Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående • ändring i förordningen örn jordbrukets kreditkassor, m. m.

1934-05-25 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1934:57, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående • ändring i förordningen örn jordbrukets kreditkassor, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1934 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

• ändring i förordningen örn jordbrukets kreditkassor, m. m.

I en till riksdagen den 1 februari 1934 avlåten proposition nr 93, som

hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

1) antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning angående

ändrad lydelse av § 31 förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets

kreditkassor;

2) besluta den ändring i gällande bestämmelser angående överlämnandet

till Sveriges riksbank av svenska statens obligationer såsom pant för

envar centralkassas för jordbrukskredit förbindelser, att nuvarande maximibeloppet

för obligationerna höjes från 500,000 till 750,000 kronor.

Berörda förslag till förordning är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av § 31 förordningen den

3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets kreditkassor.

Härigenom förordnas, att § 31 förordningen den 3 juli 1930 örn jordbrukets

kreditkassor skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 31.

Centralkassas inlåning å bankmässiga räkningar må icke överskrida ett

belopp, motsvarande två gånger den ansvarighet, som de till centralkassan

anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hava för centralkassans förbindelser,

Kungl. Majit dock obetaget att, där skäl därtill äro, medgiva,

att inlåningen må uppgå till ett belopp, motsvarande tre gånger nämnda

ansvarighet.

Denna förordning träder i kraft den---.

Bihang till riksdagens protokoll 193i. S sami. Nr 57—58.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

Centralkassa för jordbrukskredit äger av allmänheten mottaga medel till

förräntning å sparkasseräkning, depositionsräkning och kapitalräkning

samt av anslutna jordbrukskassor och deras medlemmar dessutom å checkräkning.

Centralkassas inlåning å bankmässiga räkningar får emellertid

icke överskrida ett belopp, motsvarande två gånger den ansvarighet,

som de till centralkassan anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hava''

för centralkassans förbindelser.

Till säkerhet för vissa av centralkassas förbindelser är enligt riksdagens

beslut ställd särskild statsgaranti i form av deposition hos riksbanken

av svenska statens obligationer till belopp av högst 20 procent av

centralkassans upplåning med undantag av kassans skuld till Svenska

jordbrukskreditkassan. Obligationernas belopp får icke i något fall överstiga

500,000 kronor eller understiga 100,000 kronor för varje centralkassa.

I skrivelse den 13 december 1933 har styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan

hemställt örn vissa ändringar i de bestämmelser, som reglera

eller beröra jordbrukets kreditkasserörelse. Däri har styrelsen, bland

annat, hemställt,

dels att centralkassornas rätt till inlåning å bankmässiga räkningar

måtte höjas från ett belopp, motsvarande två gånger den ansvarighet, som

de till centralkassan anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hava för

centralkassans förbindelser, till ett belopp motsvarande tre gåuger denna

ansvarighet;

dels ock att bestämmelserna örn statsgarantien för centralkassas förbindelser

måtte ändras sålunda, att garantien kommer att gälla 20 procent av

inlåningen utan maximering av garantibeloppet.

Till stöd för sin hemställan örn utvidgad inlåningsrätt för centralkassorna

för jordbrukskredit har styrelsen anfört följande:

Till följd av begränsningen i inlåningsrätten hade det saknats förutsättningar

för en organiserad verksamhet i egentlig mening för inlåningsrörelsens

utveckling, enär en del centralkassor utan någon propaganda för

inlåningen ändå uppnått eller närmat sig det medgivna maximum för

denna. På grund av den begränsade inlåningsrätten bleve upplåningen

allt för stor i förhållande till de penningmedel, som kunde anskaffas inlåningsvägen,

och detta verkade särskilt ogynnsamt under tider, som de

nuvarande, då inlåningsräntan vore högst väsentligt lägre än upplåningsräntan.

