Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 35

1934-04-23 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1934:35, Bankoutskottets utlåtande Nr 35

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

1

i\r 35.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1934 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande "pensioner

eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda

personer m. fl.

Bankoutskottet får härmed, avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt

efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,

i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande

propositioner och motioner.

A. Allmänna indragningsstaten.

I. Utrikesdepartementet.

l:o.

Legationsrådet i disponibilitet, filosofie doktorn Johannes Axel Kolmodin»

son Lars Olof Togrul. I en den 9 mars 1934 dagtecknad proposition

nr 248 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen hilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 1,

avseende justitiedepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att legationsrådet

i disponibilitet, filosofie doktorn Johannes Axel Kolmodins och

hans efterlämnade änka Eva Amalia Katarina Kolmodins, född Forsslöf,

minderårige son Lars Olof Togrul må från och med den 1 november 1933

till och med utgången av det kalenderår, varunder lian uppnår 18 års ålder,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt uppfostringsbidrag

å 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Kolmodin var född den 22 februari 1884 och avled den 9 oktober 1933;

att han den 6 juni 1914 förordnades till docent i semitiska språk vid Uppsala

universitet och under tiden 1 januari 1915—31 december 1917 innehade

fast docentstipendium vid universitetet;

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 8 sami. Nr 33.

t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

att han den 12 oktober 1917 förordnades till lionorärattaché vid beskickningen

i Konstantinopel;

att Kolmodin den 17 september 1920 förordnades att tills vidare upprätthålla

tjänsten som drogman vid nämnda beskickning och att Kolmodin,

som den 17 maj 1923 tillagts legationssekreterares namn, den 22 juni

1928 förordnades att tills vidare vara förste legationssekreterare över stat

vid beskickningen;

att Kolmodin, sedan han med utrikesdepartementets medgivande antagit

erbjudande å befattning såsom utrikespolitisk rådgivare i utrikesministeriet

i Abessinien, den 10 maj 1931 erhöll tjänstledighet från befattningen

som förste legationssekreterare och den 4 december 1931 beviljades

avsked från och med den 11 i samma månad från denna befattning, i samband

varmed han utnämndes och förordnades att vara legationsråd i disponibilitet,

i vilken egenskap han fortfarande tillhörde utrikesförvaltningen

vid sitt frånfälle;

att Kolmodin under olika perioder åren 1924—1930 innehade förordnande

såsom t. f. chargé d’affaires;

att han vid beskickningen åtnjöt arvode, vilket — ortstillägg inberäknat

— utgjorde 5,400 kronor under vart och ett av åren 1920 och 1921, 8,500

kronor för år räknat under första halvåret 1922, 12,000 kronor för år under

tiden 1 juli 1922—30 juni 1928 samt 15,000 kronor för år under tiden

därefter;

att Kolmodin vid abessinska utrikesministeriet uppbar en lön av 12,400

franska francs i månaden, varjämte han åtnjöt fri bostad;

att han vid sin död efterlämnade änkan Eva Amalia Katarina Kolmodin,

född Forsslöf, vilken är född den 14 februari 1887, samt sonen Lars

Olof Togrul, född den 24 januari 1928, vilka numera återflyttat till Sverige;
samt

att behållningen i boet efter Kolmodin kan beräknas till 20,000 å

25,000 kronor.

Föredragande departementschefen har anfört bland annat:

Den omständigheten att Kolmodin vid sitt frånfälle icke kvarstod i utövning

av svensk statstjänst synes mig med hänsyn till föreliggande omständigheter

icke böra utgöra hinder för beredande åt hans efterlevande

av något understöd av statsmedel. Emellertid finner jag mig icke kunna

förorda pension åt Kolmodins änka, vilken torde vara i tillfälle att genom

förvärvsarbete bidraga till sitt uppehälle. Däremot vill jag icke

motsätta mig, att uppfostringsbidrag beviljas åt den minderårige sonen.

I motion II: 282 har herr Nylander hemställt, »att riksdagen ville besluta

att tilldela legationsrådet Johannes Kolmodins efterlevande maka Eva

Kolmodin, f. Forsslöf, en årlig pension av tolvhundra (1,200) kronor och

hans minderårige son Lars Olof Togrul Kolmodin ett årligt uppfostringsbidrag

av trehundra (300) kronor, till dess han uppnått 18 års ålder.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 3

På av föredragande departementschefen anförda skäl finner utskottet

sig icke kunna tillstyrka, att pension beviljas Kolmodins efterlämnade

änka. Med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter har

utskottet däremot icke velat motsätta sig att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,

uppfostringsbidrag lämnas åt den minderårige sonen. Utskottet

får alltså med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag avstyrka

bifall till motionen II: 282, i vad den skiljer sig från berörda förslag.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning och med avslag å motionen

II: 282, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag,

må medgiva, att legationsrådet i disponibilitet, filosofie

doktorn Johannes Axel Kolmodins och hans efterlämnade

änka Eva Amalia Katarina Kolmodins, född

Forsslöf, minderårige son Lars Olof Togrul må från och

med den 1 november 1933 till och med utgången av det

kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder, å allmänna

indra gningsstaten uppbära ett årligt uppfostringsbidrag

å 384 kronor.

II. Försvarsdepartementet.

2:o.

Värnpliktige Karl Gustaf Adolf Dahlgrens änka. I motion 1:125 hava

herrar Björkman och Bergström hemställt, »att riksdagen måtte besluta,

att värnpliktige nr 431 27/1925 Karl Gustaf Adolf Dahlgrens änka, Karin

Maria Dahlgren, född Andersson, må från och med den 1 juli 1934, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt

tillkommande livränta, å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av 252 kronor».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Dahlgren under fullgörande av honom åliggande militärtjänstgöring

år 1928 omkommit genom olyckshändelse;

att han vid sitt frånfälle efterlämnade, förutom änka, född den 17 augusti

1907, en minderårig son;

att behållningen i boet uppgick till 794 kronor;

samt att riksförsäkringsanstalten i anledning av Dahlgrens dödsfall

jämlikt förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i årlig livränta tillerkänt

dels änkan, så länge hon lever ogift, 441 kronor, dels ock sonen, till

dess han uppnått sexton års ålder, 294 kronor.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utekottet.

Hos Kungl. Majit har änkan Dahlgren i en den 21 mars 1930 dagtecknad

skrift gjort framställning örn ytterligare understöd utöver beviljade

livräntebelopp.

Arméförvaltningens civila departement förklarade sig, bland annat, med

hänsyn till att änkan tillförsäkrats all den ersättning av statsmedel, vartill

bon för sig och sin minderårige son vore författningsenligt berättigad,

icke kunna tillstyrka bifall till ifrågavarande framställning.

Statskontoret yttrade, bland annat, att då en så utsträckt ersättningsskyldighet,

som i framställningen avsåges, icke överensstämde med grunderna

för lagstiftningen örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, samt omständigheterna i detta fall icke

syntes vara av så särskild beskaffenhet, att icke liknande förhållanden

kunde ofta nog inträffa, förefölle det statskontoret för konsekvensernas

skull betänkligt att i detta fall bereda högre ersättning än den författningsenliga.

Statskontoret funne sig därför böra avstyrka bifall till framställningen.

Genom beslut den 15 augusti 1930 fann Kungl. Maj:t änkan Dahlgrens

framställning icke föranleda någon Kungl. Majlis åtgärd.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit, får utskottet hemställa,

att förevarande motion 1:125 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

3:o.

F. d. indelte soldaten Karl Robert Tillbergs änka. I motion II: 433 bär

herr Johansson i Bro hemställt, »att riksdagen måtte bevilja soldatänkan

Anna Kristina Tillberg, född Andersson, Bro, Sevalla, ett årligt understöd

av 300 kronor».

Av motionen samt i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas,

att Karl Robert Tillberg tjänstgjort såsom indelt soldat vid Västmanlands

regemente;

att han avled den 17 april 1910;

samt att hans efterlämnade änka Anna Kristina Tillberg, född Andersson,

är inemot 74 år gammal och befinner sig i nödställd belägenhet.

Utskottet veterligt har riksdagen hittills icke medgivit understöd åt

efterlevande efter indelt eller f. d. indelt manskap. Vid sådant förhållande

och då några skäl av beskaffenhet att i detta fall böra föranleda ett

frångående av denna praxis icke blivit förebragta, finner utskottet sig

böra avstyrka bifall till nu förevarande motion.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 433 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

5

lil. Socialdepartementet.

4:o.

Förre fattigvårdskonsulenten Pontus Larssons änka. I likalydande motioner

1:128 av herrar Sandén oell Kvarnzelius samt II: 280 av herrar

Hedlund i Östersund och Eriksson i Falun hemställes, »att änkefru Hilda

Larsson, född Jansson, må, räknat från den 1 januari 1984, under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension å 900 kronor örn året».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Larsson var född den 5 oktober 1864 och avlidit den 26 maj 1932;

att han efter att under tiden 1907—1912 hava varit föreståndare för

Backa ålderdomshem i Nyed och under tiden 1912—1918 innehaft motsvarande

befattning vid Umeå stads ålderdomshem från och med år 1919

förordnades till fattigvårdskonsulent i sjunde distriktet samt från och med

den 1 januari 1926 jämväl till harna vårdskonsulent i nämnda distrikt;

att han genom beslut av 1932 års riksdag (bankoutskottets utlåtande

nr 30, punkt 46) tillerkändes en årlig pension av 3,984 kronor;

att Larsson vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Hilda Matilda Larsson,

född Jansson den 21 augusti 1865, samt sex vuxna barn, av vilka

en dotter efterträtt fadern å dennes befattning;

samt att bouppteckningen efter Larsson utvisade en behållning i boet av

1,753 kronor.

