Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5

1934-04-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1934:5, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom lill riksdagens kansli den 28 april 1934 kl. 1 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5, i

anledning av väckt motion angående omvårdnaden örn

vissa statens jordbruksarrenden.

1 en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 282, har herr Lindhagen hemställt, att riksdagen ville

hos Kungl. Majit anhålla om vederbörliga åtgärder i syfte att jordbruksarrenden,

lydande under arméfördelningarna eller liknande militära organisationer,

överflyttas i omvårdnaden till de statsorganisationer, under vilka

statens jordbruksarrenden i allmänhet sortera.

I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Den svenska statens innehav av jordbruksegendomar är av betydande omfattning

i fråga örn såväl egendomarnas antal och ägovidd som deras ekonomiska

värde. Huvuddelen därav, örn hänsyn tages till ägovidd och värde,

utgöres av de s. k. jordbruksdomänerna. Dessa upplåtas i regel på arrende,

och inkomsterna från dem ingå till statens domäners fond, ur vilken även

bestridas samtliga utgifter för egendomarnas förvaltning. Förvaltningen

handhaves sedan 1883 av domänstyrelsen, därvid styrelsen biträdes av dels

länsstyrelserna, dels särskilda tjänstemän, domänintendenterna. Utarrenderingen

sker i enlighet med av riksdagen antagna grunder.

Jämte jordbruksdomänerna förvaltar domänstyrelsen även en annan

grupp jordbruksegendomar, nämligen sådana som äro belägna å eller i omedelbart

sammanhang med kronoparkerna eller andra statliga skogar under

domänstyrelsens förvaltning. Sistberörda egendomar förvaltas i samband

med skogarna och utarrenderas genom skogsstatens försorg. Även inkomsterna

från dessa egendomar ingå till statens domäners fond. Några

allmänna grunder för dessa upplåtelser hava icke av riksdagen fastställts.

Utöver nu nämnda båda kategorier av jordbruksegendomar, till antalet

närmare 6 000 med över 100 000 hektar inägomark, vilkas förvaltning handhaves

i syfte att bereda staten inkomster — vare sig omedelbart, som fallet

är med jordbruksdomänerna, eller medelbart, såsom då genom andra egendomars

besättande med arrendatorer .staten tillförsäkras erforderlig arbets
Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 12 sami. 2 avd. Nr 5.

Statens

jordbruks

innehav.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

kraft för det statliga skogsbruket — innehar staten emellertid ett icke obetydligt

antal andra sådana egendomar, vilka stå under förvaltning av andra

myndigheter än domänstyrelsen. Dessa egendomar lia av staten förvärvats

eller innehavas av staten, icke för inkomständamål utan för tillgodoseende

av den statsverksamhet, som företrädes av vederbörande förvaltande myndighet.

Här må allenast hänvisas till att exempelvis vattenfallsstyrelsen

handhar förvaltningen av ett sextiotal jordbruksegendomar, vilka, i den mån

egendomarna ej tagas i omedelbart anspråk för vattenfallsstyrelsens verksamhet,

genom styrelsens försorg utarrenderas, därvid arrendetiderna och

villkoren i övrigt lämpas efter förhållandena i varje särskilt fall med beaktande

av möjligheten till egendomarnas framtida direkta användning för

nämnda verksamhet. På samma sätt förvaltar järnvägsstyrelsen två jordbruksegendomar,

vilka av staten inköpts för anskaffande av bränntorv för

statens järnvägars behov och för närvarande äro av järnvägsstyrelsen utarrenderade.

Vidare förvaltade stuteriöverstyrelsen, vilken från och med

den 1 november 1933 uppgått i lantbruksstyrelsen, tvenne jordbruksfastigheter,

varav den ena delvis utarrenderats. Åtskilliga staten tillhöriga jordbruksegendomar,

vilka äro anslagna till underhåll av kungliga slott, äro

ställda under riksmarskalksåmbetets vård och utarrenderas genom vederbörande

slottsförvaltnings försorg. En i viss mån annan ställning i förvaltningshänseende

intager en del för viss statsverksamhet avsedda egendomar,

vilka visserligen skola nyttiggöras genom arrendeupplåtelse men vilkas utarrendering

