Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande verks medel m. m. Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande propositioner och motioner. Postverket. l:o. Städerskan vid centralpostkontoret i Malmö Kerstin Strandberg, född Svensson.
1934-05-07 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1934:43, Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande verks medel m. m. Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande propositioner och motioner. Postverket. l:o. Städerskan vid centralpostkontoret i Malmö Kerstin Strandberg, född Svensson.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
1
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1934 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av vissa framställningar angående pensioner
och understöd, att utgå av af får sdrivande verks medel
m. m.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till
utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att
utgå av affärsdrivande verks medel m. m.
Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får
utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande
propositioner och motioner.
Postverket.
l:o.
Städerskan vid centralpostkontoret i Malmö Kerstin Strandberg, född
Svensson. I en den 9 mars 1934 dagtecknad proposition nr 246 har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen
medgiva, att städerskan vid centralpostkontoret i Malmö Kerstin Strandberg,
född Svensson, må från och med månaden näst efter den, varunder
hon lämnar sin anställning vid postverket, under sin återstående livstid
uppbära en årlig pension av 588 kronor, att utgå av postmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Strandberg är född den 17 augusti 1865 och således uppnått en levnadsålder
av 68 år;
att hon sedan den 1 juli 1911 eller alltså under omkring 22 Va år varit
anställd såsom städerska vid centralpostkontoret i Malmö;
att städningsarbetet, vilket börjat klockan 4.so varje morgon, tagit i anspråk
en tid av i genomsnitt något över 4 timmar örn dagen;
att Strandberg i ersättning för städningsarbetet under åren 1922—1932
uppburit i medeltal omkring 1,150 kronor för år, varå dyrtidstillägg ej
utgått;
att hon utöver inkomsten av nyssnämnda städningsarbete icke har an
-
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 8 sami. Nr 43.
1
2 Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
nan inkomst än ersättning, 420 kronor för år, för städning åt ett privat
företag i Malmö;
att lion från sin man, vilken sedan år 1910 vistats i Amerika, icke erhåller
något underhåll;
samt att hon har tre harn, vilka emellertid icke äro i stånd att bidraga
till hennes försörjning.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande
framställning.
2:o.
Städerskan vid postkontoret i Uppsala Eva Matilda Larsson, född Rick.
I punkten 2 av samma proposition har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen
medgiva, att städerskan vid postkontoret i Uppsala Eva Matilda Larsson,
född Rick, må fran och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar
sin anställning vid postverket, under sin återstående livstid uppbära
en årlig pension av 612 kronor, att utgå av postmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Larsson är född den 15 mars 1868 och således uppnått en levnadsålder
av 65 år;
att hon sedan den 1 oktober 1909 eller således något över 24 år varit anställd
såsom städerska vid postkontoret i Uppsala;
att städningsarbetet tagit i anspråk omkring 4 timmar för dygn, förlagda
till tiden mellan klockan 9 e. m. och 6 f. m.;
att Larsson, som tidigare åtnjutit ersättning för städningsarbetet med
900 kronor för år, numera uppbär avlöning med något över 1,200 kronor
för år, varå dyrtidstillägg ej utgår;
att Larsson utöver inkomsten från postverket icke har någon inkomst
eller äger några tillgångar;
samt att hon är änka och icke har några harn.
Utskottet hemställer,
att riksdagen ma bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
3:o.
Städerskan vid centralposthuset i Stockholm Anna Mathilda Wahlenius,
född Björklund. I punkten 3 av förevarande proposition nr 246
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan vid cen
-
Bankoutskottets xitlåtande Nr 43.
3
tralposthuset i Stockholm Anna Mathilda Wahlenius, född Björklund,
må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning
vid postverket, under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av 684 kronor, att utgå av postmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Wahlenius är född den 13 januari 1862 och således uppnått en levnadsålder
av 72 år;
att hon enligt förefintliga räkenskapsverifikationer uppburit ersättning
såsom städerska vid centralpostkontoret i Stockholm sedan den 1
juli 1912;
att Wahlenius emellertid enligt egna uppgifter — vilka vunnit stöd av
uttalanden såväl av den tjänsteman, som under åren 1906—1912 haft tillsyn
över städningsarbetet inom centralposthnset, som av Wahlenius’ arbetskamrater
— börjat sitt arbete som städerska i centralposthuset redan
omkring år 1906, därvid hon till en början synes hava vikarierat för andra
städerskor, av vilka hon uppburit ersättning för sitt arbete;
att Wahlenius varit sysselsatt med städningsarbetet, vilket verkställts
tidigt på morgonen, under i medeltal 4—4 Vi timmar örn dagen;
att hennes ersättning för städningsbestyret uppgår till 1,500 kronor
för år, varå dyrtidstillägg ej utgår;
att hon icke åtnjuter annan arbetsinkomst än nämnda ersättning från
postverket och i övrigt är medellös;
samt att hon är änka och har fem harn, vilka emellertid icke kunna
bidraga till hennes uppehälle.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
4:o.
Förra städerskan vid Tidaholms postkontor Karolina Josefina Vilhelmina
Skoglund. I motion II: 262 har herr Persson i Tidaholm hemställt,
»att riksdagen måtte besluta att bevilja förra städerskan Karolina Josefina
Vilhelmina Skoglund, Tidaholm, en årlig pension till det belopp som
kan anses skäligt.»
Av tillgängliga handlingar framgår,
att Skoglund är född den 21 oktober 1859 och alltså 74 år gammal;
att hon under tiden 1 september 1916—31 augusti 1932 eller under en
tid av 16 år varit anställd vid Tidaholms postkontor, vilken anställning
hon lämnat på grund av sjukdom;
Utskottet.
4 Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
att hennes dagliga arbetstid vid postkontoret uppgick till 31/2 å 4 timmar;
att
hennes avlöning, som tidigare utgick med lägre belopp, sedan den
I oktober 1922 utgjorde 40 kronor för månad (480 kronor för år), vartill
kommit för extra rengöring vår och höst 20 kronor per gång;
samt att hon är medellös.
Pensioner eller därmed jämförliga understöd åt städerskor vid statsinstitutioner
hava hittills plägat beviljas endast i fall, då vederbörande antingen
under jämförelsevis lång tid fullgjort städningsarbete eller detta
arbete utförts i sådan omfattning, att arbetet kunnat betraktas såsom anställningshavarens
huvudsakliga sysselsättning. Då nämnda förutsättningar
i förevarande fall icke synas vara för handen, har utskottet funnit
sig icke kunna tillstyrka bifall till den föreliggande motionen.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att ifrågavarande motion II: 262 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
5:o.
