Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m.

1934-03-15 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1934:19, Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1934 kl. 10 1. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till

vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar angående ersättning till vissa personer

i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m.

I fråga örn utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får

utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande

propositioner.

l:o.

Leonard Gustaf Adolf Thunberg. I en till riksdagen avlåten, den 19

januari 1934 dagtecknad proposition nr 63 har Kungl. Maj :t, under åberopande

av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att till

Leonard Gustaf Adolf Thunberg må — utan hinder därav att framställning

örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 12 § av

förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kropsskada,

ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1934 från

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Thunberg, efter att den 1 september

1908 hava vunnit anställning såsom skeppsgosse vid skeppsgossekåren

i Karlskrona och blivit karlskriven den 1 oktober 1911, varit fast

anställd vid flottan intill den 21 januari 1920, vilken dag han vid förrättad

kassationsmönstring erhållit avsked såsom lidande av ofta återkommande

astmatiska anfall; att han enligt särskilda under år 1932 utfärdade

läkarintyg lider av astmatisk bronkit, som varaktigt och i hög grad

nedsätter hans arbetsförmåga; samt att marinläkaren av lia graden A. R.

Prag i ett den 8 maj 1933 utfärdat intyg såsom sin åsikt uttalat, att man

icke torde kunna helt utesluta, att militärtjänsten bidragit till utveck1

lingen av Thunbergs sjukdom.

Bihang til! riksdagens protokoll 193A. 8 sami. Nr i9.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Riks för säkringsaust alf en har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,

därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven

tid, skulle hava tillerkänt Thunberg ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Under erinran att riksdagen tidigare i åtskilliga fall meddelat dispens

från de i 1909 års militärersättningsförordning stadgade preskriptionsbestämmelserna

får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

2:o.

Max Leo Romano Svensson. Under punkten 2 av förevarande proposition

har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att till Max Leo

Romano Svensson må — utan hinder därav att framställning örn ersättning

icke blivit gjord inom den tid, som föresltrives i 12 § av förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill

han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Svensson inryckt till värnpliktstjänstgöring

vid flottan den 28 februari 1927; att han under tiden

23 maj—28 juli samma år vårdats å garnisonssjukhuset i Stockholm för

lungsjukdom; att han hemförlovats den 10 därpå följande augusti; att

han åter inryckt till fortsatt tjänstgöring den 27 december 1927, från vilken

tjänstgöring han utryckt den 2 februari 1928; att han vid undersökning

den 6 september 1929 å länslasarettet i Kristianstad befunnits lida

av ryggradstuberkulos; samt att t. f. överläkaren vid garnisonssjukhuset

i Stockholm G. Nordwall den 16 juni 1933 uttalat, att det ej vore uteslutet,

att Svensson under militärtjänstgöringen ådragna lungsjukdom hade samband

med den sjukdom, varav Svensson nn lede.

Riksför säkring sanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,

därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven

tid, skulle hava tillerkänt Svensson ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majus förevarande

framställning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

3: o.

3

Edvard Lorentz Ahlstedt. Kungl. Majit föreslår i punkten 3 av samma

proposition riksdagen medgiva, att till Edvard Lorentz Ahlstedt må —

utan hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom

den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring —

från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för

nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ahlstedt inryckt till värnpliktstjänstgöring

vid Vaxholms grenadjärregemente den 28 maj 1921; att

han, efter undergången läkarundersökning, den G september samma år på

grund av lungsjukdom förklarats oduglig till krigstjänst; att lian, som

sedan år 1913 haft anställning hos telefonaktiebolaget L. M. Ericsson,

efter värnpliktstjänstgöringen återinträtt i tjänst hos bolaget, varest han

varit anställd intill den 3 mars 1932; att han den 11 i samma månad intogs

å Söderby sjukhus för lungsjukdom; samt att vederbörande militärläkare

såsom sin åsikt uttalat, att Ahlstedts militärtjänstgöring kunde

antagas hava bidragit till sjukdomen.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,

därest framställning örn ersättning gjorts inom vederbörlig tid, skulle

hava tillerkänt Ahlstedt ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj;ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

4:o.

Karl Ernst Rundkvist. I punkten 4 av ifrågavarande proposition nr G3

bär Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att till Karl Ernst Rundkvist

må — utan hinder därav att framställning om ersättning icke blivit

gjord inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni

1909 örn ersättning i anledning av kroppskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från oell med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets invalid-

och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna

för nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rundkvist fullgjort värnpliktstjänstgöring

vid Västmanlands regemente under tiden 3 november

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

1917 2 juli 1918; att lian därunder vårdats för vänstersidig lungsäcksinflammation

fran oell med den 17 februari till och med den 8 juni sistnämnda

år; samt att lian efter värnpliktstjänstgöringens slut under olika

tidsperioder varit intagen å sjukvårdsanstalt för lungtuberkulos samt

jämväl upprepade gånger undergått poliklinisk behandling för tuberkulöst

infekterade körtlar.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,

därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven

tid, skulle hava tillerkänt Rundkvist ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

5:o.

