Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärd för bevarande av förre lokomotivmästaren A. Larssons delaktighet i enskilda järnvägarnas pensionskassa, dels ock väckt motion örn understöd åt Larsson m. m.

1934-05-15 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1934:54, Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärd för bevarande av förre lokomotivmästaren A. Larssons delaktighet i enskilda järnvägarnas pensionskassa, dels ock väckt motion örn understöd åt Larsson m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

1

Nr 54.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1934 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående

åtgärd för bevarande av förre lokomotivmästaren A.

Larssons delaktighet i enskilda järnvägarnas pensionskassa,

dels ock väckt motion örn understöd åt Larsson

m. m.

I en den 9 mars 1934 dagtecknad proposition nr 249, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, bar Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen bemyndiga fullmäktige i

riksgäldskontoret att från förslagsanslaget till riksgäldskontoret: övriga

omkostnader bestrida för förre lokomotivmästaren vid Varberg—Ätrans

järnväg Anton Larssons delaktighet i enskilda järnvägarnas pensionskassa

stadgade avgifter till kassan, intill dess rätt till pension från kassan må

tillkomma Larsson.

I skrivelse den 2 februari 1933 bänsköto fullmäktige i riksgäldskontoret

till Kungl. Maj:ts prövning en bos fullmäktige gjord framställning örn

understöd eller pension åt, bland andra, förre lokomotivmästaren vid Varberg—Ätrans

järnvägsaktiebolag Anton Larsson. I nämnda skrivelse anförde

fullmäktige bland annat följande:

Varberg—Ätrans järnvägsaktiebolag bade i oktober 1931 avträtt sina

tillgångar till konkurs, varefter järnvägen å exekutiv auktion inropats av

riksgäldskontoret och hade sedermera utarrenderats till ett av Halmstad—

Nässjö järnvägsaktiebolag för ändamålet bildat bolag, Varberg—Kinnareds

Trafikaktiebolag. Med undantag för Larsson bade samtliga befattningshavare

vid ifrågavarande järnväg, frånsett viss extra personal, kunnat

beredas anställning hos Varberg—Kinnareds Trafikaktiebolag.

Fullmäktige ville meddela, att Larsson, som vore född den 22 maj

1879, vore delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa för ett

belopp av 4,700 kronor för år; att i anledning därav utgående pensionsavgifter

till kassan erlagts av järnvägsbolaget med kronor 46:41 och

av Larsson med kronor 42:19 för månad ; att jämlikt reglementet för kassan

Larsson skulle äga åtnjuta pension vid uppnådda 63 levnadsår eller, om

de nödiga förutsättningarna härför då förelåge, vid 60 års ålder till ett

belopp av 3,290 kronor; att Larsson från konkursförvaltningen, som han

även efter järnvägens utarrendering biträtt med vissa arbeten, uppburit

avlöning till den 1 februari 1933; samt att det bland annat med hänsyn

till Larssons hälsotillstånd ej varit riksgäldskontoret möjligt att oaktat

upprepade försök anvisa honom någon lämplig anställning.

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 8 sami. Nr 54.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

Fullmäktige ville för sin del föreslå, att understöd av statsmedel bereddes

Larsson dels genom tillerkännande åt honom av pension till belopp av 3,290

kronor för år, dels ock genom årlig utbetalning till enskilda järnvägarnas

pensionskassa av 1,063 kronor 20 öre för vidmakthållande av hans rätt till

pension hos kassan.

Fullmäktiges framställning avstyrktes av järnvägsstyrelsen och statskontoret.

Sedan fullmäktige erfarit, att ärendet ej komme att av Kungl. Maj:t

föreläggas 1933 års riksdag, återkallade fullmäktige sin hos Kungl. Maj:t

gjorda framställning samt hänsköto i stället genom skrivelse den 18 maj 1933

frågan örn understöd åt Larsson till bankoutskottets prövning, varvid fullmäktige

bland annat framhöllo, att av företedda intyg framginge, att

Larsson på grund av sviter efter magsår vore oförmögen till kroppsarbete,

att hans hustru på grund av svårt hjärtfel vore oförmögen till allt arbete

och att Larsson icke ägde kapital, livränta, understöd eller annat, som

kunde bidraga till hans och hans hustrus försörjning.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande nr 58 anförde 1933 års bankoutskott

i huvudsak följande:

Självfallet måste stor tvekan råda, huruvida årligt understöd från statens

sida i ett fall som det föreliggande borde ifrågakomma. På ett ståndpunktstagande

i denna fråga, vars bedömande i första hand borde ankomma på

Kungl. Maj:t, ansåge sig utskottet emellertid icke behöva ingå. Av vad tillgängliga

handlingar innehölle rörande Larssons hälsotillstånd ville det nämligen

förefalla, som örn Larsson sannolikt skulle uppfylla stadgade förutsättningar

för erhållande av avkortad invalidpension enligt bestämmelserna

i § 6 mom. 1 c) i gällande reglemente för enskilda järnvägarnas pensionskassa.

