Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion angående åvägabringande av ett särskilt skattesystem för sjöfolk.

1934-04-09 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1934:21, Betänkande, i anledning av väckt motion angående åvägabringande av ett särskilt skattesystem för sjöfolk.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1934 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående

åvägabringande av ett särskilt skattesystem för

sjöfolk.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr Lindberg i Stockholm väckt, till

bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 104, har hemställts, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utredning för

åvägabringande av särskilt skattesystem för sjöfolk, då med beaktande

av vad i motionens motivering framförts.»

I motionen har framhållits, att avgivandet av självdeklarationer medförde

särskilda svårigheter för sjöfolk och att till följd därav flertalet sjömän,

framför allt de, som sysselsattes i utrikes sjöfart, icke kunde avlämna

självdeklaration, med påföljd att de ofta taxerades för högre inkomst än

den åtnjutna. Genom att sjöfolket ofta bytte anställning försvårades

utskyldsbetalningen för dem. Härigenom bleve meddelade beslut örn införsel

i avlöning för utskylder särskilt betungande för sjömännen, i det

att understundom sjömän, som under en längre tid varit arbetslösa, på en

gång avkrävdes utskylder till betydande belopp. Det vore därför förklarligt,

att sådana personer funnit det lönlöst att behålla sin anställning,

helst det kunde antagas, att anställningen upphörde, innan utskylderna

hunnit erläggas. För arbetsgivarna medförde det ett ganska stort besvär

att handhava dessa införslar. Till undvikande av nu nämnda olägenheter

har motionären förordat införande av ett sådant system beträffande sjömän,

att ett visst skattebelopp månadsvis innehölles efter en på förhand

bestämd procentsats.

De särskilda förhållanden, under vilka sjöfolket arbetar, hava otvivelaktigt

medfört svårigheter för sjömän, framför allt de i utrikes sjöfart

sysselsatta, att fullgöra dem åliggande skyldigheter att avgiva självdeklaration

samt att erlägga påförda utskylder. Nu nämnda omständigheter

hava orsakat, att sjömännen i stor omfattning underlåtit att fullgöra

sin deklarationsplikt och utskyldsbetalning. I sin ordning har detta

medfört att sjömännen ofta obehörigen undgått taxering eller taxerats

oriktigt samt att avsevärda belopp, som påförts dem i utskylder, icke kommit

att inflyta. Olägenheter hava sålunda uppkommit såväl för de skattskyldiga

själva som för det allmänna.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Föreliggande spörsmål kan ingalunda betraktas såsom en fråga av underordnad

betydelse. Till ledning för dennas bedömande ur det allmännas

ekonomiska synpunkt må framhållas, att kommerskollegium i ett den

5 december 1930 till chefen för handelsdepartementet avgivet yttrande upplyst,

att antalet i utrikes sjöfart sysselsatta svenska sjömän beräknats

uppgå till omkring 20,000 samt att totala avlöningsbeloppet till dessa —

befälhavarnas avlöning frånräknad — kunde beräknas till mellan 30 oell

35 miljoner kronor.

Enligt utskottets mening är det knappast möjligt att enbart genom en

lörbättrad tillämpning av gällande bestämmelser åstadkomma önskvärd

rättelse i omförmälda missförhållanden. Utskottet har därför ansett sig

böra förorda vidtagande av en utredning för vinnande av mera ändamålsenliga

bestämmelser än de nuvarande rörande avgivande av självdeklaration

samt erläggande av påförda utskylder för sjöfolk. Därvid bör undersökas,

huruvida man icke kunde erhålla ett lätt tillämpligt och enkelt

system, vilket samtidigt som det för de skattskyldiga underlättade deklarationspliktens

och utskyldsbetalningens fullgörande tryggade det allmännas

intresse att utfå utskylderna, utan att sjöfolket i fråga örn grunderna för

utgörande av de direkta skatterna försattes i en undantagsställning. I

fråga örn deklarationspliktens fullgörande bör tillses, att särskilda för sjöfolket

avpassade formulär utarbetas, som för dem bliva lätt tillgängliga.

Beträffande utskyldsbetalningen bör framhållas, att en större snabbhet i

fråga örn indrivningen är nödvändig för att åstadkomma den önskade

effekten. En tänkbar utväg vore, att sjömännen, i likhet med vad å åtskilliga

håll gäller i fråga örn restaurangpersonal, genom myndigheternas

försorg tilldelades särskilda skatteböcker, i vilka de påförda utskylderna

infördes. Skatteboken borde kunna ersätta såväl självdeklaration och

den löneuppgift arbetsgivaren har att lämna som jämväl debetsedel och

kvitto å erlagda utskylder.

Därest en sådan skattebok skall kunna fylla med densamma avsett ändamål,

är det uppenbarligen av vikt, att nämnda bok kommer den skattskyldige

till handa i så god tid, att utskyldsbetalningen kan påbörjas i

och med ingången av året näst efter det taxeringen verkställts. De av

kommunerna beslutade utdebiteringarna äro emellertid icke kända inom

sådan tid att detta blir möjligt. Det blir därför måhända nödvändigt, att

särskild debetsedel å kommunalutskylder utfärdas. Emellertid har utskottet

i detta sammanhang velat antyda en särskild synpunkt, som är

värd att göras till föremål för beaktande. I fråga örn ett stort antal av

de i utrikes sjöfart sysselsatta gäller, att sambandet med hemortskommunen

är tämligen ringa. Möjligen kan det därför befinnas riktigt att

dessa, därest så kan ske utan att kommunernas berättigade intressen eftersättas,

i fråga örn skyldighet att erlägga kommunalutskylder likställas

med svenska medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk

makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 7

betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands (se 69 §

kommunalskattelagen). Sådana personer taxeras sålunda i Stockholm

för gemensamt kommunalt ändamål. Jämlikt förordning den 28 september

1928 skall kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål

utgöras med 5 öre för varje skatteöre. Måhända vore det ändamålsenligt

att för vinnande av effektivitet — ej minst med hänsyn till att

på grund av brister i fråga örn mantalsskrivningen ett stort antal sjömän

sannolikt eljest komme att undgå taxering — en särskild taxeringsnämnd

handhar taxering av sjömän.

I frågans nuvarande läge har utskottet icke ansett sig kunna närmare

uttala sig örn, huruvida de ifrågasatta åtgärderna böra omfatta alla å

fartyg anställda personer eller begränsas till vissa grupper. Vissa skäl

synas emellertid tala för att åtgärderna icke skola omfatta befälhavare och

övriga personer av befälsklass samt icke heller sådana sjömän, som ej

äro underkastade skyldighet att på- och avmönstra, medan behovet av

ändrade bestämmelser gör sig starkast gällande i fråga örn i utrikes

sjöfart, särskilt i s. k. trampfart, sysselsatta personer.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 104

av herr Lindberg i Stockholm, i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit ville föranstalta örn

utredning rörande sådana ändringar i gällande lagstiftning,

att taxeringsförfarandet och utskyldsbetalningen

för sjöfolk förenklas och göras mera effektiva

än för närvarande är fallet, ävensom för riksdagen

framlägga de förslag, som av utredningen kunna föranledas.

Stockholm den 9 april 1934.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOIL NILSSON.

Närvarande: se under betänkande nr 20.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:177 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående åvägabringande av ett särskilt skattesystem för sjöfolk. a1 i texten