I juni 1932 gjorde änkan Larsson framställning hos Kungl. Maj:t örn pension.

Sedan statskontoret tillstyrkt denna framställning, fann Kungl.

Majit genom beslut den 4 november 1932 framställningen icke föranleda

någon åtgärd.

Över den nu väckta motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret,

som hört länsstyrelsen i Kopparbergs län.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har förordat bifall till det i motionen

framförda förslaget.

Statskontoret har med hänsyn till omständigheterna i föreliggande fall

och då 1930 års riksdag beviljat fattigvårdskonsulenten A. T. E. Gullbergs

änka en årlig pension av 900 kronor ansett skäligt, att jämväl Larssons

änka, som uppnått en levnadsålder av 68 år, tillerkändes en motsvarande

förmån. Mot det föreslagna pensionsbeloppet, 900 kronor, hade statskontoret

intet att erinra.

Utskottet anser omständigheterna i förevarande fall vara sådana, att utskottet.

pension av statsmedel bör utgå. Hå utskottet i likhet med statskontoret

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

icke haft något att erinra mot det i motionen föreslagna pensionsbeloppet,

får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner

1:128 och II: 280, må medgiva, att förre f ätlig vårdsoch

barnavårdskonsulenten Pontus Larssons änka

Hilda Matilda Larsson, född Jansson, må från och

med den 1 januari 1934 under sin återstående livstid,

så länge hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 900 kronor.

IV. Ecklesiastikdepartementet.

5:o.

Stiftssekreteraren Albert Elis Carlgrens efterlevande. I en den 9 februari

1934 dagtecknad proposition nr 113, avseende ecklesiastikdepartementet,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att till stiftssekreteraren Albert Elis Carlgrens

änka Johanna Vilhelmina Carlgren, född Sundin, må, räknat från och

med den 1 augusti 1933, från allmänna indragningsstaten utgå pension

med belopp, motsvarande skillnaden mellan henne från prästerskapets

änke- och pupillkassa tillkommande pension och den pension, till vilken

hon varit berättigad, örn Carlgren varit i kassan delaktig för ett belopp

av 9,540 kronor.

I samband med genomförandet från och med den 1 juli 1928 av den vid

samma års riksdag beslutade löneregleringen för befattningshavarna vid

domkapitlens expeditioner ersattes de dittillsvarande oreglerade befattningarna

såsom konsistorienotarie med befattningar såsom stiftssekreterare,

vilka sistnämnda befattningar i lönehänseende hänfördes till någon

av lönegraderna B 28, B 27 eller B 24 i löneplanen för ordinarie befattningshavare

vid allmänna civilförvaltningen.

Vid anmälan inför Kungl. Majit av förenämnda fråga örn lönereglering

för befattningshavarna vid domkapitelsexpeditionerna (prop. nr 102) anförde

chefen för ecklesiastikdepartementet rörande ordnande av stiftssekreterarnas

familjepensionering i huvudsak följande:

På grund av bestämmelserna i reglementet för prästerskapets änkeoch

pupillkassa den 17 december 1926 (nr 529) vore konsistorienotarier,

som före utgången av april 1927 inträtt såsom delägare i kassan, skyldiga

att kvarstå i sådan egenskap, varav enligt reglementet för civilstatens

änke- och pupillkassa följde, att de vore uteslutna från delaktighet

i sistnämnda kassa. Den åter, som efter utgången av april 1927 an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

7

ställts såsom konsistorienotarie, vore utesluten från delaktighet i prästerskapets

änke- och pupillkassa. Härav följde enligt reglementet för civilstaltens

änke- och pupillkassa skyldighet att vara delaktig i denna senare

kassa.

På grund av nyss åberopade bestämmelser i reglementet för prästerskapets

änke- och pupillkassa komme konsistorienotarie, som vore delägare

i sistnämnda kassa och i samband med den nya löneregleringen tillträdde

befattning såsom stiftssekreterare, alltjämt att tillhöra sagda kassa. Härvid

finge han emellertid på grund av bestämmelserna i reglementet bibehållas

vid det delaktighetsbelopp oförändrat, som varit för honom gällande

omedelbart före den 1 maj 1927. Följaktligen skulle den löneförhöjning

för stiftssekreteraren, som den nya löneregleringen innebure, icke

medföra någon förbättring i avseende på pensionsförmånerna för hans

efterlevande. Dessa skulle därigenom komma i en synnerligen oförmånlig

ställning. Någon möjlighet att råda bot härpå genom en ändring

av reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa därhän, att stiftssekreterare,

som före den 1 maj 1927 vunnit delaktighet i kassan, finge

tillgodoräknas ett i förhållande till den förhöjda lönen bestämt högre delaktighetsbelopp,

syntes med hänsyn till konsekvenserna icke förefinnas. Å

andra sidan kunde det — särskilt i de fall, då vid en stiftssekreterares

frånfälle ömmande omständigheter förelåge — icke anses försvarligt, att

pensionerna för de efterlevande finge förbliva på samma nivå som före

löneregleringen. Någon annan utväg till förbättrande av pensionerna

syntes emellertid icke förefinnas än att det i sådant fall finge tagas under

övervägande, huruvida icke tilläggspensioner av statsmedel till lämpligt

avvägda belopp kunde beviljas.

I anledning av nu återgivna uttalande anförde 1928 års riksdag, att

riksdagen funne billighetsskäl tala för att staten trädde hjälpande emellan

genom beviljande av tilläggspensioner av statsmedel åt efterlevande

till här avsedda stiftssekreterare.

I cirkulär den 22 juni 1928 till samtliga domkapitel m. fl. myndigheter

angående ny stat för domkapitlens expeditioner m. m. förklarade Kungl.

Majit, bland annat, att Kungl. Majit ville, efter därom i varje särskilt

fall gjord ansökning, framdeles taga under övervägande frågan örn utverkande

av tilläggspension av statsmedel åt efterlevande till stiftssekreterare,

som före den 1 maj 1927 blivit delägare i prästerskapets änke- och

pupillkassa.

Stiftssekreteraren vid Luleå domkapitel Albert Elis Carlgrens änka Johanna

Vilhelmina (Mimmi) Carlgren, född Sundin, har under åberopande

av innehållet i nyssnämnda cirkulär anhållit örn tilläggspension åt sig

och makarnas omyndiga dotter Ingegerd (Gerd) Anna Carlgren.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Carlgren var född den 8 juni 1870 och avled den 28 juli 1933;

att han tillträdde befattning såsom konsistorienotarie den 1 april 1904

och befattningen såsom stiftssekreterare (lönegrad B 28) den 1 juli 1928;

att han vid sin död efterlämnade änkan, född den 29 juli 1874, dottern

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Lisa Beda, född deri 17 april 1911, oell dottern Ingegerd (Gerd) Auna, född

den 27 december 1913;

samt att behållningen i boet uppgick till omkring 30,000 kronor.

Luleå domkapitel har tillstyrkt den av änkefru Carlgren gjorda ansökningen

och därvid anfört, i huvudsak, följande:

Carlgren vore såsom konsistorienotarie och sedermera såsom stiftssekreterare

delaktig i prästerskapets änke- och pupillkassa före den 1 maj

1927. Den pension, hans efterlämnade änka och omyndiga dotter konime

att erhålla ur nämnda kassa, kunde ej på förhand till heloppet exakt beräknas,

enär pensionsbeloppet växlade något år från år. Enligt inhämtad

uppgift skulle änkefru Carlgren och den omyndiga dottern under ecklesiastikåret

1932—1933 hava i pension erhållit ett belopp av 1,028 kronor

5 öre, för den händelse de då varit pensionsberättigade. Av nämnda belopp

skulle enligt bestämmelserna i kassans reglemente ungefär 240 kronor

hava tillfallit dottern. Domkapitlet funne det uppenbart, att dessa

belopp icke kunde giva pensionstagarna ens nödtorftig bärgning och ville

i samband härmed framhålla, att änkefru Carlgren vore nära 60 år gammal

och svag till hälsan.

Det syntes domkapitlet skäligt, att änkefru Carlgren erliölle så stor

tilläggspension av statsmedel, att denna tillsammans med hennes pension

från prästerskapets änke- och pupillkassa uppginge till det belopp, 1,750

kronor för år, vartill hennes pension, örn mannen varit delägare i civilstatens

änke- och pupillkassa, skulle hava uppgått enligt sistnämnda kassas

reglemente. I enlighet härmed borde tilläggspensionen utgöra omkring

1,000 kronor.

I fråga örn dottern Gerd ansåge domkapitlet skäligt, att också hon erhölle

tilläggspension av statsmedel, att utgå intill dess hon fyllde 21 år.

Då hennes pension, därest Carlgren tillhört civilstatens änke- och pupillkassa,

enligt denna kassas reglemente skulle hava uppgått till 700 kronor

men hennes årspension från prästerskapets änke- och pupillkassa kunde

beräknas endast till omkring 240 kronor, skulle med enahanda beräkning,

som domkapitlet ifrågasatt för modern, hennes tilläggspension utgöra 460

kronor för år.

Direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa har i sitt i ärendet

avgivna utlåtande erinrat, att Kungl. Maj:t och riksdagen år 1933

(prop. nr 191; riksd. skr. nr 273) tillerkänt änkan efter stiftssekreteraren i

Göteborgs stift G. Norström, vilken i likhet med Carlgren kvarstatt i

prästerskapets änke- och pupillkassa med för konsistorienotarie gällande

delaktighetsbelopp, ävensom makarnas minderåriga harn tilläggspension

från allmänna indragningsstaten med belopp, utgörande skillnaden mellan

dem från prästerskapets änke- och pupillkassa tillkommande pension

och den pension, till vilken de varit berättigade, örn Norström varit i kassan

delaktig för 9,060 kronor, vilket sistnämnda belopp motsvarade avlöningen

i högsta löneklassen å A-ort för befattningshavare i den för stiftssekreterare

i Göteborgs stift gällande lönegraden, B 27. Direktionen tillstyrkte,

att änkefru Carlgren och hennes omyndiga dotter tillerkändes

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 9

tilläggspension efter samma grunder, som sålunda förut i liknande fall

tillämpats.

