Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om viss skärpning av den utländska artister åvilande skattskyldigheten.

1934-05-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1934:55, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss skärpning av den utländska artister åvilande skattskyldigheten.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

15

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1934 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

viss skärpning av den utländska artister åvilande skattskyldigheten.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren vackt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 53, Ilar herr Mårtensson m. fl. hemställt, »att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av kungl, förordningen nr 128 av år 1908 angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, att den i paragraf

4, morn. 2 stadgade bevillningsavgiften fastställes att utgå med tjugo

procent av den inkomst, som på grund av hans medverkan tillflyter honom,

dock att minsta avgiften skall utgöra 2 kronor per dag».

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 4 § 2 mom. förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter skall utlänning, som

medverkar vid av svensk eller utlänning given offentlig föreställning, offentligt

utförande av musik, såsom kafékonsert och dylikt, eller vid annan

offentlig tillställning, oavsett huruvida inträdes- eller annan avgift

därvid uppbäres eller tillställningen är avgiftsfri, erlägga särskild bevillningsavgift

med tio procent av den inkomst, som på grund av hans medverkan

tillflyter honom, vare sig denna inkomst utgöres av i penningar

bestämd ersättning, naturaförmåner eller andel av inkomsten å tillställning.

Avgiften skall i varje fall utgå med minst femtio öre för varje dag,

medverkan lämnas av utlänning eller ersättning till honom beräknas. För

avgiftens erläggande svarar tillställningens anordnare. Därest i ersättningen

ingå naturaförmåner, skola dessa enligt 4 § 5 mom. nämnda förordning

vid bevillningsavgiftens bestämmande uppskattas till skäligt belopp

i penningar, varvid, örn högre värde ej är angivet, kost och bostad

skall upptagas till vardera en krona för dag.

Av bevillningsavgift, varom nu är fråga, tillfalla fyra tiondelar kronan

och sex tiondelar den kommun, inom vilken föreställning givits.

Inkomst av offentlig föreställning, för vilken bevillningsavgift utgjorts

eller beträffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

Åtnjutits, är fritagen från skatteplikt enligt kommunalskattelagen samt

förordningarna örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, om kommunal

progressivskatt och örn utjämningsskatt.

Här ovan återgivna bestämmelser gälla icke för här i riket bosatt rxtlänning,

som i vederbörlig ordning förvärvat lika rätt med härstädes bosatt

svensk undersåte till offentligt uppträdande. Sådan rätt tillkommer,

jämlikt kungörelse den 31 december 1913 i ämnet, utlänning, som ställt

vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten och kommun

under tre år.

Frågan örn böjning av artistskatten bär tidigare varit föremål för riksdagens

prövning. I anledning av en vid 1925 års riksdag väckt motion

örn böjning av den i 4 § 2 mom. av förenämnda förordning stadgade bevillningsavgiften

från tio till tjugo procent av uppburen inkomst yttrade

bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 29 följande.

Vad tidigare förekommit i ärendet syntes visa, att artistskatten vore avsedd

att så långt som möjligt i beskattningshänseende likställa de utlänningar,

som skatten berörde, med motsvarande svenska yrkesutövare. Motionärens

påstående, att med beskattningens införande avsetts jämväl att

bereda de senare ett skydd gentemot deras utländska konkurrenter, torde,

försåvitt därmed menades att syftet skulle varit att träffa de utländska

yrkesutövarna hårdare än de svenska, icke finna något stöd i motiverna

till lagstiftningen; och då författningen ändrats 1913 hade lagstiftaren utgått

från grundsatsen, att de utländska yrkesutövarna icke borde beskattas

hårdare än motsvarande svenska.

Enligt utskottets mening borde syftet med artistskatten alltjämt anses

vara att åstadkomma en skattetunga, som så nära som möjligt motsvarade

den, vilken åvilade motsvarande svenska yrkesutövare, örn än någon

full motsvarighet i sådant hänseende, på grund av kommunalskattens väsentligen

olika höjd på olika orter, givetvis vore omöjlig att åstadkomma.

Från den sålunda angivna synpunkten oell med hänsyn till den ökning,

den allmänna inkomstbeskattningen undergått sedan år 1908, då skatteprocenten

för artistskatten fastställdes, förefölle det icke osannolikt, att

någon höjning av nämnda skatteprocent kunde numera vara påkallad.