icke verkställes av den myndighet eller institution, som representerar

statsverksamheten i fråga, utan av domänstyrelsen. Sådana kronoegendomar

äro bl. a. följande: en mindre jordbrukslägenhet i Stockholms län,

som utarrenderas för vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens räkning,

en egendom i Östergötlands län, som utarrenderas för Vadstena krigsmanshuskassas

räkning, en egendom i Kristianstads län, som utarrenderas för förenade

mötespassevolanskassornas fonds räkning, en del fastigheter i Malmöhus län,

som utarrenderas för Flyinge hingstdepås räkning, och en egendom i Skaraborgs

län, av staten inköpt för anskaffande av skifferolja för flottans behov,

vilken egendom med undantag av vad som disponeras för industridrift utarrenderas

för marinförvaltningens räkning. Utarrenderingen av sålunda

omförmälda egendomar har uppdragits åt domänstyrelsen genom särskilda

av Kungl. Majit meddelade beslut, i vilka i allmänhet föreskrivits, att för

utarrenderingen skola i tillämpliga delar gälla de för utarrendering av kronans

jordbruksdomäner föreskrivna bestämmelserna.

Förevarande motion torde närmast avse de staten tillhöriga jordbruksfastigheter,

vilka äro underställda arméförvaltningens vård och inseende. Av

dessa användes en del direkt för rent militärt ändamål, såsom till övningsfält,

skjutbanor, remontdepåer m. m. Någon inkomst av dylika för lantförsvaret

direkt disponerade fastigheter kan således icke förekomma i annan

mån än såvitt utan hinder av det avsedda ändamålet rätt må kunna upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

3

låtas för enskild person att tillgodogöra sig någon särskild förmån av en

fastighet, såsom rätt till slåtter, bete eller grustäkt. Andra fastigheter åter,

som ställts till lantförsvarets disposition, hava icke alls eller allenast delvis

kommit till direkt användning för militärt ändamål. Sådana fastigheter eller

fastighetsdelar utarrenderas för lantförsvarets räkning av vederbörande

arméfördelnings- eller truppförbandschef, därvid emellertid så gott som undantagslöst

i arrendekontraktet intages förbehåll därom, att utarrenderingen

icke må hindra fastighetens användning för militärt ändamål för såvitt och

i den mån så skulle bliva erforderligt. Bland sist angivna slag av jordbruksfastigheter

må särskilt nämnas ett fyrtiotal fastigheter, som ingå i det s. k.

Järvafältet i Solna, Spånga, Järfälla och Sollentuna socknar i Stockholms

län. Arrendebestämmelserna för Järvafältet äro reglerade genom kungl, brevet

den 27 april 1917.

Enligt § 77 regeringsformen skall statens fasta egendom förvaltas enligt

de grunder, riksdagen därom föreskriver. Med stöd härav hava tid efter

annan av riksdagen efter framställning av Kungl. Majit antagits grunder

för förvaltningen av statens jordbruksdomäner. Nu gällande grunder finnas

innefattade i kungörelsen den 4 juni 1908 (nr 52) angående förändrade grunder

för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner med däri enligt kungörelser

den 17 december 1926 (nr 510), den 6 juni 1929 (nr 177) och den

10 juni 1932 (nr 186) gjorda ändringar.

I likhet med tidigare gällande bestämmelser avser 1908 års kungörelse,

som ju ock framgår av rubriken till densamma, ej alla staten tillhöriga jordbruksegendomar,

vilka kunna komma i fråga att utarrenderas, utan allenast

de egentliga jordbruksdomänerna ävensom åtskilliga av ovan omtörmälda

egendomar under domänstyrelsens förvaltning. Ej heller ifråga om utarrendering

av de staten tillhöriga jordbruksegendomar, vilkas upplåtande på

arrende åligger annan myndighet än domänstyrelsen, förekomma några generella

av riksdagen antagna grunder. I avseende å dessa arrenden äger den

utarrenderande myndigheten full avtalsfrihet allenast med den begränsning,

som följer av de tvingande bestämmelserna i allmänna nyttjanderättslagen.

Utskottet vill i detta sammanhang påpeka, hurusom, sedan 1908 års kungörelse

under någon tid varit i tillämpning, mot densamma framfördes den

anmärkningen, att den icke i tillräcklig grad tillgodosåge statens berättigade

intresse alt från sina jordbruksdomäner erhålla största möjliga avkastning.

