Betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tulltaxa.
1934-04-09 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1934:25, Betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tulltaxa.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
1
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1934 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende
ändringar i gällande tulltaxa.
(lia avd.)
Till bevillningsutskottet hava hänvisats åtskilliga motioner, avseende
ändringar i gällande tulltaxa. Av dessa motioner har det synts utskottet
lämpligt att i ett betänkande behandla följande, nämligen:
motionen nr 105 i andra kammaren av herr Nylander, örn ökat tullskydd
för vissa arbeten av kork eller korkavfall;
motionen nr 229 i andra kammaren av herr Leffler, örn ökat tullskydd
för spindelband av bomull till spinnerimaskiner;
motionen nr 418 i andra kammaren av herr Hansson i Örebro, örn minskat
tullskydd för diagonalstickad sammet;
motionen nr lil i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö, angående
tullskyddet för slipskivor, polerpapper och polerduk;
motionen nr 110 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö, örn ökat
tullskydd för vissa slag av golv- och väggplattor;
motionen nr 237 i andra kammaren av herr Linnér, örn ändring av tulltaxans
bestämmelser rörande väggplattor; samt
motionen nr 228 i andra kammaren av herr Leffler, örn viss ändring av
tulltaxans rubrik angående isoleringsflaskor.
Beträffande motiveringen för de framställda yrkandena, i den mån
redogörelse härför ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionerna.
Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
T. Alsén såsom sakkunnig.
Grövre arbeten av korkavfall. I motionen II: 105 av herr Nylander har
hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att tullen för tulltaxerubrik 354
från dag, som av Kungl. Maj :t bestämmes, måtte återställas till sitt förutnämnda
belopp 10 kronor för 100 kilogram».
Under nr 354 (stat.nr 802) i gällande tulltaxa upptagas arbeten av kork
eller korkavfall: block, plattor, rör, formstycken och andra dylika grövre
Bihang lill riksdagens protokoll 7 sami. Nr 25.
1
Utskottet.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
arbeten av korkavfall med en tull av 5 kronor per 100 kilogram. Tullsatsen
utgjorde ursprungligen 10 kronor per 100 kilogram men nedsattes
genom 1925 års handelsavtal med Spanien till sitt nuvarande belopp.
In- och utförseln av dessa artiklar utgjorde under åren 1930—1933:
Införsel Utförsel
ton 1,000 kr. ton 1,000 kr.
1930 ........................... 145 89 74 66
1931 ........................... 481 208 137 107
1932 ........................... 118 76 120 115
1933 ........................... 103 64 167 181
Till stöd för den föreslagna tullförhöjningen har motionären anfört i
huvudsak följande.
Den i avtalet med Spanien medgivna tullnedsättningen hade blivit särskilt
kännbar för de svenska tillverkarna av korkplattor, på grund av
att de utländska fabrikerna numera infört samma moderna metoder, som
de svenska fabrikerna redan förut tillämpat och varigenom vikten per
kubikmeter korkplattor nedbringats från 200—250 kilogram till cirka 120
kilogram. Då under åren 1930—1932 någon import från Spanien endast
redovisats för sistnämnda år, kunde den medgivna tullnedsättningen icke
hava fått någon betydelse för detta land.
Såsom framgår av ovan anförda sifferuppgifter är införseln av artiklar,
hänförliga till ifrågavarande tulltaxenummer, jämförelsevis obetydlig,
ett förhållande som för de sista årens vidkommande får sättas i samband
med den minskade byggnadsverksamheten. Då det visat sig vara av intresse
för den inhemska industrien, att den tidigare gällande tullsatsen,
motsvarande omkring 15 procent av medelvärdet för importen, återinföres,
och då en sådan ändring icke synes giva anledning till betänkligheter,
har utskottet funnit sig kunna tillstyrka bifall till motionen.
Spindelband till spinnerimaskiner. I motionen 11:229 av herr Leffler
har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att »spindelband av bomull
till spinnerimaskiner måtte vid tullbehandlingen hänföras till stat.nr 1085
med en tullsats av 200 kronor per 100 kilogram».
Under nr 545 i gällande tulltaxa (stat.nr 1083—1086) upptagas band, ej
hänförliga till annat nummer etc., icke innehållande silke, med tull av
200 kronor per 100 kilogram. För tekniskt bruk avsedda artiklar, ej särskilt
nämnda, icke innehållande silke, inrymmas under tulltaxenr 565
(stat.nr 1113—1116) med tull av 35 kronor per 100 kilogram. Till statistiskt
nummer 1114 hava hänförts sådana spindelband av bomull till
spinnerimaskiner, som avses i motionen.
