Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 28

1934-04-13 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1934:28, Bankoutskottets utlåtande Nr 28

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

1

Sr 28.

Ankom till riksdagens kansli den lii april 1934 kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning.

För den granskning av riksgäldskontorets styrelse oell förvaltning, som

åligger innevarande års riksdags bankoutskott, bär utskottet tagit del av

dels de allmänna protokoll och protokoll över låneärenden, som blivit förda

lios fullmäktige i riksgäldskontoret från oell med den 10 januari 1933, intill

vilken dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen

antecknade beslut och åtgärder, till och med den 9 januari 1934, dels

den av riksdagens år 1933 församlade revisorer avgivna berättelsen örn

granskning av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning för tiden 1 juli

1932—30 juni 1933, dels ock fullmäktiges med utskottets memorial nr 2

överlämnade, till 1934 års riksdag avgivna berättelse.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet

avgiva berättelse över den verkställda granskningen.

l:o.

Anmälan örn vägrat utbyte av premieobligationer. Revisorerna hava i

sin förenämnda berättelse (sid. 45—48) återgivit en till dem inkommen anmälan

örn vägrat utbyte1 efter den 18 oktober 1933 av premieobligationer

av år 1923 mot sådana av år 1933. I denna anmälan framhålles, att ehuru

riksgäldskontoret i prospekt och annorledes tillförsäkrat innehavarna av

förstnämnda obligationer rätt att under tiden 18 september—14 oktober

1933 1 samt därefter i mårn av tillgång utbyta dessa obligationer mot obligationer

av 1933 års lån, riksgäldskontoret efter den 18 oktober vägrat

verkställa sådant utbyte och i stället vidtagit försäljning av återstående

obligationer av lånet.

För egen del hava revisorerna i ärendet uttalat, att den av riksgäldskontoret

givna utfästelsen örn utbyte av obligationer ej gärna av allmänheten

kunnat tolkas på annat sätt, än att innehavare av 1923 års premieobligationer

under tiden från och med den 18 september till och med den

14 oktober (efter tidens förlängning den 18 oktober) skulle hava ovillkorlig

rätt att få byta sina äldre obligationer mot 1933 års premieobligationer,

1 Sedermera utsträcktes liden för utbytet lill oell nied den 18 oktober 1933.

Bihang lill riksdagens protokoll 1034, 8 saini. Nr 08. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Utskottet.

och att även därefter dylikt utbyte skulle få äga rum, så länge riksgäldskontoret

ännu innehade osålda premieobligationer av 1933 års emission.

Huruvida denna tolkning även vore den juridiskt riktiga, syntes revisorerna

i detta sammanhang sakna betydelse. Det avgörande syntes nämligen

vara, att emitteringar och konverteringar av statslån beslutades och genomfördes

på ett sådant sätt, att allmänhetens förtroende bibehölles. Revisorerna

funne det därför önskvärt, att alla meddelanden till allmänheten

rörande bland annat villkor och tidpunkter för emittering och konvertering

formulerades så klart och otvetydigt, att någon tvekan örn deras

rätta tolkning icke behövde uppstå.

Med anledning av revisorernas uttalande hava fullmäktige i riksgäldskontoret

i skrivelse den 21 december 1933 — vilken skrivelse återgivits i

anslutning till den tryckta revisionsberättelsen (sid. 53—56) — förklarat,

att fullmäktige aldrig kunnat med orden »och därefter i mån av tillgång»

avse, att utbytet skulle fortgå så länge riksgäldskontoret ännu innehade

några osålda obligationer av det nya premielånet. Följden skulle i så fall

hava blivit, att riksgäldskontoret ej på lång tid skulle hava kunnat avsluta

emissionen av 1933 års premieobligationslån, utan varit nödsakat att

kanske under flera år framåt hålla obligationer tillgängliga för eventuellt

utbyte och sålunda överhuvud taget ej kunnat försälja några obligationer

under emissionstidens senare skede. Då emellertid ifrågavarande

i annonser och prospekt använda formulering tydligen på sina håll föranlett

missförstånd, vore det givetvis angeläget, att vid emission av eventuella

blivande premieobligationslån tillsåges, att meddelanden till allmänheten

gåves sådan avfattning, att missuppfattningar av meddelandenas

innebörd i görligaste mån uteslötes.

