Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående • ändring i förordningen örn jordbrukets kreditkassor, m. m.
1934-05-25 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1934:57, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående • ändring i förordningen örn jordbrukets kreditkassor, m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
1
Nr 57.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1934 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
• ändring i förordningen örn jordbrukets kreditkassor, m. m.
I en till riksdagen den 1 februari 1934 avlåten proposition nr 93, som
hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
1) antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning angående
ändrad lydelse av § 31 förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets
kreditkassor;
2) besluta den ändring i gällande bestämmelser angående överlämnandet
till Sveriges riksbank av svenska statens obligationer såsom pant för
envar centralkassas för jordbrukskredit förbindelser, att nuvarande maximibeloppet
för obligationerna höjes från 500,000 till 750,000 kronor.
Berörda förslag till förordning är av följande lydelse:
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av § 31 förordningen den
3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets kreditkassor.
Härigenom förordnas, att § 31 förordningen den 3 juli 1930 örn jordbrukets
kreditkassor skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 31.
Centralkassas inlåning å bankmässiga räkningar må icke överskrida ett
belopp, motsvarande två gånger den ansvarighet, som de till centralkassan
anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hava för centralkassans förbindelser,
Kungl. Majit dock obetaget att, där skäl därtill äro, medgiva,
att inlåningen må uppgå till ett belopp, motsvarande tre gånger nämnda
ansvarighet.
Denna förordning träder i kraft den---.
Bihang till riksdagens protokoll 193i. S sami. Nr 57—58.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
Centralkassa för jordbrukskredit äger av allmänheten mottaga medel till
förräntning å sparkasseräkning, depositionsräkning och kapitalräkning
samt av anslutna jordbrukskassor och deras medlemmar dessutom å checkräkning.
Centralkassas inlåning å bankmässiga räkningar får emellertid
icke överskrida ett belopp, motsvarande två gånger den ansvarighet,
som de till centralkassan anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hava''
för centralkassans förbindelser.
Till säkerhet för vissa av centralkassas förbindelser är enligt riksdagens
beslut ställd särskild statsgaranti i form av deposition hos riksbanken
av svenska statens obligationer till belopp av högst 20 procent av
centralkassans upplåning med undantag av kassans skuld till Svenska
jordbrukskreditkassan. Obligationernas belopp får icke i något fall överstiga
500,000 kronor eller understiga 100,000 kronor för varje centralkassa.
I skrivelse den 13 december 1933 har styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan
hemställt örn vissa ändringar i de bestämmelser, som reglera
eller beröra jordbrukets kreditkasserörelse. Däri har styrelsen, bland
annat, hemställt,
dels att centralkassornas rätt till inlåning å bankmässiga räkningar
måtte höjas från ett belopp, motsvarande två gånger den ansvarighet, som
de till centralkassan anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hava för
centralkassans förbindelser, till ett belopp motsvarande tre gåuger denna
ansvarighet;
dels ock att bestämmelserna örn statsgarantien för centralkassas förbindelser
måtte ändras sålunda, att garantien kommer att gälla 20 procent av
inlåningen utan maximering av garantibeloppet.
Till stöd för sin hemställan örn utvidgad inlåningsrätt för centralkassorna
för jordbrukskredit har styrelsen anfört följande:
Till följd av begränsningen i inlåningsrätten hade det saknats förutsättningar
för en organiserad verksamhet i egentlig mening för inlåningsrörelsens
utveckling, enär en del centralkassor utan någon propaganda för
inlåningen ändå uppnått eller närmat sig det medgivna maximum för
denna. På grund av den begränsade inlåningsrätten bleve upplåningen
allt för stor i förhållande till de penningmedel, som kunde anskaffas inlåningsvägen,
och detta verkade särskilt ogynnsamt under tider, som de
nuvarande, då inlåningsräntan vore högst väsentligt lägre än upplåningsräntan.