Det torde också kunna anses som ekonomiskt riktigt, att jordbrukskasserörelsen

genom egna ansträngningar och arbete själv sökte sörja

för sitt kapitalbehov genom direkta förbindelser med spararna. Ginge

sparmedlen onödiga omvägar, följde därav, att de bleve dyrare i sista

hand för låntagarna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57. 3

.Beträffande centralkassornas inlåning meddelas i propositionen följande

uppgifter.

Antalet andelar

Två gånger jordbruks-

Inlåning per

Centralkassa

i jordbruks-

kassornas ansvarighet

den sl/n 1933

kassorna

Kronor

Kronor

Gävleborgs läns .......

.............. 17,939

1,793,900

965,337

Malmöhus läns .......

........ 19,455

1,945,500

903,805

Mellersta Norrlands

............ 33,358

3,335,800

2,637,893

Mellersta Sveriges...

............. 11,537

1,153,700

189,679

Mälarprovinsernas ...

............. 29,710

2,971,000

2,150,865

Skaraborgs läns.......

............. 13,731

1,373,100

1,373,100

Södra Sveriges .......

............. 44,799

4,479,900

2,534,993

Östergötlands ...........

.............. 27,300

2,730,000

1,315,285

Summa 197,829

19,782,900

12,070,957

Vid slutet av år 1933 hade sålunda Skaraborgs läns centralkassa uppnått

maximibeloppet för inlåningen från allmänheten å bankmässiga räkningar.

Beträffande tre centralkassor överstego vid slutet av år 1933 20 procent

av kassornas in- och upplåning, med undantag av upplåningen från

Svenska jordbrukskreditkassan, maximibeloppet för de pantförskrivna

obligationerna, 500,000 kronor.

I de yttranden, som inhämtats över kassestyrelsens framställning, hava

delade meningar gjort sig gällande angående lämpligheten av styrelsens

nu förevarande förslag.

Framställningen bar tillstyrkts av bland andra fullmäktige i riksgäldskontoret,

med reservation dock av två fullmäktige. Fullmäktige hava i

huvudsak anfört följande.

Enligt uppgift, som ställts till fullmäktiges förfogande, hade centralkassornas

sammanlagda inlåning vid 1933 års utgång uppgått till inalles

11,878,320 kronor, under det att beloppet av jordbrukskassornas sammanlagda

ansvarighet för centralkassornas förbindelser utgjort 9,799,600 kronor,

medgivande alltså en total inlåning inemot 20 miljoner kronor. Då

emellertid enligt vad i framställningen meddelats en del centralkassor redan

uppnått eller närmade sig den medgivna inlåningsgränsen och det ju

för jordbrukskasserörelsen vore av stor vikt, att den alltmer kunde tillfredsställa

sitt utlåningsbehov genom ökad inlåning, ansåge fullmäktige

goda skäl föreligga för bifall till framställningen örn höjning av inlåningsrätten.

Skulle förslaget bifallas, syntes emellertid en ändring i nu

gällande bestämmelser angående statsgarantien bliva nödvändig. I detta

hänseende kunde fullmäktige meddela, att tre av de åtta centralkassorna

redan utnyttjat hela garantibeloppet. Att ändra bestämmelserna på sätt

som föreslagits kunde fullmäktige dock icke tillstyrka. En begränsning

uppåt av garantibeloppet borde alltjämt vara stadgad. Mot en höjning

av det nämnda maximibelopp till exempelvis 750,000 kronor vore från

fullmäktiges sida intet att erinra.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

I betraktande av den omfattning, sorn jordbrukskasserörelsen numera

fått och den utveckling, som deli tenderade till, syntes det fullmäktige

böra tagas under övervägande, huruvida ej den inre kontrollen inom rörelsen

borde kompletteras med en statlig- kontroll av samma art, som beträffande

banker och sparbanker utövades av hank- och fondinspektionen

respektive spar banksinspektionen.

Av innehållet i de yttranden, som innefatta ett avstyrkande eller förslag

örn uppskov med avgörandet av jordbrukskreditkassans framställning,

må följande återgivas.

