Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i

1934-04-19 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1934:4, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1934 kl. 1 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4 i

anledning av väckt motion, 1:29, örn utredning och

förslag angående tillverkning och avsättning av vin av

svenska frukter och här.

I en inom riksdagens första kammare väckt och till dess andra tillfälliga

utskott hänvisad motion, nr 29 (likalydande med en i andra kammaren

väckt motion, nr 145) har herr Ehrnberg m. fl. hemställt, att riksdagen ville

hos Kungl. Majit anhålla att en allsidig utredning kommer till stånd rörande

tillverkning och avsättning av vin av svenska frukter och bär, varvid

såväl frågan om rationella försäljningsförhållanden som behovet av en

genom statens försorg inrättad försöksstation för tillverkning av svenskt

vin i möjligaste mån beaktas, samt att därefter för riksdagen framläggas

de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

I avseende å motivering får utskottet hänvisa till motionen.

1932 års riksdag hemställde på grund av en i andra kammaren av herr Historik.

Weibull väckt motion, nr 394, hos Kungl. Majit genom sin skrivelse nr 176

om åtgärder, åsyftande att bland annat Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen

måtte i sina tillverkningar i största möjliga utsträckning gynna inhemsk

produktion, och beslöt Kungl. Majit i anledning härav den 8 juli 1932, att

vad riksdagen i sin berörda skrivelse anfört skulle meddelas bolaget till

kännedom och beaktande.

över nu föreliggande motion har utskottet dels i vederbörlig ordning in- Yttranden.

fordrat utlåtanden från lantbruksstyrelsen och kontrollstyrelsen, dels ock berett

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen ävensom Sveriges pomologiska förening

tillfälle att yttra sig över motionen, varjämte särskilda med denna sammanhängande

spörsmål behandlats vid föredragning inför utskottet av

tjänstemän i utrikesdepartementet, lantbruksstyrelsen och kontrollstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande anfört i huvudsak följande:

Rationaliserad odling av äpplen — landets viktigaste fruktslag — kan i

förening med ökad förståelse för ändamålsenligt sortval och odlingarnas

förläggande till landets för fruktodling mest lämpliga delar medföra, att tillgången

på äpplen framdeles icke torde behöva äventyras i annan mån, än

som betingas av olämplig väderlek under blomningstiden och för låg som
Bihang

till riksdagens protokoll 193A. 12 sami. 2 avd. Nr 4. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

martemperatur, omständigheter, varmed även sydligare länder måste räkna.

En ofrånkomlig förutsättning för ekonomisk odling är emellertid, att hela

skörden kan nyttiggöras. Skörden måste här i landet liksom i alla andra

länder sorteras i olika kvaliteter, av vilka de högre säljas i färskt tillstånd

för konsumtion. Det synes ligga lika mycket i konsumenternas som producenternas

intresse att avsättning vinnes för frånsorterad frukt, enär uppnått

pris på den sistnämna kan avdragas på den prima varan, som givetvis måste

betalas högre, därest icke ändamålsenlig avsättning kan vinnas för betydande

kvantiteter sekunda frukt.

Att helt tillgodoföra fruktodlingen värdet av jämväl betydande mängder

frånsorterad frukt, som i färskt tillstånd icke lämpar sig för ordnat handelsförfarande,

nämligen skadad eller missbildad frukt, fallfrukt samt frukt

av för handeln olämpliga sorter, är möjligt endast genom att överföra frukten

i hållbar form. Fabriksmässig torkning av kärnfrukt har visat sig oekonomisk

såväl i Sverige som i flertalet andra europeiska länder. Frukt och

bär kunna emellertid på ett mera ekonomiskt sätt överföras i lagervaror

i form av sylt (mos), saft och vin. Sylttillverkning är sedan länge föremål

för fabriksmässig drift på ett flertal ställen i landet. Vintillverkning av

frukt oell bär har däremot hittills bedrivits i mycket liten skala. Sekunda

frukt, som årligen marknadsföres i betydande mängder, utgör ett mycket

stort hinder för att ernå sådan ordning och reda i handeln med välbehandlad,

sorterad och packad svensk frukt, att denna kan konkurrera med på

enahanda sätt behandlad importerad frukt.

Produktionen av frukt ävensom av bär är i form av livsmedel tillgänglig

under i stort sett endast 5 å 6 månader av året fram till januari. Då konsumtionen

under denna jämförelsevis korta tid icke alltid kan förbruka

skörden i färskt tillstånd skulle beredning av, bland annat, saft och vin

inom vissa fruktproduktionsdistrikt icke blott underlätta marknaden för

den bättre frukten utan även förhindra, att råvaror förfaras.

Såvitt Lantbruksstyrelsen kan bedöma, torde i föreliggande motioner i

främsta rummet åsyftas tillverkning av lätta viner, varav en verklig konsumtion

kan förutses, enär tillverkning av starkviner givetvis icke kan

tänkas medföra någon mera betydelsefull avsättning åtminstone av äpplen.

