Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av framställningar angående ''pensioner och understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut anställda personer. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande det civila och militära pensionsväsendet samt beträffande vissa pensioner och understöd, att utgå från allmänna indragningsstaten eller anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

1934-05-04 · 64 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 63 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1934:42, Utlåtande, i anledning av framställningar angående ''pensioner och understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut anställda personer. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande det civila och militära pensionsväsendet samt beträffande vissa pensioner och understöd, att utgå från allmänna indragningsstaten eller anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1934 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar angående ''pensioner och

understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut anställda

personer.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till

utskottet hänvisade framställningar rörande det civila och militära pensionsväsendet

samt beträffande vissa pensioner och understöd, att utgå

från allmänna indragningsstaten eller anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m.

I fråga örn utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får

utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande

propositioner och motioner.

Civila pousi oliw väsendet.

l:o.

Förra ämneslärarinnan Axelina Maria Burman (viss tjänstårsberäkning).

I en den 9 februari 1934 dagtecknad proposition nr 114 har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att förra ämneslärarinnan vid statens småskoleseminarium i Lycksele

Axelina Maria Burman må, i den mån så erfordras för erhållande av

hel pension från statens pensionsanstalt, räkna sig till godo tid, varunder

hon tjänstgjort såsom ämneslärarinna vid Skellefteå elementarläroverk

för flickor; dock under villkor, att Burman till pensionsanstalten inbetalar

ett belopp, motsvarande den engångsavgift, som belöpt å henne,

därest §§ 6 och 9 i anstaltens reglemente varit i förevarande fall tillämpliga,

varvid till grund för beräkningen av engångsavgiften skall läggas

ett tjänstepensionsunderlag av 2,600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att statens pensionsanstalt

genom beslut den 25 augusti 1933 tillerkänt Burman avkortad

tjänstepension, att utgå från och med ingången av juli 1933, till belopp av

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 8 sami. Nr 42.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet.

2,363 kronor 63 öre, motsvarande 3%s av det för henne gällande pensionsunderlaget,

2,600 kronor. Härvid har pensionsanstalten tillgodoräknat

Burman den tid, varunder hon efter fyllda 20 år tjänstgjort vid folkskola

eller småskoleseminarium. Däremot har Burmans tjänstgöring vid Skellefteå

elementarläroverk för flickor, varest hon tjänstgjort under läsåren 1897/1898

—1903/1904, icke tillgodoräknats henne vid bestämmandet av den sålunda

författningsenligt utgående pensionen.

Av utredningen i ärendet framgår vidare, att Burman haft full tjänstgöring

vid Skellefteå elementarläroverk för flickor under den tid av 7 läsår,

varunder hon varit anställd därstädes, samt att nämnda skola under

samma tid åtnjutit statsunderstöd.

Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till vad riksdagen tidigare i liknande

fall beslutit och har icke givit utskottet anledning till erinran.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majit» ifrågavarande

proposition.

, 2:o.

Förra folkskollärarinnan Sigrid Vilhelmina Fahlén (viss tjänstår sberäkning).

I en den 9 mars 1934 dagtecknad proposition nr 221 har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att lärarinnan vid Käppala folkskola i Lidingö stads skoldistrikt Sigrid

Vilhelmina Fahlén må för erhållande av pension från statens pensionsanstalt

tillgodoräkna sig tjänstgöring såsom ämneslärarinna vid Avesta

elementarskola under tiden från och med höstterminen 1904 intill utgången

av år 1910; dock under villkor, att Fahlén till pensionsanstalten inbetalar

ett belopp, motsvarande den engångsavgift, som belöpt å henne, därest §§ 6

och 9 i anstaltens reglemente varit i förevarande fall tillämpliga.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att statens pensionsanstalt

genom beslut den 22 september 1933 förklarat Fahlén berättigad att

från och med månaden näst efter den, varunder efter den 31 december 1933

avgång från tjänsten komme att äga rum, åtnjuta avkortad tjänstepension

till belopp av 1,193 kronor 18 öre, motsvarande 21/s3 av helt pensionsbelopp,

1,875 kronor. Härvid har pensionsanstalten tillgodoräknat Fahlén dels den

tid, varunder hon tjänstgjort vid folkskola, dels ock år 1911, under vilket

år Fahlén i egenskap av ämneslärarinna vid Avesta elementarskola varit

delaktig i lärarinnornas pensionsanstalt.

Av utredningen i ärendet framgår vidare, att Fahlén haft full tjänst
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

3

göring vid Avesta elementarskola under hela den tid från och med höstterminen

1904 till och med höstterminen 1911, varunder hon varit anställd

därstädes, samt att nämnda skola under samma tid åtnjutit statsunderstöd.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Martts ifrågavarande

proposition.

3:o.

F. d. tullfiskalen Georg von Zweigbergk (tilläggspension). I motion

II: 272 hemställer herr Lithander, »att riksdagen måtte besluta bevilja

förutvarande tullfiskalen i Göteborg, vice häradshövdingen Georg von

Zweigbergk sådant tillägg till den honom av generaltullstyrelsen tilldelade

pensionen, att den sammanlagda pensionen må uppgå till samma

belopp, som tillkommer tullkontrollör i Göteborg».

Av utredningen i ärendet inhämtas,

att von Zweigbergk är född den 9 mars 1865 och alltså 69 år gammal;

att han under tiden 7 december 1897—26 oktober 1907 tjänstgjort såsom ,

vice auditör vid Älvsborgs regemente;

att han utnämndes att från och med den 1 januari 1914 vara tullfiskal

i Göteborg;

att han från och med den 1 januari 1923 i samband med ikraftträdande

av ny stat för tullverket uppfördes å indragningsstat med tjänstgöringsskyldighet;
samt

att von Zweigbergk, som beviljats avsked ur tullverkets tjänst

med utgången av juni månad 1932, genom generaltullstyrelsens beslut den

20 juli 1932 förklarades berättigad att från och med den 1 juli 1932 uppbära,

dels en årlig pension av 1,600 kronor, motsvarande 28/35 av det för

tullfiskal å indragningsstat gällande pensionsunderlaget å 2,000 kronor,

dels ock tillsvidare i enlighet med kungörelsen den 15 juni 1922 angående

pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer

och kungörelsen den 18 juni 1925 med bestämmelser örn ny pension

för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

pensionärer pensionstillägg och pensionsförhöjning med ett årligt belopp

av tillhopa 1,160 kronor, vadan hans sammanlagda pensionsförmåner utgöra

2,760 kronor.

Då von Zweigbergk redan tillerkänts den pension, vartill han på grund

av innehavd anställning hos staten författningsenligt är berättigad, an
-

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

ser utskottet sig sakna anledning tillstyrka beviljande av ytterligare sådan

förmån åt honom.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 272 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

4:o,

Förre gränsridaren Johan Petter Bodin. I motion 11:281 hemställer

herr Hedlund i Östersund, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna f. d.

gränsridaren Johan Petter Bodin pension med det belopp riksdagen finnér

skäligt».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bodin är född den 29 juli 1871 och alltså 62 år gammal;

att han den 24 september 1900 antogs till extra ordinarie gränsridare

i tullverket med tjänstgöringsskyldighet tills vidare i Jämtlands län;

att han den 20 mars 1905 utnämndes och förordnades att vara gränsridare

i tullverket med tjänstgöringsskyldighet tills vidare i Jämtland;

att enligt den av riksdagen år 1904 fastställda avlöningsstaten för tullverket

gränsridare åtnjöt i årlig avlöning 1,000 kronor, därav 700 kronor

lön och 800 kronor tjänstgöringspenningar:

att Bodin i samband med indragning av gränsbevakningsposteringen

i Storrensjön i Jämtland från och med den 1 januari 1911 överflyttades

på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, med rätt för honom att

uppbära lön med 700 kronor för år;

samt att generaltullstyrelsen, som med utgången av juli månad 1938

beviljat Bodin avsked ur tullverkets tjänst vid en uppnådd pensionsålder

av 62 år, förklarat sig icke kunna bevilja honom pension, enär hans

tjänstetid, utgörande allenast 9 år 9 månader 21 dagar, understege den

i 7 § civila pensionslagen stadgade minimitid för pension eller 10 år.

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som

hört generaltullstyrelsen.

Generaltullstyrelsen har anfört bland annat följande:

Vid prövning av frågan örn Bodins rätt till pension intog styrelsen

samma ståndpunkt som vid beviljande av pension åt övriga samtidigt

med Bodin å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet överflyttade

tjänstemän i tullverket, eller att sådan tjänsteman i fråga örn beräknande

av tjänstår för erhållande av pension ej ägde tillgodoräkna sig den tid,

han varit uppförd å indragningsstat. Denna uppfattning sammanhänger

därmed, att styrelsen dels ansett person å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet

icke innehava tjänst och sålunda icke uppfylla det i

17 § av pensionslagen uppställda huvudvillkoret för tillgodoräknande av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

5

tjänstår, dels på sätt framgår av ett styrelsens underdåniga utlåtande

den 26 juli 1915 i fråga om pension åt jaktuppsyningsmannen å indragningsstat

T. A. Thomsson (finansdepartementets d.-nr R 442/1915 I) funnit

stadgandet i 10 § av samma lag, att tjänstinnehavare skall erlägga

viss pensionsavgift, ej medgiva uttagande av sådan avgift av den, vilken

såsom uppförd å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet icke vore

att betrakta såsom tjänstinnehavare.

Enligt styrelsens förmenande tala emellertid vissa billighetsskäl för att

Bodin genom särskild pension beredes ersättning för den pension, han

jämlikt styrelsens förenämnda beslut författningsenligt icke kunnat erhålla.

Till ledning vid bestämmandet av det belopp, varmed en dylik

ersättning skäligen borde utgå, har styrelsen velat här nedan intaga

tvenne beräkningar av den pension, som Bodin skulle hava tilldelats, dels

under förutsättning att han efter år 1910 kvarstått å sin gränsridartjänst

och därefter med tillämpning av punkten 7 k) i Kungl. Maj:ts brev den

27 oktober 1922 angående bestämmelser i fråga örn övergång till nya lönestaten

för ordinarie tjänstemän hos generaltullstyrelsen och vid tullstaten

(Tullverkets författningssamling 1922:428) i likhet med flertalet

gränsridare vid ingången av år 1923 konstituerats till gränsuppsyningsman

(alternativ I), dels för det fall, att han fått medräkna den tid, varunder

han varit uppförd å indragningsstat och till följd därav varit berättigad

till pension å sin förut innehavda gränsridartjänst (alternativ

II).

Alternativ I.

Vid 1910 års slut kunde Bodin för pension tillgodoräkna sig en tjänstetid

av ...................................... 9 år 9 månader 21 dagar.

Intill dagen för avskedet ur tullverkets

tjänst, den 31 juli 1933, skulle — under förutsättning

att avdrag för viss tjänstledighet ej

behövde göras — ytterligare tillkomma en

tjänstetid av ................................ 22 » 7 » . __

Härigenom skulle sammanlagda tjänstetiden

komma att utgöra ...................... 32 år 4 månader 21 dagar.

Enär gränsuppsyningsman äger åtnjuta pension vid uppnådda 62 levnadsår

och 30 tjänstår, skulle således under ovan angivna förutsättningar

Bodin vid sin avgång hava varit berättigad till pension för år lika med

pensionsunderlaget för gränsuppsyningsmanstjänst, eller 1,920 kronor.

Från nämnda belopp borde emellertid jämlikt sista stycket av 13 § i

pensionslagen från pensionen för första pensionsåret avdragas ett belopp,

motsvarande summan av de avgifter till pensionsfonden, vilka Bodin, såsom

uppförd å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, varit befriad

från att erlägga under tiden 1 januari 1911—31 juli 1933. Då pensionsavgiften

för gränsridare från och med år 1911 till och med år 1922

utgjorde 30 kronor för år och för gränsuppsyningsman från och med år

1923 tills vidare är fastställd till 63 kronor för år, skulle berörda pensionsavgifter

från 1911 års början till tiden för Bodins avgång utgöra sammanlagt

1,026 kronor 75 öre.

Alternativ II.

Bodin skulle hava att uppbära för gränsridartjänsten bestämd pension

enligt pensionslagen. 700 kronor, jämte därå enligt Kungl. Majlis kongo
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

TJtskottet.

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

reise den 15 juni 1922 (nr 360) belöpande pensionstillägg, 180 kronor, eller

tillsammans för år .................................... kronor 880: —

Därtill skulle läggas s. k. ny pension enligt Kungl.

Marits kungörelse den 18 juni 1925 nr 280, utgörande i

§ 3 av kungörelsen avsedd förhöjning I med 164 kronor

och i M av kungörelsen omförmäld förhöjning II med

438 kronor, eller med sammanlagt för år .............. » 602: —

Inalles komme pensionen således att för år utgöra .... kronor 1,482: —

eller efter avjämning enligt bestämmelse i § 5, sista stycket,

av nyss åberopade kungörelse .................... » 1,476:—.

För obetalda pensionsavgifter skulle från första pensionsårets pensionsbelopp

i detta fall avdragas 677 kronor 50 öre.

Statskontoret har anfört följande:

Enligt den praxis statskontoret tillämpat vid prövning av ansökningar

•om pension åt befattningshavare, vilka varit uppförda på indragningsstat,

har dylik befattningshavare, som enligt statskontorets mening

ostridigt innehaft tjänst, oavsett huruvida placeringen å indragningsstat

varit förenad med tjänstgöringsskyldighet eller icke, medgivits rätt

att under nämnda tid jämlikt 17 § civila pensionslagen tillgodoräkna

tjänstår för erhållande av pension.

I enlighet med denna uppfattning hade Bodin, vilken genom konstitutorial

den 20 mars 1905 utnämnts och förordnats att vara gränsridare i

tullverket efter att dessförinnan hava tjänstgjort såsom extra ordinarie

i samma befattning under 2 år 2 månader, bort få tillgodoräkna tjänstår

under hela sin anställningstid — däri alltså inräknad den tid, han varit

uppförd å indragningsstat — intill uppnådd pensionsålder och förty bort

tillerkännas pension från och med augusti 1933.

Därest frågan örn pensionsrätt för Bodin icke kan efter förnyad ansökning

från denne till generaltullstyrelsen åter bliva föremål för prövning

i vederbörlig ordning, får statskontoret tillstyrka, att i förevarande fall

genom riksdagsbeslut pension anvisas åt Bodin att årligen utgå med ett

belopp av 1,476 kronor, beräknad på sätt generaltullstyrelsen under alternativ

II i sitt yttrande angivit, varvid dock — enär Bodin icke erlagt

pensionsavgifter under den tid han varit placerad å indragningsstat —

å första årets pensionssumma torde böra innehållas ett belopp, svarande

mot pensionsfondens avgiftsfordran under senast förflutna tioårsperiod.

Utredningen i ärendet utvisar, att Bodin den 20 mars 1905 utnämndes

och förordnades att vara gränsridare i tullverket med tjänstgöringsskyldighet

tillsvidare i Jämtland, att han från och med den 1 januari 1911

överflyttades på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet med rätt

att åtnjuta vissa löneförmåner samt att han vid uppnådd pensionsålder av

62 år beviljades avsked ur tullverkets tjänst med utgången av juli månad

1933. Generaltullstyrelsen har förklarat sig icke kunna bevilja Bodin

pension, enär hans tjänstetid, utgörande allenast 9 år 9 månader 21

dagar, understege den i 7 § civila pensionslagen stadgade minimitiden

för pension eller 10 år. Vid prövningen av detta ärende hade styrelsen

utgått från att Bodin under den tid, han varit uppförd å indragnings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42. 7

stat, icke innehaft tjänst och sålunda enligt 17 § pensionslageu icke ägde

för erhållande av pension tillgodoräkna sig denna tid.

Den tolkning av pensionslagen, som av generaltullstyrelsen tillämpats,

kan enligt utskottets mening icke anses vara riktig eller rimlig. Såsom

statskontoret anfört, har statskontoret vid behandling av liknande ärenden

ansett ostridigt, att befattningshavare, som varit uppförd å indragningsstat,

oavsett huruvida placeringen varit förenad med tjänstgöringsskyldighet

eller icke, innehaft tjänst och sålunda ägt rätt att under

nämnda tid tillgodoräkna tjänstår för erhållande av pension. Vid

tillämpning av denna praxis hade Bodin bort få tillgodoräkna tjänstår

under hela sin anställningstid intill uppnådd pensionsålder och alltså bort

tillerkännas pension från och med den 1 augusti 1933.

Genom generaltullstyrelsens tolkning av ifrågavarande bestämmelser

har Bodin gått förlustig den pensionsrätt, som tillförsäkrats honom genom

den ordinarie anställningen. Då det emellertid torde kunna förutsättas,

att rättelse härutinnan skall kunna ernås genom förnyad prövning

av pensionsfrågan, har utskottet för sin del funnit sig sakna anledning

framlägga förslag till riksdagen angående beviljande av pension åt Bodin.

Skulle mot förmodan formella hinder visa sig föreligga för en lösning

av frågan på sätt utskottet nu antytt, lärer det kunna förväntas, att

Kungl. Majit vidtager åtgärder i syfte att Bodin herodes den pension,

som bör tillkomma honom.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 281 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Militära pensions väsend**!.

5:o.

Mästaren Wictor Emanuel Pettersson (pensionsförbättring). I en den

23 februari 1934 dagtecknad proposition nr 182 har Kungl. Majit, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att mästaren

vid Karlskrona örlogsvarv Wictor Emanuel Pettersson må från och

med månaden näst efter den, varunder han avgår ur tjänst med pension

från flottans pensionskassa, under sin återstående livstid uppbära

årlig pensionsförbättring med 910 kronor, att utgå från anslag, som är

eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid marinen,

och i samma ordning som fyllnadspension.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

. att Pettersson är född den 31 mars 1872 och således uppnått en levnadsålder

av nära 62 år;

att han varit anställd vid Karlskrona örlogsvarv såsom daglönare under

tiden den 1 maj 1888—25 januari 1890, 27 januari 1890—3 juni 1893, 4 november

1895—14 augusti 1903, såsom daglönarfÖrman under tiden''den 5

oktober 1910—30 september 1911 och såsom mästare under tiden därefter;

att han från och med den 1 juli 1928 är extra ordinarie tjänsteman vid

försvarsväsendet med placering såsom mästare och med avlöning enligt

14:e lönegraden i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser

för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet intagna löneplanen för extra ordinarie

tjänstemän;

samt att han är delägare i flottans pensionskassa.

Direktionen över flottans pensionskassa har meddelat, att därest Pettersson

beviljades pensionsförbättring med samma belopp, som åtnjötes

av befattningshavare i motsvarande militära tjänstegrad eller underofficer

av 2:a graden, dylik förmån skulle utgå med 910 kronor för år.

. Under erivan, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall beviljat mästare

å månadslönarstat vid flottans varv pensionsförbättring efter samma

grunder, som i propositionen föreslås, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

Allmänna indragnin gustat en m. m.

F örsvarsdepartementet.

6:o.

