Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5
1934-04-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1934:5, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom lill riksdagens kansli den 28 april 1934 kl. 1 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5, i
anledning av väckt motion angående omvårdnaden örn
vissa statens jordbruksarrenden.
1 en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 282, har herr Lindhagen hemställt, att riksdagen ville
hos Kungl. Majit anhålla om vederbörliga åtgärder i syfte att jordbruksarrenden,
lydande under arméfördelningarna eller liknande militära organisationer,
överflyttas i omvårdnaden till de statsorganisationer, under vilka
statens jordbruksarrenden i allmänhet sortera.
I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Den svenska statens innehav av jordbruksegendomar är av betydande omfattning
i fråga örn såväl egendomarnas antal och ägovidd som deras ekonomiska
värde. Huvuddelen därav, örn hänsyn tages till ägovidd och värde,
utgöres av de s. k. jordbruksdomänerna. Dessa upplåtas i regel på arrende,
och inkomsterna från dem ingå till statens domäners fond, ur vilken även
bestridas samtliga utgifter för egendomarnas förvaltning. Förvaltningen
handhaves sedan 1883 av domänstyrelsen, därvid styrelsen biträdes av dels
länsstyrelserna, dels särskilda tjänstemän, domänintendenterna. Utarrenderingen
sker i enlighet med av riksdagen antagna grunder.
Jämte jordbruksdomänerna förvaltar domänstyrelsen även en annan
grupp jordbruksegendomar, nämligen sådana som äro belägna å eller i omedelbart
sammanhang med kronoparkerna eller andra statliga skogar under
domänstyrelsens förvaltning. Sistberörda egendomar förvaltas i samband
med skogarna och utarrenderas genom skogsstatens försorg. Även inkomsterna
från dessa egendomar ingå till statens domäners fond. Några
allmänna grunder för dessa upplåtelser hava icke av riksdagen fastställts.
Utöver nu nämnda båda kategorier av jordbruksegendomar, till antalet
närmare 6 000 med över 100 000 hektar inägomark, vilkas förvaltning handhaves
i syfte att bereda staten inkomster — vare sig omedelbart, som fallet
är med jordbruksdomänerna, eller medelbart, såsom då genom andra egendomars
besättande med arrendatorer .staten tillförsäkras erforderlig arbets
Bihang
till riksdagens protokoll 1934. 12 sami. 2 avd. Nr 5.
Statens
jordbruks
innehav.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
kraft för det statliga skogsbruket — innehar staten emellertid ett icke obetydligt
antal andra sådana egendomar, vilka stå under förvaltning av andra
myndigheter än domänstyrelsen. Dessa egendomar lia av staten förvärvats
eller innehavas av staten, icke för inkomständamål utan för tillgodoseende
av den statsverksamhet, som företrädes av vederbörande förvaltande myndighet.
Här må allenast hänvisas till att exempelvis vattenfallsstyrelsen
handhar förvaltningen av ett sextiotal jordbruksegendomar, vilka, i den mån
egendomarna ej tagas i omedelbart anspråk för vattenfallsstyrelsens verksamhet,
genom styrelsens försorg utarrenderas, därvid arrendetiderna och
villkoren i övrigt lämpas efter förhållandena i varje särskilt fall med beaktande
av möjligheten till egendomarnas framtida direkta användning för
nämnda verksamhet. På samma sätt förvaltar järnvägsstyrelsen två jordbruksegendomar,
vilka av staten inköpts för anskaffande av bränntorv för
statens järnvägars behov och för närvarande äro av järnvägsstyrelsen utarrenderade.
