Bankoutskottets utlåtande Nr 35
1934-04-23 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1934:35, Bankoutskottets utlåtande Nr 35
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
1
i\r 35.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1934 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande "pensioner
eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda
personer m. fl.
Bankoutskottet får härmed, avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt
efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.
Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,
i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande
propositioner och motioner.
A. Allmänna indragningsstaten.
I. Utrikesdepartementet.
l:o.
Legationsrådet i disponibilitet, filosofie doktorn Johannes Axel Kolmodin»
son Lars Olof Togrul. I en den 9 mars 1934 dagtecknad proposition
nr 248 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen hilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 1,
avseende justitiedepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att legationsrådet
i disponibilitet, filosofie doktorn Johannes Axel Kolmodins och
hans efterlämnade änka Eva Amalia Katarina Kolmodins, född Forsslöf,
minderårige son Lars Olof Togrul må från och med den 1 november 1933
till och med utgången av det kalenderår, varunder lian uppnår 18 års ålder,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 384 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Kolmodin var född den 22 februari 1884 och avled den 9 oktober 1933;
att han den 6 juni 1914 förordnades till docent i semitiska språk vid Uppsala
universitet och under tiden 1 januari 1915—31 december 1917 innehade
fast docentstipendium vid universitetet;
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 8 sami. Nr 33.
t
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
att han den 12 oktober 1917 förordnades till lionorärattaché vid beskickningen
i Konstantinopel;
att Kolmodin den 17 september 1920 förordnades att tills vidare upprätthålla
tjänsten som drogman vid nämnda beskickning och att Kolmodin,
som den 17 maj 1923 tillagts legationssekreterares namn, den 22 juni
1928 förordnades att tills vidare vara förste legationssekreterare över stat
vid beskickningen;
att Kolmodin, sedan han med utrikesdepartementets medgivande antagit
erbjudande å befattning såsom utrikespolitisk rådgivare i utrikesministeriet
i Abessinien, den 10 maj 1931 erhöll tjänstledighet från befattningen
som förste legationssekreterare och den 4 december 1931 beviljades
avsked från och med den 11 i samma månad från denna befattning, i samband
varmed han utnämndes och förordnades att vara legationsråd i disponibilitet,
i vilken egenskap han fortfarande tillhörde utrikesförvaltningen
vid sitt frånfälle;
att Kolmodin under olika perioder åren 1924—1930 innehade förordnande
såsom t. f. chargé d’affaires;
att han vid beskickningen åtnjöt arvode, vilket — ortstillägg inberäknat
— utgjorde 5,400 kronor under vart och ett av åren 1920 och 1921, 8,500
kronor för år räknat under första halvåret 1922, 12,000 kronor för år under
tiden 1 juli 1922—30 juni 1928 samt 15,000 kronor för år under tiden
därefter;
att Kolmodin vid abessinska utrikesministeriet uppbar en lön av 12,400
franska francs i månaden, varjämte han åtnjöt fri bostad;
att han vid sin död efterlämnade änkan Eva Amalia Katarina Kolmodin,
född Forsslöf, vilken är född den 14 februari 1887, samt sonen Lars
Olof Togrul, född den 24 januari 1928, vilka numera återflyttat till Sverige;
samt
att behållningen i boet efter Kolmodin kan beräknas till 20,000 å
25,000 kronor.
Föredragande departementschefen har anfört bland annat:
Den omständigheten att Kolmodin vid sitt frånfälle icke kvarstod i utövning
av svensk statstjänst synes mig med hänsyn till föreliggande omständigheter
icke böra utgöra hinder för beredande åt hans efterlevande
av något understöd av statsmedel. Emellertid finner jag mig icke kunna
förorda pension åt Kolmodins änka, vilken torde vara i tillfälle att genom
förvärvsarbete bidraga till sitt uppehälle. Däremot vill jag icke
motsätta mig, att uppfostringsbidrag beviljas åt den minderårige sonen.
I motion II: 282 har herr Nylander hemställt, »att riksdagen ville besluta
att tilldela legationsrådet Johannes Kolmodins efterlevande maka Eva
Kolmodin, f. Forsslöf, en årlig pension av tolvhundra (1,200) kronor och
hans minderårige son Lars Olof Togrul Kolmodin ett årligt uppfostringsbidrag
av trehundra (300) kronor, till dess han uppnått 18 års ålder.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 3
På av föredragande departementschefen anförda skäl finner utskottet
sig icke kunna tillstyrka, att pension beviljas Kolmodins efterlämnade
änka. Med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter har
utskottet däremot icke velat motsätta sig att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,
uppfostringsbidrag lämnas åt den minderårige sonen. Utskottet
får alltså med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag avstyrka
bifall till motionen II: 282, i vad den skiljer sig från berörda förslag.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning och med avslag å motionen
II: 282, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag,
må medgiva, att legationsrådet i disponibilitet, filosofie
doktorn Johannes Axel Kolmodins och hans efterlämnade
änka Eva Amalia Katarina Kolmodins, född
Forsslöf, minderårige son Lars Olof Togrul må från och
med den 1 november 1933 till och med utgången av det
kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder, å allmänna
indra gningsstaten uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 384 kronor.
II. Försvarsdepartementet.
2:o.
Värnpliktige Karl Gustaf Adolf Dahlgrens änka. I motion 1:125 hava
herrar Björkman och Bergström hemställt, »att riksdagen måtte besluta,
att värnpliktige nr 431 27/1925 Karl Gustaf Adolf Dahlgrens änka, Karin
Maria Dahlgren, född Andersson, må från och med den 1 juli 1934, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt
tillkommande livränta, å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt understöd av 252 kronor».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Dahlgren under fullgörande av honom åliggande militärtjänstgöring
år 1928 omkommit genom olyckshändelse;
att han vid sitt frånfälle efterlämnade, förutom änka, född den 17 augusti
1907, en minderårig son;
att behållningen i boet uppgick till 794 kronor;
samt att riksförsäkringsanstalten i anledning av Dahlgrens dödsfall
jämlikt förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i årlig livränta tillerkänt
dels änkan, så länge hon lever ogift, 441 kronor, dels ock sonen, till
dess han uppnått sexton års ålder, 294 kronor.
Utskottet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Utekottet.
Hos Kungl. Majit har änkan Dahlgren i en den 21 mars 1930 dagtecknad
skrift gjort framställning örn ytterligare understöd utöver beviljade
livräntebelopp.
Arméförvaltningens civila departement förklarade sig, bland annat, med
hänsyn till att änkan tillförsäkrats all den ersättning av statsmedel, vartill
bon för sig och sin minderårige son vore författningsenligt berättigad,
icke kunna tillstyrka bifall till ifrågavarande framställning.
Statskontoret yttrade, bland annat, att då en så utsträckt ersättningsskyldighet,
som i framställningen avsåges, icke överensstämde med grunderna
för lagstiftningen örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, samt omständigheterna i detta fall icke
syntes vara av så särskild beskaffenhet, att icke liknande förhållanden
kunde ofta nog inträffa, förefölle det statskontoret för konsekvensernas
skull betänkligt att i detta fall bereda högre ersättning än den författningsenliga.
Statskontoret funne sig därför böra avstyrka bifall till framställningen.
Genom beslut den 15 augusti 1930 fann Kungl. Maj:t änkan Dahlgrens
framställning icke föranleda någon Kungl. Majlis åtgärd.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit, får utskottet hemställa,
att förevarande motion 1:125 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
3:o.
F. d. indelte soldaten Karl Robert Tillbergs änka. I motion II: 433 bär
herr Johansson i Bro hemställt, »att riksdagen måtte bevilja soldatänkan
Anna Kristina Tillberg, född Andersson, Bro, Sevalla, ett årligt understöd
av 300 kronor».
Av motionen samt i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas,
att Karl Robert Tillberg tjänstgjort såsom indelt soldat vid Västmanlands
regemente;
att han avled den 17 april 1910;
samt att hans efterlämnade änka Anna Kristina Tillberg, född Andersson,
är inemot 74 år gammal och befinner sig i nödställd belägenhet.
Utskottet veterligt har riksdagen hittills icke medgivit understöd åt
efterlevande efter indelt eller f. d. indelt manskap. Vid sådant förhållande
och då några skäl av beskaffenhet att i detta fall böra föranleda ett
frångående av denna praxis icke blivit förebragta, finner utskottet sig
böra avstyrka bifall till nu förevarande motion.
Utskottet hemställer,
att förevarande motion II: 433 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
5
lil. Socialdepartementet.
4:o.
Förre fattigvårdskonsulenten Pontus Larssons änka. I likalydande motioner
1:128 av herrar Sandén oell Kvarnzelius samt II: 280 av herrar
Hedlund i Östersund och Eriksson i Falun hemställes, »att änkefru Hilda
Larsson, född Jansson, må, räknat från den 1 januari 1984, under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension å 900 kronor örn året».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Larsson var född den 5 oktober 1864 och avlidit den 26 maj 1932;
att han efter att under tiden 1907—1912 hava varit föreståndare för
Backa ålderdomshem i Nyed och under tiden 1912—1918 innehaft motsvarande
befattning vid Umeå stads ålderdomshem från och med år 1919
förordnades till fattigvårdskonsulent i sjunde distriktet samt från och med
den 1 januari 1926 jämväl till harna vårdskonsulent i nämnda distrikt;
att han genom beslut av 1932 års riksdag (bankoutskottets utlåtande
nr 30, punkt 46) tillerkändes en årlig pension av 3,984 kronor;
att Larsson vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Hilda Matilda Larsson,
född Jansson den 21 augusti 1865, samt sex vuxna barn, av vilka
en dotter efterträtt fadern å dennes befattning;
samt att bouppteckningen efter Larsson utvisade en behållning i boet av
1,753 kronor.