Till stöd för det i motionen framställda förslaget har anförts, att ifrågavarande
spindelband, vilka i allmänhet hava en bredd av 17—18 millimeter,
tidigare tulltaxerats såsom vanliga band med en tull av 200 kro
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 3
nor per 100 kilogram, med vilket tullskydd en inhemsk tillverkning vore
möjlig. Med nu tillämpad praxis vid tulltaxeringen hade den inhemska
tillverkningen ett skydd av knappt 4 procent av värdet, vilket måste anses
otillräckligt. Följden hade också blivit, att den inhemska tillverkningen
icke kunnat göra sig gällande i konkurrensen med utländska
fabriker.
Hela införseln av artiklar, hänförliga till stat.nr 1114, har under senare
år utgjort:
Toli 1,000 kr.
1930 ............................................................... 48 240
1931 ............................................................ 49 198
1932 ............................................................... 21 110
1933 ......................... 16 80
Huru mycket härav, som belöper sig på spindelband till spinnerimaskiner,
kan icke angivas, men enligt vad från sakkunnigt håll upplysts kan
den inhemska konsumtionen icke uppskattas till mer än några tusen kilogram
per år.
Enligt uppgift från en inhemsk fabrik, som tillverkar spindelhand till
spinnerimaskiner, uppgå materialkostnader och vävlön för närvarande till
7 kronor 40 öre per 100 meter band av en vanlig typ, under det att motsvarande
band kunna köpas utifrån för ett pris av 5 kronor 20 öre per
100 meter. Bandens vikt har uppgivits utgöra 1.7 kilogram per 100 meter
(inklusive materialförlust). I tekniskt avseende synes ingen sådan åtskillnad
föreligga, som motiverar den nuvarande skillnaden mellan tullen
å här ifrågavarande band och tullen å andra likartade bandartiklar. Visserligen
skulle ett bifall till motionen medföra en fördyring av en av
textilindustriens förbrukningsartiklar, men då den inhemska fabrikationens
fortbestånd synes vara av större betydelse för nämnda industri än
den merkostnad tullhöjningen skulle medföra, har utskottet ansett sig
böra tillstyrka en omläggning av principen för tulltaxeringen av ifrågavarande
spindelhand, så att de i detta avseende bliva likställda med andra
bomullsband.
Diagonalstickad sammet. I motionen II: 418 av herr Hansson i Örebro
har hemställts, »att riksdagen ville besluta sådan ändring i gällande tulltaxa,
att diagonalstickad sammet — nuvarande tulltaxenr 1174 — åsättes
samma tull som taxenr 1189, avseende tofflor av nämnda material».
Sådan s. k. diagonalstickad sammet, som avses i motionen, utgöres av
sammetsvävnad, vilken genom stickning i diagonal riktning sammanfogats
med ett underlag av vadd, och hänföres enligt nu gällande bestämmelser
till gruppen för kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt
nämnda, tulltaxenr 611 (stat.nr 1174), med en tull av 350 kronor per 100
Utskottet.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
VUkottet.
kilogram, under det att tofflor, i vilka dylik vävnad ingår såsom överdel,
äro hänförliga till tulltaxenr 625 (stat.nr 1188 eller 1189 allt efter sulans
beskaffenhet), med tull av 150 kronor per 100 kilogram.
Till stöd för förslaget har motionären anfört i huvudsak följande.
I tulltaxenr 459 (stat.nr 992) upptoges bland annat sammanklistrade
vävnader för användning inom skofabrikationen med en tull av 25 kronor
per 100 kilogram. Hit hänfördes en för toffeltillverkning använd sammetsvävnad,
som genom klistring förenats med ett underlag av vadd. Hade
däremot de båda materialierna förenats genom stickning, bleve varan
hänförlig till tulltaxenr 611 (stat.nr 1174), med tull av 350 kronor per 100
kilogram. Tullskillnaden stöde icke i förhållande till den olika bearbetningen.
Det oproportionerliga framträdde desto tydligare därigenom, att
tullen å av dylik vävnad tillverkade tofflor enligt tulltaxenr 625 (stat.nr
1189) utginge med endast 150 kronor per 100 kilogram. En avsevärt ökad
tillverkning inom landet av ifrågavarande slag av tofflor skulle kunna
möjliggöras genom en mera tillfredsställande avvägning av tullsatserna
för ifrågavarande hel- respektive halvfabrikat.
