Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts ''proposition med förslag till förordning angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.
1934-05-11 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1934:76, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts ''proposition med förslag till förordning angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
1
Nr 76.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1934 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts ''proposition med förslag till
förordning angående grunder för förvaltningen av viss
kronoegendom.
(2:a avd.)
I en den 23 februari 1934 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition,
nr 174, bar Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.
I skrivelse den 29 maj 1928, nr 264, anhöll riksdagen örn vidtagande av
åtgärder i syfte att reglerna för upplåtelser under nyttjanderätt från
kronans mark måtte i möjligaste mån anpassas efter den allmänna
arrendelagens bestämmelser och syftemål.
Den 28 oktober 1932 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla sex utredningsmän att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande ändrade grunder för utarrendering av kronojord.
Jämlikt sagda bemyndigande tillkallades den 1 november 1932
såsom utredningsmän häradshövdingen N. Wihlborg, ordförande, ledamoten
av riksdagens andra kammare hemmansägaren C. J. Johansson i
Uppmälby, byråchefen i domänstyrelsen K. E. Holmström, överjägmästaren
G. A. Welander, landstingsmannen A. Eriksson i Nöbbelöv och
ombudsmannen hos Svenska sågverksindustriarbetareförbundet E. Nyström.
Welander har den 18 oktober 1933, efter egen ansökan, på grund
av sjukdom entledigats från uppdraget som utredningsman.
Den 20 november 1933 hava utredningsmännen, vilka antagit namnet
1932 års kronojordsutredning, avlämnat betänkande med förslag dels till
förordning angående grunder för förvaltningen av viss kronojord och
<lels till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning
(stat. off. utr. 1933: 32).
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 10 sami. Nr 76.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
Över utredningsmännens betänkande hava yttranden avgivits av statskontoret,
domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens egnahemsstyrelse,
riksförbundet Sveriges statsarrendatorer u. p. a., kronoarrendatorsföreningen
i Malmöhus län, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet,
Svenska sågverksindustriarbetareförbundet och Sveriges skogsägareförbund.
Vid domänstyrelsens utlåtande hava fogats yttranden från samtliga
länsstyrelser, domänintendenter och Överjägmästare.
Utskottet vill till en börjat i korthet redogöra för gällande bestämmelser.
Statens jordbruksdomäner förvaltas av domänstyrelsen med biträde
av länsstyrelserna och domänintendenterna. Egendomarna upplåtas i
regel på arrende. Inkomsterna från dem ingå till statens domäners fond
(domänfonden).
Jämte jordbruksdomänerna förvaltar domänstyrelsen även en annan
grupp jordbruksegendomar, nämligen sådana som äro belägna å eller i
omedelbart sammanhang med kronoparkerna eller andra statliga skogar
under domänstyrelsens förvaltning. Sistberörda egendomar förvaltas i
samband med skogarna och utarrenderas genom skogsstatens försorg.
Även inkomsterna från dessa egendomar ingå till statens domäners fond.
Domänstyrelsen utarrenderar dessutom på grund av Kungl. Maj:ts beslut
en del egendomar för andra myndigheters eller institutioners räkning.
Utom nu omförmälda jordbruksegendomar äger staten emellertid
även ett betydande antal andra sådana, som förvaltas och nyttiggöras
på olika sätt. Åtskilliga av dessa äro även upplåtna på arrende.
Enligt § 77 regeringsformen skall statens fasta egendom förvaltas
enligt de grunder, riksdagen därom föreskriver. Med stöd härav hava tid
efter annan av riksdagen, efter framställning av Kungl. Maj:t, antagits
grunder för förvaltningen av statens jordbruksdomäner. Nu gällande
grunder finnas innefattade i kungörelsen den 4 juni 1908 (nr 52) angående
förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner
med däri enligt kungörelser den 17 december 1926 (nr 510), den 6 juni
1929 (nr 177) och den 10 juni 1932 (nr 186) gjorda ändringar.
1908 års kungörelse tillkom i sammanhang med allmänna nyttjanderättslagens
ikraftträdande. Det ansågs nämligen, att, sedan arrendeinstitutet
genom de nya stadgandena örn arrende i nyttjanderättslagen
fått en i åtskilliga hänseenden förändrad rättslig reglering, jämväl bestämmelserna
angående utarrenderingen av jordbruksdomänerna borde
omarbetas, så att de komme mera i överensstämmelse med stadgandena
i nämnda lag. 1908 års kungörelse vilar dock till stor del på den föregående
kungörelsen angående förändrade grunder för förvaltningen av
kronans jordbruksdomäner den 10 november 1882 (nr 59). De viktigaste
bestämmelserna i 1908 års kungörelse äro följande.
Då utarrendering av jordbruksdomän förestår, skall för fastställande
av den arrendeavgift, mot vilken domänen må utarrenderas, verk
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
3
ställas en arrendeuppskattning. Denna verkställes av domänintendenten
jämte två på visst sätt utsedda uppskattningsmän. Vid uppskattningsförrättningen
uppgöres förslag till sättet för egendomens utarrendering,
till de närmare arrendevillkoren i avseende å nybyggnads- och andra
skyldigheter samt den arrendeavgift, mot vilken egendomen kan anses
skäligen böra upplåtas. Domänstyrelsen fastställer därefter med stöd
av nämnda förslag villkoren för utarrenderingen. Därest egendomen
förut varit utarrenderad samt arrendatorn innehaft arrendet fem år och
väl skött egendomen, skall arrendet hembjudas honom mot de sålunda
fastställda arrendevillkoren. Dylik rätt till hembud eller optionsrätt
tillkommer även under angivna förutsättningar vissa personer, till vilka
arrendet övergått från arrendatorn. Förekommer icke optionsrätt eller
använder arrendatorn sig icke av densamma, skall arrendet utbjudas på
offentlig auktion, vilken skall förrättas av länsstyrelsen. Till arrendator
äger domänstyrelsen därefter antaga den högstbjudande. Arrendetiden
skall i regel vara tjugo år. Arrendeavgälden skall vara bestämd till
hälften i penningar och till hälften i en eller flera av de persedlar, som
upptagas i länets markegångstaxa, att lösas med penningar. Arrendatorn
äger rätt till husbehovsvirke från den till egendomen hörande skogen,
därest den icke avsatts till kronopark. Arrendatorn är skyldig
underhålla egendomens byggnader och anläggningar i fullgott stånd
samt i alla avseenden väl hävda och i god växtkraft hålla egendomens
åker och äng. Byggnadsskyldigheten åvilar arrendatorn, men erhåller
han i viss omfattning ersättning för verkställd nybyggnad genom nedsättning
i arrendeavgiften. Nyodling tillåtes arrendatorn endast å område,
som vederbörande förvaltningsmyndighet bestämmer. Ersättning
för nyodling ävensom för täckdikning utöver kostnaden för använda
tegelrör kan arrendatorn erhålla, därest egendomen av företaget tillskyndas
synnerlig fördel. Ersättningen, däri inbegripen ersättning för
tegelrören vid täckdikning, erhåller arrendatorn genom nedsättning i
arrendeavgiften.
I brev till domänstyrelsen den 2 december 1892 (nr 117) och den 25
september 1896 (nr 76) har Kungl. Majit meddelat vissa reglementariska
föreskrifter för domänernas förvaltning.
Beträffande utarrenderingen och förvaltningen i övrigt av de jordbruksegendomar
eller jordbruksområden, som förvaltas i samband med
skogen och utarrenderas genom skogsstatens försorg, finnas icke några
av riksdagen fastställda grunder, som skola följas vid utarrenderingen,
utan äger den utarrenderande myndigheten fria händer såväl i avseende
å sättet för utarrenderingen som i fråga örn arrendevillkoren; dock är
givet, att de senare icke må strida mot de tvingande bestämmelserna
i allmänna nyttjanderättslagen. — Detsamma gäller beträffande utarrenderingen
av jordbruksegendomar, som förvaltas av annan statsmyndighet
än domänstyrelsen.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
Utredningsmännens förslag till förordning i ämnet avser att reglera
förvaltningen av de under domänstyrelsen stående kronan tillhöriga
jordbruksegendomar ävensom av kronan tillhöriga fisken samt tomt- och
andra jordlägenheter, som förvaltas av domänstyrelsen, d. v. s. i huvudsak
dels de enligt 1908 års kungörelse reglerade jordbruksdomänerna
och dels de å kronoskogarna belägna jordbruksegendomarna eller jordbruksområdena,
som förvaltas i samband med skogarna. Förvaltningen
skall liksom nu i regel ske genom egendomarnas upplåtande på arrende.
Utarregeringen skall ske enligt de bestämmelser, som i allmän lag finnas
upptagna till reglerande av jordägares och arrendatorer rättigheter
och skyldigheter, i den mån ej annat finnes angivet i förordningen. Den
centrala förvaltningen av de egentliga jordbruksdomänerna skall utövas
av domänstyrelsen, under det att den lokala skall ombesörjas av domänintendenten.
Länsstyrelsernas befattning med jordbruksdomänernas utarrendering
avses skola upphöra och deras åligganden övertagas till en
del av domänstyrelsen och till en del av domänintendenterna. Den lokala
förvaltningen av de å kronoskogarna belägna jordbruken, i förslaget
benämnda skogsjordbruk, skall liksom hittills handhavas av jägmästarna
och den centrala av över jägmästarna samt i vissa frågor, huvudsakligen
de ekonomiska, av domänstyrelsen.
Förslaget upptager under 3—32 §§ de föreskrifter angående utarrenderingen
av jordbruksegendomarna, domänerna och skogsjordbruken, som
skola gälla utöver allmän lags stadganden, och under 33—46 §§ de särskilda
föreskrifter, som skola gälla allenast beträffande skogsjordbruken.
Förstberörda föreskrifter äro i huvudsak av följande innehåll. Liksom
enligt 1908 års kungörelse skall, då utarrendering av jordbruksegendom
förestår, arrendeuppskattning företagas av en nämnd, bestående av domänintendenten
och två valda uppskattningsmän. Sådan uppskattning
må dock underlåtas, därest fem år icke förflutit sedan förra upplåtelsen.
