Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående avlöning till den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen.

1934-04-12 · 45 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1934:26, Utlåtande, angående avlöning till den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1934 kl. 3 e. ra.

Utlåtande, angående avlöning till den hos riksdagen tillfälligt anställda

personalen.

I sitt den 9 februari 1934 avgivna utlåtande nr 5, angående dyrtidstilllägg

åt den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen, meddelade bankoutskottet,

att till utskottet med skrivelse den 31 januari 1934 från kamrarnas

herrar talmän överlämnats ett den 15 december 1933 av riksdagens

lönekommitté avgivet betänkande med förslag till ordnande av avlöningsförhållandena

för riksdagens personal. I skrivelsen hade herrar talmän

omförmält, att betänkandet behandlats vid talmanssammanträde, till vilket

jämväl riksdagsutskottens ordförande samt kanslideputerade blivit kallade.

I enlighet med den mening, som vid sammanträdet visat sig vara

den förhärskande, hade herrar talmän föreslagit, bland annat, att kommittébetänkandet

icke för närvarande måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd och att således de vid 1933 års riksdag godkända avlöningsbestämmelserna

för personal hos riksdagens kamrar, utskott och kansli m. m.

måtte tillsvidare, i varje fall under 1934 års riksdag, förbliva gällande i

oförändrat skick.

Utskottet vill erinra, att utskottet i sitt ovanberörda utlåtande nr 5 förklarat

sig komma att framdeles under innevarande riksdag avgiva förslag

till avlöningsbestämmelser för riksdagens personal, att gälla från

och med 1935 års riksdag. Då utskottet nu upptager denna fråga, vill utskottet

till en början lämna en redogörelse för det väsentliga av innehållet

i lönekommitténs betänkande.

I anslutning till de av 1933 års bankoutskott i utlåtande nr 4 uppdragna

riktlinjerna för en revision av gällande avlöningsförhållanden för riksdagens

personal har lönekommittén i första hand sökt ernå större enkelhet

och enhetlighet i grunderna för beräkning av avlöningen till nämnda

personal. På anförda skäl har kommittén vid den sålunda företagna tekniska

revisionen av avlöningssystemet utgått från att de avlöningsförmåner,

som åtnjutits under 1933 års riksdag, i stort sett böra bibehållas oförändrade.

I sådant avseende föreslår kommittén, att hittills å arvodena

utgående dyrtidstillägg avvecklas genom höjning av arvodena med belopp,

motsvarande detta tillägg under 1933 års riksdag. För att enhetliga

arvoden skola bliva gällande inom en och samma lönegrupp skulle vid

dyrtidstilläggets inarbetande hänsyn ej tagas till den förhöjning av detsamma,

som utgått i form av s. k. barntillägg med belopp räknat efter 5

kronor för månad och varje av befattningshavaren underhållet barn. Till

utjämnande av den skiljaktighet i lönehänseende, som för närvarande

Milling till riksdagens protokoll 193 i. 8 sami. Nr 26.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

framträder däri, att dyrtidstillägg å samma grundarvode kan — på grund

av bestämmelsen att detta tillägg skall med viss maximering beräknas a

sammanlagda avlöningen i riksdagstjänst och statstjänst — utgå meri olika

belopp, alltefter storleken av avlöningen i statstjänst, skulle vidare arvodet

för samtliga befattningshavare i en och samma lönegrupp fastställas

till belopp, som för det stora flertalet befattningshavare i gruppen innebure

minsta möjliga förändring i jämförelse med de år 1983 utgående arvodena.

I ett fall, nämligen beträffande kamreraren hos statsutskottet, föreslår

kommittén en arvodesförhöjning, uppgående till 48 kronor i månaden.

Enligt kommitténs förslag skulle samtliga arvoden beräknas per månad.

För närvarande förekommer detta beräkningssätt endast i fråga örn sekreterare,

medan övrig personal åtnjuter dagarvode. Vid beräkning av arvode

för del av månad skulle denna alltid räknas till 30 dagar.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser må följande tjänstemän, därest

de äro innehavare av statstjänst, nämligen sekreterarna hos kamrarna

och i de ständiga utskotten, fyra notarier med sekreterargöromål i statsutskottet

och en dylik notarie i vart och ett av de övriga ständiga utskotten

samt kamreraren i statsutskottet, — utöver arvode jämte därå belöpande

dyrtidstillägg — åtnjuta ersättning med två tredjedelar av vad

vederbörande befattningshavare visat sig hava på grund av tjänstgöring

hos riksdagen avstått av de till statstjänsten hörande löneförmånerna.

Medan fyra av kommitténs sju ledamöter velat bibehålla denna ersättning,

föreslå övriga tre ledamöter i en vid betänkandet fogad reservation, att

denna löneförmån indrages, därvid emellertid viss kompensation för den

därav föranledda löneminskningen skulle beredas vederbörande genom förhöjning

av nu utgående arvoden (inklusive dyrtidstillägg därå, beräknat

till 90 kronor i månaden) med följande belopp, nämligen för sekreterare

hos kammare och hos statsutskottet med 170 kronor, för sekreterare i övriga

ständiga utskott med 100 kronor och för notarie med sekreterargöromål

med 135 kronor, allt för månad räknat. Till kamreraren hos statsutskottet,

för vilken, såsom framgår av ovanstående, i annat sammanhang

ifrågasatts en viss arvodesförhöjning, föreslås därutöver icke någon förhöjning

såsom kompensation för indragning av rätten till ersättning för

mistad avlöning i statstjänst.

De sålunda föreslagna arvodena skulle för de å nu ifrågavarande befattningar

senast anställda statstjänstemännen vid fortsatt anställning

hos riksdagen innebära en större eller mindre lönereducering. Till undvikande

härav och för att underlätta övergången till det nya avlöningssystemet

föreslås i reservationen, att de vid 1933 års riksdag anställda

tjänstemän, som då uppbure ersättning för mistad avlöning i statstjänst,

skulle vid fortsatt anställning å respektive befattningar äga rätt till ersättning

med två tredjedelar av mistade löneförmåner i statstjänst, dock

sammanlagt högst till vissa för en var av dem angivna belopp för riksdag,

så beräknade att desamma, jämte den föreslagna arvodesförhöjningen,

motsvarade vad befattningshavarna under de senaste riksdagarna

i genomsnitt åtnjutit i ersättning av förevarande art. Enligt reservanternas

förslag — liksom även enligt kommitténs förslag —- skulle med statstjänstemän

i fråga örn rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner

likställas assessorn i Överståthållarämbetet för uppbördsärenden Gustaf

Leijonmarck, vilken under en följd av år tjänstgjort såsom sekreterare hos

bevillningsutskottet och därvid genom särskilt, årligen fattat beslut av riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 3

dagen tillerkänts sådan ersättning, att utgå efter samma grunder som till

stats! jä nstemännen.

De av kommittén ävensom av reservanterna inom kommittén föreslagna

arvodena framgå av följande sammanställning, i vilken jämväl meddelas

uppgift å nu utgående arvoden m. m.

1933 års avlönings- bestäinmclser

Kommitténs förslag

Reservanternas

förslag

Befattning

Månads- arvode resp.

dagarvode

(eski. dyrtids- tillägg)

Motsvarande

för månad om

30 dagar (inkl.

dyrtidstillägg

efter 20 %,dock

ej barntillägg)

Månads- arvode

(utan rätt

till dyrtids- tillägg)

Motsva- rande per

dag

Månads- 1

arvode Mot- (utan rättjsvaran- till dyr- . de per

tidstill- dag

lägg!

Månadsarvode

1,000: —

/''1,090: — |

V 1,200: — f

31,089: —

36: 30

Sekreterare hos statsutskottet ....../

1,260: —: 42:-

Sekreterare hos annat ständigt ut-\

skott än statsutskottet.............../

SOO: —

/ 1 890: — \

1 2 960:— /

3 888: —

29: 60

1,050: —t 35: —

Iiagarvode

/ 1 690: — t

! ’ 720: — 1

| Notarie med sekreterargöromål ......

20: —

3 690: —

23:-

825: — 27: 50

j Notarie (stomnetarie) hos kammare!

792: —

780: —

26: —

j Förste stenograf........................../

Stenograf ...................................1

j Förste kanslist ...........................1

18: —

648: —

648: —

21: 60

■

Kamrerare hos statsutskottet .........

17: —

1 600: —

3 648: —

21: 60

i Kanslist, tillika registrator ............1

Registrator ................................./

15: —

540: —

540: —

18: —

Notarie utan sekreterargöromål hos

ständigt utskott .......................

14: —

504: —

504: —

16: 80

Korrekturläsare..............................

13: —

468: —

468: —

15: eo

1

Kanslist ......................................

12: —

432: —

432: —

14: 40

Förste vaktmästare hos kammare • ■ 1

Postvaktmästare hos kammare ......1

11: 50

414: —

414: —

13: so

Samma belopp

som enligt

kommitténs

Förste vaktmästare hos statsutskottet!

Vaktmästare i riksdagens kansli..... /

10: 50

378: —

378: —

12: co

förslag

Annan vaktmästare........................

9: 5 0

342: —

342: -

11: 40

Vaktmästarbiträde ......................

4: 50

162: —

162: —

5: 4 0

Månadsarvode

Sekreterare hos tillfälligt utskott ••■!

Sekreterare i riksdagens kansli ....../

300: —

(dock högst

360: —

360: —

(dock högst

12: —

1,200: — för

1,440: — för

riksdag.)

riksdag.)

150: —

180: —

Särskild ersättning, utöver arvode, åt

dock samman-

dock samman-

tjänsteman, sora utses att biträda''

lagt högst

ISO: — 1

lågt högst

750: —

|

900: -

för månad

1 |

för månad

'' För statsanställd befattningshavare- Till sådan utgår härjämte viss ersättning för nastad

avlöning i statstjänst.

‘ För ej statsanställd befattningshavare.

3 Till statsanställd befattningshavare skulle dessutom utgå viss ersättning för nastad avlöning

i statstjänst.

Anm. De arvoden in. m., som enligt av kommittén och av reservanterna föreslagna övergångsbestämmelser

skulle utgå till innehavarna av vissa högre befattningar hos riksdagen,

äro ej upptagna i sammanställningen härovan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Kommittén tiar i särskild bilaga, betecknad bilaga C, till sitt betänkande

intagit förslag till avlöningsbestämmelser för riksdagens personal, varjämte

reservanterna inom kommittén i bilaga till reservationen likaledes

framlagt förslag till sådana bestämmelser. Beträffande innehållet i dessa

förslag liksom i betänkandet i övrigt får utskottet hänvisa till betänkandet,

vilket utdelats till riksdagens ledamöter.

I detta sammanhang får utskottet anmäla, att kamrarnas herrar talmän

med skrivelse den 17 mars 11)34 till bankoutskottet överlämnat en från

riksdagens kanslideputerade till herrar talmän avlåten skrivelse med

framställning örn beredande av ersättning åt biträde vid utarbetande oell

expediering av riksdagsbeslutet.

Riksdagens kanslideputerade hava i ärendet anfört följande:

»Genom beslut innevarande dag hava kamrarna med bifall till konstitutionsutskottets

utlåtande nr 4 givit kanslideputerade i uppdrag att låta

uppsätta och till kamrarnas godkännande överlämna förslag till riksdagsbeslut

att av kamrarnas ledamöter för varje riksdag underskrivas.

Genom förevarande beslut bortfaller sålunda en förutsättning för utformningen

av de avlöningsbestämmelser, som framlagts genom riksdagens

besparingskommittés betänkande av den 20 december 1932 och det betänkande

av riksdagens lönekommitté, som avgivits den 15 december 1933 och

föranlett kanslideputerades yttrande den 23 januari innevarande år. Jämlikt

§ 6 i 1923 års avlöningsbestämmelser hava kanslideputerade jämväl

lämnats befogenhet att vid slutet av varje lagtima riksdag använda högst

500 kronor till biträde vid utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet.

Med stöd av sistberörda stadgande hava kanslideputerade utanordnat

år 1930 500 kronor, år 1931 400 kronor samt år 1932 500 kronor. För

år 1933, då på grund av riksdagens särskilda beslut likaledes riksdagsbeslut

skulle upprättas, hava kanslideputerade efter erhållet bemyndigande

även utanordnat 500 kronor till biträde vid utarbetande och expediering

av riksdagsbeslutet.

Då det av riksdagen nu fattade beslutet örn riksdagsbeslutets upprättande

skall äga tillämpning ej blott för innevarande riksdags del utan

jämväl för framtiden, få kanslideputerade härmed hemställa, att herrar

talmän behagade föranstalta därom, att bestämmelser i anledning av riksdagens

sålunda fattade beslut jämväl varda inarbetade i avlöningsbestämmelserna,

och få kanslidepnterade därvid hemställa, att beloppet av den

ersättning, som må utanordnas till biträde vid utarbetande och expediering

av riksdagsbeslutet, i enlighet med vad stadgats i § 0 av 1923 års avlöningsbestämmelser

bestämmes till 500 kronor.»

Kamrarnas herrar talmän hava i sin ovanberörda skrivelse meddelat, att

förevarande fråga behandlats vid den 17 mars 1934 hållet talmanssammanträde,

i vilket de ständiga utskottens ordförande och kanslideputerade

deltagit. I överensstämmelse med den mening, som därvid gjorde sig gällande,

hava herrar talmän föreslagit, att bestämmelser måtte meddelas

därom, att kanslideputerade skola äga att vid slutet av varje riksdag använda

högst 500 kronor till biträde vid utarbetande och expediering av

riksdagsbeslutet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 5

Det för riksdagens personal för närvarande gällande avlöningssystemet

är i flera avseenden mindre tillfredsställande oell onödigt komplicerat.

Ersättningen till tjänstemännen utgår i form av arvoden, a vilka

dyrtidstillägg beräknas, varjämte för innehavarna av vissa högre befattningar,

därest de äro statsjänstemän, tillkommer särskild ersättning för viss

del av de avlöningsförmåner i statstjänsten, som vederbörande avstått pa

grund av riksdagstjänstgöringen. Med avseende å dyrtidstillägget, som sedan

1933 års riksdag utgått med 20 procent å arvodena oell för vilket i övrigt

grunderna för sådant tillägg vid icke reglerade verk tillämpas, gäller en

maximeringsbestämmelse, enligt vilken dyrtidstillägg ej må utgå ä belopp,

varmed sammanlagda avlöningen för månad i riksdagstjänst och statstjänst

överstiger 1,150 kronor. Bestämmelserna örn ersättning lör mistad

avlöning och örn dyrtidstilläggets maximering äro ägnade att försvåra en

överblick av de löneförmåner, som innehavarna av särskilt de högre befattningarna

hos riksdagen åtnjuta. I en oell samma lönegrupp kunna sålunda

— frånsett de med dyrtidstillägget kombinerade barntilläggen — olika avlöningsbelopp

utgå till olika befattningshavare beroende på örn vederbörande

är statstjänsteman eller icke och i förstnämnda fall dessutom beroende

på storleken av avlöningen i statstjänst och den omfattning, i vilken ledighet

från statstjänsten erfordras.

