Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41

1934-03-16 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1934:41, Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den lii mars 1934 kl. 4 e. m.

Utlåtande l anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till

förordning om upphävande av vissa bestämmelser beträffande

dispositionen av storverksträd samt ek och bok å

boställen, som avses i 1 § ecklesiastik boställsordning den

30 augusti 1932 (nr 400) m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 23 februari 1934 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 159, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagda

i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att

antaga vid propositionen fogade förslag till dels förordning om upphävande

av vissa bestämmelser beträffande dispositionen av storverksträd

samt ek och bok å boställen, som avses i 1 § ecklesistik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400); dels ock lag örn ändrad lydelse av 45 och 52 §§

ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400).

Förslagen äro av följande lydelse.

»Förslag

till

Förordning

om upphävande av vissa bestämmelser beträffande dispositionen av

storverksträd samt ek och bok å boställen, som avses i 1 §

ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400).

Härigenom förordnas som följer:

Vad i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de

allmänna skogarna i riket är stadgat örn storverksträd samt örn ek och

bok skall, i den mån de härutinnan meddelade bestämmelserna beröra boställe,

som avses i 1 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932, upphöra

att gälla beträffande ett vart sådant boställe den dag skogshushållningsplan,

som närmast efter ikraftträdandet av denna förordning av

Bihang lill riksdagens prolokoll 1934. II) sami. Nr 41-42.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

stiftsnämnden fastställes, varder för bostället tillämplig; och må dylika

träd å dessa boställen därefter disponeras enligt i hushållningsplanen

eller eljest jämlikt ecklesiastik boställsordning meddelade föreskrifter.»

»Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 45 och 52 §§ ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400).

Härigenom förordnas, att 45 och 52 §§ ecklesiastik boställsordning den

30 augusti 1932 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

45 §.

Löneboställes skog---ekonomiska resultat.

Där från naturskyddssynpunkt finnes vara av betydelse, att ek eller bok

helt undantages från avverkning eller att ekskog eller bokskog eljest skötes

på visst sätt, skola erforderliga bestämmelser härom intagas i hushållningsplanen.

För tillgodoseende av de allmänna intressen, som avses i lagen angående

skyddsskogar, äger Konungen beträffande viss boställsskog förordna örn

den inskränkning i rätten att bruka skogen, som av omständigheterna

påkallas.

52 §.

Avverkning må---anlitade biträde.

Finnes å löneboställe skog av beskaffenhet att densamma enligt skogsvårdslagen

är att anse såsom svårföryngrad, äger Konungen på framställning

av stiftsnämnden föreskriva, att utsyning å skogen skall verkställas

av stifts jägmästare eller annan hos stiftsnämnden anställd person

med högre skoglig utbildning.

Örn utsyning å boställsskog, som avses i 45 § tredje stycket, gäller vad

Konungen förordnar.

Kostnad för utsyning, varom i andra eller tredje stycket av denna paragraf

sägs, skall bestridas av medel, som för stiftsnämndernas verksamhet

utgå ur kyrkofonden; åliggande det dock pastoratet att vid sådan utsyning

lämna därför nödig hantlangning.»

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till de

vid propositionen fogade protokollen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

3

I samband med propositionen bar utskottet till behandling förehaft

två i anledning av propositionen inom riksdagen väckta, till utskottet

hänvisade likalydande motioner, nämligen 1:311 av herr Svensson, Martin,

och 11:554 av herrar Gardell i Gahns och Svedman, vari hemställts,

att riksdagen måtte för sin del besluta, att av Kungl. Majit föreslagen

förordning örn upphävande av vissa bestämmelser beträffande dispositionen

av storverksträd samt ek och bok å boställen, som avses i 1 §

ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400) skall hava följande

lydelse:

Härigenom förordnas som följer:

Vad i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de

allmänna skogarna i riket är stadgat örn storverksträd samt örn ek och

bok skall, i den mån de härutinnan meddelade bestämmelserna beröra boställe,

som avses i 1 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932, upphöra

att gälla från och med den 1 juli 1934; och må dylika träd å dessa

boställen därefter disponeras enligt i hushållningsplanen eller eljest jämlikt

ecklesiastik boställsordning meddelade föreskrifter;

samt att 52 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400)

skall hava följande lydelse:

52 i

Avverkning må-------anlitade biträde.

Finnes å löneboställe skog av beskaffenhet, att densamma enligt skogsvårdslagen

är att anse såsom svårföryngrad, äger Konungen på framställning

av stiftsnämnden föreskriva, att utsyning å skogen skall verkställas

av stiftsjägmästare eller annan hos stiftsnämnden anställd person.

Örn utsyning å boställsskog, som avses i 45 § tredje stycket, gäller vad

Konungen förordnar.

Kostnad för utsyning, varom i andra eller tredje stycket av denna paragraf

sägs, skall bestridas av medel, som för stiftsnämndernas verksamhet

utgå ur kyrkofonden; åliggande det dock pastoratet att vid sådan utsyning

lämna därför nödig hantlangning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till

dessa.

Sedan 1932 års ecklesiastika bostadslagstiftning trätt i kraft den 1 maj

1933, regleras förvaltningen av såväl jordbruksdel som skog till sådana

ecklesiastika boställen, som äro avsedda till bostad eller avlöning åt prästerskapet

i territoriella pastorat eller som donerats till prästänkesäten, av

bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400).

