Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen om arbetarskydd.

1934-02-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,9 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1934:6, Utlåtande i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen om arbetarskydd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1934 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen om

arbetarskydd.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 245,

vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Branting och Wahlmark

yrkat, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa örn sådan

ändring i lagen om arbetarskydd jämte instruktionen för yrkesinspektionen,

att yrkesinspektörer och därmed jämställda inspektionsorgan givas befogenhet

att meddela sådant förbud och arbetsvillkor, som nu enligt 38 § 1 mom. första

stycket i arbetarskyddslagen kan utfärdas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Tillsyn å efterlevnaden av de i lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd meddelade

föreskrifter till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete samt

rörande minderårigas och kvinnors användande i arbete ävensom av andra med

stöd av arbetarskyddslagen meddelade föreskrifter utövas (enligt 23 §) av

yrkesinspektionens befattningshavare samt kommunala tillsynsorgan. överinseende

däröver och ledning därav tillkommer yrkesinspektionens chefsmyndighet,

som är socialstyrelsen. Yrkesinspektionens befattningshavare utgöras för

tillsyningstjansten i allmänhet av yrkesinspektörer, yrkesinspektörsassistenter

och yrkesunderinspektörer. För tillsyn å arbete, vartill kvinnor användas, finnes

en yrkesinspektris jämte yrkesinspektrisassistenter. För tillsyn företrädesvis

å bergverksarbete och därmed sammanhängande arbete anlitas bergmästare

och gruvingenjörer. Konungen äger därjämte förordna, att tillsynen

å visst slag av verksamhet skall, med fritagande helt eller delvis av övriga

tillsynsorgan, utövas av specialinspektör, såsom sprängämnesinspektör, skogsoch

flottledsinspektör samt järnvägsinspektor.

De kommunala tillsynsorganen utgöras av hälsovårdsnämnderna (24 §).

Dessa äro emellertid berättigade att utöva tillsynen genom en eller flera lämpliga,

av nämnden utsedda personer.

För tillsynstjänsten i allmänhet indelas riket i nio yrkesinspektionsdistrikt

[enligt 23 § i lagen jämförd med instruktionen för yrkesinspektionen

den 18 december 1931, S. F. S. nr 423]. Yrkesinspektörerna äro envar beträffande

sitt distrikt ansvariga för tillsynstjänstens i allmänhet tillbörliga

fullgörande. De hava att leda yrkesinspektörsassistenternas och yrkesunderinspektörernas

tjänsteutövning samt öva inseende över de kommunala

tillsynsorganens verksamhet.

Bihang till riksdagens protokoll 198b. 9 sami. i avd. Nr 6

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr G.

Riket är indelat i fem bergmästaredistrikt med en bergmästare i varje distrikt

[Kungl. Maj:ts brev till kommerskollegium den 14 juni 1929, S. F. S.

nr 205].

I arbetarskyddslagen hava regler givits, som möjliggöra ett genomförande

tvångsvis av lagens bestämmelser.

I sådant hänseende stadgas, bl. a., i 38 § 1 mom. första stycket att socialstyrelsen

på framställning av yrkesinspektör eller bergmästare eller där så

eljest prövas nödigt äger förbjuda arbetsgivare att efter utsatt skälig tid

bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat

hjälpmedel eller viss arbetsmetod utan att hava iakttagit visst av socialstyrelsen

vid förbudets meddelande angivet villkor i något avseende, »varom

förmäles i 4 §, 5 § a)—h) eller 6 § eller i någon av Kungl. Majit med stöd

av 7 § 1 mom. utfärdad, ej jämlikt 52 § särskilt straffbelagd föreskrift, eller

som eljest, utan att hänföra sig till 5 § i)—m) inbegripes under 3 §». Innan

socialstyrelsen fattar beslut skall — enligt huvudregeln — arbetsgivaren hava

blivit hörd i saken. Örn synnerlig fara är för handen äger emellertid socialstyrelsen,

utan att avbida arbetsgivarens yttrande, meddela dylikt förbud

att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas.

Vidare äger socialstyrelsen, där så finnes påkallat, genom polismyndighetens

försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till

säkerställande av förbudets upprätthållande.

Bestämmelser örn rätt för socialstyrelsen att även i andra fall, på framställning

av yrkesinspektör eller bergmästare eller eljest, meddela förbud

eller föreskrifter finnas meddelade i 38 § 1 mom. andra stycket, 38 § 2 mom.

samt 39 §.

Örn arbetsgivare underlåter att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats

med stöd av 38 § 1 mom. första stycket, straffas han med böter eller,

där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse (45 §). Jämväl

för övriga fall, då förbud eller föreskrifter meddelats, stadgas straff för

överträdelser och försummelser.

över beslut av socialstyrelsen kan klagan få föras hos Konungen i vederbörande

statsdepartement.

