Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pensioner, att utgå av riksbankens medel. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade motioner angående pensioner, att utgå av riksbankens medel. l:o.

1934-03-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1934:13, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pensioner, att utgå av riksbankens medel. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade motioner angående pensioner, att utgå av riksbankens medel. l:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankoin till riksdagens kansli den 8 mars 1934 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pensioner, att utgå av

riksbankens medel.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade motioner angående pensioner, att utgå av riksbankens

medel.

l:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 440 har herr Andersson i

Stockholm hemställt, att riksdagen måtte bevilja förre förste eldaren vid

riksbankens huvudkontor Johannes Appelberg en förhöjning av den honom

av 1933 års riksdag tillerkända årliga pensionen, så att densamma

komme att utgå med minst 900 kronor.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt yrkande,

får utskottet hänvisa till motionen.

På hemställan av bankoutskottet i utlåtande nr 57 medgav 1933 års riksdag,

att Appelberg finge från och med den 2 juli 1933 under sin återstående

livstid av riksbankens medel uppbära en årlig pension av 732 kronor.

Till grund för detta beslut låg en av fullmäktige i riksbanken gjord

framställning, av vilken framgick i huvudsak följande:

Appelberg, som är född den 1 juli 1868, inträdde i riksbankens tjänst

den 7 augusti 1919 samt konstituerades och förordnades den 16 juli 1925

till förste eldare i 7:e lönegraden vid bankens huvudkontor. Före sin anställning

i riksbanken hade Appelberg tjänstgjort såsom eldare dels vid

postverket under tiden den 14 januari—den 19 april 1918, dels ock i riksdagens

hus den 1 december 1918—den 16 maj 1919.

Då Appelberg den 1 juli 1933 uppnådde 65 levnadsår, hade han alltså i

riksbankens tjänst 13 år 10 månader 24 dagar samt i postverkets och riksdagens

tillhopa 8 månader 22 dagar eller således i statens tjänst sammanlagt

14 år 7 månader 16 dagar.

Enligt gällande pensionsbestämmelser för ordinarie tjänstemän vid riksdagens

verk var Appelberg vid sin avgång ur riksbankens tjänst icke berättigad

till någon pension. Tjänsteman, som icke uppnått 35 tjänstår, är

nämligen endast i händelse av bevislig oförmögenhet till vidare tjänstgö

ring berättigad till pension.

Enligt 7 § i 1907 års lag örn civila tjänstinnehavares rätt till pension

är tjänstinnehavare, som uppnått stadgad pensionsålder, därest tjänstårens

antal icke understiger tio, berättigad erhålla pension till avkortat

belopp i förhållande till det mindre antalet tjänstår. Med tillämpning av

dessa bestämmelser skulle således Appelberg, örn nämnda lag varit å honom

tillämplig, vid sin avgång varit berättigad till en pension, motsvaran

de **/so av det för honom gällande pensionsunderlaget, 1,824 kronor. Han

Bihang till riksdagens protokoll 1934. S sami. Nr 13.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bdnkoutskottets utlåtande Nr 13.

Utskottet.

skulle alltså erhålla en pension, som efter föreskriven avrundning till närmast

högre med tolv delbara belopp i helt krontal skulle uppgå till 732

kronor.

Fullmäktige, som ansågo det vara med billighet överensstämmande, att

Appelberg vid sin avgång ur tjänsten tillerkändes en i förhållande till antalet

tjänstår avkortad pension, hemställde, att utskottet ville hos riksdagen

utverka pension för Appelberg till nyssnämnda belopp 732 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har 1933 års riksdag tillerkänt

Appelberg en årlig pension till belopp, som beräknats med tillämpning

av de för allmänna civilförvaltningen gällande pensionsbestämmelserna.

Vid sådant förhållande kan utskottet för sin del icke tillstyrka det

i motionen framlagda förslaget örn höjning av pensionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 440 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

2:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 57 har herr Lovén hemställt,

»att riksdagen må besluta, att änkan Julia Maria Lindgren må åtnjuta ett

årligt understöd av 300 kronor årligen, att utgå av riksbankens medel från

och med den 1 januari 1934, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt yrkande, får

utskottet hänvisa till motionen.

Av motionen samt tillgängliga handlingar i övrigt framgår,

att Erik Jonas Lindgren var född år 1873 och avled den 25 december 1932;

att han tjänstgjorde vid riksbankens sedeltryckeri från år 1901 till sin

död;

att han efterlämnade förutom änkan Julia Maria Lindgren, född Andersson,

vilken är född den 26 oktober 1879, sonen Karl Erik, född den 15 januari

1908;

att sonen är filosofie magister och med upplånta medel idkar studier vid

Uppsala universitet;

samt att bouppteckningen efter Lindgren utvisar en behållning av 8,927

kronor, därvid bland tillgångarna ingår en hemmanslott inom Salems socken

av Stockholms län, taxerad till 10,400 kronor, och bland skulderna ett

lån å 6,000 kronor.

Frågan örn pension åt änkan Lindgren var, såsom i motionen erinras,

föremål för behandling av bankoutskottet vid 1933 års riksdag i

anledning av en av fullmäktige i riksbanken gjord framställning i ämnet.

Utskottet, som ansåg ifrågavarande pensionsärende böra bedömas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr lä.

3

efter samma grunder, vilka tillämpades vid behandlingen av frågor örn

understöd till anställningshavare i allmänhet i statens tjänst, fann sig

dock icke böra för riksdagen framlägga förslag örn beviljande av understöd

i förevarande fall, enär änkan Lindgren icke kunde anses vare sig

beträffande behov av understöd eller i fråga örn avsaknad av anhöriga

med möjlighet att lämna ekonomiskt bistånd uppfylla de villkor, som av

1930 års riksdag angivits såsom förutsättning för beredande av understöd

åt efterlevande till anställningshavare vid allmänna civilförvaltningen,

de affärsdrivande verken och försvarsväsendet.

Då i den nu föreliggande motionen icke förebragts några nya omständigheter

av betydelse för frågans bedömande, saknar utskottet anledning

frångå den uppfattning, utskottet förlidet år intagit i ärendet.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 57 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 mars 1934.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Akerberg, Lindgren, Lindley, Stendahl, Ström i Lidköping,

Bjurström, Bodin och Silfverstolpe;

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Lovén, Ryberg, Paulsen, Johansson

i Sollefteå, Wikström och Svedman.

Reservation

vid punkten 2:

av herrar Lovén och Bäcklund, vilka hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 57, må medgiva, att mekanikern vid riksbankens

sedeltryckeri Erik Jonas Lindgrens änka Julia Maria

Lindgren, född Andersson, må från och med den 1

januari 1934 under sin återstående livstid, så länge

hon förblir änka, av riksbankens medel uppbära en

årlig pension av 300 kronor.

TJtskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.