Vidare förvaltade stuteriöverstyrelsen, vilken från och med
den 1 november 1933 uppgått i lantbruksstyrelsen, tvenne jordbruksfastigheter,
varav den ena delvis utarrenderats. Åtskilliga staten tillhöriga jordbruksegendomar,
vilka äro anslagna till underhåll av kungliga slott, äro
ställda under riksmarskalksåmbetets vård och utarrenderas genom vederbörande
slottsförvaltnings försorg. En i viss mån annan ställning i förvaltningshänseende
intager en del för viss statsverksamhet avsedda egendomar,
vilka visserligen skola nyttiggöras genom arrendeupplåtelse men vilkas utarrendering
icke verkställes av den myndighet eller institution, som representerar
statsverksamheten i fråga, utan av domänstyrelsen. Sådana kronoegendomar
äro bl. a. följande: en mindre jordbrukslägenhet i Stockholms län,
som utarrenderas för vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens räkning,
en egendom i Östergötlands län, som utarrenderas för Vadstena krigsmanshuskassas
räkning, en egendom i Kristianstads län, som utarrenderas för förenade
mötespassevolanskassornas fonds räkning, en del fastigheter i Malmöhus län,
som utarrenderas för Flyinge hingstdepås räkning, och en egendom i Skaraborgs
län, av staten inköpt för anskaffande av skifferolja för flottans behov,
vilken egendom med undantag av vad som disponeras för industridrift utarrenderas
för marinförvaltningens räkning. Utarrenderingen av sålunda
omförmälda egendomar har uppdragits åt domänstyrelsen genom särskilda
av Kungl. Majit meddelade beslut, i vilka i allmänhet föreskrivits, att för
utarrenderingen skola i tillämpliga delar gälla de för utarrendering av kronans
jordbruksdomäner föreskrivna bestämmelserna.
Förevarande motion torde närmast avse de staten tillhöriga jordbruksfastigheter,
vilka äro underställda arméförvaltningens vård och inseende. Av
dessa användes en del direkt för rent militärt ändamål, såsom till övningsfält,
skjutbanor, remontdepåer m. m. Någon inkomst av dylika för lantförsvaret
direkt disponerade fastigheter kan således icke förekomma i annan
mån än såvitt utan hinder av det avsedda ändamålet rätt må kunna upp
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
3
låtas för enskild person att tillgodogöra sig någon särskild förmån av en
fastighet, såsom rätt till slåtter, bete eller grustäkt. Andra fastigheter åter,
som ställts till lantförsvarets disposition, hava icke alls eller allenast delvis
kommit till direkt användning för militärt ändamål. Sådana fastigheter eller
fastighetsdelar utarrenderas för lantförsvarets räkning av vederbörande
arméfördelnings- eller truppförbandschef, därvid emellertid så gott som undantagslöst
i arrendekontraktet intages förbehåll därom, att utarrenderingen
icke må hindra fastighetens användning för militärt ändamål för såvitt och
i den mån så skulle bliva erforderligt. Bland sist angivna slag av jordbruksfastigheter
må särskilt nämnas ett fyrtiotal fastigheter, som ingå i det s. k.
Järvafältet i Solna, Spånga, Järfälla och Sollentuna socknar i Stockholms
län. Arrendebestämmelserna för Järvafältet äro reglerade genom kungl, brevet
den 27 april 1917.
Enligt § 77 regeringsformen skall statens fasta egendom förvaltas enligt
de grunder, riksdagen därom föreskriver. Med stöd härav hava tid efter
annan av riksdagen efter framställning av Kungl. Majit antagits grunder
för förvaltningen av statens jordbruksdomäner. Nu gällande grunder finnas
innefattade i kungörelsen den 4 juni 1908 (nr 52) angående förändrade grunder
för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner med däri enligt kungörelser
den 17 december 1926 (nr 510), den 6 juni 1929 (nr 177) och den
10 juni 1932 (nr 186) gjorda ändringar.
I likhet med tidigare gällande bestämmelser avser 1908 års kungörelse,
som ju ock framgår av rubriken till densamma, ej alla staten tillhöriga jordbruksegendomar,
vilka kunna komma i fråga att utarrenderas, utan allenast
de egentliga jordbruksdomänerna ävensom åtskilliga av ovan omtörmälda
egendomar under domänstyrelsens förvaltning. Ej heller ifråga om utarrendering
av de staten tillhöriga jordbruksegendomar, vilkas upplåtande på
arrende åligger annan myndighet än domänstyrelsen, förekomma några generella
av riksdagen antagna grunder. I avseende å dessa arrenden äger den
utarrenderande myndigheten full avtalsfrihet allenast med den begränsning,
som följer av de tvingande bestämmelserna i allmänna nyttjanderättslagen.
Utskottet vill i detta sammanhang påpeka, hurusom, sedan 1908 års kungörelse
under någon tid varit i tillämpning, mot densamma framfördes den
anmärkningen, att den icke i tillräcklig grad tillgodosåge statens berättigade
intresse alt från sina jordbruksdomäner erhålla största möjliga avkastning.
