Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om upphävande av viss arbetsgivare tillkommande rätt till avdrag vid taxering till beskattning.

1934-04-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1934:31, Betänkande, i anledning av väckt motion om upphävande av viss arbetsgivare tillkommande rätt till avdrag vid taxering till beskattning.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Är 81.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1934 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

upphävande av viss arbetsgivare tillkommande rätt till avdrag

vid taxering till beskattning.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr Pettersson i Hällbacken väckt, till

bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 17, har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i gällande skattelagar, att hittills medgivna

avdrag från arbetsgivare till arbetsgivareföreningen icke är avdragsgill».

Därjämte har motionären föreslagit, att vederbörande utskott måtte

utforma erforderliga lagändringar.

I 20 § kommunalskattelagen har en allmän föreskrift lämnats rörande

skattskyldigs rätt till avdrag från intäkt av särskild förvärvskälla. Sålunda

skola vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla

från samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter

avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas

förvärvande och bibehållande.

Enligt 22 § 1 mom. och 29 § 1 mom. nämnda lag må från bruttointäkt

av jordbruksfastighet eller av rörelse avdrag göras för allt, som är att

hänföra till driftkostnad.

Jämlikt ett av regeringsrätten den 12 december 1913 meddelat utslag

(årsbok ref. 147) har av aktiebolag till svenska arbetsgivareföreningen erlagd

avgift ansetts hänförlig till sådan för bolagets rörelse uppkommen

omkostnad, att avdrag därför borde äga rum vid bolagets taxering för

inkomst.

Från intäkt av tjänst må jämlikt 33 § avdrag göras för samtliga utgifter,

vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten. Understöd,

som vid arbetskonflikt utgått till i konflikten indragen arbetare

från organisation, som han tillhört, är enligt stadgande i punkt 7 till anvisningarna

till 32 § icke att hänföra till skattepliktig intäkt.

I motionen har anförts, att vid tillämpningen av skattelagarna avdrag

icke medgivits för vad arbetare eller annan löntagare erlägger i avgift

till fackföreningskassa, medan avgift, som arbetsgivare erlägger till ar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31. 5

betsgivareorganisation, ansetts såsom avdragsgill utgift. Då motionären

icke kunde finna tillräckliga skäl föreligga, att arbetares och arbetsgivares

avdragsrätt vore olika anordnad, har han yrkat sådan ändring i kommunalskattelagen,

att avdrag icke längre finge ske för avgift från arbetsgivare

till arbetsgivareorganisation.

Den arbetsgivare tillkommande rätt att från inkomst av jordbruksfastighet

eller rörelse åtnjuta avdrag för avgift till arbetsgivareorganisation

torde enligt utskottets mening stå i överensstämmelse med de allmänna

grunder i fråga örn avdragsrätt, som gälla beträffande nämnda

förvärvskällor. Ett avsteg från denna princip i ett visst fall bör uppenbarligen

icke förekomma utan att särskilda skäl härför föreligga.

Motionären har på sätt här ovan anförts såsom skäl för avdragsrättens

förvägrande åberopat, att löntagare icke äger rätt till avdrag för av honom

erlagda avgifter till fackförening. Häremot må emellertid erinras,

att understöd, som utgår från organisation till arbetare under arbetskonflikt,

icke utgör skattepliktig intäkt för arbetaren, medan sådan befrielse

från beskattning icke stadgats för konfliktersättning från arbetsgivareorganisation

till rörelseidkare eller jordbrukare. Med hänsyn till att icke

blott avdragsrätten för avgifterna utan jämväl skattskyldigheten för konfliktunderstöd

anordnats efter skilda linjer beträffande arbetsgivare och

arbetare har det synts utskottet, som örn någon sådan orättvisa icke skulle

föreligga de skattskyldiga emellan, att en ändring i lagstiftningen kan

anses erforderlig. För övrigt bleve det säkerligen mången gång förenat

med stora svårigheter att avgöra, huruvida avgifter, som av arbetsgivare

erlagts till en organisation, vilken hade till uppgift såväl att lämna bidrag

under konflikt som att i annan ordning företräda sina medlemmars intressen,

vore helt eller delvis att hänföra till icke avdragsgill omkostnad eller

sådan driftkostnad, för vilken avdrag alltjämt borde få åtnjutas.

Under åberopande av Arnd sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 17 av herr Pettersson i

Hällbacken, örn upphävande av arbetsgivare tillkommande

rätt till avdrag vid taxering till beskattning,

• icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1934.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkande nr 30-

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 7 sami. Nr 30-31.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.