Det torde också kunna anses som ekonomiskt riktigt, att jordbrukskasserörelsen
genom egna ansträngningar och arbete själv sökte sörja
för sitt kapitalbehov genom direkta förbindelser med spararna. Ginge
sparmedlen onödiga omvägar, följde därav, att de bleve dyrare i sista
hand för låntagarna.
Bankoutskottets utlåtande Nr 57. 3
.Beträffande centralkassornas inlåning meddelas i propositionen följande
uppgifter.
Antalet andelar
Två gånger jordbruks-
Inlåning per
Centralkassa
i jordbruks-
kassornas ansvarighet
den sl/n 1933
kassorna
Kronor
Kronor
Gävleborgs läns .......
.............. 17,939
1,793,900
965,337
Malmöhus läns .......
........ 19,455
1,945,500
903,805
Mellersta Norrlands
............ 33,358
3,335,800
2,637,893
Mellersta Sveriges...
............. 11,537
1,153,700
189,679
Mälarprovinsernas ...
............. 29,710
2,971,000
2,150,865
Skaraborgs läns.......
............. 13,731
1,373,100
1,373,100
Södra Sveriges .......
............. 44,799
4,479,900
2,534,993
Östergötlands ...........
.............. 27,300
2,730,000
1,315,285
Summa 197,829
19,782,900
12,070,957
Vid slutet av år 1933 hade sålunda Skaraborgs läns centralkassa uppnått
maximibeloppet för inlåningen från allmänheten å bankmässiga räkningar.
Beträffande tre centralkassor överstego vid slutet av år 1933 20 procent
av kassornas in- och upplåning, med undantag av upplåningen från
Svenska jordbrukskreditkassan, maximibeloppet för de pantförskrivna
obligationerna, 500,000 kronor.
I de yttranden, som inhämtats över kassestyrelsens framställning, hava
delade meningar gjort sig gällande angående lämpligheten av styrelsens
nu förevarande förslag.
Framställningen bar tillstyrkts av bland andra fullmäktige i riksgäldskontoret,
med reservation dock av två fullmäktige. Fullmäktige hava i
huvudsak anfört följande.
Enligt uppgift, som ställts till fullmäktiges förfogande, hade centralkassornas
sammanlagda inlåning vid 1933 års utgång uppgått till inalles
11,878,320 kronor, under det att beloppet av jordbrukskassornas sammanlagda
ansvarighet för centralkassornas förbindelser utgjort 9,799,600 kronor,
medgivande alltså en total inlåning inemot 20 miljoner kronor. Då
emellertid enligt vad i framställningen meddelats en del centralkassor redan
uppnått eller närmade sig den medgivna inlåningsgränsen och det ju
för jordbrukskasserörelsen vore av stor vikt, att den alltmer kunde tillfredsställa
sitt utlåningsbehov genom ökad inlåning, ansåge fullmäktige
goda skäl föreligga för bifall till framställningen örn höjning av inlåningsrätten.
Skulle förslaget bifallas, syntes emellertid en ändring i nu
gällande bestämmelser angående statsgarantien bliva nödvändig. I detta
hänseende kunde fullmäktige meddela, att tre av de åtta centralkassorna
redan utnyttjat hela garantibeloppet. Att ändra bestämmelserna på sätt
som föreslagits kunde fullmäktige dock icke tillstyrka. En begränsning
uppåt av garantibeloppet borde alltjämt vara stadgad. Mot en höjning
av det nämnda maximibelopp till exempelvis 750,000 kronor vore från
fullmäktiges sida intet att erinra.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
I betraktande av den omfattning, sorn jordbrukskasserörelsen numera
fått och den utveckling, som deli tenderade till, syntes det fullmäktige
böra tagas under övervägande, huruvida ej den inre kontrollen inom rörelsen
borde kompletteras med en statlig- kontroll av samma art, som beträffande
banker och sparbanker utövades av hank- och fondinspektionen
respektive spar banksinspektionen.
Av innehållet i de yttranden, som innefatta ett avstyrkande eller förslag
örn uppskov med avgörandet av jordbrukskreditkassans framställning,
må följande återgivas.