Statskontoret har under hänvisning till innehållet i förenämnda proposition

nr 191 till 1933 års riksdag anfört i huvudsak följande:

Med hänsyn till i ärendet meddelade upplysningar ansåge sig statskontoret

kunna på enahanda grunder som i det av 1933 års riksdag behandlade

likartade ärendet tillstyrka tilläggspension åt änkefru Carlgren.

Visserligen utvisade tillgångarna i dödsboet efter Carlgren en ej oväsentligt

större behållning än i det sålunda tidigare behandlade fallet, men det

ville dock förefalla statskontoret, som örn omständigheterna i detta hänseende

jämväl här vore sådana, att tilläggspension borde kunna beviljas.

Vad däremot beträffade ifrågasatt tilläggspension åt Carlgrens omyndiga

dotter Ingegerd Anna Carlgren, kunde statskontoret icke tillstyrka

bifall till ansökningen i denna del. Nämnda dotter vore född den 27 december

1913 och uppnådde sålunda myndighetsåldern under år 1934. Statskontoret

ville härvid erinra örn 1933 års statsrevisorers uttalande örn önskvärdheten

av enhetliga grunder för statliga pensionsförmåner till minderåriga

harn och i sådant avseende fastställande av en högsta ålder för

minderårig till 17 år, över vilken ålder dylik förmån icke borde ifrågakomma.

Statskontoret, som anslutit sig till statsrevisorernas berörda

uttalande, ansåge, att nämnda åldersgräns borde tillämpas även i fråga

om här omhandlade fall av familjepension.

I anslutning härtill har statskontoret hemställt, att änkefru Carlgren

måtte, räknat från och med den 1 augusti 1933, från allmänna indragningsstaten

komma i åtnjutande av pension med belopp, motsvarande

skillnaden mellan henne från prästerskapets änke- och pupillkassa tillkommande

pension och den pension, till vilken hon skulle hava varit berättigad,

örn Carlgren varit i kassan delaktig för ett belopp av 9,540 kronor

(= avlöningen i högsta löneklassen å A-ort i den för stiftssekreterare

vid Luleå domkapitel gällande lönegraden, B 28).

Departementschefen har för egen del anfört följande:

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner jag mig — örn ock,

på grund av ställningen i boet efter Carlgren, med någon tvekan — böra

förorda, att tilläggspension beviljas änkefru Carlgren. Av skäl, som statskontoret

anfört, synes däremot utverkande av särskild tilläggspension åt

den ännu omyndiga dottern icke höra ifrågakomma.

Tilläggspensionen åt änkefru Carlgren torde böra bestämmas enligt

samma grunder, som tillämpats i det av myndigheterna åberopade, vid

1933 års riksdag behandlade ärendet angående tilläggspension åt stiftssekreteraren

Norströms efterlevande. Vid tillämpning av dessa grunder

torde tilläggspensionen komma att uppgå till omkring 350 kronor för år.

/ motion 1:12!) har herr Bernqvist hemställt, »att riksdagen ville av

statsmedel bevilja änkan efter stiftssekreteraren Albert Elis Carlgren Johanna

Vilhelmina Carlgren ävensom makarnas omyndiga dotter Gerd,

tills hon fyllt 21 år, en tilläggspension motsvarande skillnaden mellan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

deras pension från prästerskapets änke- och pupillkassa och den pension

de skulle erhållit, därest Carlgren varit delaktig i civilstatens änke- och

pupillkassa, att utgå från och med den 1 augusti 1933».

I motionen framhålles, bland annat, att stiftssekreteraren Carlgren nedlagt

ett utomordentligt omfattande och betydande arbete icke blott i kyrkans

tjänst utan jämväl på det allmänt samhälleliga och sociala området,

framför allt som organisatör och mångårig ledare av arbetsstuguverksamheten

i Norrbottens län och såsom en mycket verksam kraft i svenska Röda

korsets arbete m. m.

I särskilda av motionären till utskottet överlämnade intyg av, bland

andra, landshövdingen i Norrbottens län ävensom åtskilliga förutvarande

landshövdingar i länet har vitsordats den utomordentliga insats, Carlgren

gjort inom skilda områden för länets utveckling i såväl andligt

som materiellt hänseende. Särskilt i betraktande av Carlgrens verksamhet

för Norrbottens arbetsstugor syntes det enligt flera av dessa intygsgivares

uppfattning vara skäligt, att hans efterlevande av staten bereddes

en i möjligaste mån ekonomiskt tryggad ställning.

Av förut återgivna, i samband med 1928 års lönereglering för domkapitlens

expeditioner gjorda uttalanden framgår, att de stiftssekreterare,

som i egenskap av konsistorienotarier vunnit delaktighet i prästerskapets

änke- och pupillkassa, i familjepensionshänseende blivit försatta

i en oförmånlig ställning i förhållande till jämförliga civila tjänstinnehavare,

i det att de varit förhindrade att vinna någon på löneökningen

grundad förhöjning av delaktighetsbeloppet i kassan. Emellertid

hava, såsom av berörda uttalanden jämväl framgår, statsmakterna förutsatt,

att en förhöjning av familjepensionerna skulle, efter prövning i varje

särskilt fall, kunna ske med statsmedel. Utskottet delar departementschefens

uppfattning, att i detta fall föreligga omständigheter, som motivera

en dylik förhöjning. Med hänsyn till den betydande insats, Carlgren

i sin verksamhet inom landets nordligaste län gjort särskilt för främjandet

av utvecklingen av Norrbottens arbetsstugor, finner utskottet sig emellertid

böra föreslå, att tilläggspensionen åt änkefru Carlgren — närmast

såsom ett uttryck av erkännande för mannens verksamhet — bestämmes

till ett något högre belopp än Kungl. Majit föreslagit, I sådant avseende

förordar utskottet en pension å 600 kronor för år, att utgå från allmänna

indragningsstaten från och med den 1 augusti 1933. Det i motionen framställda

förslaget örn särskild tilläggspension åt makarnas ännu omyndiga

dotter anser utskottet sig däremot på skäl, som statskontoret anfört, icke

kunna biträda.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majlis förevarande

proposition och motionen 1:129, må medgiva, att

\t.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

11

stiftssekreteraren Albert Elis Carlgrens änka Johanna

Vilhelmina Carlgren, född Sundin, må, räknat från

och med den 1 augusti 1933, under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver änka — utöver henne från

prästerskapets änke- och pupillkassa tillkommande

pension — å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 600 kronor.

6:o.

Förre akademiskogvaktare!! Carl Gustaf Lindbergs änka. I en den

9 mars 1934 dagtecknad proposition nr 248 bär Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma-dag, i punkten 2, avseende ecklesiastikdepartementet,

föreslagit riksdagen medgiva, att förre akademiskogvaktaren Carl Gustaf

Lindbergs änka Katarina Josefina Lindberg, född Gustafsson, må från

och med ingången av år 1933 under sin återstående livstid, så länge hon

förblir änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

300 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lindberg var född den 27 april 1855 och avled den 4 maj 1932;

att han från år 1888 intill den 1 oktober 1920, då han avgick med pension,

var anställd såsom skogvaktare vid Uppsala universitets skogsförvaltning;

att han vid sin död efterlämnade änkan Katarina Josefina Lindberg, född

Gustafsson, vilken är född den 22 december 1860, samt två söner, av vilka

den ene, född år 1890, är chaufför och den andre, född år 1898, innehar

anställning såsom skogvaktare;

att bouppteckningen efter Lindberg utvisade en behållning av omkring

9,000 kronor;

samt att änkefru Lindberg av de båda sönerna, vilka äro gifta och av

vilka den ene har 4 och den andre 3 minderåriga barn, icke kan påräkna

ekonomiskt stöd.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maurts förevarande

framställning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

7:o.

Nomadskolinspektören Erik Bergströms efterlevande. I motion 1:20

hemställa herr Björck, Wilhelm, och herr Bergqvist, »att riksdagen mätte

medgiva, att nomadskolinspektören E. Bergströms änka och fyra minderåriga

barn må, utöver dem författningsenligt tillkommande pensioner

från statens pensionsanstalt, från och med den 1 februari 1933 uppbära årliga

understöd från allmänna indragningsstaten, änkan, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, med 180 kronor samt vartdera barnet

48 kronor till och med det år, varunder det fyller 18 år.»

Av handlingarna i ärendet framgår,

att Bergström var född år 1888 och avled den 16 januari 1933;

att han år 1919 förordnades till nomadskolinspektör och år 1927 erhöll

konstitutorial å samma befattning;

att han såsom nomadskolinspektör åtnjutit samma löneförmåner som folkskolinspektör

samt därutöver ett särskilt arvode å 1,100 kronor;

att han vid sitt frånfälle efterlämnade förutom änkan Elin Gertrud

Lovisa Bergström, född Sandstedt år 1890, fyra harn, födda respektive

1915, 1920, 1922 och 1924;

att bouppteckningen utvisar en behållning i boet av 461 kronor men att

härutöver den avlidne efterlämnade livförsäkringar å tillhopa 46,038 kronor,

till vilka änkan och barnen insatts såsom förmånstagare;

samt att Bergströms efterlevande från statens pensionsanstalt åtnjuta

en familjepension av 1,972 kronor.