Förre lantbrevbäraren Frans Joban Johansson. I motion 11:273 hemställer
herr Carlström, »att riksdagen måtte bevilja förre lantbrevbäraren
Frans J. Johansson ett årligt understöd för hans återstående livstid
med ett belopp av 300 kronor eller det belopp som kan prövas skäligt,
att utgå från den 30 november 1932 av kungl, postverkets medel».
Av i ärendet verkställd utredning framgår,
att Johansson är född den 20 oktober 1859 och alltså 74 år gammal;
att han enligt kontrakt med postverket ombesörjt gående lantbrevbäring
å den 21 kilometer långa linjen Bäckaby—Ärnamåla—Bärnaby från
och med den 1 januari 1918 till och med den 30 november 1932, eller 14 år
II månader;
samt att ersättningen till Johansson från postverket för sagda lantbrevbäring,
som under hela tiden verkställts med tre turer i veckan, uppgått
till följande belopp för helt år räknat, nämligen för tiden
V, 1918 - 31918.............................................. 514: 80
Vi 1919 -8%" 1920 ................................................ 585:-
7,0 1920—37i2 1920 .............................................. 624: —
7, 1921 —3% 1921 ................................................ 741: —
7, 1921—s712 1924 ................................................ 624: —
>/, 1925—3712 1927 ................................................ 787: so
7, 1928—30/u 1932 ................................................ 858:—.
Över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som
hört generalpoststyrelsen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
5
Generalpoststyrelsen har anfört följande:
Enligt de av Kungl. Majit i brev till generalpoststyrelsen den 20 juni
1913 och den 28 juni 1918 fastställda grunder för tilldelandet av ålderdomsunderstöd
gäller, att dylika understöd till belopp motsvarande högst 2/3 av
senast utgående ersättning kunna tilldelas poststationsföreståndare och
lantbrevbärare, vilka i sådan egenskap tjänstgjort vid postverket minst
25 år eller i undantagsfall — särskilt när vederbörande därjämte antingen
före eller efter sin tjänstetid såsom poststationsföreståndare eller lantbrevbärare
tjänstgjort i annan egenskap vid postverket — under kortare
tid, och vilka befinnas vara i behov av understöd.
Såsom ovan framhållits, har Johansson varit anställd vid postverket
under allenast omkring 15 år. Vid prövning av till generalpoststyrelsen
från poststationsföreståndare eller lantbrevbärare tidigare inkomna framställningar
örn ålderdomsunderstöd bar generalpoststyrelsen, på grund av
de utav Kungl. Majit utfärdade bestämmelserna, i intet fall ansett sig
böra bevilja understöd åt dylik funktionär med så kort tjänstetid vid
postverket som 15 år.
På grund av vad sålunda anförts anser generalpoststyrelsen sig — med
hänsyn tagen jämväl till konsekvenserna av understöds beviljande i sådant
fall som det nu föreliggande — för sin del icke kunna tillstyrka, att
årligt understöd tillerkännes Johansson att utgå av postmedel.
Statskontoret har i anslutning till vad generalpoststyrelsen i ärendet
anfört erinrat, att 1933 års riksdag (bankoutskottets utlåtande nr 35, punkt
11) avslagit en inom andra kammaren väckt motion nr 47 angående årligt
understöd åt förre lantbrevbäraren K. J. Bergström, som efter att
vid fyllda 51 år hava börjat sitt arbete i postverkets tjänst vid sin avgång
innehade en tjänstgöringstid därstädes av 15 år. Då förhållandena i föreliggande
fall vore i väsentliga delar likartade, syntes enligt statskontorets
mening skäl icke föreligga för beviljande av understöd åt Johansson.
Med hänvisning till vad generalpoststyrelsen oell statskontoret anfört
får utskottet, som funnit tillräckliga skäl i detta fall icke föreligga för beviljande
av pension, hemställa,
att förevarande motion 11:273 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Statens järnvägar.
6:o.
Förre banarbetaren vid statens järnvägar August Westerdahl. I en
den 9 mars 1934 dagtecknad proposition nr 246 har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, i punkten 4 föreslagit riksdagen medgiva,
att förre banarbetaren vid statens järnvägar August Westerdahl må, räk
-
Utskottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
nät från oell med den 1 januari 1934, under sin återstående livstid uppbära
en årlig pension av 504 kronor, att utgå av trafikmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Westerdahl är född den 20 december 1867 och således 66 år gammal;
samt att han under sammanlagt 16 år 17 dagar under tiden 23 september
1914—24 maj 1933 varit anställd såsom ban- och byggnadsarbetare vid
statens järnvägar (18:e bansektionen).
I motion II: 594 har herr Hage hemställt, »att riksdagen måtte med
anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 246, medgiva, att förre banarbetaren
vid statens järnvägar August Westerdahl må, räknat från och
med den 1 januari 1934, under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av 540 kronor, att utgå av trafikmedel».
tskottet. Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot storleken av det av
Kungl. Majit i förevarande fall föreslagna pensionsbeloppet, får avstyrka
bifall till ifrågavarande motion, i vad den skiljer sig från Kungl. Majlis
förslag.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen, nied bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning och med avslag å motionen
11:594, i vad den skiljer sig från Kungl. Majrts förslag,
må medgiva, att förre banarbetaren vid statens
järnvägar August Westerdahl må, räknat från och
med den 1 januari 1934, under sin återstående livstid
uppbära en årlig pension av 504 kronor, att utgå av
trafikmedel.
7 :o.
Renhållningsarbetaren vid statens järnvägar Lars Petter Nilsson Enge.
I motion 1:130 hemställa herrar Asplund och Sandström, »att riksdagen
måtte besluta att renhållningsarbetaren vid statens järnvägar i Luleå
Lars Petter Nilsson Enge måtte få från och med månaden näst efter den,
under vilken han entledigas från sitt arbete vid statens järnvägar, under
sin återstående livstid uppbära en pension eller ett understöd av samma
storlek som 1933 års riksdag tillerkände gårdskarlen vid universitetshuset
i Uppsala Gustaf Alfred Eriksson, d. v. s. 996 kronor per år».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Nilsson Enge är född den 19 augusti 1858 och alltså 75 år gammal;
att han under åren 1889—1908 innehade anställning i statens tjänst under
sammanlagt 19 år, därav 17 år vid statens järnvägar såsom nattvakt,
renhållningskarl och bromsare;
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
7
samt att lian under tiden från och med år 1909 såsom enskild företagare
enligt kontrakt och på eget ansvar ombesörjt renhållningen vid vissa statens
järnvägars lokaler i Luleå och å Svartön.
