Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj-.ts ''proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.
1934-05-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1934:55, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj-.ts ''proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
1
Nr 55.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1934 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj-.ts ''proposition angående fortsatt
befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa
av banken utgivna sedlar med guld.
I en den 11 maj 1934 dagtecknad proposition nr 272, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att riksbanken
må för tiden från och med den 1 juni 1934 till och med den 28 februari
1935 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken
utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken
att, örn förhållandena därtill giva anledning, före utgången av nämnda
tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.
Tiden för den riksbanken medgivna befrielsen från skyldigheten att inlösa
av banken utgivna sedlar med guld har enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens
beslut utsträckts till och med den 31 maj 1934. I skrivelse den
26 april 1934 hava fullmäktige i riksbanken gjort framställning örn
ytterligare förlängning av tiden för ifrågavarande befrielse. I sin framställning
hava fullmäktige även yttrat sig rörande frågan örn riktlinjerna
för den svenska penningpolitiken.
I berörda skrivelse hava fullmäktige i riksbanken anfört följande:
I skrivelse den 22 maj 1933 angående befrielse från skyldigheten att inlösa
riksbankens sedlar med guld anförde fullmäktige, bland annat, att
möjligheterna att i ett litet land som Sverige, vilket därtill vore i hög
grad beroende av sin utrikeshandel, genom penningpolitiken åstadkomma
en självständig och vederbörligen reglerad prisstegring enligt fullmäktiges
mening vore mycket begränsade. Denna uppfattning borde ej förhindra,
att de åtgärder vidtogos, som kunde bereda näringslivet lättnad
och befrämja en återhämtning av priserna. Förutsättningen för en förbättring
av de ekonomiska förhållandena i världen kunde enligt fullmäktiges
mening angivas sålunda, att förtroendet till möjligheten att driva en
lönande verksamhet allmänt återställdes inom näringslivet. Företagaren
måste finna, att han åter kunde uppgöra hållbara kalkyler. Härför erfordrades
framför allt stabilitet inom penningväsendet, såväl inom de enskilda
länderna som internationellt. Varken en återgång till guldmyntfot
eller en faktisk anknytning till någon av de ledande valutorna vore i dåvarande
läge att tillråda. Det vöre ett önskemål, att räntorna inom landet
Bihang lill riksdagens protokoll 1934. S sami. Nr 55—56''.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 5ö.
köllos på den lägsta nivå, som var möjlig med hänsyn till de kapitaltillgångar,
som funnos till förfogande.
I sitt yttrande över den proposition, som avgavs i anledning av förenämnda
skrivelse från fullmäktige, framhöll bankoutskottet i huvudsaklig
överensstämmelse med chefens för finansdepartementet i propositionen
gjorda uttalanden och det yttrande rörande riktlinjer för Sveriges penningpolitik,
varom de av chefen för finansdepartementet i slutet av april
1933 tillkallade sakkunniga hade enat sig, att ett bindande av den svenska
kronan vid guldet för det dåvarande vore uteslutet. Ej heller syntes lämpligt
att binda kronan i ett visst förhållande till någon av de från guldet
frigjorda utländska valutorna. Förutsättningarna för en sådan anknytning
syntes böra vara, att de viktigaste av dessa valutor inbördes stabiliserats
och att samtidigt möjlighet beretts till en återhämtning av priserna.
Det uppställda målet skulle tydligen lättast uppnås vid en stegring av
världsprisnivån, som i önskad omfattning bragtes att återverka på prisläget
i Sverige. Därest denna förutsättning icke skulle komma att inträda,
borde, oberoende av de utländska förhållandena, särskilda åtgärder vidtagas
i syfte att hejda prisfallet och förbyta det i en återhämtning.
Hedan under andra kvartalet föregående år inregistrerades tydliga uppsvingstendenser
på olika håll inom näringslivet. Starkast gjorde sig dessa
gällande i Förenta Staterna, där de bland annat framträdde i en omfattande
prisstegring. En höjning av prisnivån kom till stånd även i England
och i vissa länder med nära anknytning till den engelska marknaden.
Därigenom realiserades en av förutsättningarna för en viss stabilisering
av kronans yttre värde; vid stigande världsprisnivå skulle tydligen en anknytning
till någon av de ledande valutorna kunna bidraga till förverkligandet
av de mål, som uppsatts för den svenska penningpolitiken.