Utan att ingå på frågan örn lämpligheten av att i förevarande fall utbyte

av premieobligationer ägt rum samtidigt med försäljning av sådana,

finner utskottet naturligt, att allmänheten på grund av formuleringen

av riksgäldskontorets prospekt m. m. bibringats den uppfattningen,

att sådant utbyte skulle komma att medgivas även efter utgången av

den egentliga uthytesperioden, så länge riksgäldskontoret ännu innehade

osålda obligationer. Såsom framgår av fullmäktiges yttrande, hava fullmäktige

emellertid, i anslutning till vad revisorerna anfört, ställt i utsikt

att vid emission av eventuella blivande premieobligationslån skulle tillses,

att meddelanden till allmänheten så avfattades, att missuppfattning av

meddelandenas innebörd så vitt möjligt icke uppstode. Vid sådant förhållande

bär utskottet endast ansett sig böra vad i detta ärende förekommit

för riksdagen

omförmäla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

2:o.

3

Emittering av premieobligationslån. Revisorerna hava vidare i sin förenämnda

berättelse (sid. 48—52) framställt vissa anmärkningar mot det

sätt, på vilket emitteringen av 1931 års oell 1933 års premieobligationer

skett och därvid särskilt berört vissa åtgöranden från riksgäldskontorets

och dess kommissionärers sida. Enligt revisorernas mening bade åtskilliga

omständigheter vid emissionen av dessa premieobligationslån säkerligen

bidragit till att bos allmänheten ingjuta en viss misstro.

Revisorerna hava vidare gjort gällande, att fullmäktige vid uppläggandet

av 1933 års premieobligationslån utgått från en räntefot, 4.3 procent,

som legat för högt i förhållande till den effektiva medelräntan å statsräntelån

vid ifrågavarande tidpunkt, samt att fullmäktige icke heller tillräckligt

beaktat den sjunkande tendensen i det allmänna ränteläget. Enligt

revisorernas mening borde vid uppläggande av premieobligationslån vinstplanen

så uppgöras, att räntekostnaden beräknades på ett för staten i förhållande

till läget på penningmarknaden något gynnsammare sätt än som

skedde beträffande 3933 års premieobligationslån. Med hänsyn till att beslutet

örn vinstplanen för lånet fattades redan i mars 1933, ehuru lånet var

avsett att emitteras först i augusti samma år, hava revisorerna ifrågasatt,

örn icke sådana anordningar kunde vidtagas, att kortare tid förflöte mellan

beslut örn uppläggandet av ett premieobligationslån och själva låneemitteringen,

i vilket fall läget på penningmarknaden med större säkerhet

skulle kunna bedömas.

Beträffande frågan huruvida systemet med försäljning av premieobligationer

på avbetalning borde bibehållas eller ej, hava revisorerna icke ansett

sig böra göra något uttalande. Örn köp av obligationer på avbetalning

även vid eventuella framtida emissioner skulle möjliggöras, ville

revisorerna dock ifrågasätta, örn icke riksgäldskontoret självt — möjligen

i samverkan med andra statens institutioner — skulle kunna handhava

även denna del av försäljningen. I varje fall syntes det, som örn en närmare

utredning av denna fråga kunde vara befogad. Skulle det därvid

visa sig, att det nuvarande systemet med särskilda auktoriserade kommissionärer

vore att föredraga — varvid de direkta kostnaderna för emissionen

icke borde få vara ensamt eller ens i huvudsak avgörande — syntes

det revisorerna, som örn de mellan riksgäldskontoret och kommissionärerna

träffade överenskommelserna i form av kontrakt, tillståndsbevis

eller annorledes borde utformas med än ytterligare noggrannhet. Sammanblandningen

vid försäljning hos kommissionärerna av å ena sidan

från riksgäldskontoret enligt kontrakt övertagna och å andra sidan i

öppna marknaden (riksgäldskontorets kassaexpedition däri inbegripen)

inköpta obligationer måste i varje fall och särskilt ur allmänhetens synpunkt

anses vara mindre lämplig. Vidare ville revisorerna ifrågasätta,

huruvida icke vid avbetalningsköp köpares rätt att vid köpeavtalets hä
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

vande på grund av bristande betalning nied visst avdrag återfå inbetalt

belopp borde på ett effektivare sätt delgivas allmänheten.

