Sök i Ratio Lex

Betänkande angående åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar

1934-05-03 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1934:6, Betänkande angående åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1934 kl. 11 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6,

i anledning av väckt motion om ökad användning av

vedbränsle vid statens järnvägar.

1 en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hän- Motionen.

visad motion, nr 225, har herr Sandström yrkat, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn utredning beträffande vedeldningsmöjligheterna

å lokomotiv och stationära centralvärmeanläggningar vid statens järnvägars

banor i det skogrika inlandet, och att Kungl. Maj :t skyndsamt måtte besluta

örn vedeldnings införande vid alla sådana järnvägslinjer, där dylik möjlighet

synes förefinnas inom en merkostnadsram av 20 %, ändringsarbetena på lokomotiv

och bränslegivningsanordningar inberäknade.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen samt, Yttranden.

gemensamt med andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket hänvisats

en i andra kammaren väckt, likalydande motion, nr 504, jämväl från

järnvägsstyrelsen ävensom berett Mellersta & Norra Sveriges Ångpanneförening

och ingenjörsvetenskapsakademien tillfälle att yttra sig över motionen.

Av de i anledning härav inkomna yttrandena hava järnvägsstyrelsens, ångpanneföreningens

och ingenjörsvetenskapsakademiens fogats såsom bilagor till

nyssnämnda utskotts utlåtande nr 5, till vilket utskottet förty får hänvisa,

medan såsom bilagor till nu förevarande utlåtande fogats ej mindre socialstyrelsens

yttrande (Bil. A) än även det i järnvägsstyrelsens utlåtande åberopade

yttrande den 15 februari 1934 med anledning av framställning fran

Norrbottens läns skogsägareförening angående införande av vedeldning å lok

vid statens järnvägar (Bil. B) ävensom det i ingenjörsvetenskapsakademiens

yttrande omförmälda och i motionen berörda yttrande den 28 juli 1933 i anledning

av en statens vedeldningssakkunniges skrivelse, dock med uteslutande

av därvid fogade bilagor (Bil. C).

Utskottet ansluter sig för sin del helt till den föreliggande motionen i fråga utskottet.

örn önskvärdheten av att inhemskt bränsle kommer till användning i så stor

utsträckning som kan anses vara ekonomiskt försvarbar. Betydelsen härav

såväl ur nationalekonomisk synpunkt som med hänsyn till rådande arbetslöshet

får även anses vara av statsmakterna erkänd. Utskottet får i sådant hänseende

erinra örn de betydande belopp, som av 1933 ars riksdag anvisades för

åtgärder av skilda slag för åstadkommande av ökad avsättning av inhemska

skogsprodukter. Avsevärda anslag för sådant ändamål hava begärts även av

innevarande års riksdag genom Kungl. Maj :ts proposition, nr 163, angående

anslag till vissa åtgärder på skogshushållningens område m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 19Så. 1!S sami. % avd. Nr 6.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

Viel tidigare överväganden av frågan, vilka åtgärder som i förevarande

syfte kunde befinnas ändamålsenliga och lämpliga, har även den i den föreliggande

motionen framförda tanken på införandet i viss utsträckning vid

statens järnvägar av vedeldning på lokomotiv varit uppe. Utredning i berörda

spörsmål har sålunda verkställts av 1931 års skogssakkunniga, vilka dock

i sitt den 4 januari 1933 avgivna betänkande angående åtgärder för ett bättre

utnyttjande av landets skogstillgångar (Statens offentl. utr. 1933:2) kommit

till det resultatet, att åtgärder för införande vid statens järnvägar av vedeldning

å lokomotiv icke för närvarande böra ifrågakomma. Även järnvägsstyrelsen

avstyrker i sitt till utskottet avgivna utlåtande i frågan bestämt den

föreliggande motionen i nu förevarande avseende under framhållande, bland

annat, att vedeldning å lokomotiv skulle ställa sig väsentligt mera än 20 %

dyrare än koleldning.

Utskottet, som ägnat frågan örn vedeldning å lokomotiv en ingående prövning,

har för sin del kommit till den uppfattningen, att det åtminstone för

närvarande icke låter sig göra att vid järnvägsdrift övergå till vedeldning

utan att överskrida den kostnadsram, som motionärerna själva uppdragit i sitt

yrkande. Utskottet håller därjämte före, att de medel, som kunna ställas till

förfogande för främjandet av en utökad användning av vedbränsle, bättre

gagna detta ändamål och alltså även syftet med den föreliggande motionen

genom att disponeras för fortsatta åtgärder på andra områden, där enligt vad

erfarenheten givit vid handen en övergång till vedeldning är möjlig utan att

man behöver göra alltför stort avkall på rimliga krav i ekonomiskt avseende.