Med utlåtande den 7 februari 1933 överlämnade skolöverstyrelsen en till

Kungl. Maj:! ställd skrift, däri änkan Bergström anhållit örn förhöjning

av till henne och makarnas fyra minderåriga barn från statens

pensionsanstalt författningsenligt utgående pension.

Skolöverstyrelsen anförde, att då Bergströms bortgång kunde anses föranledd

eller påskyndad av strapatser, han måst underkasta sig vid utövandet

av sin tjänst, måste överstyrelsen finna fullt billigt, att åtgärder vidtoges

för att minska de svårigheter, som genom frånfället inträtt för hans

efterlevande. Anledning härtill syntes överstyrelsen så mycket mera

föreligga, som familjepensionsunderlaget fastställts på ett i förhållande

till den med tjänsten förenade avlöningen för befattningshavaren relativt

ogynnsamt sätt. Bergströms ordinarie avlöningsförmåner, inberäknat

tillfällig löneförbättring men ej provisorisk avlöningsförbättring och

dyrtidstillägg, hade nämligen vid dödstillfället uppgått till 8,900 kronor,

medan familjepensionsunderlaget utgjorde 4,300 kronor. Under det att

avlöningen överstigit den till folkskolinspektör i motsvarande lönegrad

och tjänstgöringsområde utgående med 1,100 kronor, hade familjepensionsunderlaget

begränsats att utgå med samma belopp som för folkskolinspek
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

13

tor. Med hänsyn till omständigheterna vid Bergströms bortgång syntes

det få anses fullt billigt, att familjepensionsunderlaget i detta fall bondes

med det särskilda arvode, som utgått till Bergström i egenskap av

nomadskolinspektör och alltså beräknas till 5,400 kronor.

Den enligt gällande författning utgående familjepensionen beräknades

till 1,972 kronor. Därest pensionunderlaget ökades, på sätt överstyrelsen

velat ifrågasätta, skulle familjepensionen belöpa sig till 2,346 kronor,

vadan den sammanlagda pensionsförhöjningen för änkan och fyra min

deråriga barn skulle utgöra 374 kronor.

Till stöd för en dylik förbättring av familjepensionen kunde, utöver de

omständigheter, som överstyrelsen ovan framhållit, jämväl åberopas de

betydelsefulla insatser, som Bergström gjort inom lappväsendet, dels vid

förarbetena för 1919 års renbeteskonvention, dels ock såsom lappfogde i

Västerbottens län.

Statskontoret hemställde i utlåtande, vilket finnes intaget såsom bilaga

till motionen, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att nomadskolinspektören

E. Bergströms änka och fyra minderåriga barn må,

utöver dem författningsenligt tillkommande pension från statens pensionsanstalt,

från och med den 1 februari 1933 uppbära årliga understöd

från allmänna indragningsstaten, änkan så länge hon förbleve i sitt nuvarande

änkestånd med 180 kronor samt vart och ett av barnen med 48 kronor

till och med det år, varunder barnet fyllde 18 år.

Genom beslut den 15 december 1933 fann Kungl. Maj:t ansökningen icke

föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Såsom av utredningen i ärendet framgår äro Bergströms efterlevande i

åtnjutande av författningsenlig pension från statens pensionsanstalt till

belopp av 1,972 kronor, å vilken pension dyrtidstillägg utgår med för närvarande

732 kronor. Att på sätt i motionen ifrågasatts, riksdagen skulle

utöver denna pension bevilja en särskild förmån, kan utskottet för sin del

icke tillstyrka. Med hänsyn till konsekvenserna finner utskottet nämligen

betänkligt, örn arvoden av den art sorn det, vilket Bergström uppburit utöver

sin ordinarie lön, skulle läggas till grund för beräkning av särskild

familjepensionsförmån utöver det fastställda familjepensionsunderlaget.

På grund av vad som blivit upplyst rörande de efterlevandes ekonomiska

ställning synas några särskilt ömmande omständigheter icke heller föreligga.

Ärendet har vidare nyligen prövats av Kungl. Majit utan att föranleda

till någon Kungl. Majits åtgärd.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion 1:20 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

8:o.

Avlidne läroverksadjunkten Erik Natanael Vätterbergs frånskilda

hustru. I motion II: 438 hemställer herr Lundqvist, »att riksdagen måtte

tillerkänna avlidne läroverksadjunkten Erik Wetterbergs hustru i ett

föregående gifte ett årligt understöd av 500 kronor».

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Vätterberg var född år 1886 och avled den 5 februari 1933;

att han, efter att hava tjänstgjort såsom vikarierande adjunkt vid

Umeå högre allmänna läroverk läsåret 1913—1914 och vid Norrköpings

högre allmänna läroverk läsåret 1914—1915 samt såsom e. o. lektor vid

Ystads högre allmänna läroverk hösten 1915—våren 1921, hösten 1921 utnämndes

till ordinarie adjunkt vid Falu högre allmänna läroverk, vilken

befattning han innehade till sin död;

att han den 3 december 1910 ingick äktenskap med Frida Nilsson, i vilket

äktenskap föddes tre barn, nämligen Tord den 24 januari 1912, Gerd

den 3 januari 1917 och Ulla den 1 juni 1924;

att äktenskapsskillnad mellan makarna meddelades den 24 november

1930;

att Vätterberg den 30 juni 1931 ingick nytt äktenskap nied lärarinnan

vid landstingsseminariet i Falun Anna Ödlund, vilket äktenskap var

barnlöst;

att Vätterbergs hustru i andra giftet uppbär utöver sin lön såsom

lärarinna jämväl änkepension efter mannen;

samt att pension utgår till ett vart av de omyndiga barnen med 32

kronor för månad jämte därå belöpande dyrtidstillägg.

Föreliggande motion innefattar förslag örn understöd åt avliden befattningshavares

frånskilda hustru. Såvitt utskottet har sig bekant, har

någon framställning i sådant syfte icke tidigare underställts riksdagen.

Enligt utskottets mening kan det icke rimligen ifrågasättas, att staten

skulle i fall av denna art träda emellan genom beredande av understöd.

En åtgärd i sådan riktning skulle otvivelaktigt kunna medföra synnerligen

betänkliga konsekvenser. Utskottet anser sig därför icke kunna tillstyrka

bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 11:438 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

15

V. Jordbruksdepartementet.

9:o.

E. o. preparator!! Gustaf Napoleon Larssons efterlevande. I motion I: 58

hemställer herr Wahlmark, »att riksdagen måtte bevilja en årlig pension

åt preparatorn Gustaf Napoleon Larssons änka Blenda Ella Hulda Isabella

Larsson ävensom uppfostringsbidrag åt makarnas barn Harriet Ulla

Britta och Maud Blenda Monika, räknat från den 22 mars 1933, samt att,

med hänsyn till familjens nödställda belägenhet, pensionsbeloppet och uppfostringsbidragen

ej må beräknas lägre än vad som skolat utgå, därest

Larssons befattning varit av ordinarie natur».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Larsson, som var född den 12 juni 1892, avled den 21 mars 1933;

att han, efter att under åren 1908—1916 hava tjänstgjort såsom vaktmästarebiträde

vid Uppsala universitets kemiska institutioner och under

åren 1914—1917 såsom laboratoriebiträde vid de av sedermera professorn

Sven Odén med statsanslag bedrivna jordartsundersökningarna vid universitetets

kemiska laboratorium, sedan den 1 januari 1918 varit anställd

såsom preparator vid Sveriges geologiska undersökning, vilken befattning

hänförts till 10:e lönegraden för e. o. befattningshavare;

att han vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Blenda Ella Hulda Isabella

Larsson, född Wetterlind, vilken är född den 14 mars 1905, samt två

barn, Harriet Ulla Britta, född den 13 december 1924, och Maud Blenda

Monika, född den 6 februari 1930;

att änkans arbetsförmåga enligt läkarintyg är på grund av sjuklighet

för framtiden i högsta grad (75 procent) nedsatt;

samt att behållningen i boet utgjorde 448 kronor.

I skrivelse till Kungl. Majit den 6 april 1933 hemställde Sveriges geologiska

undersökning, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen bevilja en

årlig pension åt änkan Larsson ävensom uppfostringsbidrag åt makarnas

båda barn. Med hänsyn till familjens nödställda belägenhet föreslog undersökningen,

att pensionsbeloppet och uppfostringsbidragen ej måtte beräknas

lägre än vad som skolat utgå, därest Larssons befattning varit av

ordinarie natur.

Statskontoret hemställde med hänsyn till föreliggande omständigheter,

att Kungl. Majit måtte bevilja dels pension till årligt belopp av 444 kronor

åt änkan, dels ock uppfostringsbidrag till årligt belopp av 180 kronor

åt vartdera av barnen att utgå från allmänna indragningsstaten från och

med den 1 april 1933, för änkan så länge hon levde ogift, samt för vartdera

barnet intill utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnådde

18 års ålder.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

Genom beslut den 30 juni 1933 biföll Kungl. Majit statskontorets hemställan,

i vad den avsåg pension åt änkan.

Utskottet, som icke anser sig kunna tillstyrka beredande av ytterligare

pensionsförmån åt e. o. preparatorn Larssons änka, finner med hänsyn till

de ömmande omständigheterna i föreliggande fall skäligt, att vartdera

av makarnas två minderåriga barn beviljas uppfostringsbidrag till belopp

av 120 kronor årligen, att utgå från och med den 1 april 1933 intill utgången

av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

1:58, må medgiva, att vartdera av e. o. preparatorn

Gustaf Napoleon Larssons och hans efterlämnade

änka Blenda Ella Hulda Isabella Larssons, född Wetterlind,

minderåriga barn Harriet Ulla Britta och

Maud Blenda Monika må från och med den 1 april 1933

till och med utgången av det kalenderår, varunder

barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 120

kronor.