Beträffande utvecklingen under år 1933 få fullmäktige i övrigt hänvisa
till den framställning, som lämnats i berättelsen till bankoutskottet vid innevarande
års riksdag, återgiven i utskottets memorial nr 1. I berättelsen
redogöres även för den fasta relation mellan kronan och pundet, som
under andra halvåret upprätthållits av riksbanken.
I överensstämmelse med de direktiv för penningpolitiken, som givits av
statsmakterna, bar riksbanken under år 1933 eftersträvat att hålla räntesatserna
vid lägsta möjliga nivå. En närmare redogörelse för utvecklingen
på penningmarknaden har lämnats av fullmäktige i förenämnda
berättelse till bankoutskottet. Sammanfattande kan sägas, att läget på
penningmarknaden avsevärt lättats.
Den ekonomiska utvecklingen under innevarande år har icke medfört
några väsentliga förändringar.
På valutamarknaden har spänningen mellan de fria valutorna och de
valutor, som alltjämt äro anknutna till guld, ytterligare ökats. Däremot
har relationen mellan dollar och pund sterling under de senaste månaderna
visat en viss grad av stabilitet. Den svenska pundnoteringen har fortfarande
hållits fast. I samband därmed hava riksbankens tillgodohavanden i
pund sterling under första kvartalet ytterligare ökats.
Några prisrörelser av betydelse hava icke framträtt under de gångna
månaderna av året.
På penningmarknaden är läget i huvudsak detsamma som vid årsskiftet.
Biksbankens diskonto likaväl som privatbankernas räntesatser hava
icke undergått någon förändring. Vissa sparbanker hava reducerat sina
räntesatser. Icke heller internationellt sett har läget på penningmarknaden
undergått några förändringar av större betydelse.
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
3
Enligt fullmäktiges mening kar erfarenheten visat, att den fasta pundkursen
varit till nytta för det svenska näringslivet oell på ett väsentligt
sätt bidragit till att de svenska exportindustrierna kunnat tillgodogöra sig
de tendenser till konjunkturuppsving, som framträtt på världsmarknaden.
Pundkursens stabilitet har sålunda i viss mån neutraliserat de olägenheter,
som varit förbundna med de ovissa förhållandena på den internationella
penningmarknaden, samtidigt som den medfört, att de internationella
prisstegringstendenserna spritts även till den svenska marknaden.
För den händelse prisstegringen på världsmarknaden och då närmast
i England skulle fortsätta och eventuellt förstärkas, hör den ur förtroendesynpunkt
värdefulla stabiliseringen av pundkursen alltfort komma att tilllika
utgöra ett effektivt medel att realisera önskemålet örn en måttlig prisstegring
i Sverige.
Fortfarande synes höra gälla, att man hör eftersträva en återhämtning
av partipriserna inom de gränser, som betingas därav, att någon mera kännbar
återverkan på levnadskostnaderna icke skall tillåtas komma till stånd.
Inom denna ram bör riksbanken medverka till att det svenska näringslivets
behov av kredit tillgodoses. Fullmäktige komma därför fortfarande
att söka bevara ett lätt läge på penningmarknaden. I händelse av en större
förändring i pris- och konjunkturläget få riktlinjerna för penningpolitiken
i detta som i andra avseenden givetvis upptagas till omprövning.
Då de skäl, som av fullmäktige åberopats i föregående framställningar
angående befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken
utgivna sedlar med guld, fortfarande i huvudsak äga giltighet, är fortsatt
befrielse enligt fullmäktiges mening nödvändig.
Under åberopande härav hava bankofullmäktige hemställt, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen, att riksbanken för tiden till och med den
28 februari 1935 måtte fritagas från skyldigheten att inlösa av banken utgivna
sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken
att, örn förhållandena därtill giva anledning, före sistnämnda dag återupptaga
sedlarnas inlösen.
Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Gällande direktiv för penningpolitiken lia tagit sikte på den inhemska
prisutvecklingen och nödvändigheten av att inom ramen av i huvudsak
oförändrade levnadskostnader med till buds stående medel underlätta
en konjunkturåterhämtning. Det bär därvid emellertid alltid uttalats,
att man icke skulle försöka vinna detta mål genom ett direkt och avsiktligt
nedbringande av kronans utlandsvärde; kronans yttre värde borde i stort
sett få anpassa sig efter dess inhemska köpkraft.
