Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande av lagf artsstämpel.

1934-05-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1934:52, Betänkande, i anledning av väckta motioner om åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande av lagf artsstämpel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

1

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1934 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om

åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande av lagf

artsstämpel.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 232

i första kammaren av herrar Bäckström och Asplund oeh nr 422 i andra

kammaren av herr Hage m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit täcktes låta

utreda och till riksdagen inkomma med förslag till åtgärder, som förebygga

att staten undandrages lagfartsstämpel eller att tiden för dess erläggande

onödigt uppskjutes, ävensom de förslag i övrigt, vilka med denna

fråga kunna äga sammanhang».

Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgif

ten skall vid överlåtelse av fast egendom genom köp eller byte m. fl. fång

överlåtelsehandling, då den företes för lagfart, förutom i visst undantagsfall,

förses med stämpel. Stämpeln utgår i regel med 1 krona för

varje fulla 100 kronor av egendomens värde, örn densamma förvärvats

av annan än aktiebolag eller solidariskt bankbolag. För sådana bolag

utgör stämpeln 2 kronor för varje fulla 100 kronor av egendomens värde

med det undantag, att aktiebolag, som är berättigat att erhålla statslån

från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden, och bankbolag

i fråga örn förvärv av annan fastighet än sådan, som är avsedd för bankens

inrymmande, skall erlägga stämpel med allenast 1 krona för varje

fulla 100 kronor av värdet. Där köpehandling, utan tillägg eller förändring

i stadgade villkor, överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tid,

räknat från första fånget, och inom samma tid för lagfart företes samt

köpehandlingen därvid är åtföljd av skriftlig, av såväl säljare som köpare

på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form

lämnats eller skall lämnas annan betalning för köpet än den, som finnes

upptagen i den för lagfart företedda fångeshandlingen, äger stämpelbeläggning

rum allenast för sista fånget. Har fast egendom förvärvats

på grund av tillskott vid bildande av bolag eller efter bolagets bildande,

äger lindring i stämpelbeskattningen rum, därest den tillskjutna fasta

egendomen i avhandlingen icke åsatts högre värde än det belopp, för

vilket den, som tillskjuter egendomen, själv förvärvat densamma.

Bihang till riksdagens protokoll 193i. 7 * ami. Nr 52—55.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Jämlikt 2 § förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fast egendom

skall lagfart sökas a landet inom sex månader oell i stad inom tre

månader sedan fånget skedde. Sökes ej lagfart inom stadgad tid, äger

rätten, på framställning av allmänna åklagaren eller av den, vars rätt

är beroende därpå, att lagfarten sker, genom vite tillhålla den försumlige

att fullgöra sitt åliggande. (3 §.)

I motionerna Ilar anförts att, på grund av praktiska svårigheter att

övervaka tillämpningen av bestämmelserna rörande erläggande av stämpelavgift

vid lagfart å fast egendom samt författningsbestämmelsernas

brister staten mången gång icke erliölle föreskriven stämpelavgift och

att denna avgift ofta erlades för sent. Såsom exempel på fall, där vederbörlig

lagfartsstämpel undandragits, hava motionärerna uppgivit bland

annat, att en försäljning genom överenskommelse mellan säljare och köpare

återgått, sedan fastigheten ånyo överlåtits, ävensom att i fångeshandlingen

köpeskillingen angivits lägre än den erlagda. I rätt stor utsträckning

skulle förekommit, att köpehandling försetts med oriktig uppgift

örn tiden för överlåtelsen, i syfte att efter det köpet transporterats

erhålla frihet från lagfartsstämpel för det tidigare fånget. Genom att

nuvarande system vore alltför osmidigt och tungrott, hade staten åsamkats

förluster, i det att stämpelavgiften erlagts avsevärd tid efter det

lagfart skolat sökas. Enligt motionärernas mening borde en utredning

i frågan äga rum. Det kunde tänkas att fastighetsmäklarna genom lagstiftningsåtgärder

gåves en sådan ställning, att de hade både rätt och

skyldighet att medverka till lagarnas efterlevnad på förevarande område.

utskottet. Såsom i motionerna framhållits torde på grund av praktiska svårigheter

att övervaka tillämpningen av bestämmelserna rörande erläggande

av stämpelavgift vid lagfart å fast egendom denna avgift i många fall

hava influtit först avsevärd tid efter det densamma skolat gäldas, varjämte

i andra fall avgiften icke kunnat uttagas, exempelvis där fastigheten

försålts exekutivt utan att lagfart sökts å det tidigare, stämpelpliktiga

fånget.