I dylikt fall må den förra uppskattningen gälla. Kvalifikationerna för
de två valda uppskattningsmännen hava skärpts. Vid uppskattningsförrättningen
skall uppgöras förslag till sättet för egendomens utarrendering
samt till den arrendeavgift och de villkor i övrigt, emot vilka
den bör upplåtas. Domänstyrelsen bestämmer därefter liksom nu de villkor,
under vilka utarrenderingen bör äga rum. Arrendatorns optionsrätt
är av ungefär enahanda innehåll som nu; några inskränkningar
hava dock föreslagits. Att märka är, att rätten till option enligt förslaget
tillkommer även innehavarna av skogsjordbruk. Därest optionsrätt
icke förefinnes eller arrendatorn icke begagnar sig av denna, skall
egendom utbjudas antingen under hand eller å offentlig auktion. Här
har alltså, vid sidan av auktionsförfarandet, såsom en nyhet upptagits
utbjudande av arrendet under hand. Det tillkommer domänstyrelsen
att avgöra, vilket förfarande som skall användas. Anbuden skola ingi
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
5
vas till domänintendenten. Det åligger honom att i länsstyrelsens ställe
verkställa arrendeauktionen, då sådan skall äga rum. Domänstyrelsen antager
till arrendator den högstbjudande, därest han icke på grund av
särskilda omständigheter finnes olämplig som kronoarrendator. Arrendetiden
skall i allmänhet omfatta minst femton och högst tjugo år.
Arrendeavgiften skall liksom nu vara bestämd till hälften i penningar
och till hälften i en eller flera av de persedlar, som upptagas i länets
markegångstaxa, att lösas med penningar. Säkerhet skall ställas, därest
arrendeavgiften uppgår till minst 600 kronor; understiger arrendeavgiften
nämnda belopp, ankommer det på domänstyrelsen att avgöra, huruvida
säkerhet skall ställas eller icke. Från arrendet skall alltid undantagas
till egendomen hörande skogsmark. Efter domänstyrelsens prövning
må arrendatorn emellertid kunna tillerkännas rätt till husbehovsvirke
och bete för sina kreatur å skogen. Rätten till husbehovsvirke och
bete kan tillerkännas honom å skogsmark, som hör till egendomen eller
å annan närbelägen kronan tillhörig skogsmark. Detta innebär, att arrendator
kan erhålla utsyningsrätt även från kronopark. Arrendatorns
underhållsskyldighet är i förslaget densamma som nu, d. v. s. arrendatorn
skall underhålla egendomens byggnader och övriga tillhörigheter i
fullgott stånd samt väl hävda och i god växtkraft hålla egendomens
åker och äng. Liksom enligt 1908 års kungörelse åvilar byggnadsskyldigheten
arrendatorn. Till skillnad från 1908 års kungörelse kan arrendatorn
enligt förslaget även erhålla ersättning för byggnadsarbetena kontant
av domänstyrelsen och icke blott genom avkortning å arrendeavgiften
eller av ny arrendator. I förslaget hava icke upptagits några bestämmelser
örn arrendators rätt att nyodla eller täekdika, och skola vid sådant förhållande
beträffande arrendators rättigheter i berörda hänseende gälla stadgandena
i nyttjanderättslagen. Detsamma gäller ock i avseende å ersättning
för nyodling samt jämväl beträffande ersättning för täckdikning,
dock med den inskränkningen att arrendator skall vara pliktig mottaga
ersättning för vid täckdikning använda tegelrör genom avkortning å
arrendeavgiften. Förslaget har inrymt möjlighet för domänstyrelsen
att, därest arrendatorn icke fullgör sin underhållsskyldighet, på hans
bekostnad låta bota förefintliga brister, då dessa äro väsentliga eller eljest
genom sin förefintlighet äventyra byggnads eller anläggnings bestånd.
Beträffande de s. k. skogsjordbruken föreslås följande särbestämmelser,
vilka i stort sett ansluta sig till de bestämmelser, som finnas upptagna
dels i nyttjanderättslagens stadganden rörande arrende under bolag och
därmed likställda jordägare och dels i norrländska arrendelagen. Arrendetiden
skall vara minst femton och högst tjugo ar, i de fall, da arrendet
omfattar, såvitt angår de delar av riket där norrländska arrendelagen
äger tillämpning, minst fyra hektar inrösningsjord och, såvitt
angår övriga delar av riket, odlad jord till en vidd av minst fyra hektar.
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
I de fall, då arrendet är av mindre omfattning än nyss nämnts, må upplåtelsen
ske för tid, som i varje fall finnes lämpligast. Arrendeuppskattningen
skall verkställas av jägmästaren ensam. Under vissa förhållanden
skall uppskattningen dock ske med uppskattningsnämnd, nämligen
då optionsberättigad arrendator icke åtnöjes med de fastställda arrendevillkoren
och utarrenderingen skall ske bå tid, ej understigande femton
år. I dessa fall skall domänstyrelsen därefter fastställa arrendevillkoren,
vilka i vanliga fall skola fastställas av överjägmästaren. Därest
optionsrätt icke äger rum eller har förfallit, skall överjägmästaren vidtaga
åtgärder för skogsjordbrukets utarrendering till lämplig person.
För det fall, att han icke kan få någon arrendator, som är villig övertaga
arrendet på de fastställda villkoren, skall frågan örn skogsjordbrukets
skötsel hänskjutas till domänstyrelsen. Beträffande byggnadsoch
underhållsskyldigheten stadgas, att kronan skall tillhandahålla
arrendator för jordbruket nödiga byggnader och å dessa byggnader verkställa
för deras bibehållande i brukbart skick erforderliga reparationer,
som ej äro av allenast mindre omfattning. Arrendatorn skall avhjälpa
sådana brister å kronan tillhöriga nödiga byggnader, som föranleda blott
mindre reparationer, samt vårda och underhålla skogsjordbrukets
övriga tillhörigheter, så att icke något under arrendetiden försämras.
Arrendatorn skall även erhålla ersättning för de vid täckdikning nödiga
tegelrören på sätt i nyttjanderättslagen bestämmes. Därest arrendatorn
eftersätter sin skyldighet beträffande underhållet, kan icke föreläggande
att bota dem givas honom.
Det av utredningsmännen framlagda förslaget har i stort sett tillstyrkts
av de hörda myndigheterna och enskilda sammanslutningarna. Endast
beträffande förslaget örn avlyftandet från länsstyrelserna av befattningen
med domänförvaltningen samt angående vissa av de för
utarrenderingen av de å kronoskogarna belägna jordbruksegendomarna
föreslagna bestämmelserna hava större meningsskiljaktigheter kommit
till uttryck.
Departementschefen har anslutit sig till vad utredningsmännen uttalat
i avseende å allmänna principer vid utarrenderingen av kronans jordbruksegendomar.
Med anledning av att i ett yttrande över utredningsmännens
förslag ifrågasatts, örn det vore lämpligt att göra den allmänna
nyttjanderättslagens dispositiva bestämmelser tvingande för kronan såsom
ägare av jordbruksdomänerna, har departementschefen erinrat örn
huruledes redan vid tillkomsten av 1908 års kungörelse uttalats, att, då
statsmakterna genom antagande av en lag enats örn att de där meddelade
bestämmelserna, även i de delar de icke vore av tvingande beskaffenhet,
vore för det rättsförhållande de avsåge ändamålsenliga och lämpliga, staten
även borde tillämpa dessa bestämmelser, såvitt ej särskilda förhållanden
betingade undantag därifrån. Denna grundsats har departementsche
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76. 7
len ansett alltjämt äga giltighet. De ändringar, som till förbättrande av
arrendatorernas ställning under senare år vidtagits i nyttjanderättslagens
bestämmelser örn arrende, torde därför även böra komma kronoarrendatorerna
till godo.
Departementschefen har biträtt utredningsmännens förslag örn avlyftande
från länsstyrelserna av befattningen med utarrenderingen av
jordbruksdomänerna och överflyttande av dessa bestyr till domänstyrelsen
och domänintendenterna. I detta sammanhang har departementschefen
anfört.
»Länsstyrelsernas arbete med förvaltningen av jordbruksdomänerna består,
såsom utredningsmännen och ett flertal länsstyrelser framhållit,
huvudsakligen i att såsom en instans mellan domänintendenterna och
domänstyrelsen avgiva yttranden i olika utarrenderingar rörande frågor,
varjämte på dem ankommer en del ärenden av rent expeditionell natur.
Någon självständig insats av större omfattning eller betydelse vid domänernas
förvaltning göra länsstyrelserna icke. Att arrendeärendena skola
passera dem medför därför oftast onödig omgång och tidsspillan. Genom
förslagets genomförande torde vinnas betydande fördelar, såsom att förvaltningsapparaten
förenklas och arbetet rationaliseras.
De farhågor, som några länsstyrelser uttalat därom, att svårigheter
skola uppstå att utan biträde av landsstatspersonalen utföra det med
jordbruksdomänernas utarrendering sammanhängande arbetet, synas mig
överdrivna. Domänintendenterna, vilkas verksamhet helt är inriktad på
förvaltningen av domänerna, torde kunna få en fullt ut lika god orts- och
personalkännedom rörande domänerna samt kronoarrendatorerna och deras
borgensmän som landsfiskalerna, vilka endast mera tillfälligt komma
i beröring med detta speciella förvaltningsområde. Men oavsett _ detta
äger, såsom domänstyrelsen framhållit, domänförvaltningen att vid behov
vända sig till landsfiskalerna för erhållande av erforderliga upplysningar
angående personer och ortsförhållanden. Likaså torde domänstyrelsen
kunna vid delgivningar begära landsfiskalernas förmedling.
Att på sätt några länsstyrelser ifrågasatt behålla länsstyrelserna vid
deras nuvarande befattning nied arrendeuppbörden torde icke vara lämpligt.
Genom dennas centralisering, på sätt utredningsmännen föreslagit,
undvikas omgång och dubbelarbete. Förslagets genomförande medför
emellertid ökning i domänstyrelsens arbetsbörda och någon utvidgning av
styrelsens personal, en fråga vartill jag senare återkommer.
Såsom från utredningsmännens och ett flertal myndigheters sida påpekats
torde det efter genomförandet av den av mig nu förordade reformen
böra övervägas att jämväl befria länsstyrelserna från befattningen
med försäljning av domänerna och överflytta bestyren därmed till domänstyrelsens
egna organ.»
Departementschefen har vidare delat den meningen, att generella föreskrifter
böra införas även beträffande utarrendering av de å kronoskogarna
belägna egendomarna. Härom har departementschefen anfört.
»Den ekonomiska och sociala utvecklingen har satt sin prägel även
pä förhållandet mellan staten och nu ifrågavarande kategori kronoarrendatorer.
Under tidigare patriarkaliska förhållanden kunde man mera
lita till parternas goda vilja att utjämna uppkomna motsättningar. En
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
dylik avveckling av meningsskiljaktigheter torde icke numera på samma
sätt kunna ske, enär förhållandet mellan förvaltningsmyndigheterna och
arrendatorerna merendels icke längre äger samma rent personliga betoning
som förut. Det föreligger därför numera ett klart behov av reglerande
föreskrifter i ämnet. Huru dessa skola utformas kan givetvis vara
föremål för delade meningar. Såsom av utredningsmännen framhållits
kan emellertid med fog göras gällande, att likartade förhållanden råda
med avseende å nu ifrågavarande kategori kronoarrenden och de arrenden,
vilka särskilt reglerats genom norrländska arrendelagen och 1927
års sociala arrendelagstiftning. De synpunkter, som kommit till uttryck
i nämnda lagstiftning, torde därför böra tjäna till vägledning vid avfattningen
av de bestämmelser, som böra reglera de kronoarrenden, varom
nu är fråga. Den omständigheten att staten är jordägare medför dock,
att i vissa avseenden särskilda från nyssnämnda lagstiftning avvikande
bestämmelser böra fastställas.»