Tullen å det i motionen omförmälda, för tillverkning av tofflor avsedda
material står uppenbarligen icke i lämplig relation till tullen å den färdiga
varan. Då enligt vad utskottet inhämtat övertyget ingår med omkring
30 procent i de färdiga tofflornas vikt, motsvarar tullen enbart å
ifrågavarande halvfabrikat 70 procent av tullskyddet för tillverkningen
av detta slag av tofflor.
Det synes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida en ändring lämpligen
bör vidtagas på det sätt motionären föreslagit. I detta hänseende
må till en början erinras, att industriens önskemål icke skulle bliva fullt
tillgodosedda, även örn ifrågavarande varuslag, diagonalstickad sammet,
särskilt angives i tulltaxan. Det har nämligen för utskottet upp givits, att
för ifrågavarande ändamål avsett material ofta utgöres av annan vävnad
än sammet ävensom att sådan stickning, med vilken övertyget förenas
med vaddunderlaget, ofta icke är av beskaffenhet att kunna karakteriseras
som »diagonalstickning».
Såsom ovan erinrats ingå sådana tofflor, för vilkas tillverkning ifrågavarande
vävnad användes, under tulltaxenr 625 med tull av 150 kronor
per 100 kilogram. Det lär inom skoindustrien vara en allmän uppfattning,
att tullskyddet för hela denna gren av skotillverkningen är otillfredsställande
med hänsyn till bland annat tullbelastningen å halvfabrikaten,
en uppfattning vars berättigande torde hava belysts vid den utredning
1928 års tullkommitté låtit verkställa. Till följd härav kan ifrågasättas,
huruvida icke nu föreliggande tullfråga lämpligen bör upptagas
till övervägande i samband med en reglering av tullsatserna för skoindustrien.
I varje fall utgör denna omständighet ett ytterligare skäl
mot att nu beträffande ett enda halvfabrikat vidtaga en ändring i tulltaxan.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 5
Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet funnit sig höra avstyrka
bifall till motionen.
Slipskivor, slippapper och polerduk. I motionen II: lil av herr Hagberg
i Malmö har hemställts, »att riksdagen ville besluta, att tullen å de
till tulltaxans nr 649 hänförliga artiklar sättes till 15 procent av värdet
samt å de till nr 661 och 662 hänförliga till 20 procent av värdet».
Till nr 649 (stat.nr 1221) i gällande tulltaxa hänföras vissa slag av
konstgjorda slip-, bryn- och polerstenar, med tull av 25 kronor per 100
kilogram. Nr 661 (stat.nr 1242) upptager smärgel-, glas-, sand- och annat
slip- eller polerpapper, även nedskuret, utstansat eller på annat sätt tillformat,
med tull av 7 kronor per 100 kilogram, och nr 662 (stat.nr 1243)
polerduk, jämväl i tillklippta, tillskurna eller utstansade stycken, även
med sömnadsarbete, med tull av 25 kronor per 100 kilogram.
Sveriges in- och utförsel av ifrågavarande slipmaterialier ävensom den
inhemska tillverkningen därav framgår av efterföljande sammanställningar:
-
I n
försel
U t f ö
rael
Stat. nr
ton
1,000 kr.
ton
1,000 kr.
1221
1928 ....
........... 241
1,445
134
427
(slipskivor)
1929 ....
........... 315
1,075
144
435
1930 ....
........... 319
1,063
95
295
1931 ....
........... 201
679
67
201
1932 ....
........... 187
731
74
200
1242
1928 ....
........... 84
59
263
168
(slippapper)
1929 ....
........... 81
191
251
162
1930 ....
........... 112
217
283
192
1931 ....
........... 117
226
258
156
1932 ....
............ 59
179
292
175
1243
1928 ....
............ 80
308
9
29
(polerduk)
1929 ....
........... 75
301
10
32
1930 ....
............ 78
322
15
49
1931 ....
............ 64
269
13
47
1932 ....
............ 48
232
6
22
Anm. År 1932 fördelade sig införselvärdet på de
viktigaste inköpsländerna sålunda:
Stat. nr 1221:
U. S. A.
589,000, Tyska riket 84,000, Norge 28,000,
Tjeckoslovakien 18,000
och Storbritannien
7,000 kronor.
»'' » 1242:
U. S. A.
101,000,
Tyska riket 50,000, Schweiz 10,000, Frankrike 7,000,
Danmark
6,000 och
Storbritannien ,
5,000 kronor.
» » 1243:
U. S. A.
142,000, Tyska riket 45,000,
Storbritannien 31,000 och Schweiz 12,000
kronor.
Utförseln samma år ägde rum i
smärre poster till ett flertal länder, företrädesvis de nor-
diska.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
Utekottet.