Instruktionen för yrkesinspektionen stadgar bl. a. örn allmänna åligganden

för tillsynsorganen. I 19 § föreskrives, att yrkesinspektörsassistent, yrkesinspektrisassistent,

yrkesunderinspektör, kommunalt tillsynsorgan eller

gruvingenjör, som finner förhållande å visst arbetsställe påkalla tillämpning

av 38 eller 39 § i lagen örn arbetarskydd, skall göra anmälan därom till närmast

överordnade tillsynsorgan.

örn yrkesinspektör, yrkesinspektris eller bergmästare erhållit sådan anmälan

eller om det eljest för någon av dem föreligger anledning att påkalla

tillämpning av de nyss angivna lagrummen, så åligger det nämnda befattningshavare

»att vidtaga den åtgärd, som av omständigheterna föranledes».

Anses sålunda förbud jämlikt 38 § i arbetarskyddslagen erforderligt, äga de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

3

sist nämnda inspektionsorganen icke själva utfärda sådant, utan de lia att

göra framställning i saken till socialstyrelsen.

Enligt de bestämmelser, som funnos intagna i arbetarskyddslagen vid dess

tillkomst år 1912, var Konungens Befallningsliavande den myndighet, som

hade att meddela förbud och föreskrifter enligt 38 och 39 §§.

Den 2 november 1925 avgav socialstyrelsen i enlighet med av Kungl. Maj :t

meddelat uppdrag betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd

[S. O. U. 1925:34]. Däri föreslogs, att befogenheten att meddela förbud,

som vore erforderliga för arbetarskyddslagens genomförande tvångsvis, skulle

överflyttas från Konungens Befallningshavande till socialstyrelsen. I motiveringen

till detta förslag anfördes bl. a.:

Länsstyrelserna sakna naturligt nog i regel sakkunskap på de områden,

som de förekommande frågorna gälla, och torde till följd därav mahända ofta

nog finna sig föranlåtna att utan vidare prövning godtaga och effektuera yrkesinspektörernas

framställningar örn förbud. Då de särskilda yrkesinspektörerna

visa mycket olika benägenhet att anlita länsstyrelserna,. kommer lagens

genomförande tvångsvis att ställa sig ganska växlande i skilda distrikt.

Under åren 1913—1924, för vilken hela tidrymd medeltalet dylika framställningar

per distrikt uppgick till 96, utgjorde antalet framställningar för ett

distrikt 229 och för ett annat 23.

Genom handlingarna i besvärsmål, som remitterats till styrelsen, och .på

andra sätt, varigenom styrelsen fått kännedom örn ärenden, som avsett tilllämpningen

av förevarande paragraf [54 § i socialstyrelsens förslag, motsvarande

38 § i lagen], har ej blott härovan berörda bristande enhetlighet i

tillämpningen bekräftats, utan har styrelsen även kommit till den uppfattningen,

att det genom paragrafen möjliggjorda tvångsförfarandet stundom

kommit till tillämpning i fall, där det ej varit nödvändigtvis påkallat. Sannolikt

skulle styrelsen också många gånger, örn den på ett tidigare stadium

fått taga befattning med ärendena, kunnat under hand reda upp svårigheterna.

.

Såvitt styrelsen kan döma skulle alltså överflyttningen av ifrågavarande

ärenden från länsstyrelserna till yrkesinspektionens chefsmyndighet, som väl

får anses sitta inne med den största sakkunskapen på området och som dessutom

har sig bekant de skilda yrkesinspektörernas olika tendenser i avseende

å lagens tillämpning, vara ägnad att i avsevärd mån främja en enhetlig, rationell

och måttfull praxis beträffande lagens genomförande tvångsvis.

I den proposition (nr 40), genom vilken förslag till ändringar i arbetarskyddslagstiftningen

framlades för 1931 års riksdag, anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Larsson, bl. a., att de synpunkter, som anförts

örn den större sakkunskapen hos yrkesinspektionens chefsmyndighet ävensom

örn den enhetlighet i ärendenas avgörande, som följde av handläggningen hos

ett centralt organ, finge anses viiga tyngre för överflyttning av behörighet enligt

38 och 39 §§ från Konungens Befallningshavande till chefsmyndigheten

än de argument, som anförts i motsatt riktning.

Statsrådet Larsson anförde vidare i sammanhang med redogörelse för 38 §:

T samband med förevarande paragraf må beröras en bestämmelse, som i den

av internationella arbetsorganisationens konferens ar 1929 beslutade rekommendationen

angående förebyggande av olycksfall i arbete förordas till anta
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

gande. Bestämmelsen, som återfinnes i rekommendationens tredje del, innehåller,

att yrkesinspektionens tjänstemän eller andra organ för kontroll över

tillämpningen av lagar och förordningar rörande skydd för arbetarna mot

olycksfall skola, i den mån varje lands administrativa och judiciella organisation

så medgiver, äga befogenhet att i varje särskilt fall föreskriva för

arbetsgivaren vad han har att göra för att iakttaga sina skyldigheter, med

rätt likväl för honom att vädja till överordnad administrativ myndighet eller

skiljedom.