Ifrågavarande boställen utgöras av dels allmänna kyrkohemman och dels

löneboställen. Enligt bestämmelserna i den nya boställsordningen förvaltas

de allmänna kyrkohemmanens skogar av stiftsnämnden, vilken inom

sig har skoglig sakkunskap representerad och därjämte bär hos sig ari
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

ställd stifts jägmästare med högre skoglig utbildning. Vad åter beträffar

löneboställenas skogar stå dessa väl under uppsikt av stiftsnämnden men

äro för förvaltning överlämnade till vederbörande pastorat. Den närmaste

skötseln av löneboställes skog ombesörjes av ett hos pastoratet härför

anställt biträde, som skall av stitsnämnden godkännas. Såsom kompetensvillkor

för sådant biträde stadgas i 44 § boställsordningen viss

skoglig utbildning, lägst skogvaktar- eller därmed jämförlig utbildning.

I särskilda fall kan likväl detta kompentenskrav eftergivas och såsom

biträde godkännas person med uteslutande nödig praktisk erfarenhet i

skogsskötsel. För andra fall åter, nämligen för vården av »större boställsskog»,

kan — efter bestämmande av Kungl. Majit — erfordras högre

skoglig utbildning hos pastoratsbiträdet. Enligt 45 § boställsordningen

skall löneboställes skog skötas efter liushållningsplan. Sådan plan skall,

jämlikt samma lagrum, »med beaktande av att såvitt möjligt jämn avkastning

erhålles» avse »utvinnande av det med hänsyn till skogens tillstånd

bästa möjliga ekonomiska resultat». Hushållsplan upprättas och

fastställes av stiftsnämnden för en tid av, i regel, tio år (46 §) och skall

utvisa, huru stor virkesmängd under planens giltighetstid får uttagas

(47 §). Jämlikt 52 § boställsordningen må icke någon avverkning ske

annat än efter utsyning av pastoratets för skogsskötseln anlitade biträde.

Vissa ytterligare föreskrifter rörande stiftsnämndens inseende över

skogsskötseln å de ecklesiastika löneboställena samt stiftsjägmästarens

biträde därvid finnas meddelade i boställsordningen samt av Kungl.

Majit den 16 september 1932 (nr 425) utfärdad instruktion för stiftsnämnd

och stiftsjägmästare. Närmare bestämmelser örn hushållningsplans upprättande

och tillämpning för ifrågavarande boställsskogar hava meddelats

av Kungl. Majit dels i kungörelse nr 434 den 16 september 1932, dels

i cirkulär till stiftsnämnderna den 24 november 1933.

Med den sålunda genomförda förvaltningsomiäggningen har domänverkets

förvaltningsbestyr i avseende å berörda boställsskogar helt upphört.

Därmed komma ock föreskrifterna i förordningen den 26 januari 1894

(nr 17) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket i allt

väsentligt att ej vidare vara tillämpliga å ifrågavarande boställsskogar.

Dock gälla även beträffande dessa alltfort de inskränkningar i fråga örn

dispositionen av s. k. storverksträd samt av ek och bok, som i det allmännas

intresse äro meddelade i skogsordningens VII kapitel.

I lag den 24 juli 1903 (nr 79 sid. 7) är stadgat örn vissa inskränkningar i

avseende å förvaltningen av s. k. skyddsskogar, d. v. s. skogar vilkas bestånd

erfordras till skydd mot flygsandsfält och fjällgränsens nedgående.

Det framgår icke av något uttryckligt stadgande i denna lag, huruvida

densamma principiellt är tillämplig å allmänna skogar och sålunda även

ä ifrågavarande ecklesiastika skogar. Det i lagen avsedda skyddsskogsintresset

har emellertid för de allmänna skogarna hittills tillgodosetts ge
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr il. 5

nom föreskrifter i de för domänverket utfärdade instruktionerna. Då förvaltningen

av de allmänna kyrkohemmanens och lönehoställenas skogar,

på sätt ovan berörts, omlades genom 1932 års boställslagstiftning, blevo

några särskilda bestämmelser icke meddelade vare sig för tillgodoseendet

i boställslagstiftningen av skyddsskogsintresset eller för ifrågavarande

boställsskogars inordnande direkt under den allmänna skyddsskogslagen.

Ej heller har bland förvaltningsbestämmelserna eljest meddelats någon

särskild föreskrift i avseende å boställsskog, som på grund av sådan belägenhet

som i gällande skogsvårdslag angives är att anse såsom svårföryngrad.

Med anledning av framställningar från 1932 års kyrkomöte och stiftens

centralnämnd, vilken enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 september 1932

intill 1933 års utgång varit verksam för beredning av vissa för stifsnämnderna

gemensamma frågor, har utredning verkställts rörande spörsmålen

dels örn upphävande av de i skogsordningens stadgade inskränkningarna

i dispositionsrätten till storverksträd, okar och bokar a härförut omför - mälda ecklesiastika boställen, dels ock örn meddelandet för särskilda fall

av vissa föreskrifter beträffande skötseln av dessa boställens skogar.

Upphävande av inskränkningar i rätten att disponera storverksträd samt

ek och bok å ecklesiastika boställen rn. m.

