Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från vissa stadganden angående bankbolags inlåning.

1934-04-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1934:34, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från vissa stadganden angående bankbolags inlåning.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Nr 34.

, Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1934 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från

vissa stadganden angående bankbolags inlåning.

I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1934 dagtecknad proposition, nr

238, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsreformen, föreslagit

riksdagen antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från vissa stadganden

angående bankbolags inlåning.

Härigenom förordnas, att Konungen för viss bestämd tid, dock ej längre

än till och med den 30 juni 1936, må i nedan angivna hänseenden medgiva

undantag från vad i 49 och 165 §§ lagen örn bankrörelse stadgas örn bankbolags

inlåning:

1. Bankbolag, vars egna fonder uppgå till mera än fem miljoner kronor,

må befrias från skyldighet att iakttaga stadgandet att inlåningen

icke må överstiga åtta gånger beloppet av bolagets egna fonder.

2. Utöver det belopp, vartill bankbolags inlåning jämlikt nämnda lagrum

samt medgivande som kan hava lämnats enligt första punkten högst

må uppgå, må inlåning förklaras tillåten med ett belopp motsvarande bolagets

inneliggande kassa jämte vad för bolagets räkning innestår hos

Sveriges riksbank.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

11

Enligt 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse,

såsom dessa lagrum lyda enligt lag den 21 maj 1920 (nr 211), må bankaktiebolags

och solidariskt bankbolags inlåning, där bolagets fonder uppgå

till högst fem miljoner kronor, allenast med det belopp, som motsvarar vad

för bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga fem

gånger beloppet av bolagets egna fonder. Uppgår bankbolags egna fonder

till mera än fem miljoner kronor, må enligt samma lagrum inlåning äga

rum högst till belopp av tjugufem miljoner kronor ökat med nio gånger

skillnaden mellan beloppet av bolagets egna fonder och fem miljoner kronor,

dock att inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger beloppet av bolagets

egna fonder.

En riklig tillgång på insättarmedel i vissa banker har medfört, att den

sålunda föreskrivna relationen mellan inlåningen och de egna fonderna

icke kunnat i några fall upprätthållas. I anledning härav har Svenska

bankföreningens styrelse i skrivelse den 9 december 1933 till Konungen

hemställt örn åtgärder i syfte att möjlighet bereddes bankerna att — i

likhet med vad under viss period tidigare varit förhållandet — i fall

av behov erhålla tillstånd av vid beräknandet av sin inlåningsrätt med

sina fonder likställa kapital, som anskaffats genom emission av förlagsbevis.

Sedan bank- och fondinspektionen avgivit utlåtande över denna

framställning, har bankföreningens styrelse ingivit en ny framställning

i ämnet, innefattande förslag, till följande jämkningar i gällande regler

för beräknande av inlåningsrätten, nämligen:

l:o) Den rätt, som tillkomme banker med fonder av högst fem miljoner

kronor, att från inlåningssumman avdraga det belopp, som motsvarade vad

som för vederbörande banks räkning innestode hos annan inländsk bank,

utsträcktes till att gälla samtliga banker och att avse jämväl medel, som

innestode hos riksbanken; samt

2:o) Den till inlåningsregeln rörande de större bankerna fogade restriktionen,

att inlåningssumman dock icke finge överstiga åtta gånger beloppet

av bankens egna fonder, uppmjukades genom meddelande av befogenhet

för Kungl. Majt att i särskilt fall bevilja dispens därifrån, varav skulle

följa att i dylikt fall inlåningsmaximum komme att beräknas uteslutande

efter huvudregeln, oavsett huruvida detta maximum komme att något överstiga

åtta gånger fondernas belopp.

Detta förslag har tillstyrkts av bank- och fondinspektionen, som jämväl

framlagt förslag till lag örn ändrad lydelse av 49 och 165 §§ banklagen,

innefattande ändring i de båda avseenden, som i den sista framställningen

från bankföreningens styrelse föreslagits.