Utskottet tänker härvid bland annat på åtgärder för att stimulera enskilda

bränsleförbrukare till att övergå från kol- eller kokseldning till vedeldning.

Även kunde man tänka sig anslag för nedbringande av kostnaderna för vedens

fraktande från produktionsorten till förbrukningsplatsen.

I motionen har även berörts frågan örn införandet av vedeldning vid stationära

centralvärmeanläggningar vid statens järnvägar. Härutinnan framgår

av järnvägsstyrelsens yttrande, att stationär vedeldning redan är genomförd

vid de flesta större anläggningar och att sådan eldning under nästa

bränslesäsong kommer att utsträckas till att omfatta alla anläggningar, där

densamma är av någon egentlig betydelse ur förbrukningssynpunkt. För tillgodoseendet

av motionärernas önskemål i nu förevarande avseende torde på

grund härav någon åtgärd från riksdagens sida icke vara av behovet påkallad.

Under åberopande av det anförda får utskottet därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 maj 1934.

På utskottets vägnar:

O. A. NORDBORG.

Närvarande: herrar Nordborg, Berling, Forslund, Rydberg, Jacob Hansson, Thorén

och Holstenson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

3

Reservation

av herr Holstenson, som ansett, att utskottets yttrande bort hava följande

lydelse:

I sitt över den föreliggande motionen avgivna yttrande ställer sig järnvägsstyrelsen

helt avvisande till tanken på en undersökning rörande möjligheterna

att beträffande järnvägsdriften i vissa fall övergå från kol- till vedeldning.

Mellersta & Norra Sveriges Ångpanneförening åter föreslår, att försöksdrift

med vedeldning anordnas på en för ändamålet lämplig bansträcka i syfte att

örn möjligt finna nya utvägar till nedbringande av de med vedeldningen för

järnvägsdrift förenade omkostnaderna. Ingenjörsvetenskapsakademien slutligen

framhåller, att utsikterna för en ekonomisk vedeldning vid statens järnvägar

ej te sig särskilt lockande, ens örn en merkostnad örn 20 % tillåtes, men

anser att man dock synes komma så pass nära den ekonomiska gränsen, att

en utredning ej kan betecknas som helt utsiktslös.

Utskottet ansluter sig för sin del till den av ångpanneföreningen framförda

tanken att söka få den föreliggande frågan närmare belyst genom praktiska försök.

På samma sätt som tidigare skett, då det gällt införandet av vedeldning vid

stationära värmeanläggningar, torde det ej vara uteslutet, att resultaten i

praktiken kunna komma att ställa sig vida gynnsammare än som kunnat utrönas

genom hittills gjorda försök, vad den tekniska sakkunskapen med utgångspunkt

från teoretiska kalkyler ansett sig böra räkna med. Vid en sådan

försöksdrift måste enligt utskottets mening samarbete äga rum mellan den

tekniska ledningen och representanter för skogsägarintressena.

I motionen bar även berörts frågan örn införandet av vedeldning vid stationära

centralvärmeanläggningar vid statens järnvägar. Härutinnan framgår

av järnvägsstyrelsens yttrande, att stationär vedeldning redan är genomförd

vid de flesta större anläggningar och att sådan eldning under nästa

bränslesäsong kommer att utsträckas till att omfatta alla anläggningar, där

densamma är av någon egentlig betydelse ur förbrukningssynpunkt. För tillgodoseendet

av motionärernas önskemål i nu förevarande avseende torde på

grund härav någon åtgärd från riksdagens sida icke vara av behovet påkallad.

Med stöd av det anförda får utskottet hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla, att Kungl.

Majit måtte, genom föranstaltande om försöksdrift med vedeldning

å lokomotiv å en för ändamålet lämplig bansträcka

vid statens järnvägar, låta utreda de tekniska och ekonomiska

möjligheterna för sådan järnvägsdrift.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

Bil. A.

Stockholm den 1 mars 1934.

Till Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

Genom beslut den 16 februari 1934 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen

att till första kammarens andra tillfälliga utskott avgiva yttrande över

en inom kammaren väckt motion nr 225 örn ökad användning av vedbränsle

vid statens järnvägar. I anledning härav får socialstyrelsen anföra följande.

Beträffande det i motionen framförda yrkandet örn utredning rörande vedeldningsmöjligheterna

vid stationära värmeanläggningar vid statens järnvägars

banor i det skogrika inlandet må framhållas, att järnvägsstyrelsen i

likhet med statens övriga bränsleupphandlande myndigheter genom föregående

års riksdagsbeslut och det härpå grundade kungl, cirkuläret den 30 juni

1933 (nr 455) angående ökad användning av inhemskt vedbränsle m. m. anbefallts

att för dessa anläggningar upphandla vedbränsle inom de av statsmakterna

fastställda gränserna för de härmed förbundna merkostnaderna. Till

socialstyrelsens kännedom har kommit, att järnvägsstyrelsen till utskottet

överlämnat en redogörelse för de åtgärder, som med anledning härav blivit

vidtagna.