Med utgångspunkt härifrån hemställdes i én vid 1913 års riksdag väckt motion
(11:97), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn
undersökning hl. a. huruvida det nuvarande sättet för utarrendering av kronans
jordhruksegendomar innebure tillräcklig garanti för statsintressets till
-
Gållande
bestäm
melser.
Reformför
slag.
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
godoseende. I molionen framhölls, att statens inkomster av jordbruksdomänerna
vore synnerligen klena, icke ens tre procent av taxeringsvärdet. Jordbruksutskottet,
till vilket motionen hänvisades, föreslog i utlåtande nr 110,
att riksdagen i anledning av motionen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning, huruvida icke genom
förändrade bestämmelser i avseende å sättet och villkoren för utarrendera^’
av kronans jordbruksdomäner statens intresse i fråga örn avkastningen från
dessa domäner kunde bättre än dittills tillgodoses. Jordbruksutskottets ovanberörda
hemställan bifölls av andra kammaren men avslogs av första kammaren,
och var till följd därav frågan vid 1913 års riksdag förfallen. Vid
1914 års riksdag väcktes åter motion (11:204) utmynnande i en hemställan
av enahanda innehåll som jordbruksutskottets hemställan vid 1913 års riksdag.
På grund av riksdagens upplösning blev motionen emellertid icke behandlad.
I anledning av bl. a. ovanberörda motioner uppdrog emellertid
chefen för jordbruksdepartementet den 15 december 1914 jämlikt Kungl.
Majits bemyndigande åt särskilda sakkunniga (domänsakkunniga) att verkställa
utredning och avgiva förslag beträffande de ändringar i gällande bestämmelser
angående utarrendering av kronans jordbruksdomäner, som
kunde finnas erforderliga eller lämpliga, särskilt i syfte att statens intresse
i fråga om avkastningen från dessa domäner måtte bättre än hittills tillgodoses.
Samtliga hittills berörda förslag till revision av grunderna för utarrendering
av statens jordbruksegendomar hava sålunda dels uteslutande berört
jordbruksdomänerna, dels och huvudsakligen syftat till vinnande av ökade
inkomster för det allmänna. Utskottet vill dock även erinra om att de ändringar,
som under senare år vidtagits i den allmänna nyttjanderättslagen i
syfte att stärka arrendatorernas ställning utgjorde ett av huvudskälen till
den av 1928 års riksdag (riksdagens skrivelse nr 264) gjorda anhållan örn
vidtagande av åtgärder i syfte att reglerna för upplåtelser under nyttjanderätt
från kronans mark måtte i möjligaste mån anpassas efter den allmänna
arrendelagens bestämmelser. I direktiven för den utredning, som omsider
igångsattes jämlikt Kungl. Majits beslut den 28 oktober 1932, anförde även
föredragande departementschefen enligt yttrande till statsrådsprotokollet
sistnämnda dag bland annat: Utredningen torde, i anslutning till vad som
anförts vid 1928 års riksdag, böra utsträckas att avse jämväl grunderna för
utarrendering av jordbrukslägenheter å kronoparkerna. Det syntes angeläget,
att härutinnan liksom beträffande utarrendering av sådana kronans
jordbruksfastigheter, som förvaltades av annan myndighet än domänstyrelsen,
i görligaste mån enhetliga bestämmelser utarbetades, i största möjliga
överensstämmelse med motsvarande stadganden i fråga örn kronans under
domänstyrelsens förvaltning ställda jordbruksdomäner. Vid utarbetandet av
förslag till arrendegrunder borde beträffande såväl den ena som den andra
gruppen kronoarrenden gällande arrendelagstiftnings grundläggande bestämmelser
noga beaktas.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
5
I sitt den 20 november 1933 avgivna betänkande rörande ändrade grunder
för utarrendera^ av kronojord hava de tillkallade sakkunniga jämväl upptagit
förevarande spörsmål till prövning och därvid anfört följande:
»I det ofta anmärkta statsrådsprotokollet för den 28 oktober 1932 uttalas,
att det syntes angeläget att, liksom i fråga om jordbrukslägenheterna å kronoskogarna,
beträffande utarrendering av sådana kronans jordbruksfastigheter,
som förestodes av annan myndighet än domänstyrelsen, i görligaste
mån enhetliga bestämmelser utarbetades, i största möjliga överensstämmelse
med motsvarande stadganden i fråga örn kronans under domänstyrelsens
förvaltning ställda jordbruksdomäner. I anledning av detta uttalande hava
utredningsmännen övervägt frågan örn erforderligheten av enhetliga grunder
för utarrendering av de i uttalandet avsedda fastigheterna.