Enligt utskottets mening böra arvodena till riksdagens personal så avvägas,

att de utan varje som helst tillägg utgöra skälig ersättning för befattningshavarnas

arbete. Samma arvode bör sålunda utgå, vare sig innehavaren

av en befattning är statstjänsteman eller icke eller är statstjänsteman

i högre eller lägre grad. För vinnande av detta syfte bör, såsom riksdagens

lönekommitté föreslagit, i första hand dyrtidstillägget avvecklas genom dess

inarbetande i arvodena. Med hänsyn tili att det här är fråga örn uppdrag av

tillfällig art under viss kortare tid av året, torde ett beslut i sådan riktning

icke rimligen kunna bliva bindande för statsmakterna vid ett ställningstagande

till frågan örn dyrtidstillägg till statens tjänstemän m. fl. Utskottet

förordar därför lönekommitténs förslag i denna del, vilket innebär, att arvodena

— med de jämkningar, för vilka ovan redogjorts — skola förhöjas med

belopp, motsvarande de nu utgående dyrtidstilläggen, samt därjämte för

samtliga befattningshavare beräknas för månad. Likaledes biträder utskottet

kommitténs förslag örn förhöjning av arvodet ät kamreraren i statsutskottet.

För att ernå ett i möjligaste man enkelt och enhetligt lönesystem tillstyrker

utskottet vidare det av reservanterna inom kommittén framlagda

förslaget till avveckling av den ersättning för mistad avlöning i statstjänst,

som nu utgår till innehavarna av vissa befattningar hos riksdagen.

Såvitt utskottet kunnat finna, böra de av reservanterna för dessa

befattningar ifrågasatta förhöjda arvodesbeloppen kunna säkerställa,

en god rekrytering av dessa befattningar. Skulle emellertid i en

framtid svårigheter härutinnan uppkomma, synes lämpligen avväg
-

V t skot td.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Ni• 26.

ningen av ifrågavarande avlöningsbelopp då böra upptagas till av förhållandena

betingad förnyad omprövning.

Utskottet ansluter sig vidare i princip till reservanternas förslag till

övergångsanordning, varigenom de befattningshavare, som varit i åtnjutande

av ersättning för mistade avlöningsförmåner, skulle vid fortsatt anställning

hos riksdagen bibehållas vid denna förmån. Den i ämnet erforderliga

bestämmelsen synes emellertid böra givas en delvis annan innebörd

än reservanterna ifrågasatt. I första hand betingas detta därav,

att de nya avlöningsbestämmelserna äro avsedda att tillämpas först från

och med 1935 års riksdag i stället för — såsom reservanterna förutsatt —

från och med 1934 års riksdag. Övergåugsanordningen bör därför avse vid

sistnämnda riksdag anställda befattningshavare. Reservanternas förslag

i fråga örn ersättningens maximering torde vidare icke fullt rättvist avväga

storleken av den ersättning, som bör utgå i de olika fallen, enär förhållandena

under de senaste riksdagarna icke alltid kunna sägas vara utslagsgivande

för den utsträckning, i vilken ledighet under kommande riksdagar

måste förekomma. Den med maximeringen åsyftade begränsningen

av ersättningen torde på ett smidigare sätt kunna ernås genom en nedsättning

av ersättningens storlek från två tredjedelar till hälften av de mistade

avlöningsförmånerna. Genom denna nedsättning skulle vederbörande

komma i åtnjutande av i stort sett samma totala förmåner som enligt reservanternas

förslag. Härjämte synes rätten till ersättning böra bibehållas

för ifrågavarande tjänstemän även vid befordran till högre befattning

hos riksdagen. Med hänsyn till nu angivna förhållanden har utskottet

funnit sig böra föreslå, att de befattningshavare, som vid 3934 års riksdag

äro anställda i befattningar, med vilka enligt 1933 års avlöningsbestämmelser

är förenad rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner i statstjänst,

må vid fortsatt anställning hos riksdagen i samma befattning eller i

annan befattning, med vilken är förenad dylik rätt, utöver av utskottet

föreslagna arvoden uppbära ersättning med hälften av vad befattningshavarna

visat sig hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av

till innehavd statstjänst hörande avlöningsförmåner. Enahanda förmån synes

jämväl böra tillkomma sekreteraren hos 1934 års bevillningsutskott,

vilken jämlikt särskilt beslut av riksdagen tillerkänts ersättning för mistade

avlöningsförmåner enligt samma grunder, som gälla för statstjänstemän.

Den av utskottet sålunda förordade bestämmelsen torde lämpligen böra

såsom en övergångsbestämmelse fogas till de nya avlöningsbestämmelserna.

Såsom ovan framhållits, hava kamrarnas herrar talmän i anledning av

framställning av riksdagens kanslideputerade hemställt, att bestämmelser

måtte meddelas därom, att kanslideputerade skola äga att vid slutet av

varje riksdag använda högst 500 kronor till biträde vid utarbetande och

expediering av riksdagsbeslutet. Utskottet tillstyrker detta förslag. Med

hänsyn till att en förenklad uppställning av riksdagsbeslutet är avsedd att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

7

tillämpas från oell med innevarande år, torde enligt utskottets mening

kostnaderna för här ifrågavarande arbete i regel kunna begränsas till ett

lägre belopp än det föreslagna maximibeloppet.

På grund av vad utskottet härovan anfört, får utskottet föreslå riksdagen

godkänna det förslag till avlöningsbestämmelser för riksdagens personal,

som framlagts av reservanterna inom riksdagens lönekommitté,

dock med de tillägg till dessa bestämmelser, som påkallas dels av utskottets

förslag till särskild övergångsbestämmelse angående ersättning till vissa

befattningshavare för mistade avlöningsförmåner, dels ock av ovanberörda

förslag örn viss ersättning åt biträde vid utarbetande och expediering av

riksdagsbeslutet. I enlighet härmed upprättat förslag till avlöningsbestämmelser

är såsom bilaga fogat vid detta utlåtande.

Såsom redan antytts, synas de nya avlöningsbestämmelserna böra tillämpas

från början av 1935 års riksdag. Särskilt beslut beträffande ersättning

till biträde för utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet för

1934 års riksdag torde böra fattas av riksdagen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen, i anledning av riksdagens lönekommittés

förslag, må med tillämpning från början av

1935 års riksdag godkänna härvid fogade förslag till

avlöningsbestämmelser för personal hos riksdagens

kamrar, utskott och kansli m. m.;

2) att riksdagen må besluta, att kanslideputerade

må äga vid slutet av 1934 års lagtima riksdag använda

högst 500 kronor till biträde vid utarbetande

och expediering av riksdagsbeslutet.

Stockholm den 12 april 1934.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Lindien, Stendahl, Ström i Lidköping,

Ernfors, Hjutström* och Hodin;

från andra kammaren: herrar Leffler, Häckland, Laurén*, Lovén, Ugberg, Wikström,

Ahl oell Gustavson i Sala.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Bilaga.

Förslag

till

Avlöningsbestämmelser iföl* personal hos riksdagens kamrar, utskott och

kansli m. ni.

1 §.

Avlöningen utgår till nedanstående befattningshavare med följande belopp

för månad:

hos kamrarna:

Sekreterare ............................................ kronor 1,260: —

Notarie (stomnotarie) .................................. » 780: —

Förste stenograf ........................................ » 780: —

Stenograf .............................................. » 648: —

Förste kanslist ........................................ » 648: —

Kanslist, tillika registrator ....................... » 540: —

Kanslist ................................................ » 432: —

Förste vaktmästare och vaktmästare, som ombesörjer utdelningen

av postförsändelser till kamrarnas ledamöter » 414: —

Annan vaktmästare .................................... » 342: —.

Anmärkning''. Därest viss tjänsteman inom kammares kansli utses

av talmannen att vid förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen

inom kammaren oell i övrigt biträda sekreteraren, utgår till sådan

tjänsteman, utöver arvode, särskild ersättning med 180 kronor för månad,

dock att arvodet jämte berörda ersättning ej må överstiga 900 kronor för

månad.

hos statsutskottet:

Sekreterare ................. kronor 1,260: —

Notarie, som tillika förrättar sekroterargöromål ........ » 825: —

Kamrerare .............................................. » 648: —

Registrator ............................................ » 540: —

Kanslist ................................................ » 432: —

Förste vaktmästare .................................... » 378: —

Vaktmästare ............................................ » 342:—.

hos konstitutions-, bevillnings-, banko-, första och andra lag- samt ''jordbruksutskotten

:

Sekreterare ............................................ kronor 1,050: —

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål ........ » 825: —

Annan notarie .......................................... » 504: —

Kanslist ................................................ » 432: —

Vaktmästare ............................................ » 342: —

Vaktmästarbiträde ...................................... » 462:—.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 9

hos tillfälligt utskott:

Sekreterare ............................................ kronor 360:—,

vilket arvode dock ej må överstiga 1,440 kronor för riksdag.

i riksdagens kansli:

Sekreterare ............................................ kronor

vilket arvode dock ej må överstiga 1,440 kronor för riksdag.

Korrekturläsare ........................................ »

Vaktmästare ............................................ »

2 §.

Arvode beräknas från inträde i tjänstgöring samt utbetalas vid utgången

av varje månad och sista gången efter slutad tjänstgöring.

Vid beräkning av arvode för del av månad räknas månaden till 30

dagar.

3 §.

Arvodena upphöra:

för kamrarnas sekreterare, notarien och förste stenograferna samt två

kanslister hos vardera kammaren, första vaktmästarna bos kamrarna och

de vaktmästare, som ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas

ledamöter, ävensom för en vaktmästare hos vardera kammaren, sedan

fjorton dagar efter riksdagens avslutande tilländagått;

för en å tryckeriavdelningen anställd vaktmästare, sedan 30 dagar, samt

för övriga å riksdagens kanslis tryckeriavdelning anställda tjänstemän och

vaktmästare, sedan en tid av 25 dagar efter riksdagens slut förflutit; och

för övrig personal med den dag, då tjänstgöringen för en var av dem

slutar.

360:-,

468: —

378: —.

4 $.

Den efter riksdagens slut för tjänstemännen i tryckeriavdelningen anslagna

avlöning, utgörande vedergällning för korrekturläsning samt tillsynen

å tryckning och expediering av alla sådana riksdagshandlingar,

vilka icke före riksdagens avslutande hinna tryckas och till expedition befordras,

med undantag av registret över kamrarnas protokoll och bihanget

därtill, får icke utbetalas förr än det ifrågavarande arbetet blivit behörigen

fullbordat; och skola vaktmästarna för dem tillagd avlönings åtnjutande

vara skyldiga att, så länge tryckningen av riksdagshandlingarna

efter riksdagens slut fortgår, förrätta alla de göromål, som därav påkallas.

5 §.

Kanslideputerade äga att vid slutet av varje riksdag använda högst

500 kronor till biträde vid utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet. 6

6 %.

Innan sista andelen av här omförmält arvode må utbetalas, skall det

vara behörigen styrkt, att vederbörande tjänsteman i föreskriven ord
Bihang

till riksdagens protokoll 193i. 8 sami. Nr 26.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

ning avlämnat ej mindre de utskottens särskilda arkiv tillhörande böcker

och handlingar, som dessa tjänstemän under riksdagen haft örn händer,

än ock de höcker, som från riksdagens bibliotek blivit till dem utlånade.

7 §.

Vid slutet av varje riksdag må till vardera av de under hela riksdagen

i kamrarna anställda förste vaktmästarna och till de kamrarnas vaktmästare,

som ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas

ledamöter, utbetalas ett belopp av 50 kronor. Bärjämte må, jämväl vid

slutet av varje riksdag, till en var av de vaktmästare och vaktmästarbiträden,

vilka efter klockan elva e. m. tjänstgjort vid aftonplena, utbetalas en

extra ersättning av fyra kronor för varje gång sådan tjänstgöring ägt

rum.

8 §.

Genom kanslideputerades försorg och på sätt desamma äga närmare bestämma

skola upprättas vederbörliga register för varje lagtima riksdag

mot av kanslideputerade bestämda arvoden av högst 4,000 kronor för registrens

upprättande och korrekturläsning samt högst 500 kronor åt en

kontrollant av samma arbete, allt för riksdag, som varar minst fyra månader.

För riksdag, som pågår kortare tid, må ifrågavarande arvoden

kunna av kanslideputerade minskas i skälig omfattning.

9 %.

Då inom ständigt utskott behov föreligger att för behandlingen av visst

eller vissa ärenden tillkalla utom utskottets kansli stående person att biträda

utskottet ävensom då fråga är örn ersättning åt tjänstemän och betjänte

i särskilt eller sammansatt utskott, skall utskottet beträffande ersättning

åt sålunda tillkallat biträde eller sålunda anställd kanslipersonal

inhämta kanslideputerades yttrande, innan hos kamrarna förslag i ämnet

avgives.

10 §.

Ovanstående bestämmelser förbliva gällande, intill dess riksdagen annorlunda

beslutar.

övergångsbestämmelse.

Den, som vid 1934 års riksdag är anställd i befattning såsom sekreterare

hos kammare eller hos ständigt utskott, såsom notarie med sekreterargöromål

eller såsom kamrerare hos statsutskottet, med vilken enligt 1933

års avlöningsbestämmelser är förenad rätt till ersättning för mistade

avlöningsförmåner i statstjänst, må vid fortsatt anställning hos riksdagen

i samma befattning eller i annan befattning, med vilken enligt

nämnda avlöningsbestämmelser är förenad dylik rätt, utöver arvode enligt

1 § härovan, uppbära ersättning med hälften av vad han visat sig

hava på grund av tjänstgöring bos riksdagen avstått av till innehavd

statstjänst hörande avlöningsförmåner; skolande ersättning, varom nu

förmäles, utbetalas vid utgången av varje månad och sista gången efter

slutad tjänstgöring.

341217. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934

opaginerad Kontrollera mot PDF

RIKSDAGENS L Ö N E K O M M I T T É

BETÄNKANDE

AVGIVET

DEN 15 DECEMBER 1933

S''1''0 CKHOLM 1934

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Riksdagen.

Med bifall till förslag av bankontskottet i dess utlåtande nr 4 uppdrog

1933 års riksdag åt fullmäktige att, med beaktande av vad utskottet i utlåtandet

anfört, låta verkställa utredning i syfte att ernå ett mera ändamålsenligt

ordnande av avlöningsförhållandena för riksdagens personal.

Med anledning bärav beslöto fullmäktige den 18 maj 1933 att för verkställande

av ifrågavarande utredning tillsätta en av sju ledamöter bestående

kommitté.

Sedan denna kommitté, som antog benämningen Riksdagens lönekommitté,

den 15 december 1933 avgivit betänkande i ämnet, få fullmäktige

härmed till riksdagen överlämna betänkandet.

Stockholm den 4 januari 1934.

KARL HILDEBRAND.

ERIC HALLIN.

AXEL LINDQVIST.

/

/ John Hägglund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Herrar Fullmäktige i riksgäldskontoret.