Vad åter angår det i motionen framställda yrkandet örn utredning beträffande

vedeldningsmöjligheterna å lokomotiv och beslut örn vedeldningens införande

vid alla sådana järnvägslinjer, där dylik möjlighet synes förefinnas

inom en merkostnadsram av 20 %, har styrelsen, då en på praktiska försök

grundad redogörelse för de svenska förhållandena på detta område ej synes

föreligga och då den för denna frågas bedömande erforderliga speciella tekniska

sakkunskapen ej står till styrelsens förfogande, ej ansett sig kunna

göra något uttalande rörande denna del av motionen.

GUNNAR HUSS.

Nils Telander.

Bil. B.

KUNGL. JÄRNVÄGSSTYRELSEN

Drifttj änstbyrån

D. nr. Dbr 66/34.

Till KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 10 januari 1934 har järnvägsstyrelsen anmodats

avgiva utlåtande beträffande en den 2 januari daterad och den 5 januari 1934

till statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet översänd skrivelse

till Konungen från Norrbottens läns skogsägareförening med hemställan bland

annat dels att järnvägsstyrelsen efter studier i Finland måtte åläggas föranstalta

om införande av vedeldning å vissa närmare angivna banlinjer, dels

tilldela järnvägsstyrelsen erforderliga medel för bestridande av de merkostnader,

som skulle komma att uppstå vid utbyte av stenkol mot vedbränsle å

angivna samt övriga därtill lämpliga järnvägslinjer. Med remissaktens återställande

får järnvägsstyrelsen härmed anföra följande.

Under senaste åren hava till järnvägsstyrelsen från ett flertal olika håll

ingivits framställningar örn införande av vedeldning vid statens järnvägar el
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 6.

5

ler begärts utredning härom. På hemställan av 1931 års skogssakkunniga

har järnvägsstyrelsen i en den 10 december 1932 daterad utredning1 framlagt

en detaljerad kostnadskalkyl beträffande införande av vedeldning vid vissa

av sakkunniga angivna linjer.

I sitt den 4 januari 1933 avlämnade utlåtande till Konungen hava skogssakkunniga

uttalat följande beträffande den för vedeldning vid statens järnvägar

framlagda kalkylen: .

»Kalkylen visar alltså, att vedeldningen vid omförmälda järnvägslinjer,

där dock denna borde äga särskilt gynnsamma förutsättningar, skulle giva ett

ekonomiskt sett högst otillfredsställande resultat», samt efter ytterligare motivering

följande. »De sakkunniga anse sig på grund härav icke kunna för

närvarande föreslå åtgärders vidtagande i och för införande av vedeldning

vid statens järnvägar.»

Enligt åt 1931 års skogssakkunniga lämnat uppdrag skulle genom dess

försorg i första hand undersökas möjligheterna för en intensivare skogsvård

med särskild hänsyn till beredande av ökade arbetstillfällen för bland annat

skogsbygdens befolkning. Man torde kunna utgå fran att de sakkunniga behjärtat

ej blott det allmännas intressen utan även skogsintressenternas behov

av arbetstillfällen samt beträffande åtgärder för ernående av ökad avsättning

av vedbränsle gått så långt som under hänsynstagande till föreliggande

omständigheter skäligen kunde anses försvarbart. Vid sådant _ förhållande

borde nytillkommande framställningar örn vedeldnings införande å lok kunna

utan vidare avvisas, men vill järnvägsstyrelsen dock anföra följande.

Sedan järnvägsstyrelsen den 10 december 1932 avlämnade sin här ovan angivna

kostnadsutredning beträffande införande av vedeldning a lok vid statens

järnvägar i viss omfattning, har ej inträtt någon ändring av större betydelse

i avseende på de förhållanden, som hava inverkan på det ekonomiska

resultatet av vedeldning. En överslagsundersökning beträffande den ekonomiska

innebörden av den av Norrbottens läns skogsägareförening .— i det

följande benämnd »skogsägareföreningen» — nu föreslagna vedeldningen anses

därför kunna baseras på angivna utredning.

En jämförelse mellan vissa i siffror uttryckbara uppgifter beträffande omfattningen

av och kostnaderna för dels den vedeldning, som kostnadsberäknats

på begäran av 1931 års skogssakkunniga och dels av skogsägareföreningen

nu föreslagen vedeldning angives i tabell I.

I skogsägareföreningens hemställan, att vedeldning skall införas, vid statens

järnvägar hänvisas till Finland som förebild och bifogas i original ett

par skrivelser från finska järnvägsstyrelsen, vari lämna,s svar på en del från

föreningen framställda förfrågningar angående vedeldningen och dess ekonomiska

resultat. Vidare återgivas en del från finska järnvägsstyrelsens berättelse

för 1930—1932 hämtade uppgifter.