Med anledning av vad revisorerna uttalat beträffande förefintligheten

av en viss misstro hos allmänheten, hava fullmäktige i sin ovanberörda

skrivelse framhållit, att trots de många enligt fullmäktiges mening oliernula

anmärkningar, som i pressen eller annorledes framkommit mot riksgäldskontorets

handläggning av premielånsemissioner, fullmäktige på goda

grunder vågade tro, att allmänhetens förtroende för riksgäldskontoret»

verksamhet dock ej blivit rubbat.

Med avseende å kostnaderna för 1933 års premieobligationslån hava fullmäktige,

bland annat, meddelat, att vinstplanen uppgjorts så, att densammas

slutsiffra ungefärligen överensstämt med den ränta, som för lånet

i fråga på grund av ränteläget vid tiden, då lånet beslöts, kunde anses

lämplig. Det vore enligt fullmäktiges mening en riktig och sund princip,

att köpare av premieobligationer finge räkna med ett totalt årligt vinstbelopp,

som motsvarade förräntningen av vanliga räntebärande obligationer,

och sålunda ej försattes i en sämre ställning än innehavarna av de

sistnämnda. I samband härmed hava fullmäktige uttalat, att man givetvis

borde sträva efter att vid eventuellt uppläggande av nya premieobligationslån

söka i möjligaste mån nedbringa tiden mellan fastställandet av

vinstplanen och lånevillkoren i övrigt samt själva låneemissionen för att

därigenom kunna så nära som möjligt anpassa villkoren till det vid emissionen

aktuella läget på penningmarknaden.

Beträffande den av revisorerna berörda frågan örn försäljning av premieobligationer

på avbetalning hava fullmäktige uttalat, att en avbetalningsförsäljning

genom riksgäldskontoret självt säkerligen komme att

bliva för statsverket mycket dyrbar med hänsyn till den personalkrävande

organisation, som en sådan anordning skulle nödvändiggöra. Därest

samverkan skulle etableras med någon statsinstitution, vore postverket den

enda, som därvid kunde komma i fråga. På anmodan av riksgäldskontoret

hade postverket redan vid emittering av 1921 års premieobligationslån erbjudit

sig att till allmänheten sälja obligationer på avbetalning, men denna

försäljningsform visade sig emellertid icke lämplig för postverket, varför

de underhandsförfrågningar som sedermera gjorts angående förnyad avbetalningsförsäljning

icke lett till något resultat. Därest ett nytt premieobligationslån

i framtiden skulle komma att uppläggas, syntes emellertid

en förnyad undersökning angående möjligheterna för en försäljning på

avbetalning med postverkets medverkan böra åvägabringas. Fullmäktige

ansa ge sig dock redan nu kunna uttala såsom sannolikt, att en dylik undersökning

skulle komma att giva ett sådant resultat, att valet i själva

verket endast komme att stå mellan att för avbeta! ningsförsäljningen anlita

privata kommissionärer eller ock avstå från denna försäljningsform.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 5

De påpekanden, som av revisorerna gjorts beträffande vissa förhållanden

i samband med emitteringen av bär ifrågavarande premieobligationslån,

hava synts utskottet icke påkalla annat uttalande från utskottets

sida än att utskottet förutsätter, att fullmäktige vid blivande emissioner

av premieobligationslån icke skola underlåta tillse, att anledning

till berättigat missnöje hos allmänheten icke uppkommer.

