Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tulltaxa.

1934-04-09 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1934:25, Betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tulltaxa.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1934 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende

ändringar i gällande tulltaxa.

(lia avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats åtskilliga motioner, avseende

ändringar i gällande tulltaxa. Av dessa motioner har det synts utskottet

lämpligt att i ett betänkande behandla följande, nämligen:

motionen nr 105 i andra kammaren av herr Nylander, örn ökat tullskydd

för vissa arbeten av kork eller korkavfall;

motionen nr 229 i andra kammaren av herr Leffler, örn ökat tullskydd

för spindelband av bomull till spinnerimaskiner;

motionen nr 418 i andra kammaren av herr Hansson i Örebro, örn minskat

tullskydd för diagonalstickad sammet;

motionen nr lil i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö, angående

tullskyddet för slipskivor, polerpapper och polerduk;

motionen nr 110 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö, örn ökat

tullskydd för vissa slag av golv- och väggplattor;

motionen nr 237 i andra kammaren av herr Linnér, örn ändring av tulltaxans

bestämmelser rörande väggplattor; samt

motionen nr 228 i andra kammaren av herr Leffler, örn viss ändring av

tulltaxans rubrik angående isoleringsflaskor.

Beträffande motiveringen för de framställda yrkandena, i den mån

redogörelse härför ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionerna.

Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen

T. Alsén såsom sakkunnig.

Grövre arbeten av korkavfall. I motionen II: 105 av herr Nylander har

hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att tullen för tulltaxerubrik 354

från dag, som av Kungl. Maj :t bestämmes, måtte återställas till sitt förutnämnda

belopp 10 kronor för 100 kilogram».

Under nr 354 (stat.nr 802) i gällande tulltaxa upptagas arbeten av kork

eller korkavfall: block, plattor, rör, formstycken och andra dylika grövre

Bihang lill riksdagens protokoll 7 sami. Nr 25.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

arbeten av korkavfall med en tull av 5 kronor per 100 kilogram. Tullsatsen

utgjorde ursprungligen 10 kronor per 100 kilogram men nedsattes

genom 1925 års handelsavtal med Spanien till sitt nuvarande belopp.

In- och utförseln av dessa artiklar utgjorde under åren 1930—1933:

Införsel Utförsel

ton 1,000 kr. ton 1,000 kr.

1930 ........................... 145 89 74 66

1931 ........................... 481 208 137 107

1932 ........................... 118 76 120 115

1933 ........................... 103 64 167 181

Till stöd för den föreslagna tullförhöjningen har motionären anfört i

huvudsak följande.

Den i avtalet med Spanien medgivna tullnedsättningen hade blivit särskilt

kännbar för de svenska tillverkarna av korkplattor, på grund av

att de utländska fabrikerna numera infört samma moderna metoder, som

de svenska fabrikerna redan förut tillämpat och varigenom vikten per

kubikmeter korkplattor nedbringats från 200—250 kilogram till cirka 120

kilogram. Då under åren 1930—1932 någon import från Spanien endast

redovisats för sistnämnda år, kunde den medgivna tullnedsättningen icke

hava fått någon betydelse för detta land.

Såsom framgår av ovan anförda sifferuppgifter är införseln av artiklar,

hänförliga till ifrågavarande tulltaxenummer, jämförelsevis obetydlig,

ett förhållande som för de sista årens vidkommande får sättas i samband

med den minskade byggnadsverksamheten. Då det visat sig vara av intresse

för den inhemska industrien, att den tidigare gällande tullsatsen,

motsvarande omkring 15 procent av medelvärdet för importen, återinföres,

och då en sådan ändring icke synes giva anledning till betänkligheter,

har utskottet funnit sig kunna tillstyrka bifall till motionen.

Spindelband till spinnerimaskiner. I motionen 11:229 av herr Leffler

har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att »spindelband av bomull

till spinnerimaskiner måtte vid tullbehandlingen hänföras till stat.nr 1085

med en tullsats av 200 kronor per 100 kilogram».

Under nr 545 i gällande tulltaxa (stat.nr 1083—1086) upptagas band, ej

hänförliga till annat nummer etc., icke innehållande silke, med tull av

200 kronor per 100 kilogram. För tekniskt bruk avsedda artiklar, ej särskilt

nämnda, icke innehållande silke, inrymmas under tulltaxenr 565

(stat.nr 1113—1116) med tull av 35 kronor per 100 kilogram. Till statistiskt

nummer 1114 hava hänförts sådana spindelband av bomull till

spinnerimaskiner, som avses i motionen.