I juni 1932 gjorde änkan Larsson framställning hos Kungl. Maj:t örn pension.
Sedan statskontoret tillstyrkt denna framställning, fann Kungl.
Majit genom beslut den 4 november 1932 framställningen icke föranleda
någon åtgärd.
Över den nu väckta motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret,
som hört länsstyrelsen i Kopparbergs län.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län har förordat bifall till det i motionen
framförda förslaget.
Statskontoret har med hänsyn till omständigheterna i föreliggande fall
och då 1930 års riksdag beviljat fattigvårdskonsulenten A. T. E. Gullbergs
änka en årlig pension av 900 kronor ansett skäligt, att jämväl Larssons
änka, som uppnått en levnadsålder av 68 år, tillerkändes en motsvarande
förmån. Mot det föreslagna pensionsbeloppet, 900 kronor, hade statskontoret
intet att erinra.
Utskottet anser omständigheterna i förevarande fall vara sådana, att utskottet.
pension av statsmedel bör utgå. Hå utskottet i likhet med statskontoret
6 Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
icke haft något att erinra mot det i motionen föreslagna pensionsbeloppet,
får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner
1:128 och II: 280, må medgiva, att förre f ätlig vårdsoch
barnavårdskonsulenten Pontus Larssons änka
Hilda Matilda Larsson, född Jansson, må från och
med den 1 januari 1934 under sin återstående livstid,
så länge hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 900 kronor.
IV. Ecklesiastikdepartementet.
5:o.
Stiftssekreteraren Albert Elis Carlgrens efterlevande. I en den 9 februari
1934 dagtecknad proposition nr 113, avseende ecklesiastikdepartementet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att till stiftssekreteraren Albert Elis Carlgrens
änka Johanna Vilhelmina Carlgren, född Sundin, må, räknat från och
med den 1 augusti 1933, från allmänna indragningsstaten utgå pension
med belopp, motsvarande skillnaden mellan henne från prästerskapets
änke- och pupillkassa tillkommande pension och den pension, till vilken
hon varit berättigad, örn Carlgren varit i kassan delaktig för ett belopp
av 9,540 kronor.
I samband med genomförandet från och med den 1 juli 1928 av den vid
samma års riksdag beslutade löneregleringen för befattningshavarna vid
domkapitlens expeditioner ersattes de dittillsvarande oreglerade befattningarna
såsom konsistorienotarie med befattningar såsom stiftssekreterare,
vilka sistnämnda befattningar i lönehänseende hänfördes till någon
av lönegraderna B 28, B 27 eller B 24 i löneplanen för ordinarie befattningshavare
vid allmänna civilförvaltningen.
Vid anmälan inför Kungl. Majit av förenämnda fråga örn lönereglering
för befattningshavarna vid domkapitelsexpeditionerna (prop. nr 102) anförde
chefen för ecklesiastikdepartementet rörande ordnande av stiftssekreterarnas
familjepensionering i huvudsak följande:
På grund av bestämmelserna i reglementet för prästerskapets änkeoch
pupillkassa den 17 december 1926 (nr 529) vore konsistorienotarier,
som före utgången av april 1927 inträtt såsom delägare i kassan, skyldiga
att kvarstå i sådan egenskap, varav enligt reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa följde, att de vore uteslutna från delaktighet
i sistnämnda kassa. Den åter, som efter utgången av april 1927 an
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
7
ställts såsom konsistorienotarie, vore utesluten från delaktighet i prästerskapets
änke- och pupillkassa. Härav följde enligt reglementet för civilstaltens
änke- och pupillkassa skyldighet att vara delaktig i denna senare
kassa.
På grund av nyss åberopade bestämmelser i reglementet för prästerskapets
änke- och pupillkassa komme konsistorienotarie, som vore delägare
i sistnämnda kassa och i samband med den nya löneregleringen tillträdde
befattning såsom stiftssekreterare, alltjämt att tillhöra sagda kassa. Härvid
finge han emellertid på grund av bestämmelserna i reglementet bibehållas
vid det delaktighetsbelopp oförändrat, som varit för honom gällande
omedelbart före den 1 maj 1927. Följaktligen skulle den löneförhöjning
för stiftssekreteraren, som den nya löneregleringen innebure, icke
medföra någon förbättring i avseende på pensionsförmånerna för hans
efterlevande. Dessa skulle därigenom komma i en synnerligen oförmånlig
ställning. Någon möjlighet att råda bot härpå genom en ändring
av reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa därhän, att stiftssekreterare,
som före den 1 maj 1927 vunnit delaktighet i kassan, finge
tillgodoräknas ett i förhållande till den förhöjda lönen bestämt högre delaktighetsbelopp,
syntes med hänsyn till konsekvenserna icke förefinnas. Å
andra sidan kunde det — särskilt i de fall, då vid en stiftssekreterares
frånfälle ömmande omständigheter förelåge — icke anses försvarligt, att
pensionerna för de efterlevande finge förbliva på samma nivå som före
löneregleringen. Någon annan utväg till förbättrande av pensionerna
syntes emellertid icke förefinnas än att det i sådant fall finge tagas under
övervägande, huruvida icke tilläggspensioner av statsmedel till lämpligt
avvägda belopp kunde beviljas.
I anledning av nu återgivna uttalande anförde 1928 års riksdag, att
riksdagen funne billighetsskäl tala för att staten trädde hjälpande emellan
genom beviljande av tilläggspensioner av statsmedel åt efterlevande
till här avsedda stiftssekreterare.
I cirkulär den 22 juni 1928 till samtliga domkapitel m. fl. myndigheter
angående ny stat för domkapitlens expeditioner m. m. förklarade Kungl.
Majit, bland annat, att Kungl. Majit ville, efter därom i varje särskilt
fall gjord ansökning, framdeles taga under övervägande frågan örn utverkande
av tilläggspension av statsmedel åt efterlevande till stiftssekreterare,
som före den 1 maj 1927 blivit delägare i prästerskapets änke- och
pupillkassa.
Stiftssekreteraren vid Luleå domkapitel Albert Elis Carlgrens änka Johanna
Vilhelmina (Mimmi) Carlgren, född Sundin, har under åberopande
av innehållet i nyssnämnda cirkulär anhållit örn tilläggspension åt sig
och makarnas omyndiga dotter Ingegerd (Gerd) Anna Carlgren.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Carlgren var född den 8 juni 1870 och avled den 28 juli 1933;
att han tillträdde befattning såsom konsistorienotarie den 1 april 1904
och befattningen såsom stiftssekreterare (lönegrad B 28) den 1 juli 1928;
att han vid sin död efterlämnade änkan, född den 29 juli 1874, dottern
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Lisa Beda, född deri 17 april 1911, oell dottern Ingegerd (Gerd) Auna, född
den 27 december 1913;
samt att behållningen i boet uppgick till omkring 30,000 kronor.
Luleå domkapitel har tillstyrkt den av änkefru Carlgren gjorda ansökningen
och därvid anfört, i huvudsak, följande:
Carlgren vore såsom konsistorienotarie och sedermera såsom stiftssekreterare
delaktig i prästerskapets änke- och pupillkassa före den 1 maj
1927. Den pension, hans efterlämnade änka och omyndiga dotter konime
att erhålla ur nämnda kassa, kunde ej på förhand till heloppet exakt beräknas,
enär pensionsbeloppet växlade något år från år. Enligt inhämtad
uppgift skulle änkefru Carlgren och den omyndiga dottern under ecklesiastikåret
1932—1933 hava i pension erhållit ett belopp av 1,028 kronor
5 öre, för den händelse de då varit pensionsberättigade. Av nämnda belopp
skulle enligt bestämmelserna i kassans reglemente ungefär 240 kronor
hava tillfallit dottern. Domkapitlet funne det uppenbart, att dessa
belopp icke kunde giva pensionstagarna ens nödtorftig bärgning och ville
i samband härmed framhålla, att änkefru Carlgren vore nära 60 år gammal
och svag till hälsan.
Det syntes domkapitlet skäligt, att änkefru Carlgren erliölle så stor
tilläggspension av statsmedel, att denna tillsammans med hennes pension
från prästerskapets änke- och pupillkassa uppginge till det belopp, 1,750
kronor för år, vartill hennes pension, örn mannen varit delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa, skulle hava uppgått enligt sistnämnda kassas
reglemente. I enlighet härmed borde tilläggspensionen utgöra omkring
1,000 kronor.
I fråga örn dottern Gerd ansåge domkapitlet skäligt, att också hon erhölle
tilläggspension av statsmedel, att utgå intill dess hon fyllde 21 år.
Då hennes pension, därest Carlgren tillhört civilstatens änke- och pupillkassa,
enligt denna kassas reglemente skulle hava uppgått till 700 kronor
men hennes årspension från prästerskapets änke- och pupillkassa kunde
beräknas endast till omkring 240 kronor, skulle med enahanda beräkning,
som domkapitlet ifrågasatt för modern, hennes tilläggspension utgöra 460
kronor för år.
Direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa har i sitt i ärendet
avgivna utlåtande erinrat, att Kungl. Maj:t och riksdagen år 1933
(prop. nr 191; riksd. skr. nr 273) tillerkänt änkan efter stiftssekreteraren i
Göteborgs stift G. Norström, vilken i likhet med Carlgren kvarstatt i
prästerskapets änke- och pupillkassa med för konsistorienotarie gällande
delaktighetsbelopp, ävensom makarnas minderåriga harn tilläggspension
från allmänna indragningsstaten med belopp, utgörande skillnaden mellan
dem från prästerskapets änke- och pupillkassa tillkommande pension
och den pension, till vilken de varit berättigade, örn Norström varit i kassan
delaktig för 9,060 kronor, vilket sistnämnda belopp motsvarade avlöningen
i högsta löneklassen å A-ort för befattningshavare i den för stiftssekreterare
i Göteborgs stift gällande lönegraden, B 27. Direktionen tillstyrkte,
att änkefru Carlgren och hennes omyndiga dotter tillerkändes
Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 9
tilläggspension efter samma grunder, som sålunda förut i liknande fall
tillämpats.