Ritaren vid Karlskrona örlogsvarv Ernst Reinhold Svensson. I en den

9 mars 1934 dagtecknad proposition nr 245, vilken beträffande försvarsdépartementet

innefattar förslag i femton med nummer 1—15 betecknade

punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten

1 föreslagit riksdagen medgiva, att ritaren vid Karlskrona örlogsvarv

Ernst Reinhold Svensson må från och med dagen näst efter den, då han

avgår från sin tjänst, dock tidigast från och med den 1 juli 1934, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 2,160 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

9

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svensson är född den 11 juni 1870 och alltså 63 år gammal;

att han antogs till daglönare vid artilleridepartementets departementskontor

i Karlskrona den 1 september 1887, från vilken befattning han avgick

den 8 november 1889;

att han erhöll anställning vid Svea ingenjörbataljon den 13 november

1889 och kvarstod därstädes till den 30 oktober 1897;

att han var anställd såsom sergeant vid fortifikationen den 31 oktober

1897—den 30 oktober 1899;

att han antogs till månadslönare (ritare) vid ingenjördepartementets i

Karlskrona hus- och byggnadsavdelning (nuvarande byggnadsdepartementet)

den 1 april 1900;

att han från och med den 1 juli 1928 erhöll ställning av extra ordinarie

tjänsteman (ritare av lia klass) med lön enligt läte lönegraden i den i

kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen för extra ordinarie

civila och civilmilitära befattningshavare vid försvarsväsendet;

samt att han alltså varit anställd i statens tjänst under en tid av 46 år.

Direktionen över flottans pensionskassa har ansett, att vid beräkningen

av pensionsbeloppet för Svensson bestämmelserna i 1926 års pensionsutrednings

förslag beträffande pension åt extra ordinarie befattningshavare

vid allmänna civilförvaltningen syntes böra med viss jämkning komma i

tillämpning. För 15:e lönegraden — till vilken lönegrad Svensson vore

hänförd — upptoge förslaget ett tjänstepensionsunderlag av 2,844 kronor,

vilket belopp borde, på grund av att några pensionsavgifter ej erlagts,

minskas med exempelvis 300 kronor, varvid framkomme ett pensionsbelopp

av 2,544 kronor eller samma belopp, som brukade tillerkännas verkmästare

med delägarskap i flottans pensionskassa.

Marinförvaltningen har biträtt direktionens förslag.

Statskontoret har framhållit, att verkmästare vid flottans varv, vilka

vore hänförda till 16:e och 18:e lönegraderna av den i kungörelserna den

22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen, samt mästare vid flottans varv,

vilka vore placerade i 14:e lönegraden, plägat erhålla pensionsförbättring

till så stort belopp, att densamma jämte övriga pensionsförmåner, dyrtidstillägg

ej inberäknat, uppginge till 2,544 respektive 2,160 kronor. Vid sådant

förhållande syntes pensionen till Svensson, vilken vore hänförd till

15 :e lönegraden, lämpligen kunna fastställas till 2,400 kronor årligen.

Föredragande departementschefen har framhållit, att de av 1926 års pensionsutredning

föreslagna grunderna hittills icke ansetts höra komma i

tillämpning vid bestämmande av pension åt sådan personal vid marinen,

som tillhört daglönar- eller månadslönargrupperna men under de senaste

åren erhållit ställning såsom extra ordinarie tjänstemän. Då det för närvarande

icke vore möjligt att överblicka de konsekvenser, som en övergång

till att tillämpa dessa grunder skulle kunna medföra beträffande pensio
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet.

nering av olika personalgrupper vid försvarsväsendet, borde pensionen,

även i nu förevarande fall avvägas efter en mera fri prövning av föreliggande

omständigheter. Härvid syntes lämpligt, att jämförelse gjordes

med de pensionsbelopp, som plägat tillerkännas sådana verkmästare och

mästare vid flottans varv, vilka varit månadslönare å stat. I betraktande

av att dessa hade att för sina pensionsförmåner erlägga pensionsavgift

syntes det av statskontoret ifrågasatta pensionsbeloppet av 2,400 kronor

böra något reduceras, förslagsvis till 2,160 kronor för år.

I motion II: 582 har herr Holmgren, bland annat, hemställt, att riksdagen

ville till e. o. ritaren av l:a klass vid örlogsvarvet i Karlskrona E.

E. Svensson från och med dagen näst efter den han lämnar sin nuvarande

anställning bevilja en pension under hans återstående livstid av 2,544 kronor,

i huvudsaklig överensstämmelse med vad vederbörliga myndigheter

föreslagit.

Utskottet, som funnit de av föredragande departementschefen angivna

skälen för pensionens bestämmande till 2,160 kronor bärande, får avstyrka

bifall till det i motionen II: 582 gjorda yrkandet.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag och med avslag i förevarande del å

motionen 11:582, i vad den skiljer sig från Kungl.

Maj:ts förslag, må medgiva, att ritaren vid Karlskrona

örlogsvarv Ernst Eeinhold Svensson må från och

med dagen näst efter den, då han avgår från sin tjänst,

dock tidigast från och med den 1 juli 1934, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

2,160 kronor.

7:o.

Ritaren vid Karlskrona örlogsvarv Frans Oscar Angust Holmqvist. I

punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att ritaren vid Karlskrona örlogsvarv Frans Oscar August

Holmqvist må från och med dagen näst efter den, då han avgår från

sin tjänst, dock tidigast från och med den 1 juli 1934, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 2,160 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Holmqvist är född den 11 december 1869 och sålunda 64 år gammal;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

11

att han antogs till daglönare vid ingenjördepartementets maskinverkstad

i Karlskrona den 7 januari 1887;

att han befordrades till månadslönare den 1 oktober 1913;

att han från och med den 1 juli 1928 erhöll ställning av extraordinarie

tjänsteman (ritare av l:a klass) med lön enligt löte lönegraden i den i kungörelsen

den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen för extra ordinarie

civila och civilmilitära befattningshavare vid försvarsväsendet;

samt att han alltså varit anställd i statens tjänst under en tid av 46 år.

Marinförvaltningen har, med utgångspunkt från av 1926 års pensionsutredning

för extra ordinarie tjänstemän i 15:e lönegraden, föi‘eslagit tjänstepensionsunderlaget

av 2,844 kronor samt med reduktion av 10 procent

för bristande pensionsavgifter föreslagit ett pensionsbelopp av 2,568 kronor

för år.

Statskontoret har ansett pensionsbeloppet böra begränsas till 2,544 kro- •

nor.

Föredragande departementschefen har ansett pensionen böra bestämmas

till samma belopp, som föreslagits i det under nästföregående punkt behandlade

ärendet, eller 2,160 kronor.

I motion II: 582 har herr Holmgren, bland annat, hemställt, att riksdagen

ville till e. o. ritaren av l:a klass vid örlogsvarvet i Karlskrona F.

O. A. Holmqvist från och med dagen näst efter den han lämnar sin nuvarande

anställning bevilja en pension under hans återstående livstid av

2,544 kronor, i huvudsaklig överensstämmelse med vad vederbörliga myndigheter

föreslagit.

Under åberopande av vad utskottet i nästföregående punkt anfört får

utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag och med avslag i förevarande del å

motionen II: 582, i vad den skiljer sig från Kungl.

Maj:ts förslag, må medgiva, att ritaren vid Karlskrona

örlogsvarv Frans Oscar August Holmqvist må

från och med dagen näst efter den, då han avgår från

sin tjänst, dock tidigast från och med den 1 juli 1934,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 2,160 kronor.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

8:o.

Skrivaren vid fortifikationsförvaltningen i Vaxholms fästning Carl

Edvard Arbin. Under punkten 3 av förevarande proposition har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen medgiva, att skrivaren vid fortifikationsförvaltningen

i Vaxholms fästning Carl Edvard Arbin må från och med månaden

näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, dock tidigast

från och med den 1 juli 1934, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

1,260 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Arbin är född den 24 augusti 1868 och således 65 år gammal;

att han sedan den 10 maj 1888 eller under nära 46 år varit anställd

såsom skrivare vid fortifikationsförvaltningen i Vaxholms fästning;

att han under senare år haft en avlöning av 2,724 kronor för år, varå

dyrtidstillägg ej utgått;

samt att han blivit uppsagd från sin anställning, räknat från och med

den 1 juli 1934.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

9:o.

E. o. tjänstemannen vid Karlsborgs tygstation Gustaf Vilhelm Björling.

Kungl. Majit föreslår i punkten 4 av samma proposition riksdagen medgiva,

att e. o. tjänstemannen vid Karlsborgs tygstation Gustaf Vilhelm

Björling må från och med dagen näst efter den, då han lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 780 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Björling är född den 26 april 1871 och således uppnått en levnadsålder

av 62 år;

att han från och med den 28 augusti 1918 eller alltså något över 15 år

innehaft anställning vid Karlsborgs tygstations kassaförvaltning, därav såsom

skrivbiträde under tiden till och med den 30 juni 1928 och såsom e. o.

tjänsteman (kontorist) under tiden därefter;

att Björungs inkomst under tiden till den 1 juli 1928 uppgått till i

medeltal omkring 3,000 kronor för år, dyrtidstillägg inberäknat;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

13

att han från och med den 1 juli 1928 åtnjutit avlöning enligt 8:e lönegraden

i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser

för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän;

samt att han enligt ett av regementsläkaren A. Lillieroth den 29 augusti

1933 utfärdat läkarintyg på grund av åderförkalkning är oförmögen att

för framtiden försörja sig med arbete.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

10:o.

Förre snickaren vid Yästerbottens regemente Per Magnus Brodin. I

punkten 5 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förre snickaren

vid Västerbottens regemente Per Magnus Brodin må, räknat från och

med den 1 januari 1934, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 708 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Brodin är född den 5 augusti 1869 och således 64 år gammal;

att han under tiden 1 december 1912—31 augusti 1933 eller således nära

21 år arbetat såsom snickare vid Västerbottens regemente;

att Brodin för nämnda arbete åtnjutit ersättning i form av timpenning

och i medeltal vid regementet haft en årlig inkomst av 1,700 kronor under

åren 1912—1918, 4,050 kronor under åren 1919—1923, 2,700 kronor under

åren 1924—1928 samt 1,160 kronor under åren 1929—1933;

samt att Brodin av arbetet vid regementet haft sin huvudsakliga försörjning.

Med biträdande av Kungl. Majits ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

11:0.

Förre arbetaren vid Stockholms örlogsvarv Ernst Paulinus Dorén.

Kungl. Majit har i punkten 6 av förevarande proposition föreslagit riksdagen

medgiva, att förre arbetaren vid Stockholms örlogsvarv Ernst Paulinus

Dorén må, räknat från och med den 1 november 1933, under sin åter
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

14 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

720 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Dorén är född den 7 juni 1891 och således uppnått en levnadsålder

av 42 år;

att han under tiden 30 juli 1917—13 juli 1920 varit anställd vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Marieberg;

att han under tiden 23 juli 1920—5 oktober 1933 innehaft anställning

såsom arbetare vid Stockholms örlogsvarv, dock att han från och med

den 10 januari 1932 varit tjänstledig för sjukdom;

att han sålunda kan åberopa en anställningstid i statens tjänst av något

över 16 år;

att hans arbetsinkomst under åren 1929—1931 utgjort i medeltal omkring

3,500 kronor för år, varå dyrtidstillägg ej utgått;

att Dorén under tid, varunder han varit tjänstledig på grund av sjukdom,

åtnjutit sjukavlöning;

samt att han enligt ett för honom den 9 februari 1934 utfärdat läkarintyg

lider av förlamning av vänstra kroppshalvan (hemiplegia sinistra)

samt på grund av nämnda sjukdom ävensom hjärtfel m. m. måste anses

vara för all framtid oförmögen till arbete.

I motion II: 584 har herr Andersson i Stockholm hemställt, »att riksdagen

måtte bevilja Dorén pension att utgå från och med oktober månad

1933 med ett årligt belopp av 1,236 kronor.»

Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot storleken av det av

Kungl. Majit i förevarande fall föreslagna pensionsbeloppet, får avstyrka

bifall till ifrågavarande motion, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts

förslag.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning och med avslag å motionen

11:584, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag,

må medgiva, att förre arbetaren vid Stockholms

örlogsvarv Ernst Paulinus Dorén må, räknat från och

med den 1 november 1933, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 720 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

15

12:o.

Förra arbetarna vid Herrevadskloster» kungsgård Karl Ferm oeh August

Månsson. Under punkten 7 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att

vardera av förra arbetarna vid Herrevadsklosters kungsgård Karl Ferm

och August Månsson må, räknat från och med den 1 oktober 1933, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Ferm,

att han är född den 28 mars 1864 och således 70 år gammal;

att han under åren 1881—1892 varit indelt husar;

samt att han från år 1881 intill utgången av september 1933 eller således

omkring 52 år varit anställd såsom arbetare vid Herrevadsklosters kungsgård;

och

beträffande Månsson,

att han är född den 5 februari 1870 och således 64 år gammal;

samt att han från år 1892 intill utgången av september 1933 eller således

omkring 41 år innehaft anställning vid nämnda kungsgård.

Vidare framgår av handlingarna, att Ferm och Månsson under de tre

senaste åren haft en kontant årlig inkomst av 1,280 kronor vardera, å vilket

belopp dyrtidstillägg ej utgått, samt att de icke åtnjutit några naturaförmåner.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

13:o.

Maskinisten vid Karlskrona fortifikationstörvaltning Gustaf Vilhelm

Holmgren. I punkten 8 av ifrågavarande proposition har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen medgiva, att maskinisten vid Karlskrona fortifikationsförvaltning

Gustaf Vilhelm Holmgren må från och med månaden

näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,152

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Holmgren är född den 1 februari 1869 och således 65 år gammal;

att han under tiden 1 maj 1888—30 april 1896 varit anställd såsom

artillerist vid Karlskrona artillerikår;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

att han sedan den 1 maj 1896 eller nära 38 år innehaft anställning

såsom maskinist vid Karlskrona forti fikationsförvaltning och därunder

huvudsakligen tjänstgjort såsom ångbåtsmaskinist;

att han den 1 januari 1921 erhållit förmans titel;

samt att hans avlöningsförmåner under åren 1929—1933 utgjort dels kontant

lön, uppgående till i medeltal 2,760 kronor för år, dyrtidstillägg inberäknat,

dels ock fri bostad jämte vedbrand.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

14:o.

Skomakeriarbetaren vid Västernorrlands regementes intendenturverkstäder

Albert Kristmansson. Kungl. Majit har i punkten 9 av förevarande

proposition föreslagit riksdagen medgiva, att skomakeriarbetaren

vid Västernorrlands regementes intendenturverkstäder Albert Kristmansson

må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnat sin

anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Kristmansson är född den 1 april 1881 och således 53 år gammal;

att han under åren 1905—1910 arbetat vid Västernorrlands regementes

förråd och tvättinrättning under sammanlagt 3 år 1 månad;

att han sedan den 1 april 1911 varit anställd såsom skomakeriarbetare

vid samma regementes intendenturverkstäder;

att Kristmansson vid utgången av år 1933 sålunda innehade en anställningstid

i statens tjänst av 25 år 10 månader;

att hans avlöningsförmåner, dyrtidstillägg ej inberäknat, under åren

1928—1932 uppgått till i medeltal 2,450 kronor för år;

samt att han enligt ett av vederbörande regementsläkare utfärdat intyg

lider av nervsjukdom och blodtrycksförhöjning, på grund varav han är

oförmögen till arbete, ävensom att hans arbetsoförmåga med all sannolikhet

kommer att förbliva bestående.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande

framställning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

17

15:o.

Skrädderiarbetaren vid Göta artilleriregementes intendenturverkstäder

Klas Albert Eriksson Lindblom. I punkten 10 av förevarande proposition

nr 245 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att skrädderiarbetaren

vid Göta artilleriregementes intendenturverkstäder Klas Albert

Eruksson Lindblom må från och med månaden näst efter den, varunder

ban lämnar sin anställning, dock tidigast från och med den 1 juli 1934,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lindblom är född den 8 november 1868 och således 65 år gammal;

att ban varit anställd såsom skrädderiarbetare vid Göta artilleriregementes

intendenturverkstäder från och med den 1 juli 1918;

att ban sålunda den 1 juli 1934, då han beräknas komma att avgå ur

tjänst, kan räkna en anställningstid i statens tjänst av 16 år;

att hans arbetsinkomst under åren 1928—1932 uppgått till i medeltal

omkring 2,330 kronor för år, dyrtidstillägg ej inberäknat;

samt att han före sin nyssnämnda anställning vid regementets intendenturverkstäder

under åren 1890—1896 samt 1908—1918 varit anställd hos

regementets dåvarande entreprenörer för tillverkning och reparationer av

beklädnadspersedlar och därvid varit sysselsatt med skrädderiarbete för kronans

räkning i härför avsedda lokaler inom regementets kasern.

Arméförvaltningens intendentsdepartement och statskontoret hava med

hänsyn till att Lindblom varit anställd i statens tjänst allenast under 16

år ansett pensionsbeloppet böra bestämmas till 696 kronor.

Föredragande departementschefen har anfört, att Eriksson visserligen

i direkt statsanställning kunde räkna en tjänstetid av endast omkring 16

år. Då han emellertid utfört arbete för statens räkning under en tid av

över 30 år, syntes det av myndigheterna föreslagna pensionsbeloppet vara

alltför lågt, varför departementschefen ansåge, att beloppet borde höjas

till 900 kronor för år.

Emot det av föredragande departementschefen föreslagna pensionsbeloppet

för Lindblom, som utfört arbete för statens räkning under en tid av

över 30 år, har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

Utskotte

Bihang till riksdagens protokoll 193i. S sami. Nr ''<2.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

16:o.

Eldaren rid Gotlands infanterikår Karl Fredrik Molander. I punkten

11 av samina proposition föreslås, att riksdagen måtte medgiva, att eldaren

vid Gotlands infanterikår Karl Fredrik Molander må från ock med

månaden näst efter den, varunder kan lämnar sin anställning, dock tidigast

från ock med den 1 augusti 1934, under sin återstående livstid från

anslaget till diverse pensioner ock understöd m. m. uppköra en årlig pension

av 624 kronor.

Av kandlingarna i ärendet inkämtas,

att Molander är född den 26 december 1861 ock således 72 år gammal

att han sedan den 1 augusti 1919 varit anställd såsom eldare till en början

vid Gotlands infanteriregemente ock därefter vid Gotlands infanterikår;

att han beräknas komma att lämna sin anställning med utgången av juli

månad 1934, vid vilken tidpunkt han således kan räkna en anställningstid

i statens tjänst av 15 år;

samt att kans arbetsinkomst under de senaste åren utgjort 1,920 kronor

för år, dyrtidstillägg ej inberäknat, varjämte han åtnjutit portionsersättning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

17:o.

Förmännen vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori Karl Johan Söderlund

och Carl Engelbert Hultsten samt arbetaren därstädes Per Elof Pettersson.

