Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj-.ts ''proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

1934-05-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1934:55, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj-.ts ''proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

1

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj-.ts ''proposition angående fortsatt

befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa

av banken utgivna sedlar med guld.

I en den 11 maj 1934 dagtecknad proposition nr 272, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att riksbanken

må för tiden från och med den 1 juni 1934 till och med den 28 februari

1935 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken

utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken

att, örn förhållandena därtill giva anledning, före utgången av nämnda

tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

Tiden för den riksbanken medgivna befrielsen från skyldigheten att inlösa

av banken utgivna sedlar med guld har enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens

beslut utsträckts till och med den 31 maj 1934. I skrivelse den

26 april 1934 hava fullmäktige i riksbanken gjort framställning örn

ytterligare förlängning av tiden för ifrågavarande befrielse. I sin framställning

hava fullmäktige även yttrat sig rörande frågan örn riktlinjerna

för den svenska penningpolitiken.

I berörda skrivelse hava fullmäktige i riksbanken anfört följande:

I skrivelse den 22 maj 1933 angående befrielse från skyldigheten att inlösa

riksbankens sedlar med guld anförde fullmäktige, bland annat, att

möjligheterna att i ett litet land som Sverige, vilket därtill vore i hög

grad beroende av sin utrikeshandel, genom penningpolitiken åstadkomma

en självständig och vederbörligen reglerad prisstegring enligt fullmäktiges

mening vore mycket begränsade. Denna uppfattning borde ej förhindra,

att de åtgärder vidtogos, som kunde bereda näringslivet lättnad

och befrämja en återhämtning av priserna. Förutsättningen för en förbättring

av de ekonomiska förhållandena i världen kunde enligt fullmäktiges

mening angivas sålunda, att förtroendet till möjligheten att driva en

lönande verksamhet allmänt återställdes inom näringslivet. Företagaren

måste finna, att han åter kunde uppgöra hållbara kalkyler. Härför erfordrades

framför allt stabilitet inom penningväsendet, såväl inom de enskilda

länderna som internationellt. Varken en återgång till guldmyntfot

eller en faktisk anknytning till någon av de ledande valutorna vore i dåvarande

läge att tillråda. Det vöre ett önskemål, att räntorna inom landet

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. S sami. Nr 55—56''.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 5ö.

köllos på den lägsta nivå, som var möjlig med hänsyn till de kapitaltillgångar,

som funnos till förfogande.

I sitt yttrande över den proposition, som avgavs i anledning av förenämnda

skrivelse från fullmäktige, framhöll bankoutskottet i huvudsaklig

överensstämmelse med chefens för finansdepartementet i propositionen

gjorda uttalanden och det yttrande rörande riktlinjer för Sveriges penningpolitik,

varom de av chefen för finansdepartementet i slutet av april

1933 tillkallade sakkunniga hade enat sig, att ett bindande av den svenska

kronan vid guldet för det dåvarande vore uteslutet. Ej heller syntes lämpligt

att binda kronan i ett visst förhållande till någon av de från guldet

frigjorda utländska valutorna. Förutsättningarna för en sådan anknytning

syntes böra vara, att de viktigaste av dessa valutor inbördes stabiliserats

och att samtidigt möjlighet beretts till en återhämtning av priserna.

Det uppställda målet skulle tydligen lättast uppnås vid en stegring av

världsprisnivån, som i önskad omfattning bragtes att återverka på prisläget

i Sverige. Därest denna förutsättning icke skulle komma att inträda,

borde, oberoende av de utländska förhållandena, särskilda åtgärder vidtagas

i syfte att hejda prisfallet och förbyta det i en återhämtning.

Hedan under andra kvartalet föregående år inregistrerades tydliga uppsvingstendenser

på olika håll inom näringslivet. Starkast gjorde sig dessa

gällande i Förenta Staterna, där de bland annat framträdde i en omfattande

prisstegring. En höjning av prisnivån kom till stånd även i England

och i vissa länder med nära anknytning till den engelska marknaden.

Därigenom realiserades en av förutsättningarna för en viss stabilisering

av kronans yttre värde; vid stigande världsprisnivå skulle tydligen en anknytning

till någon av de ledande valutorna kunna bidraga till förverkligandet

av de mål, som uppsatts för den svenska penningpolitiken.

