Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen om arbetstidens begränsning.
1934-06-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1934:53, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen om arbetstidens begränsning.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 58.
1
tfr 53.
Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1934 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar
i lagen om arbetstidens begränsning.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 286,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Karlsson i Grängesberg
m. fl. hemställt, att riksdagen i skrivelse till regeringen måtte anhålla om
utarbetande och framläggande för 1935 års riksdag av förslag dels till sådana
ändringar av lagen örn arbetstidens begränsning, att arbetstiden fastställes
till 6 timmar per dag och 36 timmar i veckan, med lönekompensation,
dels ock till sådana ändringar, att lagens tillämpningsområde utvidgas att
omfatta samtliga arbetargrupper, som nu icke äro inbegripna under lagens
bestämmelser, och att övertidsarbete medgives endast vid sådana särskilda
arbetstillfällen, då genom natur- eller olyckshändelse, eller annan omständighet,
som ej kunnat förutses, fara föreligger för liv, hälsa eller egendom.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkanden, får utskottet
hänvisa till motionen.
Vid 1930 års riksdag antogs på förslag av andra lagutskottet (utlåtande
nr 15) nu gällande lag örn arbetstidens begränsning, utfärdad den 16 maj
1930 (nr 138).
Vid 1931 års riksdag hemställde herr Karlsson i Grängesberg m. fl. i
motionen 11:287, att riksdagen i skrivelse till regeringen måtte anhålla örn
utarbetande och framläggande för 1932 års riksdag av förslag dels till sådana
ändringar av lagen örn arbetstidens begränsning, att arbetstiden för arbetare
inom industrien i allmänhet fastställdes till högst 7 timmar per dygn
eller 42 timmar i veckan och för arbetare i särskilt tungt eller hälsofarligt
arbete samt för arbetare under 18 år till högst 6 timmar per dygn eller 36
timmar i veckan, dels ock till de ändringar angående lagens tillämpningsområde
med mera, som föreslagits i nu föreliggande motionen 11:286.
Andra lagutskottet hemställde i utlåtande nr 16, att motionen icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Reservation avgavs av herr Linder m. fl., vilka yrkade, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn skyndsamma åtgärder i syfte att
bringa lagen örn arbetstidens begränsning i sådan överensstämmelse med
den år 1919 av internationella arbetsorganisationens konferens i Washington
antagna konventionen angående begränsning av arbetstiden i industriella företag,
att denna konvention kan av Sverige ratificeras.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Bihang till riksdagens protokoll 1984. 9 sami. 2 avd. Nr 58.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 58.
Med anledning av en till samma års riksdag avlämnad kungl, proposition,
nr 40, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29
juni 1912 örn arbetarskydd väckte herr Lindhagen inom första kammaren en
motion, nr 206, i vilken hemställdes örn sammanförande i en lag av samtliga
ämnen, som behandlas i lagarna örn arbetarskydd, arbetstid och förbud
mot kvinnligt nattarbete. Enligt denna motion borde den i lagen föreskrivna
vilan i arbetet tillkomma alla lönearbetare utan skillnad mellan kön eller
mellan kroppsarbetare på land och i stad. I motionen yrkades även bland
annat, att riksdagen ville besluta hemställa, att Kungl. Majit ej måtte alldeles
glömma bort ett begrundande, i vad mån även jordbrukare, hantverkare
och andra, som driva sitt yrke utan lejd fast arbetskraft, samt hemmens
hustrur måtte kunna åtminstone i någon mån skyddas mot deras arbetstids
ofrivilliga uppressande till en oskälig höjd.
Motionen tillstyrktes icke av andra lagutskottet, som i ärendet avgav utlåtande,
nr 24, och bifölls ej heller av riksdagen.
Vid 1932 års riksdag väckte herr Karlsson i Grängesberg m. fl. motion,
II: 60, i samma ämne. I motionen hemställdes, att riksdagen i skrivelse
till regeringen måtte anhålla örn utarbetande och framläggande för 1933 års
riksdag av förslag till ändringar i arbetstidslagen i huvudsaklig överensstämmelse
med de yrkanden, som framställts i motionen 11:287 vid 1931 års
riksdag.