Med utgångspunkt härifrån hemställdes i én vid 1913 års riksdag väckt motion

(11:97), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn

undersökning hl. a. huruvida det nuvarande sättet för utarrendering av kronans

jordhruksegendomar innebure tillräcklig garanti för statsintressets till
-

Gållande

bestäm
melser.

Reformför

slag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

godoseende. I molionen framhölls, att statens inkomster av jordbruksdomänerna

vore synnerligen klena, icke ens tre procent av taxeringsvärdet. Jordbruksutskottet,

till vilket motionen hänvisades, föreslog i utlåtande nr 110,

att riksdagen i anledning av motionen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning, huruvida icke genom

förändrade bestämmelser i avseende å sättet och villkoren för utarrendera^’

av kronans jordbruksdomäner statens intresse i fråga örn avkastningen från

dessa domäner kunde bättre än dittills tillgodoses. Jordbruksutskottets ovanberörda

hemställan bifölls av andra kammaren men avslogs av första kammaren,

och var till följd därav frågan vid 1913 års riksdag förfallen. Vid

1914 års riksdag väcktes åter motion (11:204) utmynnande i en hemställan

av enahanda innehåll som jordbruksutskottets hemställan vid 1913 års riksdag.

På grund av riksdagens upplösning blev motionen emellertid icke behandlad.

I anledning av bl. a. ovanberörda motioner uppdrog emellertid

chefen för jordbruksdepartementet den 15 december 1914 jämlikt Kungl.

Majits bemyndigande åt särskilda sakkunniga (domänsakkunniga) att verkställa

utredning och avgiva förslag beträffande de ändringar i gällande bestämmelser

angående utarrendering av kronans jordbruksdomäner, som

kunde finnas erforderliga eller lämpliga, särskilt i syfte att statens intresse

i fråga om avkastningen från dessa domäner måtte bättre än hittills tillgodoses.

Samtliga hittills berörda förslag till revision av grunderna för utarrendering

av statens jordbruksegendomar hava sålunda dels uteslutande berört

jordbruksdomänerna, dels och huvudsakligen syftat till vinnande av ökade

inkomster för det allmänna. Utskottet vill dock även erinra om att de ändringar,

som under senare år vidtagits i den allmänna nyttjanderättslagen i

syfte att stärka arrendatorernas ställning utgjorde ett av huvudskälen till

den av 1928 års riksdag (riksdagens skrivelse nr 264) gjorda anhållan örn

vidtagande av åtgärder i syfte att reglerna för upplåtelser under nyttjanderätt

från kronans mark måtte i möjligaste mån anpassas efter den allmänna

arrendelagens bestämmelser. I direktiven för den utredning, som omsider

igångsattes jämlikt Kungl. Majits beslut den 28 oktober 1932, anförde även

föredragande departementschefen enligt yttrande till statsrådsprotokollet

sistnämnda dag bland annat: Utredningen torde, i anslutning till vad som

anförts vid 1928 års riksdag, böra utsträckas att avse jämväl grunderna för

utarrendering av jordbrukslägenheter å kronoparkerna. Det syntes angeläget,

att härutinnan liksom beträffande utarrendering av sådana kronans

jordbruksfastigheter, som förvaltades av annan myndighet än domänstyrelsen,

i görligaste mån enhetliga bestämmelser utarbetades, i största möjliga

överensstämmelse med motsvarande stadganden i fråga örn kronans under

domänstyrelsens förvaltning ställda jordbruksdomäner. Vid utarbetandet av

förslag till arrendegrunder borde beträffande såväl den ena som den andra

gruppen kronoarrenden gällande arrendelagstiftnings grundläggande bestämmelser

noga beaktas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

5

I sitt den 20 november 1933 avgivna betänkande rörande ändrade grunder

för utarrendera^ av kronojord hava de tillkallade sakkunniga jämväl upptagit

förevarande spörsmål till prövning och därvid anfört följande:

»I det ofta anmärkta statsrådsprotokollet för den 28 oktober 1932 uttalas,

att det syntes angeläget att, liksom i fråga om jordbrukslägenheterna å kronoskogarna,

beträffande utarrendering av sådana kronans jordbruksfastigheter,

som förestodes av annan myndighet än domänstyrelsen, i görligaste

mån enhetliga bestämmelser utarbetades, i största möjliga överensstämmelse

med motsvarande stadganden i fråga örn kronans under domänstyrelsens

förvaltning ställda jordbruksdomäner. I anledning av detta uttalande hava

utredningsmännen övervägt frågan örn erforderligheten av enhetliga grunder

för utarrendering av de i uttalandet avsedda fastigheterna.