Det är lätta viner av äpplen (cider) med cirka 5—8 procent alkoliolhalt,

som i åtskilliga andra europeiska länder, man torde kunna säga under århundraden,

i mycket stor utsträckning beretts till daglig dryck, mest jämförlig

med alkoholhaltiga maltdrycker. Sålunda utgjorde enligt tillgänglig

statistik fruktvintillverkningen (tillverkningen av druvviner oberäknad) omkring

år 1911 i Frankrike i runt tal 14 miljoner hektoliter per år, i Tyskland

cirka 6 miljoner hektoliter och i det dåvarande Österrike cirka 5 miljoner

hektoliter. Enligt aktiebolaget Vin- och Spritcentralens yttrande den

26 februari 1932 till Eder utgjorde kvantiteten under sjuårsperioden 1925

—1931 försålda lätta viner av svensk tillverkning i medeltal per år cirka

0,6 hektoliter, alltså så gott som ingenting. Även örn lätta viner av frukt

tillverkas för hushållsbehov, så är för närvarande lätt vinstillverkningen

knappast att räkna med.

Skall tillverkning av sådana fruktviner (cider av äpplen) inom mera

utpräglade fruktodlingsdistrikt vinna någon omfattning, torde de vid försäljning

i prishänseende och i fråga örn distribution till konsumenterna

icke böra jämföras med verkligt vin utan snarare med läskedrycker eller

maltdrycker.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Ar A.

3

Frågor, som i detta sammanhang icke böra förbises, äro dels huruvida

cider med till exempel 5 procent alkoholhalt och jämförelsevis hög syralialt

tillfredsställer den stora allmänhetens smak, dels huruvida denna produkt

kan göras så hållbar, att konsumtionen av en årgång kan sträcka sig

över någon längre tid.

Då nian vet, att vid alkoholjäsning av en fruktsaft saftens naturliga sockerhalt

spaltas i lika delar kolsyra, som vid jäsningen bortgår, och alkohol,

som kvarstannar i vätskan, förutsätter cirka 5-procentig cider en sockerhalt

av 10 procent. I regeln torde svenska äpplen innehålla allenast cirka

8 procent socker, men däremot visst överskott på syra. Följaktligen måste

vid jäsning socker tillsättas för att öka alkoholhalten och vatten för att

utspäda syrahalten, så att saften vid den för pressningen lämpliga tidpunkten

skall få för jäsning erforderlig balans.

Cider med sådan eller ännu lägre alkoholstyrka är den i åtskilliga andra

europeiska länder vanliga. Den har till leijd av ringa alkoholhalt begränsad

hållbarhet, tillverkas under hösten och börjar konsumeras redan påföljande

vår — i hemmen redan cirka 3 månader efter beredningen — och utgör

den vanligaste läskedrycken särskilt på landsbygden under sommarens och

höstens tunga arbete i jordbruket. Det alltjämt stegrade behovet av en sadan

dryck har sedan långliga tider medfört massodling av särskilda, för ciderberedning

lämpliga äppelsorter och i vissa länder även av päron. Alldenstund

cidern inom många länder eller i betydande distrikt av vissa länder

blivit en nationaldryck, som tillverkas både för odlarnas eget behov och

inom omfattande industriell drift, har detta medfört icke blott, att utomordentlig

teknisk erfarenhet vunnits, utan även behov av statligt organiserad

försöks- och forskningsverksamhet på området. Att utan vidare tilllämpa

ovan anförda och än flera länders ciderberedningssystern på svenska

förhållanden är icke tillrådligt eller ens möjligt. Framförallt kan en sådan

av äpple framställd dryck icke vinna åsyftat insteg bland konsumenterna,

örn drycken skall bliva föremål för samma restriktioner, som nu gälla ifråga

örn vin och rusdrycker, och åsättas pris, som icke står i proportion till

råvarupriset.

Genom vin- och spritcentralen torde fruktvin icke kunna försäljas under

sådana villkor, att det blir en artikel för den stora allmänheten. Frågan

är därför, huruvida icke fruktvin, därest dess alkoholgräns bestämmes till

förslagsvis 6 procent, enklast skulle kunna distribueras genom bryggerierna,

hos vilka redan utövas viss kontroll och vilka äga en försäljningsorganisation,

som allmänheten är van att anlita vid inköp av maltdrycker. Även

med hänsyn till det förhållandet, att fruktvin med så låg alkoholhalt, som

ovan nämnts, har begränsad hållbarhet, skulle distribution från bryggerier

vara till fördel. Dessa äga nämligen utmärkta, kalla lagerrum, från vilka

öl utsändes i handeln i jämförelsevis små partier, och ingen lärer begära,

att öl skall hålla sig ett halvt år, vilket däremot torde bliva fallet med ett

fruktvin med 5—6 procent alkoholhalt, örn det förvaras i lika goda lagerlokaler

som öl. Att fruktvin säljes tillsammans med öl, torde kunna giva

anledning till att allmänheten komme att ställa lägre fordringar på fruktvinets

hållbarhet. Vad som vidare synes tala för att fruktvin av nämnt

slag distribueras av bryggerier är, alt dessa äga personal, som år förtrogen

med jäsningsteknik, tappning, filtrering, lagring o. s. v.

Då emellertid i förenämnda motioner åsyftas alt vinna avsättning tor

viss del av landets fruktproduktion genom produktionens överförande i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

hållbara lagervaror, kunna även andra utvägar väljas än tillverkning av

vin. Fråga är, om överhuvudtaget vintillverkning bör komma i främsta

rummet för sådana åtgärder.

I Lantbruksstyrelsens framställning den 28 november 1933 till Kungl.

