Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i gällande be• stämmelser rörande lokal postförsändelse jämte en i ämnet väckt motion.

1934-04-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1934:38, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i gällande be• stämmelser rörande lokal postförsändelse jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1934 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående ändring i gällande be•

stämmelser rörande lokal postförsändelse jämte en i

ämnet väckt motion.

Genom en den 12 januari 1934 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 53, här Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikation särenden för

samma dag, föreslagit riksdagen besluta, att de särskilda avgifter, som stadgats

eller komma att stadgas för lokalbefordran av vissa slags postförsändelser,

skola gälla

dels beträffande försändelse, som inlämnas a fast postanstalt eller som dit

inkommer utan att hava vare sig behandlats av lantbrevbärare eller genom

postverkets försorg befordrats å järnvägs-, ångbåts- eller landsvägslinje och

vilken från nämnda postanstalt eller annan fast postanstalt å samma ort

tillställes adressaten direkt eller genom lokalbrevbärare;

dels ock, oberoende av det sätt, varpå posten befordras eller utdelas, beträffande

försändelse, som postbehandlas allenast inom stad, köping eller

liknande samhälle eller allenast inom särskilt, av Kungl. Maj.t fastställt

lokalportoområde.

I en i anledning av propositionen inom andra kammaren av herrar Olsson

i Mora och Andersson i Rasjön väckt motion, nr 510, har hemställts, »att

riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 53 med förslag

till ändring i gällande bestämmelser rörande lokal postförsändelse måtte

besluta sådana ändrade grunder, att en postanstalts adressområde och dess

lokalportoområde komma att sammanfalla».

I händelse detta yrkande icke kunde bifallas, hava motionärerna hemställt,

»att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 53 måtte begära

ny utredning och förslag till bestämmelser rörande lokalporto med beaktande

av att landsbygden i större grad än hittills kan bliva delaktig av den

förmån, som lokalportot innebär».

År 1917 beslöt riksdagen, på förslag av Kungl. Maj:t (prop. nr 180; riksdagens

skrivelse nr 247), att de särskilda avgifter, som stadgats eller kunde

komma att stadgas för lokalbefordran av vissa slags postförsändelser, skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1334. 1 sami. Nr 38. 935 81

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

gälla beträffande försändelse, som inlämnades å fast postanstalt eller som dit

inkomme utan att hava vare sig behandlats av lantbrevbärare eller genom

postverkets försorg befordrats å järnvägs-, ångbåts- eller landsvägslinje och

vilken från nämnda postanstalt eller annan fast postanstalt å samma ort tillställdes

adressaten direkt eller genom lokalbrevbärare, ävensom beträffande

försändelse, som postbeliandlades allenast inom särskilt lokalportoområde,

som Kungl. Majit kunde för viss ort fastställa. — Sedermera har Kungl.

Majit fastställt särskilda lokalportoområden, den 18 oktober 1918 för Stockholm,

Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Falköping samt den 21 november

1930 för Norrköping.

På sätt framgår av omförmälda statsrådsprotokoll är den nu föreliggande

propositionen föranledd av en utav generalpoststyrelsen gjord framställning,

däri styrelsen hemställt, att Kungl. Majit måtte förklara, att varje stad,

köping eller liknande samhälle skall, oberoende av det sätt, varpå posten

befordras eller utdelas inom samhället, betraktas såsom ett särskilt lokalportoområde.

Efter att hava redogjort för bland annat nämnda framställning har föredragande

departementschefen för egen del till statsrådsprotokollet i ärendet

anfört följande:

»Såsom av den lämnade redogörelsen närmare framgår, har bland annat

den ökade bebyggelsen inom städers och därmed jämförliga samhällens ytterområden

föranlett, att i vissa fall för dylika områden sådant postbefordringssätt

måst komma till användning, som med nu gällande bestämmelser utesluter

användningen av lokalporto i förbindelsen med övriga delar av samhället.