Dessa fastigheter stå under förvaltning av olika myndigheter (närmare
redogörelse för dem har lämnats i den inledande översikten härovan). Utarrenderingen
av fastigheterna sker genom vederbörande förvaltande myndighet,
som därvid äger förfara på sätt i varje fall synes lämpligast. Med
hänsyn till de ändamål, för vilka fastigheterna av staten innehavas, måste
i de flesta fall vid utarrenderingen antingen mer eller mindre starka inskränkningar
i nyttjanderätten stipuleras eller ock, på det hinder ej skall möta
för fastigheternas direkta disponerande för det avsedda ändamålet, en mycket
kort arrendetid fastställas. 1 all synnerhet gäller detta de jordbruksegendomar,
som förvaltas av vattenfallsstyrelsen eller arméförvaltningen. Endast
ett fåtal fastigheter är det möjligt att utarrendera under villkor likartade
med dem, som gälla de under domänstyrelsen ställda jordbruksdomänerna.
Så är exempelvis förhållandet med de fastigheter, som stå under
riksmarskalksämbetets vård och inseende.
Vad angår de fastigheter, vid vilkas utarrendering inskränkningar i nyttjanderätten
av större eller mindre omfattning anses erforderliga, kunna
enligt utredningsmännens uppfattning några generella bestämmelser att
följas vid utarrenderingen svårligen stadgas. Detsamma gäller även sådana
fastigheter, som beräknas efter en jämförelsevis kort tid komma att disponeras
annorledes än genom utarrendering och för vilka förty korta arrendetider
med nödvändighet måste fastställas. I fråga örn dessa fastigheter
synes åt de utarrenderande myndigheterna såsom hittills böra lämnas fullt
fria händer att vid utarrenderingen handla på sätt som för varje fall finnes
lämpligast. Ett fastställande av allmängiltiga regler för utarrenderingen
i nu omhandlade fall skulle lätteligen verka hindrande för fastigheternas
disponerande för de statsändamål, för vilka de äro avsedda.
Beträffande åter de fastigheter, som kunna utarrenderas utan några särskilda
inskränkningar i nyttjanderätten och för vilkas utarrendering på
längre tider ej heller hinder möter, föreligger visserligen möjlighet att stadga,
att i avseende å utarrenderingen skola följas samma eller liknande regler
som de, vilka gälla för de egentliga jordbruksdomänerna såväl vad angår
Yttranden.
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
själva utarrenderingsförfarandet som arrendetiden och övriga arrendevillkor.
Då emellertid en sådan ordning med all sannolikhet skulle medföra
ökade förvaltningskostnader och då någon olägenhet av det nuvarande
systemet veterligen icke försports vare sig för staten eller för arrendatorerna,
finna utredningsmännen sig sakna anledning förorda, att stadganden
i den antydda riktningen meddelas. Anses det dock önskvärt, att
även vid utarrendering av sist omhandlade slag av fastigheter de för jordbruksdomänerna
gällande förvaltningsgrunderna följas, synes saken fördelaktigast
kunna ordnas på det sätt, att åt domänstyrelsen uppdrages att
utarrendera fastigheterna i överensstämmelse med nämnda grunder.»
Förevarande fråga har jämväl upptagits till behandling av Kungl. Majit
i samband med framläggande för innevarande års riksdag av förslag till
förordning angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom (proposition
nr 174), och har föredragande departementschefen, i yttrande till
statsrådsprotokollet den 23 februari detta år, därvid anfört: »I enlighet
med av mig i sammanhang med utredningsmännens tillkallande för deras
arbete uppdragna riktlinjer hava utredningsmännen övervägt möjligheten
av att jämväl skapa enhetliga regler för utarrenderingen av annan jordbruksegendom
än den, som står under domänstyrelsens förvaltning. Vid
detta övervägande hava utredningsmännen emellertid kommit till den uppfattning,
att ett tillskapande av dylika bestämmelser icke är att förorda. Då
de av utredningsmännen härför framlagda .skälen synas bärande, torde
någon reglering av utarrenderingen av berörda jordbruksegendom icke nu
böra ifrågasättas.»