Majit angående viss kontroll av tillverkning av och handel med s. k. läskedrycker,

framhölls, att svenska frukt- och bärodlare ävensom uppsamlare

av skogsbär för närvarande gingo miste örn en betydande avsättning för

sin produktion till läskedrycksindustrien, som blott i begränsad omfattning

torde vara baserad på användning av frukt oell bär, ehuru dessa produkter

där hade ett naturligt avsättningsområde. Denna industri vore i stället baserad

på import av essenser och andra kemikalier. I anledning härav föreslog

lantbruksstyrelsen, att, för att den konsumerande allmänheten efter

hand skulle framtvinga tillverkning av läskedrycker, beredda av naturlig

frukt- och bärsaft, det av etiketten å kärl, däri drycken försäljes, skulle

framgå, att — i de fall essenser och dylikt använts — drycken icke innehölle

naturlig frukt- eller bärsaft.

Här gällde det sålunda att få avsättning för ren saft till en betydande

industriell produktion av läskedrycker. Därmed är likväl icke möjligheten

för användning av frukt- och bärsaft uttömd.

Bortsett från det hittillsvarande sättet för saftframställning, som består

i att genom riklig tillsats av socker göra saft hållbar och sålunda möjlig

att lagra, åsyftar modern fabriksmässig framställning av saft att genom

ett filtreringsförfarande, eventuellt föregånget av pastörisering, göra den

råa natursaften hållbar utan alkoholjäsning och utan tillsats av socker och

kemiska konserveringsmedel. Sådan saft innehåller råvarans alla värdefulla

beståndsdelar, vilket medfört, att i Tyskland och Schweiz framställningen

av dylik saft redan efter ett par år tagit sådan omfattning, att man trots

den stora förbrukningen av frukt till cider (äppelvin) uppskattat 1933 års

behov av frukt för råsaftframställning i dessa länder till bortåt 100 000 ton,

något som utgör ett utomordentligt stöd för dessa länders fruktodling.

Även i Sverige, där tillverkning av sådan råsaft, som torde kunna betecknas

som »flytande fruk», i mindre skala igångsatts, torde genom den nu

antydda metoden tillverkad frukt- eller bärsaft kunna väntas vinna uppskattning

såsom läskedryck, särskilt örn den kan påräkna stöd från statens

sida i syfte att rikta allmänhetens uppmärksamhet på en dylik läskedrycks

företräden framför i handeln nu vanligen förekommande med essenser och

kemikalier tillverkade och med tjärfärgämnen färgade läskedrycker.

Enligt lantbruksstyrelsens mening skulle tillverkningen av ifrågavarande

alkoholfria dryck, som i viss utsträckning torde kunna ersätta vin men

framförallt en mängd dåliga läskedrycker, innebära ett viktigt stöd för

frukt- och bärodlingen inom landet, särskilt som den kan säljas i den fria

handeln utan att vara underkastad för alkoholhaltiga drycker gällande

restriktioner. Därjämte torde tillkomsten av en sådan verkligt njutbar och

hälsosam dryck kunna verksamt främja nykterhetsintresset. Drycken består

av samma grundmaterial som rent vin. Skillnaden är blott, att fruktsockret

här är oförstört.

Då det här emellertid närmast gäller att under särskilt rika fruktår tillvarataga

ett visst överflöd särskilt på sådan färsk frukt, som icke lämpar

sig för ordnat handelsförfarande, och då den övervägande mängden av

sekunda frukt icke härleder sig från rationellt skötta storodlingar utan från

småodlare, synes det Lantbruksstyrelsen naturligt, att åtgärder vidtagas för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

5

att dessa odlare i största möjliga utsträckning själva använda sig av sådan

frukt till mos-, råsaft- och ciderberedning. Det kan nämligen knappast

anses vara ekonomiskt att å ena sidan till underpris försälja sekunda frukt

eller låta denna förfaras och å andra sidan inköpa maltdrycker till högre

pris än det, vartill man kan tillverka råsaft eller cider för eget hushållsbehov

under den varma årstiden. Det synes Lantbruksstyrelsen ej heller

rationellt eller lämpligt, att producenterna icke själva föregå med gott exempel,

för att på ett ekonomiskt sätt avlasta marknaden tillförsel av sekunda

frukt. Det lärer också vara för mycket begärt att vilja för allmän konsumtion

framföra drycker, varom man ännu icke vet, huruvida odlarna själva

i allmänhet vilja använda sig därav. Skola nämligen sådana drycker som

råsaft och cider vinna insteg inom alla befolkningslager, måste början göras

hos dem, som äro beroende av produktionen. Så har utvecklingen åtminstone

beträffande cider ägt rum i andra länder och så bör den ske även i vårt

land.

Under många år har vid trädgårdsskolorna undervisning meddelats i

vin- eller ciderberedning. Även vid kortare kurser rörande trädgårdsprodukternas

tillvaratagande sker detta. Men sådan praktisk handledning är icke

tillfyllest. Vilka ytterligare åtgärder fordras då till främjande av självverksamheten

på området, vilken enligt Lantbruksstyrelsens mening för närvarande

är viktigast?

