Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmel ser rörande älgskadefonden m. rn.

1934-05-11 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1934:79, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmel ser rörande älgskadefonden m. rn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

1

Nr 79.

Ankom till riksdagens kansli den XI maj 1934 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmel

ser rörande älgskadefonden m. rn.

(2:a avd.)

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1)

I: 22 av herr Ander sson, Nils, vari hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn sådan ändring i förordningen av

den 18 juli 1931 med vissa bestämmelser angående jakt efter älg, att

älgskadefonden uppdelas i länsfonder och medlen användas väsentligen

för jaktvårdande uppgifter i de län, där älgskador icke visa sig uppkomma;
2)

II: 43 av herr Ericsson i Sörsjön rn. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn sådan ändring i förordningarna

av den 18 juli 1931 med vissa bestämmelser angående jakt

efter älg samt allmänna villkor och bestämmelser för bidrag ur älgskadefonden,

att uttagna avgifter för fällda älgar sammanföras till fonder för

varje län, varvid iakttages att de inom särskilt län influtna avgifterna

helt disponeras av sådant län och att bidrag ur länsfond må utgå till

reglering av älgskada samt jaktvårdande åtgärder;

3) II: 135 av herrar Ericsson i Sörsjön och Olsson i Rödningsberg, vari

hemställts, att riksdagen måtte besluta att till ersättning för älgskada

för budgetåret 1934/1935 anvisa ett anslag av 20,000 kronor; samt

4) II: 322 av herrar Skoglund och Hagman, vari hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn sådan ändring i gällande

villkor och bestämmelser för bidrag ixr älgskadefonden, att innehavare

av jordbruk, vars areal odlad jord icke överstiger 20 hektar, må

kunna i vanlig ordning tillerkännas bidrag, samt att till innehavare av

jordbrukslägenheter med över 20 hektar odlad jord bidrag må utgå alle

nast när särskilda skäl därtill äro.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till

dessa.

Älgskadefonden inrättades år 1931. Bestämmelser örn fonden återfin

nas i förordningen den 18 juli 1931 (nr 306) med vissa bestämmelser an
Bihang

till riksdagens protokoll 193i. 10 sami. Nr 79.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

gående jakt efter älg samt i kungörelsen den 18 juli 1931 (nr 307) angående

allmänna villkor och bestämmelser för bidrag ur älgskadefonden. I

ö § av förordningen stadgas, att i förordningen omnämnda avgifter för

lalida älgar skola sammanföras till en för riket gemensam fond (älgskadefonden),

som står under statskontorets förvaltning och ur vilken

bidrag till lindrande av skada av älg utgår efter vad därom särskilt stadgas.

Enligt förenämnda kungörelse må bidrag ur älgskadefonden kunna

tillerkännas brukare av mindre brukningsdel för skada, som av älg förorsakats

å honom tillhörig växande eller avmejad men ej inbärgad gröda,

dock endast örn skadan finnes vara av väsentlig beskaffenhet och

han ej genom tillgodogörande av jakträtt eller eljest kunnat hålla sig

skadeslös. Till den, vars brukningsdel omfattar större areal odlad jord

än femton hektar, må bidrag utgå allenast när särskilda skäl därtill äro.

Vilka belopp, som under åren 1931—1933 för varje län influtit till älgskadefonden

och därifrån medgivits i ersättningar, framgår av en av

domänstyrelsen upprättad tabell, vilken som bilaga, fogats vid detta utlåtande

och till vilken utskottet tillåter sig att hänvisa.

Vid såväl 1932 som 1933 års riksdag hava motioner väckts örn älgskadefondens

uppdelning på länsfonder och medlens användning även till jaktvårdande

åtgärder. Till stöd för dessa framställningar har åberopats den

stora ojämnheten mellan olika län med avseende å inbetalning till fonden

och erhållen ersättning för älgskada.

Vid 1932 års riksdag anförde jordbruksutskottet i sitt utlåtande (nr 22)

i anledning av den då väckta motionen (II: 11), att någon tids erfarenhet

torde böra avvaktas, innan ändringar vidtoges beträffande grunderna

för fördelning av de till älgskadefonden inflytande avgifterna. Motionen

föranledde icke någon riksdagens åtgärd.