Det synes påkallat, att de olägenheter, som härigenom uppstått för

såväl den korresponderande allmänheten som vederbörande posttjänstemän,

bliva undanröjda. Detta lärer lämpligen kunna ske genom att begreppet

lokalbefordran erhåller en något vidsträcktare innebörd än för närvarande är

fallet. I anslutning till vad generalpoststyrelsen ifrågasatt och då, enligt

vad styrelsen anfört, därigenom icke skulle vållas någon nämnvärd inkomstminskning

för postverket, vill jag föreslå, att varje stad, köping eller liknande

samhälle skall, oberoende av det sätt, varpå posten befordras eller utdelas

inom samhället, betraktas såsom ett särskilt lokalportoområde. Därest beträffande

viss ort skulle uppkomma behov av lokalbefordran utanför ortens

administrativa område, skulle fortfarande Kungl. Majit kunna fastställa särskilt

lokalportoområde.»

På sätt här ovan angivits har i den föreliggande motionen H: 510 framställts

förslag örn sådana ändrade grunder rörande lokal postförsändelse, att

en postanstalts adressområde och dess lokalportoområde må komma att sammanfalla,

varjämte, i händelse detta yrkande icke kunde bifallas, hemställts,

att riksdagen med avslag å propositionen måtte begära ny utredning och

förslag rörande lokalporto med beaktande av att landsbygden i större grad

än hittills kan bliva delaktig av den förmån, som lokalportot innebär. Be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 3

träffande motiveringen för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till motionen.

I anledning av densamma må följande redogörelse lämnas rörande

riksdagens ställning till liknande förslag åren 1922 och 1925.

Till en början må erinras, att det särskilda lokalportot upphävdes från

och med den 1 juli 1920, vilken åtgärd torde få betraktas såsom ett led i

de under kristiden upprepade gånger vidtagna höjningarna av de inrikes

postavgifterna, ävensom att redan vid 1921 års riksdag förslag motionsvis

framställdes örn återinförande av lokalporto. Motionen i ämnet föranledde

emellertid, i enlighet med bevillningsutskottets hemställan (bet. nr 56), icke

någon riksdagens åtgärd. Förslag i nämnda hänseende framställdes även i

motion vid 1922 års riksdag. Detta förslag tillstyrktes av bevillningsutskottet

i betänkande nr 36, däri utskottet — under erinran att 1917 ars bestämmelse

örn innebörden av beteckningen lokalbefordran skulle komma att lända till

efterrättelse — gjorde bland annat följande uttalande:

»Inom utskottet har anmärkts, att för landsbygden nämnda bestämmelses

tillämpning visat sig förenad med vissa olägenheter. Särskilt har framhållits

såsom oskäligt, att brev, som inlämnades å en postanstalt på landet

och tillställdes adressaten genom lantbrevbärare, icke kunde behandlas såsom

lokalpost, även örn den sträcka, som befordran med brevbärare omfattade,

vore mycket kort. Vidare har inom utskottet påpekats, att vid postbefordran

mellan städer och till desamma hörande förstäder bestämmelserna

örn lokalpost icke tillämpats i vissa fall. Utskottet har ansett vad

sålunda anförts vara värt beaktande och har därför velat fästa uppmärksamheten

på omförmälda förhållanden och uttala önskan, att Kungl. Majit ville

taga under övervägande frågan, huruvida och på vad sätt berörda intressen

må kunna bättre än nu tillgodoses, samt att Kungl. Majit mätte, därest förhållandena

finnas därtill föranleda, för riksdagen framlägga förslag till lindring

av ovan återgivna bestämmelse.»

Riksdagen fattade beslut i enlighet med vad utskottet hemställt, men

först efter gemensam omröstning, vårföre bevillningsutskottets nyss. återgivna

uttalande icke inflöt i riksdagens till Kungl. Majit avlåtna skrivelse

i ämnet.