Med bifall till förslag av bankoutskottet i dess utlåtande nr 4 uppdrog

1983 års riksdag åt herrar fullmäktige att, med beaktande av vad utskottet

i utlåtandet anfört, låta verkställa utredning i syfte att ernå ett mera

ändamålsenligt ordnande av avlöningsförhållandena för riksdagens personal.

Med anledning härav beslöto herrar fullmäktige den 18 maj 1933 att för

verkställande av ifrågavarande utredning tillsätta en kommitté och utsågo

till ledamöter av denna ledamöterna av riksdagens första kammare, f. d.

borgmästaren K. E. von Geijer, tillika ordförande, och redaktören 0. H.

Åkerberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen

G. H. Andersson, lantbrukaren J. Nilsson och konduktören H. K. V.

Bäcklund samt statskommissarien A. G. Thorstenson och kanslirådet G.

H. Berggren. Sedan herr von Geijer av sjukdom blivit förhindrad att

tillsvidare deltaga i kommitténs arbete, utsågo herrar fullmäktige den 19

oktober 1933 herr Andersson att under herr von Geijers sjukdom vara vice

ordförande samt ledamoten av riksdagens andra kammare, förste kontoristen

E. G. E. Eriksson att vara ledamot av kommittén.

Kommittén, som antagit benämningen Riksdagens lönekommitté, har

såsom sekreterare anlitat revisorn i riksgäldskontoret S. 0. Widlund.

Nuvarande avlöningsförhållanden för riksdagens personal.

Ersättning till personalen hos riksdagens kamrar, utskott och kansli

utgår i form av månads- eller dagarvode, varå dyrtidstillägg beräknas.

Till innehavare av ett antal mera kvalificerade befattningar utgår härjämte,

därest befattningshavarna äro statstjänstemän, viss ersättning för

de avlöningsförmåner i statstjänsten, som måste avstås på grund av riksdagst

jänstgöringen.

Vad först angår arvodesbeloppen äro dessa angivna i 1 § av

särskilda, av riksdagen fastställda avlöningsbestämmelser för personalen

hos riksdagens kamrar, utskott och kansli m. m. Sin nuvarande lydelse

erhöllo dessa bestämmelser genom beslut av 1933 års riksdag, och de skola

gälla, intill dess riksdagen annorlunda beslutar. Det då fastställda avlöningsreglementet

är intaget såsom Bilaga A vid detta betänkande. För

flertalet befattningar hava arvodena — på sätt närmare framgår av den

i Bilaga B lämnade översikten — varit oförändrade alltsedan år 1919, då

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

samtliga arvoden icke oväsentligt höjdes. Arvodesbeloppen hava varit

underkastade revision vid 1923 och 1933 års riksdagar, båda gångerna

efter det enligt beslut av riksdagen utredning i ämnet verkställts genom

särskilda av herrar fullmäktige utsedda kommittéer, 1922 års lönekommitté

och riksdagens besparingskommitté. Vid båda tillfällena befunnos

emellertid arvodena i stort sett väl avvägda och endast påkalla

vissa mindre betydande jämkningar. Emellertid genomförde 1933 års

riksdag i anslutning till förslag av riksdagens besparingskommitté

vissa indragningar av personal hos kamrarna, vilka indragningar i och

för sig samt med hänsyn jämväl till riksdagens stegrade arbetsbörda måste

anses motsvara en viss lönesänkning för personalen.1 Riksdagen ansåg

sig icke i vidare mån än genom nu berörda ändringar skett böra ingå på frågan

örn arvodenas storlek utan fann, likaledes i anslutning till förslag av besparingskommittén,

den ytterligare minskning av avlöningsförmånerna, vilken

syntes påkallad av tidsläget, lämpligast böra ske genom reducering

av dyrtidstillägget.

Alltsedan år 1917 har riksdagens personal genom årliga beslut av riksdagen

kommit i åtnjutande av dyrtidstillägg å sina arvoden. Sedan

sådant tillägg under riksdagarna 1917—1920 utgått efter särskilda

grunder, bestämdes vid 1921 års riksdag, att dyrtidstillägg skulle utgå

enligt de grunder, som fastställts för dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst. Enligt dessa grunder gällde i fråga örn avlöning, som

utgjorde mer än 1,250 kronor i månaden, att dyrtidstillägg icke utgick å

den del, som översteg nämnda belopp. För beräkning av dyrtidstillägget

åt de befattningshavare hos riksdagen, som tillika åtnjöto dyrtidstillägg å

statstjänst, sammanräknades de avlöningsförmåner, som uppburos från

statsverket och från riksdagen, och uppbars dyrtidstillägget å sammanlagda

avlöningsbeloppet med angivna maximibegränsning. Efter samma

grunder beräknades dyrtidstillägg åt riksdagens personal under 1922 och

1923 års riksdagar.

Enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) fastställdes maximibeloppen

för den avlöning, varå dyrtidstillägg fick utgå, till 650 kronor vid

oreglerat verk och 800 kronor vid reglerat verk. Emellertid beslöt 1924

års riksdag — som ansåg, att en tillämpning av den sålunda föreskrivna

maximibegränsningen för dyrtidstillägget skulle bliva mindre rättvis för

vissa grupper av riksdagens personal på grund av den förskjutning i avlöningsbeloppen,

som därigenom skulle uppkomma, och väsentligen rubba

proportionen mellan avlöningarna för sagda personal — att tidigare gällande

maximum av 1,250 kronor för sammanlagda avlöningsförmåner,

varå dyrtidstillägg kunde utgå, skulle bibehållas. I övrigt skulle för riks
1

De av 1933 års riksdag vidtagna personalindragningarna och jämkningarna i arvodesbeloppen

beräknades av bankoutskottet medföra en besparing i riksdagskostnaderna å

33,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

dagens personal tillämpas samma bestämmelser, som gällde för statens

befattningshavare vid icke reglerade verk. Efter samma grunder utgick

enligt beslut av 1925—1932 års riksdagar dyrtidstillägg till riksdagens

personal.

Såsom nyss antytts upptog besparing skommittén frågan örn en reducering

av dyrtidstillägget. Kommittén, som ansåg sig icke kunna ifrågasätta,

att denna förmån helt indroges, fann en lämplig reducering kunna

ernås genom införande av en bestämmelse därom, att dyrtidstillägget

skulle från och med 1933 års riksdag utgå efter samma procenttal, som

gällde för reglerade verk. Detta förslag innebar, att dyrtidstillägget,

som vid oförändrade grunder skulle hava utgått efter 28 procent å arvodena,

skulle nedsättas till 10 procent. Med hänsyn till att 1932 års riksdag

med 100 kronor sänkt det maximibelopp för avlöning å reglerad statstjänst,

varå dyrtidstillägg högst må utgå, föreslog besparingskommittén

vidare en lika stor sänkning av förut gällande maximibelopp å 1,250

kronor för beräkning av dyrtidstillägg åt riksdagens personal. Det högsta

belopp, för vilket dyrtidstillägg å sammanlagda avlöningen för månad i

riksdagstjänst och statstjänst finge utgå, skulle sålunda enligt kommitténs

förslag utgöra 1,150 kronor.

Frågan örn dyrtidstillägg åt personalen hos 1933 års riksdag upptogs

härjämte i två inom riksdagen väckta motioner, nämligen nr 119 i första

kammaren av herr Ekman och nr 350 i andra kammaren av herr Lundquist

i Rotebro. I dessa motioner hemställdes, att dyrtidstillägget måtte

utgå enligt de för icke reglerade verk gällande grunderna, dock med iakttagande

av det av besparingskommittén föreslagna maximibeloppet, 1,150

kronor.

Med avseende å den av besparingskommittén föreslagna reduceringen

av dyrtidstillägget till riksdagens personal framhöll 1933 års bankoutskott

— till vilket kommitténs betänkande och ovanberörda motioner hänvisats

— i sitt utlåtande nr 4, att utskottet visserligen funnit skäl kunna anfö

ras mot en åtgärd, varigenom riksdagens egen personal skulle i fråga örn

ändring i grunderna för dyrtidstillägg behandlas annorlunda än befattningshavare

inom statsförvaltningen, vilka under det löpande budgetåret

vore tillförsäkrade dyrtidstillägg enligt av 1932 års riksdag antagna

grunder. Ej heller borde enligt utskottets mening förbises, att vissa grupper

av riksdagens tjänstemän genom de under år 1933 vidtagna personalindragningarna

fått ökad arbetsbörda. Även med beaktande av nu angivna

omständigheter hade utskottet emellertid i likhet med kommittén

funnit det vara i nuvarande tidsläge påkallat, att ersättningen till riksdagens

personal något reducerades. Lämpligen syntes detta, såsom kommittén

föreslagit, böra ske genom beskärning av dyrtidstillägget. Den

nedsättning, som kommittén ifrågasatt eller från 28 till 10 procent, syntes

emellertid vara alltför långt gående. Utskottet hade funnit sig böra såsom

skäligt föreslå, att dyrtidstillägget bestämdes att under 1933 års riks
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

dag utgå med 20 procent. Det högsta belopp, å vilket sådant tillägg å sammanlagda

avlöningen för månad i riksdagst jänst och statstjänst finge

utgå, syntes, såsom kommittén föreslagit, böra fastställas till 1,150 kronor.

Beträffande grunderna för dyrtidstilläggets beräkning i övrigt syntes i

enlighet med vad hittills tillämpats bestämmelserna för icke reglerade

verk böra äga giltighet.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med utskottets förslag. Den besparing

i riksdagskostnaderna, som härigenom ernåddes, uppskattades av

bankoutskottet till inemot 25,000 kronor.

Vad slutligen angår ovanberörda ersättning för mistade avlöningsförmåner,

som utgår till innehavarna av vissa befattningar

hos riksdagen, därest dessa äro statstjänstemän, må följande framhållas.

Genom de nya avlöningsbestämmelser, som från och med år 1922 blevo

gällande för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,

tillhörande den civila statsförvaltningen, kommo i viss mån strängare

regler i tillämpning i avseende å de under dessa bestämmelser fallande

tjänstemäns avlöningsförmåner under tjänstledighet för fullgörande av

uppdrag hos riksdagen. Medan förenämnda statstjänstemän tidigare i

regel åtnjutit, där de icke fått utan vidare med sina statstjänster förena

ifrågavarande befattningar, hel eller partiell tjänstledighet och därunder

i allmänhet haft att avstå å respektive ordinarie tjänster för tiden för

ledigheten löpande tjänstgöringspenningar (d. v. s. ungefär en tredjedel

av avlöningen), stadgades från och med år 1922, att i fall av tjänstledighet

av angiven orsak för befattningshavare vid nyreglerat verk hela lönen

skulle avstås. Då det syntes billigt, att ersättning i någon form bereddes

statstjänstemännen för vad de på grund av sin riksdagstjänstgöring nödgats

avstå av sina ordinarie löner, löstes vid 1922 års riksdag denna fråga

provisoriskt på så sätt, att samtliga tjänstemän, som voro innehavare av

statstjänster, erhöllo ersättning med två tredjedelar av vad de visat sig

faktiskt hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av den till

statstjänsten hörande lönen, samt att särskild ersättning för mistade löneinkomster

tillkom vaktmästare, som innehade statstjänst, i den mån de

styrkte, att de nödgats i oell för riksdagstjänstgöring under år 1922 avstå

större, del av sina fastställda löneförmåner i statstjänst än under motsvarande

del av riksdagstjänstgöring år 1921 varit förhållandet. Skillnaden

mellan tjänstemännen och vaktmästarna i berörda hänseende var

betingad därav, att arvodena till de senare hade fastställts med avseende

därå, att de av sin statsavlöning plägat avstå väsentligt större del — i

regel allt utom ålderstillägg — än vad fallet var beträffande tjänstemännen,

vilka förut i regel förpliktats avstå allenast tjänstgöringspenningarna.

I samband härmed beslöt 1922 års riksdag, att genom herrar fullmäktiges

försorg skulle — i samband med ovan först berörda revision av 1919

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

års avlöningsbestämmelser — åvägabringas utredning rörande definitivt

ordnande av frågan om ersättning till riksdagens personal för mistade

löneinkomster av statstjänst. I sitt i ämnet den 27 november 1922 avgivna

yttrande, vilket finnes tryckt såsom bilaga till 1923 års riksdags kanslideputerades

memorial nr 2, anförde 1922 ars lön clrormiiit t c beträffande

frågan örn ersättning för mistade avlöningsförmåner i huvudsak följande.

»Då det gäller att bedöma denna ersättningsfråga, kunna, såvitt kommittén

ser saken, tre olika lösningar diskuteras.

En anordning, som vid första påseendet kan synas möjlig, är den, att

den statsanställda personalen, som tjänstgör hos riksdagen, icke skulle

beredas någon särskild ersättning för de löneförmåner, vederbörande nödgats

avstå i sin statstjänst. Den ekonomiska förlust, vederbörande härigenom

bomme att vidkännas, skulle antingen kunna kompenseras genom

höjda arvodesbelopp eller ock lämnas utan varje slag av kompensation.

Den förra anordningen — en kompensering med höjda arvodesbelopp förde

statsanställda — skulle emellertid föranleda, utom en väsentlig omredigering

av arvodesstaten, ett till synes omotiverat särskiljande mellan

sådana befattningshavare, vilka äro innehavare av statstjänster, och sådana,

vilka ej äro statstjänstemän, med högre arvodessiffror för de förra

än för de senare. Vidtoges av nu angivna orsak en generell förhöjning av

arvodena för all riksdagens kanslipersonal, skulle arvodesförhöjningar

ifrågakomma, där de icke kunde anses vara av omständigheterna betingade.

Frånsett de lönetekniska svårigheter, som härmed äro förenade,

synes en dylik utväg icke vara tillrådlig. Skulle man ater tänka sig ett

borttagande av all ersättning utan att någon kompensation lämnas, torde

med sannolikhet kunna förutses, att just till de befattningar, där den i

statstjänsten vunna erfarenheten är för riksdagen nyttig och önsklig, någon

kompetent sökande icke skulle anmäla sig, elier med andra ord att

riksdagen skulle gå miste örn de kvaliiicerade statstjänstemän, vilkas biträde

erfarenheten visat hava varit för riksdagens arbeten synnerligen

gagnelig!. Den sålunda antydda utvägen med borttagande av all ersättning

vare sig med eller utan särskild kompensation anser kommittén icke

lämpligen böra beträdas.

En annan möjlighet, som inom kommittén diskuterats, har varit att definitivt

fastställa det vid 1922 års riksdag beslutade provisoriet, nämligen

beredande av ersättning i viss utsträckning åt all statsanställd personal.

Goda skäl kunna ock anföras för en dylik anordning. Men å andra sidan

lämnar dock ett dylikt system rum för vissa anmärkningar, särskilt på

grund av den starkt generaliserade form, varmed det tillämpats. En följd

av denna generalisering har blivit, att systemet kan i vissa fall medföra

ett obehörigt gynnande av de statsanställda framför den övriga hos riksdagen

tjänstgörande icke statsanställda personalen. Det avser nämligen

att åt alla statsanställda bereda en förmån, som väl är berättigad i avseende

å vissa befattningar inom riksdagen men saknar samma grund av

berättigande i avseende å andra.