Enligt §§ 37 och 39 i härförut omförmälda förordning den 26 januari

1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket äro å ecklesiastikt

boställe, som ej av menighet inköpts eller av enskild för ändamålet

donerats, storverksträd och ekar förbehållna kronan. Utsyning av ek

kan dock erhållas till byggande å boställe av laga bus eller kvarn, ävensom

då eken står till men för åker eller äng. I sistnämnda fall skall eken

dock, örn den ej erfordras för nyssberört ändamål, säljas för kronans räkning.

Till storverksträd hänföras masteträd (träd av minst 20.7 meters längd

samt 59 centimeters tjocklek 3.5 meter från roten i storändan och 39 centimeters

tjocklek i lilländan) och mastespiror (träd av minst 17.8 meters

längd samt 39 centimeters tjocklek i storändan och 27 centimeters tjocklek

i lilländan).

Med avseende å tillgodogörandet av nämnda träd för kronans räkning

stadgas i § 42 första stycket av förordningen att, därest utsyning av storverksträd

eller ek, som ej inbegripes i fastställd skogshusliållningsplan,

medgives jordinnehavare, de till avverkning beviljade träden skola i vederbörlig

ordning utstämplas samt de av dem, som ej må för husbehov användas,

till försäljning upptagas i utsyningsförslaget. I andra stycket av

samma paragraf föreskrives vidare, att, örn storverksträd eller ekar, var
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

över enskild man ej äger fri dispositionsrätt, hunnit den mognad, att de ej

längre stå sig till gagn eller av annan orsak höra tillvaratagas, jägmästaren

har att därom göra anmälan hos domänstyrelsen. Därjämte föreskrives

i § 43, att, därest behov yppas för sjöförsvaret av virke, som kan erhållas

av kronan förbehållna storverksträd och ekar, domänstyrelsen skall,

på anmälan av marinförvaltningen örn det erforderliga beloppet av sådant

virke, bestämma de skogar, varifrån virket skall anskaffas, varefter

marinförvaltningen äger att örn virkets utstämpling, fällning och avforsling

draga försorg. För virke, som uttages för detta ändamål, utgår viss

ersättning. — Enligt § 44 i förordningen skall vidare avverkning och avforsling

av ek, som blivit såld eller för sjöförsvarets räkning utsynad, ske

inom viss tid vid äventyr att, örn köpare försummar vad sålunda föreski-ivits,

han förlorar rätten till virket.

Enligt § 40 i förordningen må bok å ecklesiastikt boställe, som ovan

sagts, användas endast till husbehov efter behörig utsyning, där ej hushållningsplan,

vari jämväl bokskogen inbegripits, blivit vederbörligen

fastställd. Bok, som enligt sådan plan avverkas och ej erfordras för gårdens

behov, disponeras såsom annan husbehovet överskjutande skogsavkastning.

Beträffande tillgodogörandet för boställes eller boställhavares räkning

av ek och bok gäller — utöver vad som i fråga örn ek ovan sagts — enligt

§ 41 i förordningen, att vindfällen ävensom toppar och kvistar, som efter

huggning finnas kvarliggande, må, så framt ej köpare av träden därpå

gör anspråk, utan utsyning till gårdens behov nyttjas.

Slutligen stadgas i § 45 samma förordning, att örn ek eller bok å kronogrund

finnes vara genom särskilda resolutioner till allmänna eller enskilda

behov överlåten, därom skall gälla vad i resolutionen blivit stadgat.

I skrivelse den 1 september 1932 har nu kyrkomötet — i anledning av

i ämnet väckta motioner och under åberopande av kyrkolagsutskottets vid

skrivelsen fogade betänkande nr 8 — hemställt, att Kungl. Majit måtte

vidtaga åtgärder för upphävande av de inskränkningar i rätten att disponera

skog å ecklesiastika boställen, vilka sålunda finnas stadgade i den nu

gällande skogsordning^^ VII kapitel.

Domänstyrelsen har på grund av ett tidigare Kungl. Maj:ts beslut avgivit

utredning angående den ungefärliga storleken och värdet av ekbeståndet

å de ecklesiastika boställena. Domänstyrelsen har därvid, bland

annat, uppgivit, att under åren 1921—1930 vid försäljning av ekskog å sådana

ecklesiastika boställen, varå ek vore kronan förbehållen, efter avdrag

av kostnader för avverkning m. m. erhållits ett genomsnittspris av

omkring 10 kronor per kubikmeter fast mått, Beräknades en uthållig årlig

avverkning av 3,000 kubikmeter kunde — med tillämpande av nyssnämnda

pris — förväntas en framtida årlig nettoavkastning av omkring

30.000 kronor, vars kapitaliserade värde efter fem procent uppginge till

600.000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41. 7

I anledning av vad kyrkomötet i sin ovannämnda skrivelse hemställt

hava 1932 års ecklesiastika boställssakkunniga avgivit utredning oell förslag

i ämnet.

över de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av samtliga stiftsnämnder,

domänstyrelsen och kammarkollegiet.

Departementschefen har beträffande denna fråga anfört i huvudsak 1 oljande.

