Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till förhindrande av fackliga eller andra yrkesorganisationers kollektiva anslutning till visst politiskt parti.

1934-06-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:52, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till förhindrande av fackliga eller andra yrkesorganisationers kollektiva anslutning till visst politiskt parti.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 58.

1

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1934 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till

förhindrande av fackliga eller andra yrkesorganisationers

kollektiva anslutning till visst politiskt parti.

I två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade likalydande motioner,

nämligen nr 243 i första kammaren av herr Gustafson, Fritiof, och herr

Nilsson, Bernhard, samt nr 299 i andra kammaren av herrar Lundqvist och

Hagberg i Malmö, har hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t

anhålla örn skyndsam utredning örn samt framläggande av förslag till lagstiftning,

som förhindrar fackliga eller andra yrkesorganisationers kollektiva

anslutning till visst politiskt parti.

I sammanhang med berörda motioner har utskottet till behandling förehaft

likalydande motionerna nr 148 i första kammaren av herr Hamrin m. fl. samt

nr 287 i andra kammaren av herr Jeppsson m. fl. till den del dessa motioner

beröra det spörsmål, varom i förstnämnda motioner är fråga. I motionerna

I: 148 och II: 287 — vilka i övrigt blivit föremål för behandling i utskottets

utlåtande nr 51 — har framställts det yrkandet, att riksdagen ville snarast

låta verkställa utredning och för 1935 års riksdag framlägga förslag till lagstiftning

rörande en allmän reglering av de fackliga sammanslutningarnas

ställning, organisation och verksamhet. Därutinnan har, bland annat, påtalats

det förhållandet, att tillhörigheten till en facklig organisation kunde förbindas

med villkor örn politiskt ståndpunktstagande och att de fackliga organisationerna

på denna väg underordnades ett visst politiskt parti.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt vad utskottet inhämtat företogs år 1912 på uppdrag av den socialdemokratiska

partistyrelsen en statistisk utredning, omfattande cirka 87 % av

nämnda partis medlemsantal. Denna utredning utvisade, att antalet till partiet

genom fackföreningar kollektivt anslutna fackföreningsmedlemmar, som berörts

av utredningen, utgjorde 45.1 % av hela antalet fackföreningsmedlemmar,

vilket uppgick till cirka 113,000. Antalet partianslutna fackföreningar var vid

samma tid 42.4 % av hela antalet fackföreningar, vilket uppgick till 1,930.

Reservationsrätten i fråga om partimedlemsskapet hade under åren 1908—1911

använts av 1,615 fackföreningsmedlemmar. Det socialdemokratiska partiet

hade vid 1912 års slut omkring 61,000 medlemmar. Av dessa voro cirka, fyra

femtedelar kollektivt anslutna genom fackföreningar.

I slutet av år 1929 utgjorde antalet fackföreningar omkring 6,000 (vid 1932

års utgång ungefär 6,500) med sammanlagt omkring 561,000 medlemmar (1932

Bihang till riksdagens protokoll. 19819 sami. 2 avd. Nr 52. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

ungefär 640,000). Det socialdemokratiska partiets medlemsantal var vid samma

tidpunkt omkring 235,000 (1932 ungefär 315,000). Vid 1929 års utgång tillhörde

omkring 28 % av fackföreningarna det socialdemokratiska partiet och voro

30 % av samtliga fackföreningsmedlemmar kollektivt anslutna till nämnda parti.

Omkring 70 % av det socialdemokratiska partiets medlemmar voro följaktligen

vid 1929 års slut kollektivt anslutna genom fackföreningar.