Kungl. Maj :t kar i punkten 12 av ifrågavarande proposition föreslagit

riksdagen medgiva, att följande förmän och arbetare vid Karl Gustafs

stads gevärsfaktori må från och med månaden näst efter den, varunder

avgång från anställningen äger rum, dock tidigast från och med den 1

juli 1934, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära årliga pensioner med följande belopp, nämligen

förmannen Karl Jokan Söderlund 1,800 kronor, förmannen Carl

engelbert Hultsten 1,260 kronor samt arbetaren Per Elof Pettersson 1,152

kronor.

Av handlingarna i ärendet inkämtas,

beträffande Söderlund,

att han är född den 1 februari 1867 ock således 67 år gammal;

att kan sedan den 30 april 1891 eller under nära 43 år varit anställd vid

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

19

Karl Gustafs stads gevärsfaktori, till år 1893 såsom filare, därefter och till

år 1898 såsom besiktningsman å besiktningsavdelningen samt från sistnämnda

år såsom förman å samma avdelning;

samt att hans arbetsinkomst under åren 1931—1933 uppgått till i medeltal

omkring 4,640 kronor för år, dyrtidstillägg inberäknat;

beträffande Hultsten,

att han är född den 7 november 1867 och således 66 år gammal;

att han varit anställd vid gevärsfaktoriet, under tiden 29 januari 1883—

18 april 1885, 28 oktober 1890—10 oktober 1894 och 27 mars—31 maj 1899

såsom arbetare, under tiden 1 juni 1899—1 november 1916 såsom förman

i pipborrverkstaden och under tiden därefter såsom besiktningsman vid piptillverkningen,

i vilken sistnämnda egenskap han varit likställd med förman;

att han sålunda kan tillgodoräkna sig en anställningstid i statens tjänst

av omkring 41 år;

samt att hans arbetsinkomst under åren 1931—1933 uppgått till i medeltal

omkring 3,170 kronor för år, dyrtidstillägg inberäknat; och

beträffande Pettersson,

att han är född den 22 juli 1868 och således 65 år gammal;

att han sedan den 25 november 1898 eller under mer än 35 år varit

anställd såsom arbetare vid gevärsfaktoriet;

samt att hans arbetsinkomst under åren 1931—1933 utgjort i medeltal

omkring 3,470 kronor för år, dyrtidstillägg inberäknat.

"Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

18 :o.

Förmannen vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden Erik

Vilhelm Vikström samt arbetarna därstädes Abel Vikström, Johan Algot

Nilsson Engberg, August Lidberg, Nils Johan Nilsson och Erik Magnus

Isaksson. Kungl. Majit föreslår i punkten 13 riksdagen medgiva, att nedan

angivna anställningshavare vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden må från och med månaden näst efter den, varunder avgång

från anställningen äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årliga pensioner med följande belopp, nämligen

förmannen Erik Vilhelm Vikström 792 kronor, arbetaren Abel Vikström

888 kronor, arbetaren Nils Johan Nilsson 792 kronor samt envar av arbetarna

Johan Algot Nilsson Engberg, August Lidberg och Erik Magnus

Isaksson 768 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

"20

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Äv handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Erik Vilhelm Vikström,

att han är född den 7 april 1870 och således 64 år gammal;

att han varit anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under

tiden 1 oktober 1892—15 juli 1893 eller 9 månader 15 dagar, dels vid

arméns kasernbyggnadsnämnds byggnadsarbeten under tiden 1 mars

—31 december 1923 och 1 maj—15 december 1924 eller tillhopa 1 år 5 månader

15 dagar, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden

under en tid av sammanlagt omkring 16 år 11 månader, nämligen

tiden från den 9 oktober 1905 efter frånräknande av tiden för nyssnämnda

anställning vid arméns kasernbyggnadsnämnds byggnadsarbeten samt

vissa tidsperioder i övrigt, varunder uppehåll i anställningen ägt rum;

att han således kan räkna en anställningstid i statens tjänst av omkring

19 år 2 månader;

samt att hans arbetsinkomst under åren 1928—1932 uppgått till i medeltal

omkring 2,300 kronor för år;

beträffande Abel Vikström,

att han är född den 26 januari 1875 och således 59 år gammal;

att han varit anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under

månaderna juni—oktober 1901 eller tillhopa 5 månader, dels ock vid fästnings-

och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 11 januari 1902

under sammanlagt omkring 29 år;

att han således varit anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring

29 år 5 månader;

samt att hans arbetsinkomst under åren 1928—1932 uppgått till i medeltal

omkring 3,250 kronor för år;

beträffande Engberg,

att han är född den 30 april 1875 och således 59 år gammal;

att han varit anställd dels vid statens bergundersökningsverksamhet i

Luossavaara under månaderna juli—november 1907 eller 5 månader, dels

ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarhetena i Boden under en tid av

sammanlagt omkring 19 år 1 månad, nämligen tiden från den 8 juni 1901

efter frånräknande av tiden för förstnämnda anställning samt vissa tidsperioder

i övrigt, varunder uppehåll i anställningen ägt rum;

att han således varit anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring

19 Vs år;

samt att hans arbetsinkomst under åren 1928—1932 uppgått till i medeltal

omkring 3,250 kronor för år;

beträffande Lidberg,

att han är född den 10 april 1871 och således 63 år gammal;

att han varit anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under

tiden 10 maj—23 oktober 1896, 3 juni—7 november 1897, 5 maj—4 november

1898 och 1 juni—28 oktober 1899 eller tillhopa 1 år 9 månader 18 dagar,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42. 21

dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 8

oktober 1901 under en tid av sammanlagt omkring 18 år 3 månader;

att ban således kan räkna en anställningstid i statens tjänst av omkring

20 år;

samt att bans arbetsinkomst under åren 1928—1932 uppgått till i medeltal

omkring 2,150 kronor för år;

beträffande Nilsson,

att ban är född den 13 augusti 1871 och således 62 år gammal;

att ban varit anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten tillhopa

omkring 4 år 5 månader under åren 1891—1902, dels ock vid fästningsoch

kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 10 september 1904 under

sammanlagt omkring 17 år 7 månader;

att ban således varit anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring

22 år;

samt att bans arbetsinkomst under åren 1928—1932 uppgått till i medeltal

omkring 1,700 kronor för år; och

beträffande Isaksson,

att ban är född den 29 april 1870 och således 64 år gammal;

att han varit anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under

tiden 15 april—15 oktober 1892, 4 juni—30 november 1893, 15 maj—20 oktober

1894, 15 maj—15 november 1896, 1 juni—30 november 1897, 1 maj—

30 oktober 1899 och 15 april—30 augusti 1900 eller tillhopa 3 år 3 månader

23 dagar, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden

sedan den 17 juli 1901 under en tid av sammanlagt omkring 15 år 8 månader

;

att han således kail räkna en anställningstid i statens tjänst av omkring

19 år;

samt att bans arbetsinkomst under åren 1928—1932 uppgått till i medeltal

omkring 1,700 kronor för år.

I ärendet hava företetts läkarintyg, utvisande att arbetsförmågan bos

samtliga förenämnda anställningshavare på grund av sjukdom är varaktigt

nedsatt och för närvarande motsvarar högst en tredjedel av den

för fullt arbetsför person normala arbetsförmågan.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

19:o.

Arbeterskorna vid ammunitionsfabrikens avdelning a Karlsborg Emma

Kristina Johansson, Anna Sparring och Gerda Salomonsson. Kungl.

Majit har i punkten 14 föreslagit riksdagen medgiva, att arbeterskorna

vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg Emma Kristina Jo
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

hansson, Anna Sparring och Gerda Salomonsson må från och med månaden

näst efter den, varunder de lämna sin anställning vid ammunitionsfabriken,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

årliga pensioner, Johansson och Sparring till belopp av 852 kronor

vardera samt Salomonsson till belopp av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Johansson,

att hon är född den 11 november 1882 och således 51 år gammal;

att hon sedan den 7 oktober 1901 eller under 32 år varit anställd såsom

arbeterska vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg;

samt att hennes arbetsförmåga på grund av kronisk hjärtsjukdom är varaktigt

nedsatt och för närvarande motsvarar omkring hälften av den för

fullt arbetsför person normala arbetsförmågan;

beträffande Sparring,

att hon är född den 31 juli 1882 och således 51 år gammal;

o att hon sedan den 21 maj 1902 eller under nära 32 år varit anställd

såsom arbeterska vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg;

samt att hennes arbetsförmåga på grund av organiskt hjärtfel och struma

är varaktigt och i väsentlig grad nedsatt; och

beträffande Salomonsson,

att hon är född den 26 februari 1888 och således 46 år gammal;

att hon sedan den 22 februari 1915 eller under 19 år varit anställd vid

ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg, dock att hon under de senaste

åren mestadels varit tjänstledig på grund av sjukdom;

samt att hennes arbetsförmåga på grund av kronisk blodsjukdom och betydande

nervsvaghet är varaktigt nedsatt och för närvarande motsvarar

högst en tredjedel av den för fullt arbetsför person normala arbetsförmågan.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare, att avlöningen för en var

av ifrågavarande tre arbeterskor utgått efter ett belopp av 1,740 kronor för

år, dyrtidstillägg inberäknat.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

20 :o.

Arbeterska» vid arméns tvättanstalt i Stockholm Maria Augusta Jonsson.

I punkten 15 av ifrågavarande proposition nr 245 har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen medgiva, att arbeterska!! vid arméns tvättanstalt i

Stockholm Maria Augusta Jonsson må från och med månaden näst efter

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42. 23

elen, varunder hon lämnar sin anställning, dock tidigast från och med den

1 juli 1934, under sill återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 564 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Jonsson är född den 2 mars 1873 och således 61 år gammal,

att hon under tiden 1 januari 1920—1 maj 1927 varit anställd såsom

tvätterska vid Svea ingenjörkårs tvättinrättning;

att hon sedan den 2 maj 1927 innehaft anställning såsom mangelbiträde

vid arméns tvättanstalt i Stockholm;

att hon kan förväntas komma att lämna sin anställning tidigast den 1

juli 1934, vid vilken tidpunkt hon kan räkna en anställningstid i statens

tjänst av 147a år;

att hennes avlöning under de senaste åren uppgått till i medeltal omkring

1,660 kronor för år, dyrtidstillägg ej inberäknat;

samt att hennes arbetsförmåga numera på grund av sjukdom är väsentligt

nedsatt.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

21 :o.

Indelte fumell vid Skaraborgs regemente Karl Melker Bäck (pension

för s. k. ständig tjänstgöring). I motion 11:123 har herr Magnusson i

Skövde hemställt, »att indelte furiren vid Skaraborgs regemente Karl

Melker Bäck måtte från och med månaden näst efter hans avgång från

regementet från allmänna indragningsstaten beviljas en årlig pension så

att densamma jämte till honom från Vadstena krigsmanshuskassa utgående

gratial uppgår till sammanlagt 948 kronor.»

I en den 20 januari 1933 dagtecknad proposition nr 63 föreslog Kungl.

Majit föregående års riksdag bland annat medgiva, att Bäck finge från

och med månaden näst efter den, under vilken han erhölle avsked från

sin anställning, under sin återstående livstid ä allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till så stort belopp, att densamma, tillika

med honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa, komme

att uppgå till sammanlagt 948 kronor.

T utlåtande nr 34, punkt 22. hemställde bankoutskottet, att Kungl. Maj.ts

ifrågavarande framställning icke måtte vinna riksdagens bifall. Till stöd

för yrkandet anförde utskottet följande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Vt slottet.

»Utredningen i ärendet giver vid handen, att den tjänstgöring vid Skaraborgs

regementes matinrättning, för vilken enligt Kungl. Maurts förslag

särskild pension skulle utgå till Bäck utöver honom tillkommande

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, fullgjorts av Bäck i hans

egenskap av indelt furir, varvid han mot stadgad ersättning varit inkallad

till tjänstgöring mellan regementsövningarna (s. k. ständig tjänstgöring).

Hittills har, såsom av utredningen framgår, endast i ett fall av

liknande art beviljats särskild pensionsförmån utöver författningsenligt

soldatunderhåll. Av uppgifter, vilka under hand tillställts utskottet från

arméförvaltningens civila departement, synes framgå, att antalet indelta,

som under avsevärd tid varit inkallade i ständig tjänstgöring, är så stort,

att ett medgivande såsom regel av särskild pensionsförmån kan befaras

medföra ganska omfattande konsekvenser. Vid sådant förhållande och

då ett beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag uppenbarligen

skulle bliva av prejudicerande natur, har utskottet icke kunnat

undgå att ställa sig tveksam till förslaget. Enligt utskottets mening är

det önskvärt att, innan avgörande träffas i fråga örn särskild pensionsförmån

för indelta, vilka varit inkallade till ständig tjänstgöring, närmare

utredning verkställes angående omfattningen av de konsekvenser,

ett beviljande av sådan förmån skulle medföra samt, därest det efter

prövning av utredningens resultat anses lämpligt och möjligt att bereda

dylik särskild pensionsförmån, under vilka förutsättningar och efter vilka

grunder detta bör ske. Vid ett övervägande i sistnämnda hänseende torde

bland annat böra beaktas spörsmålet, örn ej vid bedömande av frågan

örn särskild tilläggsförmån hänsyn hör tagas till de i varje särskilt fall

föreliggande ekonomiska förhållandena.»

1933 års riksdag beslöt i enlighet med bankoutskottets hemställan lämna

Kungl. Maj:ts ovannämnda förslag utan bifall.

Genom beslut den 7 juli 1933 uppdrog Kungl. Maj:t åt arméförvaltningens

civila departement att med beaktande av vad bankoutskottet i

sitt ovannämnda utlåtande nr 34 i, bland annat, punkten 22 anfört verkställa

utredning i av utskottet angivna hänseenden.

Sedan civila departementet inkommit med ifrågavarande utredning, har

ärendet av Kungl. Majit remitterats till statskontoret för yttrande. Sistnämnda

ämbetsverk har ännu icke avgivit utlåtande i ämnet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår är frågan örn beredandeav

särskild pensionsförmån åt indelta, vilka varit inkallade till s. k. ständig

tjänstgöring, för närvarande föremål för utredning av statskontoret.

Att riksdagen skulle, innan utredningens resultat föreligger och Kungl,

Majit tagit ställning till detsamma, i ett enskilt fall medgiva dylik pensionsförmån

kan utskottet för sin del icke finna lämpligt. På grund härav

får utskottet avstyrka bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion lii 123 icke må till någon

riksdagens utgärd föranleda.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

25

22 :o.

Förre förmannen vid marinens centrala beklädnadsverkstad Sven Elof

Ohlsson. I motion 11:120 hemställer herr Holmgren, »att riksdagen ville

medgiva, att skälig pensionsförhöjning måtte utgå till f. d. förmannen vid

marinens centrala beklädnadsverkstad Sven Elof Ohlsson».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ohlsson är född den 14 augusti 1865 och alltså 68 år gammal;

att han under tiden 1 november 1892—31 oktober 1930 eller således under

38 år varit anställd vid marinens centrala beklädnadsverkstad, därav

från den 1 februari 1912 såsom förman;

att han genom direktionens över flottans pensionskassa beslut den 3 november

1930 tillerkänts en årlig pension såsom förman av 860 kronor,

varå författningsenligt utgå pensionstillägg och pensionsförhöjning, vadan

hans samtliga pensionsförmåner — förutom dyrtidstillägg — uppgå

till 1,224 kronor;

samt att Kungl. Majit genom beslut den 3 juli 1931 funnit av Ohlsson

gjord framställning örn ökad pensionsförmån icke föranleda någon KunglMaj:ts

åtgärd.

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som

hört marinförvaltningen.

Marinförvaltningen har, efter det stationsbefälhavaren vid Karlskrona

örlogsstation och direktionen över flottans pensionskassa i avgivna yttranden

avstyrkt motionen — framhållit, att, då den förmansställning, Ohlsson

innehaft, icke tillnärmelsevis kunde jämföras med en mästarebefattning,

ämbetsverket funnit sig förhindrad förorda högre pension åt Ohlsson.

Statskontoret har erinrat, att ämbetsverket i utlåtande den 12 maj 1931

i anledning av då gjord framställning örn ökad pensionsförmån åt Ohlsson,

bland annat, anfört, att då Ohlsson, enligt beslut den 3 november 1930 av

direktionen över flottans pensionskassa, redan vore i åtnjutande av all den

pensionsrätt, som författningsenligt tillkomme honom efter avgång från

anställning såsom förman å daglönarstat vid flottan, samt någon anledning

att därutöver bereda Ohlsson en särskild tilläggspension knappast

kunde anses föreligga, statskontoret vore av den meningen, att ansökningen

icke borde till vidare åtgärd föranleda. Då några nya omständigheter

i ärendet icke tillkommit, sedan Kungl. Majit den 3 juli 1931, i enlighet

med statskontorets avstyrkande utlåtande, meddelat beslut i ärendet, vidhölle

ämbetsverket sitt tidigare i ämnet gjorda uttalande.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Ohlsson från flottans pensions- utskottet.

kassa uppbär pension såsom förman å daglönarstat vid flottan. Då enligt

utskottets mening några särskilda omständigheter icke förebragts,

som kunna motivera beviljande åt honom av ytterligare pensionsförmån,

anser sig utskottet i likhet med marinförvaltningen och statskontoret

böra avstyrka bifall till den gjorda framställningen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 120 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

23 :o.

Förre fortifikationsförmannen Johan Axel Johansson. I motion 11:437

hemställer herr Hagberg i Luleå, »att riksdagen måtte bevilja f. d. fortifikationsförmannen

Johan Axel Johansson, Sävast, pension till skäligt

belopp».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Johansson är född den 16 februari 1873 och alltså 61 år gammal;

att han under olika perioder åren 1902—1920 tillhopa 15 år 8 månader

26 dagar haft anställning vid. fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i

Boden;

samt att han under vissa icke närmare angivna tider åren 1892—1901

och 1921—1925 haft arbete vid järnvägsbyggnader för statens räkning,

därvid han emellertid, av handlingarna att döma, varit anställd hos enskild

entreprenör.

Frågan örn pension åt Johansson var i anledning av väckt motion föremål

för prövning av 1933 års riksdag.

I sitt i ämnet avgivna utlåtande (nr 34, punkt 49) erinrade bankoutskottet,

att enligt de för statens ordinarie befattningshavare inom olika förvaltningsområden

gällande pensionsbestämmelserna krävdes för erhållande

av statspension, att befattningshavaren varit i statens tjänst intill uppnådd

pensionsålder, där han ej på grund av sjukdom nödgats avgå dessförinnan.

I överensstämmelse med denna för statens tjänstemannapensionering

grundläggande princip hade ej heller pension plägat beviljas ickeordinarie

anställningshavare, som ej kvarstått i tjänst till en ålder, som

kunnat anses motsvara normal pensionsålder, eller, örn han avgått dessförinnan,

varit på grund av sjukdom förhindrad att vidare sköta sitt arbete.

Att Johansson, som, enligt vad handlingarna i ärendet utvisade,

redan år 1920 vid 47 års ålder slutat sitt arbete i statens tjänst, skulle tillerkännas

pension kunde utskottet ej tillstyrka.