»1 anslutning till den mening, som omfattats av samtliga i ärendet holda

myndigheter, anser jag, att de ifrågavarande i skogsordningen alltjämt

kvarstående särbestämmelserna rörande storverksträd, ek och bok nu

lämpligen böra, såvitt desamma avse boställsfastigheter lydande undei

den nya ecklesiastika boställsordningen, upphävas. Jag förordar alltså en

åtgärd i sådant syfte.

De meningsmotsättningar, som framträtt under ärendets behandling, beröra

i främsta rummet frågan, huruvida kronan skäligen bör för avståendet

av den kronan hittills förbehållna rätten till ek å viss grupp av

dessa skogar förbehålla sig ett vederlag i penningar, som för sådant fall

förutsatts skola gäldas ur kyrkofonden. Av domänstyrelsen har sålunda

påyrkats, att domänfonden måtte ur kyrkofonden tillgodoföras ett kapitalbelopp,

som — med utgångspunkt från visst antagande rörande ekregalets

rättsliga räckvidd och i övrigt fotat på en av styrelsen verkställd utredning

örn ekförekomsten å prästlöneboställena — beräknats till 600,000

kronor.

Jag får beträffande denna vederlagsfrågas principiella sida till en början

erinra örn, att ekregalet å häradsallmänningarna, vid den under år

1932 genomförda nya lagstiftningen rörande dessa allmänningsskogar,

eftergivits utan lösen. Väl rörde sig frågan vid denna sistnämnda reglering

örn ett belopp av en annan, väsentligt lägre storleksordning, men å

andra sidan kan förtjäna uppmärksammas, att spörsmålet, sådant det då

förelåg, såtillvida hade en betydligt ömtåligare principiell innebörd som

eftergiften förutsattes skola ske till förmån för enskilda rättsintressenter,

nämligen delägarna i häradsallmänningarna.

Vad angår den av mig nyss angivna, i och för sig ansenliga summa, vartill

ekregalets kapitalvärde å prästlöneskogarna blivit av domänstyrelsen

uppskattat, kan emellertid icke lämnas obeaktat, att denna uppskattning

i första hand grundats på en tolkning av bevisbördefördelningen vid hithörande

författningsbestämmelsers tillämpning, som icke är oomstridd.

Uppenbart är att, därest den av kyrkolagsutskottet härutinnan förfäktade

uppfattningen skulle befinnas grundad, den värdesiffra å ekregalet

det här gäller skulle bliva högst väsentligt reducerad. Till de boställssakkunnigas

erinringar i denna del vill jag ytterligare framhålla, att den av

domänstyrelsen, för engångsersättningens fixerande, företagna kapitaliseringen

av ekregalets antagna årsvärde i allt fall framstår såsom icke

befogad. Den föreslagna eftergiften från kronans sida av ekregalet å de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbrnksutskottets utlåtande Nr 41.

prästlöneboställen, »sorn ej av menighet inköpts eller av enskild för ändamålet

donerats», kan ej erhålla annan innebörd än att den särskilda avkomst

av bostället, som aA^kastningen a\r ekvirke representerar, får -— så

länge den nu gällande prästlönelagstiftningen upprätthålles — disponeras

för samma ändamål, vartill fastighetens avkastning i ö\7rigt är för närvarande

anslagen. Örn någon längre syftande avhändelse av rätten till

eken å här omförmälda grupp av publika jordegendomar kan i detta sammanhang

givetvis icke vara fråga.

Då de boställssakkunniga, vilkas ståndpunkt i denna fråga biträtts av

samtliga i ärendet hörda myndigheter med undantag av domänstyrelsen,

ansett sig böra förorda en avveckling av det s. k. ekregalet å prästlöneboställena

utan vederlag, har särskilt framhållits, hurusom det ifrågasatta

ersättningsförfarandet mellan kyrkofonden och statsverket skulle få

en i övervägande grad blott formell innebörd. Det ökade anspråk å statsbeskattningen,

som uppgivandet utan vederlag av ekregalet teoretiskt

skulle kunna tänkas förorsaka, måste nämligen förutsättas komma att i

det \Täsentliga kompenseras av en motsvarande minskning i den, sakligt

sett, statsskatterna ytterst närstående allmänna kyrkoavgiften. Det förhållande

jag här berört har särskilt understrukits av kammarkollegiet.

Jag har även för egen del funnit övervägande skäl tala för att kronans

liär ifrågakomna särskilda rätt — ursprungligen förbehållen kronan icke

i fiskaliskt syfte utan för tillgodoseende av ett numera ej längre aktuellt

behov av ekvirke in natura — nu bör eftergivas utan vederlag. Med denna

min uppfattning bär jag ansett mig sakna anledning till ett ståndpunktstagande

till den speciella fråga örn den rättsliga räckvidden av hithörande

bestämmelser, som i ärendet berörts av kyrkomötet och de boställssakkunniga.

De boställssakkunniga hava vidare föreslagit att, därest ekregalet å

prästlöneboställena eftergåves, särskild bestämmelse måtte i boställsordning^

intagas rörande skötsel av ek- och bokskog. Stadgandet syftar i

första hand till ett bemyndigande för stiftsnämnderna att i skogshushållningsplan

meddela de restriktiva föreskrifter, som för ett verksamt skydd

för ek- och bokförekomsterna å visst boställe må befinnas vara påkallade,

men innefattar givet\’is i lika grad en förpliktelse för dessa myndigheter

att ägna särskild uppmärksamhet åt främjandet av det allmänna intresse

det här gäller att tillvarataga.