över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som
hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen, som ansett, att den tid, varunder Enge såsom enskild
företagare utfört arbete för statens järnvägars räkning, icke till
någon del kan tillgodoräknas honom för erhållande av pension, har anfört
följande:
Det i motionen åberopade precedensfallet, i vilket en vid universitetshuset
i Uppsala anställd, 75 år gammal gårdskarl blivit tillerkänd en årlig
pension, synes styrelsen icke vara jämförbart med nu föreliggande fall.
Av bankoutskottets utlåtande nr 34/1933 framgår nämligen, att utskottet
tillstyrkt Kungl. Maj:ts proposition örn pension till gårdskarlen, vilken
varit i universitetets tjänst anställd sedan den 1 oktober 1886, eller alltså
över 46 år, örn än hans avlöning utgått i form av timpenning, samt att
gårdskarlens arbetsåligganden bestått i renhållningen, inberäknat snöskottning
och sändning omkring ett flertal universitetet tillhöriga byggnader,
varjämte han i mycket stor utsträckning anlitats för förekommande
smärre reparationsarbeten i samtliga universitetet tillhöriga fastigheter
i Uppsala. Gårdskarlen får sålunda anses hava haft full daglig sysselsättning
för statens räkning, vilket däremot icke kan anses vara eller
hava varit fallet beträffande Enge genom det av honom på entreprenad
utförda arbetet.
Härjämte må framhållas, att Enge icke under någon tid varit anställd
vid statens järnvägsbyggnader, varför han — alldeles bortsett från anställningstiden
— icke kan ifrågakomma till erhållande av pension jämlikt
kungl, kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av
förmän och arbetare vid bland annat statens järnvägsbyggnader.
Såsom framgår av motionen har en av Enge tidigare hos styrelsen
gjord framställning örn att komma i åtnjutande av pension eller annat
understöd icke kunnat bifallas. Styrelsen ansåg sig sålunda jämväl förhindrad
tilldela sökanden understöd i form av gratifikation jämlikt
kungl, hrevet den 18 december 1925 angående bemyndigande för järnvägsstyrelsen
att bevilja gratifikationer. För att kunna komma i åtnjutande
av dylik gratifikation erfordras, förutom minst 20 års anställning vid
statens järnvägar, bland annat att vederbörande är i behov av understöd.
Den i ärendet företagna utredningen gav emellertid vid handen, att sökanden,
som hade endast 17 års tjänstetid vid verket, ej heller kunde anses
vara i behov av understöd. Av utredningen framgick nämligen
bland annat, att Enge — efter att hava blivit änkling den 5 mars 1926 —
är omgift sedan den 16 oktober 1931, att hans nuvarande hustru är ägare
till en fastighet, taxerad till 20,000 kronor för år 1933, att hustrun för
samma år var taxerad, enligt kommunalskattelagen till 1,740 kronors inkomst
av rörelse och enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
till 2,410 kronors inkomst, att hustrun vid äktenskapets
ingående genom äktenskapsförord såsom enskild egendom undantagit fast
och lös egendom till ett sammanlagt värde av 49,380 kronor, samt att Enge
själv för år 1933 taxerats, enligt kommunalskattelagen till inkomst av
''tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet’ av 1,660 kronor och enligt för
-
Utskottet.
8 Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
ordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt till inkomst av
1,590 kronor.
Med hänsyn dels därtill, att Enges anställning i statens tjänst icke omfattar
längre sammanlagd tidrymd än omkring 19 år, dels ock därtill, att
han genom sitt den 16 oktober 1931 ingångna äktenskap får anses hava
kommit i sådan ekonomisk ställning, att han icke är i ovillkorligt behov
av understöd från det allmännas sida i form av pension eller annat understöd,
anser sig styrelsen förhindrad att tillstyrka bifall till förevarande
motion.
Statskontoret har framhållit, att, då tiden efter år 1908 icke kunde tillgodoräknas
Enge såsom anställning vid statens järnvägar, på grund varav
hans sammanlagda tjänstetid i statens tjänst allenast uppginge till
19 år, och då några särskilda omständigheter i övrigt av beskaffenhet att
kunna motivera beviljande av pension eller understöd åt honom icke syntes
vara för handen, statskontoret funne sig, under särskilt betonande av
den långa tid, som förflutit, sedan Enges statsanställning upphört, böra
avstyrka bifall till motionen.
Då Nilsson Enge redan år 1908 avgått från sin anställning i statens
tjänst och då det arbete, han därefter utfört för statens järnvägars räkning,
icke är av beskaffenhet att kunna räknas honom tillgodo för erhållande
av statspension, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till
föreliggande framställning.
Utskottet hemställer således,
att förevarande motion 1:130 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
8:o.
Förre kontorsbiträdet Frans Edvard Strömstedt. I motion 11:18 hemställer
herr Nyblom, »att riksdagen måtte från och med budgetåret 1934/
1935 bevilja förre kontorsbiträdet Frans Edvard Strömstedt en årlig pension
å det belopp, som han med hänsyn till inbetalda pensionsavgifter skäligen
kan vara berättigad till.»
Av tillgängliga handlingar inhämtas,
att Strömstedt är född den 3 oktober 1878 och alltså 55 år gammal;
att han den 14 maj 1900 erhöll anställning såsom extra stationskarl vid
statens järnvägar;
att han den 1 december 1902 konstituerades och förordnades till ordinarie
stationskarl och den 15 oktober 1912 till kontorsbiträde vid statens järnvägar;
att
han på egen begäran erhöll avsked från sistnämnda befattning med
utgången av oktober månad 1918;
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
9
saint att, sedan Strömstedt hos järnvägsstyrelsen gjort framställning örn
att erhålla pension från statens järnvägar, styrelsen i skrivelse den 2 maj
1930 meddelat honom, att möjlighet härtill icke funnes samt att styrelsen
därför funnit hans framställning icke föranleda till någon åtgärd.