Beträffande utvecklingen under år 1933 få fullmäktige i övrigt hänvisa

till den framställning, som lämnats i berättelsen till bankoutskottet vid innevarande

års riksdag, återgiven i utskottets memorial nr 1. I berättelsen

redogöres även för den fasta relation mellan kronan och pundet, som

under andra halvåret upprätthållits av riksbanken.

I överensstämmelse med de direktiv för penningpolitiken, som givits av

statsmakterna, bar riksbanken under år 1933 eftersträvat att hålla räntesatserna

vid lägsta möjliga nivå. En närmare redogörelse för utvecklingen

på penningmarknaden har lämnats av fullmäktige i förenämnda

berättelse till bankoutskottet. Sammanfattande kan sägas, att läget på

penningmarknaden avsevärt lättats.

Den ekonomiska utvecklingen under innevarande år har icke medfört

några väsentliga förändringar.

På valutamarknaden har spänningen mellan de fria valutorna och de

valutor, som alltjämt äro anknutna till guld, ytterligare ökats. Däremot

har relationen mellan dollar och pund sterling under de senaste månaderna

visat en viss grad av stabilitet. Den svenska pundnoteringen har fortfarande

hållits fast. I samband därmed hava riksbankens tillgodohavanden i

pund sterling under första kvartalet ytterligare ökats.

Några prisrörelser av betydelse hava icke framträtt under de gångna

månaderna av året.

På penningmarknaden är läget i huvudsak detsamma som vid årsskiftet.

Biksbankens diskonto likaväl som privatbankernas räntesatser hava

icke undergått någon förändring. Vissa sparbanker hava reducerat sina

räntesatser. Icke heller internationellt sett har läget på penningmarknaden

undergått några förändringar av större betydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

3

Enligt fullmäktiges mening kar erfarenheten visat, att den fasta pundkursen

varit till nytta för det svenska näringslivet oell på ett väsentligt

sätt bidragit till att de svenska exportindustrierna kunnat tillgodogöra sig

de tendenser till konjunkturuppsving, som framträtt på världsmarknaden.

Pundkursens stabilitet har sålunda i viss mån neutraliserat de olägenheter,

som varit förbundna med de ovissa förhållandena på den internationella

penningmarknaden, samtidigt som den medfört, att de internationella

prisstegringstendenserna spritts även till den svenska marknaden.

För den händelse prisstegringen på världsmarknaden och då närmast

i England skulle fortsätta och eventuellt förstärkas, hör den ur förtroendesynpunkt

värdefulla stabiliseringen av pundkursen alltfort komma att tilllika

utgöra ett effektivt medel att realisera önskemålet örn en måttlig prisstegring

i Sverige.

Fortfarande synes höra gälla, att man hör eftersträva en återhämtning

av partipriserna inom de gränser, som betingas därav, att någon mera kännbar

återverkan på levnadskostnaderna icke skall tillåtas komma till stånd.

Inom denna ram bör riksbanken medverka till att det svenska näringslivets

behov av kredit tillgodoses. Fullmäktige komma därför fortfarande

att söka bevara ett lätt läge på penningmarknaden. I händelse av en större

förändring i pris- och konjunkturläget få riktlinjerna för penningpolitiken

i detta som i andra avseenden givetvis upptagas till omprövning.

Då de skäl, som av fullmäktige åberopats i föregående framställningar

angående befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken

utgivna sedlar med guld, fortfarande i huvudsak äga giltighet, är fortsatt

befrielse enligt fullmäktiges mening nödvändig.

Under åberopande härav hava bankofullmäktige hemställt, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen, att riksbanken för tiden till och med den

28 februari 1935 måtte fritagas från skyldigheten att inlösa av banken utgivna

sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken

att, örn förhållandena därtill giva anledning, före sistnämnda dag återupptaga

sedlarnas inlösen.

Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande.

»Gällande direktiv för penningpolitiken lia tagit sikte på den inhemska

prisutvecklingen och nödvändigheten av att inom ramen av i huvudsak

oförändrade levnadskostnader med till buds stående medel underlätta

en konjunkturåterhämtning. Det bär därvid emellertid alltid uttalats,

att man icke skulle försöka vinna detta mål genom ett direkt och avsiktligt

nedbringande av kronans utlandsvärde; kronans yttre värde borde i stort

sett få anpassa sig efter dess inhemska köpkraft.