Vad angår annan jordbruksegendom än den, som står under domänstyrelsens
förvaltning, Ilar departementschefen på av utredningsmännen anförda
skäl funnit någon reglering av utarrenderingen av berörda jordbruksegendom
icke nu böra ifrågasättas.
Beträffande de särskilda stadganden, som böra upptagas i det nu ifrågavarande
förslaget till förvaltningsgrunder, har departementschefen i
allmänhet anslutit sig till utredningsmännens förslag. Emellertid har
departementschefen ansett, att de av utredningsmännen föreslagna bestämmelserna
örn arrendators skyldighet att bota brandskada vore alltför
stränga för arrendatorerna samt att den nu gällande och i utredningsmännens
förslag bibehållna skyldigheten för ny arrendator att ersätta
företrädaren för trädesbruk m. m. borde avskaffas. Beträffande möjligheten
för domänstyrelsen att, därest arrendatorn icke fullgör sin underhållskyldighet,
på hans bekostnad låta bota förefintliga brister, har departementschefen
förordat en sådan formulering av stadgandet, att domänstyrelsen
äger begagna denna möjlighet, där styrelsen anser så nödigt.
Departementschefen har emellertid därvid förutsatt, att domänstyrelsen
ej komrne att använda sin befogenhet i andra fall än där bristerna
vore väsentliga eller eljest genom sin förefintlighet äventyrade
byggnads eller anläggnings bestånd. För att författningen i vad densamma
rör skogsjordbruk icke skall behöva ändras vid en framtida eventuell
omorganisation av överjägmästartjänsterna har departementschefen förordat,
att de åligganden och befogenheter, som enligt utredningsmännen»
förslag skola utövas av överjägmästaren, enligt författningen skola ankomma
på överjägmästaren eller annan domänstyrelsen underställd
tjänsteman. Möjligheten för optionsberättigad arrendator av skogsjordbruk
att hos domänstyrelsen begära arrendeuppskattning med nämnd
har departementschefen föreslagit utvidgad sålunda, att samma rätt
skulle tillkomma envar arrendator oavsett arrendetidens längd. I överensstämmelse
härmed hava, bland annat, 15, 18, 27, 33 och 35 §§ i Kungl.
Maj:ts förslag avfattats annorlunda än motsvarande paragrafer i utred
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76. 9
t
ningsmännens förslag, varjämte femte punkten 1 övergångsbestämmelserna
tillagts.
Slutligen har departementschefen uttalat sig örn de organisatoriska förändringar,
som på grund av domänverkets övertagande av länsstyrelsernas
bestyr med utarrenderingen av jordbruksdomänerna eller av andra
anledningar erfordras. Departementschefen har genom utredningen angående
den ökning i domänstyrelsens arbetsbörda, som blir en följd av
avlyftandet från länsstyrelserna av bestyren med utarrenderingen av
domänerna, funnit styrkt, att domänstyrelsens personal behöver utökas
på sätt utredningsmännen föreslagit. Detta förslag avser inrättande av en
sekreterarbefattning och två kanslibiträdesbefattningar. Förslag örn ökning
av domänstyrelsens personal i nu förevarande avseende har framlagts i
propositionen nr 148 angående domänverkets organisation. Frågan, huruvida
någon ytterligare ökning av domänstyrelsens personal tilläventyrs
må bliva erforderlig vid ett eventuellt avlyftande från länsstyrelserna
av befattningen med försäljningar av domänerna, har departementschefen
ansett icke nu kunna avgöras. Med upptagande av frågan
örn ny distriktsindelning för domänintendenterna och därmed sammanhängande
spörsmål har departementschefen ansett böra anstå i avvaktan
på verkningarna i olika avseenden av de nu förordade reformerna.
Utskottet har intet att erinra mot de allmänna principer för utarrenderingen
av kronans jordbruksegendomar, som kommit till uttryck i propositionen
och som huvudsakligen gå ut på att tillgodose de av riksdagen
i dess skrivelse den 29 maj 1928 framförda önskemålen. Det synes utskottet
riktigt, att den allmänna arrendelagstiftningen i så stor
utsträckning som möjligt gjorts direkt tillämplig å arrendeupplåtelser
från kronans mark samt att i förordningen allenast upptagits bestämmelser
till reglerande av sådana med en arrendeupplåtelse sammanhängande
förhållanden, som icke blivit reglerade genom allmän lag eller som
med hänsyn till att kronan är fastighetsägare ansetts böra ordnas på annat
sätt än enligt allmänna lagens motsvarande stadganden.
Beträffande länsstyrelsernas befattning med utarrenderingen av jordbruksdomänerna
delar utskottet departementschefens åsikt, att onödig
omgång och tidsspillan förorsakas av det nuvarande systemet, enligt vilket
arrendeärendena skola passera länsstyrelserna utan att dessa göra någon
självständig insats av större omfattning eller betydelse. Utskottet
tillstyrker därför förslaget örn överflyttande av dessa bestyr till domänstyrelsen
och domänintendenterna.
Enligt utskottets åsikt är det av behovet påkallat att, såsom Kungl.
Majit föreslagit, generella föreskrifter införas även beträffande utarrendering
av de å kronoskogarna belägna egendomarna. Att vid avfattningen
av dessa föreskrifter de synpunkter, som kommit till uttryck i
Utskottet,.
10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
•den norrländska arrendelagen och 1927 års sociala arrendelagstiftning,
fått tjäna till vägledning, förefaller även befogat.
Vidkommande de särskilda stadgandena i förordningen Ilar utskottet
i de flesta fall intet att erinra. Endast några enstaka punkter i förslaget
föranleda erinringar eller särskilda uttalanden från utskottets sida.
Stadgandet i 4 § 1 mom. sista stycket, att vid särskild upplåtelse av
sand-, grus- eller stenlag nödig hänsyn skall tagas till den rätt att å egendomen
taga sand, grus eller sten, som må tillkomma väghållningsskyldig,
lärer endast avse hämtning av väglagningsämnen för allmän vägs
underhåll. Med anledning härav vill utskottet erinra, att arrendatorn
utan särskilt stadgande torde vara berättigad att utnyttja egendomens
sand-, grus- eller stentag för underhåll av enskild väg å egendomen eller
utfartsväg därifrån.
I motiveringen till 13 § har departementschefen framhållit, att vad i
allmänna nyttjanderättslagen stadgas angående jordägares lösningsskyldighet
med avseende å av arrendator utförda elektriska anläggningar
även skall vinna tillämpning vid arrende av kronans jordbruksegendomar
men att lösningsskyldigheten för kronans vidkommande icke utsträckts
till att avse även av arrendatorerna ägda andelar eller aktier
i elektriska distributionsföretag. Med hänsyn till att förhållandena kunna
vara mycket skiftande i olika fall vill icke heller utskottet förorda
införande av ett generellt stadgande örn lösningsskyldighet i sistnämnda
hänseende. I många fall torde det emellertid framstå som lämpligt och
skäligt, att en avträdande arrendators andelar eller aktier i elektriskt
distributionsföretag efter värdering övertagas av den tillträdande arrendatorn.
Därvid synes kronan såsom jordägare kunna genom att intaga
en medlande ställning verksamt bidraga till att åstadkomma en sådan
lösning. Utskottet förutsätter därför, att kronan vid egendoms övergång
till ny arrendator tager under omprövning, huruvida egendomen fortfarande
hör vara ansluten till samma distributionsföretag som tidigare,
samt, örn så befinnes vara fallet, söker åstadkomma en överenskommelse
härutinnan mellan den avträdande och den tillträdande arrendatorn.
I 18 § 1 mom. av utredningsmännens förslag har upptagits ett stadgande
av innehåll, att arrendatorn skall åläggas att, därest icke nied tillträdaren
annorledes överenskommes, året före egendomens avträdande
därå verkställa trädesbruk samt höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd
i enlighet med tillämpad växtföljd eller särskilda i kontraktet härutinnan
meddelade bestämmelser, ävensom att ny arrendator skall tillförbindas
att för dylika arbeten samt för utsädet lämna företrädaren ersättning,
vilken i händelse av tvist skall bestämmas i den ordning, som
stadgas i 2 kap. 8 § nyttjanderättslagen. Beträffande sistberörda bestämmelse,
som överensstämmer med vad nu gäller, hava utredningsmännen
anfört, att den i praktiken visat sig medföra ej obetydliga olägenheter.
Emellanåt hade den lett till friktioner mellan en avträdande och en till
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76. 11
trädande arrendator. För mången tillträdande arrendator hade det varit
förenat med svårigheter att anskaffa medel till ersättningen i fråga. Då
en egendom vid slutet av en arrendeperiod försålts och således ingen tillträdande
arrendator funnits, hade kronan själv måst gälda ersättningen
utan att alltid möjlighet funnits att erhålla gottgörelse för utgiften. Vad
som trots detta förmått utredningsmännen att bibehålla bestämmelsen är
.att, örn tillträdande arrendator befriades från ersättningsskyldighet, staten
skulle nödgas gottgöra de arrendatorer, som enligt nu gällande kontrakt
äga rätt till dylik ersättning vid avträdet. Departementschefen har
emellertid ansett sig böra förorda, att staten iklädde sig berörda utgift.
I överensstämmelse härmed har stadgandet örn tillträdande arrendators
ersättningsskyldighet uteslutits ur 18 § i Kungl. Maj :ts förslag, varjämte
stadganden örn statens åtagande att avlösa den arrendatorerna tillkommande
ersättningsrätten upptagits i punkt 5) av övergångsbestämmelserna.
Utskottet anser i likhet med departementschefen, att kostnadssynpunkten
icke bör få vara avgörande i denna fråga. Då den i propositionen
förordade ordningen synes medföra en avsevärd förenkling samt bliva
mindre betungande för den tillträdande arrendatorn, biträder utskottet
Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
I anslutning till föreskrifterna i 26 § örn förhållandet mellan kronoarrendator
samt torpare och lägenhetsinnehavare vill utskottet framhålla,
att dessas inbördes arrendeförhållanden givetvis icke är o underkastade
bestämmelserna i förordningens övriga paragrafer. Sålunda måste exempelvis
stadgandet i 28 § örn intagande i arrendekontrakten av förbehåll
beträffande av- och tillträdessyner avse allenast kontrakt mellan kronan
och kronoarrendatorer.