Fullmäktige i riksbanken hava framhållit, att förevarande framställning

avgivits nästan samtidigt med att enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallats utredningsmän för att verkställa utredning rörande formerna

för en reglering av jordbrukets kreditförhållanden. Denna utredning

syntes intimt beröra jordbrukskasseorganisationen, enär utredningsmännen

enligt direktiven hade att överväga bland annat, huruvida icke ett

särskilt finansinstitut borde tillskapas för stödverksamhet från statens

sida till förmån för jordbrukarna. Enligt fullmäktiges mening talade

starka skäl för att i avbidan på utredningens resultat tills vidare icke

vidtaga någon ändring av bestämmelserna för jordbrukskasserörelsen.

Statskontoret har såsom grund för sitt avstyrkande av förhöjning av

inlåningsmaximum anfört: Visserligen vore såsom Svenska jordbruks
kreditkassan

framhållit upplåningsräntan för närvarande väsentligt högre

än inlåningsräntan, vilket givetvis medförde vissa olägenheter för centralkassornas

förseende med för deras verksamhet erforderligt kapital, men

denna omständighet, som för övrigt torde sammanhänga med nuvarande

säregna ränteförhållanden och som sannolikt vore av övergående natur,

syntes så mycket mindre få anses avgörande, som det fastställda inlåningsmaximum

närmast torde hava tillkommit som ett skydd för insättarnas

intressen.

Enligt bank- och fondinspektionens uppfattning borde någon utvidgning

av inlåningsrätten icke ske, utan att det närmare utreddes, huruvida jordbrukskasserörelsens

soliditet och likviditet vore sådana, att de kunde anses

medgiva en dylik utvidgning. Därjämte borde såsom förutsättning

för en utvidgning uppställas, att jordbrukskasserörelsens verksamhetsområde

inom nuvarande system av kreditinrättningar bleve avgränsat på ett

bättre sätt, än hittills visat sig vara fallet.

I fråga örn förslaget örn ökad statsgaranti för centralkassas förbindelser

uttalade inspektionen sina betänkligheter mot det upprepade utökandet

av anspråken på bidrag från statens sida. Under det att man ursprungligen

tänkt sig, att jordbrukskasserörelsen efter den första organisationstiden

skulle kunna av egen kraft fortsätta verksamheten, stödd på

det underlag, organisationen själv gåve, hade rörelsen alltmera kommit

att såsom underlag för verksamheten lita till statens garanti. Härigenom

bleve grunden för kreditorganisationen förskjuten i en riktning, som

måste betecknas såsom i hög grad irrationell.

Sparbanksinspektionen har framhållit, att de bestämmelser, som för närvarande

reglerade jordbrukskasserörelsen, hade blivit beslutade så sent

vid 1930 och 1932 års riksdagar. Inom ramen av dessa bestämmelser hade

därefter en betydande utveckling av rörelsen ägt rum. Körelsemedel hade

härvid anskaffats dels genom avsevärd ökning av inlåningen från allmän

heten, dels genom centralkassornas rediskontering i riksbanken, dels även

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottets utlåtande Nr 57. 5

genom upplåning av Svenska jord bruksmed i t kassan. Statsmakterna hade

ställt obligationer i ökad omfattning till jordbrukskreditkassans förfogande

icke blott för avsättning till denna kassas grundfond, vars storlek

vore normerande för kassans upplåning, utan även till belåning i riksbanken.

Örn beskaffenheten av den säkerhet, som ställts för jordbruksoch

centralkassornas utlåning, vore intet närmare känt. En snabb explosion

under sådana erkänt svåra krisår, som de senaste åren utgjort för

jordbruket, gjorde det dock sannolikt, att jordbrukskasserörelsen ej kunnat

undgå att i vissa fall ikläda sig risker, förenade med krediter, som en

kreditgivare under andra förhållanden skulle hava avböjt. Denna uppfattning

erhölle ytterligare stöd, när man betänkte, att i synnerhet under

den senaste tiden andra jordbrukets kreditgivare haft rikliga medel till

förfogande. Möjlighet för jordbrukare att erhålla kredit mot bankmässig

säkerhet syntes därför i allmänhet hava varit för handen även utan

jordbrukskassornas bistånd. När konkurrens råder örn bankmässiga krediter

löpte emellertid en kreditinstitution, som ville snabbt utvidga sig,

större fara än eljest att erhålla ett mindre gott låntagarklientel.