Vid 1933 års riksdag hänvisade jordbruksutskottet i sitt utlåtande (nr

94) i anledning av de då väckta motionerna (1:136, 1:191 och 11:362) till

en vid utskottsutlåtandet fogad tabell över älgskadefonden under åren

1931 och 1932. Utskottet citerade ett av domänstyrelsen den 19 april 1933

till Kungl. Majit avgivet utlåtande, vari domänstyrelsen tillstyrkt en

uppdelning av fonden, samt anförde vidare:

»Den av motionärerna påtalade ojämnheten mellan olika län med avseende

å inbetalning till älgskadefonden och erhållen ersättning för älgskada

belyses av den vid detta utlåtande fogade tabellen. Till fonden

hava under åren 1931 och 1932 från Norrland inbetalats avsevärda belopp,

varemot ansökningar örn ersättning ur fonden från de norrländska

länen för år 1931 icke alls förekommit samt för år 1932 gjorts i helt obetydlig

omfattning och endast inom Norrbottens och Gävleborgs län. Även

för de flesta länen i Svealand hava inbetalningarna uppgått till högre

belopp än de medgivna ersättningarna. Särskilt för Kopparbergs, Värmlands

och Västmanlands län hava avsevärda överskott uppkommit. Inom

länen i Götaland hava däremot ersättningsbeloppen regelmässigt ungefär

motsvarat eller överstigit inbetalningarna. Större rättvisa i förhållandena

skulle enligt utskottets åsikt vinnas, därest varje län i första hand vore

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79. 3

hänvisat att reglera sina älgskador med de avgifter, som influtit inom

länet. För en sådan anordning talar jämväl det av domänstyrelsen anförda

skälet, att en för landet gemensam fond med riklig tillgång på medel

kan föranleda alltför uppdrivna anspråk på ersättningar. Utskottet

föreslår därför, att av uttagna avgifter för älgjakt bildas särskilda fonder

för varje län, vilka fonder skola stå under respektive länsstyrelsers

förvaltning oell användas för länens egna behov.

Med hänsyn till att inom ett län inflytande avgifter troligen icke alltid

komma att förslå till täckande av berättigade anspråk på ersättning för

liden skada av älg inom länet, vill utskottet emellertid förorda den modifikationen

i systemet med länsfonder att, såsom domänstyrelsen hemställt,

viss mindre del av inflytande belopp, förslagsvis 10 procent, fortfarande

skall inlevereras till statskontoret för att fördelas på de län, där underskott

kan komma att uppstå.

Vad därefter angår frågan örn användningen av det överskott, som kail

väntas uppstå inom vissa län, synes en användning till jaktvårdsändamål

icke möta några principiella betänkligheter. Utskottet anser därför, att

länsstyrelserna böra berättigas till jaktvården inom länet använda de medel,

som under visst år influtit för älgjakt och icke äro behövliga till

reglering av samma år uppkomna älgskador.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet, att riksdagen, i

anledning av motionerna 1:136,1:191 och II: 362, må i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla örn sådan ändring i gällande bestämmelser, att fastställda

avgifter för älgjakt inbetalas och, med nedan angivet undantag, användas

för varje län för sig och förvaltas av vederbörande länsstyrelse; att

10 procent av inflytande årsbelopp från varje län redovisas till statskontoret;

att länsstyrelse skall besluta örn utbetalande av ersättning för skada

av älg; att, i den mån influtna medel icke erfordras för skadeersättning,

det likaledes skall ankomma på länsstyrelse att anvisa medel till jaktvården

inom länet; samt att till statskontoret redovisad del av årsbeloppet

efter Kungl. Maj:ts bestämmande årligen fördelas på de län, där avgifterna

för älgjakt visat sig för sitt ändamål vara otillräckliga.»

Mot detta utskottsutlåtande anmäldes reservation av herr Sederholm

na. fl., som ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

»Utskottet vill till en början erinra, att de avgifter, som nu uttagas för

varje skjuten älg, införts i syfte att möjliggöra en effektiv ersättningsverksamhet

i fråga örn skadegörelse av älg. Avgiftsbeloppet har därför

bestämts med tanke på att de inflytande medlen skulle täcka behovet härvidlag.