I den översända promemorian från direktör Ahlgren vid finska statsjärnvägarna

göres bland annat följande uttalande:

»Men man må icke glömma, att ved lämpar sig vida bättre för fasta eldstäder

än för lok. Jämför man brännvärdet av lika rymdenheter, så kommer

man till ett brännvärde för stenkol, som är 3.6—4.5 gånger större än för ved.

Huru mycket omak detta lägre brännvärde för med sig, det veta blott järnvägsmännen

själva. Det betyder längre och tätare uppehåll för persontågen,

ständiga resor till ofta avlägsna vedgårdar för <:lejourloken m. m; Vid bedömandet

av frågan är det för övrigt skäl att ihågkomma, att järnvägarnas

vedförbrukning utgör blott en ringa del av hela landets vedbehov.»

1 Denna finnes återgiven i sakkunnigas betänkande »Statens officiella utredningar 1933:2», sid.

220—232.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Tcammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

Tabell I.

Banlängd i km av för vedeldning föreslagna sträckor......

Tågkm per år i 1,000-tal...................

Bruttotonkm per år i milj...................

Medelpris per ton stenkol fritt banvagn importhamn för de för

vederbörande linjer under hösten 1932 resp. 1933 upphandlade

stenkol........................kr.

Frakt och lossningskostnader för stenkol samt ett års ränta >

Summa kolpris per ton................ >

Ungefärlig årlig kolförbrukning i ton............

Genom vedeldning bortfallande årliga kostnader för

stenkol.............. kr.

Beräknat årligt vedbehov.................kbm

Inköpspris för kbm ved fritt bränsleutlämningsstation . . kr.

För vedeldnings införande nytillkommande kostnader:

Fm g äng skostnader.................. >

Arliga kostnader:

67,000 resp. 155,000 kbm ved ä 5: —• kr. inklusive 11/a

års ränta ä 4 5 resp. 4 % >

Övriga kostnader, inklusive förräntning och amortering

av engångskostnaderna på 5 år...........

Totala årliga kostnader................

Kostnad per kbm förbrukad ved...........

Kostnad per kbm förbrukad ved utöver inköpspriset . .

Ärlig kostnad för vedeldning utöver kostnad för koleldning:

totalt .........................

per kbm ved (överpris).................

Paritetspris för ved per kbm:

kolpriset vid utlämn. station

5)2 .............

Överpris i % av paritetspris för stenkol..........

Vedeldning

enligt 1931

års skogssak- kunniga

1,117

1,029

117

Vedeldning

enligt skogs''

ägareför- eningens

förslag

1,457

2,411

280

15.50

4.54

20.04

12,400

1 18.40

3.78

22.18

29,000

260,000: —

67,000

5: —

645,000: —

* 155,000

5: —

150,000: —

240,000: —

358,000: —

822,000: —

118,000: —

476,000: —

8 7.10

2.10

247,000: —

1,070,000: —

3 6.90

1.90

216,000: —

3.22

425,000: —

2.74

3.86

4.26

83 %

64 %

Vid en granskning av de från Finland lämnade, i siffror uttryckta uppgifterna

mäste man såsom bär nedan visas också komma till den uppfattningen,

att de ej äro ägnade att stimulera till införande av vedeldning.

I tabell II hava sammanförts en del från Finland lämnade uppgifter samt

andra sådana, erhållna genom enkel härledning från de förstnämnda.

Ehuru tabellens uppgifter delvis äro ofullständiga, så framgår dock av desamma,

att medan vedens inköpspris från 53 fmk 1929 under tiden 1930—1932

fallit till 33 fmk per kbm under 1933, överpriset i jämförelse med koleldning

under de förstnämnda åren hållit sig vid 2 ä 3 kronor per kbm (lägst 2.34 högst

3.39 kr.). Vedens inköpspris, som härvid under 3 år uppgått till i det närmaste

5 kronor per kbm, har sedermera under 1933 nedgått till 2.84 kronor

per kbm. Totalkostnaderna — 6.30 ä 6.40 kronor per kbm vid inköpspriset

omkring 5 kronor — stämma ganska väl överens med de i tabell I kol. 2

för vissa linjer vid statens järnvägar efter ett inköpspris av 5 kronor per kbm

1 En del kol importerade över inlandshamnen Kristinehamn, där medelpriset var 19.45 kr.

1 Ungefär en fjärdedel av förbrukningen kommer på Norrbottens län.

8 Häri inbegripes avlöning till vedeldare fördelad på hela vedförbrukningen, cirka 0.35 kr.

per kbm.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 6. 7

Tabell II. Vissa uppgifter beträffande kostnader för vedeldning vid Finska statsjärnvägarna.