Frågan örn Larssons rätt till sådan pension syntes utskottet böra

underkastas prövning i vederbörlig ordning. För att icke Larssons pensionsrätt

skulle förverkas genom försummad avgiftsbetalning hade utskottet

emellertid, i betraktande av att Larsson syntes befinna sig i utblottat tillstånd,

ansett sig böra förorda, att staten åtoge sig att tillsvidare erlägga

de för Larssons delägarskap stadgade avgifterna, dock längst intill den

1 juli 1934.

Med bifall till utskottets hemställan beslöt riksdagen bemyndiga fullmäktige

att bestrida för Larssons delaktighet i enskilda järnvägarnas pensionskassa

stadgade avgifter till kassan, intill dess rätt till pension från

kassan kunde hava medgivits Larsson, dock icke för tid efter utgången av

juni månad 1934.

I skrivelse till Kungl. Majit den 12 januari 1934 hava fullmäktige i

riksgäldskontoret framhållit bland annat följande.

Enligt stadgandet i § 6 mom. 1 c) i reglementet för enskilda järnvägarnas

pensionskassa tillkomme rätt till pension delägare, som efter minst två års

delägarskap i kassan genom sjukdom eller skada, ådragen under den tid,

han tillhört pensionskassan, bleve enligt av legitimerad järnvägsläkare utfärdat

intyg alldeles oförmögen att i järnvägsförvaltningens tjänst vidare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

3

användas. Larsson hade vid sin ansökning om erhållande av pension enligt

nämnda stadgande fogat ett av järn vägsläkaren E. Uddenberg den 17

augusti 1933 utfärdat intyg av innehåll, att Larsson av Uddenberg behandlats

för magsår (med blödningar) och att Larssons arbetsförmåga enligt

Uddenbergs förmenande fortfarande vore i väsentlig grad nedsatt på

grund av nämnda sjukdom. På föranstaltande av styrelsen för pensionskassan

hade Larsson därefter den 30 oktober 1933 undersökts av lasarettsläkaren

A. Westerbom, som i avgivet intyg meddelat, att Larsson undergått

fullständig magundersökning å Varbergs lasarett med röntgenfotografering

utan att några som helst sjukliga förändringar å magsäck eller tolvfingertarm

kunnat konstateras. På grund av detta läkarintyg hade styrelsen

för pensionskassan ansett sig förhindrad att bevilja Larsson pension.

Att Larsson på grund av omförmälda stränga föreskrift i reglementet för

enskilda järnvägarnas pensionskassa ej kunnat tillerkännas s. k. invalidpension

Ange ingalunda anses innebära, att han numera skulle vara fullt

arbetsför.

Fullmäktige hemställde dels att Larsson måtte för tiden från

och med den 1 januari 1934 till den dag, då rätt till pension från enskilda

järnvägarnas pensionskassa för honom inträdde, komma i åtnjutande av

understöd av statsmedel till sådant belopp, att det försloge till nödtorftig

bärgning för honom oell hans hustru, dels ock att Larsson åliggande av

gifter till nämnda kassa måtte även i fortsättningen gäldas av statsmedel.

Järnvägsstyrelsen och statskontoret hava i avgivna utlåtanden förklarat

sig vidhålla den ståndpunkt i frågan, som ämbetsverken tidigare intagit

till densamma.

Föredragande departementschefen har för egen del anfört följande:

»Ehuru det ur principiell synpunkt synes mig i hög grad tveksamt, huruvida

något understöd från statens sida bör lämnas i ett fall som det

förevarande, vill jag dock med hänsyn till de ömmande omständigheter,

som föreligga beträffande Larsson, icke motsätta mig, att den gjorda framställningen

i så måtto tillmötesgås, att statsverket — till förebyggande av

att Larssons pensionsrätt i enskilda järnvägarnas pensionskassa förverkas

genom försummad avgiftsbetalning — även för tiden efter den 30 juni

1934 åtager sig att bestrida erforderliga avgifter till nämnda kassa. Däremot

finner jag mig icke kunna biträda förslaget örn beviljande åt Larsson

av ett årligt understöd såsom bidrag till hans och hans hustrus försörjning.

De ifrågavarande avgiftsbeloppen torde böra gäldas av riksgäldskontoret

samt bestridas från förslagsanslaget till riksgäldskontoret: övriga omkostnader.