Utskottet har från Kungl. Domänstyrelsen infordrat yttrande över motionen,
och har domänstyrelsen därvid, efter hänvisning till vad utredningsmännen
och departementschefen sålunda anfört, för egen del yttrat följande:
»De skäl, som sålunda föranlett Kungl. Majit att icke framlägga
förslag till generella bestämmelser med avseende å utarrenderingen av bland
annat den i motionen berörda jordegendom, torde även tala mot en överflyttning
av samma egendom till domänstyrelsens förvaltning. Med hänsyn
till de ändamål, för vilka egendomen i fråga av staten innehaves, måste
nämligen vid utarranderingen antingen mer eller mindre starka inskränkningar
i nyttjanderätten stipuleras eller ock, på det hinder ej skall möta
för fastigheternas direkta disponerande för det avsedda ändamålet, en mycket
kort arrendetid fastställas. En dylik inskränkt dispositionsrätt med
avseende å möjligheterna för egendomens nyttiggörande genom utarrendering
är icke förenlig med de bestämmelser, som äro föreslagna att gälla
vid upplåtelse av under domänstyrelsens förvaltning stående fastigheter.
Styrelsen anser sig därför icke kunna förorda bifall till det i motionen framställda
förslaget.»
Utskottet har vidare hemställt om yttrande över motionen från arméförvaltningen,
och hava på grund därav yttranden inkommit från armé
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 7
förvaltningens fortifikationsdepartement (Bil. A.) ävensom från chefen för
östra arméfördelningen (Bil. B.) och arméförvaltningens domäntjänsteman
(Bil. G.), vilka yttranden som bilagor äro fogade till utskottets utlåtande.
Däremot anser sig utskottet icke böra belasta utlåtandet genom intagande av
den vidlyftiga utredning rörande i motionen omförmälda arrendatorn Aldéus
förhållanden, som avgivits av östra arméfördelningens domänofficer, ävensom
därvid fogade kontraktsformulär.
Utskottet har tagit i övervägande vad sålunda och i övrigt anförts och Utskottet.
finner icke tillförlitligen ådagalagt, att enbart ett överflyttande av omvårdnaden
om vissa jordbruksarrenden från ett statsorgan till ett annat
skulle i och för sig avhjälpa de av motionären påtalade olägenheterna. Utskottet
vill för sin del visserligen ingalunda göra gällande, att nuvarande
förhållanden icke kunna giva upphov till åtskilliga olägenheter för vederbörande
arrendatorer, men dessa synas sammanhänga, mindre med bristande
insikter eller god vilja hos de statliga intressenas företrädare, än fastmera
just med det förhållande, att dessa intressen själva här taga formen av
krav på bestämda statsändamåls tillgodoseende, statsändamål som alltså i
varje fall måste beaktas och, även örn omvårdnaden över arrendena överlämnades
åt annan myndighet, i första hand måste bliva avgörande för
vederbörande egendomars förvaltning.
Ett överflyttande av omvårdnaden över dessa arrenden till annan myndighet
än den, som själv har att fullfölja de med statens förvärv eller
innehav av dylika egendomar förbundna statsändamålen, synes därför närmast
endast kunna leda till icke önskvärda konflikter mellan olika statsorgan.
Alldeles särskilt synes detta böra befaras, därest ifrågavarande jordbruksarrenden
skulle, i enlighet med motionärens hemställan, ställas under
inseende av de myndigheter, vilkas ledande grundsats vid förvaltningen av
jordbruksdomänerna är och måste vara att tillse, att statens inkomstintressen
vinna beaktande. Sålunda är ju domänstyrelsen att räkna till statens
i egentlig mening affärsdrivande verk, och det torde kunna ifrågasättas,
örn icke redan det stora antalet jordbruksegendomar under denna myndighets
förvaltning i och för sig utesluter den individuella behandling, som
torde vara oundgänglig, därest av motionären efterlysta »mått av verklig
personlig medkänsla» skall komma till uttryck. Det synes rent av icke
uteslutet, att en dylik medkänsla lättare skulle kunna komma till uttryck
vid behandlingen av en arrendators uppkomna svårigheter hos den myndighet,
i vars eget omedelbara och sålunda icke i första hand statsfinansiella
intresse utarrenderingen företages. Den på grund av förevarande motion
företagna utredningen synes ock ådagalägga, att vederbörande arrendator
kommit i åtnjutande av en hänsyn, som näppeligen varit tänkbar,
därest de statsfinansiella synpunkterna varit de enda, som ur statens intresse
förelegat till beaktande.