Statskontoret har under hänvisning till innehållet i förenämnda proposition
nr 191 till 1933 års riksdag anfört i huvudsak följande:
Med hänsyn till i ärendet meddelade upplysningar ansåge sig statskontoret
kunna på enahanda grunder som i det av 1933 års riksdag behandlade
likartade ärendet tillstyrka tilläggspension åt änkefru Carlgren.
Visserligen utvisade tillgångarna i dödsboet efter Carlgren en ej oväsentligt
större behållning än i det sålunda tidigare behandlade fallet, men det
ville dock förefalla statskontoret, som örn omständigheterna i detta hänseende
jämväl här vore sådana, att tilläggspension borde kunna beviljas.
Vad däremot beträffade ifrågasatt tilläggspension åt Carlgrens omyndiga
dotter Ingegerd Anna Carlgren, kunde statskontoret icke tillstyrka
bifall till ansökningen i denna del. Nämnda dotter vore född den 27 december
1913 och uppnådde sålunda myndighetsåldern under år 1934. Statskontoret
ville härvid erinra örn 1933 års statsrevisorers uttalande örn önskvärdheten
av enhetliga grunder för statliga pensionsförmåner till minderåriga
harn och i sådant avseende fastställande av en högsta ålder för
minderårig till 17 år, över vilken ålder dylik förmån icke borde ifrågakomma.
Statskontoret, som anslutit sig till statsrevisorernas berörda
uttalande, ansåge, att nämnda åldersgräns borde tillämpas även i fråga
om här omhandlade fall av familjepension.
I anslutning härtill har statskontoret hemställt, att änkefru Carlgren
måtte, räknat från och med den 1 augusti 1933, från allmänna indragningsstaten
komma i åtnjutande av pension med belopp, motsvarande
skillnaden mellan henne från prästerskapets änke- och pupillkassa tillkommande
pension och den pension, till vilken hon skulle hava varit berättigad,
örn Carlgren varit i kassan delaktig för ett belopp av 9,540 kronor
(= avlöningen i högsta löneklassen å A-ort i den för stiftssekreterare
vid Luleå domkapitel gällande lönegraden, B 28).
Departementschefen har för egen del anfört följande:
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner jag mig — örn ock,
på grund av ställningen i boet efter Carlgren, med någon tvekan — böra
förorda, att tilläggspension beviljas änkefru Carlgren. Av skäl, som statskontoret
anfört, synes däremot utverkande av särskild tilläggspension åt
den ännu omyndiga dottern icke höra ifrågakomma.
Tilläggspensionen åt änkefru Carlgren torde böra bestämmas enligt
samma grunder, som tillämpats i det av myndigheterna åberopade, vid
1933 års riksdag behandlade ärendet angående tilläggspension åt stiftssekreteraren
Norströms efterlevande. Vid tillämpning av dessa grunder
torde tilläggspensionen komma att uppgå till omkring 350 kronor för år.
/ motion 1:12!) har herr Bernqvist hemställt, »att riksdagen ville av
statsmedel bevilja änkan efter stiftssekreteraren Albert Elis Carlgren Johanna
Vilhelmina Carlgren ävensom makarnas omyndiga dotter Gerd,
tills hon fyllt 21 år, en tilläggspension motsvarande skillnaden mellan
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Utskottet.
deras pension från prästerskapets änke- och pupillkassa och den pension
de skulle erhållit, därest Carlgren varit delaktig i civilstatens änke- och
pupillkassa, att utgå från och med den 1 augusti 1933».
I motionen framhålles, bland annat, att stiftssekreteraren Carlgren nedlagt
ett utomordentligt omfattande och betydande arbete icke blott i kyrkans
tjänst utan jämväl på det allmänt samhälleliga och sociala området,
framför allt som organisatör och mångårig ledare av arbetsstuguverksamheten
i Norrbottens län och såsom en mycket verksam kraft i svenska Röda
korsets arbete m. m.
I särskilda av motionären till utskottet överlämnade intyg av, bland
andra, landshövdingen i Norrbottens län ävensom åtskilliga förutvarande
landshövdingar i länet har vitsordats den utomordentliga insats, Carlgren
gjort inom skilda områden för länets utveckling i såväl andligt
som materiellt hänseende. Särskilt i betraktande av Carlgrens verksamhet
för Norrbottens arbetsstugor syntes det enligt flera av dessa intygsgivares
uppfattning vara skäligt, att hans efterlevande av staten bereddes
en i möjligaste mån ekonomiskt tryggad ställning.
Av förut återgivna, i samband med 1928 års lönereglering för domkapitlens
expeditioner gjorda uttalanden framgår, att de stiftssekreterare,
som i egenskap av konsistorienotarier vunnit delaktighet i prästerskapets
änke- och pupillkassa, i familjepensionshänseende blivit försatta
i en oförmånlig ställning i förhållande till jämförliga civila tjänstinnehavare,
i det att de varit förhindrade att vinna någon på löneökningen
grundad förhöjning av delaktighetsbeloppet i kassan. Emellertid
hava, såsom av berörda uttalanden jämväl framgår, statsmakterna förutsatt,
att en förhöjning av familjepensionerna skulle, efter prövning i varje
särskilt fall, kunna ske med statsmedel. Utskottet delar departementschefens
uppfattning, att i detta fall föreligga omständigheter, som motivera
en dylik förhöjning. Med hänsyn till den betydande insats, Carlgren
i sin verksamhet inom landets nordligaste län gjort särskilt för främjandet
av utvecklingen av Norrbottens arbetsstugor, finner utskottet sig emellertid
böra föreslå, att tilläggspensionen åt änkefru Carlgren — närmast
såsom ett uttryck av erkännande för mannens verksamhet — bestämmes
till ett något högre belopp än Kungl. Majit föreslagit, I sådant avseende
förordar utskottet en pension å 600 kronor för år, att utgå från allmänna
indragningsstaten från och med den 1 augusti 1933. Det i motionen framställda
förslaget örn särskild tilläggspension åt makarnas ännu omyndiga
dotter anser utskottet sig däremot på skäl, som statskontoret anfört, icke
kunna biträda.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Majlis förevarande
proposition och motionen 1:129, må medgiva, att
\t.
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
11
stiftssekreteraren Albert Elis Carlgrens änka Johanna
Vilhelmina Carlgren, född Sundin, må, räknat från
och med den 1 augusti 1933, under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver änka — utöver henne från
prästerskapets änke- och pupillkassa tillkommande
pension — å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 600 kronor.
6:o.
Förre akademiskogvaktare!! Carl Gustaf Lindbergs änka. I en den
9 mars 1934 dagtecknad proposition nr 248 bär Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma-dag, i punkten 2, avseende ecklesiastikdepartementet,
föreslagit riksdagen medgiva, att förre akademiskogvaktaren Carl Gustaf
Lindbergs änka Katarina Josefina Lindberg, född Gustafsson, må från
och med ingången av år 1933 under sin återstående livstid, så länge hon
förblir änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
300 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Lindberg var född den 27 april 1855 och avled den 4 maj 1932;
att han från år 1888 intill den 1 oktober 1920, då han avgick med pension,
var anställd såsom skogvaktare vid Uppsala universitets skogsförvaltning;
att han vid sin död efterlämnade änkan Katarina Josefina Lindberg, född
Gustafsson, vilken är född den 22 december 1860, samt två söner, av vilka
den ene, född år 1890, är chaufför och den andre, född år 1898, innehar
anställning såsom skogvaktare;
att bouppteckningen efter Lindberg utvisade en behållning av omkring
9,000 kronor;
samt att änkefru Lindberg av de båda sönerna, vilka äro gifta och av
vilka den ene har 4 och den andre 3 minderåriga barn, icke kan påräkna
ekonomiskt stöd.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maurts förevarande
framställning.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
7:o.
Nomadskolinspektören Erik Bergströms efterlevande. I motion 1:20
hemställa herr Björck, Wilhelm, och herr Bergqvist, »att riksdagen mätte
medgiva, att nomadskolinspektören E. Bergströms änka och fyra minderåriga
barn må, utöver dem författningsenligt tillkommande pensioner
från statens pensionsanstalt, från och med den 1 februari 1933 uppbära årliga
understöd från allmänna indragningsstaten, änkan, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, med 180 kronor samt vartdera barnet
48 kronor till och med det år, varunder det fyller 18 år.»
Av handlingarna i ärendet framgår,
att Bergström var född år 1888 och avled den 16 januari 1933;
att han år 1919 förordnades till nomadskolinspektör och år 1927 erhöll
konstitutorial å samma befattning;
att han såsom nomadskolinspektör åtnjutit samma löneförmåner som folkskolinspektör
samt därutöver ett särskilt arvode å 1,100 kronor;
att han vid sitt frånfälle efterlämnade förutom änkan Elin Gertrud
Lovisa Bergström, född Sandstedt år 1890, fyra harn, födda respektive
1915, 1920, 1922 och 1924;
att bouppteckningen utvisar en behållning i boet av 461 kronor men att
härutöver den avlidne efterlämnade livförsäkringar å tillhopa 46,038 kronor,
till vilka änkan och barnen insatts såsom förmånstagare;
samt att Bergströms efterlevande från statens pensionsanstalt åtnjuta
en familjepension av 1,972 kronor.
Med utlåtande den 7 februari 1933 överlämnade skolöverstyrelsen en till
Kungl. Maj:! ställd skrift, däri änkan Bergström anhållit örn förhöjning
av till henne och makarnas fyra minderåriga barn från statens
pensionsanstalt författningsenligt utgående pension.