Fullmäktige i riksbanken hava framhållit, att förevarande framställning
avgivits nästan samtidigt med att enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
tillkallats utredningsmän för att verkställa utredning rörande formerna
för en reglering av jordbrukets kreditförhållanden. Denna utredning
syntes intimt beröra jordbrukskasseorganisationen, enär utredningsmännen
enligt direktiven hade att överväga bland annat, huruvida icke ett
särskilt finansinstitut borde tillskapas för stödverksamhet från statens
sida till förmån för jordbrukarna. Enligt fullmäktiges mening talade
starka skäl för att i avbidan på utredningens resultat tills vidare icke
vidtaga någon ändring av bestämmelserna för jordbrukskasserörelsen.
Statskontoret har såsom grund för sitt avstyrkande av förhöjning av
inlåningsmaximum anfört: Visserligen vore såsom Svenska jordbruks
kreditkassan
framhållit upplåningsräntan för närvarande väsentligt högre
än inlåningsräntan, vilket givetvis medförde vissa olägenheter för centralkassornas
förseende med för deras verksamhet erforderligt kapital, men
denna omständighet, som för övrigt torde sammanhänga med nuvarande
säregna ränteförhållanden och som sannolikt vore av övergående natur,
syntes så mycket mindre få anses avgörande, som det fastställda inlåningsmaximum
närmast torde hava tillkommit som ett skydd för insättarnas
intressen.
Enligt bank- och fondinspektionens uppfattning borde någon utvidgning
av inlåningsrätten icke ske, utan att det närmare utreddes, huruvida jordbrukskasserörelsens
soliditet och likviditet vore sådana, att de kunde anses
medgiva en dylik utvidgning. Därjämte borde såsom förutsättning
för en utvidgning uppställas, att jordbrukskasserörelsens verksamhetsområde
inom nuvarande system av kreditinrättningar bleve avgränsat på ett
bättre sätt, än hittills visat sig vara fallet.
I fråga örn förslaget örn ökad statsgaranti för centralkassas förbindelser
uttalade inspektionen sina betänkligheter mot det upprepade utökandet
av anspråken på bidrag från statens sida. Under det att man ursprungligen
tänkt sig, att jordbrukskasserörelsen efter den första organisationstiden
skulle kunna av egen kraft fortsätta verksamheten, stödd på
det underlag, organisationen själv gåve, hade rörelsen alltmera kommit
att såsom underlag för verksamheten lita till statens garanti. Härigenom
bleve grunden för kreditorganisationen förskjuten i en riktning, som
måste betecknas såsom i hög grad irrationell.
Sparbanksinspektionen har framhållit, att de bestämmelser, som för närvarande
reglerade jordbrukskasserörelsen, hade blivit beslutade så sent
vid 1930 och 1932 års riksdagar. Inom ramen av dessa bestämmelser hade
därefter en betydande utveckling av rörelsen ägt rum. Körelsemedel hade
härvid anskaffats dels genom avsevärd ökning av inlåningen från allmän
heten, dels genom centralkassornas rediskontering i riksbanken, dels även
Bankoulskottets utlåtande Nr 57. 5
genom upplåning av Svenska jord bruksmed i t kassan. Statsmakterna hade
ställt obligationer i ökad omfattning till jordbrukskreditkassans förfogande
icke blott för avsättning till denna kassas grundfond, vars storlek
vore normerande för kassans upplåning, utan även till belåning i riksbanken.
Örn beskaffenheten av den säkerhet, som ställts för jordbruksoch
centralkassornas utlåning, vore intet närmare känt. En snabb explosion
under sådana erkänt svåra krisår, som de senaste åren utgjort för
jordbruket, gjorde det dock sannolikt, att jordbrukskasserörelsen ej kunnat
undgå att i vissa fall ikläda sig risker, förenade med krediter, som en
kreditgivare under andra förhållanden skulle hava avböjt. Denna uppfattning
erhölle ytterligare stöd, när man betänkte, att i synnerhet under
den senaste tiden andra jordbrukets kreditgivare haft rikliga medel till
förfogande. Möjlighet för jordbrukare att erhålla kredit mot bankmässig
säkerhet syntes därför i allmänhet hava varit för handen även utan
jordbrukskassornas bistånd. När konkurrens råder örn bankmässiga krediter
löpte emellertid en kreditinstitution, som ville snabbt utvidga sig,
större fara än eljest att erhålla ett mindre gott låntagarklientel.