På flera håll hava dock, enligt till utskottet lämnade uppgifter, på initiativ

av vederbörande åklagare åtgärder vidtagits för att förstärka kontrollen

över lagfartsstämpelns behöriga erläggande. Dessa åtgärder hava

närmast bestått i att årligen jämförelser verkställts mellan fastighetens

uppgivna ägare enligt anteckningar i fastighetsboken och i mantalsuppgiften.

Därest den i mantalsuppgiften upptagna ägaren icke sökt lagfart

å fastigheten, har han av åklagaren erinrats örn sin skyldighet härutinnan

och, för så vitt denna erinran icke efterkommits, har åklagaren

gjort framställning hos rätten örn åläggande för den försumlige att vid

vite fullgöra sin skyldighet. Ehuru ett sådant tillvägagångssätt vidlådes

av den svagheten, att en fullständig undersökning örn lagfartsskyldig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 3

hetens fullgörande samt stämpelavgiftens erläggande endast kan verkställas

en gång årligen, synes likväl ett dylikt system, som under de

senare åren tillämpats bland annat i Stockholm, där hava medfört goda

verkningar samt bidragit att åstadkomma reda och ordning på förevarande

område.

•

Enligt utskottets mening är det angeläget, att förefintliga möjligheter

att övervaka stämpelpliktens erläggande rätt utnyttjas. Emellertid torde

det närmast böra ankomma på Kungl. Majit att ägna uppmärksamhet åt

denna fråga samt att därvid verka för att åklagarna på lämpligt sätt

fullgöra en sådan övervakning ävensom vidtaga erforderliga åtgärder för

att övervakningen skall underlättas och göras mera effektiv än för närvarande

torde vara möjligt.

I motionerna har vidare uppgivits, att till följd av oriktiga uppgifter

i fångeshandling eller andra svikliga åtgärder lagfartsstämpel understundom

kommit att undandragas det allmänna. Utskottet, som saknat

möjlighet att bedöma i vilken utsträckning sådana transaktioner förekommit,

finner emellertid uppenbart, att en effektivare övervakning av att lagfart

sökes inom föreskriven tid även bör kunna leda till förbättringar på

nu omförmälda område. Det vill emellertid synas som örn med gällande

föreskrifter i fråga örn överlåtelse av fast egendom ett tillförlitligt kontrollsystem

icke skulle kunna anordnas utan betydande kostnader eller

andra olägenheter för fastighetsägarna. Därest emellertid framdeles fråga

skulle uppstå att föreskriva skyldighet att vid försäljning av fast egendom

anlita legalt köpevittne, torde böra övervägas, huruvida genom medverkan

av sådant vittne erforderlig kontroll skall kunna utövas.

Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl. Majit på grund av gjord framställning

sin uppmärksamhet riktad på förevarande spörsmål. Då det därför

torde kunna antagas, att Kungl. Majit kommer att överväga, huruvida

icke för undanröjande av nu omförmälda olägenheter ändringar böra vidtagas

i hithörande författningar, har utskottet icke ansett sig böra föreslå

någon skrivelse i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anföi''ts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna Ii232 av herrar

Bäckström och Asplund samt lii 422 av herr Hage

m. fl., örn åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande

av lagfartsstämpel, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 maj 1934.

På bevillningsutskottets vägnar i

JOH. NILSSON.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Carlsson i Gävle, Åström,

Nilsson i Landeryd, Lövgren i Boden, Olsson i Golvvasta, Björklund, Olsson i

Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Lithander, Sjödahl, Löfvander,

Velander, Rosén, Hagström, Anderson i Norrköping, Martensson och Brännström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.