Kommittén har vid närmare övervägande av spörsmålet ansett sig, med

avvisande av nu antydda utvägar, böra till skärskådande upptaga en

tredje möjlighet till frågans lösning. Denna innebär, att till innehavare

av vissa befattningar inom riksdagen — framför allt utskotten — ersätt
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

ning skulle i viss utsträckning beredas, medan för andra befattningshavare

någon ersättning icke skulle ifrågakomma.

Det torde ej förnekas, att riksdagen vid sitt arbete har fördel av att äga

tillgång till statens tjänstemän. Den erfarenhet och rutin i administrativa

angelägenheter och den sakkunskap på förvaltningens skilda områden,

som hos statstjänstemännen i regel förefinnes, underlättar och befordrar

riksdagsarbetets jämna gång, och framträder detta särskilt vid

det mera kvalificerade arbetet inom de ständiga utskotten, som jämväl i

regel hittills anlitat äldre, i statsförvaltningen betrodda tjänstemän i ansvarsfullare

ställning. Att erhålla dessas biträde måste anses vara för

riksdagen av gagn, och synes riksdagen för detta ändamåls vinnande böra

i viss utsträckning bereda dem ersättning för vad de å sina statstjänster

gå i mistning på grund av tjänstgöringen hos riksdagen.

Vad nu sagts innebär icke någon underskattning av vare sig andra

tjänster inom riksdagen eller de tjänstemän, som bekläda dessa. För de

yngre statstjänstemännen innebär emellertid tjänstgöringen hos riksdagen

så pass stora förmåner av skilda slag, att redan av detta skäl en sådan

ersättning, varom här är tal, ej bör ifrågasättas.

Kommittén finner sålunda fog föreligga att i avseende å ersättningsfrågan

skilja statstjänstemännen i två grupper, den ena med och den andra

utan ersättning för mistad statslön. Frågan gäller nu att angiva de

särskilda befattningar, vilka böra räknas till de olika grupperna.

Kommittén har ansett nödigt, att en så sträng begränsning som möjligt

göres i fråga örn antalet av dem, vilka skulle komma i åtnjutande av ersättning,

och har kommittén därför till denna kategori med ett enda undantag,

vartill kommittén här nedan kommer, allenast velat hänföra sådana

befattningar, som äro förenade med sekreterargöromål. Hit böra

då i främsta rummet räknas sekreterarna i kamrarna och i de ständiga

utskotten och vidare sådana notarier i de ständiga utskotten, vilka förrätta

sekreterargöromål på avdelning. Av dylika notarier finnas för

närvarande 4 i statsutskottet — 1 på varje av utskottets fyra avdelningar

— samt 1 i vartdera av bevillnings- och jordbruksutskotten. Då jämväl

de övriga ständiga utskotten äro i behov av, utom sekreteraren, ytterligare

en kvalificerad kanslitjänsteman, åt vilken uppsättande av utlåtanden kan

anförtros, bör hit jämväl hänföras 1 notarie med sekreterargöromål i

vart och ett av konstitutions-, banko- samt första och andra lagutskotten.

Till sist har kommittén även till denna grupp ansett böra hänföras kamreraren

i statsutskottet. Visserligen äro med denna befattning sekreterargöromål

icke förenade, men å tjänstens innehavare ställas dock sådana

anspråk — i väsentlig grad ökade genom budgetårets omläggning — att

densamma med fog synes höra till dem, vilkas innehavare skulle åtnjuta

ersättning för mistad statslön.

Kommittén har alltså ansett sig böra tillstyrka, att följande tjänstemän,

därest de äro innehaATare av statstjänst, nämligen sekreterarna hos kamrarna

och i de ständiga utskotten, fyra notarier med sekreterargöromål

i statsutskottet samt en dylik notarie i vart och ett av de övriga ständiga

utskotten ävensom kamreraren i statsutskottet, må åtnjuta ersättning i

viss utsträckning för vad vederbörande befattningshavare visat sig hava

på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av de till statstjänsten

hörande avlöningsförmånerna.----

Vad vidare beträffar normen för beräkning av ifrågavarande ersättning,

innebar 1922 års provisorium, att 2/a av vad tjänstemannen visat sig

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

hava avstått av sin statslön skulle av riksdagen ersättas, och hade härvid

som utgångspunkt tagits den tillförene å statslönen i regel rådande proportionen

mellan lön och tjänstgöringspenningar. Medan tjänstemannen

förut åtnjöt dyrtidstillägg jämväl å de avstådda tjänstgöringspenningarna,

skall enligt nu gällande dyrtidstilläggsbestämmelser något dyrtidstillägg

icke utgå å den del av lönen som avstås. Vid sådant förhållande

anser kommittén ersättningen nu böra beräknas efter de avstådda avlöningsförmånerna.

Vad angår proportionen har kommittén icke ansett

sig böra nu föreslå en rubbning av vad vid 1922 års riksdag härutinnan

tillämpats.

Innan kommittén lämnar ersättningsfrågan, vill kommittén allenast

erinra, hurusom inom kommittén diskuterats möjligheten av en anordning,

varigenom det åsyftade målet att åt riksdagsarbetet förvärva de

kvalificerade statstjänstemännen skulle kunna nås utan att utvägen av

särskild ersättning behövde anlitas, nämligen den, att i de av riksdagen

fastställda avlöningsbestämmelserna arvodesbeloppen för de befattningar,

som lämpligen besättas med angivna tjänstemän, a priori sättas jämförelsevis

höga. Normen för bestämmandet av dessa arvodesbelopp torde

emellertid i så fall böra sökas efter en jämförelse med de högre och

högsta lönegraderna inom statsförvaltningen och förmodligen sättas ej

obetydligt över dessa. Dylika höga arvodesbelopp äro dock ej alltid betingade

av omständigheterna; yngre personer i lägre lönegrader kunna

befinnas lämpliga. Vidare torde med fog kunna antagas, att vid fastställandet

av dylika generella arvodesbelopp desamma icke bleve satta så

höga, att icke fara förelåge, att de högst kvalificerade tjänstemännen, som

det läge i riksdagens intresse att förvärva, avhölles från att söka befattningar,

varom nu är fråga. Härtill kommer svårigheten för att ej säga

omöjligheten att efter tid uppskatta det arbete, som är förenat med

ifrågavarande tjänster, och att bestämma, hur mycket arbetstid fullgöres

eller bör fullgöras å tjänsterummet. I vissa fall kan riksdagstjänsten, i

större eller mindre utsträckning, förenas med statstjänst och tjänstemannen

sålunda uppbära ersättning från båda hållen. I andra fall åter täger

riksdagstjänsten sin innehavares hela tid; och detta kan inträffa med i

övrigt likställda tjänster. Tydligt är, att i samma mån en person kan

förena båda tjänsterna i samma mån kommer han i gynnsammare ställning

i förhållande till den, som får ägna längre tid eller hela sin tid åt

riksdagstjänsten, och riksdagens viktigaste tjänstebefattningar höra till

sistberörda kategori.

Vad kommittén i det föregående föreslagit torde innebära större smidighet

och möjlighet att anpassa sig efter omständigheterna. En ganska

säker garanti mot missbruk förefinnes däri, att det ligger i den statsanställdes

ekonomiska intresse att taga så kort ledighet från statstjänsten

som möjligt, då sådan ledighet måste medföra en något minskad inkomst.»

Kommitténs ifrågavarande förslag godkändes av 1923 års riksdag. Stad

gande i ämnet intogs under 4 § i avlöningsbestämmelserna för riksdagens

personal och är alltjämt gällande. Erinras må i detta sammanhang, att

riksdagens besparingskommitté icke ansåg skäligt föreslå någon ändring i

de av 1923 års riksdag fastställda grunderna för ifrågavarande ersättning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Anmärkningar mot avlöningssystemet.

I förenämnda motion 11:350 uttalades bland annat — efter det vissa

ogynnsamma verkningar på den inbördes löneställningen mellan olika

tjänster påvisats skola bliva en följd av ett genomförande av besparingskommitténs

förslag örn nedskärning av dyrtidstillägget — att frågan, huruvida

och i vilken omfattning en omreglering av lönerna för riksdagens

tjänstemän, med beaktande av vars och ens arbete och ansvar, borde göras

till föremål för ingående prövning. Vidare antyddes, att bestämmelsen

örn ersättning för mistade avlöningsförmåner i vissa fall medförde en betydande

ojämnhet i avlöningsförmånerna mellan befattningshavare med

rätt till sådan ersättning och övriga befattningshavare.

Härmed sammanhängande spörsmål hava närmare utvecklats i en av

sekreteraren hos konstitutionsutskottet vid 1933 års riksdag S. Holm

den 1 februari samma år dagtecknad promemoria till bankoutskottets

presidium i fråga örn grunderna för dyrtidstilläggets beräkning

för den tillfälliga i riksdagens tjänst anställda personalen m. m.

Särskilt med tanke på att konstitutionsutskottet sedan gammalt plägat i

sitt kansli anställa yngre eller blivande vetenskapsmän påvisas i proine

morian den ogynnsamma löneställning, som icke-statstjänstemän, vilka

innehava högre kanslitjänster hos de ständiga utskotten, skulle komma att

intaga, därest besparingskommitténs förslag örn sänkning av dyrtidstilllägget

skulle genomföras. Dessa tjänstemän, som icke kunde komma i åtnjutande

av den i 4 § i avlöningsbestämmelserna stadgade ersättningen

för mistade avlöningsförmåner, skulle genom en sådan åtgärd bliva i lönehänseende

sämre ställda än icke blott befattningshavare i motsvarande

tjänsteställning inom statsförvaltningen, utan även de lägre kanslitjänstemännen

hos riksdagen, i den mån dessas befattningar hos riksdagen vore

halvtidstjänster eller bisysslor, något som i regel syntes vara förhållandet.

En sekreterare eller notarie med sekreterargöromål, som icke vore

innehavare av statstjänst, skulle nämligen efter genomförandet av besparingskommitténs

förslag i avlöning uppbära mindre än vad en notarie i

samma utskott genom förenande av till exempel amanuenstjänst vid sidan

av riksdagstjänsten lätt kunde erhålla i sammanlagt arvode per månad i

stats- och riksdagstjänst. Gjordes en jämförelse mellan de högre befattningshavarna

inom riksdagen utan och med a/s ersättning, bomme en sänk

ning av dyrtidstillägget på av kommittén föreslaget sätt att för dessa

båda kategorier verka på ett ganska olikartat sätt. Dyrtidstillägget skulle

absolut sett reduceras mera för de förra än för de senare, med hänsyn till

att tillägget icke utginge på mer än ett visst högsta belopp av sammanlagda

lönen i stats- och riksdagstjänst. Detta vore uppenbart orimligt,

då likvisst de befattningshavare i riksdagens tjänst, som åtnjöte 2/a ersättning

för mistade avlöningsförmåner, sammanlagt uppbure betydligt högre

arvoden än de befattningshavare i motsvarande tjänsteställning, som icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

komme i åtnjutande av denna förmån. Genomfördes besparingskommitténs

förslag, komme sålunda en sekreterare utan 2/a ersättning att i genomsnitt

erhålla omkring 70 procent mindre i sammanlagt arvode än motsvarande

befattningshavare med dylik ersättning oell en notarie med sekreterargöromål

i den förra ställningen genomsnittligt endast hälften mot liknande

befattningshavare i den senare. Det nya systemet skulle till och med

leda till att en notarie med sekreterargöromål och med 2/s ersättning genomsnittligt

skulle komma att erhålla ungefär 50 procent mera i sammanlagda

avlöningsförmåner än en sekreterare utan dylik förmån. Systemet

syntes bliva så orimligt, att en justering av 4 § i avlöningsreglementet

bleve ofrånkomlig. Jämkningen i paragrafen borde gå ut på att efter

första stycket införa ett nytt andra stycke av innehåll, att befattningshavare,

som avsåges i första stycket, men icke innehade statstjänst, jämväl

skulle erhålla viss extra ersättning. Denna syntes böra beräknas efter

något så när liknande grunder som för de befattningshavare, som avsåges

i 4 § första stycket, eller lågt räknat till 300 kronor för notarie med sekreterargöromål

och 400 kronor för sekreterare, d. v. s. omkring 2/3 av amanuensarvode

respektive andre kanslisekreterarlön.

Holms promemoria har jämte en tabell rörande avlöningarna till vissa

tjänstemän hos de ständiga riksdagsutskotten med särskild skrivelse överlämnats

till herrar fullmäktige av ordföranden i 1933 års riksdags konstitutionsutskott,

professorn C. A. Eeuterskiöld för att vara tillgänglig vid nu

förevarande utredning.

I sitt ovanberörda utlåtande nr 4 anförde 1933 års bankoutskott, att utskottet

icke kunnat undgå det intrycket, att det hittills tillämpade avlöningssystemet

i flera avseenden vore mindre tillfredsställande. Särskilt

gällde detta i fråga örn grunderna för beräkning av dyrtidstillägg, vilka

närmast till följd av maximeringsföreskrifterna medförde betydande

ojämnheter i tillämpningen, i det att i samband med varje förändring av

procenttalet för dyrtidstillägget förskjutningar inträdde i relationen mellan

olika befattningshavares avlöningsförmåner, över huvud taget framstode

det som ett önskemål, att avlöningen till riksdagens personal såvitt

möjligt fastställdes att utgå efter enklare och mera enhetliga grunder än

vad nu vore fallet. I främsta rummet syntes detta enligt utskottets mening

böra åstadkommas genom en avveckling av dyrtidstillägget, vilken

syntes desto mer naturlig, som det här vore fråga örn uppdrag av tillfällig

art under viss kortare del av året. Med hänsyn till vad nu anförts funne

utskottet, i viss anslutning till vad i motionen 11:350 framhållits, önskvärt,

att en revision av gällande avlöningsförhållanden för riksdagens personal

komme till stånd.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kommitténs förslag.

De av bankoutskottet för kommitténs arbete uppdragna riktlinjerna gå

i!första liand ut på större enkelhet och enhetlighet i grunderna för avlöningarnas

beräkning. I anslutning härtill har kommittén inriktat sig

på en i huvudsak teknisk revision av gällande avlöningssystem. Denna

begränsning av kommitténs uppgift synes vara desto mer naturlig, som

frågan örn avlöningsförmånernas storlek nyligen prövats av riksdagens

besparingskommitté och personalkostnaderna på dess förslag icke oväsentligt

nedbringats av 1933 års riksdag genom personalindragningar och reducering

av dyrtidstillägget. Lönekommittén har för sin del funnit den

vid nämnda riksdag sålunda reducerade lönenivån vara i stort sett väl

avvägd. Några erinringar mot den år 1923 bestämda placeringen i lönehänseende

av de olika befattningarna hava — frånsett vad som föranledde

de vid 1933 års riksdag genomförda jämkningarna — icke framförts. De

anmärkningar mot avlöningssystemet, för vilka ovan redogjorts, hava sin

grund däri, att den tidigare gällande inbördes lönerelationen mellan olika

befattningshavaregrupper befarades komma att på ett icke önskvärt sätt

rubbas genom den av besparingskommittén föreslagna ganska kraftiga nedskärningen

av dyrtidstillägget. Då riksdagen i sitt beslut i dyrtidstillläggsfrågan

emellertid icke sträckte sig så långt som besparingskommittén,

föreligger nu ett annat läge än det, varifrån anmärkningarna utgingo.