Riksdagen biföll, vad utskottet hemställt.

Över den nu föreliggande motionen har bankoutskottet införskaffat utlåtande

av statskontoret, som hört arméförvaltningens civila departement.

Arméförvaltningens civila departement har under hänvisning till bankoutskottets

ovanberörda utlåtande uttalat, att det syntes departemen
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42. 27

tet som borde ifrågavarande motion icke föranleda någon riksdagens vidare

åtgärd.

Statskontoret bär anfört följande:

Vad nu föreliggande framställning beträffar framgår visserligen av

handlingarna, att Johansson utöver tidigare åberopad anställning under

vissa icke närmare angivna tider åren 1921—1925 haft arbete vid järnvägsbyggnader

för statens räkning och därvid varit anställd hos enskild

entreprenör. Utan att ingå på frågan, huruvida nämnda anställning

är av beskaffenhet att i vanliga fall kunna tillgodoräknas vederbörande

för erhållande av pension, vill statskontoret i anslutning till bankoutskottets

ovanberörda uttalande framhålla, att fortfarande icke annat visats

än att Johansson avgått från sin anställning i statens tjänst före

uppnående av den ålder, som kan anses motsvara normal pensionsålder

för nu ifrågavarande kategori av anställningshavare. Med hänsyn härtill

och då några nya omständigheter i övrigt av beskaffenhet att kunna inverka

på frågan örn pension åt Johansson icke synas hava tillkommit,

finner statskontoret, att skäl alltjämt saknas att bevilja honom sådan

förmån.

Såsom av utredningen framgår, har frågan örn pension åt Johansson

varit föremål för prövning av 1933 års riksdag. Då i föreliggande ärende

icke tillkommit annan omständighet än att Johansson, enligt vad i handlingarna

uppgivits, under vissa icke närmare angivna tider åren 1921—

1925 haft arbete vid järnvägsbyggnader för statens räkning och därvid

varit anställd hos enskild entreprenör, anser utskottet sig i likhet med

de i ärendet hörda myndigheterna icke kunna tillstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 437 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

24:o.

Förre arbetaren Bror William Nilsson Brodd. I motion 11:441 hemställer

herr Andersson i Stockholm, »att riksdagen måtte bevilja Brodd

en årlig pension av 900 kronor att utgå från och med den 1 innevarande

januari».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Brodd är född den 2 mars 1865, och att han sålunda uppnått en ålder

av 69 år;

att han varit anställd såsom värvad artillerist vid Wendes artilleriregemente

under tiden den 1 november 1883—den 31 oktober 1894;

att han arbetat vid statens järnvägar under tiderna den 21 maj 1918—

den 21 oktober 1919 och den 23 mars—den 20 november 1920;

Vt skottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet.

att lian varit anställd såsom diversearbetare vid Skånska trängkåren under

tiden den 1 december 1920—den 31 december 1933;

samt att lian under år 1933 vid kåren uppburit en avlöning av 2,260

kronor.

Över motionen bar utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som

hört arméförvaltningens intendents- och civila departemeut.

Arméförvaltningens intendents- och civila departement hava anfört följande:
Då

Brodds tjänstetid uppgår till allenast omkring 15 år -— den tid, då

han mellan 18 och 29 år varit anställd såsom värvad artillerist, lärer icke

böra såsom tjänstår för erhållande av pension såsom civil arbetare tillgodoräknas

honom — och då han först efter att hava uppnått en ålder av

53 år börjat sitt arbete i statens tjänst, synes det tveksamt, huruvida pension

av statsmedel bör honom beredas.

Departementen få emellertid erinra örn, att riksdagen förut beviljat pensioner

i liknande fall. Sålunda har riksdagen, ehuru med tvekan, jämlikt

skrivelse den 4 juni 1930, nr 369, punkt 54, tillerkänt en var av arbetarna

vid ammunitionsfabriken Carl Vilhelm Andersson och Lars Gusfaf

Gran en årlig pension från allmänna indragningsstaten av 624 kronor.

Med anledning härav och då Brodd på grund av föreskrifterna i intendentsdepartementets

cirkulärskrivelse den 21 november 1933 (T.L.A»

nr 41) angående anställande av civila arbetare vid vissa truppförråd, nödgats

lämna sin statsanställning, anse departementen det vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, att någon pension av statsmedel beredes

honom för hans återstående livstid.

Vad slutligen angår storleken av dylik pension, få departementen

framhålla, att, då ovan omförmälda yrkesutbildade arbetare Andersson

och Gran erhållit pensioner å 624 kronor örn året, en eventuell pension åt

Brodd, som varit anställd allenast såsom diversearbetare, torde böra bestämmas

till ett något lägre belopp, förslagsvis 600 kronor för år.

Statskontoret har anfört följande:

Visserligen synes det statskontoret tveksamt, huruvida pension av statsmedel

bör beviljas i ett fall som det föreliggande, då Brodds anställningstid

såsom diversearbetare vid Skånska trängkåren uppgår allenast till

omkring 15 år. Med hänsyn emellertid till att riksdagen i de av arméförvaltningens

intendents- och civila departement åberopade fallen beviljat

pensioner åt arbetare med ungefär samma anställningstid och då

Brodd dessutom under 11 år varit stamanställd vid Wendes artilleriregemente,

vill statskontoret icke motsätta sig, att jämväl Brodd må komma i

åtnjutande av pension, som, i överensstämmelse med vad av nämnda departement

föreslagit, lämpligen torde kunna bestämmas till 600 kronor

för år.

Såsom av handlingarna i ärendet framgår uppgår Brodds sammanlagda

anställningstid vid statens järnvägar och vid Skånska trängkåren

till allenast omkring 15 år. Då han emellertid dessutom under 11 år varit

såsom värvad artillerist anställd vid Wendes artilleriregemente anser

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

29

sig utskottet icke böra motsätta sig, att någon pension beredes honom.

Mot det av myndigheterna föreslagna pensionsbeloppet, 600 kronor, har

utskottet intet att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

11:441, må medgiva, att förre arbetaren Bror William

Nilsson Brodd må, räknat från och med den 1

januari 1934, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600

kronor.

25:o.

Förre sergeanten Gunnar Ferdinand Lundquist. I motion II: 38 har herr

Fast jämte tre av andra kammarens övriga ledamöter hemställt, »att riksdagen

måtte bevilja f. d. sergeanten i Jönköpings regemente Gunnar Ferdinand

Lundquist under sin återstående livstid å allmänna idragningsstaten

ett årligt understöd av 500 kronor att utgå från och med den 1 juli 1934

eller örn detta icke bifalles Lundquist måtte tillerkännas ett engångsbelopp

svarande mot den avskedsersättning som enligt kungl, brev den 26 september

1925 skall utgå till furir.»

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Lundquist, som är född den 26

juli 1894, antogs såsom volontär vid Jönköpings regemente den 13 april 1912

samt efter genomgångna underbefälsskolor befordrades till vicekorpral och

korpral 1913, till furir av 2:a klassen 1914 och till furir av l:a klassen 1918.

Ilan genomgick 1921—1922 infanteriets underofficersskola å Karlsborg,

varifrån han utexaminerades såsom nr 2 med högsta betygssiffra bland 99

elever. År 1922 konstituerades han till sergeant i regementet.

Under augusti månad 1925 drabbades Lundquist av lungtuberkulos samt

intogs å sanatorium, där han kvarstannade till september 1926. På grund

av sjukdomen erhöll Lundquist enligt gällande bestämmelser avsked från

regementet den 31 oktober 1925. Avskedsersättning enligt kungl, brev den 26

september 1925 angående dylik ersättning åt övertaligt underbefäl vid armén

kunde icke tillerkännas Lundquist, enär han med avseende å tjänstduglighet

icke ansågs lämplig för rekapitulation.

På grund av sjukdomen har Lundquist från och med den 4 september

1926 — då han upphört att åtnjuta underhåll och vård genom militär myndighets

försorg — tillerkänts livränta enligt förordningen den 18 juni 1909

örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Den årliga livräntan har genom särskilda beslut av riksförsäkringsanstalten

med hänsyn till graden av nedsättning i Landquists arbetsförmåga

fastställts för tiden 4 september 1926—31 mars 1927 till 900

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

kronor, för tiden 1 april 1927—31 mars 1928 till 675 kronor, för tiden 1

april 1928—30 september 1929 till 600 kronor, för tiden 1 oktober 1929—31

december 1930 till 450 kronor samt för tiden 1 januari—30 september

1931 till 180 kronor.

Lundquist, som före sjukdomen ingått äktenskap, bär i detta tre barn,

födda den 30 juli 1925, 6 februari 1928 och den 7 augusti 1929.

I motion II: 353 vid 1928 års riksdag föreslogs, att riksdagen måtte bevilja

Lundquist den pension, till vilken han varit berättigad, därest han

före sin under tjänsten iråkade sjukdom varit befordrad till sergeant på

stat samt att han därjämte finge bibehålla till honom utgående ersättning

från riksförsäkringsanstalten.

Till stöd för det framställda förslaget framhölls i nyssnämnda motion,

bland annat, att befordringsförhållandena vid regementet under Lundquists

utbildningsår varit synnerligen ogynnsamma. På grund härav hade

han tidigast under år 1926 kunnat påräkna befordran till sergeant på stat,

under det att till hans årskurs vid underofficersskolan hörande personal

vid andra infanteriregementen redan före år 1925 vunnit sådan befordran.

Örn han före sjukdomens inträdande vunnit befordran på stat, skulle han

hava blivit berättigad till pension.

I sitt utlåtande nr 30 punkten 7 vid 1928 års riksdag avstyrkte bankoutskottet

bifall till motionen II: 353. Vid punkten var fogad en reservation,

vari yrkades, att riksdagen måtte besluta tillerkänna Lundquist ett årligt

understöd av 300 kronor. Första kammaren biföll utskottets hemställan,

medan andra kammaren biföll reservationen. Vid verkställd gemensam omröstning

beslöt riksdagen i enlighet med första kammarens mening att motionen

icke skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Över den nu till behandling föreliggande motionen II: 38 har utskottet

i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande av riksförsäkringsanstalten, som

genom vederbörande landsfiskal införskaffat utredning om Lundquists sysselsättning,

hälsotillstånd, arbetsförmåga och arbetsinkomst efter den 30

september 1931.

Av utredningen framgår, bland annat, att Lundquist, efter att tidigare

hava försörjt sig genom hönsskötsel, den 22 oktober 1931 övertagit en diversehandel

i Katrineberg, vilken han emellertid överlåtit till annan person

från och med den 1 april innevarande år; att enligt Lundquists handelsböcker

hans ekonomiska ställning vid överlåtande av affären utvisar en behållning

av 2,954 kronor 89 öre, vartill kommer hans personliga lösöre, värderat

till omkring 1,500 kronor; att några sparmedel icke förefinnas, samt

att Lundquist är frisk och kan uträtta lättare arbete.

Riksförsäkringsanstalten har för egen del framhållit, att i skrivelse den

25 februari 1931, varigenom anstalten meddelade beslut örn ersättning åt

Lundquist för tiden 1 januari—30 september 1931, anstalten anmodade

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

31

Lundquist att i händelse av anspråk på ytterligare ersättning efter sistnämnda

tidpunkt anskaffa oell till anstalten insända bland annat nytt

läkarintyg. Lundquist lät sig emellertid icke avhöra.

I anledning av den nu förevarande remissen hade riksförsäkringsanstalten

låtit Lundquist undergå undersökning å St. Ekebergs sanatorium, Axvall,

över vilken undersökning sanatorieläkaren S. Tengström den 24 februari

1934 avgivit utlåtande. Med stöd härav hade riksförsäkringsanstalten

genom beslut den 3 mars 1934 tillerkänt Lundquist ytterligare ersättning

jämlikt 1909 års militärersättningsförordning att utgå i form av livränta

för tiden från och med den 1 oktober 1931 till och med den 31 mars

1936 efter ett belopp för år räknat av 135 kronor, motsvarande en beräknad

nedsättning i Landquists arbetsförmåga av 15 procent.

På sätt av den lämnade utredningen framgår har Lundquist i anledning

av den sjukdom, som drabbat honom under militärtjänstgöringen, tillerkänts

författningsenlig livränta, att enligt riksförsäkringsanstaltens senast

i ärendet fattade beslut utgå under tiden den 1 oktober 1931—den 31 mars

1936. Vid sådant förhållande, och då några nya omständigheter icke förebragts,

som kunna motivera ett frångående av den ståndpunkt, utskottet

år 1928 intagit till förevarande fråga, har utskottet — som fortfarande anser

icke önskvärda konsekvenser kunna uppkomma av beslut örn ytterligare

förmån för Lundquist — funnit sig icke kunna tillstyrka någon åtgärd

i motionens syfte.

Utskottet hemställer således,

att förevarande motion II: 38 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

26:o.

Förre volontären Bror Alrik Emanuel Jonsson. I motion 11:124 har

herr Månsson hemställt, »att riksdagen måtte förklara f. volontären vid

Kungl. Västernorrlands regemente, arbetaren Bror Alrik Emanuel Jonsson,

berättigad att med .belopp, som enligt gällande förordning må tillkomma

honom, uppbära ersättning i anledning av sjukdom, som yppats

under militärtjänstgöring».

Av tillgängliga handlingar framgår, att Jonsson, som är född den 4

oktober 1896, inryckt till värnpliktstjänstgöring vid Västernorrlands regemente

den 29 maj 1922; att han den 1 juli samma år erhöll fast anställning

vid regementet; att han dels vid förstnämnda tillfälle, dels vid stamanställningen

undergick läkarundersökning och därvid befanns fullt

frisk; att hail under kommendering till gevärshantverkarskola vid Norrlands

artilleriregemente hösten 1922 varit sjukskriven dels för utgjutning.

Ut shott et.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

i höger knä den 6 och den 8 november, dels för »luftrörskatarr + bursit

v. knä» den 14 och 18 i samma månad; att han enligt egen uppgift i februari

1923 under en tid av fjorton dagar vårdats för förkylning å Norrlands

artilleriregementes sjukhus; att han, efter återkomst till Västernorrlands

regemente den 10 maj 1923, varit sjukskriven å sistnämnda regementes

sjukhus under tiden 15 maj—2 juni 1923 för hjärtsjukdom; samt

att han enligt utfärdat läkarintyg förklarats oduglig till krigstjänst på

grund av organiskt hjärtfel och från och med den 1 juni 1923 erhållit

avsked från sin anställning vid Västernorrlands regemente.

I en den 10 april 1932 dagtecknad skrift anhöll Jonsson hos riksförsäkringsanstalten

örn ersättning för berörda sjukdom. På begäran av riksförsäkringsanstalten

undersöktes Jonsson av överläkaren vid garnisonssjukhuset

i Stockholm N. G. Stenström, vilken i avgivet yttrande den 1

juli 1932 anförde, bland annat, att en allvarlig hjärtskada förelåg, att

Jonsson uppenbarligen icke vore kapabel till grovarbete, det enda han

i saknad av yrkeskunnighet varit hänvisad till, samt att nedsättningen

i Jonssons arbetsförmåga kunde uppskattas till gott och väl 25 procent,

möjligen 50 procent, en nedsättning som successivt syntes komma att ökas.

Kiksförsäkringsanstalten infordrade vidare yttrande i ärendet av sin läkare,

överläkaren A. G. Gullbring, vilken den 7 juli 1932 anförde; »1923

förefanns ett hjärtfel; örn detta uppstått under tjänsten omöjligt avgöra.

Mest böjd avstyrka ersättning.» Slutligen hörde riksförsäkringsanstalten

jämväl sin läkare, docenten A. Westergren, vilken i avgivet utlåtande

den 15 juli 1932 yttrade: »Enligt tillgängliga journaler från 1922 tyckes

en polyarthrit väl kunna hava förelegat. Härmed synes praktiskt taget

bestyrkt, att sjukdomen ådragits i tjänsten. Ersättning tillstyrkes.»

Då Jonssons framställning om ersättning icke gjorts inom den tid, som

stadgades i förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse

nämnda förordning erhållit genom förordningen den 4 juni 1920,

fann riksförsäkringsanstalten genom beslut den 15 juli 1932 sig icke

kunna tillerkänna Jonsson någon ersättning jämlikt berörda förordning.

I en till riksdagens militieombudsman den 18 juli 1932 ingiven skrift

anhöll härefter Jonsson örn ersättning i anledning av omförmälda sjukdom.

Efter verkställd utredning i ärendet, varvid bland annat vederbörande

regementsläkare intygat, att av sjukjournalen vid regementet inga

omständigheter framginge, som talade för att Jonssons sjukdom ådragits

i tjänsten, ansåg militieombudsmannen — på grund av vad dåmera blivit

i ärendet upplyst — sig icke kunna vidtaga åtgärd för beredande av

ersättning åt Jonsson.

I en till försvarsdepartementet den 5 september 1932 inkommen skrift

anhöll sedermera Jonsson, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att den omständigheten,

att hans framställning örn ersättning icke blivit gjord inom

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

33

föreskriven tid icke skulle utgöra hinder för riksförsäkringsanstalten att

till prövning upptaga frågan om beredande av ersättning åt honom.

Riksförsäkringsanstalten, som avgav infordrat utlåtande i ärendet, anförde

bland annat följande.

För den händelse Kungl. Maj:t skulle finna skäligt, att Jonsson utan

hinder därav, att framställningen icke gjorts inom vederbörlig tid, bereddes

ersättning jämlikt grunderna för förordningen den 18 juni 1909,

därest hans militärtjänstgöring skäligen kunde antagas hava bidragit

till hans ifrågavarande sjukdom, hade riksförsäkringsanstalten prövat

ärendet i sistnämnda hänseende. Vid granskning av vad sålunda i ärendet

förekommit hade riksförsäkringsanstalten med stöd av yttranden,

som avgivits av överläkaren A. Gullbring, funnit Jonsson icke berättigad

till ersättning jämlikt ovannämnda förordning, enär Jonssons ifrågakomna

militärtjänstgöring icke skäligen kunde antagas hava bidragit till

sjukdomen i fråga. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde

riksförsäkringsanstalten, att förevarande framställning icke måtte föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sedan Jonsson vidare i en till försvarsdepartementet den 28 februari

1933 inkommen skrift anhållit, att av nåd få sig tillerkänd ersättning i

anledning av ifrågavarande sjukdom, fann Kungl. Maj:t genom beslut

den 10 mars 1933, med hänsyn till vad riksförsäkringsanstalten meddelat,

ansökningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt vad riksförsäkringsanstalten upplyst, har utredningen i ärendet

utvisat, att militärtjänstgöringen icke skäligen kan antagas hava bidragit

till Jonssons sjukdom. Vid sådant förhållande har utskottet funnit

sig icke kunna tillstyrka bifall till den ifrågavarande motionen.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 124 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

27:o.

Förre volontären Carl Gustaf Vestlund (understöd utöver livränta). I

motion II: 65 hemställer herr Olovson i Västerås, »att riksdagen måtte

bevilja förre volontären vid förutvarande kungl. Västmanlands regemente

Carl Gustaf Vestlund, förutom den livränta han jämlikt gällande bestämmelse

uppbär från riksförsäkringsanstalten, en årlig livränta att

utgå från anslaget till allmänna indragningsstaten av 1,440 kronor».