Skolöverstyrelsen anförde, att då Bergströms bortgång kunde anses föranledd
eller påskyndad av strapatser, han måst underkasta sig vid utövandet
av sin tjänst, måste överstyrelsen finna fullt billigt, att åtgärder vidtoges
för att minska de svårigheter, som genom frånfället inträtt för hans
efterlevande. Anledning härtill syntes överstyrelsen så mycket mera
föreligga, som familjepensionsunderlaget fastställts på ett i förhållande
till den med tjänsten förenade avlöningen för befattningshavaren relativt
ogynnsamt sätt. Bergströms ordinarie avlöningsförmåner, inberäknat
tillfällig löneförbättring men ej provisorisk avlöningsförbättring och
dyrtidstillägg, hade nämligen vid dödstillfället uppgått till 8,900 kronor,
medan familjepensionsunderlaget utgjorde 4,300 kronor. Under det att
avlöningen överstigit den till folkskolinspektör i motsvarande lönegrad
och tjänstgöringsområde utgående med 1,100 kronor, hade familjepensionsunderlaget
begränsats att utgå med samma belopp som för folkskolinspek
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
13
tor. Med hänsyn till omständigheterna vid Bergströms bortgång syntes
det få anses fullt billigt, att familjepensionsunderlaget i detta fall bondes
med det särskilda arvode, som utgått till Bergström i egenskap av
nomadskolinspektör och alltså beräknas till 5,400 kronor.
Den enligt gällande författning utgående familjepensionen beräknades
till 1,972 kronor. Därest pensionunderlaget ökades, på sätt överstyrelsen
velat ifrågasätta, skulle familjepensionen belöpa sig till 2,346 kronor,
vadan den sammanlagda pensionsförhöjningen för änkan och fyra min
deråriga barn skulle utgöra 374 kronor.
Till stöd för en dylik förbättring av familjepensionen kunde, utöver de
omständigheter, som överstyrelsen ovan framhållit, jämväl åberopas de
betydelsefulla insatser, som Bergström gjort inom lappväsendet, dels vid
förarbetena för 1919 års renbeteskonvention, dels ock såsom lappfogde i
Västerbottens län.
Statskontoret hemställde i utlåtande, vilket finnes intaget såsom bilaga
till motionen, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att nomadskolinspektören
E. Bergströms änka och fyra minderåriga barn må,
utöver dem författningsenligt tillkommande pension från statens pensionsanstalt,
från och med den 1 februari 1933 uppbära årliga understöd
från allmänna indragningsstaten, änkan så länge hon förbleve i sitt nuvarande
änkestånd med 180 kronor samt vart och ett av barnen med 48 kronor
till och med det år, varunder barnet fyllde 18 år.
Genom beslut den 15 december 1933 fann Kungl. Maj:t ansökningen icke
föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
Såsom av utredningen i ärendet framgår äro Bergströms efterlevande i
åtnjutande av författningsenlig pension från statens pensionsanstalt till
belopp av 1,972 kronor, å vilken pension dyrtidstillägg utgår med för närvarande
732 kronor. Att på sätt i motionen ifrågasatts, riksdagen skulle
utöver denna pension bevilja en särskild förmån, kan utskottet för sin del
icke tillstyrka. Med hänsyn till konsekvenserna finner utskottet nämligen
betänkligt, örn arvoden av den art sorn det, vilket Bergström uppburit utöver
sin ordinarie lön, skulle läggas till grund för beräkning av särskild
familjepensionsförmån utöver det fastställda familjepensionsunderlaget.
På grund av vad som blivit upplyst rörande de efterlevandes ekonomiska
ställning synas några särskilt ömmande omständigheter icke heller föreligga.
Ärendet har vidare nyligen prövats av Kungl. Majit utan att föranleda
till någon Kungl. Majits åtgärd.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion 1:20 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Utskottet.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Utskottet.
8:o.
Avlidne läroverksadjunkten Erik Natanael Vätterbergs frånskilda
hustru. I motion II: 438 hemställer herr Lundqvist, »att riksdagen måtte
tillerkänna avlidne läroverksadjunkten Erik Wetterbergs hustru i ett
föregående gifte ett årligt understöd av 500 kronor».
Av tillgängliga handlingar inhämtas,
att Vätterberg var född år 1886 och avled den 5 februari 1933;
att han, efter att hava tjänstgjort såsom vikarierande adjunkt vid
Umeå högre allmänna läroverk läsåret 1913—1914 och vid Norrköpings
högre allmänna läroverk läsåret 1914—1915 samt såsom e. o. lektor vid
Ystads högre allmänna läroverk hösten 1915—våren 1921, hösten 1921 utnämndes
till ordinarie adjunkt vid Falu högre allmänna läroverk, vilken
befattning han innehade till sin död;
att han den 3 december 1910 ingick äktenskap med Frida Nilsson, i vilket
äktenskap föddes tre barn, nämligen Tord den 24 januari 1912, Gerd
den 3 januari 1917 och Ulla den 1 juni 1924;
att äktenskapsskillnad mellan makarna meddelades den 24 november
1930;
att Vätterberg den 30 juni 1931 ingick nytt äktenskap nied lärarinnan
vid landstingsseminariet i Falun Anna Ödlund, vilket äktenskap var
barnlöst;
att Vätterbergs hustru i andra giftet uppbär utöver sin lön såsom
lärarinna jämväl änkepension efter mannen;
samt att pension utgår till ett vart av de omyndiga barnen med 32
kronor för månad jämte därå belöpande dyrtidstillägg.
Föreliggande motion innefattar förslag örn understöd åt avliden befattningshavares
frånskilda hustru. Såvitt utskottet har sig bekant, har
någon framställning i sådant syfte icke tidigare underställts riksdagen.
Enligt utskottets mening kan det icke rimligen ifrågasättas, att staten
skulle i fall av denna art träda emellan genom beredande av understöd.
En åtgärd i sådan riktning skulle otvivelaktigt kunna medföra synnerligen
betänkliga konsekvenser. Utskottet anser sig därför icke kunna tillstyrka
bifall till motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion 11:438 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
15
V. Jordbruksdepartementet.
9:o.
E. o. preparator!! Gustaf Napoleon Larssons efterlevande. I motion I: 58
hemställer herr Wahlmark, »att riksdagen måtte bevilja en årlig pension
åt preparatorn Gustaf Napoleon Larssons änka Blenda Ella Hulda Isabella
Larsson ävensom uppfostringsbidrag åt makarnas barn Harriet Ulla
Britta och Maud Blenda Monika, räknat från den 22 mars 1933, samt att,
med hänsyn till familjens nödställda belägenhet, pensionsbeloppet och uppfostringsbidragen
ej må beräknas lägre än vad som skolat utgå, därest
Larssons befattning varit av ordinarie natur».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Larsson, som var född den 12 juni 1892, avled den 21 mars 1933;
att han, efter att under åren 1908—1916 hava tjänstgjort såsom vaktmästarebiträde
vid Uppsala universitets kemiska institutioner och under
åren 1914—1917 såsom laboratoriebiträde vid de av sedermera professorn
Sven Odén med statsanslag bedrivna jordartsundersökningarna vid universitetets
kemiska laboratorium, sedan den 1 januari 1918 varit anställd
såsom preparator vid Sveriges geologiska undersökning, vilken befattning
hänförts till 10:e lönegraden för e. o. befattningshavare;
att han vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Blenda Ella Hulda Isabella
Larsson, född Wetterlind, vilken är född den 14 mars 1905, samt två
barn, Harriet Ulla Britta, född den 13 december 1924, och Maud Blenda
Monika, född den 6 februari 1930;
att änkans arbetsförmåga enligt läkarintyg är på grund av sjuklighet
för framtiden i högsta grad (75 procent) nedsatt;
samt att behållningen i boet utgjorde 448 kronor.
I skrivelse till Kungl. Majit den 6 april 1933 hemställde Sveriges geologiska
undersökning, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen bevilja en
årlig pension åt änkan Larsson ävensom uppfostringsbidrag åt makarnas
båda barn. Med hänsyn till familjens nödställda belägenhet föreslog undersökningen,
att pensionsbeloppet och uppfostringsbidragen ej måtte beräknas
lägre än vad som skolat utgå, därest Larssons befattning varit av
ordinarie natur.
Statskontoret hemställde med hänsyn till föreliggande omständigheter,
att Kungl. Majit måtte bevilja dels pension till årligt belopp av 444 kronor
åt änkan, dels ock uppfostringsbidrag till årligt belopp av 180 kronor
åt vartdera av barnen att utgå från allmänna indragningsstaten från och
med den 1 april 1933, för änkan så länge hon levde ogift, samt för vartdera
barnet intill utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnådde
18 års ålder.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Utskottet.
Genom beslut den 30 juni 1933 biföll Kungl. Majit statskontorets hemställan,
i vad den avsåg pension åt änkan.
Utskottet, som icke anser sig kunna tillstyrka beredande av ytterligare
pensionsförmån åt e. o. preparatorn Larssons änka, finner med hänsyn till
de ömmande omständigheterna i föreliggande fall skäligt, att vartdera
av makarnas två minderåriga barn beviljas uppfostringsbidrag till belopp
av 120 kronor årligen, att utgå från och med den 1 april 1933 intill utgången
av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
1:58, må medgiva, att vartdera av e. o. preparatorn
Gustaf Napoleon Larssons och hans efterlämnade
änka Blenda Ella Hulda Isabella Larssons, född Wetterlind,
minderåriga barn Harriet Ulla Britta och
Maud Blenda Monika må från och med den 1 april 1933
till och med utgången av det kalenderår, varunder
barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 120
kronor.
10:o.