Såväl domänstyrelsen som kammarkollegiet och det långt överArägande

antalet stiftsnämnder har givit de boställssakkunnigas förslag i denna del

sin fulla tillslutning. Jag har även för egen del funnit den av de sakkunniga

anförda motiveringen övertygande och tillstyrker en lagbestämmelse

av föreslaget innehåll såsom välbetänkt.»

Beträffande den av, bland andra, kammarkollegiet berörda frågan örn

ett samtidigt eftergivande av här ifrågakomna regalrätt jäm\7äl å övriga,

i boställsordningen icke avsedda ecklesiastika boställen, har departements
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41. 9

chefen anfört, att ett upphävande av bestämmelserna örn skogsregalet beträffande

dessa boställen lämpligen borde anstå, så länge skogsordningen

ännu ägde tillämpning i avseende å förvaltningen av samma boställen.

Den föreslagna tilläggsbestämmelsen till ecklesiastik boställsordning

bar departementschefen ansett kunna träda i kraft i vanlig ordning efter

utfärdandet. Stadgandet borde av stiftsnämnderna tillämpas å de — nya

eller reviderade — skogshushållningsplaner, som närmast därefter skulle

av nämnderna fastställas.

Vad angar förslaget till förordning angående upphävande av vissa bestämmelser

i skogsordningen i avseende å bär ifrågavarande boställen har

departementschefen funnit en dylik förordning av särskilda skäl icke

lämpligen kunna träda i tillämpning samtidigt beträffande alla boställen.

Departementschefen har härutinnan anfört.

»De avsedda bestämmelserna i skogsordningen böra nämligen icke upphöra

att gälla i avseende å ett vart boställe, förrän, å ena sidan, de med

tillägget i boställsordningen åsyftade naturskyddsbestämmelserna — där

sådana erfordras — kunnat meddelas i hushållningsplan för bostället samt

stiftsnämnden, å andra sidan, kommit i tillfälle att vid avverkningsbeloppets

fastställande i hushållningsplan jämväl taga erforderlig hänsyn

till eventuell avverkning å förekommande ekbestånd eller å sådan bokskog,

som ej tidigare inbegripits 5 hushållningsplan. Möjligheten till dylik

avverkning torde i givna fall kunna få betydelse för den uppskattade

normalavkastningens storlek. Är å något boställe förekomsten av ek

eller av bok, som ej inbegripits i hushållningsplan, av synnerlig betydelse

för skogsavkastningens värde, lärer stiftsnämnden jämlikt stadgandet

i boställsordningens 46 §, andra stycket, kunna redan före utgången

av giltighetstiden för nu gällande hushållningsplan ersätta denna med

ny, förändrad plan, vari hänsyn tages till sådant trädbestånds förekomst.

I samband därmed kan i så fall ock, örn så erfordras, den för lönebostället

fastställda normalavkastningen revideras. Under övergångstiden intill

dess den föreslagna förordningen bliver tillämplig för visst boställe

torde för kronans räkning icke något ekvirke därå böra uttagas, såvida

detta icke påkallas i rent skogsvårdande syfte. Det torde bliva erforderligt,

att stiftsnämnderna av Kungl. Majit åläggas lämna domänstyrelsen

underrättelse när hushållningsplan, som här avsetts, fastställts för

vederbörande boställe.»

Särskilda föreskrifter beträffande skötseln av vissa ecklesiastika bo
ställsskogar.

Enligt lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar må Konungen efter

föregången syn och undersökning för bibehållande av sådana skogar,

vilkas bestånd erfordras till skydd mot flygsandsfält och fjällgränsons

opaginerad Kontrollera mot PDF

1° Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

nedgående, förordna om erforderliga inskränkningar i ägarens rätt att

bruka skogen.

Ett dylikt förordnande innebär enligt 1 §, att annan avverkning än

till husbehov får äga rum endast efter utsyning, som på statens bekostnad

verkställes av skogsstatens tjänstemän. Örn så befinnes av nöden

kunna emellertid enligt 2 § än större inskränkningar i förfoganderätten

föreskrivas, varvid dock — där ägaren så påfordrar — marken i regel

skall lösas av staten med tillämpning av bestämmelserna i gällande expropriationslag.

De inskränkningar, som sålunda kunna ifrågakomma, i avseende å förfoganderätten

över skogar, vilka genom dylikt förordnande förklarats

såsom skyddsskogar, påkallas emellanåt, där skogen befinner sig i exponerat

läge, av hänsyn till skogens eget bestånd, men kunna tillika och

i särskilda fall enbart befinnas vara av nöden till skydd för andra, skogen

i och för sig själv helt främmande intressen.

Såsom redan nämnts ombesörjes skötseln av allmänt kyrkohemmans

skog av vederbörande stiftsnämnd genom denna underställd stiftsjägmästare

med högre skoglig utbildning men ecklesiastikt löneboställes skog av

ett hos vederbärande pastorat anställt biträde med i allmänhet lägre skoglig

utbildning. Konungen äger dock enligt 44 § boställsordningen förordna,

att vid vården av större boställsskog å löneboställe skall av pastoratet

anlitas biträde med högre skoglig utbildning.