För- bruka,

av ved

1,000- tal

kbm

Värde1

härav

Kurs

för

fmk,

öre

pr

fmk

Värde

Inköpspris

pr kbm

Värde1

Pari-

tets-

värde

Verkligt över- pris pr kbm

ved

Över- pris i

% av

Anmärk-

ningar

År

mili.

fmk

pr

kbm

fmk

i

sv. kr.

fmk

sv. kr.

pr Ion

kol

fmk

pr kbm

ved

h

F2 fmk

c — i

fmk

sv. kr.

tets-

pris

j_

i

a

b

C

d

e

f

g

h

i

3

k

i

1929

1,137

76.2

67.0

9.4

6.30

53

4.98

206

39.6

27.4

2.58

69

1930

945

64.1

67.8

9.4

6.38

2

2

222

42.7

25.1

2.36

59

1931

1,069

73.8

68.9

9.3

6.40

2

2

174

33.5

35.4

3.39

106

1932

1.240

75.8

61.0

8.5

5.18

—

—

174

33.5

27.5

2.34

82

1933

—

—

—

8.6

—

33

2.84

—

—

—

—

45

1934

3 an-

tages

stiga

201 2 * 4

beräknade kostnaderna, 6.90 kronor per kbm eller efter avdrag av kostnad för

vedeldare 6.55 kronor per kbm och detta, oaktat lönenivån i Sverige är så väsentligt

högre än i Finland. Man kan tydligen ej med någon hänvisning till

Finland göra gällande, att järnvägsstyrelsens kostnadskalkyler äro otillbörligt

missvisande till nackdel för vedeldningen. Ej heller finnes grundad anledning

antaga, att — såsom skogsägareföreningen uppgiver — vedens upphandling

och distribution skulle kunna göras avsevärt enklare och billigare i Sverige än

i Finland, där lång praktik föreligger. Att vedpriset skulle kunna bliva lägre

än cirka 5 kronor per kbm synes också föga troligt, då ju skogsägareföreningen

med en ökad avverkning även vill söka åstadkomma en för skogsägarna mera

tillfredsställande prissättning å veden, än som förekommit vid en del omnämnda

upphandlingar, vid vilka priserna befunnit sig i ungefär samma prisläge,

som gällt vid finska statsjärnvägarnas vedinköp under 1933, nämligen 33 fmk

eller i svenskt mynt 2.84 kronor per kbm. Från Finland uppgives också, att

priserna äro i stigande. Desammas låga nivå framgår även av en bifogad notis

i Dagens Nyheter den 14 januari 1934. Det uppgives i skogsägareföreningens

skrivelse, att skogsägaren får vidkännas en kostnad per kbm av 2.50 kronor

i hugg- och körlön samt 2 ä 3 kronor i landsvägs- och järnvägstransport,

alltså tillsammans 4.50 ä 5 kronor, utan att något rotvärde beräknas. Det måste

givetvis anses rimligt, att även rotvärdet betalas, och om så blir fallet, kommer

vedpriset att kanske ej så obetydligt överstiga det i järnvägsstyrelsens kalkyler

förutsatta vedpriset 5 kronor, som redan det medför en högst väsentlig fördyring

å bränslekontot.

Örn statens järnvägar nu skulle igångsätta vedeldning å av skogsägareföreningen

härtill såsom en början angivna järnvägslinjer, skulle enligt vad ovan

anförts nuvarande årliga kolkostnader av cirka 0.65 milj. kronor komma att

motsvaras av 1.07 milj. kronor kostnad vid vedeldning (härav cirka 5 % fallande

på engångskostnaderna, örn dessa amorteras på 5 år), alltså en kostnadsökning

på cirka 0.4 milj. kronor.

Av den ved, som skogsägareföreningen tänker sig skulle kunna förbrukas i

1 Enligt en från Finska statsjärnvägarna 1931 lämnad uppgift ingå häri inga räntor under upplagringstid

men väl transportkostnader enligt till 50 % reducerad taxa. Kostnaden för vedeldare

är ej heller medräknad.

2 Uppgift saknas, priset sannolikt omkring 55 fmk eller 5.15 sv. kr.

2 Enligt uppgift av direktör Ahlgren.

* Enligt uppskattning av direktör Ahlgren.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

Sverige såsom ersättning för utländska stenkol, nämligen cirka 15 milj. kbm,

skulle endast 1 % komma på de av föreningen till vedeldning föreslagna banlinjerna

vid statens järnvägar samt härav endast en fjärdedel förbrukas inom

Norrbottens län.

Antalet dyrt betalade dagsverken för avverkning av här ifrågasatt ved för

eldning å lok skulle uppgå till cirka 93,000, alltså cirka 23,000 inom Norrbottens

län.

