Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion angående höjning av stämpelavgiften på fondpapper.

1934-04-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1934:37, Betänkande, i anledning av väckt motion angående höjning av stämpelavgiften på fondpapper.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

9

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1934 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående

höjning av stämpelavgiften på fondpapper.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 417, har herr Karlsson i Grängesberg m. fl. hemställt, »att

riksdagen måtte hos regeringen begära utredning och framläggande av

förslag örn en höjning av stämpelavgiften på fondpapper».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Vid överlåtelse av fondpapper genom köp eller byte skall enligt förordningen

den 6 november 1908 (nr 129) — fondstämpelförordningen —

erläggas en särskild stämpelavgift. Då sådan överlåtelse sker, skall avräkningsnota

upprättas, varå stämpeln anbringas. Skyldighet att upprätta

avräkningsnota åligger i regel säljaren.

Enligt 8 § punkt 1) i nämnda förordning (sådant detta författningsrum

lyder enligt förordningen den 14 juni 1929, nr 142) utgör stämpeln vid

köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 3 promille samt

vid köp av obligationer 1 promille av nämnda fondpappers värde. Därest

den ena kontrahenten är fondhandlare och avtalet avslutas icke för dennes

räkning utan i kommission, skall emellertid stämpeln i det förra fallet

utgå med endast 1 Va promille och i det senare fallet med Vs promille

av värdet. Vid byte av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis

samt av obligationer utgår stämpeln med samma belopp som vid köp av

dylika fondpapper, där ena kontrahenten är fondhandlare och avtalet avslutas

i kommission.

Sedan ifrågavarande stämpelavgifter infördes, hava vid olika tillfällen

ändringar vidtagits i skattesatsernas storlek. Då riksdagen år 1908 i

huvudsak antog Kungl. Maj:ts förslag örn införande av en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper, bestämdes skatten — med

sänkning av de i propositionen föreslagna skattesatserna — till 1 promille

vid köp av aktier och banklotter samt Va promille vid köp av obligationer.

Vid byte skulle stämpelskatten utgå med hälften av nämnda

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 7 sami Nr 34—37.

a

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

skattesatser. År 1913 beslöt riksdagen lioja den vid köp av aktier och

banklotter utgående stämpelavgiften till 1 promille. Beträffande köp

av obligationer förblevo skattesatserna oförändrade. För byte reglerades

skattesatserna så, att de fortfarande kommo att utgöra hälften av de

för köp gällande. Sistnämnda år utvidgades begreppet fondpapper att

omfatta jämväl lotter i kommanditbolag samt andels- och delaktighetsbevis

i vissa penninginrättningar, vilka samtliga värdepapper i avseende

å stämpelbeloppen likställdes med aktier oell banklotter. Vid 1917

års riksdag beslöts en fördubbling av de vid köp och byte av aktier och

därmed jämställda fondpapper då gällande skattesatserna, dock endast

provisoriskt för ett års tid. Är 1918 beslöt riksdagen, likaledes provisoriskt,

en fördubbling av de efter 1917 års nyssnämnda beslut gällande

fondstämpelavgifterna. Skattesatserna bestämdes sålunda till G promille

vid köp av aktier och därmed jämställda fondpapper samt 1 promille

vid köp av obligationer. Vid byte utgjorde skattesatserna alltjämt

hälften av de för köp gällande. Enligt beslut av 1919—1928 års riksdagar

bibehöllos de provisoriskt förhöjda skattesatserna i stort sett oförändrade.

Vid 1929 års riksdag föreslog Kungl. Majit i proposition nr 85, att

fondstämpelavgifterna beträffande aktier och därmed jämställda fondpapper

skulle från och med den 1 juli 1929 nedsättas till de belopp, som

numera gälla. Därjämte innehöll nämnda förslag även, att tiden för

stämpelavgifternas utgående icke begränsades. I förenämnda proposition

anförde dåvarande chefen för finansdepartementet till stöd för den

föreslagna sänkningen av fondstämpeln, bland annat, att den höga stämpelavgift,

som tidigare utgått vid köp och byte av aktier och därmed i

förevarande avseende likställda fondpapper, tillkommit under kristiden

med dess särskilda förhållanden. Ett av syftena med den företagna höjningen

av skattesatserna hade varit att i större utsträckning än tidigare

varit fallet i statsfinansiellt hänseende utnyttja denna skattekälla. Ur

berörda synpunkt ansåg departementschefen dåmera avgörande betänkligheter

knappast kunna resas mot en nedsättning av fondstämpoln. Ett,

annat skäl, varmed på sin tid höjningen motiverats, hade varit, att densamma

antoges skola komma att motverka en osund, våldsamt uppdriven

spekulation. Ej heller detta skäl ägde längre giltighet, sedan en återgång

skett från kristidens exceptionella förhållanden. Då de synpunkter,

som åberopats för den höga fondstämpeln, ej längre syntes med fog

kunna göras gällande, hade departementschefen ansett tidpunkten lämplig

att föreslå en sänkning av stämpeln till ett med hänsyn till det då

rådande läget rimligt belopp. En sådan sänkning skulle säkerligen även

visa sig bliva till icke ringa gagn för näringslivet. Till de i nämnda

proposition anförda synpunkterna anslöt sig bevillningsutskottet (betänkande

nr 27), på vars hemställan riksdagen biföll propositionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 11

På sätt av den ovan lämnade redogörelsen framgår, biföll 1929 års

riksdag det då framlagda förslaget örn sänkning av de linder kristiden

höjda stämpelavgifterna vid köp och byte av aktier och därmed jämställda

fondpapper. Då de skäl, som föranledde nämnda sänkning, alltjämt

torde äga giltighet, och då i motionen icke påvisats några förhållanden,

som kunna motivera en höjning av ifrågavarande stämpelavgifter,

har utskottet icke ansett sig kunna biträda motionärernas hemställan.

Skulle emellertid statsfinansiella skäl påkalla, att ifrågavarande skattekälla

bör utnyttjas i större utsträckning än som för närvarande sker,

anser utskottet det i första hand böra ankomma på Kungl. Majit att taga

frågan härom under övervägande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 11:417 av herr Karlsson i Grängesberg

m. fl., angående höjning av stämpelavgiften på

fondpapper, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 30 april 1984.

På bevillningsutskottets vägnar:

J OH. NILSSON.

Utskottet.

Närvarande: se under betänkandet nr 34.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.