I likhet med revisorerna anser utskottet, att de årliga kostnaderna för

1933 års premieobligationslån i form av vinstutlottningar fastställts till

högre belopp än som betingats av läget på penningmarknaden. I väsentlig

mån var detta förhållande föranlett av räntelägets utveckling under

den ansenliga tid — mer än fem månader — som förflöt från det beslutet

örn lånets uppläggande fattades och dess emittering skedde. Emellertid

hava fullmäktige förklarat sig komma att vid eventuellt uppläggande

av nya premieobligationslån i möjligaste mån söka nedbringa tiden

mellan lånebeslut och låneemission. Med anledning av den principiella

ståndpunkt, som fullmäktige synas intaga till frågan örn grunderna för

bestämmande av storleken av vinstutlottningarna å premieobligationslån,

vill utskottet framhålla, att villkoren för sådana lan, vilka till sin konstruktion

så väsentligt skilja sig från vanliga räntebärande obligationslån,

givetvis i första hand böra bestämmas med hänsyn till läget på den

speciella marknaden för premieobligationer.

Vad slutligen angår den av revisorerna berörda frågan örn försäljning

av premieobligationer på avbetalning liava fullmäktige ställt i utsikt, att,

därest ett nytt premieobligationslån skulle komma att uppläggas, undersökning

skall verkställas av möjligheterna för postverkets medverkan

därutinnan. I anslutning till vad revisorerna i detta sammanhang anfört

vill utskottet uttala, att, för den händelse riksgäldskontoret framdeles vid

försäljning av premieobligationer skulle komma att anlita biträde av privata

kommissionärer, denna försäljning synes böra regleras med beaktande

av de synpunkter, som av revisorerna framhållits.

Vad revisorerna anfört beträffande emitteringen av här ifrågavarande

premieobligationslån, har utskottet härigenom velat för riksdagen

omförmäla.

Åtgärder i fråga örn riksbyggnaderna å Helgeandsholmen lii. lii. Enligt

gällande reglementen för riksbanken och riksgäldskontoret äga fullmäktige

i dessa båda verk att gemensamt bland annat vidtaga de åtgärder,

som erfordras för utförande av riksdagens beslut i fråga om nya byggnader

för riksdagen m. m. och riksbanken, allt i överensstämmelse med de

närmare föreskrifter, som i särskilda skrivelser den 11 och 12 maj 1888

och den G april ISOG blivit av riksdagen meddelade.

Gemensamma sammantriiden mellan bemälda fullmäktige för utförande

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

av ifrågavarande uppdrag hava, enligt vad utskottet inhämtat, ägt rum

den 18 maj och den 21 december 1933, därvid behandlats frågor örn tillstånd

till omnibusstrafik i Riksgatan och angående körhastigheten å samma

gata; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

4:o.

Protokoll och berättelser. Vid granskning av ovannämnda protokoll och

berättelser har utskottet i övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat

särskilt yttrande från utskottets sida; vilket utskottet härmed får

för riksdagen

anmäla.

5:o.

Ansvarsfrihet. Revisorerna hava i sin berättelse anmält, att revisorerna

för sin del tillstyrkte, att ansvarsfrihet måtte beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret

för den tid, revisionen omfattat.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende på riksgäldskontorets ställning

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej

funnit anledning till erinran i annat avseende än vad förut blivit anfört

samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas

ansvarsfrihet ej mindre för den av riksdagens år 1933

församlade revisorer granskade förvaltningen av riksgäldskontoret

under tiden 1 juli 1932—30 juni 1933 än

även för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade

i fullmäktiges protokoll från och med den 10 januari

1933 till och med den 9 januari innevarande år.