Inhemsk tillverkning.
Antal
Personal
Tillverk-
Stat. nr
arbets-
förvalt-
arbe-
ningsvärde
ställen
nings-
lare
1,000 kr.
1221, 1242
1928.....................
.................. 6
47
140
2,115
och 1243
1929.....................
.................. 6
55
152
2,419
1930.....................
.................. 6
56
149
2,398
1931.....................
.................. 6
56
146
2,039
I motionen iramhålles, att huvudskälet till den ogynnsamma relationen
mellan import och förbrukning finge sökas i de rådande tullförhållandena.
Sålunda utgjorde tullen i procent av importmedelvärdet år 1932 för slipskivor
6.4 procent, för polerpapper 2.3 procent och för poler duk 5.2 procent.
Därtill komme, att bristen på differentiering reducerade tullskyddet för
de lättare artiklarna, vilket särskilt gynnade importen av mindre slipskivor
samt polerpapper och polerduk av mindre kornstorlek.
Vad till en början beträffar slipskivor kan icke förnekas, att tullskyddet
vid tillämpning av vikttull kommer att utfalla rätt ojämnt, vilket i
allmänhet är förhållandet i större eller mindre grad vid tillämpning av
specifika tullar å andra än ensartade varuslag. Emellertid har riksdagen
på grund av de kända olägenheter, som äro förknippade med värdetullarna,
ansett sig böra i möjligaste mån begränsa deras användning. I här
förevarande fall torde de mindre skivorna, beträffande vilka vikttullen
ur skyddssynpunkt ställer sig särskilt ogynnsam, icke kunna tillmätas sådan
betydelse, att med hänsyn därtill övergång till värdetull för ifrågavarande
varuslag kan anses motiverad. Med avseende å den tullförhöjning,
som skulle inträda i och med den föreslagna tullsatsen, måste densamma
ingiva betänkligheter i betraktande av att slipskivan utgör ett
viktigt hjälpmedel inom järn- och metallindustrien. För utskottet
har uppgivits, att ett av våra större, företrädesvis för export arbetande industriföretags
import av slipskivor under de senare åren i regel utgjort
omkring 40 procent av hela landets införsel. Då en tullförhöjning måste
verka fördyrande å ifrågavarande för exportföretagen viktiga förbrukningsartiklar,
synes en sådan icke böra vidtagas utan tvingande skäl.
Då vidare landets behov av slipskivor under de senare åren i ökad omfattning
tillgodosetts fran inhemska fabriker och den största konkurrensen
gör sig gällande från ett land, som har högre arbetskostnader än den
svenska tillverkningen har att vidkännas, synas övervägande skäl tala
för att nu icke vidtaga någon ändring av gällande tullsats. Utskottet
har alltså funnit sig böra avstyrka bifall till motionen i denna del.
I förhållande till slipskivor intaga slip- eller polerpapper samt polerduk
i tullhänseende en olika ställning så tillvida, att vid tillverkning av de senare
i stor utsträckning användas tullpliktiga materialier, såsom papper,
duk och lim, med tull av respektive 10, 40 och 20 kronor per 100 kilogram,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 7
under det att i slipskivor ingå huvudsakligen tullfria beståndsdelar. Vikten
av de i polerpapper och polerduk ingående tullpliktiga beståndsdelarna
i förhållande till den färdiga varans vikt är växlande allt efter finleksgraden
av det använda slipmaterialet. En verkställd undersökning i fråga
om slippapper av sex gängse kvaliteter har givit vid handen, att, efter avdrag
av tullen å halvfabrikaten, nettotullskyddet i tre fall växlat mellan
0.8 och 1.8 procent och att i tre fall tullen å halvfabrikaten överstigit tullen
å den färdiga varan. Beträffande polerduk av tre olika finleksgrader har
nettotullskyddet i två fall motsvarat respektive 2.2 och 6.4 procent av försäljningspriset,
medan i ett fall tullen å halvfabrikaten överstigit tullen
för den färdiga varan. Nu anförda förhållanden har utskottet funnit
innefatta goda skäl för en förbättring av det nuvarande tullskyddet. Anledning
att i fråga örn dessa artiklar övergå till värdetull synes i än
mindre grad föreligga än beträffande slipskivor. Med avseende å tullhöjningens
storlek har det synts utskottet skäligt, att de nu gällande tullsatserna
höjas för slip- eller polerpapper, nr 661, från 7 till 10 kronor
per 100 kilogram samt för polerduk, nr 662, från 25 till 35 kronor per 100
kilogram.