Socialstyrelsen yttrade i sitt utlåtande över rekommendationen, att bestämmelsen

ej vore fullt klar. För den händelse innebörden av rekommendationen

skulle vara, att de lokala, inspekterande organen skulle äga meddela för arbetsgivaren

bindande föreskrifter, syntes denna princip såsom stridande mot hos

oss allt sedan yrkesinspektionens tillkomst gällande ordning, vilken i stort

sett visat sig tillfredsställande, icke böra vinna beaktande i den svenska lagstiftningen.

Med hänsyn till vad socialstyrelsen sålunda anfört har jag funnit denna

punkt i rekommendationen icke böra föranleda någon lagstiftningsåtgärd.

Propositionen tillstyrktes i de delar, varom nu är fråga, av andra lagutskottet

[utlåtande nr 24] samt antogs av riksdagen.

Enligt uppgifter, som utskottet under hand inhämtat, har socialstyrelsen

under tiden från och med den 1 januari 1932, då de år 1931 beslutade bestämmelserna

i arbetarskyddslagen trädde i kraft, till och med januari månad

1934 meddelat 8 beslut jämlikt 38 § 1 mom. första stycket i lagen, varav

3 under 1932, 4 under 1933 och ett under januari 1934. Samtliga beslut hava

föranletts av framställning från yrkesinspektör. Dessutom har en av yrkesinspektör

under 1933 gjord framställning jämlikt nämnda lagrum av denne

återkallats.

Något beslut jämlikt 38 § 1 mom. andra stycket, 38 § 2 mom. eller 39 §

i arbetarskyddslagen har under samma tid icke meddelats av socialstyrelsen.

Den tid som i fråga örn de åtta ovan omförmälda ärendena förflutit från det

att yrkesinspektör gjort framställning till socialstyrelsen till dess att styrelsen

meddelat sitt beslut framgår av nedanstående tabell:

YrkesinspektSrens

framställning

daterad:

Socialstyrelsens

beslut

meddelat:

Antal

dagar

1 . . . .

..... 20/4 1932

28/5 1932

38

2 ... .

..... 6/5 »

5/7 »

60

3 ... .

..... 5/12 »

9/12 »

4

4 . . . .

.....10/2 1933

20/3 1933

38

5 ... .

.....27/3 »

8/6 >

73

6 ... .

.....18/4 »

5/7 >

78

7 ... .

..... 28/9 »

20/10 »

22

8 ... .

.....15/12 >

22/1,1934

38

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

5

I fallet 3 meddelades beslut med stöd av bestämmelsen i 38 § 1 mom. första

stycket andra punkten, enligt vilken, om synnerlig fara är för handen, förbud

kan meddelas att omedelbart träda i kraft, utan att arbetsgivarens yttrande

behöver avvaktas.

Då en revision av arbetarskyddslagen genomfördes år 1931, infördes som

en nyhet en centralisation, som innebar, att yrkesinspektionens chefsmyndighet,

socialstyrelsen, skulle hava överinseendet över och ledningen av tillsynen

å lagens efterlevnad. Beslutanderätten skulle tillkomma styrelsen, medan

yrkesinspektionens befattningshavare, liksom förut, skulle utöva den närmaste

tillsyningstjänsten och äga göra framställningar örn meddelande av förbud

och föreskrifter. När det gäller att bedöma, huruvida den tid, som krävts för

ärendenas avgörande i socialstyrelsen, är så lång, att den ger stöd åt motionärernas

åsikt, att beslutanderättens förläggning hos socialstyrelsen medfört

onödigt dröjsmål med ärendenas avgörande, må erinras, att, även örn beslutanderätten

skulle överflyttas till en myndighet underordnad socialstyrelsen, ett

visst rådrum mellan anmärknings framställande och beslut i ärendet dock

måste finnas, särskilt med hänsyn till bestämmelsen att arbetsgivaren som

regel skall höras, innan beslut meddelas. Enligt utskottets mening hava tillräckliga

skäl icke anförts för att statsmakterna så kort tid efter det att de nya

bestämmelserna blivit genomförda skulle i enlighet med det förslag, som framförts

i motionen, på en enstaka punkt vidtaga förändring av en i lagen genomgående

princip.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motion, 1:245, icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 februari 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Sigfrid Hansson,

Frändén* och Gustaf Tamm, fröken Hesselgren samt herrar Olof Carlsson och

Karl Bodin;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde*, Magnusson i Kalmar,

Hage*, Pettersson i Hällbacken*, Gardell i Gahns och Sandström i Nyland, fru

Nordgren samt herr Österström.

• Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.