Till stöd för det i motionen framställda förslaget har anförts, att ifrågavarande

spindelband, vilka i allmänhet hava en bredd av 17—18 millimeter,

tidigare tulltaxerats såsom vanliga band med en tull av 200 kro
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 3

nor per 100 kilogram, med vilket tullskydd en inhemsk tillverkning vore

möjlig. Med nu tillämpad praxis vid tulltaxeringen hade den inhemska

tillverkningen ett skydd av knappt 4 procent av värdet, vilket måste anses

otillräckligt. Följden hade också blivit, att den inhemska tillverkningen

icke kunnat göra sig gällande i konkurrensen med utländska

fabriker.

Hela införseln av artiklar, hänförliga till stat.nr 1114, har under senare

år utgjort:

Toli 1,000 kr.

1930 ............................................................... 48 240

1931 ............................................................ 49 198

1932 ............................................................... 21 110

1933 ......................... 16 80

Huru mycket härav, som belöper sig på spindelband till spinnerimaskiner,

kan icke angivas, men enligt vad från sakkunnigt håll upplysts kan

den inhemska konsumtionen icke uppskattas till mer än några tusen kilogram

per år.

Enligt uppgift från en inhemsk fabrik, som tillverkar spindelhand till

spinnerimaskiner, uppgå materialkostnader och vävlön för närvarande till

7 kronor 40 öre per 100 meter band av en vanlig typ, under det att motsvarande

band kunna köpas utifrån för ett pris av 5 kronor 20 öre per

100 meter. Bandens vikt har uppgivits utgöra 1.7 kilogram per 100 meter

(inklusive materialförlust). I tekniskt avseende synes ingen sådan åtskillnad

föreligga, som motiverar den nuvarande skillnaden mellan tullen

å här ifrågavarande band och tullen å andra likartade bandartiklar. Visserligen

skulle ett bifall till motionen medföra en fördyring av en av

textilindustriens förbrukningsartiklar, men då den inhemska fabrikationens

fortbestånd synes vara av större betydelse för nämnda industri än

den merkostnad tullhöjningen skulle medföra, har utskottet ansett sig

böra tillstyrka en omläggning av principen för tulltaxeringen av ifrågavarande

spindelhand, så att de i detta avseende bliva likställda med andra

bomullsband.

Diagonalstickad sammet. I motionen II: 418 av herr Hansson i Örebro

har hemställts, »att riksdagen ville besluta sådan ändring i gällande tulltaxa,

att diagonalstickad sammet — nuvarande tulltaxenr 1174 — åsättes

samma tull som taxenr 1189, avseende tofflor av nämnda material».

Sådan s. k. diagonalstickad sammet, som avses i motionen, utgöres av

sammetsvävnad, vilken genom stickning i diagonal riktning sammanfogats

med ett underlag av vadd, och hänföres enligt nu gällande bestämmelser

till gruppen för kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt

nämnda, tulltaxenr 611 (stat.nr 1174), med en tull av 350 kronor per 100

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

VUkottet.

kilogram, under det att tofflor, i vilka dylik vävnad ingår såsom överdel,

äro hänförliga till tulltaxenr 625 (stat.nr 1188 eller 1189 allt efter sulans

beskaffenhet), med tull av 150 kronor per 100 kilogram.

Till stöd för förslaget har motionären anfört i huvudsak följande.

I tulltaxenr 459 (stat.nr 992) upptoges bland annat sammanklistrade

vävnader för användning inom skofabrikationen med en tull av 25 kronor

per 100 kilogram. Hit hänfördes en för toffeltillverkning använd sammetsvävnad,

som genom klistring förenats med ett underlag av vadd. Hade

däremot de båda materialierna förenats genom stickning, bleve varan

hänförlig till tulltaxenr 611 (stat.nr 1174), med tull av 350 kronor per 100

kilogram. Tullskillnaden stöde icke i förhållande till den olika bearbetningen.

Det oproportionerliga framträdde desto tydligare därigenom, att

tullen å av dylik vävnad tillverkade tofflor enligt tulltaxenr 625 (stat.nr

1189) utginge med endast 150 kronor per 100 kilogram. En avsevärt ökad

tillverkning inom landet av ifrågavarande slag av tofflor skulle kunna

möjliggöras genom en mera tillfredsställande avvägning av tullsatserna

för ifrågavarande hel- respektive halvfabrikat.