8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
På grund av ovan anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 april 1934.
På utskottets vägnar:
O. A. NORDBORG.
Närvarande: herrar Nordborg, Berling, Rydberg*, John Björck*, Jacob Hansson
och Holstenson.
* Ej närvarande vid justeringen.
Kungl. Arméförvaltningens
fortifikationsdepartement.
Bilaga A.
Till riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2.
Genom Kungl. Försvarsdepartementets ämbetsskrivelse den 16 februari
1934 har Kungl. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement anbefallts att
till riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2 — där så funnes
erforderligt efter vederbörandes hörande — avgiva yttrande över en av
herr Carl Lindhagen inom första kammaren väckt motion, nr 282, angående
omvårdnaden om vissa statens jordbruksarrenden.
I anledning härav har fortifikationsdepartementet i ärendet infordrat yttranden
från chefen för östra arméfördelningen och arméförvaltningens domäntjänsteman,
och får departementet härmed överlämna avskrifter av
nämnda yttranden jämte i förstnämnda yttrande åberopade promemoria
av domänofficeren vid arméfördelningens stab och kontraktsformulär.
För egen del får departementet anföra följande.
Av arméfördelningschefens yttrande och den därtill hörande promemorian
torde framgå, att i motionen omförmälde arrendatorn Aldén av lantförsvarets
vederbörande myndigheter blivit behandlad med all den hänsyn, som
varit förenlig med tillgodoseendet av statens rätt och bästa.
Beträffande det i motionen framförda yrkandet ifråga örn »åtgärder i
syfte, att jordbruksarrenden, lydande under arméfördelningarna eller liknande
militära organisationer, överflyttas i omvårdnaden till de statsorganisationer,
under vilka statens jordbruksarrenden i allmänhet sortera»,
får fortifikationsdepartementet hänvisa till vad av arméfördelningschefen och
domäntjänstemannen härutinnan anförts, vari departementet helt instämmer.
Under åberopande härav får departementet för sin del bestämt avstyrka
åtgärder i motionens syfte.
Stockholm den 3 mars 1934.
OVE SYLVAN.
L. Norman.
I Carl Mörk.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
9
Avskrift.
■östra arméfördelningen.
Slabsexpeditionen.
Bilaga B.
Till Kungl. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement.
Med anledning av departementets skrivelse den 19 innevarande månad,
dnr 508, beträffande en av borgmästare C. Lindhagen inom första kammaren
väckt motion, nr 282, angående omvårdnaden om under arméfördelningarna
eller liknande militära organisationer lydande jordbruksarrenden,
får jag, med remisshandlingens återställande och med bifogande av en av
domänofficeren vid arméfördelningsstaben upprättad VPM för det i motionen
särskilt omnämnda arrendet av egendomen Säby på Stockholms garnisons
övningsfält (Järvafältet), härmed äran anföra följande.
Såsom närmare framgår av nyssnämnda VPM har den av motionären
åberopade arrendatorn av Säby gård under en följd av år försummat fullgörandet
av honom enligt arrendekontraktet åliggande förpliktelser. Ehuru
dessa försummelser varit av sådan art, att de var för sig berättigat till en
uppsägning av arrendekontraktet, har detta dock först skett sedan arrendatorn
överträtt den gräns för eftergifter, som av Kungl. Majit slutligen
fastställts. Av promemorian synes också med önskvärd tydlighet framgå,
att arrendatorns svårigheter på alla sätt beaktats av arméfördelningschefen,
för vilket beviljandet av hans upprepade framställningar om uppskov med
arrendeavgiftens erläggande, arrendets sänkning m. m., äro talande uttryck.
