Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för beredande av understöd åt vissa fiskare m. m. jämte i hithörande ämnen väckta motioner.
1934-05-24 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1934:90, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för beredande av understöd åt vissa fiskare m. m. jämte i hithörande ämnen väckta motioner.
Dokumentets text
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 90.
Nr 96.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1934 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för beredande av understöd åt vissa fiskare m. m.
jämte i hithörande ämnen väckta motioner.
I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 120, har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på de framställningar i
ämnet, som kunde varda riksdagen förelagda, till understöd åt vissa fiskare
m. m. beräkna för budgetåret 1934/1935 ett extra reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.
Härefter har Kungl. Majit i en till riksdagen den 13 april 1934 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition nr 262 under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag föreslagit riksdagen att
1) för beredande, i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i statsrådsprotokollet tillstyrkt förslag, av understöd åt fiskare
anvisa för budgetåret 1934/1935 under nionde huvudtiteln ett extra
reservationsanslag av 750,000 kronor;
2) för åtgärder till fiskerinäringens främjande samt beredande av ersättning
åt fiskare för förlust av eller skada å fiskredskap anvisa för
budgetåret 1934/1935 under nionde huvudtiteln ett extra reservationsanslag
av 250,000 kronor.
I samband med propositionen har utskottet förehaft följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) de före propositionens avlåtande väckta likalydande motionerna
1:174 av herrar von Heland och Gustavson, John, och II: 324 av herr Nyblom
m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla örn att 1934 års riksdag förelägges sådana förslag, som
avse att bringa fiskerinäringen effektiv och varaktig hjälp med beaktande
av de i motionerna framförda synpunkterna;
2) den likaledes före propositionens avlåtande väckta motionen II: 472
av herr Flyg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till regeringen hemställa örn en snabbt utförd sakkunnig utredning
örn vilka åtgärder, som från samhällets sida höra vidtagas, samt inkomma
med förslag örn
a) ett rationellt Utnyttjande av landets fiskevatten samt fiskbeståndets
utökande och höjande kvalitativt,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 90. 5
b) vilka ändringar i gällande fiskerättsbestämmelser, som äro nödvändiga
med hänsyn till en planmässigt ordnad fiskproduktion,
c) hur en försäljningsorganisation, vilken tillgodoser den yrkesfiskande
befolkningens berättigade ekonomiska intressen, skall organiseras; samt
3) de i anledning av propositionen väckta likalydande motionerna I: 362
av herrar Pettersson, Anlon, och Nilsson, Alexander, och II: 639 av herr
Andersson i Grimbo, vari hemställts, att riksdagen måtte dels vidtaga så-;
dan ändring av Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse angående anslag av
statsmedel för beredande av tillfälligt understöd åt fiskare, att hela un-,
derstödsbeloppet skall utgå av statsmedel; samt dels uttala sig för att fiskarenas
egna organisationer måtte beredas medinflytande vid understödsfrågornas
avgörande.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposU
tion och motioner, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas
här nedan, hänvisa till statsrådsprotokollet oell motionerna.
Över motionen II: 472 har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
yttrande av lantbruksstyrelsen.
Förslag örn understöd åt vissa fiskare.
1933 års fiskeriutredning (ledamoten av riksdagens andra kammare
hemmansägaren Ola Jeppsson, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens
första kammare byråchefen Karl Andreas Andersson, ledamöterna av
riksdagens andra kammare ombudsmannen Carl Magnus Brännberg och
fiskaren Frans Einar Hansson samt fiskeriintendenten Nils Walfrid Rosén)
har i skrivelse den 12 februari 1934 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte
avlåta proposition till riksdagen örn beviljande av ett extra reservationsanslag
å 750,000 kronor för nästkommande budgetår att användas till ordnande
av understödsverksamhet för fiskare enligt av utredningen i skrivelsen
framlagt förslag. Utredningen anför, att enligt de undersökningar,
utredningen verkställt, ställningen för enskilda fiskare mångenstädes
vore svår och kunde befaras under innevarande år bliva än värre.