Tullen å det i motionen omförmälda, för tillverkning av tofflor avsedda

material står uppenbarligen icke i lämplig relation till tullen å den färdiga

varan. Då enligt vad utskottet inhämtat övertyget ingår med omkring

30 procent i de färdiga tofflornas vikt, motsvarar tullen enbart å

ifrågavarande halvfabrikat 70 procent av tullskyddet för tillverkningen

av detta slag av tofflor.

Det synes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida en ändring lämpligen

bör vidtagas på det sätt motionären föreslagit. I detta hänseende

må till en början erinras, att industriens önskemål icke skulle bliva fullt

tillgodosedda, även örn ifrågavarande varuslag, diagonalstickad sammet,

särskilt angives i tulltaxan. Det har nämligen för utskottet upp givits, att

för ifrågavarande ändamål avsett material ofta utgöres av annan vävnad

än sammet ävensom att sådan stickning, med vilken övertyget förenas

med vaddunderlaget, ofta icke är av beskaffenhet att kunna karakteriseras

som »diagonalstickning».

Såsom ovan erinrats ingå sådana tofflor, för vilkas tillverkning ifrågavarande

vävnad användes, under tulltaxenr 625 med tull av 150 kronor

per 100 kilogram. Det lär inom skoindustrien vara en allmän uppfattning,

att tullskyddet för hela denna gren av skotillverkningen är otillfredsställande

med hänsyn till bland annat tullbelastningen å halvfabrikaten,

en uppfattning vars berättigande torde hava belysts vid den utredning

1928 års tullkommitté låtit verkställa. Till följd härav kan ifrågasättas,

huruvida icke nu föreliggande tullfråga lämpligen bör upptagas

till övervägande i samband med en reglering av tullsatserna för skoindustrien.

I varje fall utgör denna omständighet ett ytterligare skäl

mot att nu beträffande ett enda halvfabrikat vidtaga en ändring i tulltaxan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 5

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet funnit sig höra avstyrka

bifall till motionen.

Slipskivor, slippapper och polerduk. I motionen II: lil av herr Hagberg

i Malmö har hemställts, »att riksdagen ville besluta, att tullen å de

till tulltaxans nr 649 hänförliga artiklar sättes till 15 procent av värdet

samt å de till nr 661 och 662 hänförliga till 20 procent av värdet».

Till nr 649 (stat.nr 1221) i gällande tulltaxa hänföras vissa slag av

konstgjorda slip-, bryn- och polerstenar, med tull av 25 kronor per 100

kilogram. Nr 661 (stat.nr 1242) upptager smärgel-, glas-, sand- och annat

slip- eller polerpapper, även nedskuret, utstansat eller på annat sätt tillformat,

med tull av 7 kronor per 100 kilogram, och nr 662 (stat.nr 1243)

polerduk, jämväl i tillklippta, tillskurna eller utstansade stycken, även

med sömnadsarbete, med tull av 25 kronor per 100 kilogram.

Sveriges in- och utförsel av ifrågavarande slipmaterialier ävensom den

inhemska tillverkningen därav framgår av efterföljande sammanställningar:
-

I n

försel

U t f ö

rael

Stat. nr

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

1221

1928 ....

........... 241

1,445

134

427

(slipskivor)

1929 ....

........... 315

1,075

144

435

1930 ....

........... 319

1,063

95

295

1931 ....

........... 201

679

67

201

1932 ....

........... 187

731

74

200

1242

1928 ....

........... 84

59

263

168

(slippapper)

1929 ....

........... 81

191

251

162

1930 ....

........... 112

217

283

192

1931 ....

........... 117

226

258

156

1932 ....

............ 59

179

292

175

1243

1928 ....

............ 80

308

9

29

(polerduk)

1929 ....

........... 75

301

10

32

1930 ....

............ 78

322

15

49

1931 ....

............ 64

269

13

47

1932 ....

............ 48

232

6

22

Anm. År 1932 fördelade sig införselvärdet på de

viktigaste inköpsländerna sålunda:

Stat. nr 1221:

U. S. A.

589,000, Tyska riket 84,000, Norge 28,000,

Tjeckoslovakien 18,000

och Storbritannien

7,000 kronor.

»'' » 1242:

U. S. A.

101,000,

Tyska riket 50,000, Schweiz 10,000, Frankrike 7,000,

Danmark

6,000 och

Storbritannien ,

5,000 kronor.

» » 1243:

U. S. A.

142,000, Tyska riket 45,000,

Storbritannien 31,000 och Schweiz 12,000

kronor.

Utförseln samma år ägde rum i

smärre poster till ett flertal länder, företrädesvis de nor-

diska.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

Utekottet.

Inhemsk tillverkning.