Det må här slutligen omnämnas, att 1931 års skogssakkunniga i sitt betänkande

— sid. 112 — betecknat vedeldning vid statens järnvägar, sedd från

synpunkten att tillskapa arbetstillfällen för skogsbefolkningen, såsom högst

otillfredsställande, i det att statens extra kostnader för varje tillskapat dagsverke

skulle enligt då verkställda kalkyler uppgå till 5.40 kronor. För nu

kostnadsberäknad vedeldning blir motsvarande kostnad 4.55 kronor, men sannolikt

högre då, som sagt, det i kalkylen antagna vedpriset 5 kronor nog ej kan

komma att stå sig.

Här ovan har beträffande vedeldningens inverkan på förhållandena vid statens

järnvägar endast berörts frågan örn utgiftsökning å bränslekontot. Aven

örn nu denna ökning — såsom skogsägareföreningen föreslår — samt givetvis

andra nytillkommande kostnader skulle kompenseras genom särskilda anslag av

arbetslöshetsmedel, så måste järnvägsstyrelsen bestämt avstyrka vedeldnings

införande å lok.

Statens järnvägar ha till huvuduppgift att till allmänhetens gagn sörja för

att å desamma besörjd trafik ordnas på bästa möjliga sätt, dock givetvis med

tillbörlig hänsyn till driftsekonomien. Det kan ej anses rimligt, att statens

järnvägar skola åtaga sig sociala välfärdsuppgifter till förfång för dess för

landet betydelsefulla huvuduppgift.

Även om täckning för merkostnader erhålles genom att statsmakterna tillskjuta

erforderligt belopp, kvarstår att i ett flertal fall vedeldning skulle medföra

en försämring av tidtabellen och trafikkapaciteten till stor nackdel vid

den alltmer tilltagande konkurrensen från bilarna, vilka för övrigt, det må här

anmärkas, som regel framdrivas med importerade drivmedel. Av skogsägareföreningen

har föreslagits vedeldning å bland andra linjen Kristinehamn—- Mora, en linje, som numera har relativt snabbgående tåg, vilkas tidtabeller i

händelse att vedeldning infördes, skulle undergå en avsevärd försämring och

detta just i en tid, då man i stället eftersträvar förbättringar. I övrigt får

järnvägsstyrelsen hänvisa till vad densamma i sin förut omnämnda skrivelse

till 1931 års skogssakkunniga anfört under rubriken »Vissa allmänna synpunkter»

sid. 225—227 i »Sveriges offentliga utredningar 1933:2».

Tidpunkten för framförande av krav som det här behandlade^ synes också

vara mest möjligt illa vald. Järnvägsstyrelsen är just nu föremål för en anmärkning

av Kungl. Maj :ts revisorer beträffande statsbanans bristande räntabilitet,

och revisorerna uppfordra styrelsen att snarast genomföra åtgärder för

åvägabringande av ekonomisk jämvikt igen vid statens järnvägar. Ett tillmötesgående

av skogsägareföreningens hemställan skulle innebära en sänkning

av trafikstandarden och uppenbarligen vara ett steg i alldeles motsatt riktning,

och styrelsen får därför även, men givetvis främst på grund av vad som här

i övrigt anförts, på det bestämdaste avstyrka, att skogsägareföreningens^ hemställan

örn införande av vedeldning a lok vid statens järnvägar matte fa föranleda

till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Järnvägsstyrelsen vill till slut i detta sammanhang erinra örn, att enligt

kungl, kungörelsen nr 455/1933 av den 30 juni 1933 skall vid behov av bränsle

för statliga stationära anläggningar inhemskt bränsle användas, när användningen

av sådant beräknas med ej mera än 10 % överstiga kostnaden vid användning

av annat bränsle av vanligen förekommande slag. Örn merkostna
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

9

den för användning av vedbränsle överstiger 10 men ej 20 %, skall frågan underställas

Kungl. Maj:ts prövning. Vid beräknad merkostnad av över 20 %

användes annat bränsle än inhemskt.

Enligt vad ovan visats skulle användning av ved å lok redan efter ett leveranspris

av 5 kronor per kbm ställa sig mera än 60 % dyrare än användning

av kolbränsle. Örn det gällt stationär eldning, hade sålunda vedeldning aldrig

kunna sättas i fråga. För eldning å lok måste sådan te sig ännu orimligare.

Om emellertid statsmakterna enligt skogsägareföreningens förslag skulle

ifrågasätta att genom medel för arbetslöshetens bekämpande möjliggöra en

ökad förbrukning av vedbränsle, bör enligt järnvägsstyrelsens uppfattning

detta i stället för å lok äga rum vid stationära anläggningar även i privat drift.