För råsaft- och cidertillverkning för det egna hushållets behov erfordras

för bådadera fruktkvarn och saftpress, för råsaft dessutom vissa pastöriseringsapparater

och för cider jäs- och lagerkärl samt lätt tillgång till renodlad

jäst. Det är givet, att det för många mindre odlarhushåll skulle bliva

jämförelsevis dyrbart att anskaffa alla dylika utensilier, särskilt effektiv

kvarn och press. Emellertid fins för närvarande i södra och mellersta

Sverige över 800 fruktodlarföreningar med sammanlagt cirka 40 000 medlemmar.

Varje förening har hos sig anställd minst en trädskötare. Det

synes därför naturligt, att lika väl som dessa föreningar tillhandahålla

sina medlemmar sprutor m. m., de även kunna utrustas med ett icke alltför

dyrbart saftpressnings- och eventuellt pastöriseringsaggregat på en bestämd

plats, dit medlemmarna kunna skicka sin frukt lör att få den pressad

m. m. samt erhålla nödiga instruktioner rörande saftens jäsning och skötsel

i övrigt. I sådana fruktodlingsdistrikt, där fruktodlarna leverera sin frukt

till länsföreningars fruktpackningscentraler, bör vid dessa beredas möjlighet

för odlarna, att efter fruktens sortering antingen erhålla viss ersättning för

frånsorterad frukt eller erhålla den åter i form av pressaft för eget behov

för att därav bereda antingen en råsaft eller cider. Då vinberedningsteknik,

i den mån den kan äga tillämpning på det egna hushållet, icke torde vara

främmande för trädgårdskonsulenterna och dessa också böra få tillfälle att

vid särskilt anordnad utbildningskurs tillägna sig kunskaper i råsaftberedning

m. m., böra dessa av hushållningssällskapen utrustas med för råsaftoch

ciderberedning nödiga utensilier och vid kurser under hösten för trädskötare

och andra meddela undervisning däruti. Inom ett par hushållningssällskap

äger detta redan rum i fråga om ciderberedning. I förevarande

avseende torde även Sveriges pomologiska förening hava en mission att tylla.

Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida genom allmän husbehovsberedning

av vin risk skulle föreligga för att behovet av alkoholhaltiga drycker

komme att stimuleras. Häremot kan emellertid anföras, att en sådan alkoholhaltig

dryck som cider tack vare hög halt av naturlig Iruktsyra icke torde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

hava möjlighet att frammana alkoholbegäret. Tvärtom visa erfarenheterna

från Centraleuropa och Schweiz att just cider varit det effektivaste medlet

i kampen mot omåttlig alkoholförtäring och att cider förutom färsk frukt

användes inom alkoholistanstalter. Dessutom står ju numera råsaftberedning

öppen för deni, som icke alls vilja befatta sig med alkoholhaltiga

drycker.

Örn sålunda enligt Lantbruksstvrelsens mening åtgärder till främjande av

råsaft- och vintillverkning utav svenska frukter och bär först böra inriktas

på odlarnas egna hushåll, varigenom fruktmarknaden skulle avlastas avsevärda

mängder sekunda frukt, så råder intet tvivel därom, att det vore

ensidigt, att ett antal större företag för samma ändamål efterhand komme

till stånd inom landets viktigaste fruktodlingsdistrikt för den allmänna

handelns behov av utav svenska frukter och bär tillverkade drycker. Större

företag med fabriksmässig drift äro naturligtvis en förutsättning för att

tillverkningskostnaderna skola kunna hållas på en relativt låg nivå. För

att emellertid sådana drycker skola tillfredsställa den stora allmänhetens

smak, kräves en produkt, för vars framställande erfordras betydande fackkunskap

både på vinteknikens och jäsningsfysiologiens område. Vid fabriksmässig

drift vinnes därjämte den fördelen, att man kan framställa stora

mängder drycker av åtminstone för året jämförelsevis konstant typ, en förutsättning

jämväl för rationellt saluförande.

Den omständigheten att anförda båda vägar stå öppna för fruktöverskottets

tillgodogörande innebär enligt Lantbruksstvrelsens mening en framtidsmöjlighet

att till lagervaror överföra betydligt större delar av frukt och bär,

än som för närvarande under särskilt rika skördar är behövligt. Emellertid

tarvar såväl råsaft- som vinberedning — särskilt vid fabriksmässig framställning

— en icke obetydlig experimentell verksamhet, vinberedning för

att av det stora antalet inom olika distrikt odlade sorter av samma fruktslag

åstadkomma för handeln lämpade vintyper med olika alkoholstyrka och

råsaftframställning av följande skäl.

Råsaftframställning sker med tillhjälp av ett filtreringsförfarande genom

precisionsfiltrum, s. k. bakteriefiltrum, vilket är att betrakta som systemets

hjärtpunkt. Det ligger i sakens natur, att ett dylikt filtrum måste vara ytterst

finporigt och det skulle snabbt upphöra att fungera, om den från pressant

kommande saften med sin rikedom på slemmiga och fasta partiklar skulle

ledas direkt till detta filtrum, som är så fint, att icke jästsvampar passera.

Av denna anledning underkastas pressaren först omsorgsfullt förberedande

behandling med resultat, att den först i klart tillstånd ledes genom filtret.

Härefter erhållas från jästsvampar fullkomligt fri och sålunda hållbar råsaft,

som det gäller att skydda mot infektion. Trots en dylik synnerligen

stark filtrering bibehåller saften fruktens naturliga arom och ett vackert

kristallklart utseende och därjämte, enligt vad som uppgives, alla de näringsfysiologiskt

verksamma beståndsdelarna (syra, mineralämnen och vitaminer),

vilkas närvaro i den råa frukten gör dessa till en omistlig beståndsdel

i varje ändamålsenligt sammansatt kost.