Beslutet har i allt fall medfört en viss förändring i de olika befattningarnas

inbördes relation i lönehänseende. Lönekommittén har dock funnit

sig icke böra generellt eller beträffande vissa grupper av befattningar förorda

vare sig höjning eller sänkning av de senast utgående löneförmånerna

i syfte att söka undanröja antydda olägenheter. Av vikt är emellertid, att

för framtiden liknande olägenheter undvikas. På grund av det anförda

har det synts kommittén vara lämpligt att vid behandlingen av frågan örn

lönesystemets förenkling utgå från, att de avlöningsförmåner, som åtnjutits

under 1933 års riksdag, i stort sett böra bibehållas oförändrade.

Med avseende å det sätt, på vilket en större enkelhet och enhetlighet i

avlöningarna skulle kunna ernås, är kommittén i likhet med bankoutskottet

av den uppfattningen, att detta i främsta rummet bör ske genom en

avveckling av dyrtidstillägget. Såsom utskottet anfört bör sådant tillägg

icke lämpligen förekomma i fråga örn uppdrag av så tillfällig art och så

kort varaktighet som de här ifrågavarande. Från den ställning, kommittén

i det föregående intagit till frågan om skälig lönenivå, bör denna avveckling

ske genom höjning av gällande grundarvoden med belopp, motsvarande

de under 1933 års riksdag utgående dyrtidstilläggen, dock med iakttagande

att enhetliga arvoden bliva gällande för samtliga befattningshavare

inom en och samma lönegrupp.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lösningen av denna fråga kompliceras i någon mån genom att nämnda

tillägg för flertalet befattningar utgått med olika belopp till olika befattningshavare.

Sådana skiljaktigheter hava uppkommit av två olika anledningar.

Dels har i vissa fall förhöjning av dyrtidstillägget utgått till befattningshavare,

som på grund av försörjningsplikt underhållit barn under 16

år, med belopp räknat efter 5 kronor för månad och varje underhållet barn

(s. k. barntillägg). Dels har på grund av bestämmelsen att dyrtidstillägget

skall beräknas å sammanlagda avlöningen i riksdagstjänst och statstjänst

samt högst å ett belopp av 1,150 kronor i månaden, dyrtidstillägg å

samma grundarvode hos riksdagen utgått med olika belopp, alltefter storleken

av avlöningen i statstjänst. Under 1933 års riksdag utgick sålunda

i själva verket dyrtidstillägget (frånsett barntillägget) efter en skala från

lägst 9 procent till högst 20 procent av arvodena. Efter sistnämnda procenttal

beräknades dyrtidstillägget till samtliga icke statsanställda ävensom

till statsanställda i lägre lönegrader.

Då det gällt att avveckla dyrtidstillägget genom inarbetande av detsamma

i arvodena under samtidigt beaktande av önskemålet örn enhetliga

arvoden i så nära anslutning som möjligt till 1933 års lönenivå, har kommittén

funnit sig böra bortse från barntilläggen. Ett sådant förfaringssätt

innebär visserligen en försämring i avlöningshänseende för vissa befattningshavare

men har likväl med hänsyn till kravet på enhetlighet ansetts

böra förordas. Det är därjämte endast ett ganska ringa antal befattningshavare,

som beröres av åtgärden, vartill kommer, att de ifrågakommande

beloppen äro jämförelsevis obetydliga. Under 1933 års riksdag belöpte

sig det sammanlagda beloppet av barntilläggen för hela personalen

till 215 kronor för månad. — Vad därefter angår den skiljaktighet i lönehänseende,

som varit rådande på grund av maximeringsbestämmelsen för

dyrtidstillägget, vill kommittén framhålla, att sådan skiljaktighet vid 1933

års riksdag förelegat, förutom beträffande befattningarna såsom sekreterare

hos kamrarna och de ständiga utskotten, i fråga örn befattningar med

dagarvode av 22, 20 och 18 kronor. En lämplig utväg för att ernå enhetlighet

i förevarande fall är enligt kommitténs mening, att arvodena fastställas

till belopp, som för det stora flertalet befattningshavare i gruppen

innebära minsta möjliga förändring i jämförelse med de år 1933 utgående

beloppen.

Innan kommittén närmare ingår på frågan örn storleken av arvodena,

vill kommittén erinra, att enligt nu gällande bestämmelser avlöningen till

samtliga sekreterare utgår i form av månadsarvode men till övriga be

fattningshavare såsom dagarvode. Då enligt kommitténs förmenande rimlig

anledning till sådan olikhet icke förefinnes, vill kommittén förorda,

att samtliga arvoden beräknas per månad. I samband härmed torde böra

bestämmas, att vid beräkning av arvode för del av månad denna alltid

bör räknas till 30 dagar. Vid ett bifall härtill erfordras vissa formella

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

ändringar i avlöningsbestämmelserna, varom kommittén framlägger förslag

i det följande. Kommittén har vidare ansett önskvärt, att månadsarvodena

fastställas till belopp, som vid delning med 30 komma att motsvara

dagarvoden, icke slutande å annat öretal än multipel av 10.

Vid bestämmande av arvodesbeloppen för de olika befattningarna synes

först böra såsom en särskild grupp behandlas sådana, som avses i 4 § avlöningsbestämmelserna,

nämligen sekreterarna hos kamrarna och de ständiga

utskotten samt notarier med sekreterargöromål och kamreraren bos

statsutskottet. Av de sammanlagt tjugo befattningar, som tillhöra denna

grupp, innehades vid 1933 års riksdag endast tre, nämligen befattningarna

såsom sekreterare bos andra kammaren, sekreterare bos konstitutionsutskottet

och notarie med sekreterargöromål hos samma utskott, av ickestatstjänstemän,

medan övriga sjutton uppehöllos av statstjänstemän.1 De

icke statsanställda befattningshavarna uppburo såsom redan nämnts dyrtidstillägg

efter 20 procent å bela arvodet. Dyrtidstillägget för statstjänstemannen

var emellertid på grund av ovanberörda maximeringsföreskrift

i det övervägande antalet fall reducerat till 90 kronor i månaden.2

Då man torde kunna förutsätta, att ifrågavarande befattningar i framtiden

liksom hittills till övervägande del komma att innebavas av statstjänstemän

och därtill sådana i högre löneställning, vill kommittén föreslå,

att avlöningen för ifrågavarande befattningar — med undantag dock

för befattningen såsom kamrerare i statsutskottet, vilken behandlas i annat

sammanhang — fastställes till samma belopp, som under 1933 års riksdag i

regel utgick till statstjänstemän, endast med iakttagande av ovanberörda

avrundning. I enlighet härmed skulle månadsarvodena bestämmas till:

för sekreterare hos kamrarna och hos statsutskottet (f. n.

månadsarvode 1,000 kronor3) ............................ kronor 1,089

» sekreterare hos konstitutions-, bevillnings-, banko-, första

och andra lag- samt jordbruksutskotten (f. n. månadsarvode

800 kronor3) ...................................... » 888

» notarie med sekreterargöromål (f. n. arvode under månad

örn 30 dagar 600 kronor3) ................................ » 690.

Enligt kommitténs mening torde de nu nämnda arvodena vara tillräckliga

tor att åt riksdagsarbetet förvärva fullt kvalificerade tjänstemän

både från och utom statsförvaltningen. Härvid förutsättes dock, att nu

medgiven rätt till viss ersättning för mistad avlöning i statstjänst kommer

att kvarstå oförändrad. Till denna fråga återkommer kommittén i

det följande. Vad emellertid angår de tre icke-statstjänstemän, som voro

1 Sekreteraren hos bevillningsutskottet, assessorn i Överståthållarämbetet för uppbördsärenden

Gustaf Leijonmarck har här räknats såsom statstjänsteman.

2 D. v. s. 20 procent å skillnaden mellan 1,150 kronor och 700 kronor (maximibelopp, å

vilket dyrtidstillägg må utgå vid reglerade verk).

3 Exklusive dyrtidstillägg, utgörande under 1933 års riksdag i regel 90 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

anställda hos 1933 års riksdag, skulle dessa, därest de av kommittén föreslagna

arvodena godkändes, vid fortsatt anställning hos riksdagen lida

viss inkomstminskning, utgörande för andra kammarens sekreterare lil

kronor, för sekreteraren hos konstitutionsutskottet 72 kronor och för notarien

med sekreterargöromål hos samma utskott 30 kronor, allt för månad

räknat. Till undvikande härav torde det vara skäligt, att nu ifrågavarande

tre befattningshavare vid fortsatt anställning å respektive befattningar

bibehållas vid de avlöningsförmåner, de uppburo under 1933 års

riksdag, så länge de nu för befattningarna föreslagna arvodena utgå oförändrade.

Särskilt beslut härom torde böra fattas av riksdagen.

Vad beträffar befattningen såsom kamrerare hos statsutskottet nedsattes

vid 1933 års riksdag dagarvodet från 20 till 17 kronor, vilket sistnämnda

motsvarar ett månadsarvode av 510 kronor. Härå utgick dyrtidstillägg

med 90 kronor, vadan sammanlagda löneförmånerna per månad

utgjorde 600 kronor. Ersättning för mistad avlöning i statstjänst bar av

kamreraren under de senaste riksdagarna uppburits endast med mycket

obetydliga belopp. Hos kommittén bar kamreraren bos statsutskottet vid

1933 års riksdag gjort framställning i syfte att arvodet för nämnda befattning

bleve — i likhet med vad som tidigare varit fallet — bestämt till

samma belopp, som kunde varda fastställt för notarie med sekreterargöromål.

För sin del bar kommittén icke ansett sig kunna förorda bifall till

detta förslag, men finner likväl skäl föreslå, att ifrågavarande befattning

i lönebänseende likställes med stenograf och förste kanslist. I enlighet

härmed skulle månadsarvodet till kamreraren bos statsutskottet fastställas

till 648 kronor.

Vidkommande härefter övriga befattningar än de i 4 § avlöningsbestämmelserna

avsedda vill kommittén, under erinran att innehavarna av dessa

befattningar vid 1933 års riksdag i regel kommit i åtnjutande av dyrtidstillägg

efter 20 procent, föreslå, att månadsarvodena bestämmas till de

belopp, som framgå av följande sammanställning:

2 — 338187.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Befattning

Notarie (storanotarie) hos kamrarna!

Förste stenograf........................../

Stenograf ...................................\

Förste kanslist ...........................I

Kanslist, tillika registrator ............\

Registrator ................................./

Notarie utan sekreterargöromål hos

ständigt utskott .......................

Korrekturläsare..............................

Kanslist .......................................

Förste vaktmästare hos kamrarna

Postvaktmästare hos kamrarna .....

Förste vaktmästare hos statsutskottet

Vaktmästare i riksdagens kansli.....

Annan vaktmästare.......................

Vaktmästarbiträde

Sekreterare hos tillfälligt utskott ■■■

Sekreterare i riksdagens kansli ......

1933 års riksdag

Kommitténs förslag

Dagarvode

(eski. dyrtids- tillägg)

Motsvarande

för månad om

30 dagar (inkl.

dyrtidstillägg

efter 20 %,dock

ej barntillägg)

Månads-

arvode

Motsvarande

per dag

22: —

792: —

780.—

26: —

18: —

648: —

648: —

21: oo

15: —

540: —

540: —

18: —

14: —

504: —

504: —

16: 8 0

13: —

468: —

468: —

15: 60

12: —

432: —

432: —

14: 40

11: 30

414: —

414: —

13: so

10: 50

378: —

378: —

12: 60

9: 50

342: —

342: —

11: 40

4: 50

162: —

162: —

5: 4 0

Månadsarvode

300: —

dock högst

1,200: — för

riksdag.

360: —

360: —

dock högst

1,440: — för

riksdag.

12: —

Såsom framgår av sammanställningen, innebär kommitténs förslag, att

gällande grundarvoden skola förhöjas med 20 procent. Ett undantag från

denna regel utgör befattningarna såsom notarie (stomnotarie) och förste

stenograf, för vilka befattningar kommittén ansett sig böra förorda ett

arvode av 780 kronor, vilket belopp utgör det ungefärliga medeltalet av

de avlöningsförmåner (inklusive dyrtidstillägg, dock ej barntillägg), som

under 1933 års riksdag utgingo till innehavarna av nämnda befattningar.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser utgår till den tjänsteman inom

kammarens kansli, som av talmannen utses att vid förfall för sekreteraren

bestrida sekreterargöromålen inom kammaren och i övrigt biträda sekreteraren,

utöver fastställt arvode, särskild ersättning med 150 kronor för

månad, dock att arvodet jämte ersättningen ej må överstiga 750 kronor för

månad. Enär dyrtidstillägg utgått å ifrågavarande ersättningsbelopp, synes

detsamma skäligen böra vid nämnda tilläggs bortfallande förhöjas med

20 procent eller till 180 kronor. Av samma skäl bör förhöjning ske av maximibeloppet

för den totala avlöningen från 750 kronor till 900 kronor.

Då det förslag till lönereglering för riksdagens personal, som kommittén

ovan framlagt, såsom redan nämnts i stort sett innebär, att löneförmånerna

skola bibehållas oförändrade, medför förslagets genomförande icke

någon nämnvärd förändring i kostnaderna för personalavlöningar.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kommittén Ilar till övervägande förehaft frågan, huruvida icke i samband

med avvecklingen av dyrtidstillägget indragning jämväl borde ske

av den rätt till ersättning för misteni avlöning i statstjänst, som enligt gällande

avlöningsbestännnelser är tillförsäkrad vissa befattningshavare hos

riksdagen. Genom en sådan åtgärd skulle den fördelen vinnas, att lönesystemet

i alla avseenden bleve enhetligt och lättare att överblicka. Kommittén

har emellertid, såsom ock redan antytts, ansett sig icke böra föreslå

ett slopande av det nuvarande systemet huvudsakligen endast för att

ernå en i och för sig önskvärd enhetlighet och enkelhet. I förevarande fall

skulle nämligen detta mål kunna vinnas endast på bekostnad av huvudsyftemålet

med avlöningsbestämmelserna, nämligen dessas ändamålsenlighet.