I vissa fall vore situationen sådan, att tvingande behov av ekonomiskt
bistånd av direkt och omedelbar art förelåge. Ehuru utredningen ej blundade
för de allvarliga olägenheter, som vore förknippade med beträdandet
av de direkta understödens väg, hade utredningen vid sina överväganden
ej kunnat finna annan lämplig utväg att bereda hjälp av här erforderligt
slag än genom kontanta understöd. Angående sättet för hjälpverksamhetens
ordnande hava olika åsikter uttalats inom utredningen. Enligt majoritetens
mening borde understödsverksamheten oj bliva helt statlig, utan,
som villkor för statsbidrag borde fordras, att vederbörande kommun anvisat
medel för samma ändamål. Utredningens ordförande, herr Jeppsson,
har däremot ansett, att den föreslagna hjälpverksamheten borde helt
bestridas av statsmedel.
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 90.
Över förslaget hava, efter remisser, yttranden avgivits av statskontoret,
lantbruksstyrelsen, statens arbetslöshetskommission, styrelsen för svenska
landskommunernas förbund och länsstyrelserna. Vid länsstyrelsernas yttranden
hava i åtskilliga fall fogats utlåtanden från vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott eller fiskerikommittén eller fiskerinämnden i
länet. Tillika hava yttranden inkommit från vissa fxskeriintendenter samt
Gotlands fiskareförbund.
I flera yttranden hava betänkligheter uttalats mot en understödsverksamhet
av föreslagen art oell form; och förslag hava väckts örn hjälpverksamhet
i annan form. Utredningens förslag har emellertid i många
fall lämnats utan erinran eller tillstyrkts med hänsyn till fiskarenas nuvarande
svåra ställning. Beträffande frågan örn kommunernas ekonomiska
medverkan vid den föreslagna anordningen hava meningarna, liksom
inom fiskeriutredningen, varit delade.
Departementschefen har anfört i huvudsak följande:
»Såsom av yttrandena framgår kunna vissa invändningar resas mot en
understödsanordning i enlighet med 1933 års fiskeriutrednings förslag.
Invändningarna synas dock i förevarande situation ej böra avhålla från
vidtagande av hjälpåtgärder i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
fiskeriutredningen uppdragit. Hjälpverksamheten torde, på sätt
utredningen framhållit, böra bliva av allenast tillfällig beskaffenhet, vilket
förhållande synes ägnat att i sin mån minska de betänkligheter, som
kunna hysas mot en anordning av detta slag.
Jag vill sålunda förorda, att staten lämnar sin medverkan för utdelande
av kontantunderstöd åt nödlidande fiskare. Hjälpen bör utgå endast
i fall, där vederbörande för sin försörjning är i verkligt trängande behov
av bistånd från det allmännas sida. Bena fattigvårdsfall böra dock ej
ifrågakomma till erhållande av hjälp. Principiellt bör, såsom fiskeriutredningen
föreslagit, understödet utgå allenast där nödläget kan sättas i
samband med den rådande depressionen. Emellertid kunna givetvis ej
sällan förekomma fall, där nödläget har sin grund i depressionen i förening
med något under näringsutövandet inträffat förhållande, exempelvis
felslaget fiske. Även i sådana fall bör möjligheten att utgiva understöd
stå öppen. Understödet bör vidare därutinnan skilja sig från sådant
understöd, vilket tilldelas såsom fattigvård, att någon återbetalningsskvldighet
ej bör föreligga.
I anslutning till fiskeriutredningens förslag bör allenast den, som uteslutande
eller huvudsakligen livnär sig av fiske, kunna erhålla understöd,
och såsom villkor för understöds tillgodonjutande bör fordras, att
vederbörande med hänsyn till sin vandel och övriga förhållanden finnes
förtjänt att hjälpas på förevarande sätt. Understöd bör ej utgå för tid,
under vilken atnjutes fattigvård, hjälp enligt bestämmelserna örn statlig
eller statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet eller annat bistånd
genom statens eller kommunens försorg.