_ Ernst Wilhelm Göthlin. I en den 23 februari 1934 dagtecknad proposition

nr 152 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten

1 föreslagit riksdagen medgiva, att till Ernst Wilhelm Göthlin må — utan

hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och med

den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Göthlin varit fast anställd vid

Norrlands trängkår under tiden 1 november 1918—31 oktober 1926; att han

under skidlöpning den 21 februari 1923 ådragit sig brott å vänster ben, för

vilken skada han vårdades dels å Sollefteå lasarett, dels å trängkårens sjukrum

till och med den 3 juni nämnda år, varefter han friskskrevs den 7 i

samma månad; att han, enligt egen uppgift, alltsedan olycksfallet känt

besvär i vänster ben; samt att vederbörande militärläkaro såsom sin åsikt

uttalat, att det icke kunde uteslutas, att olycksfallet ägde samband med de

besvär, varav Göthlin nu lede.

Riksf örsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,

därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid,

skulle hava tillerkänt Göthlin ersättning enligt 1909 års militärersättningsförordning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

5

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maurts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

6:o.

Karl Johan Gunnar Johansson. Under punkten 2 av förevarande proposition

har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att till Karl Johan

Gunnar Johansson må — utan hinder därav att framställning örn ersättning

icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den

18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han

enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson erhållit fast anställning

vid Vaxholms grenadjärregemente den 9 september 1921; att han under

tiden 11 december 1922—5 februari 1923 vårdats å regementets sjukhus å

Oscar-Fredriksborg för lungsjukdom; att han den 31 oktober 1924 på grund

av tilländalupen kontraktstid erhållit avsked från regementet; att han därefter

varit boende i sitt hem intill den 1 maj 1925 utan att deltaga i något

arbete; att han efter en kortare tids anställning som sjukvårdare å sjukhuset

vid Långbro ånyo vistats i sitt hem utan att kunna innehava någon

stadigvarande arbetsanställning på grund av tidvis förvärrad sjuklighet

samt att vid å Växjö lasarett den 16 september 1931 företagen röntgenundersökning

Johansson befunnits lida av lungtuberkulos, för vilken sjukdom

han sedermera under tiden 14 oktober 1931—20 februari 1932 vårdats A

sanatoriet Lugnet.

Riksför säkring sanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,

därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, skulle

hava tillerkänt Johansson ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

7:o.

Henning Evald Johansson. I punkten 3 av ifrågavarande proposition

nr 152 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att till Henning

Evald Johansson må — utan hinder därav att framställning örn ersättning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den

18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han

enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som år 1921 erhållit

ett års uppskov med värnpliktstjänstgöring på grund av sjukdom, ledgångsreumatism,

den 30 maj 1922 såsom vapenför i all tjänst inryckt till tjänstgöring

vid Skaraborgs regemente; att han redan den 6 därpåföljande juni

på grund av organiskt hjärtfel förklarats icke vapenför och överförts till

handräckningstjänst; att lian sedermera vårdats å regementets sjukhus under

diagnosen hjärtfel och halsfluss under tiden 29 oktober—12 november 1922,

vilken sistnämnda dag han överförts till garnisonssjukhuset i Skövde, varest

han, som skulle hava utryckt från tjänstgöringen den 10 november 1922,

därefter under diagnosen ledgångsreumatism och hjärtfel vårdats till den 9

februari 1923; samt att vederbörande militärläkare såsom sin åsikt uttalat,

dels att Johansson redan ett år före värnpliktstjänstgöringens början lidit

av ledgångsreumatism, vilken sjukdom med största sannolikhet varit upphov

till hans hjärtåkomma, dels att det icke syntes kunna säkert uteslutas, att

sagda åkomma förvärrats under de tillfällen, Johansson varit sjuk under

militärtjänstgöringen.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,

därest framställning örn ersättning gjorts inom vederbörlig tid, skulle hava

tillerkänt Johansson ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning

för den försämring av hans hjärtsjukdom, som föranletts av hans

militärtjänstgöring.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen ina bifalla Kungl. Majits ifrågavarande

framställning.

8:o.

Carl Otto Andreasson. I en den 2 mars 1934 dagtecknad proposition nr

218 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att till Carl Otto Andreasson må — utan hinder därav

att framställningen örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som

föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och

med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets invalid- och pensions
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

7

fond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda

förordning kail anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andreasson inryckt till värnpliktstjänstgöring

vid dåvarande Gotlands infanteriregemente den 12

februari 1915; att han under tiden 14 mars—5 maj nämnda år vårdats å

regementets sjukhus, intill den 1 april för difteri och därefter för lunginflammation;

att lian den 5 maj 1915 hemförlo vats och sedermera den

24 februari 1916, såsom till tjänst vid rikets försvar oförmögen, frikallats

Irån värnpliktens vidare fullgörande; att han enligt särskilda läkarintyg

från och med år 1916 lider av hjärtfel; samt att vederbörande regementsläkare

såsom sin åsikt uttalat, att militärtjänsten sannolikt bidragit till

uppkomsten av Andreassons hjärtsjukdom.