Sparbanksinspektionen ville erinra, att chefen för jordbruksdepartementet

för någon tid sedan erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att genom särskilda

sakkunniga låta verkställa utredning rörande formerna för en reglering

av jordbrukets kreditförhållanden. I motiveringen anförde departementschefen

bland annat, att det funnes anledning befara en utveckling,

som kunde göra frågan örn en nedskrivning av det i jordbruket investerade

kapitalet aktuell. Departementschefen anförde vidare, att det borde

av de sakkunniga undersökas, örn jordbrukskasseorganisationen kunde användas

som organ för vissa igångsatta stödåtgärder beträffande jordbrukskrediten.

Möjligen borde dock ett särskilt finansinstitut skapas för

detta ändamål, och de sakkunniga borde, enligt vad departementschefen

till slut uttalade, överväga huruvida icke den verksamhet, som sålunda

eventuellt skulle igångsättas, kunde i viss utsträckning behöva fortgå även

sedan dess egenliga uppgift genomförts, nämligen för att tillgodose jordbrukets

behov av gynnsam sekundär- och driftskredit. — Det syntes således

falla inom ramen för de sakkunnigas uppdrag att utreda lämpligheten av

ett nytt institut för att handhava vad som ansåges vara jordbrukskasseorganisationens

huvuduppgift, nämligen jordbrukets sekundär- och driftskredit.

Med hänsyn till den sålunda förestående utredningen och till vad ovan

av sparbanksinspektionen i övrigt anförts ansåge sparbanksinspektionen,

att ändringar av de nuvarande bestämmelserna för jordbrukskasseorga

nisationen tills vidare borde anstå.

Med avseende å förslaget om utvidgning av centralkassornas rätt till inlåning

å bankmässiga räkningar ville sparbanksinspektionen framhålla, atl

centralkassas upplåning i förevarande hänseende borde likställas med dess

inlåning. Ett sådant likställande tillämpades vid såväl affärsbankerna som

sparbankerna och syntes även vara riktigt, då ifrågavarande bestämmelse!- vöre avsedda att trygga insättarna, men riskerna för dessa uppenbarligen

ökades i och med en utvidgning av upplåningen. Jordbrukskasserörelsens

upplåning hade stigit till högst avsevärda belopp. Med hänsyn därtill vore

det icke möjligt att föreskriva, att upplåningen i berörda hänseende skulle

inräknas i inlåningen utan att samtidigt fastställa ett högre maximum för

summan av upplåning och inlåning än det, som nu gällde endast för inlåning.

Huru detta nya maximum borde normeras bolde givetvis närmare utredas.

Det borde övervägas, örn ej detta maximum borde faställas till ett belopp.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

som motsvarade beloppet av jordbrukskassemedlemmarnas sammanlagda

lånemaximum, ökat med beloppet av vid varje tidpunkt utestående lån

mot sådan säkerhet, som omförmäldes i 50 § andra stycket i förordningen

örn jordbrukets kreditkassor. Dock syntes sistnämnda tilläggsbelopp även

böra på lämpligt sätt begränsas. Med hänsyn till att jordbrukskassemed

lemmarnas lånerätt väl i regel ej borde vara helt utnyttjad, syntes sannolikt,

att ett sålunda fastställt maximum för upp- och inlåningen även

kunde anses täcka det behov av rörelsemedel, som uppstode på grund av

utlåning till ekonomiska föreningar och av andra orsaker. Det vore dock

möjligt, att ett sålunda beräknat maximum finge anses för högt. Det borde

nämligen framhållas, att säkerheten för centralkassas förbindelse till väsentlig

del utgjordes av jordbrukskassornas ansvarighet, som i sin tur

vore beroende av värdet av medlemmarnas personliga ansvar. Detta värde

kunde dock ej med någon säkerhet bedömas.

