Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående förhöjning av enligt äldre pensionsbestämmelser utgående pensioner.

1934-06-06 · 1 sida


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1934:76, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående förhöjning av enligt äldre pensionsbestämmelser utgående pensioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 76.

Utskottet.

Nr 76.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1934 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående förhöjning av enligt

äldre pensionsbestämmelser utgående pensioner.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 266 har herr Osberg hemställt,

»att riksdagen måtte genom skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn

utredning och avgivande av förslag till nästkommande riksdag i syfte att

bereda ''äldre pensionärer’ sådan förhöjning i deras nu utgående pensioner,

att dessa komma att uppgå till samma belopp, som utgå till befattningshavare,

pensionerade efter nu gällande pensionsbestämmelser.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

1922 års riksdag beslöt bevilja pensionstillägg åt f. d. befattningshavare

med pensioner grundade på oreglerade pensionsunderlag. Därefter har 1925

års riksdag beviljat två särskilda pensionsförhöjningar å äldre pensioner,

vilka därigenom blivit omräknade till nya pensioner. Av dessa förhöjningar

avsåg den ena — förhöjning I eller den s. k. kompensationsförhöjningen

— att uppbringa pensionens belopp till sådan nivå, att dyrtidstillägg

kunde utan minskning av den totala förmånen utgå efter samma grunder

som å nyreglerade pensionsbelopp. Genom det sätt, varpå denna förhöjning

bestämts, har den kommit att bereda ifrågavarande pensionärer en avsevärd

överkompensation för minskningen i dyrtidstillägg. Den andra pensionsförhöjningen

— förhöjning II — har i princip så avvägts, att beloppet

av den äldre pensionen, däri inräknat pensionstillägg och förhöjning I,

skulle ökas med hälften av skillnaden mellan å ena sidan nämnda belopp

och å andra sidan nyreglerad pension för samma befattning.

Med erinran om vad sålunda förekommit och under framhållande, att

1925 års riksdags beslut om pensionsförhöjningar uttryckligen betecknats

såsom en definitiv reglering av äldre pensioner, får utskottet avstyrka bifall

till motionärens förslag och alltså hemställa,

att förevarande motion II: 266 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 juni 1934.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: ae anteckning å utlåtande nr 74.

Stockholm 1934, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

341693

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.