Det hade emellertid synts utskottet uppenbart, att en dylik höjning förutsatte

en utredning, vid vilken icke blott borde beaktas ovanberörda avvägningssynpunkt

utan hänsyn även måste tagas till motsvarande beskattning

i främmande länder. Icke minst med avseende å frågans sålunda

berörda internationella betydelse borde enligt utskottets mening

prövningen, huruvida och vid vilken tidpunkt en förändring i grunderna

för ifrågavarande beskattning kunde vara påkallad, närmast ankomma

på Kungl. Majit, som även ensam hade möjlighet att låta verkställa den

erforderliga utredningen i ämnet. Säkerligen komme också Kungl. Majit

att ägna frågan sin uppmärksamhet.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde bevillningsutskottet, att

den väckta motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Denna

hemställan bifölls av riksdagen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

17

I en vid 1931 års riksdag väckt motion framställdes liksom vid 1925

års riksdag förslag, att den för utländsk artist, som medverkade vid offentlig

föreställning, stadgade bevillningsavgiften måtte höjas från tio

till tjugo procent av uppburen inkomst. Därjämte föreslogs i sistnämnda

motion, att, därest i ersättning inginge naturaförmåner, kost oell bostad,

vid avgiftens bestämmande skulle, örn högre värde ej vore angivet, dessa

upptagas till vardera två kronor för dag i stället för, såsom nu gäller,

en krona för dag. I sitt i anledning av sistnämnda motion avgivna betänkande

nr 13 yttrade bevillningsutskottet bland annat följande.

Såsom framhållits i ovan omförmälda, av 1925 års bevillningsutskott

avgivna betänkande i anledning av då föreliggande motion i ämnet, torde

det icke hava varit åsyftat, att främmande yrkesutövare genom ifrågavarande

bestämmelser skulle åläggas högre skatt än de svenska, utan att

bevillningsavgifterna skulle så nära som möjligt motsvara den skatt, som

drabbade svenska artister. Med hänsyn främst till kommunalskattens

olika höjd på skilda orter, kunde emellertid icke åstadkommas fullständig

motsvarighet i nämnda hänseende. Huruvida nuvarande skatteprocent

vore lämpligt avvägd, vore givetvis icke möjligt att avgöra utan särskild

undersökning, men det syntes utskottet, som örn i varje fall någon mera

väsentlig höjning knappast skulle kunna vidtagas utan åsidosättande av

den åsyftade jämställdheten mellan svenska och utländska artister. Spörsmålet

örn ändrade grunder för förevarande beskattning borde, på sätt

uttalats i omförmälda utskottsbetänkande vid 1925 års riksdag, icke minst

med avseende å frågans internationella betydelse närmast ankomma på

prövning av Kungl. Maj:t, som hade möjlighet att låta verkställa erforderlig

utredning i ämnet. En sådan utredning kunde måhända befinnas

böra avse icke blott en omläggning av bevillningsavgifterna för utländska

artister, vilka utgjorde en tämligen blygsam del av hela antalet utlänningar

inom landet, utan frågan örn beskattningen av utlänningar i allmänhet,

vilket spörsmål icke berörts i motionen. Enligt utskottets förmenande

förelåge icke tillräckliga skäl att i anledning av förevarande

motion hos Kungl. Majit hemställa örn dylik utredning.

Bevillningsutskottet hemställde på grund av vad sålunda anförts, att

den väckta motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, och

riksdagen biföll denna hemställan.

I nu förevarande motion har bland annat erinrats, att ifrågavarande

beskattning vore avsedd att så långt som möjligt i beskattningshänseende

likställa de utlänningar, som skatten berörde, med motsvarande svenska

yrkesutövare. Under den tid av cirka 25 år, som förflutit sedan den nu

gällande skatteprocenten för utländska artister fastställdes, hade dock

den allmänna inkomstbeskattningen undergått en betydande höjning,

varigenom de svenska artisterna numera drabbades betydligt hårdare i

skattehänseende än de utländska. Det finge numera räknas till undantagen,

att någon skattskyldig svensk medborgare endast bade att erlägga

10 procent av sin inkomst i skatter. Tvärtom förekomme det i flera samhällen,

att beskattningen uppgingo till trettio procent och därutöver.

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 7 sami. Nr 52— 55. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

Utskottet.

Enligt uppgifter i riksräkenskapsverkets årsbok för budgetåret 1932/1933

utgjorde under nämnda budgetår de enligt 4 § 2 mom. förenämnda förordning

utgående avgifterna för medverkan vid offentliga föreställningar

sammanlagt omkring 181,000 kronor, varav 72,500 kronor belöpte på kronans

och 108,600 kronor på vederbörande kommuns andel. Ur finansiell

synpunkt hava dessa avgifter således icke någon mera avsevärd betydelse.

Motionärernas förslag är ej heller föranlett av nämnda synpunkt utan

åsyftar närmast att få till stånd likställighet i skatteavseende mellan utländska

och svenska yrkesutövare på förevarande område. I motionen bar

sålunda framhållits, att artistskatten skulle vara för låg i förhållande till

den inkomstskatt, som svenska artister numera hava att erlägga till stat

och kommun. Vad 1931 års bevillningsutskott härutinnan anfört i sitt i

ämnet avgivna betänkande nr 13, finner utskottet alltjämt äga giltighet.