Metoden för råsaftframställning i fabriksmässig skala torde vara tillräckligt

prövad i Tyskland, Schweiz och flera andra länder. Då emellertid inom

olika breddgrader odlad frukt och olika fruktslag och fruktsorter, bärslag

och bärsorter äro till sin struktur och konsistens variabla, måste för Sveriges

vidkommande undersökas, vilka frukt- och bärslag (naturligtvis även skogsbär)

och sorter härav, som äro bäst lämpade för dylik råsafttillverkning,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande A t i.

7

om fabrikation skall kunna upptagas i den omfattning, som det är troligt,

att konsumtionen kan komma att föranleda. Då utgångsmaterialet för vin

och filtrerad saft är detsamma, nämligen råsaft, bör därför försöksverksamhet

på båda framställningssätten kunna ske i det närmaste parallellt.

Lantbruksstyrelsen bär visserligen i sitt ovannämnda utlåtande den 28 november

1932 förklarat sig anse, att sådan försöksverksamhet — förlagd till

plats, där annan försöksverksamhet beträffande fruktodling bedreves —

borde upptagas av Vin- och Spritcentralen, men då numera ett nytt viktigt

moment tillkommit, nämligen framställning av filtrerad alkoholfri råsaft,

som ligger utanför ramen av Vin- och Spritcentralens intresseområde, synes

all hithörande verksamhet böra förläggas under framtida, av staten anordnad

försöksverksamhet på fruktodlingens område.

Då här ovan berörda frågor — vintillverkning och försäljning och distribution

av vin, råsaft- och läskedryckstillverkning — icke torde kunna lösas

isolerad var för sig och även sammanhängande med frågan örn tillverkning

av sötade safter, allt åsyftande rationellt tillgodogörande av den del

av frukt- och bärproduktionen, som icke kan på ändamålsenligt sätt avsättas

i färskt tillstånd, finner sig Lantbruksstyrelsen böra förorda allsidig

utredning med hänsynstagande till av styrelsen här ovan anförda synpunkter.

Kontrollstyrelsen anför i sitt utlåtande i huvudsak följande:

Styrelsens uppfattning sammanfaller i ett grundläggande avseende

med den av riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott i

dess utlåtande nr 17 till 1932 års riksdag uttalade åsikten, att ifrågavarande tillverkning

— i varje fall i den mån ny sådan tillverkning kommer till stånd — i

huvudsak bör handhavas av aktiebolaget Vin- & spritcentralen till förebyggande

av att nya enskilda vinstintressen uppstå inom denna gren av rusdryckshanteringen.

I överensstämmelse härmed framhöll kontrollstyrelsen i ett den

24 februari 1933 till Kungl. Majit avgivet utlåtande, att befordrandet av en

i större skala av enskilda bedriven vintillverkning i vårt land skulle innebära

ett avsteg från länge följda grundsatser på förevarande område och genom

uppkomsten av ett vittutgrenat privatekonomiskt intresse, knutet till denna

företagarverksamhet, jämväl vara ägnat att äventyra redan vunna värdefulla

resultat av nuvarande lagstiftning och lagtillämpning. Samtidigt skulle statens

medverkan till uppkomsten av en sådan vintillverkning innebära ett

opåkallat uppgivande av intressen, som från det allmännas sida måste anses

vara knutna till det statliga partihandelsföretaget på ifrågavarande område,

genom vilket företag en inlösning av de äldre vintillverkarna i landet ägt

rum, senast efter beslut av 1924 års riksdag. Slutligen skulle framtidsutsikterna

för en under nuvarande betingelser uppvuxen enskild svensk vinindustri

te sig synnerligen osäkra. Styrelsen framhöll emellertid vidare, att

denna styrelsens uppfattning i fråga örn lämpligheten av en utbredd enskild

vinindustri i landet läte sig viii förena med det av 1932 års riksdag uttalade

önskemålet örn ökad användning av svensk råvara vid, bland annat, tillverkning

av vin. Riksdagsbehandlingen av ärendet gåva nämligen icke stöd

åt strävandena att åstadkomma en av enskilda bedriven vinindustri i landet,

och riksdagsskrivelsens syfte kunde, enligt kontrollstyrelsens mening, på ett

ändamålsenligt sätt och under nödiga garantier mot uppkomsten av nya enskilda

förvärvsintressen i själva vinframställningen förverkligas därigenom,

att ifrågavarande tillverkning för framtiden förbehölles aktiebolaget Vin- &

spritcentralen. Detta företag borde därvid träda i närmare förbindelse med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

de hushållningssällskap och de producentorganisationer, som närmast vore

intresserade för en ökad avsättning av svenska frukter och bär.

1 ett den 23 september 1933 till Kungl. Majit avgivet utlåtande vidhöll

kontrollstyrelsen sin i ovan refererade utlåtande angivna uppfattning men

framhöll därutöver, att förhållandena på förevarande område präglades av

oklarhet och meningsmotsättningar icke endast i fråga om mer eller mindre

betydelselösa detaljer utan jämväl rörande de grundläggande normer, efter

vilka vintillverkningen i vårt land borde i administrativt hänseende ordnas.