Såsom framgår av den av utskottet ovan lämnade redogörelsen hava fackföreningar

i betydande utsträckning anslutit sig till visst politiskt parti. En

fackföreningsmedlem, som icke vill vara med örn sin förenings beslut örn sådan

kollektiv anslutning, har att skriftligen reservera sig; reservationsrätten är

icke inskränkt till viss tid. Att sålunda utan den enskildes uttalade samtycke

inregistrera honom i ett politiskt parti synes emellertid icke stå i god

överensstämmelse med den politiska självbestämningsrätt, som bör tillkomma

varje medborgare. Den enskilde fackföreningsmedlemmens reservationsrätt

torde knappast upphäva de olägenheter, som äro förbundna med den kollektiva

anslutningen. En allsidig och förutsättningslös utredning i förevarande spörsmål

synes därför vara av behovet påkallad.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av de förevarande motionerna

1:148 och 1:243 samt 11:287 och 11:299, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa

en allsidig och förutsättningslös utredning angående

fackliga eller andra yrkesorganisationers kollektiva anslutning

till politiska partier samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 5 juni 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Geijer, Sigfrid Hansson,

Frändén, Sam Larsson, P. Sandström, Norman och Forslund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar,

Andersson i Rasjön, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gahns, Molander*, Sandström

i Nyland och Lindberg i Stockholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

3

Reservation

av herrar Sigfrid Hansson, Norman, Forslund, Magnusson i Kalmar, Hansson

i Trollhättan, Molander och Lindberg i Stockholm, vilka anfört:

»Då det socialdemokratiska arbetarepartiet bildades 1889, lades grunden

till detsamma av fackföreningar. Anslutningen till partiet har sedan dess i

viss utsträckning förmedlats av sådana arbetareorganisationer. För de arbetare,

som på så sätt velat knyta förbindelser med ifrågavarande parti, har denna

anslutningsform ansetts vara motiverad icke blott med hänsyn till traditionen

och den frändskap, som alltid funnits och alltjämt finns mellan svensk fackföreningsrörelse

och socialdemokrati, utan även med avseende på att förmedlingen

av partimedlemskap genom fackföreningarna erbjuder vissa praktiska

fördelar. Fackföreningarna ha full frihet att välja denna anslutningsform

för sina medlemmar eller icke. Något som helst tvång härvidlag har icke utövats;

den tvångsanslutningsbestämmelse, som infördes i Landsorganisationens

stadgar 1898, upphävdes redan 1900. Beslut örn förmedling av partimedlemskap

fattas i demokratisk ordning i enlighet med föreningarnas stadgar.

Landsorganisationen och förbunden befatta sig icke i något avseende med

denna sak. För att enskilda fackföreningsmedlemmar icke skola mot sin önskan

komma att gynna partiet, gälla sedan 1908 bestämmelser örn reservationsrätt.

Det kräves icke att en reservation motiveras och det torde icke heller

förekomma, att fackföreningar eller deras medlemmar efterforska anledningen

till att reservation avgives. Den omständigheten, att endast omkring 28 %

av fackföreningarna förmedla medlemskap till partiet, torde utgöra ett bevis

för att talet örn tvångsanslutning av fackföreningar till partiet saknar fog

för sig. Den omständigheten, att reservationsrätten endast i jämförelsevis

ringa utsträckning använts inom de fackföreningar, som förmedla partimedlemskap,

utgör å andra sidan ett bevis för att fackföreningarnas ifrågavarande

beslut icke i allmänhet uppfattas såsom ett otillbörligt ingripande i medlemmarnas

fri- och rättigheter. Upphovsmännen till och undertecknarna av

de nu föreliggande motionerna, vari föreslås åtgärder i syfte att förhindra

fackföreningar och andra yrkesorganisationer att förmedla medlemskap i det

socialdemokratiska arbetarepartiet, torde icke kunna göra anspråk på att företräda

någon mera utbredd uppfattning inom fackföreningsvärlden eller bland

arbetarna. Enligt vår mening ha de icke heller lyckats förebringa bevis för

att det ur samhällets synpunkt skulle vara påkallat att på sätt som föreslagits

ingripa i det fria föreningsväsendet.

På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa,

att motionerna 1:243 och II: 299 ävensom motionerna

I: 148 och II: 287 — de båda sistnämnda i den mån de i förevarande

sammanhang äro föremål för behandling — icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:410 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående åtgärder till förhindrande av fackliga eller andra yrkesorganisationers kollektiva anslutning ti a1 i texten