Motionärens antydan örn att det förevarande spörsmålet skulle behandlats
»med missriktad nit» från mitt sida, anser jag därför till alla delar felaktigt.
När motionären såsom skäl för sin väckta motion om åtgärders vidtagande
i syfte att överflytta alla under militär förvaltning lydande jordbruksarrenden
till annan myndighet anför det här relaterade fallet, synes
det mig, som om detta ingalunda utgör någon motivering för en dylik anordning.
Den arméfördelningschef, under vilken de största militära jorddomänerna
sortera, torde vara chefen för Östra arméfördelningen. Av hänsyn härtill
ingår i denna arméfördelnings stab förutom sedvanlig personal jämväl en
särskild domänofficer. Vid tillsättandet av denna befattning tillses givetvis,
att en med jordbruksförhållanden så långt som möjligt underkunnig officer
utses. Sålunda har den nuvarande domänofficeren själv varit egendomsförvaltare
och lantbrukare under 7 år. Till dennes förfogande stå dessutom
en högt kvalificerad jägmästare och två skogvaktare. Det torde sålunda få
anses, att sakkunskapen i detta avseende är i möjligaste mån tillgodosedd.
Beträffande det under arméfördelningschefens förvaltning lydande Järvafältet,
varom här är närmast fråga, är att märka, att detta är och måste
förbliva i första hand ett militärt övningsfält. Detta tager sig också uttryck
i en hel del specialbestämmelser för arrendatorerna, såsom föreskrifter angående
militär inkvartering, utrymning vid skjutningar, vattentillgången för
gårdens eget och militärt behov, åkerjordens hållande i vall eller dess fria
brukande, markens beträdande av trupp, markskador, röjningar för skjutning
med kanoner och gevär och så vidare, vilka bestämmelsers omfattning
delvis framgå av här bifogat kontraktsformulär. Det ligger i öppen dag, att
ett visst motsatsförhållande förefinnes mellan jordbruks- och militära intressen,
och att detta kan giva anledning till tvistigheter mellan arrenda
-
10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
torer och militära myndigheter. Bland domänofficerens uppgifter ingår emellertid
att utjämna dessa, vilket också i regel lyckats utan svårigheter.
Det säger sig självt, att komplikationerna skulle bliva av betydligt större
omfattning, därest Järvafältets förvaltning skulle utövas av en civil myndighet.
Arrendatorerna komma därigenom att ställas under tvenne myndigheter,
vilka var för sig skulle vara inställda på helt olika synpunkter beträffande
gårdarnas förvaltning. Ett sådant förhållande synes icke minst
ur arrendatorernas egen synpunkt vara synnerligen olämpligt.
Här ovan framförda synpunkter gälla såsom nämnts i huvudsak Järvafältet.
Då emellertid likartade förhållanden jämväl torde råda beträffande
andra under militär förvaltning stående jordbruksfastigheter och då, för
så vitt det är mig bekant, inga verkliga olägenheter på grund härav kunnat
påvisas får jag på det bestämdaste avstyrka, att åtgärder i av motionären
angivet syfte vidtagas.
Stockholm den 23 februari 1934.
G. LILLIEHÖÖK.
Arméfördelningschef.
I Sam Granfelt.
Avskrift.
Yttrande.
Bilaga C.
Arrendebestämmelserna för inom arméns övriga övningsfält belägna gårdar
äro i allmänhet av samma natur som dem, vilka gälla för Järvafältet.
Dessa senare äro reglerade genom Kungl, brevet den 27 april 1917. De av
arméfördelningschefen framförda synpunkterna kunna alltså anses allmängiltiga
för arrendena under lantförsvaret. — Det synes mig uppenbart, att
en sådan anordning, som motionären avser att åstadkomma, skulle leda till
för alla parter synnerligen besvärliga konsekvenser. Jag anser ej heller förhållandena
påkalla någon åtgärd i detta avseende. Under min ämbetsutövning
har jag nämligen icke kunnat konstatera några påtagliga olägenheter
med det nuvarande systemet.
Jag får därför bestämt avstyrka sådana åtgärder, som angivas vara syftemålet
nied motionen.
Stockholm den 1 mars 1934.
N. Wikander.
D örn ant j änsteman.
A.-B. Hasse W. Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1934
428391.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.