Denna oklarhet vore till förfång för samtliga i frågan intresserade parter.

Det syntes vid sådant förhållande kontrollstyrelsen angeläget, att en allsidig

utredning av frågan komme till stånd i syfte att möjliggöra utfärdandet av

enhetliga direktiv. Kontrollstyrelsen hemställde därför, att Kungl. Majit

måtte gå i författning om åvägabringande av en dylik utredning genom tillsättandet

av en särskild beredning av ärendet.

Den av kontrollstyrelsen sålunda till Kungl. Majit riktade framställningen

synes till sitt syftemål i väsentliga hänseenden sammanfalla med de syften,

de remitterade motionerna avse att främja.

Enligt vad kontrollstyrelsen har sig bekant, har i anledning av styrelsens

berörda framställning en ingående utredning rörande den inhemska vintillverkningens

ordnande igångsatts inom finansdepartemetet, och torde denna

utredning numera hava fortskridit så långt, att densamma inom nära liggande

tid kan väntas bliva slutförd. En utredning av den beskaffenhet, som

åsyftas i motionerna I: 29 och lii 145, är alltså redan igångsatt.

Utskottet har tillika tagit del av i kontrollstyrelsens yttrande omförmälda,

den 23 september 1933 till Kungl. Majit avgivna utlåtande över åtskilliga ansökningar

om vintillverkningstillstånd och därav inhämtat, att styrelsen för

den ifrågasatta utredningen ansett uppgifterna i stort sett låta inordna sig

under följande frågor:

1) De allmänna förutsättningarna för en svensk vinindustri — marknad,

varutyper, råvaror, tillverkningsområden.

2) Huruvida tillstånd till vintillverkning för avsalu bör upplåtas åt enskilda

eller helt förbehållas det statskontrollerade partihandelsorganet på

området eller annat särskilt bildat organ utan enskilda vinstintressen.

3) I förra fallet i vilken omfattning och under vilka villkor sådan upplåtelse

bör ske, samt huru förhållandet mellan å ena sidan tillverkare och

å andra sidan partihandelsorganet och eventuellt kontrollorgan bör ordnas,

särskilt med hänsyn till kontrollen över tillverkningen och villkoren

för övertagandet av de tillverkade varorna.

4) I senare fallet, huruvida särskilda direktiv för partihandelsorganet eller

det särskilt bildade organet kunna anses erforderliga för denna verksamhet,

särskilt i fråga örn upptagande av nya tillverkningar, val av råvaror

samt samarbete med enskilda råvaruproducenter och sammanslutningar

av sådana.

I sistberörda utlåtande anförde kontrollstyrelsen dessutom bland annat:

Den principiella uppfattning rörande grunderna för det fortsatta ordnandet

av den svenska vintillverkningen, varåt kontrollstyrelsen givit uttryck,

och som styrelsen funne stå i bästa överensstämmelse med 1932 års

riksdagsbeslut i ärendet, hade enligt styrelsens mening giltighet för alla slag

av vin. En delvis annan uppfattning hade emellertid framförts av Aktiebo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i. 9

laget Vin- & Spritcentralen, som tillsvidare ansett sig böra begränsa sin verksamhet

på förevarande område till starkvinsframställning, väsentligen emedan

bolagets produktion icke utan tvingande skäl borde gripa över sådana

områden av vintillverkningen, som överlämnats åt enskilda, eller som kunde

anses vara i handelspolitiskt hänseende särskilt ömtåliga. Emellertid hade

bolaget meddelat, att detsamma numera igångsatt tillverkning av ett svagvin

berett av äpplen. I fråga vidare örn framställningar rörande åtgärder för en

ökad svensk vinproduktion, vilka gjorts av Blekinge läns hushållningssällskap

och hushållningssällskapens ombud, syntes hushållningssällskapet hålla

före, att aktiebolaget Vin- & Spritcentralens uppgift på förevarande område

borde begränsas till »skyldighet att försälja inom landet producerade viner

mot en av Kungl. Maj:t fastställd rimlig provision».

I sitt till utskottet avgivna yttrande har Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen

hänvisat till ett av bolaget den 8 februari 1933 till kontrollstyrelsen avgivet

yttrande, vari bolaget i hithörande delar yttrar följande:

»Genom remiss den 25 januari 1933 hade kungl, kontrollstyrelsen hemställt,

att Aktiebolaget Vin- & spritcentralen ville avgiva yttrande med anledning

av en framställning av den 28 september 1932 från hushållningssällskapens

ombud angående tillverkning i Sverige av viner och likörer.

Det bör först konstateras, att på detta område åtskilliga intressen och uppfattningar

framträda, vilka synas svåra att förena. Sålunda är det å ena

sidan ett svenskt intresse att få ökad avsättning för jordbruksprodukter och

att inom landet producera vad som konsumeras, medan å andra sidan förefinns

det likaledes svenska intresset att härigenom ej i alltför hög grad råka

ut för handelspolitiska svårigheter från sådana länders sida, av vilka våra

exportnäringar äro starkt beroende, men som själva ha en betydande export

av vin eller sprit till vårt land. Vidare har å ena sidan riksdagen uttalat,

att ifrågavarande inhemska tillverkning bör upptagas av oss, under det

att å andra sidan framställas anspråk från enskildas och vissa sammanslutningars

sida att få utnyttja de förvärvsmöjligheter, som här förefinnas. Slutligen

framträder kravet på skyndsamt tillgodoseende av efterfrågan på svenska

viner, samtidigt som man måste räkna med faran för att dessa varor

utsläppas i marknaden utan tillräckligt omsorgsfull beredning och lagring.