Svenska bankföreningens styrelse har framhållit, att någon ytterligare

utredning till bestyrkande av behovet eller lämpligheten av de påkallade

organisationsändringarna icke nu blivit av kassans styrelse förebragt.

Därtill komme, att förhållandena inom jordbrukskasseorganisationen över

huvudtaget vöre ägnade att synnerligen försvåra varje skärskådande av

■den där bedrivna verksamheten. Det borde erinras om, att jordbrukskassorna

i olikhet med affärs- och sparbankerna icke vöre underställda statlig

inspektion med därmed följande offentliggörande av siffermässiga

sammanställningar och upplysande redogörelser, att reglerande bestämmelser

för jordbrukskassornas utlåningsrörelse icke, på sätt skett beträftande

affärs- och sparbankerna, vore av statsmakterna meddelade, samt

att den invecklade beskaffenheten av de för jordbrukskasseorganisationen

gällande ansvarighetsbestämmelserna syntes göra det skäligen omöjligt att

bedöma de inom organisationen förefintliga riskernas reella innebörd och

omfattning. Styrelsen förordade, att hela jordbrukskasse väsende t gjor

des till föremål för en grundlig undersökning. Styrelsen vore övertygad

örn, att förutom annat gagn, som av en dylik undersökning kunde förväntas,

densamma komme att öppna blickarna för behovet av en enklare och

klarare organisation med fastare och mera betryggande regler för såväl

verksamheten som kontrollen av densamma.

Generalpoststyrelsen har — under erinran att jordbrukskreditkassan av

postsparbanksmedel medgivits en kredit a 7.r>2 miljoner kronor under förutsättning.

att så länge kassan häftade i skuld till postsparbanken, kassans

sammanlagda upplåning icke överstege grundfondens belopp — understrukit

angelägenheten av att jordbrukskasserörelsen uppbyggdes på så

stabil grund som möjligt samt att därför åtgärder för rörelsens fortsätta

utvidgning vidtoges med iakttagande av all försiktighet.

Riksförsäkringsanstalten har funnit den föreslagna utvidgningen av inlåningsrätten

för centralkassorna vara ägnad att försvaga deras och därmed

även jordbrukskreditkassans ställning, något som knappast uppvägdes

av den föreslagna ökningen av statsgarantien för inlåningen.

Föredragande departementschefen har för egen del i huvudsak anfört:

För centralkassorna vore det givetvis av betydelse att medelst inlåning

från allmänheten kunna fylla sitt kapitalbehov. Örn de bestämmelser, som

reglerade kreditkasserörelsen, skulle lägga hinder i vägen därför, syntes

detta komma att vara till men för rörelsen. Hedan nu borde centralkassorna

beredas möjlighet att fortsätta med sin inlåning, även örn det nu

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

7

gällande maximum hade uppnåtts. Ku generell höjning av maximum syntes

dock i frågans nuvarande läge ej böra ske, utan borde det läggas i

Kungl. Maj:ts hand att, där skäl därtill vore, medgiva en höjning av maximum

för inlåningen till tre gånger den ansvarighet, som de till central

kassorna anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hade för centralkassorhas

förbindelse.

Därest dylik jämkning av bestämmelserna örn maximum för centralkassornas

inlåning komme till stånd, syntes även en höjning av maximi

beloppet för de statsobligationer, vilka finge överlämnas såsom pant för envar

centralkassas samtliga förbindelser med undantag av kassans skuld till

Svenska jordbrukskreditkassan, böra ifrågakomma. Att såsom kassestyrelsen

hemställt helt borttaga bestämmelserna örn ett maximibelopp för

obligationerna borde dock icke äga rum. Departementschefen förordade

fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag, att maximibeloppet höjdes till

750,000 kronor.