Denna ståndpunkt får givetvis icke fattas så, att man skulle kunna förhålla
sig helt passiv till växelkursernas utveckling. Detta är uteslutet redan
på den grund, att sammanhanget mellan växelkurser och prisnivå icke
på kort sikt är sådant, att en viss förskjutning av priserna automatiskt leder
till en anpassning av valutanoteringarna; inom vissa gränser måste
dessa sålunda alltid göras till föremål för självständig reglering. Det är
vidare klart att en självständig reglering av valutautveeklingen ligger
inom ramen för de givna direktiven, då en dylik reglering underlättar överförandet
till hemmamarknaden av en internationell uppgång i priserna.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
Utskottet.
En situation av detta slag uppkom genom omslaget i den internationella
konjunkturutvecklingen under fjolåret, och jag delar bankofullmäktiges
uppfattning, att hejdandet av kursfallet på pund och fasthållandet vid en
bestämd pundkurs varit av värde som ett medel för överförandet till Sverige
av uppsvingstendenserna på de engelska och amerikanska marknaderna.
Såsom av bankofullmäktige anförts, kommer fasthållandet vid en
bestämd pundkurs att på samma sätt som hittills kunna främja det inhemska
konjunkturuppsvinget, örn de internationella prisernas utveckling fortgår
i gynnsam riktning. Fullmäktige beröra icke frågan, hur man bör
förfara i motsatt fall. Skulle ett läge uppkomma, vari en internationell
deflation hotar vårt lands näringsliv, finge tydligen frågan örn växelkurserna
tagas upp till omprövning från dessa ändrade utgångspunkter. En
nedgång i kronans yttre värde skulle emellertid då blott vara konsekvensen
av förskjutningar i prisnivåerna inom olika länder och icke en självständig
valutadepreciering av det slag som de penningpolitiska direktiven
avvisa.
De förändringar som inträtt i det internationella konjunkturläget synas
mig alltså icke föranleda någon modifikation av gällande direktiv för penningpolitiken
eller av det sätt, varpå fullmäktige i riksbanken sökt följa
dessa. Icke heller torde förskjutningarna i det ekonomiska läget på hemmamarknaden
motivera någon ändring i den hittills förda kreditpolitiken,
vilken inriktats på att genom bevarandet av ett lätt läge på penningmarknaden
underlätta återhämtningen inom näringslivet. Visserligen möta utpräglade
uppsvingstendenser inom olika grenar av industrien, men som
översikten över konjunkturläget givit vid handen, har expansionen ännu
icke vunnit tillräcklig styrka, för att konjunkturarbetslösheten skall kunna
betraktas såsom övervunnen. Även på denna punkt kan jag sålunda ansluta
mig till vad bankofullmäktige anfört.»
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
I sitt utlåtande nr 27 angående verkställd granskning av riksbankens
styrelse och förvaltning gav utskottet uttryck åt den uppfattningen, att
riksbankens penningpolitiska åtgärder under år 1933 stått i överensstämmelse
med de av statsmakterna samma år givna direktiven för penningpolitiken.
Riksbanken har under den hittills gångna tiden av innevarande
år fullföljt denna politik, som bland annat tagit sikte på att söka
bevara en fast relation mellan kronan och pundet. Detta har under rådande
förhållanden visat sig vara till fördel för näringslivet. Utskottet
delar departementschefens uppfattning därom, att några sådana förändringar
icke inträtt i det ekonomiska läget, som böra föranleda modifikation
av gällande direktiv för valutapolitiken eller modifierande anvisningar
rörande deras tillämpning. Liksom förlidet år vill utskottet un
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
5
derstryka, att det är på riksbanksledningen som ansvaret för de valutavårdande
åtgärderna vilar. Skulle förutsättningarna för ett fullföljande
med fortsatt gynnsamt resultat av den hittills förda valutapolitiken väsentligen
förändras, torde fullmäktige icke underlåta att från det nya
utgångsläget till omprövning upptaga frågan örn vilka medel, som lämpligen
höra komma till användning för att nå det uppställda målet för
penningpolitiken.
Mot vad i propositionen föreslagits i fråga örn fortsatt befrielse för
riksbanken från sedelinlösningsskyldigheten har utskottet icke något att
erinra.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Stockholm den 24 maj 1934.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Lindley, Stendahl, Hansén, Ström
i Lidköping, Johansson i Friggeråker och Forssell; samt
från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Laurén, Lovén, Ryberg, Paulsen,
Johansson i Sollefteå och Wikström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:275 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tilllämpning av förordningen den 8 juni 1923 s. 2 i texten