Hittills ha vi under lotsandet mellan dessa intressemotsatser i stort sett

ställt in oss efter följande riktlinjer.

För omkring tre år sedan upptogs vid Karlshamnsfabriken stark vinstillverkning.

Vinet var efter vederbörlig lagring färdigt för utsläppande i marknaden

vid årsskiftet 1931/32 och fick — på grund av numera kända men

tidigare ej beräkneliga omständigheter — en strykande åtgång. Det uppstod

ett nytt, omfattande intresse för konsumtion av svenska viner i landet, vilket

ännu ej i nämnvärd grad lagt sig. Lagret blev utsålt efter några månader,

och vi gingo omedelbart in för en fördubbling av tillverkningen, vilken nu

efter den erforderliga lagringen kan offereras systembolagen. Vid samma

fabrik har på försök igångsatts tillverkning av ett svagvin av äpplen, som

beräknas bliva färdigt mot slutet av året.

Under tiden lia ansökningar från en mängd enskilda om tillstånd att framställa

svenskt frukt- eller bärvin inkommit, men endast i ett fall tiar tillstånd

lämnats av Kungl. Maj:!. Även i detta fall avser tillverkningen framställning

Bihang till riksdagens protokoll 193A. 12 sami. 2 avd. Nr A. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

av svagvin, under det att ansökningar från enskilda att framställa starkvin

eller spritdrycker städse av oss avstyrkts och av Kungl. Maj:t avslagits.

Ur vår synpunkt kan nämligen sägas, att omsättningen av svaga, billigare

viner överhuvud varit relativt mycket begränsad, samt att en konkurrens

från vår sida ifråga om framställning av dylika viner sannolikt skulle bli de

enskilda företagarna övermäktig och därför komma att leda till en mängd

komplikationer. Därjämte skulle en av oss utövad svagvintillverkning i viss

mån kunna föranleda handelspolitiska divergenser, som såvitt möjligt böra

undvikas. Starkviner åter ha efter vår tillkomst icke framställts i Sverige

till avsalu av annan än oss. De utländska starkvinerna importeras till oss

huvudsakligen från Portugal, som gentemot Sverige — för övrigt just av den

anledningen — har en stark positiv handelsbalans, och starkvinerna äro föremål

för stor efterfrågan hos den breda massan av svenska folket. Mot tillverkning

genom enskilda av denna vara talar den övermäktiga konkurrens,

för vilken dessa producenter i så fall skulle bli utsatta från vår sida, ävensom

betänkligheterna mot att tilldela enskilda företagare rättighet att disponera

över sprit för vinberedning.

I detta sammanhang förtjänar nämnas, att vi pä framställning av representanter

för »vinnämnder», bildade av dels Kristianstads läns och dels

Malmöhus läns hushållningssällskap samt enligt uppgift avsedda »att föra

vinberedningsfrågan i Skåne och södra Sverige framåt», förklarat oss beredda

att ställa vår vid Karlshamnsfabriken vunna erfarenhet av svagvinsberedning

till dessa vinnämnders ävensom till eventuella vintillverkares förfogande

för att bereda dem tillfälle att anordna sin produktion enligt grunder,

som kunna förutsättas giva ett gynnsamt resultat.

Från för fruktodlingen intresserat håll har vid de förhandlingar, som

förts i nyssnämnda samband, framhållits, att frukt och bär borde utgöra

råvaran vid den svenska vinproduktionen i stället för rabarber, som i jämförelse

med frukter och bär vore ett mindre tillfredsställande råämne. Häremot

må påpekas, att rabarbern, vars för vinberedning verksamma beståndsdel

utgöres av oxalsyra, visserligen måhända icke äger samma aromatiska

egenskaper som vissa slag av frukter och bär, men att dess produktivitet per

ytenhet av den därmed odlade jorden är vida högre och att den på grund

därav samt till följd av lägre produktionskostnader överhuvud är en synnerligen

billig råvara för tillverkningen av vin, vilket tack vare denna omständighet

kan betinga ett för konsumenten gynnsammare pris än som antagligen

i allmänhet kan ernås vid framställning av vin av frukter eller bär.

Det bör även beaktas, att, medan fruktodlingen i ej ringa grad växlar mellan

goda och dåliga skördar, så är rabarbern i detta fall ett vida stabilare

växtslag, vars skördeutfall sällan bereder missräkningar.

Av det anförda torde framgå, att vår ståndpunkt föga skiljer sig från den

principiella uppfattning, som kommit till uttryck i hushållningssällskapens

ombuds framställning. Däremot tillåta vi oss uttala tvivel om. att något nytt

av värde för det i ombudens yrkande framhållna syftet står att vinna genom

särskilda åtgärder från statsmakternas sida.»

Till i detta yttrande meddelade uppgifter ville nu bolaget endast tillägga,

att försäljningen av svenska fruktviner under år 1933 starkt ökats, såsom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 11

framginge av följande för åren 1931—1933 sammanställda siffror ur dess

omsättningsstatistik över dess försäljning av svenska fruktviner 1931 33

(volymlit.).