10:o.

Domänintendenten Anders Richard Carlsons efterlevande. I motion

II: 267 hemställer herr Gustafson i Kasenberg, »att riksdagen måtte medgiva

att domänintendenten Anders Richard Carlsons änka, Sigrid Maria

Carlson, född Enhus, och makarnas två minderåriga barn Carl Allvar och

Sigrid Margareta må Irån och med den 1 februari 1934 uppbära, änkan

en årlig pension av 413 kronor under återstående livstiden, så länge hon

förblir änka, samt vartdera barnet ett årligt uppfostringsbidrg å 102 kronor

till och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår

18 års ålder».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Carlson var född den 27 augusti 1872 och avled den 8 maj 1930;

att han från och med år 1905 var förordnad såsom domänintendent i

Älvsborgs län samt från och med år 1916 jämväl i Värmlands län:

att han i sådan egenskap åtnjöt arvode, vilket från och med år 1919

utgick med 4,000 kronor för år;

att Carlson såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan Sigrid Maria

Carlson, född Enhus den 31 oktober 1880, samt sex barn, födda respektive

åren 1910, 1912, 1913, 1914, 1917 och 1920;

att bouppteckningen efter Carlson utvisade en behållning av 19,932 kronor

45 öre;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

17

att bland skulderna i boet upptagits en änkans fordran å 4,000 kronor;

att Carlson jämte sin domänintendentsbefattning innehaft anställning

såsom skattmästare i Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps egnahemsnämnd

och att av denna anledning hans änka och barn från statens

pensionsanstalt åtnjuta familjepension, som under år 1933 uppgick, oberäknat

dyrtidstillägg, till 997 kronor 90 öre, därav 587 kronor utgöra änkepension.

I skrivelse till domänstyrelsen den 20 augusti 1930 hemställde länsstyrelsen

i Älvsborgs län, att domänstyrelsen måtte vidtaga åtgärder för utverkande

åt änkefru Carlson och hennes barn av pension.

I skrivelse till Kungl. Majit, vilken skrivelse refererats i motionen, tillstyrkte

domänstyrelsen på anförda skäl en årlig pension åt änkan Carlson

av 413 kronor samt uppfostringsbidrag åt makarnas fyra minderåriga

barn å sammanlagt 288 kronor, motsvarande 72 kronor åt vart och ett av

dem.

I häröver avgivet utlåtande anförde statskontoret följande.

»Örn man till en början alldeles bortser från den omständigheten, att avlidne

domänintendenten Carlsons efterlämnade familj åtnjuter pension

från statens pensionsanstalt, och undersöker, huruvida och till vilka belopp

änka och barn med hänsyn till förhållandena i övrigt skulle kunna

hava utsikt erhålla pension av statsmedel, så vill det synas, som örn, ehuru

dödsboet kan beräknas utvisa en reell behållning av inemot 24,000 kronor,

pensioner av statsmedel likväl skulle kunnat utverkas, och torde beloppet

i sådant fall hava kommit att utgöra 600 kronor för änkan och 120 kronor

för vart och ett av de fyra yngsta barnen intill utgången av året, då 18- årsåldern uppnåddes. Under första tiden hade alltså familjen haft tillsammans

1,080 kronor, oberäknat dyrtidstillägg.

Nu är emellertid familjen redan i åtnjutande av pension från statens

pensionsanstalt till belopp, som under den närmaste tiden kommer att utgöra

tillhopa 1,115 kronor 30 öre, därav 587 kronor belöpa på änkan. Vid

sådant förhållande och då det här gäller att pröva, huruvida pension av

statsmedel bör till följd av ömmande omständigheter utverkas, synes det

statskontoret, som örn anledning icke skulle föreligga att i detta fall söka

bereda ytterligare pensionsförmån.»

Genom beslut den 13 februari 1931 fann Kungl. Majit ifrågavarande

framställning icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

I anledning av sedermera gjord underdånig framställning örn beviljande

av tillfälligt understöd tillerkändes domänintendenten Carlsons änka genom

beslut av Kungl. Majit den 24 september 1931 en gratifikation av

1,000 kronor.

Sedan ansökning ånyo ingivits örn beviljande av gratifikation för år

1932, förklarade Kungl. Majit genom beslut den 7 oktober 1932, att framställningen

icke föranledde någon Kungl. Majits vidare åtgärd.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 8 sami. Nr 35.

9

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

Utskottet vill erinra, att riksdagen i vissa fall beviljat änka efter

domänintendent årlig pension av 600 kronor. Då domänintendenten Carlsons

änka och omyndiga barn emellertid redan från statens pensionsanstalt

åtnjuta pension, varav änkans del utgör inemot 600 kronor, anser

utskottet i likhet med statskontoret, att anledning i detta fall icke föreligger

att bereda ytterligare pensionsförmån, så mycket mindre som behållningen

i boet uppgår till ett jämförelsevis högt belopp.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 267 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

ll:o.

Snickeriarbetaren Johan David Johanssons efterlevande. I motion II:

432 hemställer herr Magnusson i Skövde, »att till snickeriarbetaren Johan

David Johanssons efterlevande utbetalas ett engångsunderstöd av 2,000

kronor att utgå efter de grunder Kungl. Maj:t kan finna skäligt att närmare

bestämma».

Av handlingarna i ärendet framgår,

att Johansson var född år 1895 och avled den 30 oktober 1933;

att han efter kallelse av kronobetjäningen i orten under tiden 25—26

juni 1933 deltog i släckning av mossbrand å Jula mosse mellan Moholm

och Mariestad;

att han, som under tiden 19 augusti—26 oktober 1933 vårdades å Lidköpings

lasarett för sjukdom i lymfkörtelsystemet (Lymphogranulomatosis,

Hodgkin-Sternberg), enligt läkarintyg, avled i denna sjukdom;

att enligt läkarintyg det måste anses osannolikt, att deltagandet i släckningsarbetet

varit orsaken till hans sjukdom, under det att intet motsade

antagandet, att de ansträngningar, för vilka Johansson utsattes under

släckningsarbetet, kunde ha »manifesterat eller på annat sätt ogynnsamt

påverkat den sjukdom, av vilken han vid läkarundersökning i juli

1933 visade sig vara angripen och vilken han sannolikt tidigare och på

annat sätt ådragit sig»;

att Johansson vid sitt frånfälle efterlämnade, utom änkan Märta Maria

Johansson, 3 omyndiga barn, födda respektive åren 1921, 1922 och 1931;

att enligt bouppteckning boet utvisade en behållning av omkring 4,297

kronor, därav en lägenhet med ett taxeringsvärde av 3,200 kronor;

att, sedan anmälan till riksförsäkringsanstalten ingivits, att Johansson

skadats till följd av olycksfall i arbete med släckning av skogsbrand, anstalten

genom beslut den 19 september 1933 förklarat att, då Johansson vid

.olyckstillfället icke kunde anses hava mot avlöning använts till arbete för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

19

annans räkning, ersättning enligt lagen om försäkring för olycksfall i

arbete icke skulle av anstalten utgivas i anledning av olycksfallet;

samt att försäkringsrådet, varest besvär anförts, genom utslag den 24

november 1933 ej funnit skäl göra ändring i överklagade beslutet.

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som

hört länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har anfört följande:

»Den i motionen omförmälta mossbranden, som utbröt den 24 juni 1933,

blev i följd av då rådande stark blåst av synnerligt stor omfattning och

berörde åtskilliga socknar, bland annat Hjälstads socken. För eldens

släckande och vakthållning vid brandplatsen anlitades såväl talrik militär

personal, särskilt under de första branddagarna, som ett stort antal släckningsskyldiga

från orten. Släckningsskyldiga från orten sammankallades

under tiden till och med den 2 juli 1933 på övligt sätt genom brandfogdarna

och kronobetjäningen i orten, under det att för den vakthållning,

som sedermera till och med den 24 i sistnämnda månad erfordrades,

tillhandahölls manskap genom arbetslöshetskommittéerna i Fägre, Trästena

och Svenneby kommuner. Enligt vad här tillgängliga handlingar

utvisa, deltog snickeriarbetaren Johansson i släcknings- och vakthållningsarbetet

under två dagar, sannolikt den 25 och 26 juni. Av vederbörande

landsfiskals yttrande framgår, att Johansson icke under släckningen

arbetat mera än någon annan av de i arbetet deltagande. Någon

ersättning eller särskild belöning till Johansson för hans medverkan vid

släckningen har ej av länsstyrelsen utanordnats. Det sammanlagda beloppet

av härifrån utbetalta ersättningar för eldens släckning har emellertid

uppgått till 1,544 kronor 35 öre.

Såvitt det i ärendet åberopade läkarintyget utmärker, kan Johanssons

deltagande i släckningsarbetet icke anses hava varit orsaken till den sjukdom,

på grund av vilken han avlidit, utan har Johansson sannolikt på

annat sätt ådragit sig ifrågavarande sjukdom. Vid sådant förhållande

anser länsstyrelsen, som visserligen finner Johanssons efterlämnade familjs

förhållanden behjärtansvärda, likväl icke tillräckliga skäl föreligga

för att staten skulle påtaga sig något ekonomiskt ansvar till följd av

Johanssons död. Länsstyrelsen anser sig fördenskull och med hänsyn

jämväl till de omfattande konsekvenser, ett beslut i enlighet med motionärens

hemställan skulle medföra, icke kunna tillstyrka bifall till motionen.

»

Statskontoret har anfört följande.