I 43 § stadgas, att besiktningar, som enligt 27 § skola hållas å utarrenderade
jordbruksegendomar, skola, såvitt angår skogsjordbruk, förrättas
av jägmästaren. Föreläggande för arrendatorn att inom viss tid bota
brist, som bör avhjälpas av honom, skall emellertid icke kunna meddelas
vid besiktning å skogsjordbruk. Domänstyrelsen har mot sistnämnda
stadgande anmärkt, att det torde få anses skäligt, att åt skogsförvaltningen
inrymdes befogenhet att förelägga arrendatorn att utföra de reparationsarbeten,
för vilka han enligt kontraktet hade att svara, enär svårigheter
i annat fall torde uppstå att få arrendatorerna att fullgöra dem
åvilande underhållsskyldighet. Departementschefen har tillstyrkt paragrafens
nu föreslagna lydelse med hänsyn till det sätt, varpå frågan örn
arrendatorns hävde- och underhållsskyldighet enligt 40 § ordnats. Enligt
sistnämnda paragraf går arrendatorns skyldighet i regel ut på egendomens
bibehållande i det skick, vari den befann sig vid tillträdet. När
arrendatorns skyldighet att bota brister är beroende av egendomens skick
vid tillträdet, lärer metoden med föreläggande icke kunna användas.
Beträffande kronan tillhöriga nödiga byggnader skall emellertid arrendatorn,
oberoende av byggnadernas skick vid tillträdet, avhjälpa sådana
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
brister, som föranleda blott mindre reparationer. I detta fall synes alltså
intet hinder förefinnas mot användande av föreläggande. Vid sådant
förhållande och då en ringa brist ofta kan förorsaka, att den därmed behäftade
byggnaden avsevärt försämras, t. ex. tager röta av insipprande
väta, anser sig utskottet böra tillstyrka, att skogsförvaltningen tillerkändes
den av domänstyrelsen påyrkade befogenheten. Utskottet föreslår
därför sådan ändring av 43 §, att föreläggande, som där avses, icke må
meddelas i annan män än beträffande avhjälpande av sådana brister å
kronan tillhöriga nödiga byggnader, som föranleda blott mindre reparationer.
Vad slutligen angår de organisatoriska förändringar, som på grund av
domänverkets övertagande av länsstyrelsernas bestyr med utarrenderingen
av jordbruksdomänerna eller av andra anledningar erfordras, har utskottet
icke i detta sammanhang ingått i prövning av vad härutinnan anförts,
eftersom förslag i ämnet icke framlagts i nu förevarande proposition.
(Jfr prop. nr 148.)
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, med förklaring att ifrågavarande
proposition icke kunnat i oförändrat skick antagas,
måtte för sin del antaga följande
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Förslag
till
förordning angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.
Härigenom förordnas som följer:
1 kap. Om förordningens tillämplighetsområde och förvaltningen
i allmänhet.
1 §•
Denna förordning avser all kronan tillhörig jordbruksegendom under
domänstyrelsens förvaltning ävensom de kronan tillhöriga fisken samt
tomt- och andra jordlägenheter, som förvaltas av domänstyrelsen.
2 §.
Den fasta egendom, som i 1 § omförmäles, skall, därest den icke på grund
av särskilda stadganden eller beslut skall disponeras på annat sätt, upplåtas
på arrende i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
13
(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Därest ej annat följer av dessa bestämmelser, skall i avseende å arrendeupplåtelsen
gälla vad i allmän lag finnes stadgat till reglerande av jordägares
och arrendators rättigheter och skyldigheter.
2 kap. Om utarrendering av jordbruksegendom.
Allmänna bestämmelser.
3 §.
Vid utarrendering av jordbruksegendom skall till egendomen hörande
skogsmark undantagas från arrendet.
4 $.
1 mom. Synes sådant vara till fördel för kronan, må flera jordbruksegendomar
upplåtas under ett arrende eller en egendom utarrenderas i
flera lotter.
Från arrendet må undantagas och särskilt för sig upplåtas, örn högre
avkomst därigenom kan påräknas, sådan del av egendomen, som utgöres av
sten- eller kalkbrott, sand-, grus-, sten- eller lertag, torvmosse eller annan
dylik lägenhet eller som eljest anses kunna med fördel användas för annat
ändamål än jordbruk.
Detsamma gälle örn kvarnverk eller vattenfall, som ej i samband med
dess skiljande från den fastighet, till vilken det hör, finnes böra ställas
under särskild förvaltning.
Vid upplåtelse i den ordning ovan sägs av sand-, grus- eller stentag skall
nödig hänsyn tagas till den rätt att å egendomens mark taga sand, grus
eller sten, som må tillkomma väghållningsskyldig.
2 mom. Finnes å egendomen torp eller lägenhet, därå självständigt jordbruk
kan bedrivas, bör torpet eller lägenheten utarrenderas särskilt för
sig, där sådant kan ske utan men för huvudgårdens jordbruk.
5 §.
Finnes vid utarrendering av jordbruksegendom till denna hörande steneller
kalkbrott, sand-, grus-, sten- eller lertag, torvmosse eller annan dylik
lägenhet icke böra undantagas från arrendet, må, där så prövas lämpligt,
åt arrendatorn eller annan upplåtas rättighet att till avsalu begagna lägenheten
i den omfattning samt mot den avgift och de villkor i övrigt, som
domänstyrelsen bestämmer. Sker upplåtelsen till annan än arrendatorn,
skall förbehåll göras för den husbehovsrätt, som må tillkomma denne. Då
upplåtelsen avser sand-, grus- eller stentag, skall vad i 4 § 1 mom. fjärde
stycket finnes för där avsett fall föreskrivet äga tillämpning.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
(Kungl. Mårds förslag.) (Utskottets förslag.)
6 §.
Rättighet att jaga å jordbruksegendoms ägor må, där med hänsyn till
jaktvården eller av andra skäl sådant anses lämpligt, vid egendomens utarrendering
helt eller delvis undantagas och upplåtas särskilt för sig.
Likaledes må fiske, som hör till jordbruksegendom, där så är för kronan
fördelaktigt, jämte för fiskets bedrivande nödigt utrymme å land undantagas
från arrendet och upplåtas särskilt för sig.
7 §.
Arrende av jordbruksegendom skall i allmänhet omfatta minst femton
och högst tjugo år; dock må, i avbidan på fullbordande av skifte, större
dikningsföretag, vattenavledning eller invallning, så ock i händelse under
närmast följande åren annat förhållande antages inträda, som väsentligen
inverkar på egendomens arrendevärde, ävensom därest egendomen är avsedd
att försäljas, utarrendering ske på kortare tid än femton år.
Anses större odlingsföretag böra utföras å en jordbruksegendom, ankommer
det på Kungl. Maj:t att efter framställning av domänstyrelsen förordna,
att egendomen må upplåtas på arrende för längre tid än tjugo år*
dock ej över trettio år, med skyldighet för arrendatorn att under arrendetiden
verkställa de nödiga befunna odlingarna.
8 §.
1 mom. Då utarrendering av jordbruksegendom förestår, skall företagas
arrendeuppskattning, därvid skall upprättas beskrivning över egendomen
ävensom uppgöras förslag till sättet för dess utarrendering samt till den
arrendeavgift och de villkor i övrigt, emot vilka densamma bör upplåtas.
Sådan uppskattning verkställes efter domänstyrelsens förordnande av en
nämnd, bestående av vederbörande domänintendent såsom ordförande samt
två uppskattningsmän. Dessa, jämte lika antal suppleanter, utses länsvis
för länet i dess helhet eller visst av domänstyrelsen bestämt område
därav för en tid av fyra år, den ene av landstinget och den andre av hushållningssällskapets
förvaltningsutskott. Uppskattningsmännen, som
böra vara allmänt betrodda samt i lantbruks- och affärsförhållanden kunniga
och med ortens förhållanden väl förtrogna personer, skola vara valbara
till nämndemansbefattning samt icke hava uppnått sextiofem års
ålder. Stanna nämndens ledamöter i olika meningar, gäde vad de flesta
säga. Har var sin särskilda mening, gäde ordförandens.
Utarrenderas jordbruksegendom ånyo, innan fem år förflutit från förra
upplåtelsen, skall arrendeuppskattning, som i samband därmed ägde rum,
lända tid efterrättelse jämväl vid den nya utarrenderingen, såvida icke
domänstyrelsen på grund av särskilda omständigheter finner ny uppskattning
böra företagas.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
15
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2 mom. Domänstyrelsen fastställer med stöd av arrendeuppskattningem
jämte övriga tillgängliga upplysningar de villkor, under vilka utarrenderingen
bör ske.
9 *.
1 morn. Är arrendator av jordbruksegendom, som förut varit utarrenderad
för kronans räkning, på grund av kontrakt optionsberättigad,
eller bär han eljest innehaft arrende av egendomen så lång tid, att
denna tillsammans med återstående delen av arrendetiden uppgår till
fem år, och har han väl brukat egendomen, skall vid förnyad utarrendering
av egendomen arrendet på de fastställda arrendevillkoren hembjudas
honom eller, i händelse han avlidit, hans änka och barn. I senare fallet
skall, därest arrendatorn efterlämnat både änka och barn eller flera barn,,
dessa föreläggas att, örn de vilja gemensamt behålla arrendet, till handhavande
för deras räkning av egendomens skötsel anmäla lämplig person.
2 mom. Har under de sista fem arrendeåren arrendet övergått å arrendatorns
dödsbodelägare eller överlåtits å hans barn eller måg, äger vid
ny utarrendering sådan innehavare av arrendet för åtnjutande av optionsrätt
räkna sig till godo den tid, varunder företrädaren varit i besittning av
arrendet.
3 mom. Har arrenderätten övertagits av arrendatorns löftesmän för arrendet
eller övergått till arrendatorns konkursbo eller blivit av konkursförvaltningen
försåld, må, därest arrendatorn uppfyllt de för optionsrätts
åtnjutande föreskrivna villkor, den nye innehavaren av arrendet äga optionsrätt
vid egendomens förnyade utarrendering, oaktat han då icke innehaft
arrendet så lång tid, att denna tillsammans med återstående delen
av arrendetiden uppgår till fem år. Arrendatorns löftesmän och konkursbo
skola, därest de vilja behålla arrendet, till handhavande av egendomens
skötsel anmäla lämplig person.
4 mom. Göres ej inom en månad efter erhållen del av gjort hembud
anmälan till domänstyrelsen, att hembudet godtages, anses optionsrätten
förfallen. Detsamma gälle ock, där, enligt vad i 1 och 3 mom. stadgas,
viss person skall anmälas såsom handhavare av arrendet och sådan anmälan
underlåtes inom tid, som domänstyrelsen bestämmer.