Domänintendenten Anders Richard Carlsons efterlevande. I motion
II: 267 hemställer herr Gustafson i Kasenberg, »att riksdagen måtte medgiva
att domänintendenten Anders Richard Carlsons änka, Sigrid Maria
Carlson, född Enhus, och makarnas två minderåriga barn Carl Allvar och
Sigrid Margareta må Irån och med den 1 februari 1934 uppbära, änkan
en årlig pension av 413 kronor under återstående livstiden, så länge hon
förblir änka, samt vartdera barnet ett årligt uppfostringsbidrg å 102 kronor
till och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår
18 års ålder».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Carlson var född den 27 augusti 1872 och avled den 8 maj 1930;
att han från och med år 1905 var förordnad såsom domänintendent i
Älvsborgs län samt från och med år 1916 jämväl i Värmlands län:
att han i sådan egenskap åtnjöt arvode, vilket från och med år 1919
utgick med 4,000 kronor för år;
att Carlson såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan Sigrid Maria
Carlson, född Enhus den 31 oktober 1880, samt sex barn, födda respektive
åren 1910, 1912, 1913, 1914, 1917 och 1920;
att bouppteckningen efter Carlson utvisade en behållning av 19,932 kronor
45 öre;
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
17
att bland skulderna i boet upptagits en änkans fordran å 4,000 kronor;
att Carlson jämte sin domänintendentsbefattning innehaft anställning
såsom skattmästare i Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps egnahemsnämnd
och att av denna anledning hans änka och barn från statens
pensionsanstalt åtnjuta familjepension, som under år 1933 uppgick, oberäknat
dyrtidstillägg, till 997 kronor 90 öre, därav 587 kronor utgöra änkepension.
I skrivelse till domänstyrelsen den 20 augusti 1930 hemställde länsstyrelsen
i Älvsborgs län, att domänstyrelsen måtte vidtaga åtgärder för utverkande
åt änkefru Carlson och hennes barn av pension.
I skrivelse till Kungl. Majit, vilken skrivelse refererats i motionen, tillstyrkte
domänstyrelsen på anförda skäl en årlig pension åt änkan Carlson
av 413 kronor samt uppfostringsbidrag åt makarnas fyra minderåriga
barn å sammanlagt 288 kronor, motsvarande 72 kronor åt vart och ett av
dem.
I häröver avgivet utlåtande anförde statskontoret följande.
»Örn man till en början alldeles bortser från den omständigheten, att avlidne
domänintendenten Carlsons efterlämnade familj åtnjuter pension
från statens pensionsanstalt, och undersöker, huruvida och till vilka belopp
änka och barn med hänsyn till förhållandena i övrigt skulle kunna
hava utsikt erhålla pension av statsmedel, så vill det synas, som örn, ehuru
dödsboet kan beräknas utvisa en reell behållning av inemot 24,000 kronor,
pensioner av statsmedel likväl skulle kunnat utverkas, och torde beloppet
i sådant fall hava kommit att utgöra 600 kronor för änkan och 120 kronor
för vart och ett av de fyra yngsta barnen intill utgången av året, då 18- årsåldern uppnåddes. Under första tiden hade alltså familjen haft tillsammans
1,080 kronor, oberäknat dyrtidstillägg.
Nu är emellertid familjen redan i åtnjutande av pension från statens
pensionsanstalt till belopp, som under den närmaste tiden kommer att utgöra
tillhopa 1,115 kronor 30 öre, därav 587 kronor belöpa på änkan. Vid
sådant förhållande och då det här gäller att pröva, huruvida pension av
statsmedel bör till följd av ömmande omständigheter utverkas, synes det
statskontoret, som örn anledning icke skulle föreligga att i detta fall söka
bereda ytterligare pensionsförmån.»
Genom beslut den 13 februari 1931 fann Kungl. Majit ifrågavarande
framställning icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
I anledning av sedermera gjord underdånig framställning örn beviljande
av tillfälligt understöd tillerkändes domänintendenten Carlsons änka genom
beslut av Kungl. Majit den 24 september 1931 en gratifikation av
1,000 kronor.
Sedan ansökning ånyo ingivits örn beviljande av gratifikation för år
1932, förklarade Kungl. Majit genom beslut den 7 oktober 1932, att framställningen
icke föranledde någon Kungl. Majits vidare åtgärd.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 8 sami. Nr 35.
9
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Utskottet.
Utskottet vill erinra, att riksdagen i vissa fall beviljat änka efter
domänintendent årlig pension av 600 kronor. Då domänintendenten Carlsons
änka och omyndiga barn emellertid redan från statens pensionsanstalt
åtnjuta pension, varav änkans del utgör inemot 600 kronor, anser
utskottet i likhet med statskontoret, att anledning i detta fall icke föreligger
att bereda ytterligare pensionsförmån, så mycket mindre som behållningen
i boet uppgår till ett jämförelsevis högt belopp.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion II: 267 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
ll:o.
Snickeriarbetaren Johan David Johanssons efterlevande. I motion II:
432 hemställer herr Magnusson i Skövde, »att till snickeriarbetaren Johan
David Johanssons efterlevande utbetalas ett engångsunderstöd av 2,000
kronor att utgå efter de grunder Kungl. Maj:t kan finna skäligt att närmare
bestämma».
Av handlingarna i ärendet framgår,
att Johansson var född år 1895 och avled den 30 oktober 1933;
att han efter kallelse av kronobetjäningen i orten under tiden 25—26
juni 1933 deltog i släckning av mossbrand å Jula mosse mellan Moholm
och Mariestad;
att han, som under tiden 19 augusti—26 oktober 1933 vårdades å Lidköpings
lasarett för sjukdom i lymfkörtelsystemet (Lymphogranulomatosis,
Hodgkin-Sternberg), enligt läkarintyg, avled i denna sjukdom;
att enligt läkarintyg det måste anses osannolikt, att deltagandet i släckningsarbetet
varit orsaken till hans sjukdom, under det att intet motsade
antagandet, att de ansträngningar, för vilka Johansson utsattes under
släckningsarbetet, kunde ha »manifesterat eller på annat sätt ogynnsamt
påverkat den sjukdom, av vilken han vid läkarundersökning i juli
1933 visade sig vara angripen och vilken han sannolikt tidigare och på
annat sätt ådragit sig»;
att Johansson vid sitt frånfälle efterlämnade, utom änkan Märta Maria
Johansson, 3 omyndiga barn, födda respektive åren 1921, 1922 och 1931;
att enligt bouppteckning boet utvisade en behållning av omkring 4,297
kronor, därav en lägenhet med ett taxeringsvärde av 3,200 kronor;
att, sedan anmälan till riksförsäkringsanstalten ingivits, att Johansson
skadats till följd av olycksfall i arbete med släckning av skogsbrand, anstalten
genom beslut den 19 september 1933 förklarat att, då Johansson vid
.olyckstillfället icke kunde anses hava mot avlöning använts till arbete för
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
19
annans räkning, ersättning enligt lagen om försäkring för olycksfall i
arbete icke skulle av anstalten utgivas i anledning av olycksfallet;
samt att försäkringsrådet, varest besvär anförts, genom utslag den 24
november 1933 ej funnit skäl göra ändring i överklagade beslutet.
Över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som
hört länsstyrelsen i Skaraborgs län.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län har anfört följande:
»Den i motionen omförmälta mossbranden, som utbröt den 24 juni 1933,
blev i följd av då rådande stark blåst av synnerligt stor omfattning och
berörde åtskilliga socknar, bland annat Hjälstads socken. För eldens
släckande och vakthållning vid brandplatsen anlitades såväl talrik militär
personal, särskilt under de första branddagarna, som ett stort antal släckningsskyldiga
från orten. Släckningsskyldiga från orten sammankallades
under tiden till och med den 2 juli 1933 på övligt sätt genom brandfogdarna
och kronobetjäningen i orten, under det att för den vakthållning,
som sedermera till och med den 24 i sistnämnda månad erfordrades,
tillhandahölls manskap genom arbetslöshetskommittéerna i Fägre, Trästena
och Svenneby kommuner. Enligt vad här tillgängliga handlingar
utvisa, deltog snickeriarbetaren Johansson i släcknings- och vakthållningsarbetet
under två dagar, sannolikt den 25 och 26 juni. Av vederbörande
landsfiskals yttrande framgår, att Johansson icke under släckningen
arbetat mera än någon annan av de i arbetet deltagande. Någon
ersättning eller särskild belöning till Johansson för hans medverkan vid
släckningen har ej av länsstyrelsen utanordnats. Det sammanlagda beloppet
av härifrån utbetalta ersättningar för eldens släckning har emellertid
uppgått till 1,544 kronor 35 öre.
Såvitt det i ärendet åberopade läkarintyget utmärker, kan Johanssons
deltagande i släckningsarbetet icke anses hava varit orsaken till den sjukdom,
på grund av vilken han avlidit, utan har Johansson sannolikt på
annat sätt ådragit sig ifrågavarande sjukdom. Vid sådant förhållande
anser länsstyrelsen, som visserligen finner Johanssons efterlämnade familjs
förhållanden behjärtansvärda, likväl icke tillräckliga skäl föreligga
för att staten skulle påtaga sig något ekonomiskt ansvar till följd av
Johanssons död. Länsstyrelsen anser sig fördenskull och med hänsyn
jämväl till de omfattande konsekvenser, ett beslut i enlighet med motionärens
hemställan skulle medföra, icke kunna tillstyrka bifall till motionen.
»
Statskontoret har anfört följande.