Sparbanksinspektionen ville erinra, att chefen för jordbruksdepartementet
för någon tid sedan erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att genom särskilda
sakkunniga låta verkställa utredning rörande formerna för en reglering
av jordbrukets kreditförhållanden. I motiveringen anförde departementschefen
bland annat, att det funnes anledning befara en utveckling,
som kunde göra frågan örn en nedskrivning av det i jordbruket investerade
kapitalet aktuell. Departementschefen anförde vidare, att det borde
av de sakkunniga undersökas, örn jordbrukskasseorganisationen kunde användas
som organ för vissa igångsatta stödåtgärder beträffande jordbrukskrediten.
Möjligen borde dock ett särskilt finansinstitut skapas för
detta ändamål, och de sakkunniga borde, enligt vad departementschefen
till slut uttalade, överväga huruvida icke den verksamhet, som sålunda
eventuellt skulle igångsättas, kunde i viss utsträckning behöva fortgå även
sedan dess egenliga uppgift genomförts, nämligen för att tillgodose jordbrukets
behov av gynnsam sekundär- och driftskredit. — Det syntes således
falla inom ramen för de sakkunnigas uppdrag att utreda lämpligheten av
ett nytt institut för att handhava vad som ansåges vara jordbrukskasseorganisationens
huvuduppgift, nämligen jordbrukets sekundär- och driftskredit.
Med hänsyn till den sålunda förestående utredningen och till vad ovan
av sparbanksinspektionen i övrigt anförts ansåge sparbanksinspektionen,
att ändringar av de nuvarande bestämmelserna för jordbrukskasseorga
nisationen tills vidare borde anstå.
Med avseende å förslaget om utvidgning av centralkassornas rätt till inlåning
å bankmässiga räkningar ville sparbanksinspektionen framhålla, atl
centralkassas upplåning i förevarande hänseende borde likställas med dess
inlåning. Ett sådant likställande tillämpades vid såväl affärsbankerna som
sparbankerna och syntes även vara riktigt, då ifrågavarande bestämmelse!- vöre avsedda att trygga insättarna, men riskerna för dessa uppenbarligen
ökades i och med en utvidgning av upplåningen. Jordbrukskasserörelsens
upplåning hade stigit till högst avsevärda belopp. Med hänsyn därtill vore
det icke möjligt att föreskriva, att upplåningen i berörda hänseende skulle
inräknas i inlåningen utan att samtidigt fastställa ett högre maximum för
summan av upplåning och inlåning än det, som nu gällde endast för inlåning.
Huru detta nya maximum borde normeras bolde givetvis närmare utredas.
Det borde övervägas, örn ej detta maximum borde faställas till ett belopp.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
som motsvarade beloppet av jordbrukskassemedlemmarnas sammanlagda
lånemaximum, ökat med beloppet av vid varje tidpunkt utestående lån
mot sådan säkerhet, som omförmäldes i 50 § andra stycket i förordningen
örn jordbrukets kreditkassor. Dock syntes sistnämnda tilläggsbelopp även
böra på lämpligt sätt begränsas. Med hänsyn till att jordbrukskassemed
lemmarnas lånerätt väl i regel ej borde vara helt utnyttjad, syntes sannolikt,
att ett sålunda fastställt maximum för upp- och inlåningen även
kunde anses täcka det behov av rörelsemedel, som uppstode på grund av
utlåning till ekonomiska föreningar och av andra orsaker. Det vore dock
möjligt, att ett sålunda beräknat maximum finge anses för högt. Det borde
nämligen framhållas, att säkerheten för centralkassas förbindelse till väsentlig
del utgjordes av jordbrukskassornas ansvarighet, som i sin tur
vore beroende av värdet av medlemmarnas personliga ansvar. Detta värde
kunde dock ej med någon säkerhet bedömas.