Däremot har avsikten icke varit att skapa någon behållning att

användas för andra ändamål. Örn man fasthåller vid den nuvarande älgskadefondens

användning i enlighet med de synpunkter, som varit bestämmande

vid dess inrättande, måste alltså, därest de inflytande avgifterna

stadigvarande lämna överskott, konsekvensen bliva icke att överskottet

användes till nya ändamål utan att avgifterna sänkas. Emellertid kari

enligt utskottets åsikt den hittills vunna erfarenheten icke anses giva tillräcklig

anledning till antagande, att de nuvarande avgifterna i längden

skola befinnas högre än som erfordras för fyllande av det ursprungligen

avsedda ändamålet. Enligt domänstyrelsens uträkning hava visserligen

de under åren 3931 och 3932 till statskontoret inlevererade medlen lämnat

ett överskott å 300,272 kronor 94 öre, men det är att märka, att — medan

de influtna medlen vartdera året uppgått till ungefär samma belopp, nå
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

got över 100,000 kronor — det belopp, som sammanlagt utbetalats i ersättningar,

för år 1931 utgjorde allenast 32,366 kronor 6 öre, under det att domänstyrelsen

för år 1932 tillstyrkt ersättningar å tillhopa 74,706 kronor.

Orsaken till att det totala ersättningsbeloppet sålunda mer än fördubblats

är säkerligen den, att möjligheterna till ersättning icke bliva fullt utnyttjade,

förrän kännedom örn gällande bestämmelser hunnit sprida sig. Med

hänsyn härtill är det ingalunda osannolikt, att den uppkomna behållningen

snart nog kan behöva anlitas i och för skadereglering. Vore medlen

då använda till andra ändamål, skulle det uppenbarligen föranleda, att

krav restes på bidrag ur statskassan, något, som utskottet anser böra i

möjligaste mån undvikas. Örn gällande bestämmelser i övrigt bibehållas

oförändrade, synes det därför icke vara rådligt att, såsom i motionerna

ifrågasatts, tillåta dessa medels användande även till jaktvårdande åtgärder.

Vad därefter angår förslaget, att älgskadefonden skulle uppdelas på

länsfonder, varvid för varje län de där influtna medlen skulle användas

i första hand till älgskadereglering och i andra hand till jaktvården inom

länet, kan mot detta förslag till en början anmärkas, att de medel, som

inom varje län bleve disponibla för jaktvården, icke komme att stå i någon

som helst proportion till dess behov. På vissa håll, till exempel i Kronobergs

län, skulle tydligen icke något belopp komma att gå till detta

ändamål, under det att måhända annorstädes tillgången på medel skulle

mer än väl täcka behovet. Vidare synes det vid älgskadefondens inrättande

ledande syftet att söka åstadkomma en effektiv reglering av älgskadorna

inom hela landet svårligen kunna tillgodoses genom ett system med

länsfonder. Den av domänstyrelsen föreslagna modifikationen i systemet,

att 10 procent av inflytande belopp fortfarande skulle inlevereras till statskontoret

för att fördelas på de län, där underskott kunde komma att uppstå,

är uppenbarligen icke i och för sig tillräcklig för att alla underskott

skola bliva utjämnade. Domänstyrelsen har för år 1932 beräknat underskott

inom Örebro, Östergötlands, Kalmar, Jönköpings, Kronobergs, Hallands,

Blekinge och Kristianstads län å tillhopa 17,235 kronor. Då det för

samma år till fonden influtna beloppet utgör 103,240 kronor, skulle 10 procent

därav alltså icke förslå till utjämnande av uppkomna underskott.

