Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till förhindrande av fackliga eller andra yrkesorganisationers kollektiva anslutning till visst politiskt parti.
1934-06-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1934:52, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till förhindrande av fackliga eller andra yrkesorganisationers kollektiva anslutning till visst politiskt parti.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 58.
1
Nr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1934 kl. 6 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till
förhindrande av fackliga eller andra yrkesorganisationers
kollektiva anslutning till visst politiskt parti.
I två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade likalydande motioner,
nämligen nr 243 i första kammaren av herr Gustafson, Fritiof, och herr
Nilsson, Bernhard, samt nr 299 i andra kammaren av herrar Lundqvist och
Hagberg i Malmö, har hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla örn skyndsam utredning örn samt framläggande av förslag till lagstiftning,
som förhindrar fackliga eller andra yrkesorganisationers kollektiva
anslutning till visst politiskt parti.
I sammanhang med berörda motioner har utskottet till behandling förehaft
likalydande motionerna nr 148 i första kammaren av herr Hamrin m. fl. samt
nr 287 i andra kammaren av herr Jeppsson m. fl. till den del dessa motioner
beröra det spörsmål, varom i förstnämnda motioner är fråga. I motionerna
I: 148 och II: 287 — vilka i övrigt blivit föremål för behandling i utskottets
utlåtande nr 51 — har framställts det yrkandet, att riksdagen ville snarast
låta verkställa utredning och för 1935 års riksdag framlägga förslag till lagstiftning
rörande en allmän reglering av de fackliga sammanslutningarnas
ställning, organisation och verksamhet. Därutinnan har, bland annat, påtalats
det förhållandet, att tillhörigheten till en facklig organisation kunde förbindas
med villkor örn politiskt ståndpunktstagande och att de fackliga organisationerna
på denna väg underordnades ett visst politiskt parti.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Enligt vad utskottet inhämtat företogs år 1912 på uppdrag av den socialdemokratiska
partistyrelsen en statistisk utredning, omfattande cirka 87 % av
nämnda partis medlemsantal. Denna utredning utvisade, att antalet till partiet
genom fackföreningar kollektivt anslutna fackföreningsmedlemmar, som berörts
av utredningen, utgjorde 45.1 % av hela antalet fackföreningsmedlemmar,
vilket uppgick till cirka 113,000. Antalet partianslutna fackföreningar var vid
samma tid 42.4 % av hela antalet fackföreningar, vilket uppgick till 1,930.
Reservationsrätten i fråga om partimedlemsskapet hade under åren 1908—1911
använts av 1,615 fackföreningsmedlemmar. Det socialdemokratiska partiet
hade vid 1912 års slut omkring 61,000 medlemmar. Av dessa voro cirka, fyra
femtedelar kollektivt anslutna genom fackföreningar.
I slutet av år 1929 utgjorde antalet fackföreningar omkring 6,000 (vid 1932
års utgång ungefär 6,500) med sammanlagt omkring 561,000 medlemmar (1932
Bihang till riksdagens protokoll. 19819 sami. 2 avd. Nr 52. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.
Utskottet.
ungefär 640,000). Det socialdemokratiska partiets medlemsantal var vid samma
tidpunkt omkring 235,000 (1932 ungefär 315,000). Vid 1929 års utgång tillhörde
omkring 28 % av fackföreningarna det socialdemokratiska partiet och voro
30 % av samtliga fackföreningsmedlemmar kollektivt anslutna till nämnda parti.
Omkring 70 % av det socialdemokratiska partiets medlemmar voro följaktligen
vid 1929 års slut kollektivt anslutna genom fackföreningar.