Enligt de för statens ordinarie befattningshavare inom olika förvaltningsområden
gällande pensionsbestämmelserna kräves för erhållande av
statspension, att befattningshavaren varit i statens tjänst intill uppnådd
pensionsålder, där han ej på grund av sjukdom nödgats avgå dessförinnan.
Enligt vad utredningen giver vid handen avgick Strömstedt redan år 1918
vid 40 års ålder på egen begäran från sin anställning såsom kontorsbiträde
vid statens järnvägar. Vid sådant förhållande är han icke berättigad erhålla
någon pension, icke ens på grund av de av honom erlagda pensionsavgifterna.
Då utskottet för sin del icke kan förorda ett avsteg från ovanberörda
pensioneringsprinciper, får utskottet avstyrka bifall till den föreliggande
motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 18 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
9:o.
Ban- och byggnadsarbetaren Karl Herman Pettersson. I motion II: 58
hemställer herr Bäcklund, »att riksdagen må medgiva, att ban- och byggnadsarbetaren
Karl Herman Pettersson, Mölltorp, Skaraborgs län, må
från och med den 1 juli 1934 under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten eller av statens järnvägars trafikmedel uppbära en årlig
pension av 996 kronor».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Pettersson är född den 29 oktober 1874 och alltså 59 år gammal;
att han under tiden 27 april 1894—30 april 1897 var anställd såsom volontär
vid Västernorrlands regemente;
att han under åren 1897—1933 under sammanlagt 33 år 273 dagar innehade
anställning vid statens järnvägar, där han fortfarande är anställd;
att han under tiden 12 december 1922—22 december 1923 var anställd
vid ammunitionsfabriken i Karlsborg;
samt att han enligt ett den 28 december 1933 dagtecknat läkarintyg är
för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin befattning vid statens
järnvägar.
över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som
hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har ansett, att Pettersson, med hänsyn till hans långa
tjänstetid och då han, som vore 59 år gammal, enligt läkarintyg vore
oförmögen att vidare fullgöra arbete vid statens järnvägar, borde kom
-
Vtskottet.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
Utskottet.
ma i åtnjutande av ett årligt understöd under sin återstående livstid.
Detta understöd syntes styrelsen lämpligen böra utgå i form av pension
och avpassas i anslutning till de grunder, som innefattades i kungörelsen
den 8 november 1918 angående pensionering av förmän och arbetare vid
bland annat statens järnvägsbyggnader. Understödet borde alltså, med
tillämpning jämväl av kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser
örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i
statens tjänst m. fl. pensionärer, bestämmas till högst 900 kronor årligen,
att utgå av trafikmedel från och med månaden näst efter den, varunder
Petterssons anställning vid statens järnvägar komme att upphöra.
Statskontoret har ansett sig på av järnvägsstyrelsen anförda skäl höra
tillstyrka, att Pettersson tillerkändes en årlig pension av 900 kronor att
utgå från och med månaden näst efter den, varunder hans anställning
hos statens järnvägar upphörde.
På av järnvägsstyrelsen anförda skäl anser utskottet sig böra tillstyrka,
att Pettersson tillerkännes en pension av trafikmedel å 900 kronor, att utgå
från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 58, må medgiva, att ban- och byggnadsarbetaren
Karl Herman Pettersson må från och med månaden
näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension
av 900 kronor, att utgå av trafikmedel.
10: o.
Ban- och byggnadsarbetarna Johan August Karlsson Vilén, Johan Fredrik
Hallberg-Holm, Aron Benjaminsson och Lars Petter Johansson. I motion
II: 59 hemställer herr Bäcklund, »att riksdagen må medgiva, att en
var av ban- och byggnadsarbetarna Johan August Karlsson Vilén, Häjentorp,
Stenkullen, Lerums socken; Johan Fredrik Hallberg-Holm, Domkyrko
församling i Göteborg; Aron Benjaminsson, Holmne, Lerums socken, och
Lars Petter Johansson, Falköping, må från och med den 1 januari 1934
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten eller av statens
järnvägars trafikmedel uppbära en årlig pension av 852 kronor, dock med
avdrag för en Karlsson Vilén tillkommande årlig livränta för skada i järnvägstjänsten
av 377 kronor 44 öre».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Karlsson Vilén,
att han är född den 1 mars 1875 och alltså 59 år gammal;
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
11
att lian under icke närmare angivna tider åren 1895—1897 arbetade vid
fästningsbyggnaderna i Karlsborg, Oskar Fredriksborg oell Vaxholm;
att han under olika tider åren 1898—1910 och 1913—1918 hade anställning
i ban- och byggnadsarbeten vid statens järnvägar;
att han under tiden 23 februari 1911—15 maj 1913 var anställd såsom arbetare
vid Porjus kraftverksbyggnad;
att hail innehade anställning vid statens järnvägar såsom vägvakt under
följande tider, nämligen 26 januari—22 februari, 18 mars, 19 april—5 maj,
25 juni—5 juli, 23 juli—7 augusti, 1 oktober—22 oktober 1928 och 12 december
1928—5 januari 1929;
samt att han lämnade sistnämnda anställning på grund av sjukdom;
beträffande Hallberg-Holm,
att han är född den 28 april 1865 och alltså 69 år gammal;
att han var anställd såsom båtsman under 13 år 8 månader, därav enligt
egen uppgift i effektiv tjänst omkring 9 år;
att han var anställd såsom banarbetare vid statens järnvägar omkring
15 år;
samt att han var anställd vid södra Sveriges statsarbeten under omkring
2 år;
beträffande Benjaminsson,
att han är född den 25 december 1864 och alltså 69 år gammal;
samt att han åren 1913—1932 innehade anställning såsom ban- och byggnadsarbetare
vid statens järnvägar under sammanlagt 16 år 277 dagar; och
beträffande Johansson,
att han är född den 9 juni 1862 och alltså nära 72 år gammal;
samt att han åren 1906—1933 hade anställning såsom ban- och byggnadsarbetare
under sammanlagt 16 år 233 dagar.
Över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som
hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har anfört följande:
Vilén har tidigare vid tre särskilda tillfällen, senast år 1932, gjort framställningar
hos styrelsen örn erhållande av pension eller understöd. Enär
Viléns tjänstetid icke kunde anses vederbörligen styrkt ens i den omfattning,
som erfordras för erhållande av gratifikation, eller alltså minst 20 år,
har styrelsen emellertid icke ansett sig kunna bifalla ifrågavarande framställningar.