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att dåvarande volontären vid

Västmanlands regemente Carl Gustaf Vestlund, vilken är född den 29

maj 1907, den 9 oktober 1925 blev skadad genom att ett löst skott träffade

honom i högra ögat; att ifrågavarande olyckshändelse inträffat på så

sätt, att sedan tjänstgörande kasernvakten nämnda dag upplösts, varvid

Bihang till riksdagens protokoll 1934. S sami. Nr 42. 3

Utskottet.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

vederbörande vaktbefälhavare underlåtit att förvissa sig om att manskapets

gevär varit oladdade, ett i kompanikorridoren lagt gevär av volontären

Emil Thorsten Wizell upplyfts i färdigställning, därvid ett skott

brunnit av och träffat Vestlund i ansiktet; att Vestlunds högra öga till

följd av skadan måst uttagas samt att enligt läkarintyg synen å vänstra

ögat avsevärt nedsatts; att vederbörande regementskrigsrätt genom utslag

den 2 mars 1926 bland annat utlåtit sig, att krigsrätten ansåge, att

vad mot Wizell förekommit icke kunde anses svårare, än att han genom

vårdslöshet ouppsåtligen varit vållande till den Vestlund tillfogade skadan,

ävensom att vederbörande vaktbefälhavares försummelse i tjänsten

icke vore av beskaffenhet, att han skäligen kunde anses delaktig i nämnda

vållande; att krigsrätten förpliktade Wizell att — förutom gäldande

av ersättning till Vestlund för sveda och värk samt stadigvarande lyte

med vissa angivna belopp — månatligen till Vestlund utgiva 150 kronor

från det Vestlund slutat sin anställning vid krigsmakten till dess lian

fyllt tjugofem år samt därefter 200 kronor under Vestlunds återstående

levnad; att besvär över ifrågavarande utslag anförts hos krigshovrätten

av bland andra Wizell; att krigshovrätten, som den 5 oktober 1926 meddelade

utslag i målet, ej fann skäl göra ändring i krigsrättens utslag

utom i vad avsåge Wizell ådömd ansvars- och ersättningsskyldighet, i

vilket hänseende krigshovrätten prövade lagligt att, med upphävande av

krigsrättens utslag, såvitt rörde Wizell, förklara den mot honom förda

ansvars- och ersättningstalan icke kunna bifallas; att några besvär mot

ifrågavarande utslag icke blivit anförda, varför utslaget vunnit laga

kraft; att Vestlund den 31 oktober 1926 meddelats avsked från sin anställning

vid Västmanlands regemente; att riksförsäkringsanstalten genom

slutligt beslut den 27 juni 1930 tillerkänt Vestlund livränta med 960

kronor för år, därav 720 kronor enligt 1909 års militärtjänstgöringsförordning

och 240 kronor enligt 1916 års olycksfallsersättningslag, varvid

ifrågavarande ögonskada ansetts medföra en nedsättning av Vestlunds

arbetsförmåga med 80 procent och Vestlunds arbetsförtjänst beräknats

till 1,800 kronor; att försäkringsrådet med stöd av stadgande i olycksfallsförsäkringslagen

genom beslut den 26 augusti 1930 medgivit, att förberedande

av utbildning åt Vestlund vid gymnastiskt institut ett belopp

av 100 kronor av den enligt sagda lag utgående livräntan finge utbytas

emot ett kapital för en gång av 1,790 kronor, till följd varav ifrågavarande

livräntebelopp skulle från och med sagda dag utgå med ett till 140

kronor för år nedsatt belopp och den sammanlagda livräntan utgöra 820

kronor för år; samt att Vestlund dels hos försäkringsrådet, dels hos

Kungl. Maj:t anhållit örn höjning av den till honom utgående livräntan

genom att den för honom fastställda arbetsförtjänsten skulle beräknas

till högre belopp än som ägt rum, vilka framställningar genom beslut

av försäkringsrådet den 22 juni 1933 och av Kungl. Majit den 1 december

samma år icke föranlett någon försäkringsrådets eller Kungl. Maj:ts

åtgärd.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

35

Såsom av utredningen i ärendet framgår, tala i detta fall starka billighetsskäl

för medgivande av ett särskilt understöd utöver den livränta,

som Vestlund äger uppbära i anledning av det honom övergångna olycksfallet.

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i ett fall, som synes

i viss mån likartat, beviljat dylikt understöd. 1930 års riksdag medgav

nämligen, att värnpliktige Erik Vilhelm Nilsson — utöver honom från

riksförsäkringsanstalten tillerkänd livränta — finge å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 804 kronor, utan rätt att

''därå åtnjuta dyrtidstillägg. Nilsson hade i anledning av en honom år

1924 övergången skottskada tillerkänts livränta med högsta enligt 1909

års militärersättningsförordning medgivna belopp, varvid olycksfallet

beräknats medföra fullständig förlust av arbetsförmågan. För Vestlund

har nedsättningen i hans arbetsförmåga ansetts utgöra 80 procent. Med

utgångspunkt från det åt Nilsson vid full invaliditet medgivna särskilda

understödet vill utskottet för sin del tillstyrka, att Vestlund tillerkännes

ett årligt understödsbelopp av 600 kronor, i det närmaste motsvarande 80

procent av understödet till Nilsson.

Det ifrågasatta understödet lärer böra utgå från och med den 1 januari

1934. Å understödet torde icke böra åtnjutas dyrtidstillägg.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 65, må medgiva, att Carl Gustaf Vestlund må —

utöver honom från riksförsäkringsanstalten tillerkänd

livränta — från och med den 1 januari 1934 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 600 kronor,

utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

28:o.

Förre hovslagarefuriren Karl Erik Friberg. I motion II: 258 hemställer

herr Lindberg i Umeå, »att riksdagen måtte förklara förre hovslagarefuriren

i kungl. Norrlands dragonregemente Karl Erik Friberg berättigad

att komma i åtnjutande av ersättning från riksförsäkringsanstalten

för under militärtjänsten ådragen sjukdom med belopp, som skall

utgå enligt vanliga grunder».

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas, att Friberg varit fast

anställd vid Norrlands dragonregemente under tiden 1 november 1925—

16 augusti 1930; att han, efter att under förra delen av år 1926 varit sjukanmäld

under vissa dagar för infekterat sår och bindhinneinflammation,

vårdats å militärsjukhus från och med den 7 till och med den 16 november

1926 för broncbit och tarmkatarr; att härunder å Friberg konstate
-

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

rats rikligt med lösa rassel i vänster lunga, men för övrigt inga lungfynd;

att Friberg vid sin utskrivning från sjukhuset var symtomfri; att

han ånyo vårdats å militärsjukhus under tiden 18 januari—2 februari

1927, denna gång för influensa, varvid intet objektivt konstaterats beträffande

Fribergs lungor; att han, efter det han blivit utskriven såsom

förbättrad, icke under återstoden av sin militärtjänstgöring varit sjukskriven

för någon infektionssjukdom; att Friberg, som enligt utsago av

befäl och kamrater under år 1927 verkat trött och modlös samt varit hes,

deltagit i trupptjänst intill den 1 november 1927, varefter han under sin

återstående anställningstid tjänstgjort såsom hovslagare; att Friberg

efter avskedet från militärtjänsten vistats i sitt föräldrahem intill den 20

april 1931 och därvid deltagit i lättare jordbruksarbete; att han under

tiden 20 april 1931—5 mars 1932 innehaft tillfällig anställning såsom hovslagare

vid Veterinär högskolan; att någon läkarundersökning icke ägt

rum vid hans anställande vid högskolan; att han under denna tjänstgöring

icke på grund av sjukdom varit förhindrad utföra sitt arbete;

att Friberg i början av april 1932 anställts såsom hovslagare vid Solvalla

travbana; att han den 25 april 1932 utan föregående sjukdom erhållit

en lungblödning; att å Serafimerlasarettet konstaterats, att Friberg

led av lungtuberkulos och att därstädes verkställd röntgenundersökning

utvisat bilaterala spetsförändringar med delvis äldre karaktär,

delvis färskt inslag av tuberkulosutseende; samt att Friberg den 20 maj

1932 intagits å Mörsils sanatorium, varifrån han blivit utskriven den 1

maj 1933.

I en till vederbörande rullföringsområdesbefälhavare ställd, av denne

till riksförsäkringsanstalten överlämnad skrift, dagtecknad den 24 juli

1932, gjorde Friberg framställning örn ersättning för ifrågavarande lungsjukdom.

Riksförsäkringsanstalten inhämtade i ärendet yttrande av sin läkare,

överläkaren A. Gullbring, vilken i ett den 12 november 1932 dagtecknat

utlåtande anförde: »Blödningen inträffade vid full hälsa. Avstyrkes.»

Genom beslut den 15 november 1932 förklarade riksförsäkringsanstalten,

att ersättning jämlikt 1927 års militärersättningsförordning icke

kunde utgå, enär militärtjänstgöringen icke skäligen kunde antagas hava

väsentligen bidragit till sjukdomen.

Häröver anförde Friberg besvär hos försäkringsrådet. Vid besvärs

skriften var fogat ett av doktor A. Westergren den 10 december 1932 avgivet

intyg, varav framgick, att vid undersökningen å Serafimerlasarettet

en av allt att döma bilateral spetstuberkulos konstaterats föreligga

samt att förändringarna åtminstone övervägande vore av äldre karaktär.

I anledning av ifrågavarande besvär inhämtade försäkringsrådet riksförsäkringsanstaltens

yttrande. Anstalten underställde därvid ärendet

doktor Gullbrings förnyade prövning. I utlåtande den 30 december 1932

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

37

utlät sig Gullbring: »Blödning ej sällan första symtom på lungtuberkulos;

sannolikt så här fallet. Avstyrkes.» Riksförsäkringsanstalten hemställde

härefter, den 17 januari 1933, att besvären icke måtte föranleda

ändring i överklagade beslutet.

Försäkringsrådet underställde vidare ärendet professor H. C. Jacobaeus.

Denne avgav den 27 mars 1933 i huvudsak följande utlåtande:

Så vitt jag kan finna av de tillgängliga handlingarna, Ilar Friberg

lidit under den av honom själv åberopade tiden av idel akuta sjukdomar

med akut insjuknande örn än läkningstiden blivit mer eller mindre utdragen.

Någon anledning att uppfatta någon av dem som första uttrycket

för den tuberkulösa infektionen finnes enligt min mening ej. Av docenten

Wester grens intyg kan man ej sluta till någon bestämd tidpunkt

och är ej heller satt i någon relation till tiden för militärtjänsten.

Sedan nämnda infektioner 1926 och 1927 har Friberg varit i stort sett

i fullt arbete, och för min del kan jag ej finna någon rimlig anledning

att sätta nämnda infektioner i samband med hans senare utbrutna tuberkulos.

För min del kan jag ej ange någon antaglig tidpunkt för uppkomsten

av hans tuberkulos, men jag finner inga som helst stöd för, att Militärtjänsten

kan antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen’ och avstyrker

därför Fribergs besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut.

Genom utslag den 7 april 1933 fann försäkringsrådet ej skäl göra ändring

i överklagade beslutet.

Hos Kungl. Majit har Friberg anhållit, att Kungl. Majit måtte upptaga

frågan örn hans förenämnda ersättningsanspråk till prövning. Genom

beslut den 7 juli 1933 fann Kungl. Majit på grund av stadgandet i

3 § 1 mom. fjärde stycket förordningen den IS juni 1927 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — enligt

vilket stadgande klagan ej må föras över försäkringsrådets beslut — Fribergs

ansökning icke kunna föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Till bankoutskottet har i samband med den föreliggande motionen II:

258 överlämnats ett den 10 januari 1934 dagtecknat utlåtande, avgivet av

regementsläkaren Ä. Wilton, vilken under åren 1926 och 1927 i egenskap

av bataljonsläkare vid Norrlands dragonregemente behandlat Friberg. I

berörda utlåtande anföres bland annat:

»I det föreliggande fallet gäller det att i första hand avgöra, hur pass

gammal Fribergs lungtuberkulos kan anses vara. Som framgår av röntgenutlåtanden

föreligger här en gammal tuberkulos, som uppflammat.

Det kliniska förloppet, fyndet av tuberkelbaciller i upphostningen, den

låga sänkningsreaktionen m. m. talar för att sjukdomen icke är en s. k.

primär affekt, d. v. s. färsk tuberkulos, utan en lungtuberkulos hos en

förut smittad individ. Denna smitta kan hava ådragits före, under eller

efter Fribergs militärtjänstgöring. Då Friberg emellertid under icke

mindre än cirka 6 är (värnpliktstiden däri inberäknad) varit i militärtjänst

kan man med stor sannolikhet utesluta, att han ådragit sig sin

första tuberkulosinfektion efter avslutad militärtjänstgöring.

Då man icke känner örn Friberg vid inryckningen till sin militärtjänstgöring

var tuberkulinokänslig (Pirquet neg.) kan det icke avgöras, örn

Friberg tidigare varit smittad av tuberkulos eller blivit detta under mi
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet.

litärtjänstgöringen. Dessa båda alternativ måste därför diskuteras var

för sig. Om Friberg smittats under sin militärtjänstgöring, måste man

enligt den av riksförsäkringsanstalten tillämpade praxis anse, att Fribergs

militärtjänstgöring väsentligen bidragit till hans nuvarande sjukdom.

Har lian däremot varit infekterad av tuberkulos före inryckningen,

blir bedömandet svårare.

Det är en känd sak, att influensan och dess följdsjukdomar inverka

nedsättande på organismens motståndskraft mot tuberkulos.

Friberg bär under sin militärtjänstgöring genomgått en svårartad typiskt

förlöpande influensa med komplikation av varbildning i näsans bihålor

å vänster sida. Någon tid efter tillfrisknandet sjuknar han på

nytt och företer, som styrkts av Fribergs närmaste man m. fl. vittnesgill

personer, en allmän påverkan med kraftlöshet och nedsatt hälsotillstånd.

Då Friberg icke sjukanmält sig, kan något läkarutlåtande icke

givas över detta hans sjukdomstillstånd. Det ligger dock mycket nära

att sätta detta i samband med hans förut genomgångna influensa, till vilken

sjukdom hans militärtjänstgöring väsentligen bidragit. Örn Friberg

varit infekterad av tuberkulos innan sin militärtjänstgöring kan man

med ett visst berättigande antaga, att hans tuberkulösa infektion ogynnsamt

påverkats av hans svårartade influensa.

Som framgår av ovanstående diskussion förefinnes under alla förhållanden

sannolikhet för att Fribergs militärtjänstgöring varit en bidragande

orsak till hans nuvarande sjukdom.»

Ehuru, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, Fribergs militärtjänstgöring

befunnits icke skäligen kunna antagas hava väsentligen bidragit

till hans sjukdom och på grund härav ersättning enligt 1927 års

militärersättningsförordning prövats icke kunna utgå, har utskottet likväl

med hänsyn till föreliggande omständigheter funnit starka billighetsskäl

tala för beviljande av någon ersättning i anledning av sjukdomen.

Utskottet har härvid särskilt fäst sig vid det förhållandet, att vederbörande

militärläkare, som under åren 1926 och 1927 vid olika tillfällen

behandlat Friberg, såsom sin åsikt uttalat att sannolikhet under

alla förhållanden förefunnes för att Fribergs militärtjänstgöring varit

en bidragande orsak till hans nuvarande sjukdom.

Utskottet tillåter sig erinra, att riksdagen tidigare i ett par fall, som

kunna synas i någon mån likartade med det nu föreliggande, medgivit,

att från allmänna indragningsstaten finge utbetalas understöd, som fastställts

att utgå med det belopp, vilket skulle hava tillkommit vederbörande,

därest gällande militärersättningsförordning varit å dem tillämplig,

dock utan rätt för vederbörande att å understödet åtnjuta dyrtidstillägg.

I anslutning till vad riksdagen i nu antydda fall medgivit har utskottet

ansett sig böra förorda, att Friberg må från allmänna indragningsstaten

komma i åtnjutande av understöd med belopp, som skulle hava

tillkommit honom, därest 1927 års militärersättningsförordning varit å

honom tillämplig. Ett beslut i sådan riktning synes med hänsyn till i

ärendet föreliggande särskilda omständigheter knappast behöva medföra

konsekvenser av betänklig art eller omfattning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

39

Det ifrågasatta understödet lärer böra utgå från och med den 1 januari

1934. Å understödet torde icke böra åtnjutas dyrtidstillägg.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionen II: 258, må

medgiva, att till Karl Erik Friberg må från och med

den 1 januari 1934 från allmänna indragningsstaten

utbetalas det understöd, som skulle hava tillkommit

honom, därest förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, varit å honom tillämplig; dock

utan rätt för Friberg att å sagda understöd åtnjuta

dyrtidstillägg.

Socialdepartementet.

29:o.

F. d. underståthållaren Vilhelm Adolf Tamm. I en den 9 mars 1934 dagtecknad

proposition nr 245, vilken beträffande socialdepartementet innefattar

förslag i två med nummer 16 och 17 betecknade punkter, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, i punkten 16 föreslagit riksdagen

medgiva, att f. d. underståthållaren Vilhelm Adolf Tamm må från

och med den 1 juni 1934 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 4,008 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat,

att Tamm är född den 26 maj 1867 och således den 26 maj 1934 uppnår

67 års ålder;

att han antogs till extra ordinarie notarie i Svea hovrätt den 29 september

1891 samt under tiden 1 oktober 1891—20 juli 1895 tjänstgjorde i domsaga;
att

han under vissa perioder av nyssnämnda tid tjänstgjorde dels i Svea

hovrätt och dels i finansdepartementet, i vilka verk han efter avslutad

tingstjänstgöring den 20 juli 1895 stadigvarande tjänstgjorde intill den

1 april 1899;

att han under tiden 1 april 1899—4 februari 1918 innehade befattningar

i Stockholms stads tjänst såsom andre polisintendent, förste polisintendent

och polismästare, till vilka befattningar han av Kungl. Majit förordnats

respektive den 24 mars 1899, den 23 januari 1903 och den 23 juli

1908;

att Tamm, efter att under tiden 21 juli—5 augusti 1917 och 1 november

1917_4 februari 1918 hava på förordnande uppehållit befattningen så
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

som underståthållare i Stockholm, den 5 februari 1918 av Kungl. Majit

utnämndes till innehavare av denna befattning, i vilken han kvarstod intill

utgången av år 1929, då avsked beviljades honom;

att han under större delen av år 1928 på grund av dåvarande överståthållarens

sjukdom förrättade jämväl överståthållarens åligganden;

att Tamm i egenskap av underståthållare under de senaste åren av sin

anställning åtnjöt avlöning av statsmedel med 10,600 kronor för år samt

avlöning av Stockholms stad med 2,850 kronor för år;

att Tamm år 1929 respektive 1930 av allmänne åklagaren ställdes under

åtal för förseelser i samband med fullgörande av uppdrag dels såsom

överstå thållarämbetets ombud hos aktiebolaget Stockholms hypotekskassa

och dels såsom allmänt ombud i Allmänna sparbanken i Stockholm

samt att de mot Tamm sålunda anhängiggjorda målen blevo slutligen avgjorda

genom högsta domstolens utslag den 11 februari 1933, varigenom

Tamm dömdes dels för visat oförstånd såsom ombud hos förenämnda bolag

att böta sexhundra kronor och dels för vårdslöshet och försummelse

såsom allmänt ombud i omförmälda sparbank att böta likaledes sexhundra

kronor, motsvarande beloppet för ett år av det med uppdraget förenade

arvodet;

samt att Tamm, enär han avgått ur tjänst före uppnådd pensionsålder,

67 år, författningsenligt icke är berättigad till pension.