Svenska bankföreningens styrelse har framhållit, att någon ytterligare
utredning till bestyrkande av behovet eller lämpligheten av de påkallade
organisationsändringarna icke nu blivit av kassans styrelse förebragt.
Därtill komme, att förhållandena inom jordbrukskasseorganisationen över
huvudtaget vöre ägnade att synnerligen försvåra varje skärskådande av
■den där bedrivna verksamheten. Det borde erinras om, att jordbrukskassorna
i olikhet med affärs- och sparbankerna icke vöre underställda statlig
inspektion med därmed följande offentliggörande av siffermässiga
sammanställningar och upplysande redogörelser, att reglerande bestämmelser
för jordbrukskassornas utlåningsrörelse icke, på sätt skett beträftande
affärs- och sparbankerna, vore av statsmakterna meddelade, samt
att den invecklade beskaffenheten av de för jordbrukskasseorganisationen
gällande ansvarighetsbestämmelserna syntes göra det skäligen omöjligt att
bedöma de inom organisationen förefintliga riskernas reella innebörd och
omfattning. Styrelsen förordade, att hela jordbrukskasse väsende t gjor
des till föremål för en grundlig undersökning. Styrelsen vore övertygad
örn, att förutom annat gagn, som av en dylik undersökning kunde förväntas,
densamma komme att öppna blickarna för behovet av en enklare och
klarare organisation med fastare och mera betryggande regler för såväl
verksamheten som kontrollen av densamma.
Generalpoststyrelsen har — under erinran att jordbrukskreditkassan av
postsparbanksmedel medgivits en kredit a 7.r>2 miljoner kronor under förutsättning.
att så länge kassan häftade i skuld till postsparbanken, kassans
sammanlagda upplåning icke överstege grundfondens belopp — understrukit
angelägenheten av att jordbrukskasserörelsen uppbyggdes på så
stabil grund som möjligt samt att därför åtgärder för rörelsens fortsätta
utvidgning vidtoges med iakttagande av all försiktighet.
Riksförsäkringsanstalten har funnit den föreslagna utvidgningen av inlåningsrätten
för centralkassorna vara ägnad att försvaga deras och därmed
även jordbrukskreditkassans ställning, något som knappast uppvägdes
av den föreslagna ökningen av statsgarantien för inlåningen.
Föredragande departementschefen har för egen del i huvudsak anfört:
För centralkassorna vore det givetvis av betydelse att medelst inlåning
från allmänheten kunna fylla sitt kapitalbehov. Örn de bestämmelser, som
reglerade kreditkasserörelsen, skulle lägga hinder i vägen därför, syntes
detta komma att vara till men för rörelsen. Hedan nu borde centralkassorna
beredas möjlighet att fortsätta med sin inlåning, även örn det nu
Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
7
gällande maximum hade uppnåtts. Ku generell höjning av maximum syntes
dock i frågans nuvarande läge ej böra ske, utan borde det läggas i
Kungl. Maj:ts hand att, där skäl därtill vore, medgiva en höjning av maximum
för inlåningen till tre gånger den ansvarighet, som de till central
kassorna anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hade för centralkassorhas
förbindelse.
Därest dylik jämkning av bestämmelserna örn maximum för centralkassornas
inlåning komme till stånd, syntes även en höjning av maximi
beloppet för de statsobligationer, vilka finge överlämnas såsom pant för envar
centralkassas samtliga förbindelser med undantag av kassans skuld till
Svenska jordbrukskreditkassan, böra ifrågakomma. Att såsom kassestyrelsen
hemställt helt borttaga bestämmelserna örn ett maximibelopp för
obligationerna borde dock icke äga rum. Departementschefen förordade
fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag, att maximibeloppet höjdes till
750,000 kronor.