I likhet med fiskeriutredningen anser jag, att verksamheten bör handhavas
av kommunerna. Dessa torde bäst känna till hjälpbehovet i de särskilda
fallen. Såsom villkor för att kommun skall erhålla anslag av statsmedel
till ifrågavarande understödsverksamhet synes, i anslutning till vad
fiskeriutredningens majoritet föreslagit, som regel böra fordras, att kom
-
7
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 90.
munen, själv ekonomiskt bidrager till verksamheten. Genom en sådan anordning
vinnes, på sätt utredningen framhållit, viss trygghet tor att möjligheten
till statsanslag icke missbrukas. Bidragsskyldigheten hör avpassas
efter kommunens ekonomiska ställning. Den synes dock aldrig
böra avse mer än en mindre del av det understödsbelopp, som utdelas.
Den övre gränsen för nämnda skyldighet torde kunna bestämmas till 2<)
procent av understödsbeloppet. Undantagsvis bör statsanslag kunna beviljas
utan skyldighet för kommun att själv tillskjuta medel för ändamålet.
. j
För ernående av en enhetlig behovsprövmng vid fördelningen av de medel,
som från statens sida kunna komma att ställas till förfogande, tolde
prövningen av kommunernas anslagsäskanden böra läggas i Kungl. Majits
hand. Någon viss tid, inom vilken ansökningar örn statsanslag skola vara
ingivna, torde ej böra stadgas. Ansökningarna få upptagas till avgörande
i deli mån de inkomma. Ansökning torde böra, åtföljd av uppgift å de
fiskare, som avses skola komma i åtnjutande av understöd, ävensom å understödens
belopp, ingivas till vederbörande länsstyrelse, som med eget
utlåtande översänder deli till Kungl. Majit. Med hänsyn till den av arbetslöshetskommissionen
framhållna vikten av, att dubbel hjälp ej meddelas,
bör, där arbetslöshetskommitté finnes, denna höras, innan ansökningen
av länsstyrelsen vidarebefordras. Då, såsom nämnts, kommunens
bidragsskyldighet bör bliva beroende av dess ekonomiska bärkraft, höidet
åligga länsstyrelsen att i sitt utlåtande lämna erforderliga uppgifter
för bedömande av denna fråga ävensom angiva, i vad män dylik skyldighet
enligt länsstyrelsens förmenande skäligen bör föreskrivas.
Kommun, som erhållit statsanslag, bör vara underkastad länsstyrelsens
kontroll i fråga örn anslagets användande och understödsverksamhetens
bedrivande i övrigt, härutinnan inbegripet kommunens fullgörande av
föreskriven skyldighet att med egna medel bidraga till verksamheten. I
den utsträckning, som finnes erforderlig för genomförande av sådan kontroll,
torde länsstyrelsen få verkställa granskning av kommunens räkenskaper
och övriga handlingar.
I fråga örn ordningen för beviljat statsanslags utbetalande till vederbörande
kommun samt kommunens ansvarighet för anslagets behöriga användning
torde böra gälla bestämmelser, motsvarande dem som i allmänhet
pläga tillämpas vid statlig hjälpverksamhet, liknande den nu föreslagna.
»
I anslutning till do av departementschefen angivna synpunkterna härinom
jordbruksdepartementet utarbetats ett förslag till kungörelse angående
anslag av statsmedel för beredande av tillfälligt understöd åt fiskare,
vilket förslag finnes såsom bilaga fogat vid detta utlåtande.
Det av Kungl. Majit för ändamålet äskade anslaget har i enlighet med
fiskeriutredningens medelsberäkning bestämts till 750,000 krono]-.
I motionerna 1:362 och 11:639 har anförts i huvudsak följande.
»I förslaget till kungörelse sägox visserligen, att då särskilda skäl därtill
föranleda må kommun undantagsvis kunna befi ias tran bidragssk^ldighet,
men fråga är örn icke dylik befrielse borde vara regel i stället för
undantag. I de speciella fiskarkommunerna torde den ekonomiska ställningen
vanligen vara sadan, afl da någon större del av fiskarbefolkningen
befinner sig i det läge, att understöd är av nöden, kommunen saknar
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 90.
resurser att bispringa de nödställda. Under tider, då fiskarenas inkomster
starkt reduceras, inflyta icke heller skatterna i dessa kommuner, oell
de kommunala hjälpkällorna sina snabbt. I större kommuner, där fiskarena
endast utgöra en mindre del av befolkningen, kan man åter befara,
att fiskarena icke ha nog inflytande att förmå vederbörande kommun
att ansöka örn understöd, i fall kommunen själv skall svara för upp
till 25 procent av beloppet. Enligt vår mening bör därför förslaget till
kungörelse ändras därhän, att den bestämmelse bortfaller, som stadgar
skyldighet för kommunen att med egna medel bidraga till understödsverksamheten.