I utlåtande nr 35 avstyrkte andra lagutskottet motionen.
Reservation anfördes av herr Sigfrid Hansson m. fl. med samma yrkande
som det i reservationen av herr Linder m. fl. vid 1931 års riksdag framställda.
Riksdagen biföll utskottets hemställan att motionen icke skulle föranleda
till någon åtgärd.
Vid 1933 års riksdag väcktes i förevarande ämne två motioner. I en motion,
11:79, hemställde herr Karlsson i Grängesberg m. fl., att riksdagen i
skrivelse till regeringen måtte anhålla om utarbetande och framläggande för
1934 års riksdag av förslag dels till sådana ändringar av lagen örn arbetstidens
begränsning, att arbetstiden för arbetare i normalt arbete fastställdes
till högst 7 timmar per dygn och högst 40 timmar i veckan och för arbetare
i särskilt tungt eller hälsofarligt arbete och där s. k. skiftgång kontinuerligt
förekomme samt för arbetare under 18 år till högst 6 timmar per dygn och
36 timmar i veckan, dels ock till samma ändringar angående lagens tillämpningsområde
med mera, som föreslagits i nu föreliggande motionen 11:286.
I en motion II: 252 föreslogo herrar Hagberg i Luleå och Brädefors, att
riksdagen måtte besluta att i arbetstidslagen införa ändringar, som innebure
fastställandet av 7-timmarsdag med 40-timmarsvecka, 6-timmarsdag i hälsofarliga
yrken och för ungdom under 18 år och 8-timmarsdag för lant- och
skogsarbetarna samt att denna arbetstidsförkortning måste förbindas med
full lönekompensation.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 58.
3
Andra lagutskottet yttrade i utlåtande, nr 35, över motionerna:
Utskottet finner motionärerna icke hava anfört skäl, som kunna föranleda
utskottet att frångå sin tidigare och senast vid förra årets riksdag intagna
avvisande ståndpunkt till förslag örn ändringar i gällande lag örn arbetstidens
begränsning av sådant innehåll, som motionärerna framlagt. Med anledning
av vad i motionen 11:79 anförts örn bekämpande av arbetslösheten
får utskottet, som i förevarande sammanhang anser sig icke böra ingå på
frågan örn allenast tillfällig förkortning av arbetstiden, hänvisa till, att arbetslöshetsutredningens
arbete nu fortskridit så långt, att utkast till centrala
delar av utredningens betänkande rörande medlen för bekämpande av arbetslösheten
äro färdiga samt att vissa specialundersökningar äro under utarbetande
ävensom att utredningens arbete för närvarande fortgår.
Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda till någon åtgärd.
Reservation anfördes av herr Norman m. fl. med samma yrkande som det i
reservationen av herr Linder m. fl. vid 1931 års riksdag framställda.
Riksdagen biföll utskotets hemställan.
Vid innevarande års riksdag hava — förutom den nu förevarande motionen
II: 286 — väckts två andra motioner rörande förkortning av arbetstiden.
I motionen II: 371 hava herrar Persson i Tidaholm och Mårtensson hemställt,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla örn skyndsam utredning
angående möjligheterna att med hjälp av en förkortning av arbetstiden
i allmänhet bereda sysselsättning åt arbetslösa och att Kungl. Majit,
därest utredningen därtill gåve anledning, ville för riksdagen framlägga förslag
i ämnet. I motionen 11:498 har herr Carlström m. fl. hemställt, att
riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Maj :t måtte genom de sakkunniga, som tillkallats för utredning av ungdomsarbetslöshetsfrågan,
eller på annat sätt låta undersöka möjligheterna och sättet
för att genom statens medverkan åstadkomma överenskommelse mellan
företagare och arbetare örn ransonering av arbetet, samt för riksdagen framlägga
de förslag, som därav kunde föranledas.