5 mom. Den arrendatorn eller annan enligt vad ovan sägs tillerkända
optionsrätten må icke omfatta arrende av egendomen tillydande torp eller
lägenhet, som enligt bestämmelsen i 4 <§> 2 mom. kan komma att utarrenderas
särskilt för sig. Finnes eljest jordbruksegendom vid förnyad
utarrendering böra upplåtas i flera lotter, må arrendatorn medgivas optionsrätt
till endast en av dessa lotter. Arrendatorn äger bestämma, vilken
av de olika lotterna han vill fortfara att bruka. Kommer efter arrendetidens
utgång jordbruksegendom i sin helhet eller till någon del icke
vidare att utarrenderas eller skall jordbruksegendom eller dol därav upp
-
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
låtas under ett arrende nied annan egendom, äger arrendatorn icke på den
honom eljest tillkommande optionsrätt grunda någon rätt till ersättning.
Örn vad sålunda stadgats skall förbehåll intagas i arrendekontraktet.
10 §.
1 mom. Äger optionsrätt icke rum eller har den förfallit, skall arrendet
mot de fastställda arrendevillkoren efter ty domänstyrelsen finner lämpligt
utbjudas antingen under hand eller ock å offentlig auktion.
2 mom. Anbud under hand skall vara skriftligen avfattat, försett med
intyg av två personer angående anbudsgivarens egenhändiga underskrift,
och förseglat.
Det skall ingivas till domänintendenten.
Det ankommer på domänstyrelsen att pröva avgivna anbud. Sådan prövning
må ej ske, förrän minst fjorton dagar förflutit från det arrendet blivit
genom kungörelse i tidning utbjudet. Anbud understigande det åsätta arrendevärdet
må ej antagas. Inkomma två eller flera anbud, vilka minst
uppgå till den fastställda arrendeavgiften, skall det högsta antagas, därest
nnbudsgivaren icke på grund av särskilda omständigheter finnes olämplig
såsom kronoarrendator, under förutsättning, där för arrendet skall ställas
säkerhet, att sådan säkerhet blivit ställd. Äro två eller flera anbud lika
höga, skall dem, som avgivit dessa anbud, beredas tillfälle att inkomma
med nya anbud. Kan ej heller sålunda ett högsta anbud erhållas, skall
företrädet mellan dem, som bjudit högst, avgöras efter omprövning av deras
allmänna lämplighet. Äro de lika lämpliga, må företrädet avgöras genom
lottning.
Erhålles icke antagligt anbud, bör efter domänstyrelsens bestämmande
arrendet utbjudas antingen ånyo under hand eller ock å offentlig auktion.
Erhålles ej heller på detta sätt antagligt anbud, äger domänstyrelsen efter
omständigheterna bestämma örn egendomens skötsel.
3 mom. Skall arrendet utbjudas å offentlig auktion, skall sådan förrättas
av domänintendenten å plats och tid, som domänstyrelsen bestämmer.
Skriftliga anbud må icke mottagas av auktionsförrättaren.
Angående antagande av å auktionen avgivet bud skall i tillämpliga delar
gälla vad här ovan stadgats beträffande antagande av anbud under hand.
Erhålles å auktionen icke antagligt anbud, bör efter domänstyrelsens bestämmande
arrendet utbjudas antingen å ny auktion eller under hand.
Erhålles ej heller på detta sätt antagligt anbud, äger domänstyrelsen efter
omständigheterna bestämma örn egendomens skötsel.
i mom. Ej må någon klaga däröver att hans anbud icke antagits.
5 mom. Ilar jordbruksegendom, då den första gången skall utarrenderas
för kronans räkning, förut varit utarrenderad, och har arrendatorn innehaft
arrendet minst fem år, äger domänstyrelsen, örn anledning därtill
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
17
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
anses föreligga, utarrendera egendomen på de fastställda arrendevillkoren
till den förre arrendatorn utan iakttagande av här ovan upptagna bestämmelser.
Vad sålunda sagts skall äga motsvarande tillämpning, då torp
eller lägenhet, varom förmäles i 4 § 2 morn., skall utarrenderas särskilt
för sig första gången.
11 §.
1 mom. Uppgår arrendeavgiften till minst sexhundra kronor, skall såsom
säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren för en tid av minst fem
år, därest arrendet skall fortfara så länge, och högst åtta år vara ställd
borgen av två eller flera personer, vilka borga en för alla och alla för en
såsom för egen skuld till dess full betalning skett och vilkas vederhäftighet
är styrkt av länsstyrelsen eller domaren.
Arrendator, som sådant föredrager, må dock antingen, jämte ställande av
borgen för arrendevillkoren i övrigt, såsom säkerhet för arrendeavgiftens
erläggande avlämna obligationer eller andra säkerhetshandlingar, enligt
domänstyrelsens avgörande innefattande fullgod säkerhet för två års arrendeavgift,
eller ock i stället för borgen för uppfyllandet av arrendevillkoren
i deras helhet nedsätta obligationer eller andra säkerhetshandlingar,
innefattande enahanda säkerhet för tre års arrendeavgift.
Minst ett år före utgången av den tid, för vilken borgen blivit ställd,
skall avlämnas ny borgen, som kan av domänstyrelsen godkännas. Bestämmelse
därom skall intagas i arrendekontraktet.
2 mom. Understiger arrendeavgiften sexhundra kronor, ankommer det
på domänstyrelsens avgörande, örn säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren
skall ställas eller icke.
3 mom. Då anbud göres på arrende, vid vilket säkerhet skall ställas,
eller medgivande begäres till dylikt arrendes överlåtande eller övertagande,
ävensom vid anmälan örn begagnade av optionsrätt till sådant arrende
skall, såvida avseende skall fästas därvid, avlämnas erforderlig säkerhet.
4 mom. Menighet vare från ställande av säkerhet fri.
12 §.
1 mom. Arrendeavgiften skall vara utsatt till hälften i penningar och
till hälften i en eller flera av de persedlar, som upptagas i länets markegångstaxa,
att lösas med penningar efter senast fastställda pris enligt litt.
A i markegångstaxan.
2 mom. Arrendeavgiften skall för varje arrendeår erläggas på sätt domänstyrelsen
bestämmer under uppbördstermin från och med den 1 till
och med den 14 mars det kalenderår, då arrendeåret utlöper.
Bihang till riksdagens protokoll 193i. 10 sami. Nr 76. 2
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
13 $.
1 mom. Befinnes vid arrendevillkorens fastställande nybyggnad erforderlig,
skall arrendatorn i arrendekontraktet åläggas verkställa arbetet. I
kontraktet skola för sådant fall intagas noggranna bestämmelser med avseende
å det föreskrivna arbetet, varjämte skall angivas den tidpunkt, då
arbetet skall vara utfört. För arbetet skall arrendatorn erhålla ersättning
med visst i kontraktet angivet belopp. Ersättningen skall efter domänstyrelsens
bestämmande gottgöras arrendatorn kontant eller genom avkortning
å arrendeavgiften antingen sedan arbetet blivit av domänintendenten
avsynat och godkänt eller ock i mån av arbetets utförande.
Då domänstyrelsen därtill finner anledning, må styrelsen träffa avtal
med annan än arrendatorn örn utförande av arbete, som i första stycket
sägs.
Underlåter arrendatorn utföra i kontraktet föreskrivet nybyggnadsarbete,
äger domänstyrelsen ombesörja arbetets utförande med skyldighet
för arrendatorn att, därest kostnaden överstiger vad i kontraktet bestämts,
ersätta kronan det överstigande beloppet. Förbehåll härom skall intagas
i arrendekontraktet.
2 mom. Vill arrendatorn, utan att sådant blivit honom genom arrendekontraktet
ålagt, uppföra ny byggnad, gore med uppgift örn byggnadens
beskaffenhet och den beräknade kostnaden anmälan därom hos domänstyrelsen.
Efter verkställd utredning må domänstyrelsen bestämma, örn
byggnaden skall uppföras, därvid tillika, under hänsynstagande till den
nytta arrendatorn har av byggnaden, skall bestämmas den honom därför
tillkommande ersättningen, vilken skall gottgöras honom på sätt i 1 mom.
sägs.
3 mom. Har arrendatorn uppfört större eller dyrbarare byggnad än
som föreskrivits, må densamma likväl kunna godkännas under förutsättning,
att den avlämnas i fullgott skick samt det befinnes, att dess framtida
underhåll icke medför större kostnad än att egendomen med hänsyn till
sin avkastningsförmåga skäligen kan därför svara.
4 mom. Har arrendatorn å egendomen uppfört byggnad, som ej blivit
honom ålagd och till vars uppförande han icke erhållit tillstånd, och gör
han framställning örn ersättning för dylik byggnad, må domänstyrelsen
tillerkänna honom sådan ersättning vid avträdet av egendomen, dock endast
under förutsättning att genom byggnadens uppförande egendomens
arrendevärde ökats i sådan grad, att vad i ersättning utgives jämte ränta
därå varder kronan gottgjort.
14 $.
1 mom. Arrendatorn skall tillförbindas ombesörja, att egendomens
samtliga kronan tillhöriga åbyggnader varda för kronans räkning brand
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
19
(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
försäkrade till belopp, som det tillkommer domänintendenten att bestämma;
ägande domänstyrelsen meddela föreskrift såväl örn den anstalt, i
vilken försäkringen må sökas, som ock, då anledning därtill förekommer,
örn brandförsäkringsbeloppet. Arrendatorn skall ock åläggas att utan avdrag
å arrendeavgiften gälda kostnaderna för försäkringen samt hålla
föreskriven brandredskap. Vid brandskada skall brandskadeersättningen
uppbäras av domänstyrelsen.
2 mom. Har arrendatorn erlagt brandförsäkringsavgift på en gång för
tid, som överskjuter hans arrendetid, må domänstyrelsen bevilja honom
ersättning för så stor del av avgiften, som belöper å den tid brandförsäkringen
är gällande utöver hans arrendetid, i den mån avgiften icke återgäldas
genom utdelning från brandförsäkringsanstalten. Sådan ersättning
må ej beviljas, med mindre möjlighet finnes att tillförbinda ny arrendator
att gottgöra kronan utgiften.
15 §.
Varder genom vådeld eller annorledes byggnad förstörd eller så skadad,
att nybyggnad erfordras, skall det tillkomma domänstyrelsen att bestämma,
örn och i vilken omfattning nybyggnad skall äga rum. Beslutar domänstyrelsen,
att nybyggnad skall äga rum, ankommer det på styrelsen
att utan oskäligt dröjsmål låta utföra nybyggnaden. Finner domänstyrelsen
nybyggnad icke böra verkställas eller att mindre byggnad än
den förstörda bör uppföras, må styrelsen nedsätta arrendeavgiften med
belopp, som styrelsen prövar skäligt. Förbehåll därom, att domänstyrelsen
skall äga bestämma, örn eller i vilken omfattning nybyggnad skall äga
rum, skall intagas i arrendekontraktet.
16 §.