För att bättre än som skett i propositionen tillgodose fiskarenas behov
av hjälp torde dessutom böra meddelas sådana bestämmelser, att fiskarenas
egna organisationer beredas möjligheter att yttra sig rörande frågor
örn understöd samt även, därest kommun underlåter att göra framställning
örn bidrag, taga initiativ till dylik framställning.»
Andra förslag, avseende hjälp åt fiskare och fiskerinäringen.
Riksdagen har förut i år antagit särskilda förslag, avseende hjälp åt
fiskare och fiskerinäringen. Sålunda har riksdagen beviljat anslag för
utlämnande av lån till sammanslutningar av fiskare för främjande av
beredning och avsättning av fisk m. m. (pl-op. nr 173; utskottets utlåtande
nr 57; R. skr. nr 186) samt bemyndigat Kungl. Maj:t att förordna örn
visst uppskov med erläggande av amortering å lån från fiskerilånefonden
(prop. nr 228; utskottets utlåtande nr 54; R. skr. nr 184).
Av Kungl. Maj:t i proposition nr 261 framlagt förslag angående vissa
åtgärder för främjande av fiskarenas avsättning av färsk strömming har
tillstyrkts av utskottet i dess utlåtande nr 91.
I nu förevarande proposition behandlas två från fiskeriutredningen i
mars 1934 inkomna framställningar angående fiskerinäringens stödjande.
Den ena framställningen, dagtecknad den 12 mars 1934, avser att
ett belopp av 50,000 kronor måtte ställas till länsstyrelsens i Göteborgs och
Bohus län förfogande för att användas till anordnande av försök att reglera
priserna å vissa Åskslag vid auktionerna i Göteborgs Askhamn i huvudsaklig
överensstämmelse med vissa av utredningen angivna grunder. Dessa innebära
i stora drag följande. Fiskarena skulle förbinda sig att å Askauktionerna
i Göteborgs Askhamn under tiden juli—september 1934 icke försälja
torsk, kolja eller vittling under visst minimipris. Därest ett Askparti ej
uppnådde sagda pris, skulle det återtagas från auktionen och levereras till
en Askmjöls- eller konservfabrik. Fiskaren skulle för sådant fall ur en
särskild fond erhålla ersättning med skillnaden mellan minimipriset och det
pris, ifrågavarande fabrik betalade. Fonden skulle bildas genom bidrag av
Askarena. Det av statsmedel äskade beloppet skulle användas såsom rörelsekapital
vid försöksverksamhetens igångsättande samt för bestridande av
administrationskostnaderna.
Den andra av nyssnämnda framställningar, dagtecknad den 23 mars 1934,
utmynnar däri, att ett belopp av 20,000 kronor skulle tilldelas aktiebolaget
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 90. 9
svenska fryserierna i Göteborg för försöks- och propagandasändningar av
frusen fisk. Framställningen avser att bereda möjlighet till skapande
av nya och vidgade exportmarknader för färsk fisk.
Departementschefen har — efter omnämnande av fiskeriutredningens
nyssberörda två framställningar —• vidare anfört.
:>Det synes ej uteslutet, att än flera förslag, värda beaktande, under
den närmaste tiden inkomma. För vidtagande av de åtgärder till stöd
för fiskerinäringen, som härav eller eljest kunna finnas av behovet påkallade,
torde medel lämpligen böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
utöver dem, vilka kunna disponeras från det ordinarie reservationsanslaget
till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen. Jag får tillika erinra,
att Kungl. Majit tidigare i förekommande fall haft möjlighet att
av undsättningsfondens medel bereda ersättning åt fiskare, som genom
förlust av eller skada å fiskredskap eller därmed jämförliga anordningar
råkat i svår belägenhet. Fondens tillgångar äro nu uttömda. Inom lantbruksstyrelsen
pågår, jämlikt beslut av Kungl. Majit, en utredning rörande
redskapsförsäkring för fiskarebefolkningen. Utredningen väntas
bliva färdig senare i vår, men något förslag i ämnet till innevarande års
riksdag medhinnes ej. Med hänsyn härtill synas medel böra beredas, av
vilka, i avvaktan på att försäkringsfrågan ordnas, ersättning som nyss
nämnts kan av Kungl. Majit anvisas. På grund av vad sålunda anförts
förordar jag, att det belopp, vilket återstår av det i årets statsverksproposition,
nionde huvudtiteln, punkten 120, beräknade anslagsbeloppet å
1,000,000 kronor, sedan 750,000 kronor avsatts för den förut omförmälda
understödsverksamheten, eller således 250,000 kronor, ställes till Kungl.