Vid 1925 års riksdag framställdes i två motioner förslag om ändring av de

allmänna bestämmelserna rörande lokalbefordran av post, i syfte att landsbygden

skulle i större utsträckning än vad dittills vore fallet komma i åtnjutande

av de förmåner, lokalportot medförde. I den ena motionen (lii 84)

yrkades, »att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Majit begära förslag till

sådan ändring av gällande bestämmelser i allmänna poststadgan rörande

lokalbefordran, att försändelse som behandlas allenast av en fast postanstalt

eller ock endast av lantbrevbärare må åsättas de lägre portoavgifter som

gälla för lokalbefordran». I den andra motionen (11:220) åter yrkades, »att

riksdagen ville besluta, att de lokalportosatser, som ira liro gällande inom

städer och andra samhällen, där kringföring av postförsändelser äger rum,

från och med den 1 nästkommande juli månad även komma att bil gällande

å de lantbrevbäringslinjer, vars försändelser ej behandlas vid någon annan

postanstalt än den varifrån lantbrevbäringen utgår». Över motionerna avgav

generalpoststyrelsen yttrande. I detta yttrande, vilket i avtryck medföljde

1925 års bevillningsutskotts betänkande i ämnet (nr 36), meddelade

generalpoststyrelsen, att den fråga, som i motionerna avhandlades, ofta varit

under övervägande, samt redogjorde vidare för de svårigheter, som möta vid

försök att ordna frågan på ett tillfredsställande sätt. Med stöd av sålunda

och i övrigt liimnad utredning ansåg sig generalpoststyrelsen icke kunna

förorda, att riksdagen beslutade i överensstämmelse med någondera av

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

motionerna. Styrelsen funne emellertid motionernas syfte behjärtansvärt,

men kunde icke utan en grundlig utredning angående alla på frågan inverkande

omständigheter framlägga något förslag i ämnet. En sådan utredning

komme säkerligen att ytterligare påvisa svårigheten av att uppställa en allmän,

för varje särskilt fall giltig regel. Styrelsen ifrågasatte emellertid,

huruvida icke riksdagen kunde finna lämpligt bemyndiga Kungl. Majit att

bestämma i vilka fall av riksdagen beslutat lokalporto finge komma till användning.

Styrelsen skulle icke underlåta att med beaktande av motionernas

syfte verkställa en utredning i frågan samt, när densamma slutförts, ingå

till Kungl. Majit med den framställning, vartill utredningen kunde giva anledning.

1925 års bevillningsutskott anförde i sitt betänkande i anledning av motionerna,

att utskottet i likhet med 1922 års bevillningsutskott funnit de

gällande bestämmelserna om innebörden av beteckningen lokalbefordran i

tillämpningen bliva för landsbygdens del förenade med vissa olägenheter.

Genom vad generalpoststyrelsen i sitt yttrande anfört fann emellertid utskottet

ådagalagt, att de ändringar i bestämmelserna, som i motionerna föreslagits

eller antytts, icke vore tillfredsställande, och förslag till någon annan

lösning av frågan hade generalpoststyrelsen icke framlagt. Något förslag i

motionernas syfte, som skulle ktmna av utskottet förordas, förelåg alltså

icke. Utskottet ville icke heller tillstyrka riksdagen att påkalla ytterligare

utredning i den synbarligen mycket svårlösta frågan örn de lämpliga gränserna

för lokalportots tillämplighet, särskilt som det synts utskottet tvivelaktigt,

huruvida ett lägre lokalporto borde allt framgent bibehållas. Därest

i en framtid förutsättningarna för införande av ett gemensamt riksporto för

alla inrikes brev komme att föreligga, talade nämligen härför enligt utskottets

mening goda skäl, örn än utskottet icke ville därom för det dåvarande göra

något bestämt uttalande. I enlighet med utskottets hemställan föranledde

motionerna icke någon riksdagens åtgärd.