Befinnes vid arrendevillkorens fastställande hägnad erforderlig inom
det arrenderade området eller mellan detta och till egendomen hörande
skogsmark, skall arrendatorn åläggas hålla sådan hägnad i den omfattning,
som genom arrendekontraktet bestämmes.
17 §.
Arrendatorn skall tillförbindas att städse i fullgott stånd underhålla vid
egendomen befintliga byggnader och dess övriga tillhörigheter oavsett deras
skick vid tillträdet ävensom att enligt de närmare föreskrifter, som genom
arrendekontraktet må vara meddelade, väl hävda och i god växtkraft
hålla egendomens åker och äng.
Det ersättningsbelopp för brister i byggnad, hägnad m. m., som avträdaren
enligt syn kan kännas skyldig utgiva, skall tillträdaren berättigas
uppbära av domänstyrelsen i den mån det visas, att han avhjälpt bristerna.
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
18 §.
1 mom. Arrendatorn skall åläggas att, därest icke med tillträdaren annat
överenskommes, året före egendomens avträdande därå verkställa trädesbruk
samt höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd i enlighet med tilllämpad
växtföljd eller särskilda i kontraktet härutinnan meddelade bestämmelser.
2 mom. Arrendatorn skall ock åläggas att, såvida icke sådant förhindras
av omständigheter, till vilka han icke varit vållande, vid egendomens avträdande
utan ersättning tillhandahålla tillträdaren stråfoder till viss
myckenhet, som skall bestämmas i arrendekontraktet. Den jordägaren enligt
lag tillkommande lösningsrätt till stråfoder i övrigt, som vid arrendators
avflyttning finnes kvar, skall utövas av tillträdaren.
19 §.
I arrendekontraktet skall intagas förbehåll därom, att arrendatorn är
pliktig mottaga den ersättning för vid täckdikning använda tegelrör, som
enligt lag må tillkomma honom, genom avkortning å ett eller flera års
arrendeavgift.
20 $.
1 mom. Arrendekontraktet skall innehålla bestämmelse därom, att,
därest arrendatorn vill för egendomen eller viss del därav i väsentlig mån
förändra sättet för jordens torrläggning eller önskar anlägga ängsvattning,
sådant endast må ske efter av sakkunnig person uppgjord plan, som
av domänstyrelsen godkännes. Har egendomen genom företaget tillskyndats
synnerlig fördel, må domänstyrelsen, därest arrendatorn under sin
arrendetid ej kunnat tillgodogöra sig en kostnaden motsvarande inkomst,
tillerkänna arrendatorn skälig gottgörelse.
2 mom. Har arrendatorn under sin arrendetid fått vidkännas kostnad
för byggandet av väg i enlighet med vad i lagen örn enskilda vägar stadgas,
må, då egendomen avträdes, domänstyrelsen tillerkänna honom ersättning
för vad han sålunda utgivit efter avdrag dock för en tjugondei
för varje helt år, varunder han dragit nytta av vägen.
21 §.
Hör till jordbruksegendom andel i härads- eller sockenallmänning eller
rätt till annan förmån utom egendomens område, komme den arrendatorn
tillgodo, där ej för visst fall undantag finnes böra göras.
22 §.
Ligger jordbruksegendom i sin helhet eller till någon del i samfällighet
med enskild egendom, när arrendet tager sin början, må arrendatorn berättigas
att å samfällda området ävensom, sedan samfälligheten upphört,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
21
(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
å det område, som därvid blivit egendomen, tillagt, begagna kronans rätt
för den arrenderade egendomens nytta, med skyldighet att iakttaga vad
för ty fall lag bjuder samt de av samfälligheten, så länge den fortfar,
härrörande förpliktelser.
Sådan rätt må dock icke tillerkännas arrendatorn, då samfälligheten
utgöres av skogsmark.
23 §.
1 mom. Arrendator av jordbruksegendom må, där så av domänstyrelsen
prövas lämpligen kunna ske, berättigas att å skogsmark, som hör till
egendomen, eller å annan närbelägen kronan tillhörig skogsmark erhålla
årlig utsyning av skog till husbehov till belopp, som angives i arrendekontraktet,
ävensom rätt att efter anvisning till husbehov taga kvarliggande
ris, toppar, grenar och annat avfall, som icke tillhör annan.
Arrendatorn må ock berättigas att, efter som domänstyrelsen finner
lämpligt, å skogsmark, som i första stycket sägs, erhålla ej mindre bete
för så många kreatur, som vinterfödas på egendomen, än även rätt till
lövtäkt i den omfattning, som bestämmes i kontraktet.
2 mom. Arrendatorn skall i arrendekontraktet åläggas att vid sådan
utsyning, som i 1 mom. omförmäles, lämna nödig hantlangning ävensom
tillförbindas att, där så fordras, medgiva forsling över den arrenderade
jorden av virke, som å kronans mark avverkats, eller användning av
erforderligt utrymme för uppläggning av dylikt virke, med rätt dock för
arrendatorn till ersättning för därav uppkommande skada.
3 mom. Finnas å kronan tillhörig skogsmark slåtterlägenheter, vilka
med fördel kunna tillgodogöras för närbelägen jordbruksegendom, eller
förekomma därå eljest förmåner, som utan olägenhet för skogsvården
kunna nyttiggöras, må desamma kunna upplåtas åt arrendatorn av sådan
egendom.
24 $.
Arrendatorn skall tillförbindas att bebo den arrenderade egendomen,
domänstyrelsen dock obetaget att för visst fall medgiva undantag härifrån.
25 $.
1 mom. Där arrendeavtalet avser tid ej understigande femton år, skall
i arrendekontraktet intagas förbehåll därom, att rätt att sätta annan i
sitt ställe enligt vad i 2 kap. 8 § lagen örn nyttjanderätt till fast egendom
sägs icke tillkommer arrendatorn.
2 mom. Dödsbodelägare efter arrendator, vilka icke begagnat sig av
dem enligt lag tillkommande hembudsrätt, så ock arrendatorns konkursborgenärer,
där de ej uppsagt arrendeavtalet, skola vara berättigade att
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
för återstående arrendetiden överlåta arrendet på viss person, som av domänstyrelsen
godkännes, under villkor att anmälan örn överlåtelsen göres
av dödsbodelägarna inom tre månader efter hembudstidens utgång och
av konkursborgenärerna inom två månader efter den för bevakning av
fordringar i konkursen utsatta tiden.
Har arrendator försatts i konkurs och hava borgenärerna uppsagt avtalet,
äge arrendatorns löftesmän för arrendet, såvitt de nödgats utgiva
något på grund av sin borgen, övertaga arrendet och förfoga över detsamma
på sätt nyss sagts; gore dock anmälan därom inom en månad efter
den dag, då borgenärernas uppsägelse skedde.
Vilja arrendators dödsbodelägare, konkursborgenärer eller löftesmän
för gemensam räkning övertaga arrendet, skola de vara pliktiga att inom
viss av domänstyrelsen förelagd tid till handhavande för deras räkning
av egendomens skötsel anmäla lämplig person. Gitta de ej det, varde, där
fråga är örn dödsbodelägare och konkursborgenärer, arrendet uppsagt,
och må beträffande löftesmän arrendet ej å dem överlåtas. Förbehåll
örn uppsägningsrätt i detta fall mot dödsbodelägare skall intagas i arrendekontraktet.
26 §.
1 mom. Arrendatorn skall tillförbindas att ej utan domänstyrelsens
medgivande borttaga å egendomen befintliga torp eller anlägga nya sådana
samt att ej heller utan domänstyrelsens medgivande ålägga egendomens
torpare avgäld eller besvär utöver vad som vid egendomens utarrendering
bestämts.
Arrendatorn skall ock åläggas att angående villkoren för upplåtelser
till torpare med dem upprätta skriftligt kontrakt, som inom en månad
från kontraktets dagtecknande skall i avskrift insändas till domänintendenten.
1 kontrakten såväl mellan kronan och arrendatorn som mellan arrendatorn
och torparen skall intagas erinran därom, att vad lagen örn nyttjanderätt
till fast egendom innehåller angående förverkande och uppsägning
av arrende äger tillämpning jämväl å rättsförhållandet mellan arrendator
och torpare.
2 mom. Finnes å jordbruksegendom lägenhet, varå innehavaren bebor
honom själv tillhöriga byggnader, skola i arrendekontraktet intagas bestämmelser
till tryggande av lägenhetens bibehållande till arrendeperiodens
slut, i den mån sådant kan ske utan men för egendomen, varjämte
arrendatorn skall tillförbindas att icke utan domänstyrelsens medgivande
ålägga lägenhetsinnehavaren avgäld eller besvär utöver vad vid egendomens
utarrendering bestämts.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
23
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
27 §.
Till utrönande, huru utarrenderad jordbruksegendom skötes och arrendevillkoren
av arrendatorn fullgöras, skall egendomen vart femte år eller,
där så prövas nödigt, oftare besiktigas av domänintendenten.
Varder vid sådan besiktning brist konstaterad, som bör avhjälpas av
arrendatorn, skall denne föreläggas att hava utfört arbetet inom viss tid.
Underlåter arrendatorn att ställa sig föreläggandet till efterrättelse,
äger domänstyrelsen, där styrelsen anser så nödigt, ombesörja bristens
avhjälpande med skyldighet för arrendatorn att ersätta kronan kostnaden
för arbetets utförande. Förbehåll härom skall intagas i arrendekontraktet.
28 §.
Beträffande av- och tillträdessyner skola i arrendekontrakten intagas
sådana förbehåll, att samma syn i regel kommer att gälla såsom avträdessyn
för avträdande arrendator och tillträdessyn för den tillträdande, varjämte
skall stadgas, att kostnaderna för dylika syner skola gäldas utav avoch
tillträdaren till hälften vardera.
Domänintendenten tillkommer att ifråga örn utseende av synemän iakttaga
kronans rätt.
29 §.
Domänstyrelsen äger uppdraga åt domänintendenten att pröva ansökning
av arrendator örn undantag från i lag stadgat förbud för honom att
från egendomen föra stråfoder och gödsel.
30 §.
Är jordbruksegendom belägen i län, där domänintendent icke finnes anställd,
äger domänstyrelsen uppdraga åt jägmästare eller annan lämplig
person att i avseende å utarrenderingen av egendomen och med arrendet
sammanhängande förhållanden utöva de åligganden och befogenheter, som
enligt bestämmelserna här ovan tillkomma domänintendent.
Det samma gällö även beträffande annan jordbruksegendom, därest på
sådant sätt besparing i kostnaden för förvaltningen kan vinnas.
31 §.
Skall jordbruksegendom utarrenderas på kortare tid än femton år, må
utarrenderingen ske i den ordning, domänstyrelsen i varje fall bestämmer;
och vare vid fastställandet av arrendevillkoren domänstyrelsen ej bunden
av bestämmelserna här ovan i detta kapitel och ej heller av stadgandena
i allmän lag, i den mån avvikelse från dem må göras.