Vad som i förevarande sammanhang skall förstås med större boställsskog

är icke i lagtexten preciserat. Vid de i berörda avseende hittills

genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 januari 1933 meddelade förordnandena

torde begreppet större boställsskog i huvudsak hava bedömts efter skogarnas

areal av produktiv skogsmark samt deras årliga avkastningsförmåga.

Gränsen nedåt har därvid genomsnittligt icke understigit cirka 800

hektar och en årlig avverkning av 2,000 kubikmeter. Biträde med högre

skoglig utbildning är för närvarande av Kungl. Majit påbjudet inalles

inom 45 pastorat, därav fem i Uppsala, ett i Linköpings, tre i Skara, sex

i Västerås, tio i Karlstads och tjugo : Härnösands stift Inom sistnämnda

stift finnas enligt uppgift från stil''tsnämnden därstädes sammanlagt tio

pastorat, vilkas boställsskogar helt eller delvis ligga inom de nu gällande

skyddsskogsomradena i Jämtlands län. Endast för fyra av dessa pastorat

har emellertid Kungl. Majit förordnat, att för boställsskogarnas skötsel

skall anlitas biträde med högre skoglig utbildning. De övriga »ovan

skyddsskogsgränsen» belägna boställsskogarna hava en areal från omkring

500 ned till 60 hektar. I övriga på grund av skyddsskogslagens bestämmelser

för närvarande utlagda skyddsskogsområden — inom Kopparbergs

län — ingå icke några ecklesiastika boställsskogar. Ej heller lära,

såvitt kunnat utrönas, några sådana ecklesiastika boställen, som här avses,

förekomma bland de såsom flygsandsfält särskilt administrerade fastigheterna

inom Hallands län.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

11

I skogsvårdslagen den 15 juni 1923 finnas i 4 kap. meddelade särskilda

bestämmelser angående svår föryngrade skogar. Enligt föreskrift i 18 §

1 mom. av sagda lag må Konungen sålunda förordna att, där i någon trakt

på grund av skogsmarks belägenhet i havsbandet eller på höjder eller

eljest i särskilt exponerat läge det i allmänhet måste befaras, att i händelse

av ovarsam avverkning av befintlig skog återväxt skulle omöjliggöras

eller ock återväxt, som kunde förväntas uppkomma, skulle bliva

oskäligt sen eller underhaltig, skogen inom sådan trakt skall anses såsom

svårföryngrad. Ett förordnande av detta slag innebär i huvudsak att för

all avverkning å skogen för annat ändamål än husbehov stall erfordras

tillstånd av vederbörande skogsvårdsstyrelse samt att, där sådant tillstånd

meddelats, avverkning i allmänhet må ske först efter utsyning av länsjägmästaren

eller annan av slcogsvårdsstyrelsen förordnad person. I särskilda

fall må dock, då sådant befinnes tillräckligt, i stället för utsyning

endast anvisning äga rum av viss trakt, därå avverkning må företagas,

varvid dock gränserna skola tydligt utmärkas. Endast där skogsvårdsstyrelsen

finner det uppenbart, att genom avverkning, vartill tillstånd

sökes, skogens återväxt icke äventyras, må utsyning eller anvisning en

erfordras.

Beträffande här berörda skogsvårdsbestämmelsers tillämplighet är först

och främst att märka, att enligt föreskrift i 2 mom. av 18 § skogarna inom

Gotlands län och på Öland utan särskilt förordnande äro underkastade

dessa bestämmelser, men att å andra sidan 1923 års skogsvårdslag avser

enskildas skogar, och att i enlighet härmed från tillämpningen av densamma

äro undantagna de ecklesiastika skogarna.

Under skogsvårdslagen lyda ej sådana skogar, som äro underkastade

bestämmelserna i lagen den 10 juni 1932 örn vård av vissa skogar inom

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden. Till

dessa senare skogar räknas i stort sett ali enskild skogsmark inom lappmarkerna

ävensom sådan inom Särna och Idre socknar av Kopparbergs

län. Denna särskilda skogsvårdslag syftar till ett speciellt skydd för skogsmarkerna

i här berörda trakter och upptager i sådant syfte vissa regler,

vilka äro strängare än dem, som innehållas i skogsvårdslagen för skogsmark

av svårföryngrad natur. Avverkning för annat ändamål än husbehov

får sålunda å skogar underkastade 1932 års lappmarkslags bestämmelser,

i likhet med vad i skogsvårdslagen för de svårföryngrade skogarna

stadgats, i allmänhet icke ske annat än efter tillstånd av skogsvårdsstyrelsen.

Sådant tillstånd skall dock enligt berörda 1932 års lag i regel meddelas

enligt särskild avverkningsplan, som, för att bliva gällande, skall

granskas och fastställas av skogsvårdsstyrelsen. I huvudsaklig överensstämmelse

nied vad som gäller enligt dc angivna bestämmelserna i skogs

vårdslagen för där avsedda fall är i 1932 års lappmarkslag jämväl stadgat

att, där tillstånd till avverkning meddelas enligt avverkningsplan, utsyning

och utstämpling skall, såsom regel, verkställas av länsjägmästare^

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

biträdande länsjägmästare eller annan av skogsvårdsstyrelsen förordnad

sakkunnig person.