Golv- och väggplattor. Börande golv- och väggplattor har hemställts
dels i motionen II: 110 av herr Hagberg, »att riksdagen med ändring
av gällande tulltaxa i vad den avser tullsatsen vid statistiskt nummer
1271, tulltaxenummer 682, enfärgade, oglaserade golv- och väggplattor av
mindre tjocklek än 3 centimeter ville besluta att höja densamma från 2 till
5 kronor per 100 kilogram»;
dels ock i motionen II: 237 av herr Linnér, »att riksdagen måtte besluta,
att den nuvarande anmärkningen under tulltaxans nr 680 och 681 får
följande lydelse: S. k. klyvstenar, vilkas tjocklek i okluvet skick uppgår
till 3 centimeter eller däröver, tulltaxeras enligt den tullposition, till vilken
de i kluvet skick skola hänföras,
att en ytterligare differentiering med avseende på tjockleken vidtages för
väggplattor i så måtto, att samtliga plattor under 3 centimeter uppdelas
i tvenne grupper med en gräns vid 1 centimeter med bibehållande av de
nuvarande tullsatserna för plattor av tjocklek mindre än 3 centimeter till
och med 1 centimeter och dubblering av tullsatserna för plattor av mindre
tjocklek än 1 centimeter, samt
att en anmärkning liknande den ovan först angivna infogas under de
rubriker, som omfatta plattor av tjocklek mindre än 3 centimeter till och
med 1 centimeter».
I fråga om dessa artiklar innehåller gällande tulltaxa följande bestämmelser:
-
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
680
681
682
683
684
685
Golv- och väggplattor:
av 3 cm tjocklek eller däröver:
oglaserade och enfärgade ............................................ T
glacerade eller flerfärgade........................................... T
Anm. Hit hänföras jämväl sådana klyvstenar, vilkas tjocklek
i okluvet skick uppgår till 3 cm eller däröver.
av mindre tjocklek:
oglaserade:
enfärgade .................................................................... T 2: —
flerfärgade................................................................... T 16: —
glaserade:
enfärgade ................................................................... T 10: —
flerfärgade.................................................................... T 16: —
Anm. Därest ett och samma kolli innehåller golv- och
väggplattor av skilda slag, underkastade olika tullavgifter,
tillämpas den högsta tullsatsen för hela innehållet.
Tull
för 100 kg
kronor
0: 35
1: —
In- och utförseln under åren 1930—1932 av de artiklar, som avses i motionerna,
utgjorde:
Stat. nr
I n f i
irael
TJ t f ö
rael
ton
1,000 kr.
ton
1,000 kr.
1271
1930 .....
5,279
892
—
—
(tulltaxenr 682)
1931 ....
4,384
691
12
3
1932 ....
1,919
344
16
3
1272
1930 ....
9
3
—
—
(tulltaxenr 683)
1931 ....
23
6
—
—
1932 ....
7
2
—
—
1273
1930 ....
1,209
454
100
25
(tulltaxenr 684)
1931 ....
922
308
306
91
1932 ....
..............
339
141
298
83
1274
1930 ....
19
17
19
10
(tulltaxenr 685)
1931 ....
15
14
44
19
1932 ....
29
18
35
15
Den ojämförligt största införseln äger rum från Tyskland.
Motionärernas förslag, som endast beröra golv- och väggplattor av mindre
än 3 centimeters tjocklek, innebära, dels att tullsatsen för oglaserade, enfärgade
plattor (golvplattor), nr 682, skulle höjas från 2 till 5 kronor per
100 kilogram, dels att beträffande glaserade plattor (väggplattor), nr 684
och 685, en ytterligare tjockleksgräns, nämligen vid 1 centimeter, skulle
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 9
införas, med bibehållande av de nuvarande tullsatserna för plattor av
mindre än 3 till och med 1 cm tjocklek men med en fördubbling av tullen
för plattor av mindre tjocklek än 1 cm, dels ock att den till nr 680 och 681
fogade anmärkning angående s. k. klyvstenar skulle ändras till sin avfattning,
så att tjockleken, i stället för att såsom nu beräknas på stenarna i
okluvet skick, skulle beräknas efter stenarnas tjocklek såsom kluvna. Enahanda
anmärkning skulle också intagas under nr 682—685.
Till stöd för förslagen hava motionärerna anfört bland annat följande.