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
(Kungl. Majus förslag.) (Utskottets förslag.)
Särskilda bestämmelser örn utarrendering av vissa å kronoskogar belägna Jordbruksegendomar
(skogsjordbruk).
32 §.
I avseende å utarrendering av sådana å kronoparker eller andra kronoskogar
belägna, av domänstyrelsen förvaltade jordbruksegendomar, som
prövas erforderliga för skötseln av skogarna (skogsjordbruk), skola bestämmelserna
i 33—45 §§ lända till efterrättelse.
33 §.
De åligganden och befogenheter, som i avseende å utarrendering av
jordbruksegendom och med arrendet sammanhängande förhållanden tillkomma
domänstyrelsen, må efter Kungl. Maj:ts bestämmande utövas av
överjägmästaren eller annan domänstyrelsen underställd tjänsteman, dock
med den inskränkning, som följer av stadgandet i 34 § angående bestämmandet
i vissa fall av kortare arrendetid än femton år, samt med iakttagande
att frågor örn utförande av byggnadsarbeten och örn ersättning åt
arrendatorn i anledning av arrendet alltid skola avgöras av domänstyrelsen.
Domänstyrelsen må uppdraga åt jägmästaren att pröva ansökning av
arrendatorn örn undantag från i lag stadgat förbud för honom att från
egendomen föra stråfoder och gödsel.
34 §.
Upplåtelse, som i 32 § avses, skall, då arrendet omfattar, såvitt angår
de delar av riket, där lagen örn arrende av viss jord å landet i Norrland
och vissa delar av Svealand äger tillämpning, minst fyra hektar inrösningsjord
och, såvitt angår övriga delar av riket, odlad jord till en vidd
av minst fyra hektar, ske för minst femton och högst tjugo år. Då särskilda
omständigheter föranleda därtill, må domänstyrelsen bestämma,
att upplåtelsen skall ske för kortare tid än femton år. Såsom sådana
omständigheter skall särskilt anses, förutom förhållanden, som omförmälas
i 7 § första stycket, att optionsberättigad arrendator, med hänsyn
till ålder, hälsotillstånd eller dylikt eller på grund därav att han ingått
eller har för avsikt att inga avtal örn köp eller arrende av annan fastighet,
förklarar sig vilja avsluta arrendeavtal på kortare tid än femton år, eller
att med hänsyn till kronans skogsbruk det för kronan är av synnerlig
vikt, att utarrenderingen sker för kortare tid. Arrendeavtal, som varit
gällande i femton år, må förlängas även för kortare tid.
Omfattar arrendet mindre ägovidd än vad i första stycket sägs, må upplåtelsen
ske för tid, som i varje fall finnes lämpligast.
Är arrendeavtalet gällande för längre tid än fem år, äge arrendatorn
uppsäga arrendet till upphörande med utgången av femte arrendeåret;
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
25
(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
uppsäge dock avtalet senast sex månader därförinnan eller vare sin rätt
därtill förlustig. Enahanda rätt tillkomme arrendatorn vid utgången av
vart femte år därefter.
35 §.
Arrendeuppskattning, då sådan enligt 8 § 1 mom. skall äga rum, skall
verkställas av vederbörande jägmästare.
Optionsberättigad arrendator, som icke åtnöjes med de fastställda arrendevillkoren,
må bos domänstyrelsen påkalla ny arrendeuppskattning. Kan
genom domänstyrelsens försorg uppgörelse örn arrendevillkoren icke träffas
med arrendatorn, skall efter domänstyrelsens förordnande sådan uppskattning
verkställas av en uppskattningsnämnd, bestående av jägmästaren
eller annan, som domänstyrelsen utser, såsom ordförande och två uppskattningsmän,
varom förmäles i 8 § 1 mom. Stanna nämndens ledamöter
i olika mening, gälle vad de flesta säga. Har var sin särskilda mening,
gälle ordförandens.
36 $.
Äger optionsrätt icke rum eller bar den förfallit, skola åtgärder vidtagas
för skogsjordbrukets utarrendering till lämplig person. Kan skogsjordbruket
ej utarrenderas på de fastställda arrendevillkoren, skall, i fall
utarrenderingen på grund av förordnande, som i 33 § sägs, skall verkställas
av domänstyrelsen underställd tjänsteman, frågan örn skogsjordbrukets
skötsel hänskjutas till domänstyrelsen.
37 $.
Arrendeavgiften skall utsättas i penningar eller i en eller flera av de
persedlar, som upptagas i länets markegångstaxa, att lösas med penningar
på sätt i 12 § 1 mom. sägs samt skall vara till beloppet bestämd; dock
utgör vad sist stadgats ej binder för att arrendatorn i arrendekontraktet
tillförbindes att gälda avgifter för brandförsäkring av skogsjordbrukets
åbyggnader. Arrendeavgiften skall erläggas till jägmästaren å tid, som i
kontraktet bestämmes.
38 §.
Kronan åligge att tillhandahålla arrendatorn för jordbruket nödiga
byggnader och att å dessa byggnader verkställa de för deras bibehållande
i brukbart skick erforderliga reparationer, som ej äro av allenast mindre
omfattning och som icke föranletts av arrendatorns vållande. Med reparation
av mindre omfattning förstås avhjälpande av smärre brister å golv,
vägg- och takbeklädnad, fönster, dörrar, trappor, eldstäder, murar och
fast inredning ävensom andra åtgärder, vilka äro att anse såsom tillfällig
lagning. Finnas å skogsjordbruk, som skall utarrenderas, byggnader, som
tillböra arrendatorn, vare, i den mån egendomens behov av nödiga bygg
-
26
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
nador därigenom är tillgodosett, kronan fri från ovan angivna skyldighet.
I arrendekontraktet skall intagas bestämmelse örn vilka byggnader
kronans byggnadsskyldighet omfattar.
Anses av särskild anledning skogsjordbruk böra utarrenderas i obebyggt
skick, må sådant kunna ske.
39 §.
Den enligt 14 § 1 mom. domänintendenten tillkommande befogenheten
att bestämma det belopp, vartill kronans byggnader skola vara brandförsäkrade,
skall utövas av jägmästaren.
40 §.
Arrendatorn skall tillförbindas att väl hävda den arrenderade jorden,
att avhjälpa sådana brister å kronan tillhöriga nödiga byggnader, som
föranleda blott mindre reparationer, samt att vårda och underhålla skogsjordbrukets
övriga tillbörigbeter, så att icke något under arrendetiden
försämras. Arrendatorn äger dock till botande av brandskada, som utan
bans vållande timat å byggnad, av kronan undfå skälig gottgörelse för
kostnaden. Eftersätter arrendatorn vad sålunda åligger honom, ersätte
ban kronan, när egendomen avträdes. Finnes arrendatorn då hava på
egen bekostnad avhjälpt brist, som befanns vid tillträdet, njute ban därför
gottgörelse av kronan.
Rätt att uppbära ersättningsbelopp, varom förmäles i 17 § andra stycket,
tillkommer icke arrendatorn.
41 §.
Förbehåll, som avses i 19 §, må icke intagas i arrendekontraktet.
42 §.
Arrendatorn må icke förbjudas att för husbehov nyttja fiske, som bör
till den arrenderade jorden, i vidare mån än såvitt angår visst fiskevatten,
där kronan låtit vidtaga särskilda åtgärder till fiskets förbätt
-
rande, eller kräftfångst.
43 §.
Besiktning, som i 27 § sägs, skall
hållas av jägmästaren. Vid sådan
besiktning må föreläggande i enlighet
med andra stycket av nämnda
paragraf icke meddelas.
43 §.
Besiktning, som i 27 § sägs, skall
hållas av jägmästaren. Vid sådan
besiktning må föreläggande i enlighet
med andra stycket av nämnda
paragraf icke meddelas i annan
mån än beträffande avhjälpande
av sådana brister å kronan
tillhöriga nödiga byggnader, som
föranleda blott mindre reparationer.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.
27
(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
44 §.
I fråga om utseende av synemän till verkställande av av- och tillträdessyner
tillkommer det jägmästaren att iakttaga kronans rätt.
45 §.
Vad i 31 § finnes stadgat i avseende å utarrendering av jordbruksegendom
på kortare tid än femton år skall icke äga tillämpning vid utarrendering
av skogsjordbruk på kortare tid än femton år. Är den kortare
arrendetiden föranledd därav, att skogsjordbruket är avsett att försäljas,
äger dock domänstyrelsen förordna, att vid utarrenderingen undantag må
göras från de bestämmelser, som eljest skolat tillämpas.
3 kap. Om utarrendering för annat ändamål än jordbruk.
46 §.
Utarrendering av lägenhet för annat ändamål än jordbruk må, med iakttagande
av stadgandet i 2 kap. 57 § fjärde stycket lagen örn nyttjanderätt
till fast egendom, ske i den ordning och under de villkor, som för varje
fall prövas lämpliga.
4 kap. Om tillämpningsföreskrifter.
47 §.
Kungl. Majit äger meddela de närmare föreskrifter, som kunna finnas
erforderliga för tillämpningen av bär ovan angivna grunder.
Övergångsbestämmelser.
Denna förordning skall, under iakttagande av vad nedan stadgas, lända
till efterrättelse från och med den 1 januari 1935.
1) Finnes erforderligt, att överflyttandet till domänstyrelsen och domänintendenterna
av länsstyrelsernas befattning med kronans utarrenderade
jordbruksdomäner tager sin början före den 1 januari 1935 eller
avslutas efter sagda dag, må Kungl. Majit därom förordna.
2) Har i avseende å utarrendering av jordbruksegendom före den 1 januari
1935 utarbetats vederbörligt förslag eller eljest vidtagits mera ingående
förarbeten, må även efter nämnda dag därförinnan gällande bestämmelser
eller tillämpad ordning kunna vid utarrenderingen följas, med
iakttagande likväl att länsstyrelserna ej vidare skola hava någon befattning
med utarrenderingen av jordbruksdomäner na.
28
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
3) Förordningen skall icke verka rubbning i de bestämmelser, vilka vid
dess ikraftträdande äga tillämplighet beträffande därförinnan tillkomna
arrendeförhållanden, i vidare mån än som föranledes dels av det i 12 §
2 mom. intagna stadgandet angående arrendeavgiftens erläggande och
dels därav, att länsstyrelsernas befattning med kronans utarrenderade
jordbruksdomäner skall upphöra.
4) Där på grund av bestämmelser i arrendekontrakt eller författning
förvaltningsåtgärd beträffande arrendeförhållanden, som nyss sagts, ankommer
på länsstyrelse, skall motsvarande befogenhet i stället utövas
av domänstyrelsen eller efter dess förordnande av domänintendent.