Fråga Ilar nu uppkommit örn meddelande av särskilda föreskrifter för

skötseln av ecklesiastika boställsskogar, som hava skyddsskogskaraktär

eller äro att anse såsom svår föryngrade.

Stiftens centralnämnd har i anledning av skrivelse från stiftsnämnden

i Härnösand framlagt förslag till särskilda föreskrifter angående boställsskogar

av skyddsskogskaraktär. Över detta förslag hava yttranden

till en början avgivits av samtliga stiftsnämnder, länsstyrelserna i Kalmar,

Kristianstad, Malmö, Halmstad, Falun, Härnösand, Östersund, Umeå

och Luleå samt domänstyrelsen och kammarkollegiet. Vidare har 1933

åis ecklesiastika boställsberedning inkommit med en promemoria, varefter

slutligen även centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund utlåtit

sig i ärendet.

Bland de hörda myndigheterna hava delade meningar yppats angående

skyddsskogslagens tillämplighet å de ecklesiastika boställsskogarna. Emellertid

utvisar av boställsberedningen förebragt utredning, att den ledande

grundsatsen vid utläggningen av de nuvarande skyddsskogsområdena varit

att från områdena utesluta alla ecklesiastika och övriga allmänna

skogar. Behovet av en lagreglering beträffande ecklesiastika boställsskogar

i skyddsskogslagens syfte har också, oberoende av frågan örn

skyddsskogslagens tillämplighet, vitsordats av så gott som alla i ärendet

hörda myndigheter. En i det hela samstämmig mening råder även därom,

att den erforderliga lagregleringen lämpligen bör åvägabringas icke

genom en revision av skyddsskogslagen utan genom infogande i ecklesiastik

boställsordning av vissa kompletterande föreskrifter i ämnet.

Stiftsnämnden i Visby har i sitt yttrande över stiftens centralnämnds

förslag tillika framfört spörsmålet, huruvida särskilda bestämmelser

borde meddelas jämväl för skötseln av sådana under boställsordningen

lydande ecklesiastika skogar, som utan att hava skyddsskogskaraktär ändock

vore att anse som svårföryngrade. Stiftsnämndens framställning

går ut på beredande av möjlighet därtill, att utsyning för avverkning å dylik

skog må — efter bestämmande av Kungl. Majit — kunna förbehållas

stiftsjägmästaren eller annan hos stiftsnämnden anställd person med

högre skoglig utbildning. 1933 ars ecklesiastika boställsberedning, domänstyrelsen

och centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund hava i sina

förenämnda utlåtanden även tillstyrkt en tilläggsreglering i sist berörda

syfte.

Departementschefen har funnit behövligheten av en lagkomplettering

i fråga örn den ecklesiastika boställsordningen i nu angivna hänseenden

påvisad.

Beträffande ecklesiastika boställsskogar, vilkas bestånd erfordras till

skydd mot flygsandsfält och fjällgränsens nedgående, har departementschefen

bland annat anfört.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

13

»De tilläggsbestämmelser, som här påkallas, böra givetvis avse att säkerställa,

att de i skyddsskogslagen upptagna allmänna grundsatserna för

skogsskötseln må kunna göras tillämpliga å boställsskogar av i nämnda

lag åsyftade särskilt ömtålig karaktär. Såsom i ärendet framhållits bör

härvid i första hand ifrågakomma förordnande av Kungl. Majit, att utsyning

för avverkning å sådan skog skall vara förbehållen stiftsjägmästaren

eller annan hos stiftsnämnden anställd person med högre skoglig

utbildning. Lämpligheten torde härvid, i anslutning till vad stiftens

centralnämnd härutinnan framhållit, bjuda, att i sådan under skogsvårdsmyndighetens

omedelbara medverkan skeende utsyning inbegripes även

utsyning för husbehovsavverkning. Härmed vinnes ock den fördelen, att

utsyningsfunktionen å ett och samma boställe, åtminstone i regel, komme

att stanna i en persons hand.»

De föreslagna bestämmelserna innebära, bland annat, att kostnaden för

utsyningen skall bestridas av kyrkofonden i likhet med övriga kostnader

för stiftsnämndernas verksamhet. Departementschefen har icke funnit

tillräcklig anledning förorda ett av stiftens centralnämnd föreslaget stadgande

örn bemyndigande för Kungl. Majit att, då löneboställes skog underkastades

vissa strängare skyddsskogsföreskrifter, medgiva vederbörande

pastorat rätt till ersättning av statsmedel. Genom de nu föreslagna tilläggsbestämmelserna

till ecklesiastik boställsordning blir givetvis, framhåller

departementschefen, fastslaget, att stadgandena i 1903 års skyddsskogslag

icke för framtiden äga tillämplighet å här berörda slag av allmänna

skogar, oavsett hur den i ärendet omstridda fragan angående det hittillsvarande

rättsläget bör besvaras.

Beträffande ecklesiastika boställsskogar, som utan att hava skyddsskogskaraktär

äro att anse såsom svårföryngrade, har departementschefen

bland annat anfört.