Såsom framgår av den av utskottet ovan lämnade redogörelsen hava fackföreningar
i betydande utsträckning anslutit sig till visst politiskt parti. En
fackföreningsmedlem, som icke vill vara med örn sin förenings beslut örn sådan
kollektiv anslutning, har att skriftligen reservera sig; reservationsrätten är
icke inskränkt till viss tid. Att sålunda utan den enskildes uttalade samtycke
inregistrera honom i ett politiskt parti synes emellertid icke stå i god
överensstämmelse med den politiska självbestämningsrätt, som bör tillkomma
varje medborgare. Den enskilde fackföreningsmedlemmens reservationsrätt
torde knappast upphäva de olägenheter, som äro förbundna med den kollektiva
anslutningen. En allsidig och förutsättningslös utredning i förevarande spörsmål
synes därför vara av behovet påkallad.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av de förevarande motionerna
1:148 och 1:243 samt 11:287 och 11:299, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa
en allsidig och förutsättningslös utredning angående
fackliga eller andra yrkesorganisationers kollektiva anslutning
till politiska partier samt för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 5 juni 1934.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Geijer, Sigfrid Hansson,
Frändén, Sam Larsson, P. Sandström, Norman och Forslund;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar,
Andersson i Rasjön, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gahns, Molander*, Sandström
i Nyland och Lindberg i Stockholm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.
3
Reservation
av herrar Sigfrid Hansson, Norman, Forslund, Magnusson i Kalmar, Hansson
i Trollhättan, Molander och Lindberg i Stockholm, vilka anfört:
»Då det socialdemokratiska arbetarepartiet bildades 1889, lades grunden
till detsamma av fackföreningar. Anslutningen till partiet har sedan dess i
viss utsträckning förmedlats av sådana arbetareorganisationer. För de arbetare,
som på så sätt velat knyta förbindelser med ifrågavarande parti, har denna
anslutningsform ansetts vara motiverad icke blott med hänsyn till traditionen
och den frändskap, som alltid funnits och alltjämt finns mellan svensk fackföreningsrörelse
och socialdemokrati, utan även med avseende på att förmedlingen
av partimedlemskap genom fackföreningarna erbjuder vissa praktiska
fördelar. Fackföreningarna ha full frihet att välja denna anslutningsform
för sina medlemmar eller icke. Något som helst tvång härvidlag har icke utövats;
den tvångsanslutningsbestämmelse, som infördes i Landsorganisationens
stadgar 1898, upphävdes redan 1900. Beslut örn förmedling av partimedlemskap
fattas i demokratisk ordning i enlighet med föreningarnas stadgar.
Landsorganisationen och förbunden befatta sig icke i något avseende med
denna sak. För att enskilda fackföreningsmedlemmar icke skola mot sin önskan
komma att gynna partiet, gälla sedan 1908 bestämmelser örn reservationsrätt.
Det kräves icke att en reservation motiveras och det torde icke heller
förekomma, att fackföreningar eller deras medlemmar efterforska anledningen
till att reservation avgives. Den omständigheten, att endast omkring 28 %
av fackföreningarna förmedla medlemskap till partiet, torde utgöra ett bevis
för att talet örn tvångsanslutning av fackföreningar till partiet saknar fog
för sig. Den omständigheten, att reservationsrätten endast i jämförelsevis
ringa utsträckning använts inom de fackföreningar, som förmedla partimedlemskap,
utgör å andra sidan ett bevis för att fackföreningarnas ifrågavarande
beslut icke i allmänhet uppfattas såsom ett otillbörligt ingripande i medlemmarnas
fri- och rättigheter. Upphovsmännen till och undertecknarna av
de nu föreliggande motionerna, vari föreslås åtgärder i syfte att förhindra
fackföreningar och andra yrkesorganisationer att förmedla medlemskap i det
socialdemokratiska arbetarepartiet, torde icke kunna göra anspråk på att företräda
någon mera utbredd uppfattning inom fackföreningsvärlden eller bland
arbetarna. Enligt vår mening ha de icke heller lyckats förebringa bevis för
att det ur samhällets synpunkt skulle vara påkallat att på sätt som föreslagits
ingripa i det fria föreningsväsendet.
På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa,
att motionerna 1:243 och II: 299 ävensom motionerna
I: 148 och II: 287 — de båda sistnämnda i den mån de i förevarande
sammanhang äro föremål för behandling — icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:410 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående åtgärder till förhindrande av fackliga eller andra yrkesorganisationers kollektiva anslutning ti a1 i texten