Antal

Personal

Tillverk-

Stat. nr

arbets-

förvalt-

arbe-

ningsvärde

ställen

nings-

lare

1,000 kr.

1221, 1242

1928.....................

.................. 6

47

140

2,115

och 1243

1929.....................

.................. 6

55

152

2,419

1930.....................

.................. 6

56

149

2,398

1931.....................

.................. 6

56

146

2,039

I motionen iramhålles, att huvudskälet till den ogynnsamma relationen

mellan import och förbrukning finge sökas i de rådande tullförhållandena.

Sålunda utgjorde tullen i procent av importmedelvärdet år 1932 för slipskivor

6.4 procent, för polerpapper 2.3 procent och för poler duk 5.2 procent.

Därtill komme, att bristen på differentiering reducerade tullskyddet för

de lättare artiklarna, vilket särskilt gynnade importen av mindre slipskivor

samt polerpapper och polerduk av mindre kornstorlek.

Vad till en början beträffar slipskivor kan icke förnekas, att tullskyddet

vid tillämpning av vikttull kommer att utfalla rätt ojämnt, vilket i

allmänhet är förhållandet i större eller mindre grad vid tillämpning av

specifika tullar å andra än ensartade varuslag. Emellertid har riksdagen

på grund av de kända olägenheter, som äro förknippade med värdetullarna,

ansett sig böra i möjligaste mån begränsa deras användning. I här

förevarande fall torde de mindre skivorna, beträffande vilka vikttullen

ur skyddssynpunkt ställer sig särskilt ogynnsam, icke kunna tillmätas sådan

betydelse, att med hänsyn därtill övergång till värdetull för ifrågavarande

varuslag kan anses motiverad. Med avseende å den tullförhöjning,

som skulle inträda i och med den föreslagna tullsatsen, måste densamma

ingiva betänkligheter i betraktande av att slipskivan utgör ett

viktigt hjälpmedel inom järn- och metallindustrien. För utskottet

har uppgivits, att ett av våra större, företrädesvis för export arbetande industriföretags

import av slipskivor under de senare åren i regel utgjort

omkring 40 procent av hela landets införsel. Då en tullförhöjning måste

verka fördyrande å ifrågavarande för exportföretagen viktiga förbrukningsartiklar,

synes en sådan icke böra vidtagas utan tvingande skäl.

Då vidare landets behov av slipskivor under de senare åren i ökad omfattning

tillgodosetts fran inhemska fabriker och den största konkurrensen

gör sig gällande från ett land, som har högre arbetskostnader än den

svenska tillverkningen har att vidkännas, synas övervägande skäl tala

för att nu icke vidtaga någon ändring av gällande tullsats. Utskottet

har alltså funnit sig böra avstyrka bifall till motionen i denna del.

I förhållande till slipskivor intaga slip- eller polerpapper samt polerduk

i tullhänseende en olika ställning så tillvida, att vid tillverkning av de senare

i stor utsträckning användas tullpliktiga materialier, såsom papper,

duk och lim, med tull av respektive 10, 40 och 20 kronor per 100 kilogram,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 7

under det att i slipskivor ingå huvudsakligen tullfria beståndsdelar. Vikten

av de i polerpapper och polerduk ingående tullpliktiga beståndsdelarna

i förhållande till den färdiga varans vikt är växlande allt efter finleksgraden

av det använda slipmaterialet. En verkställd undersökning i fråga

om slippapper av sex gängse kvaliteter har givit vid handen, att, efter avdrag

av tullen å halvfabrikaten, nettotullskyddet i tre fall växlat mellan

0.8 och 1.8 procent och att i tre fall tullen å halvfabrikaten överstigit tullen

å den färdiga varan. Beträffande polerduk av tre olika finleksgrader har

nettotullskyddet i två fall motsvarat respektive 2.2 och 6.4 procent av försäljningspriset,

medan i ett fall tullen å halvfabrikaten överstigit tullen

för den färdiga varan. Nu anförda förhållanden har utskottet funnit

innefatta goda skäl för en förbättring av det nuvarande tullskyddet. Anledning

att i fråga örn dessa artiklar övergå till värdetull synes i än

mindre grad föreligga än beträffande slipskivor. Med avseende å tullhöjningens

storlek har det synts utskottet skäligt, att de nu gällande tullsatserna

höjas för slip- eller polerpapper, nr 661, från 7 till 10 kronor

per 100 kilogram samt för polerduk, nr 662, från 25 till 35 kronor per 100

kilogram.