Härjämte hava fullmäktige i riksbanken — under framhållande av

önskvärdheten av att dispens från inlåningsregeln endast lämnades för

viss begränsad tid — förklarat sig icke avstyrka bifall till förslaget.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

Såsom torde framgå av det anförda påkallas ändringar i de år 1920 ge
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Vtsk&ttet.

nomförda bestämmelserna i banklagen örn förhållandet mellan bankbolags inlåning

och egna fonder icke av något mera allmänt behov. I huvudsak

är det förhållandena i en av våra storbanker, som föranlett ifrågavarande

framställningar. Härjämte visar utredningen, att två av de solidariska

bankbolagen enligt senaste uppgifter lia en inlåning, som är något större

än lagen egentligen medgiver, samt att ytterligare ett bankaktiebolag

efter det att vissa föreslagna avskrivningar genomförts kommer att få

fonderna så minskade, att de icke stå i behörig relation till inlåningen.

Het synes mig emellertid ligga i sakens natur, att därest sålunda undantagsvis

i någon bank till följd av bankens utveckling eller andra omständigheter

svårigheter yppas att uppfylla givna regler av förevarande

art, den närmast till hands liggande lösningen icke bör vara att dessa regler

jämkas utan att banken vidtager sådana åtgärder som erfordras för att

lagens föreskrifter skola kunna uppfyllas. Detta kan ske antingen genom

att minskning i inlåningen åstadkommes eller genom att fonderna ökas.

Jag anser mig således icke kunna förorda, att några definitiva ändringar i

banklagens förevarande bestämmelser nu genomföras.

Därest statsmakterna intaga denna ståndpunkt, kan det emellertid möjligen

för någon bank bliva fråga örn att vidtaga åtgärder av antytt slag, vilka

först efter någon tid kunna genomföras eller vilka först småningom kunna

leda till åsyftat resultat. Fördenskull synes mig rimligt och lämpligt, att

det — i anslutning till vad fullmäktige i riksbanken uttalat — genom en

provisorisk lagstiftning beredes möjlighet för Kungl. Majit att för den

närmaste tiden medgiva erforderlig dispens från de bestämmelser, som äro

i fråga. Beträffande omfattningen av en sådan dispensrätt anser jag till

en början i enlighet med vad i ärendet föreslagits, att dispensrätten bör

kunna avse den för banker med fonder till större belopp än fem miljoner

kronor givna regeln att inlåningen — även örn den för sådana banker

gällande huvudregeln är uppfylld — icke må överstiga åtta gånger beloppet

av bolagets egna fonder. Dessutom synes mig lämpligt att möjliggöra avvikelse

från bestämmelserna i den formen, att en banks inlåning tillätes

överstiga vad eljest är medgivet med ett belopp som motvarar bankens

inneliggande kassa och tillgodohavande hos riksbanken. Jag vill erinra,

att tillgångar av detta slag kunna sägas för banken representera ett oplacerat

kapital, vilket det synes vara naturligt att avräkna vid bestämmande

av inlåningsrelationen. En dispensrätt av angiven innebörd torde bliva

tillfyllest för det aktuella behovet. Enligt min mening bör den nu förordade

lagstiftningen innehålla, att dispens skall lämnas för viss bestämd

tid, dock ej längre än till utgången av juni månad 1936.

I enlighet med vad departementschefen sålunda anfört har inom finansdepartementet

utarbetats det vid propositionen fogade förslaget till lag

örn rätt för Konungen att medgiva undantag från vissa stadganden angående

bankbolags inlåning, vilket förslag av lagrådet lämnats utan anmärkning.

Under åberopande av vad departementschefen anfört får utskottet tillstyrka

riksdagen antaga det genom förevarande proposition framlagda

lagförslaget.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

13

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarandeproposition.

Stockholm den 23 april 1934.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD AKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Johansson i Friggeråker*, Forssell*,.

Nilsson i Mölndal* och Silfverstolpe; samt

fran andra kammaren: herrar Laurén, Lovén, Ryberg, Paulsen, Wikström, Anderssoni

Falkenberg, Svedman och Gustavson i Sala*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1934.

S sami.

Nr 33—34.

S
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:234 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överförande från Aktiebolaget Kreditkassam av år 1922 till riksgäldskontoret av belåni a1 i texten