Beträffande oglaserade, enfärgade plattor (golvplattor) hade den nuvarande
tullsatsen icke avvägts med hänsyn till den inhemska industriens
behov av tullskydd, enär någon tillverkning inom landet av sådana plattor
icke förekom vid tiden för tullsatsens tillkomst. Denna tullsats hade ursprungligen
fastställts till 3 kronor per 100 kilogram men nedsatts i samband
med traktatförhandlingarna med Tyskland år 1906 till 2 kronor per
100 kilogram. Från de exporterande ländernas sida tillämpades en prispolitik,
genom vilken, trots deprecieringen av den svenska valutan, de inhemska
fabrikanterna, vilka hade att räkna med avsevärt högre arbetskostnader,
försatts i ett läge, som allvarligt hotade utvecklingen av den
inhemska industrien. Denna skulle eljest hava förutsättningar att utvidga
sin verksamhet och bereda ökade arbetstillfällen. Till denna brydsamma
situation hade i hög grad bidragit en allt mera framträdande tendens
från exportörernas sida att avsevärt nedbringa plattornas tjocklek för
att minska frakt- och tullkostnader, en företeelse som även och i särskilt
hög grad gällde glaserade plattor (väggplattor).
Den i form av anmärkning till nr 680 och 681 intagna bestämmelsen av
innebörd, att beträffande s. k. klyvstenar tjockleken av stenarna i okluvet
skick skulle vara avgörande för tulltaxeringen, hade i hög grad varit ägnad
att eludera det avsedda tullskyddet. Dessa klyvstenar, vilka utan svårighet
läte dela sig, infördes nämligen i tjocklek av 3 centimeter eller däröver
och droge sålunda en tull av 1 krona per 100 kilogram. De användes
i stället för tunna väggplattor, vilka hade en tull av 10 kronor per 100 kilogram.
Bestämmelsen hade tillkommit såsom ett medgivande i 1911 års handelstraktat
med Tyskland och sedermera kvarstått.
Yad först beträffar oglaserade plattor (golvplattor) motsvarar den nuvarande
tullen för plattor av normal dimension (150 X 150 X 14 å 15 mm)
med en vikt av 33 å 35 kilogram per kvadratmeter enligt vad som uppgivits
omkring 12 procent av försäljningspriset här i landet. Med hänsyn
till den starkt ökade utländska konkurrensen och den inhemska industriens
större produktionskostnader, vilka faktorer icke synas hava neutraliserats
av den svenska valutans depreciering, torde en förstärkning av den inhemska
industriens stiillning få anses erforderlig, för att den skall kunna
göra sig gällande i konkurrensen gent emot utlandet. Såsom en naturlig
åtgärd i sådant syfte synes i första rummet den för ifrågavarande plattor
gällande tullsatsen böra återställas till det belopp, varmed tullen ursprungligen
utgick, nämligen 3 kronor per 100 kilogram. Givet är emellertid att
den tendens, som uppgives hava allt mera gjort sig gällande från do konkurrerande
ländernas sida att i möjligaste mån nedbringa plattornas tjock
-
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 7 sami. Nr 25.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
lek, måste ytterligare försämra den inhemska industriens redan av andra
skäl svaga ställning i konkurrenshänseende. Till belysande härav må anföras,
att under det, såsom ovan anförts, 1 kvadratmeter plattor av normal
tjocklek väger 33 å 35 kilogram, vikten vid en tjocklek av 12 respektive 8
millimeter nedgår till 28 respektive 20 kilogram. För att motverka nämnda
tendens, som även ur hållfasthetssynpunkt icke synes böra befordras, kunde
möjligen ifrågasättas, huruvida icke en ändring av grunden för tullberäkningen
borde vidtagas, så att tullen utginge efter ytenhet i stället för efter
vikt. Av tulltekniska skäl torde emellertid en sådan ändring icke kunna
förordas.
Utskottet har även tagit i övervägande, huruvida en uppdelning av
rubrikerna för oglaserade plattor (golvplattor) lämpligen borde vidtagas
och en högre tull åsättas tunnare plattor. Då emellertid i fråga örn plattor
för golvbeläggning större fordringar måste uppställas på hållfasthet
än beträffande glaserade plattor (väggplattor), torde ett allt för starkt nedbringande
av golvplattornas tjocklek icke behöva befaras. Då härtill kommer,
att vid en i ovan angivet syfte vidtagen uppdelning av rubrikerna
för sistnämnda slag av plattor samma dimensionsgräns ej skulle kunna
fastställas som för väggplattor, och en allt för långt driven specialisering
av tarifftekniska skäl bör undvikas, har utskottet ansett, att det marknadsskydd,
varav den inhemska produktionen under nu rådande förhållanden
kan vara i behov, lämpligen bör anordnas i form av en tilläggstull
för till nr 682 hänförliga plattor. Denna synes böra fastställas till 2 kronor
per 100 kilogram, varigenom den sammanlagda tullen skulle komma
att utgöra 5 kronor per 100 kilogram.