Såsom i propositionen meddelas och även framgår av de ovan intagna

yttrandena, har chefen för jordbruksdepartementet jämlikt Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 15 december 1933 tillkallat utredningsmän för

verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande formerna

för en reglering av jordbrukets kreditförhållanden (jordbr ukskreditut

redningen), vilka utredningsmän jämväl hava att syssla med frågor, som

beröra jordbrukskasserörelsen. Enligt vad utskottet inhämtat, har departementschefen

den 13 april 1934 pä framställning av jordbrukare

ditutredningen anhållit, att styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan

ville låta enligt anvisningar, som jordbrukskreditutredningen kunde

finna anledning meddela, verkställa undersökning av jordbrukskasse

organisationens verksamhet samt giva jordbrukskreditutredningen del

av undersökningens resultat. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande har

departementschefen anmodat två personer att biträda vid denna undersökning.

Såsom av den lämuade redogörelsen framgår, har svenska jordbrukskreditkassans

framställning örn höjning av iulåningsrätten för centralkassornu

för jordbrukskredit samt örn ökad statsgaranti för kassornas

inlåning av åtskilliga hörda myndigheter och korporationer avstyrkts

eller i varje fall ansetts icke böra för närvarande bifallas. Ehuru de

sålunda framförda betänkligheterna ingivit utskottet en viss tvekan angående

lämpligheten av omedelbara åtgärder i propositionens syfte, har

utskottet med hänsyn till vad departementschefen anfört ansett sig icke

böra motsätta sig bifall till de av Kungl. Majit framlagda förslagen. Vad

törst angår frågan örn utvidgad inlåningsrätt för centralkassorna bill'' salunda

en generell höjning av nu gällande maximum för inlåningen ej nu

genomföras, utan bör det läggas i Kungl. Maj:ts hand att efter prövning

av varje särskilt fall medgiva en höjning av detta maximum till tre gärl

ger den ansvarighet, som dö till centralkassa anslutna jordbrukskassorna

sammanlagt hava för centralkassans förbindelser. Utskottet förutsätter

UtskotUt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

emellertid, att angivna fullmakt av Kungl. Majit utnyttjas med största

varsamhet och endast i den utsträckning, som befinnes erforderlig med

hänsyn till centralkassas behov av inlåningsmedel för sin fortsatta rörelse.

Vidkommande därefter den av Kungl. Majit föreslagna höjningen av

nu stadgade maximibelopp för den särskilda statsgaranti, som enligt gällande

bestämmelser är ställd till säkerhet för centralkassas förbindelser,

med undantag av kassans skuld till Svenska jordbrukskreditkassan vill

utskottet erinra, att denna garanti har formen av deposition hos riksbanken

av svenska statsobligationer till belopp av högst 20 procent av

centralkassans upplåning, vartill jämväl inlåningen å bankmässiga räkningar

är att hänföra, dock att obligationernas belopp icke i något fall

må överstiga 500,000 kronor. Såsom i propositionen upplysts, överstiga

beträffande några centralkassor 20 procent av kassornas in- och upplåning,

med undantag av upplåningen hos Svenska jordbrukskreditkassan,

maximibeloppet för de pantförskrivna obligationerna. Vid bedömande

av frågan, huruvida i den sålunda inträdda situationen staten bör tillskjuta

ytterligare garantibelopp, har utskottet med hänsyn till denna

frågas nära samband med centralkassornas inlåningsrätt funnit sig icke

böra motsätta sig, att maximibeloppet på sätt Kungl. Majit föreslagit

höjes till 750,000 kronor.

Vid behandlingen av nu förevarande proposition har utskottet ansett

sig kunna utgå från att vid den utredning, som igångsatts rörande formerna

för en reglering av jordbrukets kreditförhållanden, jämväl frågan

örn centralkassornas inlåning göres till föremål för undersökning. En

omprövning av denna fråga synes utskottet påkallad bland annat med

hänsyn till den strävan, som numera gör sig gällande att i allt större omfattning

uppbygga jordbrukskasserörelsens kapitalanskaffning på inlåning.

