Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

1934-06-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1934:71, Betänkande, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 71.

1

Nr 71.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1934 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. May.ts proposition

med förslag till förordning om ändring i vissa delar

av förordningen den 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt

och skatt för gåva.

I en den 9 mars 1934 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 252, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 381) örn arvsskatt och skatt för gåva.

Härigenom förordnas, att 5, 9, 14, 26, 33, 36 och 41 §§ förordningen den

19 november 1914 örn arvsskatt och skatt för gåva1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

5 *.

1 mom. Vid egendomens värdering tjäna till efterrättelse de värden,

som upptagits i bouppteckning eller, där sådan icke finnes upprättad, i

den med anledning av egendomsförvärvet avgivna deklarationen; dock

må värdet av fast egendom ej upptagas lägre än näst föregående årets

taxeringsvärde eller, där egendomen åsatts särskilt värde efter vad i 2

mom. sägs, det sålunda åsätta värdet, ej heller värdet å sådana tillgångar,

som omförmälas i 6 §, upptagas till lägre belopp än som bestämmes med

tillämpning av de i nämnda paragraf angivna grunder. Har för viss

egendom särskilt penningvärde icke upptagits i bouppteckning eller deklaration,

beräknas värdet enligt intyg av trovärdiga män eller efter

prövning av den myndighet, till vilken bouppteckningen eller deklarationen

ingivits. Finnes för fast egendom icke särskilt taxeringsvärde, skall

1 Senaste lydelse se beträffande 14 § 1931 : 263 samt beträffande 26 § 1933:431.

Bihang till riksdagens protokoll 19Si. 7 sami- Nr 71.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 71.

såsom sådant anses det värde, vartill egendomen skattas i den ordning,

som i 2 mom. sägs.

2 mom. Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående

årets taxeringsvärde avsett, nedgått i värde genom eldsvåda, vattenflöde

eller annan dylik tilldragelse eller genom borttagande av byggnad eller

annan anläggning å egendomen eller av tillbehör därtill eller genom

skogsavverkning eller genom nedläggning eller väsentlig förändring av

rörelse, i vilken egendomen varit använd, eller av annan liknande anledning,

äger Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län där egendomen är

belägen att på ansökan av skattskyldig, efter verkställd utredning, åsätta

egendomen särskilt värde att i stället för taxeringsvärdet ligga till grund

för beräkning av på egendomen belöpande arvsskatt.

Sådant värde skall ock av Kungl. Marits befallningshavande i enahanda

ordning åsättas fast egendom, för vilken icke finnes särskilt taxeringsvärde.

Vid värdesättningen skall, under iakttagande i övrigt i tillämpliga

delar av de i kommunalskattelagen stadgade grunder för taxering av fastighet,

hänsyn tagas till egendomens beskaffenhet vid dödstillfället eller

i fall, som omförmäles i 3 § 2 morn., 14 § 1) d) eller 26 §, vid tiden

för tillträdet eller mottagandet. Sökanden vare pliktig meddela Kungl.

Maj:ts befallningshavande erforderliga upplysningar för ansökningens

prövning. Kungl. Maj:ts befallningshavande äger att i ärendet höra ordföranden

i fastighetstaxeringsnämnden för det distrikt, inom vilket egendomen

är belägen, eller, örn denna nämnd avslutat sin verksamhet, ordföranden

i taxeringsnämnden i orten, och må Kungl. Maj:ts befallningshavande

föranstalta örn besiktning av egendomen, där besiktning prövas

nödig och sökanden efter anmaning bestrider kostnaderna härför.

över Kungl. Maurts befallningshavandes i anledning av ansökningen

meddelade beslut må klagan icke föras.

Vad i detta mom. är sagt örn Kungl. Marits befallningshavande skall,

beträffande Stockholms stad, äga motsvarande tillämpning å Överståthållarämbetet

för uppbördsärenden.

3 mom. Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående årets

taxeringsvärde avsett, väsentligt nedgått i värde på grund av allmän förändring

i det ekonomiska läget och uppgår skatten enligt denna förordning,

därest egendomen upptages till nämnda taxeringsvärde, till minst

tretusen kronor, må Konungen, där det finnes uppenbart, att utgörande av

skatt efter dylik beräkningsgrund skulle verka oskäligt betungande, på

ansökan medgiva, att till grund för skattens beräkning lägges ett lägre

värde än det, vartill den fasta egendomen eljest skall uppskattas.

9 §.

Till styrkande av uppgift örn egendoms värde tjäna:

a) i fråga örn fast egendom, av vederbörande tjänsteman utfärdat taxe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 71. 3

ringsbevis eller debetsedel, så upprättad som uppbördsreglementet föreskriver,

ävensom, där egendomen jämlikt 5 § 2 mom. åsatts särskilt värde,

Kungl. Maj:s befallningshavandes i ärendet utfärdade beslut; samt

b) i fråga örn---förtrogna personer.