XJtskottet anser det tveksamt, huruvida de med ett genomförande av

motionärernas förslag förbundna olägenheterna kunna anses uppvägda av

möjligheten att utjämna den olikställighet, som enligt hittills vunnen erfarenhet

synes bestå länen emellan. För övrigt finner utskottet — med

hänsyn, bland annat, till att kännedomen örn gällande bestämmelser troligen

ännu icke blivit allmänt spridd — två års erfarenhet icke vara tillräcklig

för bedömande av hur förhållandena i längden komma att gestalta

mS* Utskottet anser alitsa fortfarande, liksom vid nästföregående års

riksdag, att ytterligare erfarenhet bör avvaktas, innan ändringar vidtagas

i bestämmelserna rörande de till älgskadefonden inflytande avgifterna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet, att motionerna

1:136, 1:191 och 11:362 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.»

Båda kamrarna biföllo reservationen.

Av de nu föreliggande framställningarna angående älgskadefonden avse

motionerna 1:22 och 11:43 en uppdelning av fonden samt medlens användning

även till jaktvårdande åtgärder.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

5

I motionen II: 135 förklara sig motionärerna vilja förekomma, att även

vid innevarande års riksdag skulle kunna mot en uppdelning av älgskadefonden

på länsfonder anföras, att vissa län i sådant fall icke leonline att

förfoga över tillräckliga medel till älgskadornas likvidering. Motionärerna

föreslå i detta syfte anvisande av ett statsanslag, ur vilket bidrag

till älgskaderegleringen inom dylika län skulle utgå. Med tanke på att

enligt tillgängliga uppgifter för år 1932 förelegat en brist inom vissa län

ä något över 16,000 kronor hava motionärerna hemställt örn ett anslag å

20,000 kronor.

Vad slutligen angår motionen 11:322, har däri anförts, att älgskadefondens

tillgångar torde medgiva att ersättning för älgskador tillerkändes

jämväl innehavare av jordbruk, vars åkerareal överstege 15 hektar. Motionärerna

hava därför föreslagit sådan ändring av gällande bestämmelser,

att endast den, vars brukningsdel omfattade större areal odlad jord

än 20 hektar, skulle behöva visa särskilda skäl för att erhålla bidrag.

Den vid detta utlåtande fogade tabellen utvisar, att under vart och ett

av åren 1931—1933 till älgskadefonden influtit något över 100,000 kronor

men att de medgivna ersättningarna kraftigt ökats år från år. Det totala

ersättningsbeloppet utgjorde år 1931 32,366 kronor 6 öre, år 1932 74,814

kronor och år 1933 127,759 kronor. För år 1933 förelåg i följd härav ett

underskott å 18,404 kronor. Sistnämnda år kunde elva län, nämligen Örebro,

Uppsala, Östergötlands, Skaraborgs, Älvsborgs, Kalmar, Jönköpings,

Kronobergs, Hallands, Blekinge och Kristianstads län, icke reglera sina

älgskador med de inom länet influtna avgifterna. Den sammanlagda

bristen inom dessa elva län utgjorde 52,341 kronor.

Erfarenheterna från år 1933 tala enligt utskottets åsikt i hög grad mot

ett bifall till motionärernas förslag. Då de under år 1933 influtna medlen

icke ens varit tillräckliga för en älgskadereglering enligt nu gällande

bestämmelser för samma år, kan det näppeligen vara välbetänkt att för

framtiden medgiva fondens användning vare sig, såsom i motionerna

1:22 och 11:43 föreslagits, jämväl till jaktvårdande åtgärder eller, såsom

motionen 11:322 åsyftar, till en utvidgad älgskaderegleringsverksamhet.

Vad angår älgskadefondens uppdelning å länsfonder, skulle vid en dylik

anordning för reglering av älgskadorna inom de län, där de influtna avgifterna

icke förslå, uppenbarligen erfordras ett vida större belopp än det

i motionen 11:135 angivna anslagsbeloppet å 20,006 kronor. Motsvarande

brist för år 1933 utgör nämligen, som ovan nämnts, 52,341 kronor. Förutom

att det föreslagna statsanslaget alltså icke är tillräckligt, måste

utskottet av rent principiella skäl motsätta sig, att statskassan anlitas

till reglering av älgskador, så länge behovet kan fyllas med älgskadefondens

egna medel.