I fråga örn glaserade plattor (väggplattor), av vilka enfärgade äro de
allmännast förekommande, har upplysts, att de svenska plattorna vanligen
hålla en tjocklek av 9 å 10 millimeter och en vikt av 0.4 kilogram per stycke,
under det att tyska och tjeckiska exportplattor ofta hava en tjocklek av
endast 4 å 5 millimeter och en vikt av 0.23 kilogram per stycke. Beträffande
dessa plattor synes en anpassning efter handelskutymens riktlinjer
lämpligen böra åvägabringas genom införandet — i anslutning till vad i
motionen II: 237 föreslagits — av särskilda tullsatser för de tunnare plattorna.
Till undvikande av svårbedömliga gränsfall synes dimensionsgränsen
böra sättas vid. en tjocklek av 9 millimeter, såsom varande sällsynt i
fråga örn utländska plattor. I betraktande av de uppgivna vikterna synes
praktiskt taget likställighet i tullskyddshänseende mellan tjockare och
tunnare plattor vinnas, därest, vid bibehållande av de nuvarande tullsatserna
för tjockare plattor, beträffande vilka icke ifrågasatts någon ändring,
tullsatserna för de tunnare plattorna sättas för enfärgade till 18 kronor
och för flerfärgade till 28 kronor per 100 kilogram.
Till säkerställande av tullsatserna för väggplattor lär den efter nr 681
i gällande tulltaxa intagna bestämmelsen angående beräkningen av tjock
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 11
leken, hos klyvstenar böra ändras, så att tjockleken hos stenarna i kluvet
skick lägges till grund för tulltaxeringen. Då emellertid på grund av i
stenarna befintliga kanaler tjockleken kan förete växlingar, synes den
minsta tjockleken höra vara utslagsgivande i berörda hänseende. Enär bestämmelsen
äger generell tillämpning beträffande golv- och väggplattor,
synes anmärkningen lämpligen böra erhålla sin plats efter taxenr 685.
Isoleringsfläskor. I motionen II: 228 av herr Leffler har hemställts, »att
riksdagen måtte besluta, att texten till stat. nr 1308 tulltaxenr 714 erhåller
följande kompletterade lydelse: Isoleringsf läskor, ävensom färdiga, lösa
glas därtill såväl som lösa hylsor till isoleringsflaskor (hylsa med bröst
och bägare)».
S. k. isoleringsflaskor samt lösa glas till sådana flaskor hänföras till nr
714 (stat. nr 1308) i gällande tulltaxa. Grundtullen vid denna rubrik utgör
60 kronor per 100 kilogram. Genom beslut av 1933 års riksdag fastställdes
för dessa artiklar en tilläggstull, likaledes utgående med 60 kronor per 100
kilogram. För isoleringsflaskor avsedda skyddshylsor, vilka vanligen
bestå av lackerad järnplåt, hänföras däremot, örn de inkomma särskilt för
sig, till nr 882 (stat. nr 1553) med en tull av 55 kronor per 100 kilogram.
I motiveringen till förslaget anför motionären, att syftemålet med den
tilläggstull, som vid 1933 års riksdag genomfördes för isoleringsflaskor
samt färdiga, lösa glas därtill, icke vunnits, enär formuleringen av bestämmelsen
givit möjlighet att undgå tilläggstullen på det sätt, att flaskorna
infördes i delar, glas och hylsor var för sig, varvid hylsorna endast droge
en tull av 55 kronor per 100 kilogram.
Då det av motionären framställda förslaget avser att giva full effektivitet
åt 1933 års riksdags beslut angående tilläggstull å isoleringsflaskor, synes
en ändring i den föreslagna riktningen böra komma till stånd. Utskottet
har emellertid funnit en dylik ändring lämpligen böra vidtagas
på det sätt, att till tulltaxenr 714 fogas en anmärkning av innehåll, att till
detta nummer även hänföras lösa hylsor till isoleringsflaskor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 105
av herr Nylander, besluta, att nr 354 i gällande tulltaxa
skall hava följande ändrade lydelse:
Tull
för 100 kg
kronor
Arbeten av kork eller korkavfall:
354 block, plattor, rör, formstycken och
andra dylika grövre arbeten av
korkavfall .................................... N 10: —
Vttkotttt.