Stockholm den 13 april 1934.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindley, Stendahl, Ström i Lidköping, Johansson

i Friggeråker, Ernfors och Bjurström*; samt

från andra kammaren: herrar Leffler, Ryberg, Paulsen, Johansson i Sollefteå*, Wikström*,

Ahl, Persson i Tidaholm* och Westerdahl.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

7

Reservation

vid punkten 4;o (äng. protokoll och berättelser):

av herrar Stendahl och Ernfors, som ansett, att i utskottets utlåtande

bort inflyta en punkt av följande lydelse:

»Dispositionen av s. k. vinst å 1923 års premieobligationslån. Enligt

villkoren för 1923 års premieobligationslån å 120,000,000 kronor hava under

mars och september vart och ett av åren 1924—1933 utlottningar ägt rum

av 12,683 vinster till belopp av 3,000.000 kronor eller sammanlagt 6,000,000

kronor årligen. Medel för bestridande av inlösen av utfallna vinster hava

ställts till riksgäldskontorets förfogande genom anslag å riksstaten under

rubriken räntor å statsskulden. Enligt förenämnda villkor skulle innehavare

av en till detta lån hörande obligation tre månader efter sista utlottningen,

därest obligationen ej utfallit med vinst, i utbyte erhålla en

statsobligation å 50 kronor, löpande med 5 procent ränta, med rätt dock

för riksgäldskontoret att i stället med 50 kronor inlösa ifrågavarande premieobligation.

Obligation, varå vinst utfallit, skulle icke utbytas eller

inlösas men däremot få deltaga i samtliga vinstutlottningar. Det sammanlagda

beloppet av de obligationer av 1923 års premieobligationslån,

å vilka vinst utfallit och vilka sålunda vid utgången av lånets löptid icke

behövde inlösas av riksgäldskontoret, uppgick efter sista vinstutlottningen

i september 1933 till 12,056,300 kronor.

I augusti 1933 utfärdade riksgäldskontoret kungörelse angående inlösen

av 1923 års premieobligationslån, enligt vilken kungörelse innehavare av

de obligationer, varå vinst icke utfallit, ägde få desamma kontant inlösta

eller utbytta mot obligationer av ett samtidigt upplagt nytt premieobligationslån

av år 1933. Det obligationsbelopp av 1923 års lån, som berördes

av detta erbjudande, utgjorde i runt tal 108,000,000 kronor (120,000,000—

12,056,300).

På grund av bestämmelsen att med vinst utfallna premieobligationer av

1923 års lån icke behöva inlösas av riksgäldskontoret, har statens obligationsskuld

i samband med varje dragning minskats med värdet av de

obligationer, som då för första gången utfallit med vinst. Riksgäldsfullmäktige

hava funnit lämpligt föreskriva, att den sålunda inträdda skuldminskningen

skulle bokföras först vid lånets inlösen, då alltså statsskulden

på en gång minskats med hela det ifrågavarande obligationsbeloppet.

Detta bokföringssätt torde emellertid icke i sak innebära någon ändring

i det förhållandet, att genom vinstutlottningarna faktiskt ägt rum en successiv

amortering av statsskulden av samma art som varje annan amortering.

Att de för vinstutbetalningarna erforderliga beloppen i sin helhet

anvisats under rubriken ränta å statsskulden i stället för att, såsom bort

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

ske, fördelas på ett ränteanslag oell ett anslag för amortering är ägnat att

i någon mån undanskymma det faktum, att här under arens lopp pågått

en verklig, av skattemedel bestridd amortering å statsskulden. Såsom bevis

för riktigheten härav torde det i detta sammanhang höra erinras örn

följande.

Riksdagens år 1929 församlade revisorer framhöllo under § 24 i sin berättelse

örn granskningen av statsverket önskvärdheten av att en ändring

vidtoges i bokföringen av statens skuld för 1923 års premieobligationslån

i syfte att skulden minskades dels med det sammanlagda beloppet av sådana

obligationer, vilka vid redan verkställda dragningar utfallit med

vinst, dels ock med värdet av de obligationer, å vilka vinst utfölle, i den

mån nya dragningar ägde rum.