I lagen den 14 oktober 1914 (nr 281) örn förekommande och släckning av

skogseld hade närmare reglerats skyldigheten att deltaga i släckning av

skogseld samt rätten att av statsmedel erhålla ersättning därför. I motiven

till berörda lag hade framhållits, att arbetet med släckningen av

skogseld finge uppfattas såsom en allmän medborgerlig plikt, som icke

utan vidare borde grunda rätt till anspråk på ersättning. Det ansåges

emellertid med rättvisa och billighet förenat, att, då arbetet med släckningen

varit i väsentlig grad betungande eller eljest särskilda omständigheter

förelåge, ersättning eller särskild belöning utbetalades liksom även

att ersättning lämnades för linder släckningsarbetet liden skada, exempelvis

förstörelse av klädespersedlar och redskap. Såsom exempel på »sär
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

TJtskottet.

skilda omständigheter» hade i motiven till lagen anförts sådana fall, då

personer, som icke vore släckningsskyldiga, biträtt, då mindre bemedlade

genom deltagande i släckningsarbete gått miste örn arbetsförtjänst eller

då släckningsmanskap visat prov på särskilt nit och rådighet etc. Att

stadga en ovillkorlig rätt till ersättning eller belöning under angivna förutsättningar

hade emellertid förklarats icke lämpligt, utan överlämnades

åt vederbörande länsstyrelse att i varje särskilt fall pröva och avgöra,

huruvida ersättning eller belöning borde utgå eller ej.

Några ytterligare kostnader i samband med släckning av skogseld utöver

vad nu omförmälts hade staten icke ansetts böra bestrida. Det syntes

ock statskontoret uteslutet, att, på sätt i motionen avsåges, staten skulle

åtaga sig att lämna sådan ekonomisk hjälp som den, varom nu vore fråga.

Såsom förutsättning för beviljande av pension eller understöd av

statsmedel åt änka eller efterlevande minderåriga barn borde såsom hittills

alltjämt gälla, att familjefadern varit anställd i statens tjänst eller

uppburit statspension. Då något sådant förhållande i detta fall icke förelåge,

finge statskontoret, i likhet med länsstyrelsen i Skaraborgs län,

avstyrka bifall till motionen.

På skäl, som av länsstyrelsen i Skaraborgs län och statskontoret i ärendet

anförts, avstyrker utskottet åtgärd i anledning av den väckta motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 432 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

B. Affärsdrivande verks medel.

I. Telegrafverkets medel.

12 :o.

Förre tillförordnade föreståndaren för Tara telegrafstation Charles

Frithiof Julins Nordströms änka. I en den 9 mars 1934 dagtecknad proposition

nr 248 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten

3 föreslagit riksdagen medgiva, att förre tillförordnade föreståndaren

för Vara telegrafstation Charles Frithiof Julius Nordströms änka Stina

Maja Nordström, född Gustafsson, må från och med den 1 juli 1933 under

sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, uppbära en årlig pension

av 720 kronor, att utgå av telegrafverkets medel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nordström var född den 6 april 1848 och avled den 30 juni 1933;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 21

att lian, då han efter 57-årig anställning hos telegrafverket avgick ur

tjänst, av 1915 års riksdag beviljades pension till belopp av 2,000 kronor

för år, att utgå av telegrafverkets medel;

att Nordström vid sin död efterlämnade änkan Stina Maja Nordström,

född Gustafsson, vilken är född den 5 juli 1862, samt sju till myndig ålder

komna barn, nämligen två söner och fem döttrar, av vilka senare två äro

gifta och tre ogifta;

att bouppteckningen efter Nordström utvisar en behållning av omkring

3,600 kronor, varav 2,000 kronor fordran hos äldste sonen;

att Nordströms änka är i avsaknad av inkomster och ej kan försörja

sig själv;

samt att barnen icke kunna bidraga till moderns försörjning.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

13:o.

Änkan Elin Sofia Fors’ adoptivdotter Anna Ulrika. I motion 11:444

hemställer fru Gustafson, »att riksdagen må besluta, att av telegrafverkets

medel må utgå livränta till Anna Ulrika Eriksson enligt grunderna

i lagen örn försäkring för olycksfall i arbetet utan hinder därav, att den

inlämnade ansökan örn adoption icke hunnit slutbehandlas vid fosterfaderns

Erik Axel Fors’ den 11 september 1933 timade frånfälle».

Av handlingarna inhämtas,

att reparatören vid telegrafverket Erik Axel Fors var född den 4 april

1886 och den 11 september 1933 avlidit i sviter av ett honom den 7 i samma

månad under arbete för telegrafverkets räkning övergånget olycksfall;

att han vid sin död efterlämnade änkan Elin Sofia Fors, född Johansson;

att enligt bouppteckningen boet utvisar en behållning av 1,211 kronor

50 öre;

att änkan Fors från telegrafverkets änke- och pupillkassa uppbär en

årlig pension av 660 kronor samt dessutom av telegrafverkets medel en

årlig livränta å 750 kronor i enlighet med bestämmelserna i lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete;

att, sedan makarna Fors till Stockholms rådhusrätt ingivit en den 4

augusti 1933 dagtecknad ansökan att få adoptera flickan Anna Ulrika, född

den 1 juni 1923 och dotter till skogvaktaren Per Erik Eriksson och dennes

avlidna hustru Hilma Ottilia Eriksson, född Fors, vilken ansökan efter

Fors’ död vidhållits av hans änka, rådhusrätten genom beslut den 21

september 1933 lämnat tillstånd till ifrågavarande adoption;

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

TJtskottet.

samt att riksförsäkringsanstalten, i anledning av därom av änkan Fors

gjord framställning, funnit livränta icke kunna utgå till barnet Anna Ulrika,

då detsamma icke blivit adopterat före olycksfallet.

Med hänsyn till att ansökan örn adoption ingivits redan innan Fors

drabbades av det olycksfall, som medförde hans död, finner utskottet billigt,

att åtgärd vidtages i motionens syfte. Därest adoptionen kommit till

stånd före olycksfallet, hade jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i

arbete i. ersättning till adoptivbarnet skolat utgå en årlig livränta från

dödsfallet, till dess barnet uppnått 16 års ålder, till ett belopp av 500

kronor. I överensstämmelse med vad tidigare i liknande fall ägt rum

tillstyrker utskottet, att ersättning beredes barnet i form av ett årligt

understöd å samma belopp att utgå under nyss angivna tid. Understödet,

varå dyrtidstillägg ej bör beräknas, torde i likhet med den till Fors’ änka

utgående livräntan böra bestridas av telegrafverkets medel.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 444, må medgiva, att änkan Elin Sofia Fors’, född

Johansson, adoptivdotter Anna Ulrika må från och

med den 12 september 1933, till dess hon uppnått 16 års

ålder, av telegrafverkets medel uppbära ett årligt understöd

av 500 kronor, utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

14:o.

Telefonarbetaren Oskar Holmbergs efterlevande. I motion 11:125 har

herr Paulsen hemställt, »att riksdagen måtte besluta tilldela änkan

Anna Elisabet Holmberg i Arlöv, Burlöv socken, Malmöhus län, jämte

hennes minderåriga barn, ett årligt understöd av 500 kronor».

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Holmberg var född den 24 januari 1897 och avled den 3 september

1925;

att han varit anställd såsom linjearbetare i telegrafverkets tjänst från

och med den 29 juni 1916 intill sin död eller under en tid av något över

9 år;

att han efterlämnat förutom änka, Anna Elisabet Holmberg, född Nilsson

den 27 september 1893 och alltså 40 år gammal, två minderåriga

barn, födda respektive den 17 augusti 1916 och den 28 mars 1925;

att änkan Holmberg enligt läkarintyg på grund av kronisk ledgångsreumatism

under förhandenvarande omständigheter icke kan utföra

något nämnvärt arbete;

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

23

samt att hon är medellös och åtnjuter fattigvårdsunderstöd med 20

kronor för månad jämte förmån av fritt bränsle.

Av handlingarna inhämtas vidare, att framställning ingivits till Kungl.

Majit örn understöd åt Holmbergs efterlevande. I avgivet utlåtande i

ärendet anförde statskontoret, bland annat, att förhållandena i förevarande

fall enligt statskontorets mening icke syntes vara sådana, att understöd

i ena eller andra formen kunde tillstyrkas, enär vederbörande omhändertagits

av den kommunala fattigvården.

Genom beslut den 30 juni 1933 fann Kungl. Maid icke skäl bevilja understöd

åt Holmbergs efterlevande.

Av utredningen i ärendet framgår, att telefonarbetaren Holmberg varit

anställd i telegrafverkets tjänst under en tid av allenast något över

9 år samt att änkan Holmberg endast är 40 år gammal. Vid sådant förhållande

och på grund av övriga i ärendet föreliggande omständigheter

har utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka beviljande av understöd

i förevarande fall, särskilt som fråga härom nyligen prövats av Kungl.

Majit utan att föranleda till någon Kungl. Majits åtgärd.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion lii 125 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

II. Trafikmedel.

15io.

Förre tågmästaren August Karlssons änka. I motion 1:15 har herr

Wahlmark hemställt, »att riksdagen måtte bevilja tågmästaren August

Karlssons änka, Maria Adolfina Karlsson, ett årligt understöd av belopp

som med hänsyn till Karlssons långa anställningstid och övriga omständigheter

kan anses skäligt».