Såsom i propositionen meddelas och även framgår av de ovan intagna
yttrandena, har chefen för jordbruksdepartementet jämlikt Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 15 december 1933 tillkallat utredningsmän för
verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande formerna
för en reglering av jordbrukets kreditförhållanden (jordbr ukskreditut
redningen), vilka utredningsmän jämväl hava att syssla med frågor, som
beröra jordbrukskasserörelsen. Enligt vad utskottet inhämtat, har departementschefen
den 13 april 1934 pä framställning av jordbrukare
ditutredningen anhållit, att styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan
ville låta enligt anvisningar, som jordbrukskreditutredningen kunde
finna anledning meddela, verkställa undersökning av jordbrukskasse
organisationens verksamhet samt giva jordbrukskreditutredningen del
av undersökningens resultat. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande har
departementschefen anmodat två personer att biträda vid denna undersökning.
Såsom av den lämuade redogörelsen framgår, har svenska jordbrukskreditkassans
framställning örn höjning av iulåningsrätten för centralkassornu
för jordbrukskredit samt örn ökad statsgaranti för kassornas
inlåning av åtskilliga hörda myndigheter och korporationer avstyrkts
eller i varje fall ansetts icke böra för närvarande bifallas. Ehuru de
sålunda framförda betänkligheterna ingivit utskottet en viss tvekan angående
lämpligheten av omedelbara åtgärder i propositionens syfte, har
utskottet med hänsyn till vad departementschefen anfört ansett sig icke
böra motsätta sig bifall till de av Kungl. Majit framlagda förslagen. Vad
törst angår frågan örn utvidgad inlåningsrätt för centralkassorna bill'' salunda
en generell höjning av nu gällande maximum för inlåningen ej nu
genomföras, utan bör det läggas i Kungl. Maj:ts hand att efter prövning
av varje särskilt fall medgiva en höjning av detta maximum till tre gärl
ger den ansvarighet, som dö till centralkassa anslutna jordbrukskassorna
sammanlagt hava för centralkassans förbindelser. Utskottet förutsätter
UtskotUt
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
emellertid, att angivna fullmakt av Kungl. Majit utnyttjas med största
varsamhet och endast i den utsträckning, som befinnes erforderlig med
hänsyn till centralkassas behov av inlåningsmedel för sin fortsatta rörelse.
Vidkommande därefter den av Kungl. Majit föreslagna höjningen av
nu stadgade maximibelopp för den särskilda statsgaranti, som enligt gällande
bestämmelser är ställd till säkerhet för centralkassas förbindelser,
med undantag av kassans skuld till Svenska jordbrukskreditkassan vill
utskottet erinra, att denna garanti har formen av deposition hos riksbanken
av svenska statsobligationer till belopp av högst 20 procent av
centralkassans upplåning, vartill jämväl inlåningen å bankmässiga räkningar
är att hänföra, dock att obligationernas belopp icke i något fall
må överstiga 500,000 kronor. Såsom i propositionen upplysts, överstiga
beträffande några centralkassor 20 procent av kassornas in- och upplåning,
med undantag av upplåningen hos Svenska jordbrukskreditkassan,
maximibeloppet för de pantförskrivna obligationerna. Vid bedömande
av frågan, huruvida i den sålunda inträdda situationen staten bör tillskjuta
ytterligare garantibelopp, har utskottet med hänsyn till denna
frågas nära samband med centralkassornas inlåningsrätt funnit sig icke
böra motsätta sig, att maximibeloppet på sätt Kungl. Majit föreslagit
höjes till 750,000 kronor.
Vid behandlingen av nu förevarande proposition har utskottet ansett
sig kunna utgå från att vid den utredning, som igångsatts rörande formerna
för en reglering av jordbrukets kreditförhållanden, jämväl frågan
örn centralkassornas inlåning göres till föremål för undersökning. En
omprövning av denna fråga synes utskottet påkallad bland annat med
hänsyn till den strävan, som numera gör sig gällande att i allt större omfattning
uppbygga jordbrukskasserörelsens kapitalanskaffning på inlåning.
