Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om fyllnadspension åt förre stationsskrivaren vid Härnösand— Sollefteå järnväg K. V. Lindeberg.

1934-05-29 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1934:67, Utlåtande i anledning av väckta motioner om fyllnadspension åt förre stationsskrivaren vid Härnösand— Sollefteå järnväg K. V. Lindeberg.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 67.

7

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om fyllnadspension

åt förre stationsskrivaren vid Härnösand—

Sollefteå järnväg K. V. Lindeberg.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 235 av herr

Tjällgren och den andra inom andra kammaren under nr 257 av herr Sandström,

har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att till förre stationsskrivaren

vid av statens järnvägar övertagna Härnösand—Sollefteå järnväg,

Knut Vilhelm Lindeberg måtte utgå en årlig fyllnadspension av 806 kronor».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

I: 235.

Av handlingarna i ärendet framgår,

att Lindeberg, som är född den 24 juli 1877, den 1 oktober 1899 antogs

till ordinarie stationskarl vid Härnösand—Sollefteå järnväg, den 1 mars 1902

befordrades till kontorsbiträde och den 1 januari 1927 till stationsskrivare

vid nämnda järnväg

samt att han från och med den 1 angusti 1940 är berättigad till pension

från enskilda järnvägarnas pensionskassa.

I 7 § i det emellan järnvägsstyrelsen, å ena, samt Härnösand—Sollefteå

järnvägsaktiebolag, å andra sidan, avslutade, av Kungl. Maj:t den 30 juni

1932 godkända kontraktet angående förvärvande för svenska statens räkning

av Härnösand—Sollefteå järnväg m. m. stadgades, bland annat, att statens

järnvägar ägde rätt att under tiden 1 juli—30 september 1932 dels jämlikt

för personalen gällande avtal uppsäga sådan icke-ordinarie eller till

ordinarie åren 1931—1932 befordrad personal, som befunnes vara för den

övertagna järnvägens drift i statens järnvägars regi icke erforderlig, dels mot

skälig förtidspensionering entlediga personal i ordinarie befattning, äldre än

ovan angivna, som med hänsyn till antingen sjuklighet eller lyte eller ock

arten av innehavande tjänstebefattning icke lämpligen kunde övertagas i

statens järnvägars tjänst.

Med stöd av sistnämnda bestämmelse entledigades Lindeberg ur statens

järnvägars tjänst med utgången av december 1932 samt tillerkändes från

och med den 1 januari 1933 en förtidspension av 2,030 kronor för år.

I framställning till Kungl. Majit den 1 december 1932 anhöll Lindeberg att

få återinträda i tjänstgöring vid statens järnvägar eller, om detta icke kunde

beviljas, att bliva överförd till övergångsstat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 67.

Järnvägsstyrelsen anförde i utlåtande över denna framställning bland annat

följande.

Verkställda utredningar visade, att personalbehovet vid den enskilda järnvägen

kunde avsevärt reduceras efter densammas införlivande med statens

järnvägar. Vid tiden liärför — den 1 juli 1932 — uppgick sålunda den fast

anställda personalen till 196 personer, under det att behovet av fast anställd

personal för närvarande utgjorde endast 136 personer.

Den av sökanden lämnade upplysningen, att hans tjänst icke kunde indragas,

vore felaktig. Vid tiden för Härnösandsbanans införlivande med

statens järnvägar funnes i Härnösand, förutom stationsinspektoren, 1 förste

stationsskrivare och 3 stationsskrivare. Enligt vid statens järnvägar gällande

normer för personaluppsättning erfordrades endast, förutom stationsinspektoren,

1 förste stationsskrivare och 2 stationsskrivare, varför en stationsskrivartjänst

omedelbart indragits, och gällde detta just den tjänst, som

Lindeberg uppehållit. Då Lindeberg vore född 1877 och de båda övriga

stationsskrivarna vid f. d. Härnösand—Sollefteå järnväg vore födda 1895,

ansåges Lindeberg i främsta rummet böra ifrågakomma till förtidspensionering.

Då styrelsen slutligen på grund av för närvarande rådande överskott på

stationsskrivare och annan expeditionspersonal vid statens järnvägar icke

heller kunde bereda sökanden lämplig tjänst å annan ort vid verket, hade

det icke återstått styrelsen annat, än att med den rätt, som kontraktsenligt

tillkommit styrelsen, uppsäga sökanden ur statens järnvägars tjänst.

Att vissa av Lindeberg uppgivna äldre befattningshavare övertagits berodde

på att arten av deras innehavande tjänstebefattning icke lagt kinder

i vägen för lämplig placering i statens järnvägars tjänst vid f. d. Härnösand

—Sollefteå järnväg.

I anslutning till det anförda hemställde järnvägsstyrelsen, att framställningen

icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I en till Kungl. Majit ingiven, den 24 januari 1933 dagtecknad framställning

anhöll Lindeberg att, utöver till honom utgående pension av 2,030

kronor, en pensionsförhöjning av 1,570 kronor måtte tillerkännas honom,

varigenom han skulle komma i åtnjutande av ett sammanlagt pensionsbelopp

av 3,600 kronor för år, motsvarande vad han efter den 1 januari 1933 skulle

hava fått uppbära i ordinarie lön, därest han kvarstått i tjänst.

I häröver avgivet yttrande anförde järnvägsstyrelsen, bland annat, att

Lindeberg i likhet med övriga samtidigt pensionerade från Härnösand—

Sollefteå järnväg övertagna tjänstemän tillerkänts samma pension som han

vid härför stadgad ålder erhölle i ålderspension såsom delägare i enskilda

järnvägarnas pensionskassa. Då den Lindeberg sålunda tilldelade pensionen

icke syntes oskäligt låg, hemställde styrelsen, att Kungl. Majit måtte lämna

framställningarna utan avseende.

Genom beslut den 24 mars 1933 fann Kungl. Majit Lindebergs framställningar

icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Motionärerna hava till stöd för sitt yrkande framhållit, bland annat, att

Lindeberg jämlikt bestämmelse i förenämnda kontrakt bort tillerkännas

fyllnadspension enligt kungl, brevet den 4 juni 1920 angående fyllnadspension

till vissa i statens järnvägars tjänst övertagna befattningshavare.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 67.

9

Över motionerna Ilar utskottet inhämtat utlåtande av järnvägsstyrelsen,

som bland annat framhållit, att enär Lindeberg icke övergått i statens järnvägars

tjänst vore — i motsats till vad motionärerna syntes vilja göra gällande

— bestämmelserna i förenämnda kungl, brev icke tillämpliga å honom.

Med åberopande av sina tidigare anförda synpunkter på den föreliggande

frågan och med hänsyn till de konsekvenser, till vilka ett bifall till motionerna

skulle leda, avstyrkte styrelsen bifall till motionärernas förslag.

Under åberopande av vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört får utskottet

avstyrka bifall till motionerna och alltså hemställa,

att förevarande motioner I: 235 och II: 257 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 maj 1934.

På bankoutskottets vägnar:

EDVIN LEPELEE.

Närvarande: Se anteckning å utlåtande nr 66.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 8 sami. Nr 66—67.

1081 34 2

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.