Golv- och väggplattor. Börande golv- och väggplattor har hemställts

dels i motionen II: 110 av herr Hagberg, »att riksdagen med ändring

av gällande tulltaxa i vad den avser tullsatsen vid statistiskt nummer

1271, tulltaxenummer 682, enfärgade, oglaserade golv- och väggplattor av

mindre tjocklek än 3 centimeter ville besluta att höja densamma från 2 till

5 kronor per 100 kilogram»;

dels ock i motionen II: 237 av herr Linnér, »att riksdagen måtte besluta,

att den nuvarande anmärkningen under tulltaxans nr 680 och 681 får

följande lydelse: S. k. klyvstenar, vilkas tjocklek i okluvet skick uppgår

till 3 centimeter eller däröver, tulltaxeras enligt den tullposition, till vilken

de i kluvet skick skola hänföras,

att en ytterligare differentiering med avseende på tjockleken vidtages för

väggplattor i så måtto, att samtliga plattor under 3 centimeter uppdelas

i tvenne grupper med en gräns vid 1 centimeter med bibehållande av de

nuvarande tullsatserna för plattor av tjocklek mindre än 3 centimeter till

och med 1 centimeter och dubblering av tullsatserna för plattor av mindre

tjocklek än 1 centimeter, samt

att en anmärkning liknande den ovan först angivna infogas under de

rubriker, som omfatta plattor av tjocklek mindre än 3 centimeter till och

med 1 centimeter».

I fråga om dessa artiklar innehåller gällande tulltaxa följande bestämmelser:
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

680

681

682

683

684

685

Golv- och väggplattor:

av 3 cm tjocklek eller däröver:

oglaserade och enfärgade ............................................ T

glacerade eller flerfärgade........................................... T

Anm. Hit hänföras jämväl sådana klyvstenar, vilkas tjocklek

i okluvet skick uppgår till 3 cm eller däröver.

av mindre tjocklek:

oglaserade:

enfärgade .................................................................... T 2: —

flerfärgade................................................................... T 16: —

glaserade:

enfärgade ................................................................... T 10: —

flerfärgade.................................................................... T 16: —

Anm. Därest ett och samma kolli innehåller golv- och

väggplattor av skilda slag, underkastade olika tullavgifter,

tillämpas den högsta tullsatsen för hela innehållet.

Tull

för 100 kg

kronor

0: 35

1: —

In- och utförseln under åren 1930—1932 av de artiklar, som avses i motionerna,

utgjorde:

Stat. nr

I n f i

irael

TJ t f ö

rael

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

1271

1930 .....

5,279

892

—

—

(tulltaxenr 682)

1931 ....

4,384

691

12

3

1932 ....

1,919

344

16

3

1272

1930 ....

9

3

—

—

(tulltaxenr 683)

1931 ....

23

6

—

—

1932 ....

7

2

—

—

1273

1930 ....

1,209

454

100

25

(tulltaxenr 684)

1931 ....

922

308

306

91

1932 ....

..............

339

141

298

83

1274

1930 ....

19

17

19

10

(tulltaxenr 685)

1931 ....

15

14

44

19

1932 ....

29

18

35

15

Den ojämförligt största införseln äger rum från Tyskland.

Motionärernas förslag, som endast beröra golv- och väggplattor av mindre

än 3 centimeters tjocklek, innebära, dels att tullsatsen för oglaserade, enfärgade

plattor (golvplattor), nr 682, skulle höjas från 2 till 5 kronor per

100 kilogram, dels att beträffande glaserade plattor (väggplattor), nr 684

och 685, en ytterligare tjockleksgräns, nämligen vid 1 centimeter, skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 9

införas, med bibehållande av de nuvarande tullsatserna för plattor av

mindre än 3 till och med 1 cm tjocklek men med en fördubbling av tullen

för plattor av mindre tjocklek än 1 cm, dels ock att den till nr 680 och 681

fogade anmärkning angående s. k. klyvstenar skulle ändras till sin avfattning,

så att tjockleken, i stället för att såsom nu beräknas på stenarna i

okluvet skick, skulle beräknas efter stenarnas tjocklek såsom kluvna. Enahanda

anmärkning skulle också intagas under nr 682—685.

Till stöd för förslagen hava motionärerna anfört bland annat följande.