Såvitt utskottet kunnat bedöma, synes nämligen artistskatten för utländska

yrkesutövare med låg inkomst i regel vara högre än den inkomstskatt,

som drabbar motsvarande svenska yrkesutövare, medan åter i fråga örn

inkomsttagare med större inkomster och med verksamhet utövad å orter

med hög kommunalskatt ett motsatt förhållande synes vara för handen.

Sålunda överstiger artistskatten å ett inkomstbelopp av 6,000 kronor de

skattebelopp, som skall påföras en i Stockholm bosatt svensk artist, som

är gift och har ett barn under 16 år att försörja, medan i fråga örn en ogift i

Stockholm bosatt sådan yrkesutövare inkomstskatten överstiger artistskatten

redan vid en inkomst av cirka 3,000 kronor. Då emellertid det stora

flertalet yrkesutövare, varom nu är fråga, torde kunna hänföras till mindre

inkomsttagare och då beträffande de större inkomsttagarna särskilda intressen

i regel torde vara avgörande för deras medverkan vid offentliga

tillställningar, synes jämväl med hänsyn till nuvarande jämförelsevis höga

skatter fog knappast föreligga att vidtaga ändring i den procentsats, som

för närvarande gäller för artistskatten.

Beträffande här i riket bosatta utländska artister, å vilka för vissa fall

ifrågavarande förordning kan äga tillämpning, kan visserligen understundom

inträffa, att dessa vid medverkan vid dylika tillställningar erhålla

en gynnad ställning i skatteavseende i förhållande till svenska artister.

Ett visst fog för en ändring i lagstiftningen rörande dessa utländska yrkesutövares

beskattning kan därför möjligen anses föreligga, helst dessa

utlänningar i fråga örn inkomster av annat slag än nu ifrågavarande äro

underkastade samma regler för beskattning som svenska medborgare, vilka

äro bosatta här i riket. Då antalet sådana utlänningar torde vara relativt

ringa, har utskottet emellertid icke ansett sig böra föreslå någon ändring

beträffande dessa personers beskattning.

På grund av det anförda och då, på sätt i utskottets betänkanden vid 1925

och 1931 års riksdagar framhållits, med hänsyn till frågans samband med

internationella förhållanden, spörsmålet örn ändrade grunder beträffande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 19

förevarande beskattning närmast bör ankomma på prövning av Kungl.

Majit, bar utskottet icke kunnat biträda motionärernas förslag.

Utskottet hemställer därför,

att motionen II: 53 av herr Mårtensson m. fl., örn viss

skärpning av den utländska artister åvilande skattskyldigheten,

icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 25 maj 1934.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkande nr 52.

Reservation

av herr Mårtensson, som anfört:

»Den artistskatt, som utgår enligt 4 § 2 mom. förordningen den 23 oktober

1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

har icke undergått någon förändring sedan förordningens införande.

Däremot har, under den tid förordningen varit gällande, väsentliga

förändringar genomförts på den svenska skattelagstiftningens område.

I vissa fall är även skattetungan betydligt större nu än år 1908, och

detta gör att de utländska artisterna i viss utsträckning bliva lindrigare

beskattade än de svenska medborgarna, vilket icke var avsett vid förordningens

genomförande.

Såsom exempel må anföras, att en i Stockholm bosatt svensk artist, som

är ogift, får redan vid en årsinkomst av 3,000 kronor erlägga högre skatt

än vad en utländsk artist med samma inkomst måste erlägga i artistskatt.

Och i en medelstor stad, som i skattehänseende hänföres till ortsgrupp III

och med en uttaxering av 11 procent, får en ogift svensk artist med en inkomst

av 4,000 kronor i skatter erlägga sammanlagt cirka 530 kronor per

år, medan en utländsk artist med samma inkomst endast erlägger 400 kronor.

Härtill kommer, att de utländska artisterna genom privatlektioner

och dylikt i viss mån kunna erhålla inkomster, som de i regel icke er
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

lägga någon som helst skatt för. Det synes således som örn den nuvarande

artistskatten vore mindre väl avvägd, varigenom de utländska artisterna

i skattehänseende intaga en gynnsammare ställning än de svenska

yrkesutövarna, vilket knappast kan vara överensstämmande med rättvisa

och billighet.

Med anledning härav hemställes,

att riksdagen ville, med anledning av motionen nr

53 i andra kammaren, besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla örn verkställande av utredning och

framläggande av förslag örn sådan ändring av förordningen

den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter (nr

128), att utländska artister på ett effektivare sätt bliva

beskattade för den inkomst, som förvärvas här i riket.»

341645. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.