I lagen den 14 oktober 1914 (nr 281) örn förekommande och släckning av
skogseld hade närmare reglerats skyldigheten att deltaga i släckning av
skogseld samt rätten att av statsmedel erhålla ersättning därför. I motiven
till berörda lag hade framhållits, att arbetet med släckningen av
skogseld finge uppfattas såsom en allmän medborgerlig plikt, som icke
utan vidare borde grunda rätt till anspråk på ersättning. Det ansåges
emellertid med rättvisa och billighet förenat, att, då arbetet med släckningen
varit i väsentlig grad betungande eller eljest särskilda omständigheter
förelåge, ersättning eller särskild belöning utbetalades liksom även
att ersättning lämnades för linder släckningsarbetet liden skada, exempelvis
förstörelse av klädespersedlar och redskap. Såsom exempel på »sär
-
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
TJtskottet.
skilda omständigheter» hade i motiven till lagen anförts sådana fall, då
personer, som icke vore släckningsskyldiga, biträtt, då mindre bemedlade
genom deltagande i släckningsarbete gått miste örn arbetsförtjänst eller
då släckningsmanskap visat prov på särskilt nit och rådighet etc. Att
stadga en ovillkorlig rätt till ersättning eller belöning under angivna förutsättningar
hade emellertid förklarats icke lämpligt, utan överlämnades
åt vederbörande länsstyrelse att i varje särskilt fall pröva och avgöra,
huruvida ersättning eller belöning borde utgå eller ej.
Några ytterligare kostnader i samband med släckning av skogseld utöver
vad nu omförmälts hade staten icke ansetts böra bestrida. Det syntes
ock statskontoret uteslutet, att, på sätt i motionen avsåges, staten skulle
åtaga sig att lämna sådan ekonomisk hjälp som den, varom nu vore fråga.
Såsom förutsättning för beviljande av pension eller understöd av
statsmedel åt änka eller efterlevande minderåriga barn borde såsom hittills
alltjämt gälla, att familjefadern varit anställd i statens tjänst eller
uppburit statspension. Då något sådant förhållande i detta fall icke förelåge,
finge statskontoret, i likhet med länsstyrelsen i Skaraborgs län,
avstyrka bifall till motionen.
På skäl, som av länsstyrelsen i Skaraborgs län och statskontoret i ärendet
anförts, avstyrker utskottet åtgärd i anledning av den väckta motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 432 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
B. Affärsdrivande verks medel.
I. Telegrafverkets medel.
12 :o.
Förre tillförordnade föreståndaren för Tara telegrafstation Charles
Frithiof Julins Nordströms änka. I en den 9 mars 1934 dagtecknad proposition
nr 248 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten
3 föreslagit riksdagen medgiva, att förre tillförordnade föreståndaren
för Vara telegrafstation Charles Frithiof Julius Nordströms änka Stina
Maja Nordström, född Gustafsson, må från och med den 1 juli 1933 under
sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, uppbära en årlig pension
av 720 kronor, att utgå av telegrafverkets medel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Nordström var född den 6 april 1848 och avled den 30 juni 1933;
Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 21
att lian, då han efter 57-årig anställning hos telegrafverket avgick ur
tjänst, av 1915 års riksdag beviljades pension till belopp av 2,000 kronor
för år, att utgå av telegrafverkets medel;
att Nordström vid sin död efterlämnade änkan Stina Maja Nordström,
född Gustafsson, vilken är född den 5 juli 1862, samt sju till myndig ålder
komna barn, nämligen två söner och fem döttrar, av vilka senare två äro
gifta och tre ogifta;
att bouppteckningen efter Nordström utvisar en behållning av omkring
3,600 kronor, varav 2,000 kronor fordran hos äldste sonen;
att Nordströms änka är i avsaknad av inkomster och ej kan försörja
sig själv;
samt att barnen icke kunna bidraga till moderns försörjning.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
13:o.
Änkan Elin Sofia Fors’ adoptivdotter Anna Ulrika. I motion 11:444
hemställer fru Gustafson, »att riksdagen må besluta, att av telegrafverkets
medel må utgå livränta till Anna Ulrika Eriksson enligt grunderna
i lagen örn försäkring för olycksfall i arbetet utan hinder därav, att den
inlämnade ansökan örn adoption icke hunnit slutbehandlas vid fosterfaderns
Erik Axel Fors’ den 11 september 1933 timade frånfälle».
Av handlingarna inhämtas,
att reparatören vid telegrafverket Erik Axel Fors var född den 4 april
1886 och den 11 september 1933 avlidit i sviter av ett honom den 7 i samma
månad under arbete för telegrafverkets räkning övergånget olycksfall;
att han vid sin död efterlämnade änkan Elin Sofia Fors, född Johansson;
att enligt bouppteckningen boet utvisar en behållning av 1,211 kronor
50 öre;
att änkan Fors från telegrafverkets änke- och pupillkassa uppbär en
årlig pension av 660 kronor samt dessutom av telegrafverkets medel en
årlig livränta å 750 kronor i enlighet med bestämmelserna i lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete;
att, sedan makarna Fors till Stockholms rådhusrätt ingivit en den 4
augusti 1933 dagtecknad ansökan att få adoptera flickan Anna Ulrika, född
den 1 juni 1923 och dotter till skogvaktaren Per Erik Eriksson och dennes
avlidna hustru Hilma Ottilia Eriksson, född Fors, vilken ansökan efter
Fors’ död vidhållits av hans änka, rådhusrätten genom beslut den 21
september 1933 lämnat tillstånd till ifrågavarande adoption;
Utskottet.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
TJtskottet.
samt att riksförsäkringsanstalten, i anledning av därom av änkan Fors
gjord framställning, funnit livränta icke kunna utgå till barnet Anna Ulrika,
då detsamma icke blivit adopterat före olycksfallet.
Med hänsyn till att ansökan örn adoption ingivits redan innan Fors
drabbades av det olycksfall, som medförde hans död, finner utskottet billigt,
att åtgärd vidtages i motionens syfte. Därest adoptionen kommit till
stånd före olycksfallet, hade jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i
arbete i. ersättning till adoptivbarnet skolat utgå en årlig livränta från
dödsfallet, till dess barnet uppnått 16 års ålder, till ett belopp av 500
kronor. I överensstämmelse med vad tidigare i liknande fall ägt rum
tillstyrker utskottet, att ersättning beredes barnet i form av ett årligt
understöd å samma belopp att utgå under nyss angivna tid. Understödet,
varå dyrtidstillägg ej bör beräknas, torde i likhet med den till Fors’ änka
utgående livräntan böra bestridas av telegrafverkets medel.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 444, må medgiva, att änkan Elin Sofia Fors’, född
Johansson, adoptivdotter Anna Ulrika må från och
med den 12 september 1933, till dess hon uppnått 16 års
ålder, av telegrafverkets medel uppbära ett årligt understöd
av 500 kronor, utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.
14:o.
Telefonarbetaren Oskar Holmbergs efterlevande. I motion 11:125 har
herr Paulsen hemställt, »att riksdagen måtte besluta tilldela änkan
Anna Elisabet Holmberg i Arlöv, Burlöv socken, Malmöhus län, jämte
hennes minderåriga barn, ett årligt understöd av 500 kronor».
Av tillgängliga handlingar inhämtas,
att Holmberg var född den 24 januari 1897 och avled den 3 september
1925;
att han varit anställd såsom linjearbetare i telegrafverkets tjänst från
och med den 29 juni 1916 intill sin död eller under en tid av något över
9 år;
att han efterlämnat förutom änka, Anna Elisabet Holmberg, född Nilsson
den 27 september 1893 och alltså 40 år gammal, två minderåriga
barn, födda respektive den 17 augusti 1916 och den 28 mars 1925;
att änkan Holmberg enligt läkarintyg på grund av kronisk ledgångsreumatism
under förhandenvarande omständigheter icke kan utföra
något nämnvärt arbete;
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
23
samt att hon är medellös och åtnjuter fattigvårdsunderstöd med 20
kronor för månad jämte förmån av fritt bränsle.
Av handlingarna inhämtas vidare, att framställning ingivits till Kungl.
Majit örn understöd åt Holmbergs efterlevande. I avgivet utlåtande i
ärendet anförde statskontoret, bland annat, att förhållandena i förevarande
fall enligt statskontorets mening icke syntes vara sådana, att understöd
i ena eller andra formen kunde tillstyrkas, enär vederbörande omhändertagits
av den kommunala fattigvården.
Genom beslut den 30 juni 1933 fann Kungl. Maid icke skäl bevilja understöd
åt Holmbergs efterlevande.
Av utredningen i ärendet framgår, att telefonarbetaren Holmberg varit
anställd i telegrafverkets tjänst under en tid av allenast något över
9 år samt att änkan Holmberg endast är 40 år gammal. Vid sådant förhållande
och på grund av övriga i ärendet föreliggande omständigheter
har utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka beviljande av understöd
i förevarande fall, särskilt som fråga härom nyligen prövats av Kungl.
Majit utan att föranleda till någon Kungl. Majits åtgärd.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion lii 125 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
II. Trafikmedel.
15io.
Förre tågmästaren August Karlssons änka. I motion 1:15 har herr
Wahlmark hemställt, »att riksdagen måtte bevilja tågmästaren August
Karlssons änka, Maria Adolfina Karlsson, ett årligt understöd av belopp
som med hänsyn till Karlssons långa anställningstid och övriga omständigheter
kan anses skäligt».