Dessa fastigheter stå under förvaltning av olika myndigheter (närmare

redogörelse för dem har lämnats i den inledande översikten härovan). Utarrenderingen

av fastigheterna sker genom vederbörande förvaltande myndighet,

som därvid äger förfara på sätt i varje fall synes lämpligast. Med

hänsyn till de ändamål, för vilka fastigheterna av staten innehavas, måste

i de flesta fall vid utarrenderingen antingen mer eller mindre starka inskränkningar

i nyttjanderätten stipuleras eller ock, på det hinder ej skall möta

för fastigheternas direkta disponerande för det avsedda ändamålet, en mycket

kort arrendetid fastställas. 1 all synnerhet gäller detta de jordbruksegendomar,

som förvaltas av vattenfallsstyrelsen eller arméförvaltningen. Endast

ett fåtal fastigheter är det möjligt att utarrendera under villkor likartade

med dem, som gälla de under domänstyrelsen ställda jordbruksdomänerna.

Så är exempelvis förhållandet med de fastigheter, som stå under

riksmarskalksämbetets vård och inseende.

Vad angår de fastigheter, vid vilkas utarrendering inskränkningar i nyttjanderätten

av större eller mindre omfattning anses erforderliga, kunna

enligt utredningsmännens uppfattning några generella bestämmelser att

följas vid utarrenderingen svårligen stadgas. Detsamma gäller även sådana

fastigheter, som beräknas efter en jämförelsevis kort tid komma att disponeras

annorledes än genom utarrendering och för vilka förty korta arrendetider

med nödvändighet måste fastställas. I fråga örn dessa fastigheter

synes åt de utarrenderande myndigheterna såsom hittills böra lämnas fullt

fria händer att vid utarrenderingen handla på sätt som för varje fall finnes

lämpligast. Ett fastställande av allmängiltiga regler för utarrenderingen

i nu omhandlade fall skulle lätteligen verka hindrande för fastigheternas

disponerande för de statsändamål, för vilka de äro avsedda.

Beträffande åter de fastigheter, som kunna utarrenderas utan några särskilda

inskränkningar i nyttjanderätten och för vilkas utarrendering på

längre tider ej heller hinder möter, föreligger visserligen möjlighet att stadga,

att i avseende å utarrenderingen skola följas samma eller liknande regler

som de, vilka gälla för de egentliga jordbruksdomänerna såväl vad angår

Yttranden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

själva utarrenderingsförfarandet som arrendetiden och övriga arrendevillkor.

Då emellertid en sådan ordning med all sannolikhet skulle medföra

ökade förvaltningskostnader och då någon olägenhet av det nuvarande

systemet veterligen icke försports vare sig för staten eller för arrendatorerna,

finna utredningsmännen sig sakna anledning förorda, att stadganden

i den antydda riktningen meddelas. Anses det dock önskvärt, att

även vid utarrendering av sist omhandlade slag av fastigheter de för jordbruksdomänerna

gällande förvaltningsgrunderna följas, synes saken fördelaktigast

kunna ordnas på det sätt, att åt domänstyrelsen uppdrages att

utarrendera fastigheterna i överensstämmelse med nämnda grunder.»

Förevarande fråga har jämväl upptagits till behandling av Kungl. Majit

i samband med framläggande för innevarande års riksdag av förslag till

förordning angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom (proposition

nr 174), och har föredragande departementschefen, i yttrande till

statsrådsprotokollet den 23 februari detta år, därvid anfört: »I enlighet

med av mig i sammanhang med utredningsmännens tillkallande för deras

arbete uppdragna riktlinjer hava utredningsmännen övervägt möjligheten

av att jämväl skapa enhetliga regler för utarrenderingen av annan jordbruksegendom

än den, som står under domänstyrelsens förvaltning. Vid

detta övervägande hava utredningsmännen emellertid kommit till den uppfattning,

att ett tillskapande av dylika bestämmelser icke är att förorda. Då

de av utredningsmännen härför framlagda .skälen synas bärande, torde

någon reglering av utarrenderingen av berörda jordbruksegendom icke nu

böra ifrågasättas.»

