inom hantverket delade

meningar råda rörande kollektivavtalen och den i dessa verkställda regleringen

av lärlingsförhåll andena. Av vissa kretsar göres gällande att kollektivavtalet,

som, närmast avsett för industriens behov, icke alls vore lämpat

för hantverket, kringgärdade hantverkarna i deras yrkesutövning med

stela, osmidiga föreskrifter, vilka vore till avsevärt hinder för verksamhetens

bedrivande. Därvid framhållas särskilt de olägenheter, som genom

kollektivavtalet uppstode för lärlingsutbildningen och därigenom även för

yrkenas rekrytering. Av andra göres däremot gällande att genom kollektivavtalen

införts en reglering av lärlingsrekryteringen, vilken varit i höggrad

av behovet påkallad. Tidigare hade ofta och i stor utsträckning förekommit

att mindre nogräknade hantverksmästare arbetade nära nog uteslutande

med lärlingar, varigenom de tack vare lägre omkostnader för

löner kunde hålla priser, vilka väsentligt understege de, som betingades av

övriga yrkesmän inom branschen. För dylika företeelser, vilka vore till

avsevärd skada för yrkena, hade genom kollektivavtalen viss inskränkning

ernåtts.

Enligt S. H. 0:s övertygelse hava båda de olika meningsriktningarna fog

för de av dem anförda synpunkterna. Såvitt organisationen kan bedöma,

torde den i kollektivavtalen verkställda regleringen av lärlingsutbildningen

i stort sett hava varit till gagn för hantverket och dess utövare. Genom

densamma ha ökade möjligheter skapats för de lojala hantverksutövarna

att hålla lärlingsutbildningen på högsta möjliga plan. Hinder har ock upprests

mot överbefolkning inom yrkena av okvalificerad arbetskraft. Organisationen

vill i detta sammanhang erinra örn att de förslag till statlig

reglering av lärlingsväsenclet, som upprepade gånger framkommit, icke

länt till positivt resultat.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Andra lagutskottets utlåtande Nr 50; bilagor.

Ehuru organisationen sålunda vitsordar kollektivavtalens positiva insats

å förevarande område, vill organisationen ingalunda förneka, att vissa

kollektivavtal kunnat innehålla bestämmelser, vilka alltför snävt begränsat

tillströmningen av arbetskraft till yrkena. Oaktat organisationen finner

åtskilliga av de av motionärerna framförda synpunkterna i princip riktiga

hyser dock organisationen den åsikten, att betydelsen av kollektivavtalens

bestämmelser i berörda riktning för arbetslösheten bland ungdomen

av motionärerna i icke ringa män överskattats. Organisationen vill i detta

sammanhang blott framhålla, hurusom arbetslösheten inom hantverksyrkena

ingalunda blott är en ungdomsföreteelse. Inom hantverket råder för

närvarande liksom inom näringslivet i övrigt stor och omfattande arbetslöshet.

Inom flertalet hantverksföretag torde sålunda för närvarande en

mer eller mindre omfattande driftsinskränkning vara för handen. Hantverkare,

vilka tidigare sysselsatt ett flertal arbetare, arbeta numera med

väsentligt reducerad arbetsstyrka. Företagare, vilka tidigare sysselsatt

en eller två man, hava nu knappast ens full användning för den egna arbetskraften.

Att under sådana förhållanden någon nyanställning av lärlingar

för flertalet hantverkare ligger utom möjligheternas gräns är uppenbart.

Enligt uppgift torde i allmänhet icke de möjligheter till anställning

av lärlingar, som lärlingsregulativet medgiver, för närvarande utnyttjas.

Av väsentligt större inverkan å rekryteringen av yrkena än lärlingsregulativet

är enligt styrelsens förmenande den i vissa avtal mindre

lämpliga inbördes avvägningen av lönenivåerna för olika åldersgrupper. I

den män kollektivavtalen stadga löner för yngre, icke fullärd arbetskraft,

vilka äro alltför höga och icke stå i rimlig proportion till lönen för fullt

utbildad arbetare i facket, uppstår en indirekt avstängning av yngre arbetskraft.

Genom en lämpligare inbördes avvägning av lönenivåerna för

olika åldersgrupper skulle måhända en ökad anställning av lärlingar inom

hantverket kunna i viss mån befordras.

Såsom av det ovan anförda framgår, innefatta de av motionärerna påtalade

företeelserna å arbetsmarknaden ett flertal komplicerade problem.

Ett brådstörtat införande utan föregående utredning i lagen örn kollektivavtal

av den av motionärerna föreslagna bestämmelsen vore med hänsyn

härtill enligt organisationens förmenande ur många synpunkter mindre

tillrådligt. Enligt organisationens mening torde emellertid anledning föreligga

för upptagande av närmare undersökning av de påtalade företeelserna

och dessas inverkan å arbetslösheten. Undersökningen borde kunna

anförtros åt de sakkunniga, som av Kungl. Majit nyligen tillsatts för utredning

angående arbetslösheten bland ungdomen.

Styrelsen för S. H. O. hemställer, att riksdagens andra lagutskott måtte

i anledning av motionen föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Majit

hemställa, att Kungl. Majit måtte uppdraga åt 1934 års sakkunniga angående

ungdomsarbetslösheten att vid fullgörande av sitt uppdrag ägna

särskild uppmärksamhet åt de företeelser å arbetsmarknaden, som i den

remitterade motionen påtalats.

Stockholm den 24 februari 1934.

Sveriges hantverksorganisation

Äng. Lindmark.

/ Gunnar Willén.

841770. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.