För viss nytillkommande vedförbrukning erforderliga anslagsbelopp torde härvid

bli avsevärt lägre än för samma vedförbrukning å lok.

I behandlingen av detta ärende hava förutom undertecknade deltagit järuvägsfullmäktige

Hjort och Johansson, förrådsdirektören Schåltz samt t. f.

byråchefen Malmkvist.

Stockholm den 15 februari 1934.

Underdånigst

AXEL GRANHOLM.

Erik Rendahl.

tjf
-

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.

Genom remiss den 12 ds har Herr Statsrådet anmodat Ingenjörsvetenskapsakademien

att avgiva yttrande rörande en av statens vedeldningssakkunnige

B. Lindqvist den 7 ds ingiven skrivelse angående vedeldning jämte tillhörande

»P. M. angående lämpliga anordningar för införande av vedeldning i en del nu

för kokseldning utrustade centralvärmeanläggningar». Med anledning härav

får akademien anföra följande.

Den i promemorian lämnade historiken över utvecklingen på området ger

akademien anledning att utifrån sin synpunkt belysa sagda utveckling.

Akademien tillsatte år 1930 en särskild vedeldningskommitté med uppgift

att på lämpligt sätt befrämja strävandena att utnyttja träbränslet, speciellt i

värmeledningspannor.

Samma år studerades ett antal i Boden med omnejd uppställda Brandtpannor

jämte åtskilliga under likartade förhållanden arbetande vedeldade kokspannor.

Därvid konstaterades dels att Brandtpannorna i motsats till vedeldade

kokspannor höllö sig praktiskt taget fria från sot- och tjärbeläggningar,

dels att de förstnämnda uppvisade en bättre bränsleekonomi såvitt man kunde

döma av föreliggande uppgifter om bränsleinköp. Huruvida denna senare

överlägsenhet berodde på särskilt hög verkningsgrad hos Brandtpannan eller

en särskilt låg sådan hos de till jämförelse tagna kokspannorna kunde då icke

närmare fastställas.

Under hösten 1931 utfördes av kommittén, närmast av övermaskinist H. Teorell

och kommitténs sekreterare, ingenjör A. Härlin, omfattande försök med

ved- och träkolseldning i kokspannor i ett antal fastigheter i Stockholm. Därvid

utexperimenterades sådana åtgärder, som för olika panntyper lämnade de

bästa resultaten. För en viss typ visade det sig sålunda lämpligt att enligt

förslag av herr Teorell anordna omvänd förbränning. De vunna erfarenheter
Biliang

till riksdagens protokoll 1984. 12 sami. 2 avd. Nr G. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Fr 6.

na lades till grund för en såsom akademiens Meddelande n:r 103 utgiven broschyr

»Råd och anvisningar för eldning av gjutna sektionspannor med träkol

och ved», vilken trycktes på nyåret 1932 i 5,000 exemplar; sedan upplagan i

det närmaste gått ut, trycktes en andra upplaga våren 1933.

Redan tidigt på året 1931 hade en ingående provning av Brandtpannan planerats;

på grund av mellankommande omständigheter blev den emellertid verkställd

först senare och parallellt med de nyssnämnda försöken med. kokspannor.

Brandtpannan visade sig därvid i sitt ursprungliga skick ha en jämförelsevis

måttlig verkningsgrad, vilken emellertid visade sig kunna avsevärt förbättras

efter en provisorisk ombyggnad för omvänd förbränning. Herr Brandt underrättades

härom dels skriftligt omedelbart efter provens bearbetande, dels senare

muntligt av herr Teorell vid ett besök i Boden. Åtminstone ett exemplar

av den sålunda förbättrade Brandtpannan har sedermera kommit i drift och

synbarligen motsvarat de förväntningar man på grund av förändringen gjort

sig.

Under bränslesäsongen 1932—33 har riksdagshusets pannanläggning eldats

med ved. Pannorna äro här av en specialtyp, som ger god ekonomi med olika

slags bränslen och även med ved, men utformningen är sådan, att veden måste

kapas, varjämte bränslemagasinet icke är särdeles stort. Maskinmästare Teorell

konstruerade då den i promemorian omnämnda förugnen, som har ett förhållandevis

stort bränslemagasin, avpassat för meterved. Det var efter de

ovan relaterade erfarenheterna ganska självfallet att även här den omvända

förbränningen kom till användning.

Samtidigt med de ovannämnda försöken med kokspannor tog vedeldningskommittén

även kännedom om den vid Svenska Järnvägsverkstäderna i Linköping

tillverkade Parcapannan, en vedeldad specialpanna, som då utgått i ett

fåtal exemplar. I motsats till den dåtida Brandtpannan befanns den med hänsyn

till såväl verkningsgraden som bränslemagasinets storlek fullt jämförlig

med kokspannor, varjämte den med fördel kunde tillgodogöra sig även klen

och fuktig gallringsved. 100 ä 150 Parcapannor med en total eldyta örn över

1,000 m2 äro nu i drift; eldytan varierar från några få uppemot 40 m2.