Vad särskilt enkelheten beträffar, bör dessutom märkas, att ersättningen

ifråga icke i nämnvärd män komplicerar avlöningssystemet. Såsom framgår

av den ovan lämnade redogörelsen, ägde före år 1922 samtliga statstjänstemän

under ledighet för riksdagstjänstgöring uppbära å statstjänsten utgående

avlöningsförmåner med undantag av tjänstgöringspenningar, därvid

ifrågavarande avlöningskostnader bestredos av respektive departements

eller verks avlöningsanslag. Sedan nämnda år nytt avlöningsreglemente för

civilförvaltningen trätt i kraft och däri stadgats, att under ledigheter av

angivet slag hela lönen skulle avstås, fann sig riksdagen böra övertaga

kostnaderna för ett bibehållande av statstjänstemännen vid deras förutvarande

avlöningsförmåner under tjänstgöring hos riksdagen. Den sålunda

tillkomna rätten till ersättning för mistade avlöningsförmåner i

statstjänst tillerkändes emellertid endast innehavarna av ett fåtal mera

ansvarsfulla befattningar, vilka befattningar i regel kunde förutsättas taga

befattningshavarnas hela eller huvudsakliga arbetskraft i anspråk. Den motivering,

som av 1922 års lönekommitté framfördes för beredande av här avsedda

särskilda ersättning och vilken legat till grund för riksdagens beslut

i ämnet, måste alltjämt i alla delar anses äga full giltighet. Ersättningen

har gjort det möjligt lör riksdagen att få sitt behov av kvalificerad arbetskraft

från statsförvaltningen tillgodosett. Ett slopande av ersättningen

skulle med största sannolikhet äventyra denna möjlighet. Att under sådana

omständigheter övergiva detta system Ilar synts kommittén icke vara

tillrådligt.

Enligt kommitténs mening torde det icke utan stora olägenheter låta sig

göra att — såsom inom kommittén ifrågasatts — helt enkelt utbyta ifrågavarande

ersättning mot en mer eller mindre godtycklig arvodesförhöjning.

Genom en sådan anordning skulle nämligen avlöningsbestämmelserna förlora

den smidighet och möjlighet till anpassning efter olika individuella

förhållanden, som är förenad med det nuvarande systemet därutinnan,

att detsamma automatiskt medgiver högre avlöning åt en statstjänsteman

i högre lönegrad än i lägre. Vad angår den förhöjning av arvodesbeloppen,

som skulle kompensera förlusten av rätten till ersättning för mistade

avlöningsförmåner i statstjänst, är att märka, att densamma bomme att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

tillfalla samtliga tjänstemän oell alltså även sådana, som eventuellt icke

alls eller endast i obetydlig utsträckning behöva åtnjuta ledighet från sin

statstjänst för riksdagstjänstgöringen. Bland andra skulle samtliga ickestatstjänstemän

utan särskild anledning tillerkännas förbättring i lönehänseende.

Det torde vid avlöningsbeloppens bestämmande knappast kunna

undvikas, att beloppen bliva å ena sidan för höga i sådana fall, då för ett

uppdrag kan anlitas yngre tjänstemän i lägre lönegrad, och å andra sidan

för låga för att med säkerhet kunna locka högre tjänstemän med för riksdagsarbetet

särskilt värdefull erfarenhet och rutin. Sist angivna förhållande

skulle givetvis vara ägnat att vid anställandet av nödig personal inskränka

valmöjligheten för riksdagens vederbörande organ till en mera begränsad

krets av tjänstemän. Rekryteringssvårigheter och fara för icke

önskvärd sänkning av sökandes kvalifikationer kunna uppkomma. Uppenbart

är vidare, att ett borttagande av rätten till ersättning för mistad

avlöning i statstjänst kommer att uppmuntra tjänstemännen att söka i

största möjliga utsträckning tjänstgöra å befattning i statstjänst, vilket i

allmänhet torde menligt inverka på arbetet såväl i riksdagen som i statstjänsten.

Nu påvisade olägenheter skulle visserligen icke omedelbart göra sig

fullt gällande, därest de statstjänstemän, som varit anställda hos 1933 års

riksdag, vid fortsatt anställning hos riksdagen bibehölles vid den ersättning

för mistad avlöning i statstjänst, de under de senaste riksdagarna

åtnjutit, i den mån denna icke kompenserats genom arvodesförhöjning.

Olägenheterna komme emellertid härigenom endast att undanskjutas för

en kortare tid. Nyrekrytering av tjänstemän hos riksdagen förekommer

nämligen rätt ofta, och man torde kunna utgå från att i samband med ombyte

av tjänstemän förslag skulle framställas örn att den nye innehavaren

av befattningen skulle erhålla samma löneförmåner som den förutvarande.

Härtill kommer, att personliga lönetillägg av här ifrågavarande slag i och

för sig måste anses mindre tilltalande, särskilt beträffande arvodestjänster.

Betydande svårigheter inställa sig härjämte, då det gäller att rättvist avväga

storleken av den ersättning, som bör utgå i de olika fallen. Förhållandena

under de senaste riksdagarna kunna icke alltid sägas vara

utslagsgivande för den omfattning, i vilken ledighet från statstjänsten

måste förekomma under kommande riksdagar.

Ersättning för mistade avlöningsförmåner har under riksdagarna åren

1922—1924 och 1926—1933 utgått jämväl till en icke statsanställd tjänsteman,

nämligen assessorn i Överståthållarämbetet för uppbördsärenden

Gustaf Leijonmarck, vilken tjänstgjort hos bevillningsutskottet, först såsom

notarie med sekreterargöromål och sedan såsom sekreterare. Beslut

örn ersättningen har årligen fattats av riksdagen på hemställan av utskottet

och har motiverats med att den av Leijonmarck innehavda tjänsten

tillsättes av Kungl. Majit, ehuru avlöningen å densamma utbetalas av

Stockholms stad. Till undvikande av att i fortsättningen årligen skall be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

hova beslutas i förenämnda ersättningsfråga och andra framdeles möjligen

uppkommande liknande fall vill kommittén föreslå, att till 4 § avlöningsbestämmelserna

fogas ett tillägg av innebörd, att med statstjänstemän

skall i fråga örn rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner

likställas innehavare av befattning, som tillsättes av Kungl. Maj:t men

avlönas av kommun. Enligt vad kommittén inhämtat, är antalet sådana

befattningar, vilkas innehavare kunna tänkas ifrågakomma till riksdagstjänstgöring,

synnerligen ringa.

Med avseende å det av sekreteraren Holm framlagda förslaget att till 4 §

avlöningsbestämmelserna skulle fogas ett nytt andra stycke av innehåll,

att befattningshavare, som avsåges i första stycket (d. v. s. sekreterare,

notarier med sekreterargöromål och kamreraren i statsutskottet) men icke

innehade statstjänst, skulle erhålla viss extra ersättning, vill kommittén

slutligen framhålla följande. Förslagsställaren har uppenbarligen tänkt

sig, att sagda ersättning skulle utgöra någon slags kompensation för att

ifrågavarande befattningshavare icke i likhet med statstjänstemän äga

uppbära ersättning för mistade avlöningsförmåner. Syftet med förslaget

synes dock icke vara att åvägabringa ett utsträckande av förmånen av

ersättning för mistad avlöning till andra än statstjänstemän. Enligt förslaget

skulle nämligen även personer, som sakna anställning och sålunda

icke lida någon inkomstminskning på grund av riksdagstjänstgöringen,

ävensom personer med anställning i kommunal eller enskild tjänst, vilken

till äventyrs uppehälles vid sidan av riksdagsarbetet, beredas extra ersättning.

Kommittén får för sin del bestämt avstyrka en sådan anordning.

Utöver vad ovan nämnts hava ändringar i nu gällande avlöningsbestämmelser

icke synts kommittén påkallade.

Kommitténs hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får kommittén

dels framlägga det förslag till avlöningshestämmelser, som återfinnes

i härvid fogade Bilaga C,

dels ock föreslå, att med tillämpning i övrigt av avlöningsbestämmelserna

avlöning till de personer, som under 1933 års riksdag tjänstgjort såsom

sekreterare hos andra kammaren, sekreterare hos konstitutionsutskottet

och notarie med sekreterargöromål hos samma utskott, må, så länge

de i 1 § avlöningsbestämmelserna föreslagna arvodena för ifrågavarande

befattningar gälla, vid fortsatt anställning av dem å respektive befattningar

utgå med samma belopp för månad räknat som under nämnda

riksdag eller med respektive 1,200, 960 och 720 kronor.

Stockholm den 15 december 1933.

På riksdagens lönekommittés vägnar:

GUSTAF ANDESSSON.

j Sten Widlund.

Reservation: se sid. 29.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bilaga A.

Av 1933 års riksdag godkända

Avlöningsbestämmelser för personal hos riksdagens kamrar, utskott och

kansli m. m.

1 *.

Avlöningen utgår till nedanstående befattningshavare med följande belopp:
-

hos kamrarna:

Sekreterare, månadsarvode .............................. kronor 1,000: —

Notarie (stomnotarie), dagarvode ........................ » 22: —

Förste stenograf, dagarvode ............................ » 22: —

Stenograf, dagarvode .................................... » 18: —

Förste kanslist, dagarvode .............................. » 18: —

Kanslist, tillika registrator, dagarvode .................. » 15: —

Kanslist, dagarvode .................................... » 12:_

Förste vaktmästare och vaktmästare, som ombesörjer utdelningen

av postförsändelser till kamrarnas ledamöter,

dagarvode ............................................ » 11:50

Annan vaktmästare, dagarvode .......................... » 9:50.

Anmärkning^ Därest viss tjänsteman inom kammarens kansli utses

av talmannen att vid förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen

inom kammaren och i övrigt biträda sekreteraren, utgår till sådan tjänsteman,

utöver dagarvode, särskild ersättning med 150 kronor för månad,

dock att dagarvodet jämte berörda ersättning ej må överstiga 750 kronor

för månad.

hos statsutskottet:

Sekreterare, månadsarvode .............................. kronor 1,000: —

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål, dagarvode » 20: —

Kamrerare, dagarvode .................................. » 17:_

Registrator, dagarvode .................................. » 15:_

Kanslist, dagarvode .................................... » 12;_

Förste vaktmästare, dagarvode .......................... » 10:50

Vaktmästare, dagarvode ................................ » 9:50.

hos konstitutions-, bevillnvngs-, banko-, första oell andra lag- samt jordbruksutskotten:
-

Sekreterare, månadsarvode .............................. kronor 800: __

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål, dagarvode » 20:_

Annan notarie, dagarvode .............................. » 14;_

Kanslist, dagarvode .................................... » 12: —

Vaktmästare, dagarvode ................................ » 9:50

Vaktmästarbiträde, dagarvode .......................... » 4:50.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2a

hos tillfälligt utskott:

Sekreterare, månadsarvode .............................. kronor 300: —,

vilket arvode dock ej må överstiga 1,200 kronor för riksdag.

i riksdagens kansli:

Sekreterare, månadsarvode .............................. kronor 300:—;

vilket arvode dock ej må överstiga 1,200 kronor för

riksdag.

Korrekturläsare, dagarvode ............................ » 13: —

Vaktmästare, dagarvode ................................ » 10:50.

2 *.

Månads- och dagarvode beräknas från inträde i tjänstgöring samt utbetalas

vid utgången av varje månad och sista gången efter slutad tjänst-- göring.

3 §.

Månads- och dagarvodena upphöra:

för kamrarnas sekreterare, notarien och förste stenograferna samt tvä

kanslister hos vardera kammaren, första vaktmästarna hos kamrarna och

de vaktmästare, som ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas

ledamöter, ävensom för en vaktmästare hos vardera kammaren, sedan

fjorton dagar efter riksdagens avslutande tilländagått;

för en å tryckeriavdelningen anställd vaktmästare, sedan 30 dagar, samt

för övriga å riksdagens kanslis tryckeriavdelning anställda tjänstemän och

vaktmästare, sedan en tid av 25 dagar efter riksdagens slut förflutit; och

för övrig personal med den dag, då tjänstgöringen för en var av dem

slutar.

4 §.

Utöver de i 1 § fastställda arvoden äga följande tjänstemän, därest, de

äro innehavare av statstjänst, nämligen sekreterarna hos kamrarna och

i de ständiga utskotten, notarier, vilka tillika förrätta sekreterargöromål,

till ett antal av fyra i statsutskottet och en i vart och ett av de övriga

ständiga utskotten, ävensom kamreraren i statsutskottet, rätt till ersättning

med två tredjedelar av vad vederbörande befattningshavare visat sig hava

på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av de till statstjänsten hörande

avlöningsförmånerna.

Ersättning, varom nu förmäles, utbetalas vid utgången av varje månad

och sista gången efter slutad tjänstgöring.

5 §.

Den efter riksdagens slut för tjänstemännen i tryckeriavdelningen anslagna

avlöning, utgörande vedergällning för korrekturläsning samt tillsynen

å tryckning och expediering av alla sådana riksdagshandlingar,

vilka icke före riksdagens avslutande hinna tryckas och till expedition befordras,

med undantag av registret över kamrarnas protokoll och hillänget

därtill, får icke utbetalas förr än det ifrågavarande arbetet blivit behörigen

fullbordat; och skola vaktmästarna för dem tillagd avlönings åtnjutande

vara skyldiga att, så länge tryckningen av riksdagshandlingarna

efter riksdagens slut fortgår, förrätta alla de göromål, som därav påkallas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

6 §.

Innan sista andelen av här omförmält arvode eller ersättning må utbetalas,

skall det vara behörigen styrkt, att vederbörande tjänsteman i föreskriven

ordning avlämnat ej mindre de utskottens särskilda arkiv tillhörande

böcker och handlingar, som dessa tjänstemän under riksdagen haft

örn händer, än ock de böcker, som från riksdagens bibliotek blivit till dem

utlånade.

7 $.

Vid slutet av varje riksdag må till vardera av de under bela riksdagen

i kamrarna anställda förste vaktmästarna och till de kamrarnas vaktmästare,

som ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas

ledamöter, utbetalas ett belopp av 50 kronor. Därjämte må, jämväl vid

slutet av varje riksdag, till en var av de vaktmästare och vaktmästarbiträden,

vilka efter klockan elva e. m. tjänstgjort vid aftonplena, utbetalas en

extra ersättning av fyra kronor för varje gång sådan tjänstgöring ägt

rum.

8 §.

Genom kanslideputerades försorg och på sätt desamma äga närmare bestämma

skola upprättas vederbörliga register för varje lagtima riksdag

mot av kanslideputerade bestämda arvoden av högst 4,000 kronor för registrens

upprättande och korrekturläsning samt högst 500 kronor åt en

kontrollant av samma arbete, allt för riksdag, som varar minst fyra månader.

För riksdag, som pågår kortare tid, må ifrågavarande arvoden

kunna av kanslideputerade minskas i skälig omfattning.

9 *.

Då inom ständigt utskott behov föreligger att för behandlingen av visst

eller vissa ärenden tillkalla utom utskottets kansli stående person att biträda

utskottet ävensom då fråga är örn ersättning åt tjänstemän och betjänte

i särskilt eller sammansatt utskott, skall utskottet beträffande ersättning

åt sålunda tillkallat biträde eller sålunda anställd kanslipersonal

inhämta kanslideputerades yttrande, innan hos kamrarna förslag i ämnet

avgives.

10 §.

Ovanstående bestämmelser förbliva gällande, intill dess riksdagen annorlunda

beslutar.

Övergångsbestämmelser.