»

I samband med den föreliggande propositionen har utskottet till behandling

föreliaft en inom andra kammaren under nr 119 av herrar Andersson

i Falkenberg och Paulsen väckt motion, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, »att för vidmakthållande av förre lokmästaren Anton Larssons,

Varberg, rätt till pension från Enskilda järnvägarnas pensionskassa

till kassan utbetala ett årligt belopp av kr. 1,063: 20, och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

Utskottet.

att intill dess Larsson i stadgeenlig ordning kan erhålla pension från

Enskilda järnvägarnas pensionskassa av statsmedel måtte beviljas honom

ett understöd till belopp, som kan förslå till nödtorftig bärgning åt honom

och hans hustru.»

Såsom av utredningen i ärendet framgår, föreligga i förevarande fall

ömmande omständigheter, som tala för att staten på något sätt hör träda

hjälpande emellan. I sådant avseende tillstyrker utskottet, örn ock med’

tvekan, det av Kungl. Majit framlagda förslaget, vilket innebär, att staten

skulle, för att förebygga att Larssons pensionsrätt i enskilda järnvägarnas

pensionskassa förverkas genom försummad avgiftsbetalning, även

för tiden efter den 30 juni 1934 bestrida avgifterna till kassan. Utskottet förutsätter

emellertid, att, därest Larssons hälsotillstånd framdeles försämras,

förnyad läkarundersökning kommer till stånd för utrönande av

huruvida han uppfyller stadgade villkor för erhållande av avkortad invalidpension

eller — vid inträdd ålder av 60 år — av sjukpension. Det torde

böra ankomma på fullmäktige i riksgäldskontoret att, då anledning

därtill förefinnes, låta föranstalta örn erforderlig läkarundersökning.

I likhet med föredragande departementschefen har utskottet däremot

ansett sig icke kunna tillstyrka motionärernas förslag, att Larsson, som

aldrig varit anställd i statens tjänst, tillerkännes årligt understöd såsom

bidrag till sin och sin hustrus försörjning. Utskottet får därför avstyrka

bifall till motionen 11:119, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å motionen II: 119, i

vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må bemyndiga

fullmäktige i riksgäldskontoret att från förslagsanslaget

till riksgäldskontoret: övriga omkostnader

bestrida för förre lokomotivmästaren vid Varberg

—Ätrans järnväg Anton Larssons delaktighet i enskilda

järnvägarnas pensionskassa stadgade avgifter till

kassan, intill dess rätt till pension från kassan må tillkomma

Larsson.

Stockholm den 15 maj 1934.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskoiteis utlåtande Nr 54.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Akerberg, Lindgren, Lindley, Stendahl, Ström i Lidköping,

Johansson i Friggeråker, Bjurström och Silfverstolpe;

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Laurén, Lovén, Ryberg, Paulsen,

Andersson i Falkenberg och Hilding.

Reservation

av herrar Paulsen och Andersson i Falkenberg, vilka anfört följande:

»Sedan staten genom riksgäldskontoret å exekutiv auktion inropat Varberg—Ätrans

järnväg, utarrenderades denna till ett av Halmstad—

Nässjö järnvägsaktiebolag för ändamålet bildat bolag, Varberg—Kinnareds

trafikaktiebolag. Härvid bereddes samtliga ordinarie befattningshavare,

med undantag av Larsson, fortsatt anställning.

Larsson, som saknar egna medel, bar sedan dess, delvis på grund av

sjukdom, varit helt utan inkomst. Vi hava ansett det orättvist att han,

ensam av hela personalen, skulle ställas helt utan hjälp, intill dess pension

kan för honom erhållas från enskilda järnvägarnas pensionskassa.

Samma uppfattning hava även riksgäldsfullmäktige gjort sig till tolk

för, då de i tvenne särskilda framställningar till Kungl. Maj:t hemställt,

att, förutom erläggande av för Larsson utgående pensionsavgifter, även

understöd skulle lämnas till nödtorftig försörjning för Larsson och hans

familj. Vi hava såväl i motionen 11:119 som inom bankoutskottet biträtt

denna uppfattning.

På grund av det anförda få vi hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och i anledning av motionen

II: 119, må

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att

från förslagsanslaget till riksgäldskontoret: övriga

omkostnader bestrida för förre lokomotivmästaren

vid Varberg—Ätrans järnväg Anton Larssons delaktighet

i enskilda järnvägarnas pensionskassa stadgade

avgifter till kasssan, intill dess rätt till pension

från kassan må tillkomma Larsson,

dels ock medgiva, att Larsson må från och med

den 1 juli 1934, intill dess rätt till pension från kassan

må tillkomma honom, av ovanberörda anslag

uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.»

Bihang till riksdagens protokoll 10.''IL S sand. Xr lii.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.