Beträffande oglaserade, enfärgade plattor (golvplattor) hade den nuvarande

tullsatsen icke avvägts med hänsyn till den inhemska industriens

behov av tullskydd, enär någon tillverkning inom landet av sådana plattor

icke förekom vid tiden för tullsatsens tillkomst. Denna tullsats hade ursprungligen

fastställts till 3 kronor per 100 kilogram men nedsatts i samband

med traktatförhandlingarna med Tyskland år 1906 till 2 kronor per

100 kilogram. Från de exporterande ländernas sida tillämpades en prispolitik,

genom vilken, trots deprecieringen av den svenska valutan, de inhemska

fabrikanterna, vilka hade att räkna med avsevärt högre arbetskostnader,

försatts i ett läge, som allvarligt hotade utvecklingen av den

inhemska industrien. Denna skulle eljest hava förutsättningar att utvidga

sin verksamhet och bereda ökade arbetstillfällen. Till denna brydsamma

situation hade i hög grad bidragit en allt mera framträdande tendens

från exportörernas sida att avsevärt nedbringa plattornas tjocklek för

att minska frakt- och tullkostnader, en företeelse som även och i särskilt

hög grad gällde glaserade plattor (väggplattor).

Den i form av anmärkning till nr 680 och 681 intagna bestämmelsen av

innebörd, att beträffande s. k. klyvstenar tjockleken av stenarna i okluvet

skick skulle vara avgörande för tulltaxeringen, hade i hög grad varit ägnad

att eludera det avsedda tullskyddet. Dessa klyvstenar, vilka utan svårighet

läte dela sig, infördes nämligen i tjocklek av 3 centimeter eller däröver

och droge sålunda en tull av 1 krona per 100 kilogram. De användes

i stället för tunna väggplattor, vilka hade en tull av 10 kronor per 100 kilogram.

Bestämmelsen hade tillkommit såsom ett medgivande i 1911 års handelstraktat

med Tyskland och sedermera kvarstått.

Yad först beträffar oglaserade plattor (golvplattor) motsvarar den nuvarande

tullen för plattor av normal dimension (150 X 150 X 14 å 15 mm)

med en vikt av 33 å 35 kilogram per kvadratmeter enligt vad som uppgivits

omkring 12 procent av försäljningspriset här i landet. Med hänsyn

till den starkt ökade utländska konkurrensen och den inhemska industriens

större produktionskostnader, vilka faktorer icke synas hava neutraliserats

av den svenska valutans depreciering, torde en förstärkning av den inhemska

industriens stiillning få anses erforderlig, för att den skall kunna

göra sig gällande i konkurrensen gent emot utlandet. Såsom en naturlig

åtgärd i sådant syfte synes i första rummet den för ifrågavarande plattor

gällande tullsatsen böra återställas till det belopp, varmed tullen ursprungligen

utgick, nämligen 3 kronor per 100 kilogram. Givet är emellertid att

den tendens, som uppgives hava allt mera gjort sig gällande från do konkurrerande

ländernas sida att i möjligaste mån nedbringa plattornas tjock
-

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 7 sami. Nr 25.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

lek, måste ytterligare försämra den inhemska industriens redan av andra

skäl svaga ställning i konkurrenshänseende. Till belysande härav må anföras,

att under det, såsom ovan anförts, 1 kvadratmeter plattor av normal

tjocklek väger 33 å 35 kilogram, vikten vid en tjocklek av 12 respektive 8

millimeter nedgår till 28 respektive 20 kilogram. För att motverka nämnda

tendens, som även ur hållfasthetssynpunkt icke synes böra befordras, kunde

möjligen ifrågasättas, huruvida icke en ändring av grunden för tullberäkningen

borde vidtagas, så att tullen utginge efter ytenhet i stället för efter

vikt. Av tulltekniska skäl torde emellertid en sådan ändring icke kunna

förordas.

Utskottet har även tagit i övervägande, huruvida en uppdelning av

rubrikerna för oglaserade plattor (golvplattor) lämpligen borde vidtagas

och en högre tull åsättas tunnare plattor. Då emellertid i fråga örn plattor

för golvbeläggning större fordringar måste uppställas på hållfasthet

än beträffande glaserade plattor (väggplattor), torde ett allt för starkt nedbringande

av golvplattornas tjocklek icke behöva befaras. Då härtill kommer,

att vid en i ovan angivet syfte vidtagen uppdelning av rubrikerna

för sistnämnda slag av plattor samma dimensionsgräns ej skulle kunna

fastställas som för väggplattor, och en allt för långt driven specialisering

av tarifftekniska skäl bör undvikas, har utskottet ansett, att det marknadsskydd,

varav den inhemska produktionen under nu rådande förhållanden

kan vara i behov, lämpligen bör anordnas i form av en tilläggstull

för till nr 682 hänförliga plattor. Denna synes böra fastställas till 2 kronor

per 100 kilogram, varigenom den sammanlagda tullen skulle komma

att utgöra 5 kronor per 100 kilogram.

