Betänkande, i anledning av väckta motioner om åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande av lagf artsstämpel.
1934-05-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1934:52, Betänkande, i anledning av väckta motioner om åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande av lagf artsstämpel.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
1
Nr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1934 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om
åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande av lagf
artsstämpel.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 232
i första kammaren av herrar Bäckström och Asplund oeh nr 422 i andra
kammaren av herr Hage m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte besluta
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit täcktes låta
utreda och till riksdagen inkomma med förslag till åtgärder, som förebygga
att staten undandrages lagfartsstämpel eller att tiden för dess erläggande
onödigt uppskjutes, ävensom de förslag i övrigt, vilka med denna
fråga kunna äga sammanhang».
Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgif
ten skall vid överlåtelse av fast egendom genom köp eller byte m. fl. fång
överlåtelsehandling, då den företes för lagfart, förutom i visst undantagsfall,
förses med stämpel. Stämpeln utgår i regel med 1 krona för
varje fulla 100 kronor av egendomens värde, örn densamma förvärvats
av annan än aktiebolag eller solidariskt bankbolag. För sådana bolag
utgör stämpeln 2 kronor för varje fulla 100 kronor av egendomens värde
med det undantag, att aktiebolag, som är berättigat att erhålla statslån
från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden, och bankbolag
i fråga örn förvärv av annan fastighet än sådan, som är avsedd för bankens
inrymmande, skall erlägga stämpel med allenast 1 krona för varje
fulla 100 kronor av värdet. Där köpehandling, utan tillägg eller förändring
i stadgade villkor, överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tid,
räknat från första fånget, och inom samma tid för lagfart företes samt
köpehandlingen därvid är åtföljd av skriftlig, av såväl säljare som köpare
på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form
lämnats eller skall lämnas annan betalning för köpet än den, som finnes
upptagen i den för lagfart företedda fångeshandlingen, äger stämpelbeläggning
rum allenast för sista fånget. Har fast egendom förvärvats
på grund av tillskott vid bildande av bolag eller efter bolagets bildande,
äger lindring i stämpelbeskattningen rum, därest den tillskjutna fasta
egendomen i avhandlingen icke åsatts högre värde än det belopp, för
vilket den, som tillskjuter egendomen, själv förvärvat densamma.
Bihang till riksdagens protokoll 193i. 7 * ami. Nr 52—55.
1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
Jämlikt 2 § förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fast egendom
skall lagfart sökas a landet inom sex månader oell i stad inom tre
månader sedan fånget skedde. Sökes ej lagfart inom stadgad tid, äger
rätten, på framställning av allmänna åklagaren eller av den, vars rätt
är beroende därpå, att lagfarten sker, genom vite tillhålla den försumlige
att fullgöra sitt åliggande. (3 §.)
I motionerna Ilar anförts att, på grund av praktiska svårigheter att
övervaka tillämpningen av bestämmelserna rörande erläggande av stämpelavgift
vid lagfart å fast egendom samt författningsbestämmelsernas
brister staten mången gång icke erliölle föreskriven stämpelavgift och
att denna avgift ofta erlades för sent. Såsom exempel på fall, där vederbörlig
lagfartsstämpel undandragits, hava motionärerna uppgivit bland
annat, att en försäljning genom överenskommelse mellan säljare och köpare
återgått, sedan fastigheten ånyo överlåtits, ävensom att i fångeshandlingen
köpeskillingen angivits lägre än den erlagda. I rätt stor utsträckning
skulle förekommit, att köpehandling försetts med oriktig uppgift
örn tiden för överlåtelsen, i syfte att efter det köpet transporterats
erhålla frihet från lagfartsstämpel för det tidigare fånget. Genom att
nuvarande system vore alltför osmidigt och tungrott, hade staten åsamkats
förluster, i det att stämpelavgiften erlagts avsevärd tid efter det
lagfart skolat sökas. Enligt motionärernas mening borde en utredning
i frågan äga rum. Det kunde tänkas att fastighetsmäklarna genom lagstiftningsåtgärder
gåves en sådan ställning, att de hade både rätt och
skyldighet att medverka till lagarnas efterlevnad på förevarande område.
utskottet. Såsom i motionerna framhållits torde på grund av praktiska svårigheter
att övervaka tillämpningen av bestämmelserna rörande erläggande
av stämpelavgift vid lagfart å fast egendom denna avgift i många fall
hava influtit först avsevärd tid efter det densamma skolat gäldas, varjämte
i andra fall avgiften icke kunnat uttagas, exempelvis där fastigheten
försålts exekutivt utan att lagfart sökts å det tidigare, stämpelpliktiga
fånget.