Majits förfogande för av mig här angivna ändamål.»
Motionerna 1:174, II: 324 och II: 472, som väckts vid riksdagens början,
avse, att riksdagen skulle hos Kungl. Majit begära förslag till fiskerinäringens
främjande. I motionerna Ii 174 och lii 324 antydas såsom i detta
syfte lämpliga åtgärder importreglering beträffande fisk, fiskhandelns organiserande
med auktoriserade försäljare, vissa minimipriser och en prisregleringsfond,
uppläggande av en statlig fond för stödlån åt de mest nödställda
fiskarena samt inrättande av ett centralt organ, en fiskeristyrelse
eller ett fiskeriråd, för fiskerinäringen. Motionen lii 472 avser dels ett
rationellt utnyttjande av landets fiskevatten och ändringar i gällande
fiskerättsbestämmelser, dels ock en för den yrkesfiskande befolkningen
betryggande försäljningsorganisation.
Lantbruksstyrelsen har i yttrande över sistnämnda motion anfört följande.
»I vad förevarande motion tager sikte på ett mera rationellt utnyttjande
av fiskevattnen genom förståndigt fiske, fiskodling och vetenskaplig
hjälpsamhet å fiskets område må framhållas, att dessa spörsmål nyligen
varit föremål för utredning inom lantbruksstyrelsen, vilken utredning
framlagts i styrelsens underdåniga utlåtande den 29 oktober 1928
angående åtgärder för upphjälpande av sötvattensfisket. I huvudsak
blevo lantbruksstyrelsens i sagda utlåtande framförda förslag antagna
10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 90.
av 1930 års riksdag. Sålunda Ilar nyligen en tidsenlig statlig undersöknings-
och försöksanstalt å sötvattensfiskets område kunnat träda i verksamhet,
och vidare hava hushållningssällskapen genom väsentligt höjda
statsanslag, bland annat för anställande av ökat antal fiskeritjänstemän,
berette möjlighet att i ökad omfattning verka för fiskets upphjälpande och
praktiskt tillämpande av de i försöksverksamheten å fiskets område
uppnådda resultaten. Det må också nämnas, att kurser och föredrag i
olika fiskefrågor kunnat på senare år anordnas i ökad omfattning.
Anmärkas må, att det nu rådande hrydsamma statsfinansiella läget
medfört vissa reduceringar i olika till fiskets främjande avsedda anslag,
något som givetvis icke kunnat undgå att menligt inverka å möjligheterna
att tillgodose fiskeriintressena.
För att få ett underlag att hygga på, då det gäller fiskets rationella
ordnande, har lantbruksstyrelsen under år 1930 i samråd med hushållningssällskapen
påbörjat en inventering av landets sötvatten. Arbetet
utföres i första rummet av hushållningssällskapens fiskeritjänstemän genom
besök på platsen och insamlande av diverse uppgifter enligt av lantbruksstyrelsen
fastställda formulär, varav bär ett exemplar bifogas.1 I
den män denna inventering fortskrider, torde erhållas ett överskådligt
material för bedömande av behovet av olika fiskevårdsåtgärder (fiskodling
etc.). Men även arbetet med insamlande av uppgifter för denna sjöinventering
har av brist på tillräckliga anslag ej kunnat bedrivas i den
omfattning och med den fart, som från början var avsett.
Liksom motionärerna anser lantbruksstyrelsen sålunda, att staten bör
taga på sig en stor del av det arbete, som gäller fiskets upphjälpande.