Överståthållarämbetet har — under erinran, att pensionsunderlaget för

underståthållaren för närvarande utgjorde 6,000 kronor, vartill komme

pensionsförhöjning å 1,332 kronor — anfört, bland annat, att de Tamm

ådömda bestraffningarna avsåge icke någon försummelse vid fullgörande

av hans beställning såsom underståthållare. Detta oaktat hade Tamm till

följd allenast av sina förseelser i vid sidan av statstjänsten fullgjorda uppdrag

nödgats att avgå från sin utan anmärkning under många år bestridda

förtroendesyssla och därmed efter en långvarig, klanderfri tjänstgöring

blivit berövad icke blott sin inkomst av lön utan även den rätt till

pension, varav han eljest efter ett fåtal år skulle hava kommit i åtnjutande.

Förlusten av pensionsrätten syntes näppeligen hava varit avsedd

och kunde ej heller anses vara förenlig med billighet, helst örn man besinnade,

att den Tamm ådömda bestraffningen icke skulle, därest han innehaft

s. k. fullmaktstjänst, kunnat föranleda hans avskedande. Tamm befunne

sig för närvarande i en mycket bekymmersam ekonomisk situation

och saknade utsikt till förvärvande av för hans uppehälle erforderlig arbetsinkomst.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter måste Överståthållarämbetet

för sin del finna rättvisa och billighet kräva, att Tamm från sitt inträde

i pensionsåldern komme i åtnjutande av pension till skäligt belopp.

I fråga örn storleken av pensionen åt Tamm har Överståthållarämbetet

från olika utgångspunkter konstruerat fyra särskilda pensionsbelopp å

respektive 6,540 kronor, 5,244 kronor, 7,332 kronor och 6,732 kronor.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

41

Statskontoret har — under erinran, att 1921 års riksdag i ett liknande

fall, där vederbörande, expeditionschefen friherre C. D. R. von Schulzenheim,

avgått utan att kunna komma i åtnjutande av någon pension, dock

beviljat sådan förmån till belopp av 5,000 kronor, vartill sedermera kommit

förhöjningar, så att pensionsförmånen, oberäknat dyrtidstillägg, uppgått

till 6,012 kronor — för sin del i nu förevarande fall föreslagit ett till

6,000 kronor avrundat pensionsbelopp att åtnjutas från och med månaden

näst efter den, varunder Tamm uppnår pensionsåldern, 67 år, eller alltså

från och med den 1 juni 1934.

Föredragande departementschefen har för egen del anfört följande:

I likhet med myndigheterna anser jag mig på grund av föreliggande

omständigheter böra tillstyrka, att pension utverkas åt Tamm. I fråga

örn pensionsbeloppet kan jag dock icke ansluta mig till något av de förslag,

som framställts av myndigheterna. Då Tamm före uppnådd pensionsålder

lämnat tjänsten utan rätt till pension, synes nämligen skälig

minskning böra ske i det belopp, som enligt gällande bestämmelser utgör

hel pension för underståthållaren. Jag förordar, att pensionsbeloppet

bestämmes till 4,008 kronor. Pensionen synes, såsom myndigheterna föreslagit,

böra utgå från och med den 1 juni 1934.

I samband härmed bär utskottet till behandling förehaft tre i anledning

av propositionen avgivna motioner II: 576, II: 583 och II: 590.

I motionen II: 576 hemställer herr Lindman, »att riksdagen må medgiva,

att f. d. underståthållaren Vilhelm Adolf Tamm må från och med den 1

juni 1934 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 6,000 kronor.»

I motionen II: 583 har herr Andersson i Stockholm, jämte sex av andra

kammarens övriga ledamöter, hemställt, »att riksdagen måtte besluta avslå

förslaget örn pension åt f. d. underståthåHaren Tamm».

I motionen II: 590 yrkar herr Olsson i Mora, jämte fjorton av andra

kammarens övriga ledamöter, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts

proposition nr 245, punkt 16:o.»

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår är Tamm, som före uppnådd

pensionsålder lämnat tjänsten, icke berättigad till pension. Vid

sådant förhållande och med hänsyn till de omständigheter, som föranledde

Tamms avskedstagande från befattningen såsom underståthållare, har utskottet

ansett sig icke kunna förorda, att pension skulle beviljas honom.

Utskottet får alltså, med tillstyrkande av de i motionerna II: 583 och

II: 590 framställda yrkandena, avstyrka bifall till såväl Kungl. Maj:ts förevarande

framställning som motionen II: 576.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, med bifall till motionerna 11:583 och

11:590, må avslå såväl Kungl. Majda förevarande

framställning som motionen II: 576.

Utskottet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

30:o.

Vårdaren vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar å Salbohed

Karl Gustaf Cederlund. I punkten 17 av förevarande proposition

nr 245 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att vårdaren vid

statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar å Salbohed Karl Gustaf

Cederlund må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar

sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Cederlund är född den 28 januari 1889 och således uppnått en levnadsålder

av 45 år;

att han från och med år 1918 eller sålunda under omkring 16 år varit

anställd i statens tjänst, dels såsom vårdare vid statens vårdanstalt för

alkoholister å Salbohed, dels såsom vårdare vid statens år 1921 till Salbohed

förlagda uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar;

att han sedan den 17 december 1932 varit tjänstledig för sjukdom;

att han under sin anställning vid uppfostringsanstalten haft att handleda

elever i snickeri m. m., att alternerande med övriga arbetsledare handhava

vården över anstaltens elever och öva tillsyn över renhållning och ordning

i övrigt inom och utom anstalten, att utföra diverse snickeriarbeten åt

anstalten m. m.;

att han städse utfört sina uppdrag efter bästa förmåga, alltid varit nykter

och ärlig samt såväl i som utom tjänsten fört en hedrande vandel;

att Cederlund — vilkens befattning såsom vårdare finnes upptagen å

den för uppfostringsanstalten fastställda avlöningsstaten — de senare åren

under tid, då han varit i tjänstgöring, åtnjutit grundlön med 1,000 kronor

— från vilket belopp avdragits ett mot pensionsavgift svarande belopp av

25 kronor — tjänstgöringspenningar med 500 kronor, ålderstillägg med 200

kronor, tillfällig löneförbättring med 300 kronor, samt dyrtidstillägg enligt

för oreglerade verk gällande grunder, varjämte han åtnjutit förmån

av fri bostad med bränsle och lyse, vilken förmån uppskattats till ett årligt

värde av 415 kronor;

samt att Cederlund enligt läkarbetyg lider av epilepsi (epileptiska mqvivalenter),

på grund av vilken sjukdom han är och för framtiden kommer

att förbli i högsta grad olämplig att sköta sin tjänst vid anstalten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

31 :o.

Smeden Johan Olsson. I motion II: 265 hemställer herr Osberg, »att

riksdagen måtte besluta, att smeden Johan Olsson, Sandhagen, Hällevadsholm,

skall komma i åtnjutande av understöd eller, örn så erfordras, livränta

i den utsträckning olycksfallsförsäkringslagen medgiver, samt uppdraga

åt riksförsäkringsanstalten att fullfölja beslutet».

Av i ärendet verkställd utredning inhämtas i huvudsak följande.

Enligt en till riksförsäkringsanstalten inkommen anmälan drabbades

Olsson den 7 juli 1933 av olycksfall, då han i en ladugård, tillhörig annan

person, var sysselsatt med att för dennes räkning uppsätta en höhiss.

Olsson, som råkade falla från en stege, åsamkades därvid ett brott på

högra lårbenet. Enligt ett vid anmälan fogat läkarintyg beräknades den

skadade bliva fullständigt arbetsoförmögen under minst två månader.

Av riksförsäkringsanstalten i anledning av berörda anmälan i ärendet

verkställd utredning framgick, bland annat, att Olsson, som vore smed

till yrket, hade egen verkstad; att han i sin rörelse hade en till två arbetare

anställda; att Olsson själv brukade i sin verkstad utföra omkring

275 dagsverken örn året och hans anställda sammanlagt omkring 250 dagsverken;

att Olsson och hans anställda plägade å annat håll utföra sammanlagt

omkring 40 dagsverken örn året; att arbetet i verkstaden avsåge

jordbrukssmide, höhissar, kranar m. m.; samt att i verkstaden funnes

maskinella anordningar, drivna av elektrisk motor, till ett sammanlagt

värde av 3,000 kronor.

Genom beslut den 9 oktober 1933 förklarade riksförsäkringsanstalten,

att någon ersättning jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete

icke skulle utgivas i anledning av olycksfallet, enär Olsson i avseende å

det arbete, i vilket olycksfallet inträffade, enligt samma lag måste anses

såsom självständig företagare.

I utslag den 8 december 1933 fann försäkringsrådet, varest Olsson anfört

besvär, ej skäl göra ändring i riksförsäkringsanstaltens överklagade

beslut.

över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som

hört riksförsäkringsanstalten.

Riksförsäkringsanstalten har anfört följande.

I nu förevarande motion hemställes, att riksdagen måtte besluta, att

Olsson skall komma i åtnjutande av understöd eller, örn så erfordras,

livränta i den utsträckning olycksfallsförsäkringslagen medgiver, samt

uppdraga åt riksförsäkringsanstalten att fullfölja beslutet’. Därest motionären

åsyftat, att medel härför skulle utgå ur den fond, som omförmäles

i 19 § olycksfallsförsäkringslagen, vill riksförsäkringsanstalten erinra därom,

att ifrågavarande fondmedel på grund av bestämmelserna i reglementet

den 29 juni 1917 angående fondens förvaltning icke torde kunna tagas

i anspråk för dylikt ändamål. Avses åter, att understödet skulle utgå av

statsmedel, som av riksdagen för detta ändamål anvisades, må framhål
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Vtshottet.

las, att olycksfallet inträffat under utförande av arbete för enskild uppdragsgivares

och icke för statens räkning. På grund härav och då riksförsäkringsanstalten

ej heller i övrigt finner sådana omständigheter hava

förekommit, att understöd av statsmedel i förevarande fall bör komma

ifråga, anser sig riksförsäkringsanstalten icke kunna tillstyrka motionen.

Statskontoret har funnit sig på av riksförsäkringsanstalten anförda skäl

icke kunna förorda bifall till motionen.

På av riksförsäkringsanstalten och statskontoret anförda skäl avstyrker

utskottet bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 265 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Finansdepartementet.

32:o.

Förra städerskan hos statskontoret Emma Mathilda Pettersson. I en

den 9 mars 1934 dagtecknad proposition nr 245 har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, i punkten 18, avseende finansdepartementet,

föreslagit riksdagen medgiva, att förra städerskan hos statskontoret Emma

Mathilda Pettersson må, räknat från och med den 1 december 1933,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 540 kronor, varvid skall iakttagas den henne genom

Kungl. Maj:ts beslut den 19 januari 1934 ålagda åter betalningsskyldigheten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Pettersson är född den 16 oktober 1865 och således 68 år gammal;

att hon från ingången av år 1916 till maj 1924 utfört städningsarbete i

nedre justitierevisionens lokaler såsom biträde åt en hos revisionen anställd

vaktmästare, vilken enligt avtal med ämbetsverket haft att ombesörja städningen

därstädes;

att hon från oktober månad 1924 till och med den 17 februari 1933 varit

städerska hos statskontoret, varvid hon intill utgången av år 1927 varit

anställd av annan städerska, vilken det enligt avtal med ämbetsverket ålegat

att ombestyra städningsarbetet inom verket, samt under tiden från ingången

av år 1928 varit anställd direkt av ämbetsverket;

att städningsarbetet tagit i anspråk 5 å 6 timmar örn dagen;

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

45

att hon i ersättning för städningsarbetet åtnjutit i medeltal omkring

1,300 kronor för år, varå dyrtidstillägg ej utgått;

samt att hon under tiden 19 februari—18 november 1933 uppburit livränta

från riksförsäkringsanstalten på grund av ett henne övergånget olycksfall

i arbetet.

Föredragande departementschefen har anfört, bland annat, att enär Pettersson

under större delen av sin ifrågavarande anställningstid icke varit

anställd direkt hos vederbörande statliga myndighet, hade departementschefen

icke kunnat undgå att hysa tvekan, huruvida pension av statsmedel

i detta fall borde beviljas. Med hänsyn till de växlande anställningsförhållanden,

som för närvarande rådde i fråga örn städerskepersonalen

vid statens institutioner, syntes emellertid nyssnämnda omständighet icke

böra utgöra hinder för beredande åt Pettersson av ett årligt understöd av

statsmedel för den återstående livstiden.

Ehuru Pettersson under större delen av sin anställningstid icke varit

direkt statsanställd, har utskottet likväl med hänsyn till vad departementschefen

anfört i fråga örn städerskepersonalens anställningsförhållanden

icke velat motsätta sig att pension av statsmedel beredes henne.

Emot, det av Kungl. Majit föreslagna pensionsbeloppet har utskottet icke

funnit anledning till erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

Ecklesiastikdepartementet.

Förre seminarieeleven Bror Emil Leonard Hellström. I en till riksdagen

avlåten, den 12 januari 1934 dagtecknad proposition nr 50 har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att till förre eleven vid folkskoleseminariet i Uppsala

Bror Emil Leonard Hellström må från och med den 1 juli 1934 under hans

återstående livstid från ordinarie förslagsanslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. utgå årligt understöd med ett till 1,200 kronor förhöjt

belopp, utan rätt för Hellström att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hellström, som är född den 25 maj 1898, under en gymnastiklektion

vid folkskoleseminariet i Uppsala den 15 februari 1927 drabbats av olycks
-

TJtskottet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet.

fall, sorn lett till fullständig dövhet å båda öronen i förening nied nästan

fullständig saknad av lukt såsom för framtiden bestående men, vartill

kommit en lätt grad av jämviktsrubbning, som vid nämnda tid ansågs

komma att så småningom förbättras och gå över;

att, sedan Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 16 mars 1928 avlåten proposition,

nr 181, föreslagit, att till Hellström skulle från och med den 15

februari 1927 under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten

utgå ett årligt understöd av 500 kronor, utan rätt för Hellström att

därå åtnjuta dyrtidstillägg, riksdagen bifallit propositionen;

att understödet åt Hellström, som saknade medel till sin försörjning,

beräknats med tillämpning av de grunder, vilka gällde beträffande kroppsskada

ådragen under militärtjänstgöring, därvid den för framtiden bestående

nedsättningen av hans arbetsförmåga uppskattades till 55 procent;

samt att, örn hänsyn tagits jämväl till berörda jämviktsrubbning, nedsättning

i arbetsförmågan bort uppskattas till två tredjedelar av normal

arbetsförmåga.

Riks för säkring sanstalten har — under hänvisning till ett av professorn

vid universitetet i Uppsala K. Båråny utfärdat intyg, enligt vilket den

jämviktsrubbning, varav Hellström lede, bomme att bestå för framtiden,

enär jämviktsorganen i dennes båda öron företedde en fullständig förstörelse

— ansett, att nedsättningen av Hellströms arbetsförmåga borde

uppskattas till två tredjedelar av den normala. Med tillämpning av de

bestämmelser i fråga örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, som gällde vid tiden för olycksfallet, borde understödet

åt Hellström beräknas till 600 kronor.

Statskontoret har i ärendet anfört i huvudsak följande:

Då riksdagen icke ansett principella betänkligheter möta vid beviljande

av understöd i ett fall som det föreliggande, ville statskontoret ifrågasätta,

huruvida icke någon förhöjning av understödet borde ske, sedan

det visat sig, att nedsättningen av Hellströms arbetsförmåga nu kunde

uppskattas till två tredjedelar av normal arbetsförmåga. Den av riksförsäkringsanstalten

föreslagna ökningen syntes dock statskontoret väl obetydlig,

särskilt med hänsyn till att Hellström genom olycksfallet nödgats

avbryta sin seminarieutbildning och gått förlustig möjligheten att erhålla

sin försörjning som folkskollärare. Det förefölle statskontoret, som örn

bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall

i arbete skulle kunna i viss män tjäna som ledning vid beräknandet

av skäligt understöd åt honom. Under antagande att sökanden såsom

folkskollärare kunnat påräkna en årlig avlöning av 3,000 kronor, skulle

han med tillämpning av nämnda lag hava vid en nedsättning av arbetsförmågan

med två tredjedelar erhållit en livränta av ungefär 1,330 kronor

örn året. Ett till 1,200 kronor reducerat understödsbelopp för år

— utan rätt att därå uppbära dyrtidstillägg — torde med hänsyn till omständigheterna

i det föreliggande fallet måhända icke kunna anses oskäligt.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som i detta fall åberopats,

har utskottet ansett sig böra tillstyrka en förhöjning av det till Hellström

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

47

i''ör närvarande enligt beslut av 1928 års riksdag utgående understödet.

Vad Kungl. Majit i sådant hänseende föreslagit har icke givit utskottet

anledning till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

proposition.

34:o.

F. d. rektorn vid Skaraborgs läns landstings småskoleseminarium i

Skara Sara Natalia Elisabet Rydell (tilläggspension). I en den 23 februari

1934 dagtecknad proposition nr 184, avseende ecklesiastikdepartementet,

har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att f. d. rektorn vid Skaraborgs läns landstings småskoleseminarium

i Skara Sara Natalia Elisabet Rydell må, räknat från och

med den 1 juli 1933, under sin återstående livstid — utöver henne författningsenligt

tillkommande pension — från statens pensionsanstalt

uppbära en tilläggspension med sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen

kommer att uppgå till 2,600 kronor för år, med rätt att å

sistnämnda belopp åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Rydell är född den 28 september 1872;

att hon från och med höstterminen 1893 varit anställd såsom lärarinna

vid småskoleseminariet i Skara, vilket ursprungligen varit enskilt seminarium

men från och med den 1 juli 1926 övertagits av Skaraborgs läns

landsting;

att Rydell, som tidigare varit ordinarie lärarinna, i samband med seminariets

övertagande av landstinget antagits endast i extra ordinarie

anställning;

att hon från och med den 1 juli 1926 varit förordnad såsom rektor vid

seminariet;

att hon, oaktat sin extra ordinarie anställning, enligt beslut av landstinget

åtnjutit avlöning med belopp, motsvarande vad som bestämts för ordinarie

lärare, tillika rektor, samt att pensionsavgifter såväl av henne som

av huvudmannen erlagts i enlighet med de bestämmelser, som gällt för

ordinarie lärare, tillika rektor;

att Rydell efter den 28 september 1932 uppnådd pensionsålder avgått

från sin tjänst den 1 juli 1933;

att hon vid avgång från tjänsten kunde räkna 40 tjänstår, därav 33 i befattning

på ordinarie stat;

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

samt att hennes pension avpassats efter pensionsunderlag'' för e. o. lärare,

tillika rektor, och till följd härav bestämts till 2,266 kronor 67 öre.