Enligt vad bevillningsutskottet vid 1922 och 1925 års riksdagar framhållit,

äro gällande bestämmelser örn lokalbefordran av post i tillämpningen förenade

med vissa olägenheter för landsbygdens vidkommande. I detta sammanhang

bör meddelas, att någon utredning angående samtliga på frågan

inverkande omständigheter ännu icke föreligger. Erämsta anledningen härtill

torde vara den ståndpunkt, som 1925 års bevillningsutskott på sätt

ovan anförts intog till spörsmålet om en ytterligare utredning i frågan.

Det i nu förevarande motion lii 510 framställda förslaget om ändring av

gällande bestämmelser rörande lokalbefordran av post ansluter sig nära till den

tanke, som framfördes i motionen lii 84 vid 1925 års riksdag. Då sistnämnda

motion av såväl generalpoststyrelsen som av 1925 års bevillningsutskott

ansågs icke innebära en tillfredsställande lösning av frågan, kan utskottet

icke heller tillstyrka, att det i motionen lii 510 framförda förslaget lägges

till grund för ett riksdagens beslut. Emellertid må i detta sammanhang

meddelas, att generalpoststyrelsen, enligt vad utskottet erfarit, föranstaltat

örn en undersökning rörande de ekonomiska verkningarna av förslaget. Ehuru

undersökningen ännu icke slutförts, har preliminärt beräknats, att förslagets

genomförande skulle innebära en inkomstminskning av 150,000—200,000

kronor för år. Örn den i motionen föreslagna lösningen av frågan varit ur

postal synpunkt tillfredsställande, hade enligt utskottets uppfattning en in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

komstminskning av denna storleksordning i och för sig icke behövt utgöra

hinder för förslagets realiserande.

Spörsmålet om lokalportot påverkas för landsbygdens del jämväl av motoriseringen

av postbefordringen. Frågan örn en allmännare användning för

postbefordran av omnibusar och andra motorfordon, som av enskilda användas

i linjetrafik, är, enligt vad utskottet inhämtat, föremål för utredning

inom generalpoststyrelsen. Därest i samband med denna utredning uppkommer

förslag örn en mera tillfredsställande lösning av landsbygdens lokalportofråga

än de förut vid skilda tillfällen framförda uppslagen i ämnet,

torde det kunna förväntas, att generalpoststyrelsen underställer Kungl. Majit

vederbörliga förslag i ämnet. Med hänsyn härtill och då det torde ligga i

Kungl. Maj:ts och generalpoststyrelsens intresse att medverka till en lösning

av den sedan länge diskuterade frågan örn lokalporto för landsbygden,

har utskottet icke funnit skäl biträda det i motionen alternativt framställda

yrkandet örn utredning och förslag i ämnet.

Beträffande Kungl. Maj:ts förevarande förslag, enligt vilket varje stad,

köping eller liknande samhälle skulle, oberoende av det sätt, varpå posten

befordras eller utdelas inom samhället, betraktas såsom ett särskilt lokalportoområde,

har utskottet funnit den till stöd därför förebragta utredningen

innefatta goda skäl för förslagets genomförande. Särskilt med hänsyn till

den förenkling av posttjänsten, som därmed skulle vinnas, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka, att förslaget antages av riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å motionen II: 510 av herrar

Olsson i Mora och Andersson i Kasjön, bifalla Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 53.

Stockholm den 30 april 1934.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Örne*, Carlsson

i Gävle*, Jönsson i Slätåker, Nilsson i Landeryd, Lövgren i Boden, Björklund*,

Nylander i Stockholm*, Olsson i Ramsta*, Ericson i Boxholm, Lithander*, Sjödahl,

Infvander*, Rosén, Hagström*, Werner i Hultsfred*, Heiding*, Blomquist och Johansson

i Krogstorp*.

* Icke närvarande vid justeringen av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.