I detta sammanhang må framhållas, att den anställningstid,
som finnes angiven i den vid motionen i avskrift fogade promemorian från
styrelsens byggnadsbyrå, icke kan i dess helhet tillgodoräknas Vilén. Uppgifterna
i det i promemorian omförmälda arbetarregistret äro nämligen
i vad de avse tid före år 1916, då ifrågavarande register upprättades, lämnade
av arbetarna själva och kunna därför godtagas endast i den mån, de
styrkas genom hefälsintyg eller arbetar journaler.
Med hänsyn härtill har styrelsen funnit Viléns uppgivna anställningstid
vid statens järnvägsbyggnader vederbörligen styrkt i en omfattning av
allenast 10 år. Härtill kommer 2 */= års arbetsanställning vid Porjus krafts
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
Utskottet.
versbyggnad och 1 års vägvaktstjänst vid statens järnvägar, vadan Viléns
sammanlagda styrkta tjänstetid uppgår till 13 V* år. Denna tid synes
styrelsen alltför kort för att kunna motivera pension av statsmedel.
Beträffande Hallberg-Holm framgår av handlingarna i ärendet, att han
varit anställd såsom banarbetare vid statens järnvägar omkring 15 år, såsom
båtsman vid kungl, flottan närmare 14 år, därav enligt egen uppgift
i effektiv tjänst omkring 9 år, samt slutligen vid Södra Sveriges statsarbeten
något över 2 år. Hallberg-Holms sammanlagda tjänstetid torde sålunda
kunna skattas till 26 år. Med hänsyn härtill och då Hallberg-Holm på
grund av sin ålder icke torde för framtiden kunna försörja sig genom eget
arbete synes det styrelsen billigt, att han beredes pension i enlighet med
motionärens hemställan.
Vad slutligen angår Benjaminsson och Johansson så uppgår enligt vad
handlingarna i ärendet utvisa anställningstiden icke för någon av dem till
fullt 17 år. Med hänsyn härtill anser styrelsen dem icke böra ifrågakomma
till erhållande av understöd av statsmedel.
Därest riksdagen likväl skulle finna något understöd billigtvis böra beviljas,
synes detta böra utgå med sådant årligt belopp, att detsamma, inklusive
dyrtidstillägg, kommer att något understiga vad som högst kunnat
ifrågakomma såsom gratifikation enligt kungl, brev den 18 december
1925 angående bemyndigande för järnvägsstyrelsen att bevilja gratifikationer,
eller 500 kronor.
Statskontoret har anfört följande:
Järnvägsstyrelsen har beträffande Vilén framhållit, att av hans uppgivna
anställningstid i statens tjänst allenast 13 V» år vederbörligen
styrkts, och att denna tid syntes styrelsen alltför kort för att kunna motivera
beviljande av pension av statsmedel. Statskontoret, som ansluter sig
till vad av järnvägsstyrelsen anförts, anser sig böra avstyrka bifall till
motionen i denna del.
Av handlingarna i förevarande ärende framgår vidare, att HallbergHolm
innehar en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av 26 år.
Det synes statskontoret vid sådant förhållande skäligt att åt honom beviljas
någon pension av statsmedel. Mot det i motionen föreslagna pensionsbeloppet,
852 kronor, har statskontoret intet att erinra.
Beträffande arbetarna Benjaminsson och Johansson framgår av utredningen
i ärendet, att anställningstiden för envar av dem icke uppgår till
fullt 17 år. Denna tjänstetid synes ämbetsverket för kort för att kunna
föranleda beviljande av pension åt dem. På grund härav anser sig statskontoret
icke kunna tillstyrka bifall till motionärens förslag härutinnan.
Av handlingarna i föreliggande ärende framgår, att Karlsson Viléns
vederbörligen styrkta tjänstetid i statsanställning uppgår till allenast
13 Vs år. I likhet med myndigheterna finner utskottet denna tid för kort
för att kunna motivera beviljande av pension av statsmedel. Utskottet
anser sig därför icke kunna tillstyrka bifall till motionen i denna del.
Vad beträffar Hallberg-Holm utvisa handlingarna, att han varit anställd
såsom banarbetare vid statens järnvägar omkring 15 år, såsom båtsman
under 13 år 8 månader, därav enligt egen uppgift i effektiv tjänst
omkring 9 år, samt vid södra Sveriges statsarbeten under omkring 2 år.
Med hänsyn härtill synes det utskottet skäligt, att någon pension av stats
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
13
medel beviljas honom. Det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet,
852 kronor, har icke givit utskottet anledning till erinran.
Av utredningen i ärendet inhämtas vidare, att anställningstiden för envar
av Benjaminsson och Johansson uppgår till närmare 17 år. Då beträffande
dessa arbetare ungefär likartade förhållanden föreligga som i
det under punkten 6 här ovan omförmälda ärendet, anser utskottet sig
böra tillstyrka, att envar av dem tilldelas en årlig pension å 504 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
1) att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 59, må medgiva, att ban- och byggnadsarbetarna
Johan Fredrik Hallberg-Holm, Aron Benjaminsson
och Lars Petter Johansson må från och med den 1 januari
1934 under sin återstående livstid av trafikmedel
uppbära årliga pensioner med följande belopp, nämligen
Hallberg-Holm 852 kronor samt vardera av Benjaminsson
och Johansson 504 kronor;
2) att förevarande motion II: 59, i vad den avser
pension åt ban- och byggnadsarbetaren Johan August
Karlsson Vilén, icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
ll:o.
Arbetaren Carl Reinius Erlandsson. I motion II: 259 har herr Hage
hemställt, att riksdagen måtte tillerkänna arbetaren Carl Reinius Erlandsson
i Luleå ett årligt understöd eller pension av lämplig storlek.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Erlandsson är född den 27 november 1868 och alltså 65 år gammal;
att han innehaft anställning vid statens järnvägars maskinavdelning under
följande tidsperioder: dels såsom fast anställd verkstadsarbetare under
tiden 29 mars 1894—11 januari 1914, dels ock såsom tillfällig hantlangare
under perioderna 2 juni 1914—20 oktober 1914, 10 juni 1915—20 november
1915, 8 maj 1916—20 november 1916, 2 maj 1917—23 november 1917 och
21 maj 1918—22 november 1918;
samt att han sedan den 1 december 1933 åtnjuter en årlig pension från
Luleå stad till belopp av 517 kronor.