Styrelsen för seminariet har anhållit, att Rydell måtte beviljas pension,

avpassad efter det för ordinarie lärare, tillika rektor, gällande pensionsunderlaget.

Statens pensionsanstalt har i ärendet anfört, bland annat, följande:

Från och med år 1921 hade Rydells lärarinnetjänst blivit förenad med

pensionsrätt i statens pensionsanstalt efter särskild reglering enligt § 5

i anstaltens reglemente, varvid pensionsunderlaget fastställts till 2,600

kronor. I fråga örn anställningen hade i regleringsvillkoren stadgats 4

månaders ömsesidig uppsägningsrätt. Då landstinget den 1 juli 1926

övertagit seminariet, där Rydell då blivit rektor, hade hon visserligen

av landstinget erhållit den lön, som enligt kungörelsen den 31 december

1919 (nr 890) tillkomme rektor, vilken tillika vore ordinarie lärarinna,

men ordinarie anställning hade icke ansetts böra beredas henne med

hänsyn till rådande ovisshet, huruvida staten komme att övertaga semi

Hariet eller örn detta inom få år skulle nedläggas. Med ordinarie anställning

skulle hava följt ett underlag av 3,760 kronor, men det underlag,

som motsvarade hennes ställning såsom rektor, tillika e. o. lärarinna

hade varit endast 2,266 kronor 67 öre, således lägre än det underlag, hon

haft såsom lärarinna vid det privata seminariet.

Ett bifall till seminariestyrelsens framställning skulle med tillämpning

av § 48 i anstaltens reglemente leda till beviljande av en pension å 3,412

kronor årligen, med pensionsförhöjning I enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280) uppgående till 3,852 kronor, vartill skulle

komma dyrtidstillägg.

Pensionsanstalten, som ej kunnat bortse från den omständigheten, att

Rydells anställning endast varit extra ordinarie, hade således ej heller

kunnat tillerkänna henne annat pensionsbelopp än det, som motsvarade

hennes underlag såsom extra ordinarie, 2,266 kronor 67 öre. Hon hade

sålunda, med hänsyn till uppnådda 60 levnadsår och mer än 33 tjänstår,

förklarats berättigad till hel pension med sistnämnda belopp. Beslutet

härom hade fattats den 2 december 1932 och pensionsbrev, gällande från

och med den 1 juli 1933, då Rydell avgått från tjänsten, hade utfärdats.

Till den beviljade pensionen komme pensionsförhöjning I, varigenom pensionsbeloppet

ökades till 2,556 kronor, samt dessutom dyrtidstillägg.

Ehuru Rydell sålunda erhållit den pension, som reglementsenligt tillkomme

henne, syntes måhända vissa billighetsskäl tala för att hon erhölle

den pension, som skulle tillkommit henne, därest hon alltjämt kvarstått

vid sin ordinarie lärarinnetjänst vid det privata seminariet, d. v. s.

en pension å 2,600 kronor, med pensionsförhöjning I uppgående till 2.940

kronor, vartill komme dyrtidstillägg.

Statskontoret har anslutit sig till statens pensionsanstalts förslag örn förhöjning

av Rydells pension.

Skolöverstyrelsen har i fråga örn pensionsbeloppets storlek anfört i huvudsak

följande:

Då nämnda myndigheter föreslagit pensionens förhöjande till ett belopp

av 2,600 kronor, syntes hänsyn hava tagits endast till hennes ställning såsom

ämneslärarinna under den tid före seminariets övertagande av lands
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlets utlåtande Nr 42.

49

tinget, då hennes tjänst varit reglerad i och för pensionsrätt i statens

pensionsanstalt. Då Rydell avgick med pension, hade hon dock sedan

7 år tillbaka varit rektor vid seminariet. Pensionen hade också tillerkänts

henne i egenskap av extra ordinarie ämneslärarinna, tillika rektor.

Enär endast vissa rent formella omständigheter föranlett, att den av henne

innehavda ämneslärartjänsten, vilken enligt gällande seminariestadga

bort vara ordinarie, icke kommit att såsom sådan betraktas, ehuru väl

avlöningen hela tiden utgått såsom till ordinarie — visserligen med vinst

för staten, enär den högre grundlönen jämte ålderstilläggen betalats av

landstinget — funne sig överstyrelsen kunna tillstyrka, att pensionen för

Rydell, som med nit och skicklighet innehaft lärarbefattning vid samma

seminarium oavbrutet under 40 år, höjdes till ett belopp, som motsvarade

pensionen för ordinarie lärarinna, tillika rektor, vid sådant seminarium.

Pensionsanstalten hade beräknat detta belopp i nu förevarande fall till

3,412 kronor. Överstyrelsen ville så mycket hellre förorda beslut härom,

som fulla pensionsavgifter för tjänsten såsom ordinarie lärare, tillika rektor,

erlagts icke blott av befattningshavaren utan också av huvudmannen

(landstinget) i enlighet med kungörelsen den 25 november 1921 (nr

731, avd. VI) angående pensionsunderlag och pensionsavgifter för lärare

vid av landsting inrättade småskoleseminarier. Ett bifall till ansökningen

syntes med hänsyn till fallets enastående karaktär icke behöva medföra

några särskilda konsekvenser i fråga örn pensionsrätt för andra befattningshavare.

I likalydande motioner, väckta den ena i första kammaren under nr 318

av herr Norman jämte två av kammarens övriga ledamöter och den andra

inom andra kammaren under nr 567 av fru Eklund, hemställes, »att f. d.

rektorn vid Skaraborgs läns landstings småskoleseminarium i Skara Sara

Natalia Elisabet Rydell må, räknat från och med den 1 juli 1933, under

sin återstående livstid — utöver henne författningsenligt tillkommande

pension,— från statens pensionsanstalt uppbära en tilläggspension med

sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen kommer att uppgå till

3,412 kronor för år, med rätt att å sistnämnda belopp åtnjuta förhöjning

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280)».

Utskottet finner starka billighetsskäl tala för att Rydells pension bestämmes

till högre belopp än det, som reglementsenligt tillerkänts henne.

I sådant avseende förordar utskottet, att pensionen, på sätt skolöverstyrelsen

och motionärerna ifrågasatt, fastställes till det belopp, som

skulle hava tillkommit henne, därest hon varit ordinarie lärare, tillika

rektor. Till stöd härför vill utskottet åberopa, att Rydell under den

tid av 7 år, varunder hon tjänstgjort såsom seminarierektor, uppburit

avlöning såsom örn hon varit ordinarie. Härjämte hava fulla pensionsavgifter

för tjänsten såsom ordinarie lärare, tillika rektor, erlagts icke

blott av Rydell utan också av huvudmannen, landstinget. Av utredningen

framgår vidare, att anledningen till att den av Rydell innehavda tjänsten,

vilken författningsenligt hade bort vara ordinarie, icke kommit att

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. H sami. Nr 42. 4

Utskottet.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

betraktas såsom sådan, varit rådande ovisshet, huruvida staten bomme

att övertaga seminariet eller om detta inom få år skulle nedläggas.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med bifall till motionerna 1:318

, och II: 567, må medgiva, att f. d. rektorn vid Skaraborgs

läns landstings småskoleseminarium i Skara Sara Natalia

Elisabet Rydell må, räknat från och med den 1

juli 1933, under sin återstående livstid — utöver henne

författningsenligt tillkommande pension — från statens

pensionsanstalt uppbära en tilläggspension med

sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen

kommer att uppgå till 3,412 kronor för år, med rätt

att å sistnämnda belopp åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

35 :o.

Förre assistenten Tid Chalmers tekniska institut, arkitekten Gustaf

Henrik Ljungman. I en den 9 mars 1934 dagtecknad proposition nr 245,

vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i fyra med

nummer 19—22 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 19 föreslagit riksdagen medgiva, att förre assistenten

vid Chalmers tekniska institut, arkitekten Gustaf Henrik Ljungman

må, räknat från och med den 1 januari 1933, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,200

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ljungman är född den 17 februari 1870 och således 64 år gammal;

att han innehaft anställning såsom assistent i husbyggnadsritning vid

Chalmers tekniska institut från och med vårterminen 1905 till och med

vårterminen 1932, då befattningen på grund av institutets omorganisation

indrogs;

att han under denna tid huvudsakligen uppehållit sig och sin familj

på de inkomster, som han erhållit dels från institutet — under de senaste

tio åren i medeltal 2,050 kronor för år räknat jämte dyrtidstillägg — dels

såsom lärare i byggnadsritning och perspektivritning vid slöjdföreningens

skola i Göteborg — under de senaste tio åren omkring 3,460 kronor för år;

att Ljungmans tjänstgöringsskyldighet vid Chalmers tekniska institut

omfattat under höstterminerna lägst 9 och högst 13 tjänstgöringstimmar i

veckan samt under vårterminerna lägst 13 och högst 17 timmar i veckan;

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

51

samt att Ljungman från slöjdföreningens skola sedan den 1 juli 1932

åtnjuter en pension å 2,050 kronor för år räknat.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

36:o.

Biträdande teckningsläraren vid högre allmänna läroverket å Östermalm

i Stockholm Bror Harald Fredrik Funck. I punkten 20 av samma

proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att biträdande teckningsläraren

vid högre allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm Bror

Harald Fredrik Funck må från och med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin anställning, dock tidigast från och med den 1 juli 1934,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 924 kronor.

Av handlingarna inhämtas,

att Funck är född den 1 april 1870 och alltså uppnått en ålder av 64 år;

att han varit anställd i statens tjänst under mer än 19 år, nämligen under

tiden 15 februari—1 juni 1894 hos länsstyrelsen i Stockholm, läsåren

1896—1898, tre veckor under läsåret 1900/1901 och i det närmaste hela

vårterminen 1904 såsom skrivlärare vid högre latinläroverket å Norrmalm

i Stockholm samt under läsåren 1917—1934 såsom biträdande teckningslärare

vid högre allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm;

att hans tjänstgöringsskyldighet omfattat ett varierande antal veckotimmar

från 3 till 16 timmar och uppgående under läsåren 1929/1930—

1931/1932 till respektive 13, 9 och 7 veckotimmar samt till 6 veckotimmar

under vartdera av läsåren 1932/1933 och 1933/1934;

att Funck under läsåren 1918—1934 bestritt all den vid högre allmänna

läroverket å Östermalm i Stockholm förekommande undervisningen i välskrivning;
att

den under läsåren 1929—1934 inträdda starka minskningen i Funcks

tjänstgöringsskyldighet helt förorsakats av att realskolan viel nyssnämnda

läroverk jämlikt beslut av 1927 års riksdag från och med höstterminen

1928 successivt omorganiserats från 6-årig till 5-årig realskola;

att Funcks avlöning, dyrtidstillägg oberäknat, utgått med i medeltal 1,633

kronor 50 öre under vart och ett av läsåren 1923—1928 och med 1,800

kronor 50 öre under läsåret 1928/1929, varefter avlöningen till följd av

nyssnämnda omorganisation successivt minskats och under innevarande läsår

utgår efter ett belopp av endast 675 kronor för år, dyrtidstillägg oberäknat;

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

samt att han icke innehar annan statens tjänst eller för sådan tjänst

åtnjuter pension.

Utskottet, som ej velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag, hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

37:o.

Vaktmästaren och eldaren vid högre allmänna läroverket i Östersund

Karl Fabian Fomstedt. I punkten 21 av förevarande proposition föreslår

Kungl. Majit riksdagen medgiva, att vaktmästaren och eldaren vid

högre allmänna läroverket i Östersund Karl Fabian Fornstedt må från

och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning,

dock tidigast från och med den 1 juli 1934, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension av 840 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Fornstedt är född den 20 januari 1865 och således 69 år gammal;

att han sedan den 1 januari 1915 varit anställd såsom vaktmästare och

eldare vid högre allmänna läroverket i Östersund;

att han erhållit avsked från nyssnämnda befattning räknat från och med

den 1 juli 1934, vid vilken tidpunkt han således kan åberopa en anställningstid

av 19 ''/a år;

samt att han under åren 1929—1933 haft en kontant lön, uppgående till

i medeltal 1,945 kronor för år, dyrtidstillägg ej inberäknat, varjämte han

åtnjutit förmån av fritt bränsle.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Majlis förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

38 :o.

Förra städerskan hos skolöverstyrelsen Carolina Johansson, född Petersdotter.

Kungl. Majit har i punkten 22 av förevarande proposition

nr 245 föreslagit riksdagen medgiva, att förra städerskan hos skolöverstyrelsen

Carolina Johansson, född Petersdotter, må, räknat från och med

den 1 januari 1934, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 372 kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

53

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Johansson, som är änka, är född den 7 januari 1858 och således 76

år gammal;

att hon utfört städningsarbete under åren 1914—1919 inom dåvarande

folkskolöverstyrelsens lokaler i fastigheten Barnhusgatan 18 i Stockholm

samt från ingången av år 1920 till och med den 15 juni 1926 inom skolöverstyrelsens

lokaler i samma fastighet och därvid varit anställd och avlönad

av en dotter, som enligt avtal med vederbörande myndighet haft att

ombesörja städningsarbetet;

att Johansson, sedan skolöverstyrelsen i juni 1926 inflyttat i nya lokaler,

anställts såsom städerska direkt hos ämbetsverket, vilken anställning hon

innehaft intill utgången av år 1933;

att städningsarbetet tagit i anspråk en tid av 4 å 5 timmar dagligen;

att hon i ersättning för städningsarbetet sedan juni 1926 uppburit ett

belopp av 840 kronor för år, å vilket belopp dyrtidstillägg ej utgått;

samt att hon vid sidan örn förenämnda städningsarbete icke utfört något

förvärvsarbete.

Under åberopande av vad utskottet i punkten 32 av detta utlåtande anfört

i fråga örn där behandlat ärende hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Jordbruksdepartementet.

39:o.

Förre överdirektören och chefen för stuteriöverstyrelsen Albert Julius

Lindström. I en den 9 mars 1934 dagtecknad proposition nr 245, vilken

beträffande jordbruksdepartementet innefattar förslag i tre med nummer

23—25 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, i punkten 23 föreslagit riksdagen medgiva, att förre överdirektören

och chefen för stuteriöverstyrelsen Albert Julius Lindström må,

räknat från och med den 1 november 1933, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 4,200 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lindström är född den 7 september 1859 och alltså 74 år gammal;

att han under åren 1905—1909 varit förordnad såsom ledamot i den

s. k. stuterikommissionen;

Utskottet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

att han varit ledamot av stuteriöverstyrelsen från och med ingången

av år 1910 till och med den 30 juni 1916, vilken dag han av Kungl.

Majit förordnats att tills vidare vara chef för överstyrelsen;

att han därefter uppehållit befattningen såsom chef (överdirektör och

chef) för stuteriöverstyrelsen till och med den 30 juni 1933, från vilken

dag han i samband med beslut örn stuteriöverstyrelsens indragning av

Kungl. Majit entledigats från befattningen;

att sedan Kungl. Majit föreskrivit, att stuteriöverstyrelsens verksamhet

skulle upprätthållas jämväl under tiden 1 juli—31 oktober 1933, Lindström

av Kungl. Majit förordnats att under sagda tid i egenskap av extra befattningshavare

fullgöra på överdirektören förut ankommande arbetsuppgifter;
att

Lindström i egenskap av chef för stuteriöverstyrelsen åtnjutit arvode,

som intill utgången av år 1921 utgjort 6,000 kronor för år samt under

tiden därefter jämlikt bestämmelse i gällande avlöningsreglemente utgått

med ett till 8,000 kronor för år förhöjt belopp;

samt att ifrågavarande arvodesbefattning icke varit förenad med pensionsrätt.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Majits förslag,

får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

40 :o.

E. o. tjänstemannen hos statens meteorologisk-hydrografiska anstalt

Sigrid Ulrika Falkengréen. I punkten 24 av samma proposition föreslår

Kungl. Majit riksdagen medgiva, att e. o. tjänstemannen hos statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt Sigrid Ulrika Falkengréen må från och

med dagen näst efter den, då hon avgår ur tjänst, dock tidigast från och

med den 1 juli 1934, under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 876 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Falkengréen är född den 25 augusti 1871 och således uppnått en levnadsålder

av 62 år;

att hon under tiden 4 mars 1912—1 september 1920 åt meteorologiska

centralanstalten (från och med år 1919 statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt) utfört arbete, förlagt till hemmet och bestående huvudsakligen

i bearbetning av från vissa meteorologiska stationer inkomna månadsjournaler,

av vilket arbete hon haft en inkomst av i medeltal omkring 590

kronor för år, kristidstillägg i förekommande fall inberäknat;

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42. 55

att Falkengren, som under tiden 16 september 1918 1 september 1920

tillika tjänstgjort såsom tillfälligt biträde å postsparbankens pensionsavdelning,

från och med den 2 september 1920 innehaft anställning såsom e. o.

biträde hos statens meteorologisk-hydrografiska anstalt;

att hon i sistnämnda egenskap från och med den 1 juli 1925 varit placerad

i 4:e lönegraden i löneplanen för extra ordinarie befattningshavare

vid allmänna civilförvaltningen samt från och med den 1 oktober 1930

åtnjutit avlöning enligt 6:e löneklassen i nämnda lönegrad,

samt att hon kan förväntas komma att avgå ur tjänst under augusti 1934.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

41:o.

Byggnadsarbetaren vid Ultuna egendom Karl August Bergman. 1

punkten 25 av förevarande proposition nr 245 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att byggnadsarbetaren vid Ultuna egendom Karl August

Bergman må från och med manaden näst efter den, varunder han

lämnar sin anställning, dock tidigast från och med den 1 juli 1934, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 840 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bergman är född den 27 februari 1869 och således uppnått en levnadsålder

av 65 år;

att han sedan år 1907 eller under omkring 27 år varit anställd såsom

byggnadsarbetare vid Ultuna egendom;

samt att hans avlöningsförmåner under de senaste tio åren utgjort kontant

lön av 1,470 kronor för år, varå dyrtidstillägg ej utgått, jämte förmån

av fri bostad med vedbrand och potatisland, vilka naturaförmåner uppskattats

till ett årligt värde av 345 kronor.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

42 :o.

Förre föreståndaren för Kolbäcks lantmannaskola Ulrik Hugo Adolf

Fredrik Celsing. I likalydande motioner 1:237 och 11:434, väckta den

förstnämnda av herrar Pettersson, Anton, och Tamm, Gustaf, samt den

sistnämnda av herr Johansson i Bro jämte två av andra kammarens övriga

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

ledamöter, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att förre föreståndaren

för Kolbäcks lantmannaskola Ulrik Celsing redan från och med den

1 november 1934 måtte få tillträda sin pension från statens pensionsanstalt».