Hemställan.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
2) att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 229
av herr Leffler, besluta,
a) att till tulltaxenummer 545 skall fogas en anmärkning
av följande lydelse:
Anm. till nr 545. Enligt detta nummer tulltaxeras även till spinnerimaskiner
avsedda spindelband av bomull.
b) att den under samma tulltaxenummer befintliga
anmärkningen skall betecknas:
Alim. till nr 541—545.
3) att motionen II: 418 av herr Hansson i örebro, örn
minskat tullskydd för diagonalstickad sammet, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;
4) att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: lil
av herr Hagberg i Malmö, besluta, att nr 661 och 662
i gällande tulltaxa skola hava följande ändrade lydelse:
Tull
för 100 kg
kronor
661 Smärgel-, glas-, sand- och annat slip
eller
polerpapper, även nedskuret,
utstansat eller på annat sätt tillformat
................................................ T/E 10: —
662 Polerduk, jämväl i tillklippta, tillskur
na
eller utstansade stycken, även med
sömnadsarbete ............................ T/E 35: —
5) att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 110
;
av herr Hagberg i Malmö och i anledning av motionen
II: 237 av herr Linnér, besluta,
a) att nr 682 i gällande tulltaxa skall hava följande
ändrade lydelse:
Tull
för 100 kg
kronor
Golv- och väggplattor:
av 3 cm tjocklek eller däröver:
av mindre tjocklek:
oglaserade:
682 enfärgade ................................ T 3: —
b) att för nämnda varuslag utöver tull, som stadgas
i tulltaxan, skall utgå tilläggstull på sätt nedan sägs:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
13
Tulltaxe-
nr
Statistiskt
nr
Varuslag
Til läggstull
för 100 kg
kronor
682
1271
Golv- och väggplattor:
av 3 cm tjocklek eller
däröver:
av mindre tjocklek:
oglaserade:
enfärgade................ T
2: —
c) att i stället för nr 684 och 685 i gällande tulltaxa
skola införas fyra tulltaxenummer av följande lydelse:
Tull
för 100 kg
kronor
Golv- och väggplattor:
av 3 cm tjocklek eller däröver:
av mindre tjocklek:
glaserade:
enfärgade:
684: i med en tjocklek av mindre
än 9 mm........................... T 18: —
684:2 andra .................................... T 10: —
flerfärgade:
685: l med en tjocklek av mindre
än 9 mm.......................... T 28: —
685: 2 andra.................................... T 16:_
d) att i stället för anmärkningen under tulltaxenr 681
skall efter nr 685: 2 införas en anmärkning av följande
lydelse:
Anin. 1. Till grund lör tulltaxeringen av klyvstenar, hänförliga
till golv- och väggplattor, lägges varans minsta tjocklek i kluvet
skick.
e) att den under nr 685 i tulltaxan befintliga anmärkningen
skall betecknas med 2;
6) att riksdagen måtte, i anledning av motionen
II: 228 av herr Leffler, besluta,
a) att efter nr 714 i gällande tulltaxa skall införas
en anmärkning av följande lydelse:
Anm. 1. Till nr 714 hänföras även lösa hylsor till s. k. isoleringsflaskor.
Bihang tili riksdagens protokoll 193t. 7 sami. Sr 25.
3
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
b) att den under nämnda tulltaxenummer befintliga
anmärkningen skall betecknas med 2; samt
7) att riksdagen måtte, under förutsättning att riksdagen
bifaller vad utskottet under punkterna 1), 2), 4),
5) eller 6) hemställt, förklara,
att av riksdagen sålunda beslutade ändringar i och
tillägg till tulltaxan skola träda i kraft å dag, som
Kungl. Maj:t bestämmer.
Stockholm den 9 april 1934.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande:
vid beslut angående punkterna i) och 2):
herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Carlsson i Gävle, Jönsson i Slätåker,
Åström, Nilsson i Landeryd, Lövgren i Boden, Björklund, Nylander i Stockholm, Olsson i
Ramsta, Ericson i Boxholm, Lithander, Wahlmark, Forssberg, Sjödahl, Lölvander, Werner i
Hultslrejd, Eklund, Heiding och Hagberg i Malmö;
vid beslut angående punkterna 3)—7):
herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Carlsson i Gävle, Jönsson i Slätåker,
Åström, Nilsson i Landeryd, Lövgren i Boden, Björklund, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm,
Lithander, Wahlmark, Forssberg, Sjödahl, Lölvander, Werner i Hultsfred, Eklund,
Heiding, Johansson i Krogstorp och Hagberg i Malmö.
Reservation
vid punkten 3):
av herr Björklund.
341262. Stockholm, Isaac Marcus B ok tryckeri- Aktiebolag, 1934.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:215 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tulltaxa. s. 1 i texten