Den starka expansion, som denna för vår modernäring så viktiga
rörelse utvisat under de senaste åren, är i och för sig ägnad att väcka
tillfredsställelse men medför givetvis ökade krav på kontroll. I anslutning
till de önskemål, som härutinnan blivit framförda i vissa avgivna
yttranden, vill utskottet uttala, att vid förenämnda utredning synes böra.
tagas under övervägande, huruvida icke den inre kontrollen inom jordbrukskasserörelsen
bör kompletteras med en statlig kontroll av samilia
art, som beträffande banker och sparbanker utövas av bank- och fondinspektionen
respektive sparbanksinspektionen.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
proposition.
Stockholm den 25 maj 1934.
På bankoutskottets vägnar i
HARALD ÅKERBERG.
Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
9
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
tran lörsta kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Lindley*, Stendahl, Ström i Lidköping,
Johansson i Friggeråker, Ernfors och Bjurström; samt
från andra kammaren: herrar Leffler, Lovin, Paulsen, Johansson i Sollefteå, Andersson
i Falkenberg, Svedman, Hilding och friherre De Geer.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Stendahl, Lindgren, Ernfors, Leffler och Svedman, vilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag hort hava följande lydelse:
»De ovan intagna yttrandena synas enligt utskottets mening mana till
största försiktighet vid behandlingen av Svenska jordbrukskreditkassans
nu förevarande framställning örn ändringar i de nuvarande bestämmelserna
örn jordbrukskasseorganisationen. Med hänsyn härtill och då särskilda
sakkunniga blivit tillkallade för utredning av formerna för en
reglering av jordbrukets kreditförhållanden, vilka sakkunniga tagit initiativ
till en särskild undersökning av jordbrukskasseorganisationens
verksamhet, har det synts utskottet icke vara lämpligt, att de i propositionen
berörda spörsmålen nu företagas till prövning och avgörande,
utan synes resultatet av den pågående utredningen först böra avvaktas.
Några olägenheter för jordbrukskasserörelsens utveckling synas icke
kunna föranledas av ett sådant uppskov med ståndpunkttagandet. Att
märka är nämligen, att endast en av centralkassorna vid slutet av år 1933
uppnått maximum för sin inlåningsrätt, medan övriga kassor fortfarande
hade en betydande marginal av outnyttjad inlåningsrätt. Möjligheter
för tillgodoseende av rörelsens kapitalbehov stå vidare centralkassorna
till buds icke blott genom inlåningen från allmänheten utan även
genom rediskontering hos riksbanken samt genom upplåning hos jordbrukskreditkassan.
Den sistnämnda hade vid slutet av år 1933 ännu icke
utnyttjat hela sin grundfond i upplåningssyfte; det outnyttjade beloppet
utgjorde omkring 8 miljoner kronor. Något behov av omedelbart
ökad inlåningsrätt för centralkassorna föreligger alltså icke.
De betänkligheter, som i de ovan intagna yttrandena framkommit mot
jordbrukskreditkassans framställning, gälla i lika hög grad det av Kungl.
Majit framlagda förslaget. Visserligen innebär detta sistnämnda i fråga
örn inlåningBrätten till synes en viss inskränkning, i det att detsamma
för höjning av inlåningsrätten förutsätter en prövning av Kungl. Majit.
1 själva verket torde det emellertid icke låta sig göra att, sedan en cent
Talk assa erhållit ökad inlåningsrätt, vägra övriga kassor samma rätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
io
Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
Enligt utskottets mening torde vid ovanberörda utredning jämväl böra
övervägas, huruvida icke, såsom fullmäktige i riksgäldskontoret framhållit,
den inre kontrollen inom jordbrukskassérörelsen bör kompletteras
med en statlig kontroll av samma art, som beträffande banker och
sparbanker utövas av bank- och fondinspektionen respektive sparbahksinspektionen.
Särskilt med hänsyn till insättarnas intressen synes det
önkvärt, att en sådan kontroll kommer till stånd. Den betydande omfattning,
i vilken staten finansiellt engagerats i rörelsen, förefaller utskottet
utgöra ytterligare ett skäl för införande av en dylik kontroll.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke må
av riksdagens bifallas.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:346 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring i förordningen örn jordbrukets kreditkassor, m. m. a1 i texten