Av utredningen i ärendet inhämtas,

att Celsing är född den 7 november 1875 och alltså 58 år gammal;

att han alltsedan den 1 maj 1907 varit anställd såsom lärare och sedan

1912 såsom föreståndare vid lantmannaskola, senast vid lantmannaskolan i

Kolbäck;

att han i egenskap av föreståndare vid sistnämnda lantmannaskola åtnjutit

följande avlöningsförmåner för år, nämligen grundlön 4,000 kronor,

två ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor, bostadsersättning 1,300 kronor

samt statens dyrtidstillägg 1,000 kronor, eller tillsammans 7,300 kronor;

att genom beslut av Västmanlands läns hushållningssällskap lantmannaskolan

i Kolbäck nedlagts nied utgången av undervisningsåret 1930/1931,

i samband varmed Celsing tillerkänts rätt att jämväl under läsåren 1931/

1933 uppbära avkortad lön med tillhopa 11,000 kronor, varvid han måst

avsäga sig alla rättsanspråk på hushållningssällskapet;

samt att Celsing från och med den 7 november 1940, då han inträder i den

för den senast innehavda tjänsten stadgade pensionsåldern, är berättigad

uppbära s. k. uppskjuten pension med 2,475 kronor, vartill kommer förhöjning

I jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med 327 kronor,

varigenom pensionen skulle, efter vederbörlig utjämning, uppgå till 2,800

kronor.

Motionärernas förslag går ut på, att Celsing, som under tiden 1 november

1933—7 november 1940 icke uppbär lön eller pension, skulle förklaras

berättigad att redan från och med den 1 november 1934 tillträda sin pension

från statens pensionsanstalt.

Hos Kungl. Majit har Celsing den 22 november 1932 gjort framställning

i enahanda syfte.

Lantbruksstyrelsen har anfört, bland annat, följande:

Till en början må erinras, att, jämlikt § 18 c) i reglementet den 31 december

1919 (nr 878) för statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl., numera statens pensionsanstalt, med därtill genom kungörelsen

den 22 juni 1920 (nr 380) fogat tillägg, befattningshavare, å vilken

reglementet äger tillämpning — bland andra föreståndare vid statsunderstödd

skola för lantbruket — är skyldig att avgå, bland annat örn

han till följd av skada eller sjukdom, som han ådragit sig i andra fall

än under utövningen av sin tjänst, under fem på varandra följande år

varit oförmögen att tjänstgöra under sammanlagt mer än 4/s av den

tid, som det eljest ålegat honom att tjänstgöra, och finnes vara för

framtiden oförmögen att behörigen sköta sin tjänst. Jämlikt § 19 i samma

reglemente äger befattningshavare, som av sådan anledning entledigas

ifrån befattningen, även örn han icke uppnått pensionsåldern,

rätt till genast börjande tjänstepension.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

57

Om en föreståndare för lantmannaskola med samma tjänstgöring och

samma levnads- och tjänstålder som Celsing antages av anledning, varom

nyss nämnts, bliva nödgad att vara tjänstledig mer än 4/s av tiden

1 november 1931—31 oktober 1936 samt att därefter avgå från sin befattning,

skulle han enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat hos statens

pensionsanstalt, därest stadgade pensionsavgifter för honom inbetalts

till och med 1936, under sin återstående livstid från den tidpunkt, han

frånträtt befattningen, årligen erhålla dels pension med ett grundbelopp

av cirka 2,500 kronor, dels tilläggspension med cirka 300 kronor eller

tillhopa i runt tal 2,800 kronor, dyrtidstillägg däri icke inberäknat.

Av vad ovan anförts framgår, att Celsing till följd av omständigheter,

varöver han ej kunnat råda, utan eget förvållande mista! sin tjänst.

Fastmer har han, enligt vad vederbörande inspektör intygat, på ett

framstående sätt handhaft både undervisningen och ledningen vid lantmannaskolan

i Kolbäck. Under sådana omständigheter synas starka

billighetsskäl tala för att, vad sålunda drabbat Celsing, må kunna jämställas

med skada, varom ovan nämnts. I sådan händelse skulle han

från och med den 1 november 1936 äga åtnjuta avkortad pension.

Såsom nämnts, har Celsing på grund av innehavd tjänst tillerkänts avkortad

lön för tiden intill utgången av oktober 1933. Vid denna tidpunkt

torde han, örn ej oförutsedda förhållanden inträffa, sakna möjlighet att

försörja sig och sin familj. Till följd av höggradig, progredierande dövhet

(se bifogade läkarintyg) i förening med framskriden ålder torde han

nämligen icke kunna förväntas erhålla stadigvarande anställning av något

slag. Framhållas må ock, att Celsing har tre omyndiga söner, varav två

i skolåldern. Billigheten synes då tala för att pension beredes Celsing

jämväl för tiden den 1 november 1933—31 oktober 1936.

Pension åt Celsing före pensionsåldern kan givetvis icke utgå från statens

pensionsanstalt. Då Celsing, såsom nämnts, nödgats avsäga sig ytterligare

rättsanspråk på vederbörande hirshållningssällskap, torde hjälp

från detta håll vara utesluten. Statsmakternas mellankomst torde därför

bliva erforderlig.

Celsings pension från pensionsanstalten kommer att vid uppnådd pensionsålder

av 65 år utgå med sammanlagt 2,800 kronor för år. Med hänsyn

därtill att pensionsavgifter för Celsing icke erläggas för tiden efter

utgången av år 1931, synes sistnämnda belopp böra minskas till 2,500

kronor, vilket belopp dock för erhållande av ett med 12 delbart tal torde

böra avrundas till 2,508 kronor.

Statskontoret, som icke kunde finna annat än att Västmanlands läns

hushållningssällskap bort i sammanhang med beslut örn indragning av

lantmannaskolan i Kolbäck tillse, att skolans föreståndare hölles skadeslös,

till dess han vid uppnådd pensionsålder komme i åtnjutande av pension

från statens pensionsanstalt, har med hänsyn till föreliggande omständigheter

förklarat sig icke vilja motsätta sig, att Celsings pensionsförhållanden

ordnades genom hänvändelse till riksdagen i syfte att Celsing utan hinder

därav, att han författningsenligt icke vore berättigad att från statens pensionsanstalt

erhålla pension förrän den 7 november 1940, medgåves att redan

från och med den 1 november 1933 tillträda sin pension från anstalten.

Genom beslut den 24 februari 1933 fann Kungl. Maj:t ansökningen icke

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Ut»kott*t.

I ansökning till Kungl. Maj:t den 18 november 1933 bar Västmanlands

läns hushållningssällskap anhållit, att Celsing under tiden till pensionsålderns

inträde måtte av statsmedel komma i åtnjutande av ett årligt

belopp motsvarande vad av sällskapets förenämnda anslag å 11,000 kronor

belöpte för år, eller 1,200 kronor.

Lantbruksstyrelsen har i häröver avgivet utlåtande tillstyrkt ifrågavarande

framställning.

Statskontoret har ansett anledning icke föreligga att frångå Kungl.

Maj:ts den 24 februari 1933 fattade beslut.

Genom beslut den 9 mars 1934 fann Kungl. Majit framställningen icke

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att i förevarande

fall tillstyrka någon pension av statsmedel. I likhet med statskontoret

anser utskottet, att Västmanlands läns hushållningssällskap bort i sammanhang

med beslut örn indragning av lantmannaskolan i Kolbäck tillse,

att skolans föreståndare Celsing hölles skadeslös, till dess han vid uppnådd

pensionsålder komme i åtnjutande av pension från statens pensionsanstalt.

Några ömmande omständigheter synas, enligt vad utskottet

inhämtat, icke heller kunna åberopas för beviljande av statspension åt

Celsing. Beaktas bör även, att, såsom av utredningen framgår, frågan örn

pension åt Celsing två gånger varit föremål för prövning av Kungl. Maj:t

utan att föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner 1:237 och 11:434 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Handelsdepartementet.

43 :o.

Båtbiträdet vid Göteborgs lotsplats Emanuel Berg. I en den 9 mars

1934 dagtecknad proposition nr 245, vilken beträffande handelsdepartementet

innefattar förslag i två med nummer 26 och 27 betecknade punkter,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 26 föreslagit

riksdagen medgiva, att båtbiträdet vid Göteborgs lotsplats Emanuel

Berg må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin

anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Berg är född den 11 november 1862 och alltså 71 år gammal;

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

59

att han inträdde i lotsverkets tjänst den 31 oktober 1890 såsom lotslärling

vid Göteborgs lotsplats samt utnämndes till lots vid samma lotsplats

den 11 januari 1897;

att han kvarstod i nämnda befattning till och med den 27 oktober 1907,

med vilken dag ban, jämlikt beslut av lotsstyrelsen, på grund av upprepade

fall av fylleri i tjänsten skildes från befattningen i fråga;

att ban av lotskaptenen vid Göteborgs lotsplats antogs såsom båtbiträde

vid samma lotsplats från och med den 1 april 1908, varest ban därefter

oavbrutet tjänstgjort i nämnda egenskap;

att några klagomål beträffande Bergs förhållande i lotsverkets tjänst

icke försports efter bans återinträde i tjänsten;

att nuvarande överlotsen vid Göteborgs lotsplats Cb. Palmqvist uppgivit,

att Berg under tiden från och med den 11 november 1921, då Palmqvist

tillträtt befattningen såsom Överlots, varit nykter och skötsam i sin tjänst

samt utfört sitt yrke med lust och skicklighet;

att Berg med hänsyn till sin höga levnadsålder inom närmaste tiden

önskar sluta sin anställning såsom båtbiträde;

samt att Bergs årliga medelinkomst av statsmedel under åren 1918—1932

utgjort 2,075 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

44:o.

Båtbiträdet vid Malmö lotsplats Jöns Nilsson. I punkten 27 av förevarande

proposition nr 245 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att

båtbiträdet vid Malmö lotsplats Jöns Nilsson må från och med månaden

näst efter den, varunder ban lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,152

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nilsson är född den 20 mars 1865 och alltså 69 år gammal;

att ban inträdde i lotsverkets tjänst den 1 april 1900 såsom båtbiträde

vid Malmö lotsplats;

att han kvarstod i nämnda anställning till och med den 31 mars 1916;

att han under tiden 1 april 1916—30 september 1919 biträdde dåvarande

fyrmästaren vid Malmö numera indragna fyrplats;

att Nilsson från och med den 1 september 1922 — vid vilken tid ban

hade enskild tjänst — åter inträdde såsom båtbiträde vid Malmö lotsplats,

i vilken anställning han ännu kvarstår;

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

att han sålunda tjänstgjort såsom biträde vid Malmö lotsplats mer än

27 år;

att han under sin första anställningstid vid lotsverket till och med år

1914 avlönades av lotspersonalen med inflytande hemvägsersättning samt

under tiden 1 januari 1915—31 mars 1916 avlönades delvis av lotspersonalen

och delvis av lotsverket;

att Nilsson under den tid, han biträtt fyrmästaren vid Malmö fyrplats,

icke åtnjutit avlöning av lotsverkets medel;

samt att, sedan Nilsson år 1922 återinträtt i tjänstgöring vid Malmö lotsplats,

han helt avlönats av lotsverkets medel, varvid hans årliga avlöning,

inklusive dyrtidstillägg, under tioårsperioden 1923—1932 uppgått till 2,296

kronor.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

, vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 4 maj 1934.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Stendahl, Ström i Lidköping, Johansson

i Friggeråker, Berling, Bjurström och Silfverstolpe;

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Laurén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

Ahl, Hilding och friherre De Geer; dock att herr Hilding icke deltagit i behandlingen

av punkten 28, att herr Andersson i Lindome deltagit i stället för herr Laurén i behandlingen

av punkten 34 samt att herr Westerdahl deltagit i stället för herr Laurén i behandlingen

av punkten 28 och i stället för herr Leffler i behandlingen av punkten 42.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

61

Reservationer:

vid punkten 21 (ang. pension för s. k. ständig tjänstgöring åt indelte

furiren vid Skaraborgs regemente Karl Melker Bäck):

av herr Bäcklund och Laurén, vilka anfört följande:

»Såsom av utredningen i ärendet framgår, föreslog Kungl. Maj:t genom

proposition nr 63 till 1933 års riksdag, bland annat, att riksdagen måtte

medgiva, att Bäck, efter erhållet avsked, skulle å allmänna indragningsstaten

äga uppbära en årlig pension till så stort belopp, att densamma

tillika med honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa

komme att uppgå till sammanlagt 948 kronor. Till stöd för ifrågavarande

förslag åberopades bland annat, att 1923 års riksdag i ett med det

föreliggande likartat fall beviljat särskild pension av statsmedel, nämligen

åt indelte furiren vid Skaraborgs regemente C. A. Thorsell, vilken

innehaft enahanda befattning i regementets matinrättning som Bäck.

Under uttalande av önskvärdheten att viss utredning verkställdes, innan

pension i enstaka fall beviljades åt indelta, vilka — liksom förhållandet

vore med Bäck — varit inkallade till s. k. ständig tjänstgöring,

avstyrkte 1933 års bankoutskott Kungl. Maj:ts förenämnda framställning

och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Den i anledning av bankoutskottets berörda uttalande av Kungl. Maj:t

igångsatta utredningen i ärendet är ännu icke slutförd.

Det kan icke vara med rättvisa och billighet förenligt att Bäck, som

haft samma tjänstgöring vid Skaraborgs regementes matinrättning som

Thorsell, skall ställas utan särskild pension för denna tjänstgöring, medan

hans närmaste företrädare i befattningen, Thorsell, härför beviljades

understöd av riksdagen. På grund av det anförda hemställes,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 123, må medgiva, att indelte furiren vid Skaraborgs

regemente Karl Melker Bäck må från och med månaden

näst efter den, under vilken han erhåller avsked

från sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd uppbära en årlig pension till så stort belopp,

att densamma, tillika med honom tillkommande

gratial från Vadstena krigsmanshuskassa, uppgår till

sammanlagt 948 kronor;»

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

vid punkten 28 (ang. understöd åt förre liovslagarefuriren Karl Erik

Friberg):

av herrar Lindgren, Stendahl, Johansson i Friggeråker, Silfverstolpe,

Leffler, Westerdahl och friherre Be Geer, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har riksförsäkringsanstalten,

efter prövning i vederbörlig ordning av ersättningsfrågan, funnit

sådana förutsättningar med avseende å sjukdomens uppkomst icke

föreligga, som författningsenligt krävas för rätt till ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Efter inhämtande

av utlåtanden av en erkänd auktoritet på lungsjukdomarnas område

har försäkringsrådet, i anledning av hos rådet av Friberg anförda

besvär, prövat ärendet och ej funnit skäl göra ändring i riksförsäkringsanstaltens

beslut. Vid sådant förhållande synes det utskottet med hänsyn

till eventuellt uppkommande konsekvenser icke tillrådligt, att riksdagen

i förevarande fall skulle, emot de ansvariga myndigheternas uppfattning,

bevilja ersättning enligt grunderna för 1927 års militärersättningsförordning.

Av utredningen i ärendet framgår vidare, att Friberg

— i strid mot vad i den föreliggande motionen uppgives — såväl 1926 som

1927 undergått undersökning å militärsjukhus för sina lungor, varvid

några lungfynd icke konstaterats.

På grund av vad sålunda i ärendet förekommit har utskottet ansett sig

icke böra tillstyrka bifall till den föreliggande motionen. Då utskottet

icke heller funnit omständigheterna i detta fall böra föranleda beslut örn

understöd i annan ordning än i motionen ifrågasatts, har utskottet funnit

sig icke kunna förorda någon åtgärd i anledning av motionen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion 11:258 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;»

vid punkten 29 (ang. pension åt f. d. underståthållaren Vilhelm Adolf

Tamm):

av herrar Akerberg, Lindgren, Stendahl, Silfverstolpe, Leffler och

Laurén, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår är Tamm, som före uppnådd

pensionsålder lämnat tjänsten, icke berättigad till pension. Utskottet

har emellertid i likhet med såväl de myndigheter, som yttrat sig i ärendet,

som föredragande departementschefen ansett billighetsskäl tala för

beviljande åt Tamm av pension av statsmedel. Utskottet vill särskilt framhålla,

att de försummelser, som föranledde Tamms avskedstagande, av

honom begåtts vid sidan av statstjänsten och, därest Tamm innehaft

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

63

vanlig fullmaktstjänst, icke kunnat medföra hans avskedande. Vidkommande

pensionsbeloppets storlek har utskottet ansett sig böra förorda vad

departementschefen i sådant avseende föreslagit. Utskottet får alltså, med

tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande framställning, avstyrka bifall

till motionerna II: 576, II: 583 och II: 590, förstnämnda motion i vad

den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning och med avslag å motionerna

II: 576, II: 583 och II: 590, den förstnämnda motionen

i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må

medgiva, att f. d. under ståthållaren Vilhelm Adolf

Tamm må från och med den 1 juni 1934 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 4,008 kronor;»

vid punkten 32 (ang. pension åt förra städerskan hos statskontoret

Emma Mathilda Pettersson):

av herrar Lindgren, Stendahl, Silfverstolpe och Leffler, vilka anfört följande:
»Av

den föreliggande utredningen framgår, att Pettersson vid anställningens

början uppnått en levnadsålder av över 50 år samt att hon efter

att under omkring 11 H år hava utfört städningsarbete i nedre justitierevisionens

och i statskontorets lokaler såsom biträde åt personer, vilka enligt

avtal med ämbetsverken haft att ombesörja städningen därstädes, under

allenast omkring 6 år tjänstgjort såsom städerska hos statskontoret, direkt

anställd av verket. Att medgiva pension av statsmedel åt Pettersson, vilken

först vid 62 års ålder började sin statsanställning och innehaft densamma

under allenast 6 år, kan icke vara lämpligt, varför vi hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må vinna riksdagens bifall;» samt

vid punkten 38 (ang. pension åt förra städerskan hos skolöverstyrelsen

Carolina Johansson, född Petersdotter):

av herrar Lindgren, Stendahl, Silfverstolpe och Leffler, vilka anfört

följande:

»Enligt vad handlingarna i ärendet utvisa, har Johansson under en tid

av 20 år utfört städningsarbete i folkskolöverstyrelsens och skolöverstyrelsens

lokaler, därvid hon emellertid under 12 år varit anställd hos och

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

avlönad av en dotter, som hade ifrågavarande städningsarbete på entreprenad,

samt under 7/4 år varit direkt anställd av skolöverstyrelsen. Hennes

statsanställning inskränker sig till sist angivna tid. Vid början av

sistnämnda anställning hade hon uppnått en levnadsålder av över 68 år. Att

vid nu angivna förhållanden bevilja pension av statsmedel kan icke vara

lämpligt, varför vi hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må vinna riksdagens bifall.»

841415. Stockholm, Isaac Mareus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:278 Skrivelse till Konungen, i anledning av framställningar angående pensioner och understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut anställda personer. a1 i texten