I fråga örn glaserade plattor (väggplattor), av vilka enfärgade äro de

allmännast förekommande, har upplysts, att de svenska plattorna vanligen

hålla en tjocklek av 9 å 10 millimeter och en vikt av 0.4 kilogram per stycke,

under det att tyska och tjeckiska exportplattor ofta hava en tjocklek av

endast 4 å 5 millimeter och en vikt av 0.23 kilogram per stycke. Beträffande

dessa plattor synes en anpassning efter handelskutymens riktlinjer

lämpligen böra åvägabringas genom införandet — i anslutning till vad i

motionen II: 237 föreslagits — av särskilda tullsatser för de tunnare plattorna.

Till undvikande av svårbedömliga gränsfall synes dimensionsgränsen

böra sättas vid. en tjocklek av 9 millimeter, såsom varande sällsynt i

fråga örn utländska plattor. I betraktande av de uppgivna vikterna synes

praktiskt taget likställighet i tullskyddshänseende mellan tjockare och

tunnare plattor vinnas, därest, vid bibehållande av de nuvarande tullsatserna

för tjockare plattor, beträffande vilka icke ifrågasatts någon ändring,

tullsatserna för de tunnare plattorna sättas för enfärgade till 18 kronor

och för flerfärgade till 28 kronor per 100 kilogram.

Till säkerställande av tullsatserna för väggplattor lär den efter nr 681

i gällande tulltaxa intagna bestämmelsen angående beräkningen av tjock
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 11

leken, hos klyvstenar böra ändras, så att tjockleken hos stenarna i kluvet

skick lägges till grund för tulltaxeringen. Då emellertid på grund av i

stenarna befintliga kanaler tjockleken kan förete växlingar, synes den

minsta tjockleken höra vara utslagsgivande i berörda hänseende. Enär bestämmelsen

äger generell tillämpning beträffande golv- och väggplattor,

synes anmärkningen lämpligen böra erhålla sin plats efter taxenr 685.

Isoleringsfläskor. I motionen II: 228 av herr Leffler har hemställts, »att

riksdagen måtte besluta, att texten till stat. nr 1308 tulltaxenr 714 erhåller

följande kompletterade lydelse: Isoleringsf läskor, ävensom färdiga, lösa

glas därtill såväl som lösa hylsor till isoleringsflaskor (hylsa med bröst

och bägare)».

S. k. isoleringsflaskor samt lösa glas till sådana flaskor hänföras till nr

714 (stat. nr 1308) i gällande tulltaxa. Grundtullen vid denna rubrik utgör

60 kronor per 100 kilogram. Genom beslut av 1933 års riksdag fastställdes

för dessa artiklar en tilläggstull, likaledes utgående med 60 kronor per 100

kilogram. För isoleringsflaskor avsedda skyddshylsor, vilka vanligen

bestå av lackerad järnplåt, hänföras däremot, örn de inkomma särskilt för

sig, till nr 882 (stat. nr 1553) med en tull av 55 kronor per 100 kilogram.

I motiveringen till förslaget anför motionären, att syftemålet med den

tilläggstull, som vid 1933 års riksdag genomfördes för isoleringsflaskor

samt färdiga, lösa glas därtill, icke vunnits, enär formuleringen av bestämmelsen

givit möjlighet att undgå tilläggstullen på det sätt, att flaskorna

infördes i delar, glas och hylsor var för sig, varvid hylsorna endast droge

en tull av 55 kronor per 100 kilogram.

Då det av motionären framställda förslaget avser att giva full effektivitet

åt 1933 års riksdags beslut angående tilläggstull å isoleringsflaskor, synes

en ändring i den föreslagna riktningen böra komma till stånd. Utskottet

har emellertid funnit en dylik ändring lämpligen böra vidtagas

på det sätt, att till tulltaxenr 714 fogas en anmärkning av innehåll, att till

detta nummer även hänföras lösa hylsor till isoleringsflaskor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 105

av herr Nylander, besluta, att nr 354 i gällande tulltaxa

skall hava följande ändrade lydelse:

Tull

för 100 kg

kronor

Arbeten av kork eller korkavfall:

354 block, plattor, rör, formstycken och

andra dylika grövre arbeten av

korkavfall .................................... N 10: —

Vttkotttt.