Av tillgängliga handlingar inhämtas,
att Karlsson, som var född den 8 oktober 1857, efter föregående extra
anställning vid statens järnvägar antogs till ordinarie stationskarl den 1
juli 1877, befordrades till packmästare den 1 januari 1889 och till tågmästare
den 1 maj 1899;
att han erhållit avsked ur statens järnvägars tjänst med pension den
1 november 1920;
att han varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa från
tiden för sitt ordinarieblivande till utgången av mars 1914, då lian utträdde
ur kassan, enär han blivit änkling och icke hade barn under 18 år;
Utskottet.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
att han ingick nytt äktenskap den 1 april 1917 men då underlät att begagna
honom tillkommande rätt att återinträda i kassan;
att han i sådant fall haft att till kassan erlägga dels en tilläggsavgift
en gång för alla av 149 kronor 36 öre, dels ock oguldna årsavgifter, vilka
för tiden till hans avgång ur tjänsten jämte ränta beräknats till 645 kronor
14 öre och vilka han kunnat erlägga genom månatliga avbetalningar;
att Karlsson avlidit den 2 oktober 1922, efterlämnande änkan Maria
Adolfina Karlsson, född Mellqvist, vilken är född den 1 september 1869;
samt att änkan är medellös.
Frågan örn pensionering av änkan Karlsson var föremål för behandling
av 1925 års riksdag i anledning av en då i ämnet väckt motion.
Över denna motion inhämtade bankoutskottet utlåtande av järnvägsstyrelsen,
som anförde bland annat följande:
Det måste givetvis vara ägnat att ingiva stora betänkligheter att av
statsmedel hålla efterlevande mer eller mindre skadelösa för vad de kommit
att bliva lidande därigenom att anhöriga underlåtit till huds stående
och av staten själv anvisade åtgärder till deras tryggande; och synes det
styrelsen uppenbart, att i fall av nu föreliggande karaktär, som ju i motsats
till de fall, då vederbörande aldrig varit delägare i änke- och pupillkassan,
kunna befaras ständigt återkomma, alldeles särskilda skäl måste
— jämte trängande behov — krävas för att staten skall äga fog för att
träda hjälpande emellan och sålunda bortse från den risk, som föreligger
därutinnan att den i tjänst varande personalen genom en dylik åtgärd kan
bliva mindre benägen att på ovan angivna sätt sörja för sina efterlevande.
Styrelsen anser alltså, att en örn än aldrig så lång tjänstetid icke i
och för sig kan betraktas som tillfyllest, ehuru den givetvis är ett oundgängligt
villkor för att understöd skall kunna ifrågakomma.
Visserligen hava tidigare årliga understöd tillerkänts ett antal änkor,
vilka i så måtto intaga samma ställning som änkan Karlsson, att deras
män, som vid fyllda 50 år eller därefter, så snart de upphört att äga pensionsberättigade
anhöriga, utträtt ur änke- och pupillkassan, ingått äktenskap
med dem efter det de uppnått 50 års ålder utan att vidtaga åtgärder
för tillförsäkrande åt dem av delägarrätt i kassan, men förelågo i dessa
fall alldeles särskilda skäl, som kunde antagas neutralisera ovanberörda
skadliga verkningar för den i tjänst varande personalens vidkommande,
nämligen dels att de befattningshavare, vars änkor det bär gällde, haft
sin tjänstetid förlagd till tider, då den respektive personalkategori tillkommande
avlöningen varit så låg, att denna omständighet kunde antagas
hava utgjort åtminstone en bidragande orsak till mannens underlåtenhet
att trygga sina efterlevande, dels ock att tilläggsavgifterna för förvärvande
av förnyad delägarrätt i änke- och pupillkassan skulle för dessa befattningshavare
uppgått till vida högre belopp än som för närvarande tillämpas.
För änkan Karlssons vidkommande föreligga emellertid inga dylika skäl.
Hennes man har fått vara med örn de senare tidernas för den lägre statsbanepersonalen
i lönehänseende gynnsamma konjunkturerna, och det belopp,
han behövt utgiva för hustruns tryggande genom delägarskap i änkeoch
pupillkassan, är så obetydligt att det icke bort bereda honom några
svårigheter att uppbringa detsamma, i synnerhet som särskilda lättnader
pläga medgivas för beloppets betalande.
Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 25
Med hänsyn till det anförda finner sig styrelsen icke kunna tillstyrka
bifall till motionen.
Avstyrkt av bankoutskottet (utlåtande nr 29, punkt 10), föranledde motionen
icke någon riksdagens åtgärd.
Då i den nu föreliggande motionen icke anförts några omständigheter,
som icke vid ärendets tidigare prövning varit kända, synes anledning icke
förefinnas att frångå den enligt utskottets mening välgrundade ståndpunkt,
som riksdagen vid frågans behandling år 1925 intagit. På grund
härav får utskottet, under åberopande av vad järnvägsstyrelsen i sitt ovan
intagna yttrande anfört, hemställa,
att förevarande motion 1:15 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
16:o.
Förre stationsmästare!! Carl Wilhelm Willborgs änka. I motion 11:20
har herr Arnemark hemställt, »att riksdagen måtte tillerkänna stationsmästaren
Carl Wilhelm Willborgs änka Anna Elisabet Willborg ett årligt
understöd av 444 kronor».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Willborg, som var född den 5 mars 1861, antogs i statens järnvägars
tjänst 1874, erhöll ordinarie befattning den 1 oktober 1880, befordrades till
kontorist den 1 januari 1892, till stationsmästare av klass 6 den 1 juni 1899
och till stationsmästare av klass 5 den 1 november 1919;
att han erhöll avsked med pension den 1 november 1922 efter en tjänstetid
av 48 år;
att Willborg avled den 6 december 1931, efterlämnande änkan Anna Elisabet
Willborg, född Hultin, vilken är född den 22 oktober 1877;
samt att änkan är medellös.
Vidare inhämtas av handlingarna,
att Willborg varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa
från tiden för sitt ordinarieblivande till och med november 1915, då han
utträdde ur kassan, enär han då saknade pensionsberättigade anhöriga;
att han ingick äktenskap med den nu efterlevande änkan den 30 december
1915 vid en ålder av nära 54 år;
samt att han ägt rätt att mot erläggande av en tilläggsavgift av 408 kronor
42 öre grundlägga pensionsrätt i kassan för sin änka men att han underlåtit
att göra detta, i följd varav änkan icke äger åtnjuta pension från
kassan.
Änkan Willborg gjorde i januari 1933 hos Kungl. Maj:t framställning
örn pension. I yttrande över denna framställning meddelade direktionen
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
26 Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
för statens järnvägars änke- och pupillkassa, att Willborg i december 1915
hos direktionen ansökt om delägarrätt i kassan men att lian sedermera anmält,
att lian icke önskade begagna sig av direktionens medgivande att
på vissa villkor erhålla sådan rätt. Med hänsyn härtill och till de betänkliga
konsekvenser, som ett bifall till änkan Willborgs framställning skulle
medföra, hemställde direktionen, att framställningen måtte lämnas utan
avseende.
Genom beslut den 14 juli 1933 fann Kungl. Maj:t framställningen icke
föranleda någon Kungl. Marits åtgärd.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit får utskottet avstyrka bifall
till den föreliggande motionen och alltså hemställa,
att förevarande motion II: 20 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
17 :o.
Förre byggnadskamreraren vid statens järnvägsbyggnader Carl Johan
Lindegréns änka. I motion II: 21 har herr Arnemark hemställt, »att riksdagen
måtte bevilja byggnadskamreraren Carl Johan Lindegréns änka
Anna Adéle Lindegrén ett årligt understöd av 500 kronor».
Av motionen samt i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas,
att Lindegrén, som var född den 8 februari 1862, anställdes vid statsbanebyggnaderna
i Norrland år 1887 och tjänstgjorde såväl där som sedermera
vid Stockholms bangårdsombyggnader ävensom å järnvägsstyrelsens
byggnadsbyrå till utgången av augusti 1929, då han avgick med pension
efter en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av nära 37 Va år;
att han avled den 29 juli 1930, efterlämnande förutom änkan Anna Adelaide
Lindegrén, född Öqvist, vilken är född den 12 juli 1865, två vuxna
barn, en son och en dotter;
att bouppteckningen efter Lindegrén utvisar en behållning av 2,873 kronor;
att
änkan icke åtnjuter pension från statens järnvägars änke- och pupillkassa,
enär mannen såsom tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader
icke kunnat vinna delaktighet i kassan;
samt att barnen icke i nämnvärd mån kunna bidraga till moderns uppehälle.
Utskottet vill erinra, att pensionering med statsmedel av efterlevande
till tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader hittills förekommit endast
i enstaka undantagsfall. Nämnda tjänstemän åtnjuta nämligen i form av
högre avlöning än motsvarande tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar
ersättning för att de ej äga medlemskap i statens järnvägars änke
-
27
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
och pupillkassa oell hava därigenom satts i tillfälle att exempelvis genom
försäkringar skydda sina efterlevande. Enligt de av 1930 års riksdag godkända
allmänna grunderna för beviljande av understöd åt vissa statsanställda
skola från dylikt understöd i allmänhet vara uteslutna sådana
anställningshavare, bland dem tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader,
för vilka genom högre löneförmåner särskild kompensation beretts för
frånvaron av ordnad familjepensionering. Enligt utskottets mening bör
undantag från nu angivna regel endast ske för sådana fall, där alldeles
särskilda omständigheter äro för handen. Några sådana omständigheter
torde icke kunna sägas föreligga i nu förevarande fall. Med hänsyn härtill
och då utskottet befarar, att ett bifall till motionen skulle kunna medföra
vittgående konsekvenser, har utskottet funnit sig höra hemställa örn
avslag å motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 21 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
18: o.
Extra matrosen Axel Anderssons änka. I motion II: 56 hemställer herr
Lovén, »att riksdagen ville besluta, att änkan Emma Andersson i Trälleborg
tillerkännes ett årligt understöd av 600 kronor att utgå av statens
järnvägars trafikmedel från och med den 1 januari 1934, så länge hon lever
i sitt nuvarande änkestånd».