X r Svaga Mousserande Starka

1931 .............. 120 20 469 62 633

1932 .............. — 99 232 84 195

1933 .............. 68 859 200 178 210 044.

Sveriges pomologiska förening har icke begagnat lämnat tillfälle att till

utskottet yttra sig över motionen, men har föreningens sekreterare muntligen

uppgivit, att ledamöterna av föreningens förvaltningsutskott förklarat sig

vilja i allo instämma i de synpunkter, som framförts i lantbruksstyrelsens

härovan intagna utlåtande.

Motionärerna hava, oaktat motivet till förevarande motion patagligen är

att främja avsättningen av svenska frukter och bär, begränsat sitt yrkande

till att avse åtgärder för dessa produkters användning uteslutande i form

av beredning av vin. Utskottet vill icke här närmare ingå på det såväl ur

språklig som teknisk synpunkt omstridda spörsmålet, huruvida åt begreppet

vin skulle kunna givas en vidare tolkning än den genom gällande rusdryckslagstiftning

och i avslutade handelstraktater vedertagna, men anser

sig icke böra underlåta att i detta sammanhang framhålla, att allenast en

ringa bråkdel, betydligt understigande 1 procent, av den svenska fruktskörden

hittills kommit till användning för beredande av vin genom alkoholjäsning.

På samma sätt anknyter den utredning, som enligt vad ovan anförts igångsatts

inom finansdepartementet, till beredning av vin mera ur synpunkten

av gällande rusdryckslagstiftning och dess revision än av hänsyn till de inhemska

produkternas avsättning i och för sig.

Förhållandet är sålunda det, att en utredning av den art, som enligt ordalagen

av motionens slutliga yrkande äskas, i själva verket redan är igångsatt.

Emellertid finner utskottet det oomtvistliga huvudsyftet med förevarande

motion, nämligen ett rationellt och vinstgivande tillgodogörande av

svenska frukter och bär, vara högeligen behjärtansvärt. Även de särskilt i

Norrland vissa år ytterst rikligt förekommande skogsbären böra försåvitt

möjligt tillgodogöras. Då de befolkningslager, som draga huvudsakliga nyttan

av fruktodlingen eller bärplockningen, ofta tillhöra de mindre bemedlade,

ser utskottet häri ytterligare ett stöd för sin mening. Lantbruksstyrelsens

förslag i vad avser tillverkning av råsaft och fruktmos, som närmare

utvecklats i styrelsens ovan anförda yttrande, synes värt beaktande och stöd

från det allmännas sida. Särskilt vill utskottet framhålla, att den välbehövliga

hjälp för trädgårdsodlare och bärsamlare, som motionen ytterst avser att

åstadkomma, icke lär stå att vinna, därest, som för närvarande är fallet,

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

rabarber får komma till användning i stället för frukter och bär, liksom ej

heller rabarbervinets i förhållande till råvarupriset oproportionerligt höga

utförsäljningspris torde kunna bliva vägledande vid prissättningen på av

inhemska frukter och bär framställda drycker, örn dessas avsättning skall

nå en omfattning, som för de svenska råvaruleverantörerna skall bliva till

verklig båtnad. Utskottet, som hyser förhoppningen att behovet av en utredning

av de mångahanda tekniska och ekonomiska spörsmålen vid tillgodogörandet

av dessa svenska råvaror även för andra ändamål än till vinberedning

i egentlig mening skall beaktas, vill nu endast framhålla, att ett

tillgodogörande i sådan riktning torde kunna förväntas röna avsevärt mindre

svårigheter ur såväl rusdryckslagstiftningens statsfinansiella och nykterhetspolitiska

som kommersiella synpunkter och på samma gång gagna

såväl folkhälsan som de svenska råvaruleverantörerna i betydligt vidare omfattning

än den under alla förhållanden tydligen relativt obetydliga ökning

för användning av svensk råvara, som står att vinna genom vinberedning i

egentlig mening. Då emellertid den motion, över vilken det här åligger utskottet

att yttra sig, erhållit en sådan utformning, att den utmynnar i en

hemställan, som endast avser vintillverkning, anser sig utskottet nu förhindrat

att påyrka några åtgärder för främjande av tillverkningen av råsaft,

fruktmos och dylikt i större skala, huru befogat detta eljest kunde vara.

Hade motionärernas hemställan givits en vidare ram, skulle utskottet med

tillfredsställelse givit sin anslutning därtill. Då det formligen framställda

önskemålet nu enbart tager sikte på vintillverkning, ställer sig saken däremot

annorlunda. En särskild utredning har, som redan anförts, blivit inom

finansdepartementet igångsatt i hithörande spörsmål. Att vid dylikt förhållande

framlägga förslag och fatta beslut ens i fråga örn framställning

av vin anser utskottet ej vara befogat.

Under åberopande av här ovan angivna skäl samt under uttalande av

sitt livliga intresse för förbättrat tillgodogörande av svensk frukt och svenska

bär, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion, I: 29, icke måtte till någon första

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 april 1934.

Å utskottets vägnar:

EDWIN BERLING.

Närvarande: herrar Berling, Rydberg*, John Björck*, Jacob Hansson, Anton Pettersson,

Arvedson och Thorén*.

*) Ej närvarande vid justeringen.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1934.

t0296i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.