Slutligen vill utskottet erinra, att en utredning angående ny jaktlagstiftning

för närvarande pågår. Denna utredning, som även berör bit
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

hörande frågor, beräknas bliva slutförd omkring den 1 juli 1934. Förslag

i ämnet från Kungl. Maj:ts sida kan alltså förväntas till nästa års

riksdag, varvid ock frågan örn en reglering i vissa fall av älgstammen

bör övervägas.

Samtliga här ovan angivna omständigheter synas utskottet tala för att

icke nu vidtaga någon åtgärd i motionernas syfte.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att motionerna 1:22 och 11:43 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

2) att motionen II: 135 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

3) att motionen II: 322 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1934.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 78.

Reservation

av herrar Gabrielsson, Carl Eriksson, Granath, Tjällgren, Lindmark,

Hedlund i Häste och Ericsson i Sörsjön, som ansett att utskottets utlåtande

bort hava följande lydelse:

»Den vid detta utlåtande fogade tabellen utvisar, att även under år 1933

ojämnheten mellan olika län med avseende å inbetalning till älgskadefonden

och därifrån erhållen ersättning varit mycket stor. Liksom föregående

år hava i norra och delvis i mellersta Sverige till fonden influtit avsevärda

belopp från län, där ringa eller ingen ersättning för älgskada ifrågakommit.

Större rättvisa i förhållandena skulle enligt utskottets åsikt vinnas,

därest varje län i första hand vore hänvisat att reglera sina älgskador

med de avgifter, som influtit inom länet. Utskottet föreslår därför i anledning

av motionerna I: 22 och II: 43, att av uttagna avgifter för älgjakt

hildas särskilda fonder för varje län, vilka fonder skola stå under respektive

länsstyrelsers förvaltning och användas för länens egna behov. I de

län, där influtna medel icke åtgå till älgskadeersättningar, bör överskot
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

7

tet, såsom motionärerna föreslagit, få användas till jaktvårdande åtgärder.

Vad angår frågan örn täckande av berättigade anspråk på ersättning

för liden skada av älg inom sådana län, där inflytande avgifter icke

äro tillräckliga för ändamålet, vill utskottet av principiella skäl icke tillstyrka

förslaget i motionen II: 135 örn anvisande av ett statsanslag. Utskottet

föreslår istället, att viss mindre del av inflytande belopp, förslagsvis

10 procent, fortfarande skall inlevereras till statskontoret för att fördelas

på de län, där underskott kan komma att uppstå. Den nu befintliga

behållningen borde även få användas för samma ändamål. I detta

sammanhang vill utskottet framhålla lämpligheten av att inom de län,

där ersättningsbeloppen äro störst, en kraftigare gallring av älgstammen

företages.

Vad slutligen beträffar det i motionen II: 322 framställda förslaget örn

att ersättning för älgskada skulle kunna utgå i utvidgad omfattning, kan

utskottet — med hänsyn till att de under år 1933 influtna medlen icke ens

varit tillräckliga för en älgskadereglering enligt nu gällande bestämmelser

— icke tillstyrka detta förslag.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen, i anledning av motionerna, I: 22 och

II: 43, må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn sådan

ändring i gällande bestämmelser,

att fastställda avgifter för älgjakt inbetalas och,

med nedan angivet undantag, användas för varje län

för sig och förvaltas av vederbörande länsstyrelse;

att 10 procent av inflytande årsbelopp från varje län

redovisas till statskontoret;

att länsstyrelse skall besluta örn utbetalande av ersättning

för skada av älg;

att, i den mån influtna medel icke erfordras för skadeersättning,

det likaledes skall ankomma på länsstyrelse

att anvisa medel till jaktvården inom länet;

samt att till statskontoret redovisad del av årsbeloppet

efter Kungl. Maj:ts bestämmande årligen fördelas

på de län, där avgifterna för älgjakt visat sig

för sitt ändamål vara otillräckliga;

2) att motionen II: 135 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

3) att motionen II: 322 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

Älgskadefonden åren

Län

Influtet

till

fonden

Kr.

1

Antal

sökan-

de

9 3 1

Av Kungl.

Maj:t med- given er- sättning

Kr.

Behillnin

Kr.

g

Norrbottens...................................................