Utskottet har från Kungl. Domänstyrelsen infordrat yttrande över motionen,

och har domänstyrelsen därvid, efter hänvisning till vad utredningsmännen

och departementschefen sålunda anfört, för egen del yttrat följande:

»De skäl, som sålunda föranlett Kungl. Majit att icke framlägga

förslag till generella bestämmelser med avseende å utarrenderingen av bland

annat den i motionen berörda jordegendom, torde även tala mot en överflyttning

av samma egendom till domänstyrelsens förvaltning. Med hänsyn

till de ändamål, för vilka egendomen i fråga av staten innehaves, måste

nämligen vid utarranderingen antingen mer eller mindre starka inskränkningar

i nyttjanderätten stipuleras eller ock, på det hinder ej skall möta

för fastigheternas direkta disponerande för det avsedda ändamålet, en mycket

kort arrendetid fastställas. En dylik inskränkt dispositionsrätt med

avseende å möjligheterna för egendomens nyttiggörande genom utarrendering

är icke förenlig med de bestämmelser, som äro föreslagna att gälla

vid upplåtelse av under domänstyrelsens förvaltning stående fastigheter.

Styrelsen anser sig därför icke kunna förorda bifall till det i motionen framställda

förslaget.»

Utskottet har vidare hemställt om yttrande över motionen från arméförvaltningen,

och hava på grund därav yttranden inkommit från armé
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 7

förvaltningens fortifikationsdepartement (Bil. A.) ävensom från chefen för

östra arméfördelningen (Bil. B.) och arméförvaltningens domäntjänsteman

(Bil. G.), vilka yttranden som bilagor äro fogade till utskottets utlåtande.

Däremot anser sig utskottet icke böra belasta utlåtandet genom intagande av

den vidlyftiga utredning rörande i motionen omförmälda arrendatorn Aldéus

förhållanden, som avgivits av östra arméfördelningens domänofficer, ävensom

därvid fogade kontraktsformulär.

Utskottet har tagit i övervägande vad sålunda och i övrigt anförts och Utskottet.

finner icke tillförlitligen ådagalagt, att enbart ett överflyttande av omvårdnaden

om vissa jordbruksarrenden från ett statsorgan till ett annat

skulle i och för sig avhjälpa de av motionären påtalade olägenheterna. Utskottet

vill för sin del visserligen ingalunda göra gällande, att nuvarande

förhållanden icke kunna giva upphov till åtskilliga olägenheter för vederbörande

arrendatorer, men dessa synas sammanhänga, mindre med bristande

insikter eller god vilja hos de statliga intressenas företrädare, än fastmera

just med det förhållande, att dessa intressen själva här taga formen av

krav på bestämda statsändamåls tillgodoseende, statsändamål som alltså i

varje fall måste beaktas och, även örn omvårdnaden över arrendena överlämnades

åt annan myndighet, i första hand måste bliva avgörande för

vederbörande egendomars förvaltning.

Ett överflyttande av omvårdnaden över dessa arrenden till annan myndighet

än den, som själv har att fullfölja de med statens förvärv eller

innehav av dylika egendomar förbundna statsändamålen, synes därför närmast

endast kunna leda till icke önskvärda konflikter mellan olika statsorgan.

Alldeles särskilt synes detta böra befaras, därest ifrågavarande jordbruksarrenden