Motionerna hava behandlats av andra kammarens fjärde tillfälliga utskott,
som i utlåtande nr 4 hemställt, att andra kammaren för sin del måtte besluta,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t
måtte låta undersöka möjligheterna och sättet för att genom statens medverkan
åstadkomma en ransonering av arbetet genom förkortning av arbetstiden,
så att ett större antal personer kunde beredas sysselsättning i produktiv
verksamhet, varvid i första hand borde undersökas, örn frivilliga överenskommelser
i dylikt syfte, särskilt till ungdomsarbetslöshetens bekämpande, kunna
åstadkommas mellan arbetare och arbetsgivare, samt för riksdagen framlägga
de förslag, som av denna utredning kunde föranledas.
Reservation har anförts av fyra ledamöter, vilka ansett, att utskottet bort
hemställa, att motionerna icke måtte föranleda till någon andra kammarens
åtgärd.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 53.
Andra kammaren har den 5 sistlidne maj bifallit det tillfälliga utskottets
hemställan, varefter ärendet jämlikt § 63 riksdagsordningen överlämnats till
första kammaren, som hänvisat detsamma till sitt första tillfälliga utskott.
Sistnämnda utskott har i utlåtande nr 10 anslutit sig till den vid andra
kammarens utskotts utlåtande fogade reservationen samt hemställt, att första
kammaren icke måtte biträda andra kammarens i ärendet fattade beslut.
Första kammaren har den 6 innevarande juni i enlighet med dess första tillfälliga
utskotts hemställan beslutat att icke biträda andra kammarens beslut.
Till komplettering av vad ovan anförts örn den pågående utredningen rörande
arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för dess bekämpande
må anföras, att den år 1927 tillsatta arbet slö shet sutredning en den 20 oktober
1933 avgivit Betänkande II, Bilagor, Band I (statens offentl. utredn.
1933:29) innehållande Bilaga 4, Konjunkturspridningen.
Enligt årets riksdagsberättelse beräknades utredningens arbete vara slutfört
i början av februari 1934. Utredningen har emellertid sedermera erhållit
uppdrag att göra ytterligare vissa specialundersökningar, som delvis torde
beröra frågan örn arbetstidens längd. Betänkande härutinnan beräknas bliva
framlagt under hösten 1934.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1933 har chefen för socialdepartementet
tillkallat fem sakkunniga, vilka antagit benämningen Lantarbetstidsutr
edsling en, med uppdrag att inom departementet biträda med utredning
rörande frågan örn laglig reglering av arbetstiden för arbetare inom
jordbruket och dess binäringar. De sakkunnigas arbete pågår.
Utskottet får vidare omnämna, att internationella arbetsbyråns styrelse vid
sammanträde den 13—16 januari 1932 med 15 röster mot 3 godkänt en av
styrelsens arbetslöshetskommitté i december 1931 framlagd resolution rörande
fragan örn arbetstidens förkortning såsom medel mot arbetslöshetskrisen.
Nämnda resolution finnes återgiven i utskottets utlåtande nr 35 till 1932
års riksdag, till vilket utlåtande utskottet får hänvisa.
En av internationella arbetsbyrån anordnad förberedande konferens —
tekniska arbetstidskonfbrensen — för överläggning örn möjligheten att motverka
arbetslösheten genom arbetstidens förkortning ägde rum i Genéve den
IQ 25 januari 1933. Till konferensen hade internationella arbetsbyrån avgivit
en rapport, i vilken bl. a. en eventuell konvention rörande arbetstiden
skisserats, avsedd att gälla industriella företag och gående ut på en arbetsvecka
om i genomsnitt 40 timmar. I rapporten hade vidare framhållits, att
det måste anses önskvärt att överväga antagandet av en rekommendation,
som förebyggde en reduktion av lönerna, vilken sannolikt skulle sänka arbetarnas
levnadsstandard. Med 41 röster mot 22 antogs en resolution, däri konferensen
uttalade, att den ansåg en förkortning av arbetstiden vara ett av
de medel, som vore ägnade att minska arbetslösheten. Samtidigt framhölls,
att de anställdas levnadsstandard därvid skulle vidmakthållas. Vidare be
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 58.
