Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner angående ändring av kommunalskattelagens bestämmelser örn avdrag för värdeminskning å i jordbruk använda driftbyggnader.

1934-04-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1934:20, Betänkande, i anledning av väckta motioner angående ändring av kommunalskattelagens bestämmelser örn avdrag för värdeminskning å i jordbruk använda driftbyggnader.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1934 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

angående ändring av kommunalskattelagens bestämmelser

örn avdrag för värdeminskning å i jordbruk använda driftbyggnader.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet hava för förberedande behandling överlämnats

två motioner, avseende ändring i gällande bestämmelser i kommunalskattelagen

angående rätt till avdrag för värdeminskning å i jordbruk använd

driftbyggnad, nämligen

1) motionen nr 16 i andra kammaren av herr Pettersson i Hällbacken,

däri hemställts, »att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn utredning

och förslag till tydligare bestämmelser för värdeminskning å driftsbyggnader

å jordbruksfastighet»;

2) motionen nr 427 i andra kammaren av herr Andersson i Dunker, i

vilken föreslagits, »att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Majit anhålla

örn utredning och förslag hur värdet å jordbruks driftbyggnader skall

beräknas vid taxering, då yrkande örn avdrag för värdeminskning framställes».

Enligt 22 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) må från

bruttointäkt av jordbruksfastighet avdrag göras för omkostnader däribland

för värdeminskning, som till jordbruket eller dess binäringar eller

till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri inbegripna nödiga bostadsbyggnader,

äro underkastade. Enligt anvisningarna till nämnda lagrum

bör dylikt avdrag, som må medgivas för sådan värdeminskning, som byggnaderna

även med normalt underhåll och aktsam vård äro underkastade,

bestämmas till viss procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid

en byggnad av ifrågavarande art anses kunna för sitt ändamål utnyttjas.

Såsom för driften nödiga bostadsbyggnader anses dels byggnader, som

äro upplåtna till anställd personal, dels ock jordägarens egen bostadsbyggnad,

i den mån denna ej representerar ett större värde än som för jordbruk

eller skogsbruk av motsvarande storlek må anses behövligt. Förefinnes

ett dylikt mervärde, må avdraget avse endast så stor del av värdeminskningen,

som kan anses belöpa på nödig bostadsbyggnad.

Bihang till riksdagens protokoll 193t. 7 sami. Nr 20—21.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

Då Kungl. Majit genom, proposition nr 102 till 1927 års riksdag framlade

förslag till kommunalskattelag, hade i anvisningarna till 22 § införts

en bestämmelse, enligt vilken ifrågavarande avdrag skulle sättas i relation

till den del av taxeringsvärdet, som kunde anses skäligen belöpa å

byggnaderna, och i regel beräknas å ett byggnadsvärde motsvarande högst

hälften av fastighetens hela taxeringsvärde. 1927 års riksdags första särskilda

utskott föreslog en avfattning av bestämmelserna överensstämmande

med den desamma erhållit genom 1928 års lagstiftning. Utskottet anförde

därvid med anledning jämväl av väckta motioner, i vilka föreslagits

att avdrag icke skulle medgivas för värdeminskning å bostadsbyggnader,

att man icke kunde vid en inkomstbeskattning bortse från don omkostnad,

som bestode i slitning av uti förvärvskällan använda byggnader,

och att detta gällde även då fråga vore örn bostadsbyggnader, som kunde

anses vara för driften nödiga. Örn däremot å en jordbruksfastighet funnes

för ägaren avsedd bostadsbyggnad, som vida överstege vad som för

jordbruk av motsvarande storlek kunde anses behövligt, syntes ett dylikt

mervärde eller lyxvärde representera en anordning för ägarens personliga

trevnad. I den mån värdeminskningen hänförde sig till nämnda mervärde,

förelåge en personlig levnadskostnad för ägaren, och avdrag därför

borde icke medgivas.

Körande tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser har utskottet

erhållit upplysningar från landskamrerarna i Stockholms, Kristianstads;

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands

län. I Stockholms län plägar avdraget beräknas till V* procent

av värdet å stenhus och 1 procent av värdet å trähus, därvid byggnadernas

värde uppskattas till högst två tredjedelar av fastighetens taxerade

jordbruksvärde minskat med däri ingående värde å skogsmark. I Kristianstads

län beräknar man enligt av länsprövningsnämnden fastställda

grunder avdraget till Va procent av brandförsäkringsvärdet å bostadsbyggnader

av sten samt till 1 procent av brandförsäkringsvärdet å övriga

byggnader av sten samt å alla byggnader av trä, med iakttagande av att,

därest de efter nämnda grunder beräknade avdragen skulle överstiga ett

belopp, motsvarande 1 procent av fastighetens i taxeringsvärdet ingående

jordbruksvärde, avdraget begränsas till sistnämnda belopp. I Malmöhus

län har i stort sett dylikt avdrag medgivits med 1 procent å ett normalt

brandförsäkringvärde å byggnaderna. I Göteborgs och Bohus län har beträffande

bostadsbyggnad avdrag medgivits med 1 procent av byggnadens

värde, vilken beräknats till tjugo gånger det värde, vartill bostadsförmånens

värde uppskattats. För andra driftbyggnader har i regel avdrag

medgivits med 2 procent å ett värde, motsvarande hälften av bostadsbyggnadens,

i följd varav det sammanlagda avdraget för värdeminskning å

byggnader beräknas till 4/io av bostadsförmånens värde. I Värmlands län

medgives såsom regel avdrag med 1 procent å byggnadens brandförsäk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 3

ringsvärde, med iakttagande av att byggnadens värde icke må bestämmas

högre än till hälften av fastighetens i taxeringsvärdet ingående jordbruksvärde.