skulle, i enlighet med motionärens hemställan, ställas under

inseende av de myndigheter, vilkas ledande grundsats vid förvaltningen av

jordbruksdomänerna är och måste vara att tillse, att statens inkomstintressen

vinna beaktande. Sålunda är ju domänstyrelsen att räkna till statens

i egentlig mening affärsdrivande verk, och det torde kunna ifrågasättas,

örn icke redan det stora antalet jordbruksegendomar under denna myndighets

förvaltning i och för sig utesluter den individuella behandling, som

torde vara oundgänglig, därest av motionären efterlysta »mått av verklig

personlig medkänsla» skall komma till uttryck. Det synes rent av icke

uteslutet, att en dylik medkänsla lättare skulle kunna komma till uttryck

vid behandlingen av en arrendators uppkomna svårigheter hos den myndighet,

i vars eget omedelbara och sålunda icke i första hand statsfinansiella

intresse utarrenderingen företages. Den på grund av förevarande motion

företagna utredningen synes ock ådagalägga, att vederbörande arrendator

kommit i åtnjutande av en hänsyn, som näppeligen varit tänkbar,

därest de statsfinansiella synpunkterna varit de enda, som ur statens intresse

förelegat till beaktande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

På grund av ovan anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 april 1934.

På utskottets vägnar:

O. A. NORDBORG.

Närvarande: herrar Nordborg, Berling, Rydberg*, John Björck*, Jacob Hansson

och Holstenson.

* Ej närvarande vid justeringen.

Kungl. Arméförvaltningens

fortifikationsdepartement.

Bilaga A.

Till riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2.

Genom Kungl. Försvarsdepartementets ämbetsskrivelse den 16 februari

1934 har Kungl. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement anbefallts att

till riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2 — där så funnes

erforderligt efter vederbörandes hörande — avgiva yttrande över en av

herr Carl Lindhagen inom första kammaren väckt motion, nr 282, angående

omvårdnaden om vissa statens jordbruksarrenden.

I anledning härav har fortifikationsdepartementet i ärendet infordrat yttranden

från chefen för östra arméfördelningen och arméförvaltningens domäntjänsteman,

och får departementet härmed överlämna avskrifter av

nämnda yttranden jämte i förstnämnda yttrande åberopade promemoria

av domänofficeren vid arméfördelningens stab och kontraktsformulär.

För egen del får departementet anföra följande.

Av arméfördelningschefens yttrande och den därtill hörande promemorian

torde framgå, att i motionen omförmälde arrendatorn Aldén av lantförsvarets

vederbörande myndigheter blivit behandlad med all den hänsyn, som

varit förenlig med tillgodoseendet av statens rätt och bästa.

Beträffande det i motionen framförda yrkandet ifråga örn »åtgärder i

syfte, att jordbruksarrenden, lydande under arméfördelningarna eller liknande

militära organisationer, överflyttas i omvårdnaden till de statsorganisationer,

under vilka statens jordbruksarrenden i allmänhet sortera»,

får fortifikationsdepartementet hänvisa till vad av arméfördelningschefen och

domäntjänstemannen härutinnan anförts, vari departementet helt instämmer.

Under åberopande härav får departementet för sin del bestämt avstyrka

åtgärder i motionens syfte.

Stockholm den 3 mars 1934.

OVE SYLVAN.

L. Norman.

I Carl Mörk.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

9

Avskrift.

■östra arméfördelningen.

Slabsexpeditionen.

Bilaga B.

Till Kungl. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement.

Med anledning av departementets skrivelse den 19 innevarande månad,

dnr 508, beträffande en av borgmästare C. Lindhagen inom första kammaren

väckt motion, nr 282, angående omvårdnaden om under arméfördelningarna

eller liknande militära organisationer lydande jordbruksarrenden,

får jag, med remisshandlingens återställande och med bifogande av en av

domänofficeren vid arméfördelningsstaben upprättad VPM för det i motionen

särskilt omnämnda arrendet av egendomen Säby på Stockholms garnisons

övningsfält (Järvafältet), härmed äran anföra följande.

Såsom närmare framgår av nyssnämnda VPM har den av motionären

åberopade arrendatorn av Säby gård under en följd av år försummat fullgörandet

av honom enligt arrendekontraktet åliggande förpliktelser. Ehuru

dessa försummelser varit av sådan art, att de var för sig berättigat till en

uppsägning av arrendekontraktet, har detta dock först skett sedan arrendatorn

överträtt den gräns för eftergifter, som av Kungl. Majit slutligen

fastställts. Av promemorian synes också med önskvärd tydlighet framgå,

att arrendatorns svårigheter på alla sätt beaktats av arméfördelningschefen,

för vilket beviljandet av hans upprepade framställningar om uppskov med

arrendeavgiftens erläggande, arrendets sänkning m. m., äro talande uttryck.