Över motionen har ritskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som
hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har funnit, att Erlandsson visserligen haft så lång
anställning vid statens järnvägar, att han, under förutsättning av medellöshet,
kunnat tilldelas en årlig gratifikation av 500 kronor jämlikt kungl,
brev den 18 december 1925 angående bemyndigande för järnvägsstyrelsen
att bevilja gratifikationer. Av handlingarna i ärendet framginge emeller
-
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
Utskottet.
tid att Erlandsson från Luleå stad åtnjöte en årlig pension av 517 kronor,
varför lian sålunda icke kunde anses vara medellös.
Än vidare vore emellertid att märka, att Erlandsson, som nu vore 65 år
gammal, redan för 20 år sedan på egen begäran slutade sin anställning
såsom fast anställd verkstadsarbetare vid statens järnvägar, samt att han,
som därefter under vissa tidsperioder innehaft tillfällig anställning vid
statens järnvägar, vid upphörandet av hans senaste dylika anställning icke
uppnått högre levnadsålder än 50 år och ej heller då varit på grund av
sjukdom oförmögen till arbete.
Med hänsyn till sålunda angivna förhållanden ansåge sig styrelsen böra
avstyrka bifall till motionen.
Därest riksdagen likväl skulle finna skäl tilldela Erlandsson något understöd,
syntes detta böra utgå med sådant årligt belopp, att detsamma,
inklusive dyrtidstillägg, icke komme att överstiga vad som högst kunnat
ifrågakomma enligt berörda kungl, brev, eller 500 kronor. Understödet
torde under denna förutsättning lämpligen böra fastställas till 432 kronor.
Statskontoret har erinrat, att, enligt vad handlingarna utvisade, Erlandsson
tidigare innehaft fast anställning såsom verkstadsarbetare vid
statens järnvägar men år 1914 avgått från densamma. Erlandsson hade
sedermera under vissa tidsperioder varit anställd såsom hantlangare vid
statens järnvägar. Efter utgången av år 1918 hade han emellertid icke
fullgjort något arbete i statens tjänst. Med hänsyn härtill och i överensstämmelse
med hittills tillämpad praxis ansåge sig statskontoret icke
kunna tillstyrka, att pension eller understöd av statsmedel skulle tillerkännas
Erlandsson.
På av statskontoret anförda skäl anser sig utskottet böra avstyrka bifall
till den gjorda framställningen.
Utskottet hemställer således,
att förevarande motion II: 259 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
12:o.
Förre banarbetaren Alfred Hansson. I motion II: 268 hemställer herr
Lövgren, »att förre banarbetaren Alfred Hansson i Buddbyn, Överluleå,
med adress Åträsk, Holmfors, av riksdagen beviljas en årlig pension till
så högt belopp, som vanligen brukar utgå till f. d. arbetare i statens tjänst
med längre anställningstid än 25 år».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hansson är född den 11 juli 1869;
att han var anställd vid fästnings- och kasernbyggnaderna i Boden under
tiden 16 januari—26 april 1902;
att han åren 1922—1932 under en sammanlagd tid av 6 år innehade anställning
vid statens järnvägars 24:e bansektion;
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
15
att han under åren 1903—1918 arbetade vid statens järnvägar med snickeriarbete
och annat förekommande arbete sammanlagt högst 8 år;
samt att han dessutom enligt intyg av arbetskamrater under åren 1891—
1894 bade anställning vid statens järnvägar och statens järnvägsbyggnader
under vissa tidsperioder, utgörande sammanlagt omkring 2 år.
Över motionen bar utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som
hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen bar anfört, att, enär Hanssons sammanlagda anställningstid
i statens tjänst, trots välvillig beräkning, icke kunde uppskattas
till mer än 16 år, styrelsen funne icke tillräckliga skäl föreligga för beredande
åt honom av pension av statsmedel. Skulle sådan förmån ändå av
billighetsskäl beviljas, syntes densamma böra utgå med sådant årligt belopp,
att detsamma, inklusive dyrtidstillägg, komme att något understiga
vad som högst kunnat ifrågakomma såsom gratifikation enligt kungl,
brev den 18 december 1925 angående bemyndigande för järnvägsstyrelsen
att bevilja gratifikationer, eller 500 kronor.
Statskontoret, som i likhet med järnvägsstyrelsen ansett, att Hanssons
tjänstetid vore för kort för att pension skulle kunna beviljas honom, har
funnit sig böra avstyrka bifall till motionärens förslag.
Enligt utskottets mening bar i förevarande ärende icke förebragts utredning
örn tjänstgöring i den omfattning, att densamma bör föranleda
beslut örn pension. På grund bärav avstyrker utskottet åtgärd i anledning
av motionen och hemställer,
att förevarande motion 11:268 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
13:o.
Förre banarbetaren Petter Alfred Eriksson. I motion II: 269 hemställer
herr Lövgren, »att riksdagen ville bevilja förre banarbetaren Petter Alfred
Eriksson pension till det belopp, som brukar utgå till arbetare i statens
tjänst efter 25 års anställningstid».
Av utredningen i ärendet inhämtas,
att Eriksson är född den 11 maj 1873;
att han under icke närmare angivna tider åren 1897—1898 oell 1901—1909
var anställd såsom säsongarbetare vid statens järnvägar;
samt att han under åren 1910—1922 bade anställning dels vid Bodens
fästnings- och kasernbyggnader, dels ock vid statens järnvägar.
över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som
hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har anfört följande:
Utskottet.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
Utskottet.
En granskning av utredningen i ärendet giver vid handen, att anställning
i statstjänst kan anses, välvilligt räknat, vederbörligen styrkt endast
i vad angår åren 1910—1922 samt delar av åren 1897—1898 och 1901—1909,
vilken tid torde kunna skattas till högst 18 år, varav 10 år vid statens
järnvägar och 8 år vid Bodens fästnings- och kasernbyggnader. Dessutom
utvisar ett tidigare till styrelsen ingivet intyg, utfärdat av rullföringsbefälhavaren
i Boden, att Eriksson varit fast anställd såsom volontär vid
Norrbottens regemente under tiden 1 juni 1894—1 juni 1897. Eriksson har
vidare företett ett av snickaren J. F. Boström i Boden avgivet intyg, enligt
vilket Eriksson skulle hava arbetat vid statens järnvägars järnvägsbrobygge
över Lule älv åren 1891—1892. Vid genomgåendet av å styrelsens
hyggnadsbyrå förvarade arhetarjournaler hava emellertid inga uppgifter
angående Erikssons anställning vid statens järnvägsbyggnader kunnat
återfinnas, varför sistberörda intyg icke kan tillerkännas något vitsord.