Denna ståndpunkt får givetvis icke fattas så, att man skulle kunna förhålla

sig helt passiv till växelkursernas utveckling. Detta är uteslutet redan

på den grund, att sammanhanget mellan växelkurser och prisnivå icke

på kort sikt är sådant, att en viss förskjutning av priserna automatiskt leder

till en anpassning av valutanoteringarna; inom vissa gränser måste

dessa sålunda alltid göras till föremål för självständig reglering. Det är

vidare klart att en självständig reglering av valutautveeklingen ligger

inom ramen för de givna direktiven, då en dylik reglering underlättar överförandet

till hemmamarknaden av en internationell uppgång i priserna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet.

En situation av detta slag uppkom genom omslaget i den internationella

konjunkturutvecklingen under fjolåret, och jag delar bankofullmäktiges

uppfattning, att hejdandet av kursfallet på pund och fasthållandet vid en

bestämd pundkurs varit av värde som ett medel för överförandet till Sverige

av uppsvingstendenserna på de engelska och amerikanska marknaderna.

Såsom av bankofullmäktige anförts, kommer fasthållandet vid en

bestämd pundkurs att på samma sätt som hittills kunna främja det inhemska

konjunkturuppsvinget, örn de internationella prisernas utveckling fortgår

i gynnsam riktning. Fullmäktige beröra icke frågan, hur man bör

förfara i motsatt fall. Skulle ett läge uppkomma, vari en internationell

deflation hotar vårt lands näringsliv, finge tydligen frågan örn växelkurserna

tagas upp till omprövning från dessa ändrade utgångspunkter. En

nedgång i kronans yttre värde skulle emellertid då blott vara konsekvensen

av förskjutningar i prisnivåerna inom olika länder och icke en självständig

valutadepreciering av det slag som de penningpolitiska direktiven

avvisa.

De förändringar som inträtt i det internationella konjunkturläget synas

mig alltså icke föranleda någon modifikation av gällande direktiv för penningpolitiken

eller av det sätt, varpå fullmäktige i riksbanken sökt följa

dessa. Icke heller torde förskjutningarna i det ekonomiska läget på hemmamarknaden

motivera någon ändring i den hittills förda kreditpolitiken,

vilken inriktats på att genom bevarandet av ett lätt läge på penningmarknaden

underlätta återhämtningen inom näringslivet. Visserligen möta utpräglade

uppsvingstendenser inom olika grenar av industrien, men som

översikten över konjunkturläget givit vid handen, har expansionen ännu

icke vunnit tillräcklig styrka, för att konjunkturarbetslösheten skall kunna

betraktas såsom övervunnen. Även på denna punkt kan jag sålunda ansluta

mig till vad bankofullmäktige anfört.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I sitt utlåtande nr 27 angående verkställd granskning av riksbankens

styrelse och förvaltning gav utskottet uttryck åt den uppfattningen, att

riksbankens penningpolitiska åtgärder under år 1933 stått i överensstämmelse

med de av statsmakterna samma år givna direktiven för penningpolitiken.

Riksbanken har under den hittills gångna tiden av innevarande

år fullföljt denna politik, som bland annat tagit sikte på att söka

bevara en fast relation mellan kronan och pundet. Detta har under rådande

förhållanden visat sig vara till fördel för näringslivet. Utskottet

delar departementschefens uppfattning därom, att några sådana förändringar

icke inträtt i det ekonomiska läget, som böra föranleda modifikation

av gällande direktiv för valutapolitiken eller modifierande anvisningar

rörande deras tillämpning. Liksom förlidet år vill utskottet un
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

5

derstryka, att det är på riksbanksledningen som ansvaret för de valutavårdande

åtgärderna vilar. Skulle förutsättningarna för ett fullföljande

med fortsatt gynnsamt resultat av den hittills förda valutapolitiken väsentligen

förändras, torde fullmäktige icke underlåta att från det nya

utgångsläget till omprövning upptaga frågan örn vilka medel, som lämpligen

höra komma till användning för att nå det uppställda målet för

penningpolitiken.

Mot vad i propositionen föreslagits i fråga örn fortsatt befrielse för

riksbanken från sedelinlösningsskyldigheten har utskottet icke något att

erinra.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Stockholm den 24 maj 1934.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Lindley, Stendahl, Hansén, Ström

i Lidköping, Johansson i Friggeråker och Forssell; samt

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Laurén, Lovén, Ryberg, Paulsen,

Johansson i Sollefteå och Wikström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:275 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tilllämpning av förordningen den 8 juni 1923 s. 2 i texten