Den starka expansion, som denna för vår modernäring så viktiga

rörelse utvisat under de senaste åren, är i och för sig ägnad att väcka

tillfredsställelse men medför givetvis ökade krav på kontroll. I anslutning

till de önskemål, som härutinnan blivit framförda i vissa avgivna

yttranden, vill utskottet uttala, att vid förenämnda utredning synes böra.

tagas under övervägande, huruvida icke den inre kontrollen inom jordbrukskasserörelsen

bör kompletteras med en statlig kontroll av samilia

art, som beträffande banker och sparbanker utövas av bank- och fondinspektionen

respektive sparbanksinspektionen.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

proposition.

Stockholm den 25 maj 1934.

På bankoutskottets vägnar i

HARALD ÅKERBERG.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

9

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

tran lörsta kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Lindley*, Stendahl, Ström i Lidköping,

Johansson i Friggeråker, Ernfors och Bjurström; samt

från andra kammaren: herrar Leffler, Lovin, Paulsen, Johansson i Sollefteå, Andersson

i Falkenberg, Svedman, Hilding och friherre De Geer.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Stendahl, Lindgren, Ernfors, Leffler och Svedman, vilka ansett,

att utskottets yttrande och förslag hort hava följande lydelse:

»De ovan intagna yttrandena synas enligt utskottets mening mana till

största försiktighet vid behandlingen av Svenska jordbrukskreditkassans

nu förevarande framställning örn ändringar i de nuvarande bestämmelserna

örn jordbrukskasseorganisationen. Med hänsyn härtill och då särskilda

sakkunniga blivit tillkallade för utredning av formerna för en

reglering av jordbrukets kreditförhållanden, vilka sakkunniga tagit initiativ

till en särskild undersökning av jordbrukskasseorganisationens

verksamhet, har det synts utskottet icke vara lämpligt, att de i propositionen

berörda spörsmålen nu företagas till prövning och avgörande,

utan synes resultatet av den pågående utredningen först böra avvaktas.

Några olägenheter för jordbrukskasserörelsens utveckling synas icke

kunna föranledas av ett sådant uppskov med ståndpunkttagandet. Att

märka är nämligen, att endast en av centralkassorna vid slutet av år 1933

uppnått maximum för sin inlåningsrätt, medan övriga kassor fortfarande

hade en betydande marginal av outnyttjad inlåningsrätt. Möjligheter

för tillgodoseende av rörelsens kapitalbehov stå vidare centralkassorna

till buds icke blott genom inlåningen från allmänheten utan även

genom rediskontering hos riksbanken samt genom upplåning hos jordbrukskreditkassan.

Den sistnämnda hade vid slutet av år 1933 ännu icke

utnyttjat hela sin grundfond i upplåningssyfte; det outnyttjade beloppet

utgjorde omkring 8 miljoner kronor. Något behov av omedelbart

ökad inlåningsrätt för centralkassorna föreligger alltså icke.

De betänkligheter, som i de ovan intagna yttrandena framkommit mot

jordbrukskreditkassans framställning, gälla i lika hög grad det av Kungl.

Majit framlagda förslaget. Visserligen innebär detta sistnämnda i fråga

örn inlåningBrätten till synes en viss inskränkning, i det att detsamma

för höjning av inlåningsrätten förutsätter en prövning av Kungl. Majit.

1 själva verket torde det emellertid icke låta sig göra att, sedan en cent

Talk assa erhållit ökad inlåningsrätt, vägra övriga kassor samma rätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

io

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

Enligt utskottets mening torde vid ovanberörda utredning jämväl böra

övervägas, huruvida icke, såsom fullmäktige i riksgäldskontoret framhållit,

den inre kontrollen inom jordbrukskassérörelsen bör kompletteras

med en statlig kontroll av samma art, som beträffande banker och

sparbanker utövas av bank- och fondinspektionen respektive sparbahksinspektionen.

Särskilt med hänsyn till insättarnas intressen synes det

önkvärt, att en sådan kontroll kommer till stånd. Den betydande omfattning,

i vilken staten finansiellt engagerats i rörelsen, förefaller utskottet

utgöra ytterligare ett skäl för införande av en dylik kontroll.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke må

av riksdagens bifallas.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:346 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring i förordningen örn jordbrukets kreditkassor, m. m. a1 i texten