1,980

—

—

1,980

—

Västerbottens ................................................

1,145

—

—

-

1,145

—

Västernorrlands ............................................

1,230

—

—

—

1,230

—

Jämtlands......................................................

5,355

—

—

—

5,355

—

Gävleborgs..........................,•..........................

2,990

—

—

—

2,990

—

Kopparbergs...................................................

9,080

18

481

72

8,598

28

Örebro .......................................—.............

12.390

209

7,847

32

4,542

68

Värmlands..................•..................................

12,500

58

2,194

52

10,305

48

Västmanlands ................................................

8,815

3

267

60

8,547

40

Uppsala ..................................-......................

2,805

1

400

50

2,404

50

Stockholms ....................................................

2,920

2

400

—

2,520

—

Södermanlands ...................................•••••

9,735

12

725

—

9,010

—

Östergötlands ................................................

10,545

170

8,180

95

2,364

05

Skaraborgs ..............................................

2,475

9

554

75

1,920

25

Älvsborgs .....—.............................................

3,475

23

1,420

—

2,055

—

Göteborgs och Bohus ....................................

585

—

—

—

585

—

Kalmar .......................................................•

4,565

23

1,865

70

2,699

30

Jönköpings ...................................................

3,950

26

1,704

50

2,245

50

Kronobergs .............................*.....................

3,530

71

3,925

90

— 395

90

Hallands ........................—..........................

1,825

17

1,180

60

644

40

Blekinge.........................................................

595

6

514

-

81

—

Kristianstads...................................................

1,280

9

578

—

702

—

Malmöhus....................................................

335

3

125

—

210

—

Summa

104,105

660

32,366

06

71,738

94

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

9

1931 — 1933.

1

9 3 2

1

3 3

Influtet

till

fonden

Antal

sökan-

de

Av Kungl.

Majit med- given er- sättning

Behållning

Influtet

till

fonden

Antal

sökan-

de

Av Kungl,

domänsty- relsen till- styrkt

belopp

Beräknad

behållning

ljumma

beräknad

behållning

för åren

1931—1933

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

3,170

16

449

2,721

1,675

9

456

1,219

5,920

—

1,035

—

—

1,035

1,000

—

—

1,000

3,180

—

1,680

—

—

1,680

1,420

—

—

1,420

4,330

—

4,905

—

—

4,905

4,765

—

—

4,765

15,025

—

2,860

3

305

2,555

3,355

8

475

2,880

8,425

—

9,145

24

1,044

8,101

10,245

43

1,621

8,624

25,323

28

10,445

334

12,817

— 2,372

10,645

364

18,802

— 8,157

— 5,986

32

10,740

101

3,338

7,402

10,090

116

6,030

4,060

21,767

48

8,295

10

404

7,891

8,695

48

4,627

3,968

20,406

40

3,860

22

2,870

990

5,245

67

7,892

— 2,647

747

50

3,755

13

925

2,830

4,700

29

2,561

2,139

7,489

—

8,800

60

5,165

3,635

9,185

72

6,067

3,118

15,763

—

11,585

230

12,134

— 549

12,395

330

21,095

— 8,700

- 6,884

95

2,455

45

2,003

452

3,250

80

4,453

— 1,203

1,169

26

3,605

56

2,711

894

3,745

113

6,025

— 2,280

669

—

375

—

—

375

585

—

—

585

1,545

—

4,850

80

5,839

— 989

5,550

150

11,650

— 6,100

— 4,389

70

3,415

89

4,751

— 1,336

3,675

115

5,802

— 2,127

— 1,217

50

4,255

252

12,722

- 8,467

4,690

372

19,668

— 14,978

— 23,840

90

1,845

46

2,343

— 498

2,085

75

3,604

— 1,519

— 1,372

60

525

29

2,635

— 2,110

575

44

4,168

— 3,593

— 5,622

—

1,320

43

2,234

— 914

1,495

42

2,532

— 1,037

— 1,249

—

320

2

125

195

390

7

231

159

564

—

103,240

1,455

74,814

28,426

| 109,355

| 2,084

| 127,759

1—18,404

81,760

194

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 10 sami. Nr 79.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.