Av utredningen i ärendet inhämtas
att extra matrosen å statens järnvägars ångfärja »Drottning Viktoria»
Axel Andersson var född den 11 september 1872 och avled den 25 december
1910;
att han den 18 juni 1909 antogs i tillfällig tjänst och den 1 april 1910 i
extra ordinarie tjänst såsom matros å ångfärjan »Drottning Viktoria»;
att han under inställelse till tjänstgöring å ångfärjan omkom genom
drunkning; i ii tii"!!l|i|i iilDifl llflli f''3 lill T
samt att han vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Emma Andersson,
född Nilsson, den 25 februari 1885, samt två söner, födda respektive
1902 och 1907.
Över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som
hört järnvägsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.
Järnvägsstyrelsen, som funnit, att Emma Andersson icke vore berättigad
att enligt 1901 års olycksfallsersättningslag utbekomma någon ersättning
i anledning av det i motionen omförmälda olycksfallet, har ansett
billighetsskäl tala för att något understöd tilldelas änkan Andersson.
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Utskottet.
Styrelsen Ilar ansett sig böra tillstyrka, att motionen måtte på det sätt
bifallas, att understöd tillerkännes änkan med ett årligt belopp av 270
kronor, motsvarande vad som skulle utgått i livränta jämlikt nyssnämnda
lag jämte å dylik livränta medgiven tilläggsersättning, utan rätt att därå
uppbära dyrtidstillägg.
Riksförsäkringsanstalten har anfört följande:
Det i handlingarna omförmälda olycksfallet den 25 december 1910,
vid vilket Emma Anderssons man extra matrosen å ångfärjan ''Drottning
Viktoria’ Axel Andersson ljöt döden, torde, såvitt av de remitterade handlingarna
kan bedömas, vara att anse som olycksfall i arbete enligt den
då gällande lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd
av olycksfall i arbete. Ersättning på grund av olycksfallet torde därför
hava kunnat utgå, örn anspråk därpå framställts inom i 13 § av lagen
föreskriven tid av 2 år.
Den ersättning, som skulle utgått enligt omförmälda lag, skulle jämlikt
4 § i lagen utgjorts av dels begravningshjälp med 60 kronor, dels
årliga livräntor, till änkan Andersson med 120 kronor från dödsfallet
så länge hon levt ogift och till vart och ett av hennes två minderåriga
barn, födda respektiva den 27 november 1902 och den 6 februari 1907,
med 60 kronor från dödsfallet intill en uppnådd ålder av 15 år. Livräntorna
skulle jämlikt kungörelserna den 28 juni 1918 (nr 522) och den 10
juni 1921 (nr 410) angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade
arbetare med flera av statsmedel utgående livräntor m. m. utgått
med förhöjda belopp, från och med år 1918 till änkan med 210 kronor och
till det barn, som då ännu ej fyllt 15 år, med 105 kronor och från och med
år 1921 till änkan med 270 kronor och till samma barn med 135 kronor.
Statskontoret har framhållit, att i betraktande av den långa tid, som
förflutit sedan mannens frånfälle, det syntes statskontoret i viss mån
tveksamt, huruvida understöd borde beredas änkan. Med hänsyn emellertid
till föreliggande omständigheter ville statskontoret icke motsätta
sig att, på sätt av järnvägsstyrelsen föreslagits, änkan Andersson tilldelades
ett årligt understöd, motsvarande vad hon skulle hava bekommit
i livränta jämlikt 1901 års lag jämte å dylik livränta sedermera medgiven
tilläggsersättning, eller tillhopa 270 kronor, utan rätt att därå uppbära
dyrtidstillägg.
I likhet med järnvägsstyrelsen finner utskottet billighetsskäl tala för
att något understöd tilldelas änkan Andersson. Med hänsyn till föreliggande
omständigheter anser utskottet sig böra tillstyrka, att understödet
gives formen av en årlig pension och fastställes till något högre belopp än
det av myndigheterna ifrågasatta eller till 384 kronor för år.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av motionen II: 56, må medgiva,
att extra matrosen Axel Anderssons änka Emma
Andersson, född Nilsson, må från och med den 1 ja
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
29
nuari 1934 under sin återstående livstid, så länge lion
förblir änka, av trafikmedel uppbära en årlig pension
av 384 kronor.
19: o.
E. o. verkstadsmästaren vid statens järnvägar Nils Ljungströms änka.
I motion 11:117 hemställer herr Lovén, »att riksdagen måtte besluta att
ett årligt understöd av 600 kronor skall ur statens järnvägars trafikmedel
utgå till änkan Amanda Elisabet Ljungström, så länge hon lever i
sitt nuvarande änkestånd».
Av tillgängliga handlingar inhämtas,
att Nils Ljungström, som var född den 27 januari 1847, avled den 14
februari 1918;
att han varit anställd vid statens järnvägar såsom verkstadsarbetare
under tiden 4 maj 1877—23 oktober 1893, såsom extra verkstadsförman
under tiden 24 oktober 1893—4 februari 1909 samt såsom extra ordinarie
smedsmästare under tiden 5 februari 1909—14 februari 1918 eller under
en tid av sammanlagt inemot 41 år;
att han efterlämnade förutom änka, Amanda Elisabet Ljungström,
född Nordqvist den 14 mars 1869 och alltså 65 år gammal, en gift dotter;
att behållningen i boet utgjorde omkring 5,000 kronor;
att änkan Ljungström enligt läkarbetyg på grund av vissa sjukdomar
är oförmögen att genom arbete försörja sig;
samt att hon hos sin dotter och svärson åtnjutit fri kost ävensom de
senaste två åren fri bostad.
Änkan Ljungström gjorde i januari 1933 hos Kungl. Maj:t framställning
örn pension.
I avgivet utlåtande i ärendet anförde järnvägsstyrelsen, att änkan
Ljungströms ålder med 22 år understigit hennes avlidne mans samt att
hon vid tiden för mannens död icke uppnått högre ålder än 49 år. Under
sådana förhållanden och då upplyst blivit, att hon åtnjöte full försörjning
hos en dotter och måg, ansåge sig järnvägsstyrelsen förhindrad
tillstyrka den gjorda framställningen.
Genom beslut den 30 juni 1933 fann Kungl. Majit icke skäl bifalla
förevarande ansökning.
Med hänsyn till föreliggande omständigheter och i betraktande av att
verkstadsmästaren Ljungström kunnat räkna en anställningstid i statens
tjänst av inemot 41 år har utskottet icke velat motsätta sig, att en mindre
pension tilldelas hans änka, som på grund av ålder och sjukdom är oför
-
Utskottet.
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Utskottet.
mogen att genom eget arbete försörja sig. Utskottet får för sin del förorda
ett årligt pensionsbelopp i förevarande fall av 300 kronor.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av motionen 11:117, må
medgiva, att e. o. verkstadsmästare!! Nils Ljungströms
änka Amanda Elisabet Ljungström, född
Nordqvist, må från och med den 1 januari 1934 under
sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, av
trafikmedel uppbära en årlig pension av 300 kronor.
20:o.
Banarbetaren Magnus Olsson Klangs änka. I motion II: 279 hemställer
herr Björklund, »att riksdagen måtte besluta tilldela änkan Charlotta
Klang, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, ett årligt
understöd av 384 kronor, att utgå under hennes återstående livstid».
Av motionen jämte därvid fogade bilagor inhämtas,
att Magnus Olsson Klang, som var född den 25 oktober 1865 och avled
den 6 september 1933, varit anställd vid statens järnvägar från och med
den 20 november 1914 intill sin död;
att han förutom änka, född den 30 juni 1872, efterlämnat fyra till
vuxen ålder komna barn, samt en 17-årig adoptivdotter, vilka samtliga
befinna sig i små ekonomiska förhållanden och icke i nämnvärd mån
förmå bidraga till moderns uppehälle;
samt att änkan Klang, som på grund av sjukdom icke kan bidraga till
sitt uppehälle genom förvärvsarbete, enligt intyg av ordföranden i vederbörande
fattigvårdsstyrelse är mindre bemedlad och i behov av understöd.
Då här förevarande pensionsärende är av beskaffenhet att böra prövas
av Kungl. Maj:t i enlighet med de av 1930 års riksdag godkända
grunderna för handläggning av ärenden örn understöd i vissa fall åt
efterlevande till personal i statstjänst, synes motionen icke böra föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 279 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 april 1934.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
Irån lörsta kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Stendahl, Ström i Lidköping, Berling,
Bjurström, Bodin och Silfverstolpe;
Irån andra kammaren: herrar Bäcklund, Laurén, Lovén, Ryberg, Paulsen, Wikström,
Andersson i Falkenberg och Svedman; dock att i behandlingen av punkterna 3—18 herr
Andersson i Lindome deltagit i stället för herr Svedman och i behandlingen av punkterna
19 och 20 herr Hammarlund deltagit i stället för herr Ryberg.
Reservationer:
vid punkten 5 (ang. pension åt stiftssekreteraren Albert Elis Carlgrens
efterlevande):
dels av herrar Lovén och Andersson i Falkenberg, vilka hemställt,
att riksdagen, med avslag å motionen 1:129, i vad
den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må bifalla
Kungl. Maj:ts förevarande proposition;
dels ock av herr Paulsen, vilken hemställt,
att riksdagen må avslå såväl Kungl. Maj:ts förevarande
proposition som motionen 1:129; samt
vid punkten 17 (ang. pension åt förre byggnadskamreraren vid statens
järnvägsbyggnader Carl Johan Lindegréns änka):
av herrar Bäcklund och Laurén, vilka hemställt,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 21, må medgiva, att förre byggnadskamreraren vid
statens järnvägsbyggnader Carl Johan Lindegréns
änka Anna Adélaide Lindegrén, född Öqvist, må från
och med den 1 januari 1934 under sill återstående livstid,
så länge hon förblir änka, å allmänna indragna!
gsstaten uppbära en årlig pension av 492 kronor.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:276 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa ] ramställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer a1 i texten