De bevis---vederbörande myndighet.

Påkallar skattskyldig tillämpning av särskilt värde å fast egendom,

varom i 5 § 2 mom. förmäles, men förmår han ej vid ingivandet av den

handling, som skall ligga till grund vid skattens beräkning, uppvisa

Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut angående åsättande av sådant

värde, skall nödigt anstånd lämnas för beslutets uppvisande, såvida det

styrkes, att ansökan örn åsättande av särskilt värde å egendomen blivit

gjord.

14 §.

Behållning i---intecknad i fast egendom av fideikommissnatur.

Från behållningen må avdrag ske för begravnings- och bouppteckningskostnader,

men icke för belopp som skall betalas i arvsskatt eller för

stämpel som avses i 57 § förordningen angående stämpelavgiften.

Finnas vid beräkning av behållning i dödsbo tillgångar, varom ovan

under 1) a)—c) förmäles, må dock behållningen icke upptagas lägre än

sammanlagda värdet å dessa tillgångar.

26 $.

Har arvinge eller testamentstagare inom tio år före arvlåtarens dödsfall

eller vid hans dödsfall av honom erhållit gåva, som icke jämlikt

33 § a) eller b) är fri från skatt, under villkor att arvlåtaren eller, där

arvlåtaren varit gift, hans make eller hans avkomling, adoptivbarn eller

adoptivbarns avkomling skall äga nyttjanderätt eller rätt till avkomst

eller annan förmån av den bortgivna egendomen,

eller har arvinge eller testamentstagare inom fyra år före arvlåtarens

dödsfall eller vid hans dödsfall åv honom erhållit annan gåva, som icke

jämlikt 33 § a) eller b) är fri från skatt,

skall värdet därav sammanläggas med det värde, vartill arvingens eller

testamentstagarens arvsandel enligt förut stadgade grunder fastställts,

och arvsskatten beräknas som örn allt vore på en gång arvfallet.

För skatt, som förut särskilt erlagts, skall avdrag ske, dock att arvsskatten

icke i något fall må beräknas till lägre belopp än som belöper

på ifrågavarande arvsandel i och för sig.

Bouppteckning skall---angiven beskaffenhet.

33 §.

Skattskyldighet äger icke rum

a) för gåva---jämförlig samling;

b) för vad---beskattningsbara årsintäkter;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 71.

c) för annan gåva, vars värde icke överstiger tretusen kronor; dock att

där gåvotagaren av samma givare inom loppet av fyra år erhåller flera

sådana gåvor, skattskyldighet inträder, så snart gåvornas sammanlagda

värde överstiger tretusen kronor.

36 $.

Vid beräkning av skattens belopp skall hänsyn tagas jämväl till övriga,

skatt underkastade gåvor, som den skattskyldige inom fyra år före mottagandet

av den gåva, varom fråga är, erhållit från samma givare, så

att skatten beräknas å gåvornas sammanlagda belopp, därvid avdrag

sker för den skatt, som redan må hava erlagts för tidigare erhållna gåvor,

dock att skatten för den gåva, varom fråga är, icke i något fall må

beräknas till lägre belopp än som på nämnda gåva i och för sig belöper.

Då fråga---särskild givare.

41 $.

Granskning av---sådan bearbetning.

Deklarationerna skola med undantag för den tid, varunder de jämlikt

bestämmelsen i 53 § 2 mom. äro överlämnade till vederbörande hovrätt,

hos Kungl. Maj:ts befallningshavande behörigen förvaras under tolv år

från det år, varunder de ingivits, varefter de förstöras.

Denna förordning träder i kraft i vad avser 14 § den 1 maj 1934 och i

övrigt den 1 juli 1934.

Beträffande arvsandel efter någon, som avlidit före förordningens

ikraftträdande, och, såvitt angår gåvoskatt, gåva, för vilken deklaration

dessförinnan avgivits, skola dock äldre bestämmelser äga tillämpning.

Vid tillämpning av 26 §, 33 § c) eller 36 § första stycket i deras nya lydelse

skall iakttagas:

a) då fråga är örn arvfallen eller testamenterad egendom eller örn gåva,

som skett efter förordningens ikraftträdande,

att hänsyn icke skall tagas till gåva, som skett före den 1 juli 1932, och

b) då fråga är örn gåva, som skett före förordningens ikraftträdande,

att hänsyn icke skall tagas till gåva, som skett tidigare än två år före

mottagandet av den gåva, varom fråga är.

I skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 375) anhöll 1933 års riksdag i enlighet

med hemställan av särskilda utskottet i utlåtande nr 23, att Kungl. Majit

ville låta föranstalta örn en allsidig utredning rörande dels frågan örn beredande

av möjlighet till särskild uppskattning av det värde, vartill fast

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 71} 5

egendom skulle för beräknande av arvsskatt upptagas, dels ock frågan angående

arvsbeskattningen vid fall av urarvakonkurs samt för riksdagen

snarast möjligt framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde giva

anledning. I nämnda utlåtande berörde utskottet jämväl gåvobeskattningen.

Efter erinran örn att gåva, som en arvlåtare lämnat en arvinge inom

två år före sin död, skulle medräknas vid bestämmande av arvsskatten å

arvingens arvslott efter arvlåtaren, men att gåva, som lämnats tidigare än

två år före dödsfallet, icke skulle på dylikt sätt medräknas, ifrågasatte utskottet,

huruvida icke i det fall, att givaren för sin livstid förbehållit sig

nyttjanderätt till den bortskänkta egendomen eller rätt till periodisk avkastning

av densamma, lämpligen sådana åtgärder borde vidtagas, att gåvorna

kunde inräknas i mottagarens arvslott även efter de två årens förlopp.

Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet

riktad på detta spörsmål liksom i övrigt på de missförhållanden,

vartill gällande bestämmelser för gåvobeskattningen kunde föranleda. Någon

hemställan örn utredning i detta hänseende gjordes därför icke.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

lämnat en redogörelse, till vilken utskottet tillåter sig

hänvisa, för av särskild sakkunnig verkställd utredning rörande de av

riksdagen berörda frågorna ävensom för de yttranden över den sakkunniges

förslag, vilka inkommit till Kungl. Maj:t.

Den av departementschefen lämnade framställningen är uppdelad i tre

huvudavdelningar, avseende följande, av den sakkunnige behandlade frågor,

nämligen

1) örn beredande av möjlighet till särskild uppskattning av det värde,

vartill fast egendom skall upptagas för beräkning av arvsskatt;

2) örn arvsbeskattningen vid fall av urarvakonkurs; samt

3) örn rättande av vissa missförhållanden, vartill gällande bestämmelser

för gåvobeskattningen kunna föranleda.

Den sakkunniges utredning har ej föranlett Kungl. Maj:t att framlägga

förslag annat än rörande de under punkterna 1) och 3) omnämnda frågorna.

Mot de i förevarande proposition framlagda förslagen har utskottet i

princip ej funnit skäl till erinran.

Emellertid har Kungl. Majit genom proposition den 9 mars 1934, nr

242, föreslagit vissa ändringar i stämpelförordningen, i huvudsak innebärande

att bouppteckning efter avliden person skall, utöver den stämpel

som utgår enligt förordningen om arvsskatt och skatt för gåva, beläggas

med stämpel efter värdet av behållningen i boet. I betänkande nr 70 har

bevillningsutskottet avstyrkt bifall till nyssberörda förslag rörande bouppteckningsstämpel.

I anledning härav har utskottet vidtagit de ändringar

i 14 § av förevarande förslag till förordning örn ändring i vissa

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 71.

delar av förordningen om arvsskatt och skatt för gåva samt i slutbestämmelsen

till sistnämnda förordning som betingats av utskottets ståndpunkt

till propositionen nr 242.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

* att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Maj:ts proposition nr 252 icke kunnat oförändrad bifallas,

antaga

ovan införda förslag till förordning örn ändring i

vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr

381) örn arvsskatt och skatt för gåva med de ändringar,

att 14 § samt slutbestämmelsen erhålla följande

lydelse:

14

Behållning i---i arvsskatt.

Finnas vid beräkning av behållning i dödsbo tillgångar, varom ovan

under 1) a)—c) förmäles, må dock behållningen icke upptagas lägre än

sammanlagda värdet å dessa tillgångar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1934.

Beträffande arvsandel efter någon, som avlidit före förordningens

ikraftträdande, och, såvitt angår gåvoskatt, gåva, för vilken deklaration

dessförinnan avgivits, skola dock äldre bestämmelser äga tillämpning.

Vid tillämpning av 26 §, 33 § c) eller 36 § första stycket i deras nya lydelse

skall iakttagas:

a) då fråga är örn arvfallen eller testamenterad egendom eller örn

gåva, som skett efter förordningens ikraftträdande,

att hänsyn icke skall tagas till gåva, som skett före den 1 juli 1932, och

b) då fråga är örn gåva, som skett före förordningens ikraftträdande,

att hänsyn icke skall tagas till gåva, som skett tidigare än två år före

mottagandet av den gåva, varom fråga är.

Stockholm den 7 juni 1934.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 71.

7

Närvarande■'' herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Carlsson i Gävle, Björnsson*,

Björklund, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Lithander, Hjalmarsson, Sjödahl,

Löfvander, Velander, Arvedson*, Hagström, Heiding, Ljunggren*, Mårtensson,

Brännström och Hagberg i Malmö.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:408 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 a1 i texten