Hemställan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

2) att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 229

av herr Leffler, besluta,

a) att till tulltaxenummer 545 skall fogas en anmärkning

av följande lydelse:

Anm. till nr 545. Enligt detta nummer tulltaxeras även till spinnerimaskiner

avsedda spindelband av bomull.

b) att den under samma tulltaxenummer befintliga

anmärkningen skall betecknas:

Alim. till nr 541—545.

3) att motionen II: 418 av herr Hansson i örebro, örn

minskat tullskydd för diagonalstickad sammet, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

4) att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: lil

av herr Hagberg i Malmö, besluta, att nr 661 och 662

i gällande tulltaxa skola hava följande ändrade lydelse:

Tull

för 100 kg

kronor

661 Smärgel-, glas-, sand- och annat slip
eller

polerpapper, även nedskuret,

utstansat eller på annat sätt tillformat

................................................ T/E 10: —

662 Polerduk, jämväl i tillklippta, tillskur
na

eller utstansade stycken, även med

sömnadsarbete ............................ T/E 35: —

5) att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 110

;

av herr Hagberg i Malmö och i anledning av motionen

II: 237 av herr Linnér, besluta,

a) att nr 682 i gällande tulltaxa skall hava följande

ändrade lydelse:

Tull

för 100 kg

kronor

Golv- och väggplattor:

av 3 cm tjocklek eller däröver:

av mindre tjocklek:

oglaserade:

682 enfärgade ................................ T 3: —

b) att för nämnda varuslag utöver tull, som stadgas

i tulltaxan, skall utgå tilläggstull på sätt nedan sägs:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

13

Tulltaxe-

nr

Statistiskt

nr

Varuslag

Til läggstull

för 100 kg

kronor

682

1271

Golv- och väggplattor:

av 3 cm tjocklek eller

däröver:

av mindre tjocklek:

oglaserade:

enfärgade................ T

2: —

c) att i stället för nr 684 och 685 i gällande tulltaxa

skola införas fyra tulltaxenummer av följande lydelse:

Tull

för 100 kg

kronor

Golv- och väggplattor:

av 3 cm tjocklek eller däröver:

av mindre tjocklek:

glaserade:

enfärgade:

684: i med en tjocklek av mindre

än 9 mm........................... T 18: —

684:2 andra .................................... T 10: —

flerfärgade:

685: l med en tjocklek av mindre

än 9 mm.......................... T 28: —

685: 2 andra.................................... T 16:_

d) att i stället för anmärkningen under tulltaxenr 681

skall efter nr 685: 2 införas en anmärkning av följande

lydelse:

Anin. 1. Till grund lör tulltaxeringen av klyvstenar, hänförliga

till golv- och väggplattor, lägges varans minsta tjocklek i kluvet

skick.

e) att den under nr 685 i tulltaxan befintliga anmärkningen

skall betecknas med 2;

6) att riksdagen måtte, i anledning av motionen

II: 228 av herr Leffler, besluta,

a) att efter nr 714 i gällande tulltaxa skall införas

en anmärkning av följande lydelse:

Anm. 1. Till nr 714 hänföras även lösa hylsor till s. k. isoleringsflaskor.

Bihang tili riksdagens protokoll 193t. 7 sami. Sr 25.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

b) att den under nämnda tulltaxenummer befintliga

anmärkningen skall betecknas med 2; samt

7) att riksdagen måtte, under förutsättning att riksdagen

bifaller vad utskottet under punkterna 1), 2), 4),

5) eller 6) hemställt, förklara,

att av riksdagen sålunda beslutade ändringar i och

tillägg till tulltaxan skola träda i kraft å dag, som

Kungl. Maj:t bestämmer.

Stockholm den 9 april 1934.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande:

vid beslut angående punkterna i) och 2):

herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Carlsson i Gävle, Jönsson i Slätåker,

Åström, Nilsson i Landeryd, Lövgren i Boden, Björklund, Nylander i Stockholm, Olsson i

Ramsta, Ericson i Boxholm, Lithander, Wahlmark, Forssberg, Sjödahl, Lölvander, Werner i

Hultslrejd, Eklund, Heiding och Hagberg i Malmö;

vid beslut angående punkterna 3)—7):

herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Carlsson i Gävle, Jönsson i Slätåker,

Åström, Nilsson i Landeryd, Lövgren i Boden, Björklund, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm,

Lithander, Wahlmark, Forssberg, Sjödahl, Lölvander, Werner i Hultsfred, Eklund,

Heiding, Johansson i Krogstorp och Hagberg i Malmö.

Reservation

vid punkten 3):

av herr Björklund.

341262. Stockholm, Isaac Marcus B ok tryckeri- Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:215 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tulltaxa. s. 1 i texten