Motionärens antydan örn att det förevarande spörsmålet skulle behandlats

»med missriktad nit» från mitt sida, anser jag därför till alla delar felaktigt.

När motionären såsom skäl för sin väckta motion om åtgärders vidtagande

i syfte att överflytta alla under militär förvaltning lydande jordbruksarrenden

till annan myndighet anför det här relaterade fallet, synes

det mig, som om detta ingalunda utgör någon motivering för en dylik anordning.

Den arméfördelningschef, under vilken de största militära jorddomänerna

sortera, torde vara chefen för Östra arméfördelningen. Av hänsyn härtill

ingår i denna arméfördelnings stab förutom sedvanlig personal jämväl en

särskild domänofficer. Vid tillsättandet av denna befattning tillses givetvis,

att en med jordbruksförhållanden så långt som möjligt underkunnig officer

utses. Sålunda har den nuvarande domänofficeren själv varit egendomsförvaltare

och lantbrukare under 7 år. Till dennes förfogande stå dessutom

en högt kvalificerad jägmästare och två skogvaktare. Det torde sålunda få

anses, att sakkunskapen i detta avseende är i möjligaste mån tillgodosedd.

Beträffande det under arméfördelningschefens förvaltning lydande Järvafältet,

varom här är närmast fråga, är att märka, att detta är och måste

förbliva i första hand ett militärt övningsfält. Detta tager sig också uttryck

i en hel del specialbestämmelser för arrendatorerna, såsom föreskrifter angående

militär inkvartering, utrymning vid skjutningar, vattentillgången för

gårdens eget och militärt behov, åkerjordens hållande i vall eller dess fria

brukande, markens beträdande av trupp, markskador, röjningar för skjutning

med kanoner och gevär och så vidare, vilka bestämmelsers omfattning

delvis framgå av här bifogat kontraktsformulär. Det ligger i öppen dag, att

ett visst motsatsförhållande förefinnes mellan jordbruks- och militära intressen,

och att detta kan giva anledning till tvistigheter mellan arrenda
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

torer och militära myndigheter. Bland domänofficerens uppgifter ingår emellertid

att utjämna dessa, vilket också i regel lyckats utan svårigheter.

Det säger sig självt, att komplikationerna skulle bliva av betydligt större

omfattning, därest Järvafältets förvaltning skulle utövas av en civil myndighet.

Arrendatorerna komma därigenom att ställas under tvenne myndigheter,

vilka var för sig skulle vara inställda på helt olika synpunkter beträffande

gårdarnas förvaltning. Ett sådant förhållande synes icke minst

ur arrendatorernas egen synpunkt vara synnerligen olämpligt.

Här ovan framförda synpunkter gälla såsom nämnts i huvudsak Järvafältet.

Då emellertid likartade förhållanden jämväl torde råda beträffande

andra under militär förvaltning stående jordbruksfastigheter och då, för

så vitt det är mig bekant, inga verkliga olägenheter på grund härav kunnat

påvisas får jag på det bestämdaste avstyrka, att åtgärder i av motionären

angivet syfte vidtagas.

Stockholm den 23 februari 1934.

G. LILLIEHÖÖK.

Arméfördelningschef.

I Sam Granfelt.

Avskrift.

Yttrande.

Bilaga C.

Arrendebestämmelserna för inom arméns övriga övningsfält belägna gårdar

äro i allmänhet av samma natur som dem, vilka gälla för Järvafältet.

Dessa senare äro reglerade genom Kungl, brevet den 27 april 1917. De av

arméfördelningschefen framförda synpunkterna kunna alltså anses allmängiltiga

för arrendena under lantförsvaret. — Det synes mig uppenbart, att

en sådan anordning, som motionären avser att åstadkomma, skulle leda till

för alla parter synnerligen besvärliga konsekvenser. Jag anser ej heller förhållandena

påkalla någon åtgärd i detta avseende. Under min ämbetsutövning

har jag nämligen icke kunnat konstatera några påtagliga olägenheter

med det nuvarande systemet.

Jag får därför bestämt avstyrka sådana åtgärder, som angivas vara syftemålet

nied motionen.

Stockholm den 1 mars 1934.

N. Wikander.

D örn ant j änsteman.

A.-B. Hasse W. Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1934

428391.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.