1. Avlöningen till sekreteraren i riksdagens kansli må för 1933 års lagtima

riksdag utgå med ett månadsarvode av 400 kronor, vilket arvode dock

ej må överstiga 1,600 kronor för hela riksdagen.

2. Kanslideputerade må äga vid slutet av 1933 års lagtima riksdag använda

högst 500 kronor till biträde vid utarbetande och expediering av

riksdagsbeslutet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bilaga B.

Sammanställning, utvisande den ersättning i form av månads- eller dagarvode,

som från och med nedan angivna år utgått till den hos riksdagen

tillfälligt anställda personalen.

(Tecknet = angiver, att någon ändring i arvodet icke skett.)

1912

1918

1919

1923

1933

Hos kamrarna:

Sekreterare, månadsarvode ..............................

750

—

=

1,000

-

=

=

Notarie (stomnotarie), dagarvode (fr. o. m. 1923)

—

—

—

—

—

—

22

—

=

Förste stenograf, dagarvode (före 1923 förste no-

tane) ........................................................

18

—

=

22

—

=

Stenograf, dagarvode (före 1923 notarie) ............

15

—

=

18

—

=

=

Förste kanslist, dagarvode ..............................

14

—

15

—

18

—

=

==

Kanslist, tillika registrator, dagarvode (före 1923

registrator) ................................................

11

—

13

—

15

—

=

=

Kanslist, dagarvode.......................................

8

—

10

—

12

—

-

=

Förste vaktmästare och vaktmästare, som ombe-

sörjer utdelningen av postförsändelser till kam-

ramås ledamöter, dagarvode .......................

1 6

—

7

50

10

—

=

11

50

Annan vaktmästare, dagarvode .......................

5

—

6

50

8

—

=

9

50

Anmärkning. Därest viss tjänsteman inom

kammarens kansli utses av talmannen att vid

förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöro-

målen inom kammaren och i övrigt biträda

sekreteraren, utgår till sådan tjänsteman, utöver

dagarvode, särskild ersättning med 150 kronor

för månad, dock att dagarvodet jämte berörda

ersättning ej må överstiga 750 kronor för må-

nåd (fr. o. m. 1923).

Hos statsutskottet:

Sekreterare, månadsarvode ..............................

650

—

=

900

—

1,000

—

=

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål,

dagarvode.................................................

15

—

20

—

—

Kamrerare, dagarvode ....................... ...........

15

—

=

20

—

=

17

—

Registrator, dagarvode ....................................

11

—

13

—

15

—

=

=

Kanslist, dagarvode .....................................

8

—

10

12

—

=

=

Förste vaktmästare, dagarvode ........................

5

50

7

-

9

—

=

10

50

Vaktmästare, dagarvode .................................

5

—

6

50

8

—

—

9

50

Hos konstitutions-, bevillnings-, banko-, första

och andra lag- samt jordbruksutskotten.

Sekreterare, månadsarvode ..............................

600

-

=

800

—

=

=

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål,

dagarvode ...................................................

15

—

=

20

—

=

=

1 Före 1917 åtnjöt dock icke första kammarens postvaktmästare detta högre vaktmästararvode.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

1913

1918

1919

1923

1933

Annan notarie, dagarvode ..............................

10

_

12

_

14

_

—

=

Kanslist, dagarvode..........................................

S

—

10

—

12

—

=

=

Vaktmästare, dagarvode....................................

5

—

6

50

8

—

=

9

50

Vaktmästarbiträde, dagarvode........................

4

50

Hos tillfälligt utskott:

Sekreterare, månadsarvode ..............................

400

—

=

500

—

O

o

CO

—

=

I riksdagens kansli:

Sekreterare, månadsarvode ..............................

250

—

350

—

400

—

3 _

9 300

—

Registrator och kanslist, månadsarvode ............

200

—

250

—

300

—

1 _

—

—

-■

Föreståndare för tryckeriexpeditionen, dagarvode

20

—

21

50

28

—

4 __

—

-

Korrekturläsare, dagarvode ...................... ......

10

—

11

50

13

-

=

=

Motläsare, dagarvode.......................................

9

-

10

50

1 _

—

—

—

—

—

Vaktmästare.................................................

5

50

7

—

9

—

—

10

50

1 Befattningen utesluten ur avlöningsbestämmelserna.

9 Arvodet begränsat till 1,200 kronor för riksdag.

s Arvodet begränsat till 1,600 kronor för riksdag.

4 Befattningen utesluten ur avlöningsbestämmelserna genom beslut av 1930 års riksdag.

Anmärkning. Till en var av vaktmästarna utgick under 1928—1932 års riksdagar en

tilltällig gratifikation av 1 krona för varje tjänstgöringsdag. Under 1931 och 1932 års riksdagar

utgick härjämte till en var vaktmästare, som före respektive riksdags början tjänstgjort

minst 6 riksdagar, en särskild avlöningsförbättring av 30 öre för varje tjänstgöringsdag,

utan rätt att därå erhålla dyrtidstillägg.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bilaga C.

Förslag

till

Avlöningsbestämmelser för personal hos riksdagens kamrar, utskott och

kansli m. m.

1 §.

Avlöningen utgår från och med början av 1934 års riksdag till nedanstående

befattningshavare med följande belopp för månad:

hos kamrarna:

Sekreterare ............................................

Notarie (stomnotarie) ..................................

Förste stenograf ........................................

Stenograf ..............................................

Förste kanslist ........................................

Kanslist, tillika registrator ............................

Kanslist ................................................

Förste vaktmästare och vaktmästare, som ombesörjer utdelningen

av postförsändelser till kamrarnas ledamöter

Annan vaktmästare ....................................

kronor 1,089: —

» 780:—

» 780:—

» 648: —

» 648: —

» 540:—

» 432: —

» 414:—

» 342: —

Anmärkning. Därest viss tjänsteman inom kammares kansli utses

av talmannen att vid förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen

inom kammaren och i övrigt biträda sekreteraren, utgår till sådan

tjänsteman, utöver arvode, särskild ersättning med 180 kronor för månad,

dock att arvodet jämte berörda ersättning ej må överstiga 900 kronor för

månad.

hos statsutskottet:

Sekreterare ............................................ kronor 1,089: —

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål ........ » 690: —

Kamrerare ....................................... » 648: —

Registrator ............................................ » 540: —

Kanslist ................................................ » 432: —

Förste vaktmästare ................................. » 378: —

Vaktmästare ............................................ » 342:-—.

hos konstitutions-, bevillnings-, banko-, första och andra lag- samt jord
-

bruksutskotten:

Sekreterare ............................................ kronor 888: —

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål ........ » 690: —

Annan notarie .......................................... » 504: —

Kanslist ................................................ » 432: —

Vaktmästare ............................................ » 342: —

Vaktmästarbiträde ...................................... » 162: —

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

hos tillfälligt utskott:

Sekreterare ............................................ kronor 360: —,

vilket arvode dock ej må överstiga 1,440 kronor för riksdag.

i riksdagens kansli:

Sekreterare ............................................ kronor 360:—,

vilket arvode dock ej må överstiga 1,440 kronor för riksdag.

Korrekturläsare ........................................ » 468: —

Vaktmästare ............................................ » 378: —.

2 §.

Arvode beräknas--— tjänstgöring.

Vid. beräkning av arvode för del av månad räknas månaden till 30

dagar.

3 §.

Arvodena upphöra:

för kamrarnas---tilländagått;

för en---förflutit; och

för övrig---slutar.

4 §.

Utöver de i 1 § fastställda arvodena äga följande tjänstemän, därest de

äro innehavare av statstjänst eller av befattning, som tillsättes av Kungl.

Maj:t men avlönas av kommun, nämligen---avlöningsförmånerna.

Ersättning, -

---tjänstgöring.

Den---

påkallas.

5 §.

Innan --

— utlånade.

6 i

Vid---

rum.

7 §.

Genom--

— omfattning.

OO

Då ----- avgives.

9 §.

Ovanstående

---beslutar.

10 $.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Reservation

av herrar Åkerberg, Bäcklund och Eriksson, vilka ansett, att kommitténs

förslag och hemställan hort hava följande avfattning:

Kommitténs förslag.

De av bankoutskottet för kommitténs arbete uppdragna riktlinjerna gå

i första hand ut på större enkelhet och enhetlighet i grunderna för avlöningarnas

beräkning. I anslutning härtill har kommittén inriktat sig på

en i huvudsak teknisk revision av gällande avlöningssystem. Denna begränsning

av kommitténs uppgift synes vara desto mera naturlig, som frågan örn

avlöningsförmånernas storlek nyligen prövats av riksdagens besparingskommitté

och personalkostnaderna på dess förslag icke oväsentligt nedbringats

av 1933 års riksdag genom personalindragningar och reducering av dyrtidstillägget.

Lönekommittén har för sin del funnit den vid nämnda riksdag

sålunda reducerade lönenivån vara i stort sett väl avvägd. Med hänsyn

härtill har kommittén ansett sig böra vid behandlingen av frågan örn

lönesystemets förenkling utgå från att de avlöningsförmåner, som åtnjutits

under 1933 års riksdag, böra i stort sett bibehållas oförändrade, örn än avvikelser

från denna regel i vissa fall, såsom närmare framgår av det följande,

synts böra ske.

Med avseende å---beloppen (se sid. 14—15).

I samband med avvecklingen av dyrtidstillägget bör jämväl genomföras

en avveckling av den ersättning för mistad avlöning i statstjänst, som enligt

4 § avlöningsbestämmelserna utgår till innehavarna av vissa befattningar,

därest dessa äro statstjänstemän. Såsom motivering härför får

kommittén anföra följande.

Det för här ifrågavarande grupp befattningshavare gällande lönesystemet

med avlöningsförmånerna uppdelade i dels arvode, dels ersättning för

mistad avlöning i statstjänst lider av en betydande oformlighet. Att ett

dylikt system kunnat uppstå är oförklarligt, örn man inte hade möjlighet

att se tillbaka på dess historiska ursprung. Före år 1922 hade, som framgår

av den lämnade redogörelsen, samtliga statstjänstemän vid ledighet för

riksdagstjänstgöring rätt att vid sidan av arvodet för riksdagsarbetet bibehålla

sina för statstjänsten utgående löneförmåner med undantag av tjänstgöringspenningarna.

När denna rätt upphörde, inställde sig självklart

vissa övergångssvårigheter. De tjänstemän, som under de närmast föregående

åren anlitats av riksdagen, voro vana vid den dubbelavlöning, som

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

dittills betraktats som skälig. Om de i fortsättningen hänvisades till de av

riksdagen anvisade arvodena utan en väsentlig höjning av dessa, skulle

för dem en betydande inkomstminskning hava inträtt, med den naturliga

påföljden att många i riksdagsarbetet väl insatta och högt skattade

tjänstemän ej längre stöde till riksdagens förfogande. I det läge, som härigenom

uppstod, erbjöde sig två möjligheter att säkerställa en för riksdagen

tillfredsställande rekrytering: å ena sidan att genomföra en reglering

av arvodena, å andra sidan att åt de tjänstemän, som för riksdagsarbetets

skull nödgats utverka ledighet från ordinarie statstjänst, bereda

ersättning för den därav betingade nedsättningen i deras löneinkomster.

Den förra lösningen hade utan tvivel varit den mest rationella. Det senare

alternativet, som — visserligen modifierat att avse endast vissa befattningshavare

— riksdagen, förmodligen av bekvämlighetsskäl, på förslag

av 1922 års lönekommitté stannade för, måste betraktas som ett provisorium.

Men ett provisorium måste förr eller senare avvecklas. Enligt

kommitténs mening torde tiden nu vara inne att skrida till en definitiv

reglering av dessa förhållanden.

Kommittén kan ej finna de skäl, som av 1922 års lönekommitté anförts till

förmån för det nuvarande systemet, giltiga för all framtid. Den smidighet,

som systemet av dess förespråkare tillagts, existerar endast på papperet.

I verkligheten hava under årens lopp mycket starka klagomål just beträffande

bristande smidighet framförts mot systemet, anmärkningar, som ej så

lätt låta sig tillbakavisas. Naturligtvis måste en viss generalisering vidlåda

varje lönesystem. Detta gäller även det av kommittén här nedan förordade.

Den fördel, som beträffande det nu gällande systemet ansetts bestå

däri, att det automatiskt medgiver högre avlöning åt en statstjänsteman i

högre lönegrad än i lägre, kan kommittén ej godtaga som någon dominerande

förtjänst. Principen örn lika lön för lika arbete bör ju ej alldeles förgätas,

när det gäller att utmäta ersättningen till riksdagens tjänstemän.

Samma lön bör sålunda enligt kommitténs mening utgå, vare sig innehavarna

av befattningarna äro statstjänstemän eller icke. Och arvodena

böra vara så avvägda, att de utan varje som helst tillägg motsvara skälig

ersättning för tjänstemännens arbete.

Å andra sidan vill kommittén kraftigt understryka nödvändigheten av

att arvodena tilltagas så, att de göra det möjligt för riksdagen att förvärva

den högsta möjliga grad av expertis. Kommittén inser också, att örn man

vill tillförsäkra sig denna möjlighet på grundval av ett likformigt uppbyggt

system, så som här tänks, en och annan tjänsteman kan komma att

erhålla en avlöning, som ej är motiverad av hans kvalifikationer. Men

denna risk är ej så stor, att den bör avskräcka riksdagen från att göra försöket.

Enligt kommitténs mening bör det vara möjligt att inom ramen av

nuvarande kostnadssumma, ja, i det långa loppet till en betydligt lägre

kostnad, konstruera en lönestat, som ger större rättvisa och större likformighet,

men ändå tillförsäkrar åt riksdagen den högt kvalificerade arbets
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

kraft, som den anser sig behöva. Man torde därvid lämpligast böra utgå

från en uppskattning av de krav, som kunna ställas på vederbörande befattningars

innehavare. Örn det anses, att för uppehållandet av en viss

befattning kräves t. ex. byråchefs kompetens, bör lönen sättas i överensstämmelse

härmed, dock med tillägg av ett skäligt belopp, avsett att ersätta

befattningshavaren för det obehag och den direkta uppoffring, som kunna

vara förenade med att under en del av året avbryta den ordinarie statstjänsten.

På utmätningen av ersättningsbeloppet blir det beroende örn

tjänsterna hos riksdagen skola locka tillräckligt kvalificerade sökande.

Kommittén håller före, att de belopp, som äro upptagna i dess nedan framlagda

förslag, äro så avvägda, att de möjliggöra en tillfredsställande rekrytering.

Å andra sidan medger ju systemet lätt nog en höjning, antingen

generellt eller på vissa poster, örn svårigheter i en framtid skulle uppstå.

Innan kommittén---multipel av 10. (se sid. 15—16).

Vid bestämmande av arvodesbeloppen för de olika befattningarna bör

såsom en särskild grupp behandlas sådana, som avses i 4 § avlöningsbestämmelserna,

nämligen sekreterarna hos kamrarna och de ständiga utskotten

samt notarier med sekreterargöromål och kamreraren hos statsutskottet.