5
slöts med 36 röster mot 21, att arbetsbyrån skulle utarbeta förslag till konvention
i ämnet att föreläggas internationella arbetskonfevensen vid dess sjuttonde
session i Genéve i juni 1933. Denna konferens beslöt med 69 röster mot
55 att frågan örn 40-timmars arbetsvecka ej skulle betraktas som av brådskande
karaktär. Internationella arbetsbyrån erhöll emellertid i uppdrag att
hos regeringarna inhämta upplysning örn deras ställning till frågan. Arbetsbyrån
avgav i mars 1934 rapport rörande avgivna svar. Däri omförmäles,
bland annat, att endast 27 regeringar (anslutna stater äro till antalet 55)
besvarat det frågeformulär, som utsänts. Rapporten innehåller vidare förslagstext
till två konventioner och en rekommendation rörande 40-timmarsvecka.
Den svenska regeringen har uttalat, att den i princip ville medverka
till en konvention av 40-timmars arbetsvecka under villkor att någon sänkning
av arbetarnas ekonomiska standard icke därigenom åstadkommes.
Spörsmålet örn arbetstidens förkortning genom införande av 4ö-timmarsvecka
kommer nu att upptagas av internationella arbetskonferensen vid dess
adertonde session, som öppnats i Genéve den 4 innevarande juni. I konferensen
deltaga såväl representanter för den svenska regeringen som svenska arbetsgivare-
och arbetarerepresentanter.
I fråga örn Washingtonkonventionen rörande arbetstidens begränsning av
år 1919 må här anföras, att enligt en i Sociala meddelanden år 1934, nr 1,
å sid. 48—49 intagen tabell rörande fortgången intill 1934 års början av ratifikationsarbetet
i fråga örn internationella konventioner framgår, att Washingtonkonventionen
ratificerats av Argentina, Belgien, Bulgarien, Chile, Colombia,
Dominikanska republiken, Grekland, Indien, Litauen, Luxemburg,
Portugal, Rumänien, Spanien, Tjeckoslovakien och Uruguay, att den villkorligt
ratificerats i Frankrike, Italien, Lettland och Österrike, att beslut örn
ratifikation föreligger i Kuba samt att förslag om ratifikation föreligger i
Brasilien, Nederländerna, Paraguay och Tyskland.
Utskottet tillåter sig vidare anföra följande ungefärliga uppgifter rörande
arbetstidslagens tillämpning åren 1931—1933.
Ordinarie arbetstid.
1931 1932 1933
Dagarbetare med 48 timmars arbetsvecka enligt lagen [4 § första st.] 433,700 447,200 446,400
Skiftarbetare med 48 timmars genomsnittlig arbetsvecka enligt lagen
[4 § andra st.]............ 50,900 51,400 51,300
Dagarbetare, för vilka arbetsrådet medgivit 48 timmars genomsnittlig
arbetsvecka [5 § 1 morn.]...... 27,000 10,600 11,000
Skiftarbetare, för vilka arbetsrådet medgivit i regel 56 timmars
genomsnittlig arbetsvecka [5 § 2 morn.]........... 18,500 18,000 18,100
Dagarbetare, för vilka arbetsrådet medgivit 54—60 timmars arbetsvecka
[5 § 3—5 morn.].................. 5,000 7,900 8,300
Summa 535,100 535,100 535,100
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 58.
Övertidsarbete.
1931
1932
1933
Arbetare Sver 18 år, för vilka utsträckt övertid ej medgivits av
arbetsrådet........................
464,550
467,215
466,790
Arbetare under 18 år, för vilka övertid ej medgivits av arbetsrådet
65,050
65,141
64,937
Arbetare över 18 år, för vilka arbetsrådet medgivit utsträckt över- tid med i medeltal 58 [40 år 1931, 50 år 1932] timmar per år
[7 § 3 morn.] .......................
4,550
1,885
2,310
Arbetare mellan 16 och 18 år, för vilka arbetsrådet medgivit över- tid med i medeltal 62 [50 år 1931, 75 år 1932] timmar per år
[7 § 4 morn.].......................