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Karlsson, som var född den 8 oktober 1857, efter föregående extra

anställning vid statens järnvägar antogs till ordinarie stationskarl den 1

juli 1877, befordrades till packmästare den 1 januari 1889 och till tågmästare

den 1 maj 1899;

att han erhållit avsked ur statens järnvägars tjänst med pension den

1 november 1920;

att han varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa från

tiden för sitt ordinarieblivande till utgången av mars 1914, då lian utträdde

ur kassan, enär han blivit änkling och icke hade barn under 18 år;

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

att han ingick nytt äktenskap den 1 april 1917 men då underlät att begagna

honom tillkommande rätt att återinträda i kassan;

att han i sådant fall haft att till kassan erlägga dels en tilläggsavgift

en gång för alla av 149 kronor 36 öre, dels ock oguldna årsavgifter, vilka

för tiden till hans avgång ur tjänsten jämte ränta beräknats till 645 kronor

14 öre och vilka han kunnat erlägga genom månatliga avbetalningar;

att Karlsson avlidit den 2 oktober 1922, efterlämnande änkan Maria

Adolfina Karlsson, född Mellqvist, vilken är född den 1 september 1869;

samt att änkan är medellös.

Frågan örn pensionering av änkan Karlsson var föremål för behandling

av 1925 års riksdag i anledning av en då i ämnet väckt motion.

Över denna motion inhämtade bankoutskottet utlåtande av järnvägsstyrelsen,

som anförde bland annat följande:

Det måste givetvis vara ägnat att ingiva stora betänkligheter att av

statsmedel hålla efterlevande mer eller mindre skadelösa för vad de kommit

att bliva lidande därigenom att anhöriga underlåtit till huds stående

och av staten själv anvisade åtgärder till deras tryggande; och synes det

styrelsen uppenbart, att i fall av nu föreliggande karaktär, som ju i motsats

till de fall, då vederbörande aldrig varit delägare i änke- och pupillkassan,

kunna befaras ständigt återkomma, alldeles särskilda skäl måste

— jämte trängande behov — krävas för att staten skall äga fog för att

träda hjälpande emellan och sålunda bortse från den risk, som föreligger

därutinnan att den i tjänst varande personalen genom en dylik åtgärd kan

bliva mindre benägen att på ovan angivna sätt sörja för sina efterlevande.

Styrelsen anser alltså, att en örn än aldrig så lång tjänstetid icke i

och för sig kan betraktas som tillfyllest, ehuru den givetvis är ett oundgängligt

villkor för att understöd skall kunna ifrågakomma.

Visserligen hava tidigare årliga understöd tillerkänts ett antal änkor,

vilka i så måtto intaga samma ställning som änkan Karlsson, att deras

män, som vid fyllda 50 år eller därefter, så snart de upphört att äga pensionsberättigade

anhöriga, utträtt ur änke- och pupillkassan, ingått äktenskap

med dem efter det de uppnått 50 års ålder utan att vidtaga åtgärder

för tillförsäkrande åt dem av delägarrätt i kassan, men förelågo i dessa

fall alldeles särskilda skäl, som kunde antagas neutralisera ovanberörda

skadliga verkningar för den i tjänst varande personalens vidkommande,

nämligen dels att de befattningshavare, vars änkor det bär gällde, haft

sin tjänstetid förlagd till tider, då den respektive personalkategori tillkommande

avlöningen varit så låg, att denna omständighet kunde antagas

hava utgjort åtminstone en bidragande orsak till mannens underlåtenhet

att trygga sina efterlevande, dels ock att tilläggsavgifterna för förvärvande

av förnyad delägarrätt i änke- och pupillkassan skulle för dessa befattningshavare

uppgått till vida högre belopp än som för närvarande tillämpas.

För änkan Karlssons vidkommande föreligga emellertid inga dylika skäl.

Hennes man har fått vara med örn de senare tidernas för den lägre statsbanepersonalen

i lönehänseende gynnsamma konjunkturerna, och det belopp,

han behövt utgiva för hustruns tryggande genom delägarskap i änkeoch

pupillkassan, är så obetydligt att det icke bort bereda honom några

svårigheter att uppbringa detsamma, i synnerhet som särskilda lättnader

pläga medgivas för beloppets betalande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 25

Med hänsyn till det anförda finner sig styrelsen icke kunna tillstyrka

bifall till motionen.

Avstyrkt av bankoutskottet (utlåtande nr 29, punkt 10), föranledde motionen

icke någon riksdagens åtgärd.

Då i den nu föreliggande motionen icke anförts några omständigheter,

som icke vid ärendets tidigare prövning varit kända, synes anledning icke

förefinnas att frångå den enligt utskottets mening välgrundade ståndpunkt,

som riksdagen vid frågans behandling år 1925 intagit. På grund

härav får utskottet, under åberopande av vad järnvägsstyrelsen i sitt ovan

intagna yttrande anfört, hemställa,

att förevarande motion 1:15 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

16:o.

Förre stationsmästare!! Carl Wilhelm Willborgs änka. I motion 11:20

har herr Arnemark hemställt, »att riksdagen måtte tillerkänna stationsmästaren

Carl Wilhelm Willborgs änka Anna Elisabet Willborg ett årligt

understöd av 444 kronor».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Willborg, som var född den 5 mars 1861, antogs i statens järnvägars

tjänst 1874, erhöll ordinarie befattning den 1 oktober 1880, befordrades till

kontorist den 1 januari 1892, till stationsmästare av klass 6 den 1 juni 1899

och till stationsmästare av klass 5 den 1 november 1919;

att han erhöll avsked med pension den 1 november 1922 efter en tjänstetid

av 48 år;

att Willborg avled den 6 december 1931, efterlämnande änkan Anna Elisabet

Willborg, född Hultin, vilken är född den 22 oktober 1877;

samt att änkan är medellös.

Vidare inhämtas av handlingarna,

att Willborg varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa

från tiden för sitt ordinarieblivande till och med november 1915, då han

utträdde ur kassan, enär han då saknade pensionsberättigade anhöriga;

att han ingick äktenskap med den nu efterlevande änkan den 30 december

1915 vid en ålder av nära 54 år;

samt att han ägt rätt att mot erläggande av en tilläggsavgift av 408 kronor

42 öre grundlägga pensionsrätt i kassan för sin änka men att han underlåtit

att göra detta, i följd varav änkan icke äger åtnjuta pension från

kassan.

Änkan Willborg gjorde i januari 1933 hos Kungl. Maj:t framställning

örn pension. I yttrande över denna framställning meddelade direktionen

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Utskottet.

26 Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

för statens järnvägars änke- och pupillkassa, att Willborg i december 1915

hos direktionen ansökt om delägarrätt i kassan men att lian sedermera anmält,

att lian icke önskade begagna sig av direktionens medgivande att

på vissa villkor erhålla sådan rätt. Med hänsyn härtill och till de betänkliga

konsekvenser, som ett bifall till änkan Willborgs framställning skulle

medföra, hemställde direktionen, att framställningen måtte lämnas utan

avseende.

Genom beslut den 14 juli 1933 fann Kungl. Maj:t framställningen icke

föranleda någon Kungl. Marits åtgärd.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit får utskottet avstyrka bifall

till den föreliggande motionen och alltså hemställa,

att förevarande motion II: 20 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

17 :o.

Förre byggnadskamreraren vid statens järnvägsbyggnader Carl Johan

Lindegréns änka. I motion II: 21 har herr Arnemark hemställt, »att riksdagen

måtte bevilja byggnadskamreraren Carl Johan Lindegréns änka

Anna Adéle Lindegrén ett årligt understöd av 500 kronor».

Av motionen samt i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas,

att Lindegrén, som var född den 8 februari 1862, anställdes vid statsbanebyggnaderna

i Norrland år 1887 och tjänstgjorde såväl där som sedermera

vid Stockholms bangårdsombyggnader ävensom å järnvägsstyrelsens

byggnadsbyrå till utgången av augusti 1929, då han avgick med pension

efter en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av nära 37 Va år;

att han avled den 29 juli 1930, efterlämnande förutom änkan Anna Adelaide

Lindegrén, född Öqvist, vilken är född den 12 juli 1865, två vuxna

barn, en son och en dotter;

att bouppteckningen efter Lindegrén utvisar en behållning av 2,873 kronor;
att

änkan icke åtnjuter pension från statens järnvägars änke- och pupillkassa,

enär mannen såsom tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader

icke kunnat vinna delaktighet i kassan;

samt att barnen icke i nämnvärd mån kunna bidraga till moderns uppehälle.

Utskottet vill erinra, att pensionering med statsmedel av efterlevande

till tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader hittills förekommit endast

i enstaka undantagsfall. Nämnda tjänstemän åtnjuta nämligen i form av

högre avlöning än motsvarande tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar

ersättning för att de ej äga medlemskap i statens järnvägars änke
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

och pupillkassa oell hava därigenom satts i tillfälle att exempelvis genom

försäkringar skydda sina efterlevande. Enligt de av 1930 års riksdag godkända

allmänna grunderna för beviljande av understöd åt vissa statsanställda

skola från dylikt understöd i allmänhet vara uteslutna sådana

anställningshavare, bland dem tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader,

för vilka genom högre löneförmåner särskild kompensation beretts för

frånvaron av ordnad familjepensionering. Enligt utskottets mening bör

undantag från nu angivna regel endast ske för sådana fall, där alldeles

särskilda omständigheter äro för handen. Några sådana omständigheter

torde icke kunna sägas föreligga i nu förevarande fall. Med hänsyn härtill

och då utskottet befarar, att ett bifall till motionen skulle kunna medföra

vittgående konsekvenser, har utskottet funnit sig höra hemställa örn

avslag å motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 21 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

18: o.

Extra matrosen Axel Anderssons änka. I motion II: 56 hemställer herr

Lovén, »att riksdagen ville besluta, att änkan Emma Andersson i Trälleborg

tillerkännes ett årligt understöd av 600 kronor att utgå av statens

järnvägars trafikmedel från och med den 1 januari 1934, så länge hon lever

i sitt nuvarande änkestånd».