I anledning av revisorernas berörda uttalande anförde riksräkenskapsverket,

att enligt verkets mening motsvarade varken den av riksgäldsfullmäktige

eller den av riksdagens revisorer intagna ståndpunkten exakt det

faktiska läget av statens skuldförhållande vid olika tidpunkter. Mot den

förra ståndpunkten kunde invändas, att de obligationer, vilka utfallit med

vinst, icke längre representerade en mot det nominella värdet svarande

fordran hos staten. Att åter i enlighet med revisorernas förslag helt avskriva

nämnda obligationer läte sig icke göra. Obligationerna i fråga måste

nämligen vid varje tidpunkt anses äga ett värde, svarande mot det till

samma tidpunkt diskonterade värdet av återstående sannolika vinstbelopp.

Detta diskonterade värde representerade alltså statens, till dessa obligationer

hänförliga skuld. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning vore

vinstutdelningarna sålunda att betrakta såsom kombinerade ränteutgifter

och kapitalavbetalningar. Statens skuld å 1923 års premieobligationslån

minskades härigenom vid varje vinstutdelning nied visst belopp, men skulden

sammanfölle först efter sista vinstutdelningen med värdet av de obligationer,

å vilka vinst icke utfallit. Ett genomförande av ändrad bokföring

av 1923 års premieobligationslån i enlighet nied de av riksräkenskapsverket

sålunda angivna grunderna skulle emellertid medföra komplikationer

beträffande såväl själva bokföringen som beträffande anvisandet av

anslag till vinstutdelning. Med hänsyn härtill och då hela lånet dessutom

inom få år helt bomme att inlösas, funne riksräkenskapsverket tillräckliga

skäl icke föreligga att för det dåvarande vidtaga ändring i redovisningen

av statens ifrågavarande skuld.

Av riksgäldsfullmäktiges protokoll över låneärenden för den 2 november

1933 framgår, att fullmäktige besluta, att ovanberörda belopp å

12,056,300 kronor skulle, såsom varande en å riksgäldskontorets rörelse uppkommen

vinst, i riksgäldskontorets räkenskaper tillgodoföras ett särskilt

konto, benämnt »Vinst vid inlösen av 1923 års premieobligationslån», samt

vid början av budgetåret 1934/1935 tillhandahållas statsverket genom insättning

å dess giroräkning å titeln »Riksgäldskontorets inkomstmedel».

Från beslutet var vice ordföranden herr Kobb skiljaktig under uttalande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

9

i huvudsak, att, då statsskulden minskats eller amorterats med ifrågavarande

12 miljoner kronor, någon för budgetändamål disponibel vinst icke

förefunnes.

Vad sålunda förekommit bär givit utskottet anledning till följande uttalande.

Någon tvekan torde icke kunna råda därom, att de verkställda vinstutbetalningarna

å 1923 års premieobligationslån jämväl innefattat amortering

av de vinstutlottade obligationerna. Vid sådant förhållande torde

det icke kunna göras gällande, att det sammanlagda beloppet å sålunda

utlottade obligationer, utgörande omkring 12 miljoner kronor, är en tillgång,

som står till förfogande för statsregleringsändamål. Att fullmäktige

trots detta funnit sig kunna fatta beslut örn att tillhandahålla statsverket

beloppet såsom en å riksgäldskontorets rörelse uppkommen vinst,

finner utskottet synnerligen anmärkningsvärt. Då beloppet ifråga självfallet

icke kan göras tillgängligt på annat sätt än genom ny upplåning,

innebär den av fullmäktige beslutade åtgärden, att lånemedel under missvisande

beteckning skulle disponeras för finansiering av skattebudgeten.

Den av fullmäktige sålunda intagna ståndpunkten synes utskottet desto

mer ägnad att ingiva betänkligheter, som det i enlighet med denna ståndpunkt

med lika rätt kan hävdas, att å andra statslån redan amorterade

belopp skola kunna, efter det att motsvarande belopp gjorts likvida genom

ny upplåning, ställas till statsverkets förfogande såsom vinstmedel.

Vad i detta ärende förekommit har synts utskottet vara av den beskaffenhet,

att utskottet icke kunnat underlåta att detsamma för riksdagen

omförmäla.»

Bihang Ull riksdagens protokoll 193i. S sami.

Nr 2*.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:205 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. s. 1 i texten