Baks för säkring sanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,

därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven

lid, skulle hava tillerkänt Andreasson ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

9:o.

Korpralen vid flottan Jolm Gunnar Ludvig Almlunds änka och minderåriga

dotter. I en den 23 februari 1934 dagtecknad proposition nr 165 har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att till avlidne korpralen vid flottan John Gunnar Ludvig

Almlunds efterlämnade änka Hedvig Elvira Charlotta Almlund, född

Bergqvist, och makarnas minderåriga dotter Irene må — utan hinder av

bestämmelserna i 23 § förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas de livräntor, vartill

de enligt grunderna för nämnda förordning kunna anses berättigade.

Av handlingarna i detta ärende inhämtas, att korpralen Almlund varit

anställd vid flottan sedan den 12 februari 1921; att han intagits å garnisonssjukhuset

i Stockholm den 11 april 1930 på grund av lunginflammation

samt avlidit därstädes den 21 i samma månad; att han efterlämnat,

förutom änkan, dottern Irene, född den 9 januari 1929; samt att distriktsläkaren,

förste marinläkaren K. V. Dahlman i den 29 november 1933 av
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Kivet yttrande uttalat, dels att Almlunds sjukdom yppats under militärtjänstgöring,

dels ock att skälig anledning ej funnes att antaga det sjukdomens

framträdande föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och

att denna icke väsentligen bidragit därtill.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att, därest

framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, förordningen

den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, i förevarande fall skulle hava varit

tillämplig. Vidkommande frågan örn den ersättning, som i så fall skulle

hava tillerkänts i anledning av dödsfallet, finge anstalten framhålla, att

den avlidnes arbetsförtjänst skulle hava fastställts till 2,600 kronor och

ersättning hava utgivits med dels livränta till änkan å 650 kronor för

är räknat att utgå, så länge hon levde ogift, dels ock livränta till dottern

å 433 kronor 34 öre för år räknat, till dess hon fyllt 16 år.

Marinförvaltningen, som den 25 januari 1934 avgivit utlåtande i ärendet,

har bland annat anfört, att i förevarande fall syntes änkan Almlund

efter mannens död icke hava erhållit meddelande från mannens arbetsgivare,

i vilka fall ersättning utginge. På grund härav och då änkan

Almlund vore medellös, hemställde marinförvaltningen, att till änkan

Almlund och hennes minderåriga dotter finge — utan hinder därav att

framställning örn ersättning icke blivit gjord inom därför föreskriven tid

— från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas de livräntor,

vartill de enligt grunderna för förordningen den 18 juni 1927

kunde anses vara berättigade.

I utlåtande den 2 februari 1934 har statskontoret tillstyrkt bifall till

marinförvaltningens i ärendet gjorda hemställan. I överensstämmelse

med riksdagens tidigare i ett flertal fall fattade beslut, avseende dispens

från preskriptionsbestämmelserna i 1909 års militärersättningsförordning.

syntes ersättningen böra utgå från och med den 1 januari 1934.

Föredragande t. f. departementschefen har för egen del anfört följande:

»Under ett flertal år har riksdagen i åtskilliga fall medgivit dispens

från preskriptionsbestämmelserna i 1909 års militärersättningsförordning.

Däremot har icke förrän i nu föreliggande fall fråga väckts örn dispens

från motsvarande bestämmelser i 1927 års förordning. Med hänsyn till

den utformning, sistnämnda förordning med därtill hörande tillämpningsföreskrifter

erhållit, torde man ock kunna räkna med att dispenser

från preskriptionsbestämmelserna i denna förordning icke skola behöva

ifrågakomma i samma omfattning som vid tillämpningen av den äldre

förordningen.

De i förevarande ärende föreliggande särskilda omständigheter torde

motivera utverkande av riksdagens samtycke till att Almlunds efterlevande

må komma i åtnjutande av livräntor enligt i förordningen den 18

juni 1927 angivna grunder. Samma omständigheter synas mig jämväl

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

9

tala för att livräntorna få utgå från dagen för Almlunds död (jfr. prop.

nr 79/1926 och riksdagens skr. nr 148/1926 p. 10).»

Utskottet, som med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter

icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majlis förevarande

förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Stockholm den 15 mars 1934.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

härvarande: se anteckning å utlåtande nr 18.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 8 samt. Nr 19.

2

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:140 Skrivelse till Konungen i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m. a1 i texten