Av utredningen i ärendet inhämtas

att extra matrosen å statens järnvägars ångfärja »Drottning Viktoria»

Axel Andersson var född den 11 september 1872 och avled den 25 december

1910;

att han den 18 juni 1909 antogs i tillfällig tjänst och den 1 april 1910 i

extra ordinarie tjänst såsom matros å ångfärjan »Drottning Viktoria»;

att han under inställelse till tjänstgöring å ångfärjan omkom genom

drunkning; i ii tii"!!l|i|i iilDifl llflli f''3 lill T

samt att han vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Emma Andersson,

född Nilsson, den 25 februari 1885, samt två söner, födda respektive

1902 och 1907.

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som

hört järnvägsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.

Järnvägsstyrelsen, som funnit, att Emma Andersson icke vore berättigad

att enligt 1901 års olycksfallsersättningslag utbekomma någon ersättning

i anledning av det i motionen omförmälda olycksfallet, har ansett

billighetsskäl tala för att något understöd tilldelas änkan Andersson.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

Styrelsen Ilar ansett sig böra tillstyrka, att motionen måtte på det sätt

bifallas, att understöd tillerkännes änkan med ett årligt belopp av 270

kronor, motsvarande vad som skulle utgått i livränta jämlikt nyssnämnda

lag jämte å dylik livränta medgiven tilläggsersättning, utan rätt att därå

uppbära dyrtidstillägg.

Riksförsäkringsanstalten har anfört följande:

Det i handlingarna omförmälda olycksfallet den 25 december 1910,

vid vilket Emma Anderssons man extra matrosen å ångfärjan ''Drottning

Viktoria’ Axel Andersson ljöt döden, torde, såvitt av de remitterade handlingarna

kan bedömas, vara att anse som olycksfall i arbete enligt den

då gällande lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd

av olycksfall i arbete. Ersättning på grund av olycksfallet torde därför

hava kunnat utgå, örn anspråk därpå framställts inom i 13 § av lagen

föreskriven tid av 2 år.

Den ersättning, som skulle utgått enligt omförmälda lag, skulle jämlikt

4 § i lagen utgjorts av dels begravningshjälp med 60 kronor, dels

årliga livräntor, till änkan Andersson med 120 kronor från dödsfallet

så länge hon levt ogift och till vart och ett av hennes två minderåriga

barn, födda respektiva den 27 november 1902 och den 6 februari 1907,

med 60 kronor från dödsfallet intill en uppnådd ålder av 15 år. Livräntorna

skulle jämlikt kungörelserna den 28 juni 1918 (nr 522) och den 10

juni 1921 (nr 410) angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade

arbetare med flera av statsmedel utgående livräntor m. m. utgått

med förhöjda belopp, från och med år 1918 till änkan med 210 kronor och

till det barn, som då ännu ej fyllt 15 år, med 105 kronor och från och med

år 1921 till änkan med 270 kronor och till samma barn med 135 kronor.

Statskontoret har framhållit, att i betraktande av den långa tid, som

förflutit sedan mannens frånfälle, det syntes statskontoret i viss mån

tveksamt, huruvida understöd borde beredas änkan. Med hänsyn emellertid

till föreliggande omständigheter ville statskontoret icke motsätta

sig att, på sätt av järnvägsstyrelsen föreslagits, änkan Andersson tilldelades

ett årligt understöd, motsvarande vad hon skulle hava bekommit

i livränta jämlikt 1901 års lag jämte å dylik livränta sedermera medgiven

tilläggsersättning, eller tillhopa 270 kronor, utan rätt att därå uppbära

dyrtidstillägg.

I likhet med järnvägsstyrelsen finner utskottet billighetsskäl tala för

att något understöd tilldelas änkan Andersson. Med hänsyn till föreliggande

omständigheter anser utskottet sig böra tillstyrka, att understödet

gives formen av en årlig pension och fastställes till något högre belopp än

det av myndigheterna ifrågasatta eller till 384 kronor för år.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av motionen II: 56, må medgiva,

att extra matrosen Axel Anderssons änka Emma

Andersson, född Nilsson, må från och med den 1 ja
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

29

nuari 1934 under sin återstående livstid, så länge lion

förblir änka, av trafikmedel uppbära en årlig pension

av 384 kronor.

19: o.

E. o. verkstadsmästaren vid statens järnvägar Nils Ljungströms änka.

I motion 11:117 hemställer herr Lovén, »att riksdagen måtte besluta att

ett årligt understöd av 600 kronor skall ur statens järnvägars trafikmedel

utgå till änkan Amanda Elisabet Ljungström, så länge hon lever i

sitt nuvarande änkestånd».

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Nils Ljungström, som var född den 27 januari 1847, avled den 14

februari 1918;

att han varit anställd vid statens järnvägar såsom verkstadsarbetare

under tiden 4 maj 1877—23 oktober 1893, såsom extra verkstadsförman

under tiden 24 oktober 1893—4 februari 1909 samt såsom extra ordinarie

smedsmästare under tiden 5 februari 1909—14 februari 1918 eller under

en tid av sammanlagt inemot 41 år;

att han efterlämnade förutom änka, Amanda Elisabet Ljungström,

född Nordqvist den 14 mars 1869 och alltså 65 år gammal, en gift dotter;

att behållningen i boet utgjorde omkring 5,000 kronor;

att änkan Ljungström enligt läkarbetyg på grund av vissa sjukdomar

är oförmögen att genom arbete försörja sig;

samt att hon hos sin dotter och svärson åtnjutit fri kost ävensom de

senaste två åren fri bostad.

Änkan Ljungström gjorde i januari 1933 hos Kungl. Maj:t framställning

örn pension.

I avgivet utlåtande i ärendet anförde järnvägsstyrelsen, att änkan

Ljungströms ålder med 22 år understigit hennes avlidne mans samt att

hon vid tiden för mannens död icke uppnått högre ålder än 49 år. Under

sådana förhållanden och då upplyst blivit, att hon åtnjöte full försörjning

hos en dotter och måg, ansåge sig järnvägsstyrelsen förhindrad

tillstyrka den gjorda framställningen.

Genom beslut den 30 juni 1933 fann Kungl. Majit icke skäl bifalla

förevarande ansökning.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter och i betraktande av att

verkstadsmästaren Ljungström kunnat räkna en anställningstid i statens

tjänst av inemot 41 år har utskottet icke velat motsätta sig, att en mindre

pension tilldelas hans änka, som på grund av ålder och sjukdom är oför
-

Utskottet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

mogen att genom eget arbete försörja sig. Utskottet får för sin del förorda

ett årligt pensionsbelopp i förevarande fall av 300 kronor.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av motionen 11:117, må

medgiva, att e. o. verkstadsmästare!! Nils Ljungströms

änka Amanda Elisabet Ljungström, född

Nordqvist, må från och med den 1 januari 1934 under

sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, av

trafikmedel uppbära en årlig pension av 300 kronor.

20:o.

Banarbetaren Magnus Olsson Klangs änka. I motion II: 279 hemställer

herr Björklund, »att riksdagen måtte besluta tilldela änkan Charlotta

Klang, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, ett årligt

understöd av 384 kronor, att utgå under hennes återstående livstid».

Av motionen jämte därvid fogade bilagor inhämtas,

att Magnus Olsson Klang, som var född den 25 oktober 1865 och avled

den 6 september 1933, varit anställd vid statens järnvägar från och med

den 20 november 1914 intill sin död;

att han förutom änka, född den 30 juni 1872, efterlämnat fyra till

vuxen ålder komna barn, samt en 17-årig adoptivdotter, vilka samtliga

befinna sig i små ekonomiska förhållanden och icke i nämnvärd mån

förmå bidraga till moderns uppehälle;

samt att änkan Klang, som på grund av sjukdom icke kan bidraga till

sitt uppehälle genom förvärvsarbete, enligt intyg av ordföranden i vederbörande

fattigvårdsstyrelse är mindre bemedlad och i behov av understöd.

Då här förevarande pensionsärende är av beskaffenhet att böra prövas

av Kungl. Maj:t i enlighet med de av 1930 års riksdag godkända

grunderna för handläggning av ärenden örn understöd i vissa fall åt

efterlevande till personal i statstjänst, synes motionen icke böra föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 279 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1934.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

Irån lörsta kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Stendahl, Ström i Lidköping, Berling,

Bjurström, Bodin och Silfverstolpe;

Irån andra kammaren: herrar Bäcklund, Laurén, Lovén, Ryberg, Paulsen, Wikström,

Andersson i Falkenberg och Svedman; dock att i behandlingen av punkterna 3—18 herr

Andersson i Lindome deltagit i stället för herr Svedman och i behandlingen av punkterna

19 och 20 herr Hammarlund deltagit i stället för herr Ryberg.

Reservationer:

vid punkten 5 (ang. pension åt stiftssekreteraren Albert Elis Carlgrens

efterlevande):

dels av herrar Lovén och Andersson i Falkenberg, vilka hemställt,

att riksdagen, med avslag å motionen 1:129, i vad

den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må bifalla

Kungl. Maj:ts förevarande proposition;

dels ock av herr Paulsen, vilken hemställt,

att riksdagen må avslå såväl Kungl. Maj:ts förevarande

proposition som motionen 1:129; samt

vid punkten 17 (ang. pension åt förre byggnadskamreraren vid statens

järnvägsbyggnader Carl Johan Lindegréns änka):

av herrar Bäcklund och Laurén, vilka hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 21, må medgiva, att förre byggnadskamreraren vid

statens järnvägsbyggnader Carl Johan Lindegréns

änka Anna Adélaide Lindegrén, född Öqvist, må från

och med den 1 januari 1934 under sill återstående livstid,

så länge hon förblir änka, å allmänna indragna!

gsstaten uppbära en årlig pension av 492 kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:276 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa ] ramställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer a1 i texten