I Kopparbergs län beräknas avdraget i allmänhet till */* procent

å stenhus och 1 procent å trähus av ett byggnadsvärde, som efter

föreliggande förhållanden upptages till viss procent av taxerade jordbruksvärdet.

I Västernorrlands län medgives avdrag i regel med 2 procent

av byggnadernas värde, som uppskattas till hälften av det taxeradd

jordbruksvärdet minskat med däri ingående värde å skogsmark.

Nu nämnda inom olika delar av landet använda beräkningsgrunder

torde varit avsedda att användas såsom vägledande föreskrifter, i den

mån icke särskilda förhållanden motiverade en avvikelse från desamma.

Den lämnade redogörelsen ger vid handen, att de inom skilda län använda

normerna för beräknande av värdeminskningsavdrag å driftbyggnader

i jordbruk avvika ganska väsentligt från varandra. I all synnerhet

gäller detta grunderna för beräkningen av de fastighetsvärden, som normera

avdragets storlek, men skiljaktigheterna hänföra sig jämväl till de

procenttal å byggnadsvärdet, efter vilka den årliga värdeminskningen

uppskattas. Även med nödigt hänsynstagande till de olika förhållanden,

som kunna råda inom skilda delar av landet med avseende å byggnadernas

värde i förhållande till själva marken, som även till byggnadssätt och

byggnadernas normala livslängd, vill det synas som örn nu nämnda skiljaktigheter

vore större än som väl låter sig förena med en jämlik och rättvis

beskattning.

Dessa ojämnheter torde emellertid mindre vara att tillskriva brister eller

ofullständigheter i gällande lagbestämmmelser än ojämnheter vid tilllämpningen.

X sin ordning torde detta föx*hallande sammanhänga med,

att de jämförelsevis nya bestämmelserna rörande värdeminskningsavdraget

ännu icke kommit att bliva föremål för tillämpning inom högsta instans

i tillräcklig omfattning för att en vägledande praxis skall hava kunnat

utbildas.

I fråga örn det värde, som skall ligga till grund för avdragets beräknande,

bör framhållas, att vid fastighetstaxering särskilt byggnadsvärde

icke åsättes i jordbruk använda driftbyggnader. Givetvis skulle

en bestämmelse, som innebär att taxeringsvärdet jämväl i fråga örn jordbruksfastighet

skall uppdelas å mark och byggnad vara ägnad att minska

ifrågavarande ojämnhet. Å andra sidan bomme en sådan uppdelning säkerligen

att så avsevärt betunga taxeringsarbetet, att olägenheterna härav

få anses väga tyngre än därav föranledda fördelar. Da brandförsäkringsvärdena

å driftbyggnaderna torde vara mycket ojämna och i många fall

högre än fastighetens hela taxeringsvärde, kunna dessa icke utan vidare

läggas till grund för avdragets beräknande.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden har utskottet icke ansett ett

avhjälpande av de i motionerna anmärkta bristerna böra ske genom änd
-

Utskotiet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

ring av gällande lagstiftning. Införande av än mer detaljerade föreskrifter

än de nuvarande i kommunalskattelagen eller anvisningarna till dessa

synes desto mindre tillrådligt som förhållandena inom olika delar av landet

äro så skiftande, att det knappast är möjligt att på denna väg

åstadkomma önskvärd likformighet i tillämpningen. Såsom utskottet redan

antytt torde det böra ankomma på de lagtillämpande organen att söka

vinna en jämnare tillämpning av föreskrifterna än hittills. Det torde

kunna förväntas, att åtminstone i angränsande län med likartade förhållanden

landskamrerarna skola söka tillse att enahanda grunder komma

till användning.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet icke funnit sig böra

tillstyrka någon åtgärd i anledning av motionerna.

Utskottet hemställer därför,

1) att motionen II: 16 av herr Pettersson i Hällbacken

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

samt

2) att motionen II: 427 av herr Andersson i Dunker

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 april 1934.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Carlsson i Gävle, Jönsson

i Slätåker, Nilsson i Landeryd, Lövgren i Boden, Björklund, Olsson i Ramsta,

Ericson i Boxholm, Lithander, Wahlmark, Sjödahl, Löfvander, Velander, Rosén,

Werner i Hultsfred, Heiding, Blomquist, Johansson i Krogstorp och Brännström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.