5) Är arrendator enligt vid förordningens ikraftträdande gällande arrendekontrakt
berättigad till ersättning för arbete med trädesbruk, höstplöjning,
gräs-, frö- och höstsädessådd eller för utsäde, ankommer det på
domänstyrelsen att vid arrendetidens utgång i enlighet med vad i arrendekontraktet
finnes bestämt gälda arrendatorn sådan ersättning.
Stockholm den 11 maj 1934.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
tran lörsta kammaren: herrar Sederholm, August Nilsson, Carl Eriksson. Gabrielsson,
Granath, Tjällgren, Bengtsson och Elof Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Uddenberg,
Gustafson i Kasenberg, Andersson i Löbbo, Carlström, Björk i Tryde och Gustafson i Vimmerby.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
29
Reservation
av herrar Sederholm, Bengtsson, August Nilsson och Hedlund i Häste,
som ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:
Utskottet--— den tillträdande arrendatorn.
I 18 § 1 mom. av utredningsmännens förslag har upptagits ett stadgande
av innehåll, att arrendatorn skall åläggas att, därest icke med tillträdaren
annorledes överenskommes, året före egendomens avträdande
därå verkställa trädesbruk samt höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd
i enlighet med tillämpad växtföljd eller särskilda i kontraktet härutinnan
meddelade bestämmelser, ävensom att ny arrendator skall tillförbindas
att för dylika arbeten samt för utsädet lämna företrädaren ersättning,
vilken i händelse av tvist skall bestämmas i den ordning, som
stadgas i 2 kap. 8 § nyttjanderättslagen. Utredningsmännens förslag överensstämmer
med vad nu gäller. I Kungl. Maj:ts förslag har emellertid
stadgandet örn skyldighet för ny arrendator att ersätta företrädaren för
dylika arbeten samt för utsädet borttagits. Till undvikande av att den
arrendatorerna nu tillförsäkrade rätten till ersättning i nyssberörda hänseende
skulle trädas för när har departementschefen icke funnit annan
utväg stå till buds än att, då nu löpande arrendeperioder utgå, staten i
vart särskilt fall med domänfondens medel gäldar den avträdande arrendatorn
honom nu tillkommande ersättningsbelopp. Stadgande härom har
upptagits i punkt 5) av övergångsbestämmelserna. Departementschefen
har medgivit, att det av Kungl. Majit föreslagna förfarandet bomme att
medföra vissa kostnader för staten. Enligt utredningsmännens uppgift
skulle dessa kostnader säkerligen uppgå till högst betydande belopp. Utredningsmännen
hava därför ansett sig icke kunna förorda, att staten
åtoge sig berörda utgift. Utskottet kan för sin del icke finna, att det
nuvarande systemet är förenat med så avsevärda olägenheter att staten
bör åtaga sig betydande kostnader för övergång till ett nytt system.
Fastmer synes erfarenheten utvisa, att en avträdande arrendators skyldigheter
i fråga örn trädesbruk, höstplöjning och sådd bliva häst fullgjorda,
örn arrendatorn har rätt till ersättning för arbete och utsäde. En
ersättningsskyldighet härvidlag blir i många fall icke betungande för den
tillträdande arrendatorn därför att denne kan åberopa kvittning på grund
av husröta. Även örn det av Kungl. Majit föreslagna systemet i vissa
hänseenden kan anses vara att föredraga framför det hittills tillämpade,
hör detta enligt utskottets åsikt icke föranleda längre gående ändringar
i hittills gällande bestämmelser än att tillämpning av den nya principen
modgives i sådana fall, där det kan ske utan särskild kostnad för staten.
Blir det enligt förordningen tillåtet, att do håda systemen komma till an
-
30
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
vändning sida vid sida, bliva också möjligheterna att inhämta erfarenheter
för framtiden bäst tillgodosedda. Utskottet föreslår därför uteslutande
av punkt 5) i övergångsbestämmelserna ävensom en sådan formulering
av 18 § 1 morn., att ny arrendator må tillförbindas att för ifrågavarande
arbeten samt för utsädet lämna företrädaren ersättning, vilken
i händelse av tvist skall bestämmas i den ordning som stadgas i 2 kap.
8 § lagen örn nyttjanderätt till fast egendom. En sådan formulering av 18 §
möjliggör införande av det av Kungl. Maj:t föreslagna systemet genom att
vid egendoms övergång till ny arrendator denne väl förpliktas att utgiva
ersättning till sin företrädare men icke tillförsäkras någon rätt till ersättning
av sin efterträdare. Vad utskottet sålunda föreslagit föranleder en
mindre omformulering av 17 § samt återupptagande av 29 § i utredningsmännens
förslag, vilken paragraf ur Kungl. Maj:ts förslag uteslutits såsom
obehövlig.
I anslutning till---förevarande proposition. (Jfr prop. nr 148.)
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, med förklaring att ifrågavarande
proposition icke kunnat i oförändrat skick antagas,
måtte för sin del antaga följande
(Kungl. Majlis förslag.) (Utskottets förslag.)
17 §.
Arrendatorn skall tillförbindas
att städse i fullgott stånd underhålla
vid egendomen befintliga
byggnader och dess övriga tillhörigheter
oavsett deras skick vid
tillträdet ävensom att enligt de
närmare föreskrifter, som genom
arrendekontraktet må vara meddelade,
väl hävda och i god växtkraft
hålla egendomens åker och
äng.
Det ersättningsbelopp för brister
i byggnad, hägnad m. m., som
avträdaren enligt syn kan kännas
skyldig utgiva, skall tillträdaren
berättigas uppbära av domänstyrelsen
i den mån det visas, att han
avhjälpt bristerna.
17 §.
Arrendatorn skall tillförbindas
att städse i fullgott stånd underhålla
vid egendomen befintliga
byggnader och dess övriga tillhörigheter
oavsett deras skick vid
tillträdet ävensom att enligt de
närmare föreskrifter, som genom
arrendekontraktet må vara meddelade,
väl hävda och i god växtkraft
hålla egendomens åker och.
äng.
Det ersättningsbelopp för brister
i byggnad, hägnad m. m., som
avträdaren enligt syn kan kännas
skyldig utgiva, skall tillträdaren
berättigas uppbära på sätt som
föreskrives i 29 §, dock endast i
den mån det visas, att han avhjälpt
bristerna.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
31
(Kungl. May.ts förslag.)
18 §. ''
1 mom. Arrendatorn skall åläggas
att, därest icke med tillträdaren
annat överenskommes, året
före egendomens avträdande därå
verkställa trädesbruk samt höstplöjning,
gräs-, frö- och höstsädessådd
i enlighet med tillämpad
växtföljd eller särskilda i kontraktet
härutinnan meddelade bestämmelser.
(Utskottets förslag.)
18 §.
1 mom. Arrendatorn skall åläggas
att, därest icke med tillträdaren
annat överenskommes,
året före egendomens avträdande
därå verkställa trädesbruk samt
höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd
i enlighet med tillämpad
växtföljd eller särskilda i kontraktet
härutinnan meddelade bestämmelser.
Ny arrendator må
tillförbindas att för dylika arbeten
samt för utsädet lämna företrädaren
ersättning, vilken i händelse
av tvist skall bestämmas i
den ordning som stadgas i 2 kap.
8 § lagen örn nyttjanderätt till fast
egendom.
28 §.
Beträffande av- och tillträdessyner skola i arrendekontrakten intagas
sådana förbehåll, att samma syn i regel kommer att gälla såsom avträdessyn
för avträdande arrendator och tillträdessyn för den tillträdande, varjämte
skall stadgas, att kostnaderna för dylika syner skola gäldas utav
av- och tillträdaren till hälften vardera.
Domänintendenten tillkommer att i fråga örn utseende av synemän iakttaga
kronans rätt.
29 §.
Det ersättningsbelopp för brister
i byggnad, hägnad m. m., som
efter ty i 17 § andra stycket sägs
tillkommer tillträdaren, skall domänstyrelsen
tillhandahålla honom.
Finnes därvid tillträdaren
häfta i skuld till avträdaren för
ersättning varom förmäles i 18 §
1 morn., skall, örn avträdaren därom
hos domänstyrelsen gjort framställning,
avdrag göras för belopp
motsvarande vad avträdaren så
-
32
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
lunda kan hava att av tillträdaren
fordra.
29 §.
=
30 §.
30 §.
=
31 §.
31 §.
=
32 §.
32 §.
=
33 §.
33 §.
=
34 §.
34 §.
=
35 §.
35 §.
=
36 §.
36 §.
=
37 §.
37 §.
=
38 §.
38 §.
=
39 §.
39 §.
=
40 §.
40 §.
=
41 §.
41 §.
=
42 §.
42 §.
=
43 §.
43 §.
=
44 §. (Se ovan 43 §.)
44 §.
=
45 §.
45 §.
=
46 §.
46 §.
=
47 §.
47 §.
=
48 §.
Övergångsbestämmelser.
Denna förordning skall, under iakttagande av vad nedan stadgas, lända
till efterrättelse från och med den 1 januari 1935.
1) Finnes erforderligt, att överflyttandet till domänstyrelsen och domänintendenterna
av länsstyrelsernas befattning med kronans utarrenderade
jordbruksdomäner tager sin början före den 1 januari 1935 eller
avslutas efter sagda dag, må Kungl. Majit därom förordna.
2) Har i avseende å utarrendering av jordbruksegendom före den 1 januari
1935 utarbetats vederbörligt förslag eller eljest vidtagits mera ingående
förarbeten, må även efter nämnda dag därförinnan gällande bestämmelser
eller tillämpad ordning kunna vid utarrenderingen följas, med
iakttagande likväl att länsstyrelserna ej vidare skola hava någon befattning
med utarrenderingen av jordbruksdomäner na.
3) Förordningen skall icke verka rubbning i de bestämmelser, vilka vid
dess ikraftträdande äga tillämplighet beträffande därförinnan tillkomna
arrendeförhållanden, i vidare mån än som föranledes dels av det i 12 §
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
33
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2 mom. intagna stadgandet angående arrendeavgiftens erläggande och
dels därav, att länsstyrelsernas befattning med kronans utarrenderade
jordbruksdomäner skall upphöra.
4) Där på grund av bestämmelser i arrendekontrakt eller författning
förvaltningsåtgärd beträffande arrendeförhållanden, som nyss sagts, ankommer
på länsstyrelse, skall motsvarande befogenhet i stället utövas
av domänstyrelsen eller efter dess förordnande av domänintendent.
5) Är arrendator enligt vid förordningens
ikraftträdande gällande
arrendekontrakt berättigad till
ersättning för arbete med trädesbruk,
höstplöjning, gräs-, frö- och
höstsädessådd eller för utsäde, ankommer
det på domänstyrelsen att
vid arrendetidens utgång i enlighet
med vad i arrendekontraktet
finnes bestämt gälda arrendatorn
sådan ersättning.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 10 sami.
Nr 76.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:264 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till förordning angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom. a1 i texten