Vad slutligen angår åren 1923—1926 framgår av handlingarna, att
Eriksson under dessa år varit i enskild tjänst.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner styrelsen Erikssons anställningstid
knappast kunna motivera tilldelande av pension av statsmedel.
Härtill kommer emellertid även, att Eriksson, som icke uppnått högre levnadsålder
än 60 år, icke, såvitt av handlingarna i ärendet framgår, är på
grund av sjukdom oförmögen att bidraga till sitt uppehälle genom eget
arbete.
Statskontoret har framhållit, att det enligt ämbetsverkets mening syntes
i viss mån tveksamt, huruvida icke i förevarande sammanhang någon
hänsyn borde tagas till att Eriksson, såsom järnvägsstyrelsen uppgivit,
varit anställd såsom volontär. Då emellertid Eriksson, som uppnått en
levnadsålder av ej fullt 61 år, icke, såvitt handlingarna i ärendet utvisade,
vore oförmögen till arbete, syntes tillräckliga skäl för närvarande icke
föreligga för beviljande av pension åt honom.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner utskottet tillräckliga
skäl i detta fall icke föreligga för beviljande av pension.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion 11:269 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Domänverket.
14: o.
Förre icke-ordinarie jägmästaren Werner Herman Reinhold von Arnold
(förhöjd förtidspension). I en till riksdagen avlåten, den 23 februari
1934 dagtecknad proposition nr 183 har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förre icke-ordinarie
jägmästaren Werner Herman Reinhold von Arnold må, räknat från och
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
17
med den 1 januari 1934, komma i åtnjutande av förtidspension, varom
idrmäles i Kungl. Maj:ts brev den 14 juni 1933 angående indragning av
viss personal vid domänverket m. m., med belopp, som enligt nämnda
brev tillkommer befattningshavare å extra stat i 12:e lönegraden.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att von Arnold är född den 25 oktober 1886 och således 47 år gammal;
att han tjänstgjort inom domänverket under tiden 30 juni 1914—31 december
1933, då han erhöll avsked med förtidspension, sammanlagt 19 år
8 dagar, varav 9 år 11 månader 1 dag såsom tillförordnad jägmästare;
att von Arnold under tiden från och med den 1 december 1930 uppburit
avlöning med 7,422 kronor för år, motsvarande avlöning enligt 12:e lönegraden
21:a löneklassen, lönegrupp D, i löneplanen för tjänstemän å extra
stat vid lokalförvaltningen inom domänverket;
samt att den von Arnold enligt av Kungl. Majit den 14 juni 1933 fastställda
grunder för tiden från och med den 1 januari 1934 tillkommande
förtidspensionen av domänstyrelsen beräknats till 2,768 kronor för år,
motsvarande V» av lönen på A-ort i högsta löneklassen i tjänstegrupp 7
i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän jämte enligt nyssnämnda grunder
utgående tillägg med 45 kronor för vart och ett av de 7 år, varmed
von Arnolds tjänstetid överstiger 12 år.
Domänstyrelsen har anfört, att styrelsen funne det skäligt, att von Arnold
komme i åtnjutande av förtidspension med belopp, som svarade mot
den ställning i löneavseende, han vid avskedet innehaft såsom tillförordnad
jägmästare med avlöning jämlikt för befattningshavare å extra stat
gällande grunder. 1 anslutning härtill har styrelsen hemställt, att von
Arnold vid beräkning av förtidspension, varom förmäles i Kungl. Majlis
brev deli 14 juni 1933, måtte anses tillhöra 12:c lönegraden för befattningshavare
å extra stat samt i enlighet härmed tillerkännas förtidspension
till belopp av 4,(120 kronor för år (''/« X 8,100 -[- 7 X 60 = 4,020).
Utskottet biträder Kungl. Majlis förslag oell hemställer förty,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande
proposition.
15:o.
Förre extra jägmästaren Carl Esaias Sahlberg. I en den 9 mars 1934
dagtecknad proposition nr 246 bär Kungl. Majit, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva, att förre extra
jägmästaren Carl Esaias Sahlberg må, räknat från och med den 1 januari
1934, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 1,200 kronor,
att utgå av statens domäners fond.
Ilihang till riksdagens protokoll 1934. S sami. Nr 43 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
IS
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Sahlberg är lödd den 6 juli 1876 oell således uppnått en levnadsålder
av 57 år;
att Sahlberg, som den 19 november 1903 antagits till extra jägmästare
i Bergslagsdistriktet, under tiden, den 15 januari 1904—23 mars 1905 innehaft
särskilda förordnanden såsom assistent hos överjägmästaren i samma
distrikt samt i Askersunds och Örebro revir samt från och med den
24 mars 1905 intill utgången av 1908 varit förordnad såsom assistent med
arvode i Dalslands revir;
att han antagits till e. o. tjänsteman hos domänstyrelsen den 25 januari
1909 samt under åren 1909 och 1910, med undantag av sammanlagt 11 V->
månader, varunder han åtnjutit sjukledighet, tjänstgjort såsom amanuens;
att han efter utgången av år 1910 på grund av sjukdom icke kunnat
mottaga förnyat amanuensförordnande hos domänstyrelsen;
att han sedan år 1911 i sitt hem verkställt renovationer av skogsiudelningsplaner
m. m. för domänstyrelsens räkning, vilket arbete genom omläggning
av skogsindelningsarbetet år 1930 i hög grad reducerats och
efter 1933 års utgång fullständigt upphört;
att Sahlbergs inkomster av arbete för domänstyrelsens räkning under
år 1928 uppgått till ett belopp av 5,089 kronor, varefter hans inkomster
under de följande åren successivt minskats och år 3933 uppgått till allenast
omkring 300 kronor;
att han sedan många år lider av svårartad neurasteni med agorafobi
(torgskräck), vilken sjukdom gör honom oförmögen att försörja sig med
arbete;
samt att enligt av kommunalstämmans samt kommunalnämndens ordförande
i Viby socken utfärdat intyg Sahlberg, som haft sitt uppehälle
uteslutande av den inkomst, lian erhållit genom hemarbete för domänverkets
räkning, är medellös oell för sitt uppehälle i behov av största möjliga
understöd eller pension.