Beträffande denna grupp bör nämligen, såsom redan framhållits, avveckling

ske icke blott av dyrtidstillägget utan även av ersättningen för mistade

avlöningsförmåner i statstjänst. Av de sammanlagt tjugo befattningar,

som tillhöra denna grupp, innehades vid 1933 års riksdag endast tre,

nämligen befattningarna såsom sekreterare i andra kammaren, sekreterare

hos konstitutionsutskottet och notarie med sekreterargöromål hos samma

utskott, av icke-statstjänstemän, medan övriga sjutton uppehöllos av statstjänstemän.

1 De icke statsanställda befattningshavarna uppburo såsom

redan nämnts dyrtidstillägg efter 20 procent å hela arvodet. Dyrtidstilllägget

för statstjänstemännen var emellertid på grund av ovanberörda

maximeringsföreskrift i det övervägande antalet fall reducerat till 90 kronor

i månaden. Ersättningen för mistad avlöning i statstjänst varierade

däremot högst avsevärt, beroende dels på den olika omfattning, i vilken befattningshavarna

åtnjutit ledighet från statstjänsten, och dels på storleken

av deras lön i statstjänst. Avlöningsförmånerna uppgingo under

1933 års riksdag — därvid såsom ersättning för mistad avlöning upptages

det högsta och lägsta belopp, som i genomsnitt per månad utgått till innehavarna

av respektive befattning — till följande belopp, nämligen:

'' Sekreteraren hos bevillningsutskottet, assessorn i Överståthållarämbetet för uppbördsärenden

Gustaf Leijonmarck har här och i det följande räknats såsom statstjänsteman.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

An-

tal

Månads-

arvode

•

Dyrtids-

tillägg

Ersättning lör

mistad avlöning

i statstjänst

Summa

högst

lägst

högst

lägst

lör sekreterare hos kamrarna

och hos statsutskottet:

statsanställda ..................

2

1,000

90

629

225

1,719

1,315

ej statsanställd..................

l

1,000

200

—

—

1,200

lör övriga sekreterare:

statsanställda ..................

5

800

90

532

165

1,422

1,055

ej statsanställd..................

1

800

160

—

—

960

tor notarier med sekreterar- göromål :

statsanställda ..................

9

600

90

505

0

1,195

690

ej statsanställd..................

1

600

120

—

—

720

tor kamreraren hos statsut- skottet :

statsanställd .....................

1

510

90

0

I

1

600

Anmärkas bör i detta sammanhang, att i sådana fall, då statstjänsteman

helt eller delvis uppehållit sin statstjänst, han därjämte uppburit avlöning

jämväl å denna. I vad mån de icke statsanställda tjänstemännen åtnjutit

inkomst av annat arbete än riksdagstjänsten undandrager sig kommitténs

bedömande.

I anslutning till vad kommittén ovan anfört angående storleken av den

avlöning, som bör utgå å här ifrågavarande befattningar, har kommittén

funnit sig böra föreslå, att månadsarvodena för dessa — med undantag

dock för befattningen såsom kamrerare i statsutskottet, vilken behandlas

i annat sammanhang — fastställas till följande belopp, nämligen:

för sekreterare hos kamrarna och hos statsutskottet (f. n. må
nadsarvode

1,000 kronor1)............................................................ kronor 1,260

för sekreterare hos konstitutions-, bevillnings-, banko-, första

och andra lag- samt jordbruksutskotten (f. n. månadsarvode

800 kronor1) ................................................................................... * 1,050

för notarie med sekreterargöromål (f. n. arvode under månad

om 30 dagar 600 kronor1)............................................................ » 825

De sålunda föreslagna arvodena innebära en avlöningsförhöjning för icke

statsanställda innehavare av de tre ifrågavarande befattningarna med respektive

60, 90 och 105 kronor. För det stora flertalet statsanställda befattningshavare

innebär förslaget en större eller mindre lönereducering. Beträffande

två statsanställda notarier med sekreterargöromål, vilka under

1 Exklusive dyrtidstillägg, utgörande under 1933 års riksdag i regel 90 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

1933 års riksdag åtnjutit ingen eller högst obetydlig ledighet från statstjänsten,

skulle dock de föreslagna arvodena med omkring 135 kronor per

månad överstiga de under sagda riksdag uppburna avlöningsförmånerna.

Frånsett sistnämnda ojämnhet, som emellertid synes vara att hänföra till

särskilda förhållanden av mera tillfällig art, torde de föreslagna arvodena

få anses medgiva en såvitt möjligt rättvis avvägning av avlöningsförmånerna

mellan statsanställda och icke statsanställda befattningshavare.

Vad beträffar--- 648 kronor (se sid. 17).

Såsom redan nämnts, skulle de ifrågasatta arvodesbeloppen för flertalet

av de senast hos riksdagen anställda statstjänstemännen vid fortsatt anställning

innebära en nedsättning av avlöningsförmånerna. Till undvikande

härav och för att underlätta övergången till det nya systemet har det

synts kommittén vara skäligt, att de vid 1933 års riksdag anställda statstjänstemännen

må, så länge de föreslagna arvodena utgå oförändrade, vid

fortsatt anställning å respektive befattningar bibehållas vid ungefär de avlöningsförmåner,

som under nämnda riksdag tillkommo dem. I sådant syfte

böra ifrågavarande tjänstemän tillerkännas rätt att åtnjuta ersättning för

mistad avlöning i statstjänst till högst ett så stort sammanlagt belopp för

riksdag, att detsamma tillsammans med det nya arvodet i det närmaste

motsvarar vad som enligt 1933 års avlönings- och dyrtidstilläggsbestämmelser

skulle hava utgått i form av arvode, dyrtidstillägg och ersättning

för mistade avlöningsförmåner i statstjänst. Härvid bör nämnda ersättning

sättas lika med medeltalet av de belopp, som utgått under de senaste

riksdagarna, samt endast de riksdagar medräknas, under vilka befattningshavaren

innehaft samma befattning i såväl statstjänst som riksdagstjänst

som under 1933 års riksdag. I nedanstående sammanställning äro

beträffande en var av ifrågavarande befattningshavare under 1933 års

riksdag intagna uppgifter å dels ifrågavarande medeltalsbelopp för under

senaste riksdagar uppburen ersättning för mistad avlöning, dels den föreslagna

arvodesförhöjningen — frånsett den del därav, som motsvarar kompensation

för dyrtidstillägget (90 kronor) — för månad och för hel riksdag

örn 5 V2 månader, dels och nyssnämnda ersättning reducerad med arvodesförhöjningen.

De i sista kolumnen angivna beloppen utvisa sålunda

vad ifrågavarande befattningshavare skulle äga under en och samma riksdag

högst uppbära i ersättning för mistade avlöningsförmåner i statstjänst. 3

3 — »83187.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

irsättniug för

Föreslagen löne-

Ersättning

efter avdrag

mistad avlö- ning i stats-

förhöjning’

jänst (medel-

för

iv löneförhöj-

tal för de

per

riksdag

ningen (för

senaste riks- dagarna)1

månad

örn 51 /*

mån.

hel riksdag)

Sekreterare hos kamrarna och hos statsutskottet.

Berggren ...................................................

(3) 1,166

170

935

231

Thorstenson ...........................................

(5) 3,506

»

»

2,571

Övriga sekreterare.

Leijonmarck .............................................

(4) 2,905

160

880

2,025

Westling ..................................................

(5) 994

»

114

Thulin......................................................

(1) 2,821

»

»

1,941

Björkholm ................................................

(1) 2,924

»

»

2,044

Idar.........................................................

(5) 2,469

»

»

1,589

Notarier med sekreterargöromål.

Tottie ...................................................

(5) 191

135

743

—

Ekeroth ...................................................

(5) 2,622

>

»

1,879

Borgström ..............................................

(3) 1,961

»

»

1,218

Löwbeer .................................................

(5) 130

»

»

—

Göransson .................................... ...........

(2) 1,939

»

»

1,196

Widlund..... .......................................

(3) 1,154

»

»

411

Walin .....................................................

(2) 1,937

»

1,194

Ericsson ...................................................

(3) 1,057

»

314

Beckman ...... ..........................................

(1) 2,208

>

»

1,465

Kamrerare hos statsutskottet.

Nissen .....................................................

(5) 249

48

264

—

Enligt kommitténs förslag skulle sålunda rätten till ersättning för mistad

avlöning i statstjänst begränsas dels till angivna tjänstemän, dels ock till

angivna belopp för riksdag räknat. I den mån ledighet under kommande

riksdagar icke skulle erfordras i samma utsträckning som under de senaste

riksdagarna, minskas givetvis ersättningen i motsvarande mån. Ersättningen

skulle såsom tidigare utgå med två tredjedelar av de avstådda förmånerna.

— Den av kommittén föreslagna anordningen är visserligen ägnad

att under en övergångstid medföra vissa ojämnheter i fråga örn avlöningsbeloppen.

Dessa komma emellertid i samband med nyrekrytering av personal

att successivt försvinna. Liknande ojämnheter vidlåda för övrigt det

nuvarande systemet. Särskilt beslut rörande ovan föreslagna ersättning

synes böra fattas av riksdagen. Därest kommitténs förslag vinner bifall,

1 Inom parentes äro i kolumnen angivna det antal riksdagar, som medeltalen avse.

’ Skillnaden mellan föreslagna arvodesbelopp och under 1933 års riksdag uppburen avlöning

i form av arvode och dyrtidstillägg.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

bör nuvarande 4 § uteslutas ur avlöningsbestämmelserna och i samband

därmed nummerbeteckningen å efterföljande paragrafer ändras. Förslag

i nu angivna avseenden framläggas av kommittén i det följande.

Vidkommande--- 900 kronor, (se sid. 17—18).

Utöver vad nu nämnts hava ändringar i gällande avlöningsbestämmelser

icke synts kommittén påkallade.

Då det förslag till lönereglering för riksdagens personal, som kommittén

ovan framlagt, innebär, att löneförmånerna för den vid 1933 års riksdag anställda

personalen skola vid fortsatt anställning utgå med i stort sett oförändrade

belopp, medför förslagets genomförande vid oförändrad personaluppsättning

icke någon nämnvärd förändring i kostnaderna. Allteftersom

befattningshavare med rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner

i statstjänst ersättas med nya befattningshavare, komma emellertid rätt

betydande besparingar att ernås.

Kommitténs hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får kommittén

dels framlägga det förslag till avlöningsbestämmelser, som återfinnes i

härvid fogade Bilaga;

dels ock föreslå, att följande hos 1933 års riksdag anställda tjänstemän,

så länge de i 1 § avlöningsbestämmelserna föreslagna arvodena för av dem

då innehavda befattningar gälla, må vid fortsatt anställning å respektive

befattningar, utöver sagda arvoden äga rätt till ersättning med två tredjedelar

av vad befattningshavarna visat sig hava på grund av tjänstgöring

hos riksdagen avstått av de till statstjänsten hörande avlöningsförmånerna,

dock sammanlagt högst till nedan angivna belopp för riksdag, näim

ligen

kanslirådet G. H. Berggren...................... kronor 231

statskommissarien A. G. Thorstenson............ » 2.571

assessorn G. Leijonmarck ........................ » 2,025

förste kanslisekreteraren E. A. Westling........ » 114

hovrättsassessorn O. G. Thulin .................. » 1,941

e. o. hovrättsassessorn S. H. H. Björkholm...... » 2,044

förste kanslisekreteraren S. J. M. Idar .......... » 1,589

kanslirådet O. G. Ekeroth ........................ » 1,879

sekreteraren A. K. Borgström.................... » 1,218

sekreteraren J. H. Göransson .................. » 1,196

revisorn S. O. Widlund .......................... i> 411

t. f. hovrättsfiskalen A. G. Walin .............. » 1,194

sekreteraren K. H. Ericsson .................... » 314

t. f. hovrättsfiskalen N. Beckman .............. » 1,465;

skolande ersättning, varom nu förmäles, utbetalas vid utgången av varje

månad och sista gången efter slutad tjänstgöring.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bilaga.

Förslag

till

Avlöningsbestämmelser för personal hos riksdagens kamrar, utskott och

kansli m. m.

1 %.

Avlöningen utgår från och med början av 1934 års riksdag till nedanstående

befattningshavare med följande belopp för månad:

hos kamrarna:

Sekreterare ............................................

Notarie (stomnotarie) ..................................

Förste stenograf ........................................

Stenograf

Förste kanslist ........................................

Kanslist, tillika registrator ............................

Kanslist ................................................

Förste vaktmästare och vaktmästare, som ombesörjer utdelningen

av postförsändelser till kamrarnas ledamöter

Annan vaktmästare ....................................

kronor 1,260: —

» 780: —

» 780: —

» 648: —

» 648:—

» 540: —

» 432: —

»

»

414: —

342:—.

Anmärkning. Därest viss tjänsteman inom kammares kansli utses

av talmannen att vid förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen

inom kammaren och i övrigt biträda sekreteraren, utgår till sådan

tjänsteman, utöver arvode, särskild ersättning med 180 kronor för månad,

dock att arvodet jämte berörda ersättning ej må överstiga 900 kronor för

månad.

hos statsutskottet:

Sekreterare ............................................ kronor 1,260: —

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål ........ » 825: —

Kamrerare .............................................. » 648: —

Registrator ............................................ » 540: —

Kanslist ................................................ » 432: —

Förste vaktmästare ..... » 378: —

Vaktmästare ............................................ » 342:—.

hos konstitutions-, bevillnings-, banko-, första och andra lag- samt jord
-

bruksutskotten:

Sekreterare ............................................ kronor 1,050: —

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål ........ » 825: —

Annan notarie .......................................... » 504: —

Kanslist ................................................ » 432: —

Vaktmästare ............................................ » 342: —

Vaktmästarbiträde ...................................... » 162:—.

s. 37 Kontrollera mot PDF

hos tillfälligt utskott:

37

Sekreterare ............................................

vilket arvode dock ej må överstiga 1,440 kronor för riksdag.

i riksdagens kansli:

kronor

Sekreterare ............................................

vilket arvode dock ej må överstiga 1,440 kronor för riksdag.

Korrekturläsare ........................................

Vaktmästare ............................................

kronor

»

»

360: —

360:—,

468: —

378: —.

2 i

Arvode beräknas---tjänstgöring.

Vid. beräkning av arvode för del av månad räknas månaden till 30

dagar.

3 §.

Arvodena upphöra:

för kamrarnas---tilländagått;

för en---förflutit; och

för övrig--- — slutar.

4 §''

Den — — — påkallas. (= 5 § i 1933 års avlöningsbestämmelser).

5 §.

Innan sista andelen av här omförmält arvode må utbetalas,---(=

6 § i 1933 års avlöningsbestämmelser)---utlånade.

6 §.

Vid —---rum. (= 7 § i 1933 års avlöningsbestämmelser).

7 >

Genom---omfattning. (= 8 § i 1933 års avlöningsbestämmelser).

8

Då---avgives. (= 9 § i 1933 års avlöningsbestämmelser).

9 §.

Ovanstående---beslutar. (= 10 § i 1933 års avlöningsbestämmelser).

4 — 838187.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.