950
859
1,063
Summa
535,100
535,100
535,100
Till uppgifterna om övertidsarbete må anmärkas, att arbetare under 18 år
ej få utan tillstånd av arbetsrådet användas till övertidsarbete. Arbetare
över 18 år få utan tillstånd av arbetsrådet användas till övertidsarbete under
200 timmar per år, när så befinnes påkallat med hänsyn till särskilt förhållande.
För utförande av vissa förberedelse- eller avslutningsarbeten må
ock utan tillstånd av arbetsrådet erforderligt antal arbetare över 18 år användas
under högst 7 timmar i veckan.
Rörande den omfattning, i vilken arbetsrådet under de senaste åren lämnat
medgivande till övertidsarbete, är utskottet i tillfälle att meddela följande
uppgifter:
1929
1930
1931
1932
1933
Undantag enligt
Antal
fall
Antal
arbetare
Antal
fall
Antal
arbetare
Antal
fall
Antal
arbetare
Antal
fall
Antal
arbetare
Antal
fall
Antal
arbetare
7 § 3 mom. med till- styrkande av veder- börande arbetare
eller arbetarorgani- sation ......
396
5,617
=306,508
arbets-
timmar
336
4,955
=309700
arbets-
timmar
230
2,635
= 147,905
arbets- timmar
181
1,505
= 79,626
arbets- timmar
.212
2,147
= 126,258
arbets- timmar
7 § 3 mom. utan så- dant tillstyrkande .
254
4,166
= 94,315
arbets- timmar
283
4,548
= 96,775
arbets- timmar
142
1,915
= 29,895
arbets- timmar
16
380
= 13,295
arbets- timmar
11
163
= 6,521
arbets- timmar
7 § 4 mom.....
145
1,282
= 63,724
arbets- timmar
132
1,137
= 61,550
arbets- timmar
121
950
= 46,153
arbets- timmar
90
859
= 63,561
arbets- timmar
102
1,063
= 65,918
arbets- timmar
Slutligen må omnämnas, att i Sociala meddelanden 1934, nr 2, sid. 129—
143, finnes intagen redogörelse för en av socialstyrelsen verkställd undersökning
angående arbetstidens förkortning inom näringslivet i november 1933.
Utskottet anhåller att få hänvisa till innehållet i nämnda redogörelse.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 53.
7
Av vad ovan anförts framgår, att spörsmålet rörande ytterligare begränsning
av arbetstiden för närvarande är föremål för internationell prövning. Vid
den arbetskonferens, vars förhandlingar nyligen påbörjats i Genéve, skall till
behandling upptagas, bland annat, frågan om sådan begränsning av arbetstiden,
att den för personer, som äro sysselsatta i industriellt arbete, i genomsnitt
skall utgöra 40 timmar i veckan. I denna konferens deltaga såväl representanter
för vårt lands regering som svenska arbetsgivare- och arbetarerepresentanter.
Med hänsyn till det läge, vari det internationella samarbetet
på förevarande område alltså befinner sig, torde det knappast kunna påräknas,
att till nästa års riksdag kan framläggas förslag till så vittgående ändringar i
arbetstidslagstiftningen, som påyrkas i motionen. Utskottet vill vidare erinra
örn, att vissa spörsmål angående arbetstidens längd i vårt land för närvarande
äro föremål för arbetslöshetsutredningens undersökningar. För övrigt hyser
utskottet den övertygelsen, att regeringen med uppmärksamhet följer företeelserna
på arbetsmarknaden och undersöker alla möjligheter att med statens
medverkan råda bot på arbetslösheten.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 286, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 juni 1934.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. O. Westman, Linder, Sigfrid Hansson,
Frändén, P. Sandström, Norman, Karl Bodin och John Björck;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar,
Johanson i Hallagården, Wallerius, Pettersson i Hällbacken, Hansson i Trollhättan,
Gardell i Gahns och Lindberg i Stockholm.
Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.