Med biträdande av Kungl. Majda förevarande framställning hemställer
utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande
framställning.
16 :o.
E. o. kronojägaren Nils Johan August Jakobsson. I punkten 6 av förevarande
proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att
e. o. kronojägaren i Pärlälvens (Jokkmokks) revir Nils Johan August
Jakobsson må från och med dagen näst efter den, då hans anställning
inom domänverket upphör, under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av 1,152 kronor, att utgå av statens domäners fond.
Bankoutskottels utlåtande Nr 43.
19
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Jakobsson är född den 5 juli 1868 och således 65 år gammal;
att lian under tiden 7 november 1906 — 6 september 1907 varit extra bevakare
med arvode inom Jokkmokks revir;
att lian från och med den 7 september 1907 till och nied utgången av år
1920 varit förordnad såsom extra kronojägare med arvode och under tiden
därefter såsom e. o. kronojägare inom Jokkmokks (numera Pärlälvens) revir;
att lian under tidell för sin anställning i domänverkets tjänst efter särskilda
förordnanden uppehållit kronojägartjänst i nyssnämnda revir linder
sammanlagt 17 år 7 månader 5 dagar, varav i oavbruten följd under en
tid av 17 år 6 månader 5 dagar, nämligen från och med ingången av år
1916 till och med den 5 juli 1933, då lian på grund av sjukdom frånträtt
förordnandet;
att lian således kan åberopa en tjänstetid vid domänverket av 27 år;
samt att han är placerad i tjänstegrupp 5, lönegrupp F, löneklass VII, i
löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid domänverket med en årslön
av 3,180 kronor förutom dyrtidstillägg.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande
framställning.
17: o.
E. o. kronojägaren Oscar Öhlund. X punkten 7 av samma proposition
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att e. o. kronojägaren i
Älvsby revir Oscar Öhlund må från och med dagen näst efter den, dä
hans anställning inom domänverket upphör, under sin återstående livstid
uppbära en årlig pension av 1,404 kronor, att utgå av statens domäners
fond.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Öhlund är född den 12 augusti 1868 och således uppnått en levnadsålder
av 65 år;
att han under åren 1901—1911 varit extra bevakare med arvode inom
Älvsby revir samt under nämnda år innehaft förordnanden såsom t. 1.
kronojägare under sammanlagt 9 månader 10 dagar;
att han under åren 1912—1920 varit förordnad såsom extra kronojägare
med arvode inom Älvsby revir samt från och nied ingången av år 1921
innehaft förordnande såsom e. o. kronojägare inom samma revir;
att han således kan åberopa en tjänstetid vid domänverket av 33 år;
samt att han såsom placerad i tjänstegrupp 5, lönegrupp D, löneklass
VII, i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid domänverket sedan
(leii 1 juli 1929 varit berättigad till en årslön av 2,940 kronor förutom dyrtidstillägg.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning ina
vinna riksdagens bifall.
18: o.
Förra skrivbiträdet å Gripsholms revirexpedition Eugenia Josefina
(Jenny) Hallberg. Kungl. Maj:t har i punkten 8 av förevarande proposition
nr 246 föreslagit riksdagen medgiva, att förra skrivbiträdet å Gripsholms
revirexpedition Eugenia Josefina (Jenny) Hallberg må från oell
med månaden näst efter den, varunder hon lämnat sin anställning å revirexpeditionen,
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av
1,008 kronor, att utgå av statens domäners fond.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hallberg är född den 15 mars 1870 oell således 64 år gammal;
att hon av vederbörande jägmästare varit anställd såsom skrivbiträde å
Gripsholms revirexpedition under tillhopa omkring 21 år, nämligen från
och med år 1905 till början av år 1913 samt under tiden 1 januari 1921—
31 december 1933, från vilken sistnämnda dag reviret enligt beslut av
Kungl. Majit indragits;
att Hallberg under åren 1917—1920 tjänstgjort ä bränslekommissionens
distriktsbyrå i Mariefred;
att hon såsom''biträde å revirexpeditionen under de senaste feni åren åtnjutit
en avlöning av 2,496 kronor för år, varå dyrtidstillägg ej utgått;
samt att nämnda avlöning av vederbörande jägmästare utbetalts av medel,
som ställts till hans förfogande för bestridande av kostnader för skrivarbete.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande
framställning.
Stockholm den 7 maj 1934.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD AKERBERG.
21
Banltoutskotiets utlåtande Nr 43.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Stendahl, Ström i Lidköping.
Hodin och Silfverstolpe; dock att herr Silfverstolpe icke deltagit i behandlingen av punkterna
1—3;
från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, I.auren, Hyberg, Paulsen, Wikström,
Andersson i Falkenberg oell Severin.
Reservationer:
vid punkten 4 (ang. pension åt förra städerskan vid Tidaholms postkontor
Karolina Josefina Vilhelmina Skoglund):
av herrar Åkerberg, Ström i Lidköping, Bäcklund, Paulsen, Åndersson
i Falkenberg och Severin, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslagbort
hava följande lydelse:
»Under hänvisning till vad utskottet hemställt i sitt utlåtande nr 42,
punkterna 32 och 38, i fråga örn pensionering av två städerskor, tillstyrker
utskottet, att pension jämväl beviljas i nu förevarande fall, som synes
vara i allt väsentligt jämförligt med de först avsedda två fallen.
Skoglund har under en tid av 16 år utfört städningsarbete vid Tidaholms
postkontor, och hennes dagliga arbetstid har haft samma omfattning, som
i regel gäller för städerskor. Beträffande pensionens storlek får utskottet
föreslå ett belopp av 300 kronor.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 262, må medgiva, att förra städerskan vid Tidaholms
postkontor Karolina Josefina Vilhelmina Skoglund
må från och med den 1 januari 1934 under sin
återstående livstid uppbära en årlig pension av 300
kronor, att utgå av postmedel;» samt
vid punkten 10, mont. 2) (ang. pension åt lian- oell byggnadsarbetaren
Johan August Karlsson Vilén):
av herr Backt imil.
3
Bihang lill riksdagens protokoll 19114. X sami. Nr 49.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:279 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar angående pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande verks medel m. m. a1 i texten