På flera håll hava dock, enligt till utskottet lämnade uppgifter, på initiativ
av vederbörande åklagare åtgärder vidtagits för att förstärka kontrollen
över lagfartsstämpelns behöriga erläggande. Dessa åtgärder hava
närmast bestått i att årligen jämförelser verkställts mellan fastighetens
uppgivna ägare enligt anteckningar i fastighetsboken och i mantalsuppgiften.
Därest den i mantalsuppgiften upptagna ägaren icke sökt lagfart
å fastigheten, har han av åklagaren erinrats örn sin skyldighet härutinnan
och, för så vitt denna erinran icke efterkommits, har åklagaren
gjort framställning hos rätten örn åläggande för den försumlige att vid
vite fullgöra sin skyldighet. Ehuru ett sådant tillvägagångssätt vidlådes
av den svagheten, att en fullständig undersökning örn lagfartsskyldig
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 3
hetens fullgörande samt stämpelavgiftens erläggande endast kan verkställas
en gång årligen, synes likväl ett dylikt system, som under de
senare åren tillämpats bland annat i Stockholm, där hava medfört goda
verkningar samt bidragit att åstadkomma reda och ordning på förevarande
område.
•
Enligt utskottets mening är det angeläget, att förefintliga möjligheter
att övervaka stämpelpliktens erläggande rätt utnyttjas. Emellertid torde
det närmast böra ankomma på Kungl. Majit att ägna uppmärksamhet åt
denna fråga samt att därvid verka för att åklagarna på lämpligt sätt
fullgöra en sådan övervakning ävensom vidtaga erforderliga åtgärder för
att övervakningen skall underlättas och göras mera effektiv än för närvarande
torde vara möjligt.
I motionerna har vidare uppgivits, att till följd av oriktiga uppgifter
i fångeshandling eller andra svikliga åtgärder lagfartsstämpel understundom
kommit att undandragas det allmänna. Utskottet, som saknat
möjlighet att bedöma i vilken utsträckning sådana transaktioner förekommit,
finner emellertid uppenbart, att en effektivare övervakning av att lagfart
sökes inom föreskriven tid även bör kunna leda till förbättringar på
nu omförmälda område. Det vill emellertid synas som örn med gällande
föreskrifter i fråga örn överlåtelse av fast egendom ett tillförlitligt kontrollsystem
icke skulle kunna anordnas utan betydande kostnader eller
andra olägenheter för fastighetsägarna. Därest emellertid framdeles fråga
skulle uppstå att föreskriva skyldighet att vid försäljning av fast egendom
anlita legalt köpevittne, torde böra övervägas, huruvida genom medverkan
av sådant vittne erforderlig kontroll skall kunna utövas.
Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl. Majit på grund av gjord framställning
sin uppmärksamhet riktad på förevarande spörsmål. Då det därför
torde kunna antagas, att Kungl. Majit kommer att överväga, huruvida
icke för undanröjande av nu omförmälda olägenheter ändringar böra vidtagas
i hithörande författningar, har utskottet icke ansett sig böra föreslå
någon skrivelse i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anföi''ts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna Ii232 av herrar
Bäckström och Asplund samt lii 422 av herr Hage
m. fl., örn åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande
av lagfartsstämpel, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 maj 1934.
På bevillningsutskottets vägnar i
JOH. NILSSON.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Carlsson i Gävle, Åström,
Nilsson i Landeryd, Lövgren i Boden, Olsson i Golvvasta, Björklund, Olsson i
Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Lithander, Sjödahl, Löfvander,
Velander, Rosén, Hagström, Anderson i Norrköping, Martensson och Brännström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.