På nyåret 1932, då försöken med kokspannor voro avslutade, funnos alltså

av speciella vedpannor att tillgå dels den fullgoda Parcapannan, dels den även

i sitt ursprungliga skick för vissa behov fullt acceptabla Brandtpannan, som

dessutom genom kommitténs undersökningar visat sig kunna väsentligt förbättras.

För akademien stod det klart, att efter dessa pioniärarbeten och

med hänsyn till det alltjämt växande vedeldningsintresset den enskilda företagsamheten

snart skulle vara färdig med nya panntyper. Hågra särskilda konstruktionsarbeten

från vedeldningskommitténs sida ansågos så mycket mindre

påkallade, som de idéer, vilka med anslag från akademien vid samma tid

höllö på att omsättas i IVA-spisen, kunde antagas sedermera visa sig användbara

även för värmepannor.

Under den tid, som sedan dess förflutit, bär mycket riktigt en hel rad nya

konstruktioner sett dagen, vilkas utprövning i praktiken dock i regel endast

hunnit påbörjas. En del äro baserade på radikala nykonstruktioner, andra

på mera försiktiga modifikationer av kokspannorna. I regel synes man beakta

synpunkten att lia möjligheter öppen för en övergång till kokseldning örn

så skulle påfordras. En firma (Skoglund och Olson i Gävle) tillverkar förugnar,

t. v. dock endast en typ för relativt små pannor.

Beträffande de i promemorian berörda omräkningstalen mellan koks och

ved må erinras följande. I den första upplagan av »Råd och anvisningar» angavs

att man för grova överslagsberäkningar skulle kunna räkna med att

1 m3 barrved motsvarar 3.5 hl koks; härvid förutsattes prima ved och mindre

väl sorterad köks. I andra upplagan återgivas därjämte praktiska drift
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

11

resultat från ett antal anläggningar, där god, välsorterad koks ersatts med

god sekunda ved. I medeltal under bränslesäsongen 1932/33 har 1 ms ved visat

sig motsvara 3.0 hl koks, varvid de olika månadsvärdena i stort sett varierat

mellan 2.6 och 3.3 hl pr m3. För goda specialpannor kan man räkna med

4.0 hl per m3.

Det nuvarande läget kan sammanfattas sålunda:

Kokspannor kunna i regel eldas med ved; i vissa fall efter omändring. Goda

specialpannor finnas, vilka ge högre verkningsgrad, mindre skötselkostnader och

större möjligheter att elda med sämre ved än de vedeldade kokspannorna.

Samma fördelar böra kunna uppnås genom lämpligt konstruerade förugnar,

vilka i princip motsvara specialpannornas eldstäder.

Genom att kokspannans eldyta i huvudsak utnyttjas för värmeöverföringen

till pannvattnet, kan förugnen utföras billigare än en motsvarande komplett

specialpanna. Det är därför klart, att denna lösning av problemet förtjänar

all möjlig uppmärksamhet. Men det är också tydligt, att lokala förhållanden

kunna omöjliggöra anordnandet av förugnar, liksom även anslutningen av

dessa kan bli dyrbar.

Vilken lösning av vedeldningsproblemet, som i varje särskilt fall skall tillgripas,

måste framgå som resultat av en undersökning med hänsyn tagen till alla

inverkande omständigheter. För statens värmeanläggningar är också genom

föreskrifter i punkterna 8 och 9 av Kungl. Maj:ts cirkulär den 30 juni 1933

(Svensk författningssamling 1933 nr 455) sörjt för att sådan undersökning

i förekommande fall kommer till stånd. För andra anläggningar torde motsvarande

möjligheter komma att beredas i enlighet med de beslut örn åtgärder

för ökad vedeldning, som fattats av årets riksdag.

Akademien vill i detta sammanhang nämna, att sedan numera ett stort antal

olika panntyper och anordningar för vedeldning framkommit, vedeldningskommittén

torde komma att ägna området en förnyad granskning.

Med hänsyn till den omfattande rådgivande och upplysande verksamhet,

som är igångsatt eller håller på att organiseras, och de förebilder, som statens

egna anläggningar genom redan beslutade åtgärder komma att utgöra, förefaller

det att tillsvidare vara väl sörjt för vedeldningens befrämjande. Att

därjämte vidtaga särskilda subventionsåtgärder synes för närvarande anledning

icke föreligga.

Stockholm den 28 juli 1933.

För INGENIÖRSVETENSKAPSAKADEMIEN:

AXEL F. ENSTRÖM.

Ernst Bredberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.