»Behovet av ett kompletterande stadgande av här föreslaget innehåll har

ställts i en särskild belysning genom den ordning för administrationen av

boställsskogarna å Gotland, som enligt vad stiftsnämnden meddelar tillsvidare

vunnit tillämpning därstädes. Denna stiftsnämnd har sålunda för

tillgodoseende av de skärpta garantier för virkesutsyningarna, som betingas

av de gotländska skogsmarkernas i föryngringshänseende ömtåliga

natur, sett sig hänvisad till att låta stiftsjägmästaren hos nämnden mottaga

uppdrag att vara skogligt biträde åt pastoraten vid vården av praktiskt

taget samtliga boställsskogar inom stiftet. För sådana fall, där stiftsjägmästare

av enahanda skäl, som härför varit bestämmande inom Visby

stift, för närvarande är engagerad såsom skogligt biträde at pastorat, bör

— med upptagandet i boställsordningen av bestämmelser av det innehåll

jag sist här ovan förordat — något behov av stiftsjägmästaiens disponerande

såsom sådant biträde ej vidare föreligga och torde fördenskull

dylika engagemang i dessa fall böra omedelbart avvecklas.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

14 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

Departementschefen har erinrat, att den bestämmelse i stiftsnämndsmstruktionen,

varpå berörda anordning stöder sig, varit föremål för stark

kritik och att därvid — senast av skogsvårdsstyrelsernas förbunds eentral!åd

hemställan gjorts örn den ifrågavarande instruktionsföreskrifteus

omedelbara upphävande. Departementschefen har ock funnit, att de erinringar,

som från organisatorisk synpunkt framställts mot sagda instruktionsföreskrift,

vore i det hela befogade. Departementschefen tiar

fördenskull uttalat sin avsikt att efter ytterligare utredning sedermera

tor Kungl. Majit framlägga det förslag för ordnande av denna angelägenhet,

som kunde befinnas påkallat.

Lagrådet, vars utlåtande inhämtats över förslaget till lag örn ändrad

lydelse av ecklesiastik boställsordning, har icke framställt någon anmärkning

mot förslaget, vilket emellertid sedermera undergått en obetydlig

redaktionell jämkning.

De i 1894 års skogsordning stadgade inskränkningarna i rätten att

disponera storverksträd samt ek och bok äro en kvarleva av en från forna

tider bestående regalrätt. Eftersom de omständigheter, som betingat regalrättens

uppkomst, icke längre äga någon motsvarighet och då det därjämte

skulle vara mindre tillfredsställande ur förvaltningssynpunkt, örn

skogsordningens bestämmelser i detta hänseende förbleve giltiga i fråga

örn boställsfastigheter lydande under 1932 års ecklesiastika boställsordning,

biträder utskottet förslaget örn bestämmelsernas upphävande beträffande

dylika boställsfastigheter.

Då statsmakterna ar 1932 eftergivit ekregalet å häradsallmännin garna

utan lösen, synes något vederlag i det förevarande fallet så mycket mindre

böra komma ifråga som vad staten nu eftergiver kommer ett allmänt intresse

till godo.

Utskottet har intet att erinra mot de bestämmelser örn skötseln av ekoch

bokskog, som med hänsyn till naturskyddsintresset föreslås skola införas

i den ecklesiastika boställsordningen i samband med regalets upphörande.

Den nya ordningen skall enligt Kungl. Majlis förslag träda i kraft för

ett vart boställe först, när ny skogshushållningsplan blir tillämplig för

bostället. Motionärerna föreslå däremot upphävande av regalet för alla

boställen från och med den 1 juli 1934. Utskottet anser Kungl. Majtis

förslag av praktiska hänsyn vara att föredraga. Emellertid förutsätter

utskottet, att något ekvirke icke uttages för kronans räkning under övergångstiden,

såvida detta icke påkallas i rent skogsvårdande syfte eller

t. ex. vid anordnande av betesmark.

Mot förslaget örn införande i den ecklesiastika boställsordningen av särskilda

föreskrifter beträffande skötseln av ecklesiastika boställsskogar,

som hava skyddsskogskaraktär eller äro att anse såsom svårföryngrade,

har utskottet intet att erinra. Beträffande skog av svårföryngrad beskaf
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

15

lenhet skall enligt propositionen Konungen på framställning av stiftsnämnden

äga föreskriva, att utsyning å skogen skall verkställas av stiftsjägmästare

eller annan hos stiftsnämnden anställd person med högre skogig

utbildning. I motionerna föreslås borttagande av orden »med högre

skoglig utbildning». Utskottet anser emellertid dylik utbildning för vinnande

av det med förslaget avsedda syftet vara erforderlig i detta fall

och biträder alltså jämväl härutinnan Kungl. Maj:ts förslag. Av vad

departementschefen i detta sammanhang anfört har utskottet även med

tillfredsställelse inhämtat, att frågan örn lämpligheten av att stiftsjägmästaren

mottager uppdrag att vara skogligt biträde åt pastoraten är

föremål för departementschefens uppmärksamhet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med avslag å motionerna I: 311

och II: 554, bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 16 mars 1934.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

tran första kammaren: herrar Allgust Nilsson, Carl Eriksson, Gabrielsson, von Stockenström,

Granath, Fritiof Gustafson, Lindmark och Henriksson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Uddenberg, Gustafson i Kasenberg,

Andersson i Löbbo. Carlström, Gustafson i Vimmerby, Ericsson i Sörsjön och Persson

i Grytterud.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:126 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn upphävande av vissa bestämmelser beträffande dispositionen av s s. 1 i texten