Detta torde emellertid ej, såsom motionärerna framhålla, förutsätta att
alla vatten äro allmän egendom med fisket fritt för vem som helst. Det
må i detta sammanhang framhållas att, såvitt lantbruksstyrelsen har sig
bekant, dylikt fritt fiske ej finnes i något land. Såväl i Amerikas
Förenta Stater som i Sovjetunionen äro fiskevattnen visserligen statliga.
Detta innebär emellertid ingalunda, att man får fiska hur som helst, utan
staten utlämnar licenser, som beträffande yrkesfisket i t. ex. Amerikas
Förenta Stater betinga betydande priser. Såväl därstädes som ännu
mera i Sovjetunionen handhaves yrkesfisket huvudsakligen av större, i
Amerikas Förenta Stater privata, i Sovjetunionen statliga bolag eller
tröster. De inflytande licensavgifterna användas i båda fallen till bestridandet
av administrationskostnader samt utgifter för fiskinplanteringar
m. m.
I de nordeuropeiska staterna och delvis även i Mellaneuropa tillhöra
däremot fiskevattnen sedan gammalt jordägarena. Detta hindrar dock
ej, att staten även här kan och bör vidtaga åtgärder för vattnens nyttiggörande
och förbättrande. Det må för övrigt framhållas, att möjiigheterna
för icke fiskevattensinnehavare att erhålla fiskerätt under lagliga
och ordnade former ingalunda äro så små som mången föreställer sig.
Sålunda finnes möjlighet att antingen köpa fiskekort hos de alltmera
vanliga fiskeriföreningarna och hos samhällen, bolag m. fl., som äga
fiskevatten, eller att arrendera lämpliga vatten. Lantbruksstyrelsen vill
även påpeka den möjlighet till fiskets ordnande, som ligger i inrättande
av gemensamhetsfisken. För att ytterligare underlätta bildandet av gemensamhetsfisken
har lantbruksstyrelsen den 13 januari 1934 till Kungl.
1 Här uteslutet.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 90.
11
Majit avlämnat förslag till vissa ändringar i lagen den 30 juni 1913 örn
gemensamhetsfiske.
Av största vikt torde även vara, att fiskevattnen skyddas såväl för obehörigt
fiske som för skadliga fiskemetoder. Till vinnande av bättre förhållanden
härutinnan har lantbruksstyrelsen den 24 februari 1934 till
Kungl. Majit avlämnat förslag till vissa åtgärder till förstärkande av
fiskeritillsynen inom landet.
Slutligen vill lantbruksstyrelsen anföra, att såsom ett viktigt led i
statens verksamhet för ett rationellt tillvaratagande av våra fiskevatten
måste ingå ett bättre utnyttjande av kronans egna fiskevatten. Att kronans
fiskevatten å kronoparkerna samt ovan odlingsgränsen för närvarande
ej nyttiggöras i den utsträckning som vore möjligt synes lantbruksstyrelsen
uppenbart. För åstadkommande av ordnade förhållanden på
detta område torde, såsom av lantbruksstyrelsen och jämväl från andra
håll vid olika tillfällen framhållits, frågan örn dessa vattens utnyttjande
böra genom Kungl. Majlis försorg tagas under förnyad omprövning.
Slutligen ingå motionärerna på frågan örn fiskförsäljningens svårigheter,
särskilt beträffande strömmingens avsättning. Härtill vill lantbruksstyrelsen
endast anföra, att särskilda sakkunniga, 1933 års strömmingshandelsutredning,
nyligen framlagt förslag örn ordnande av försäljningen
av strömming genom bildande av dels fiskareföreningar, dels
auktoriserade försäljningsföreningar, i vilket sammanhang även hemställts
örn särskilda anslag för organiserandet av denna verksamhet.
Ifrågavarande förslag har uti av lantbruksstyrelsen den 27 februari 1934
avgivet underdånigt utlåtande i stort sett tillstyrkts.1
Åtgärder för vinnande av det utav motionärerna avsedda syftet hava
sålunda redan i stor utsträckning vidtagits eller äro under omprövning.»
Vad först angår förslaget örn understöd åt fiskare, torde läget bland
dessa för närvarande i åtskilliga fall vara sådant, att de för sin försörjning
äro i trängande behov av direkt och omedelbart verkande hjälp.
På grund härav torde det, även örn en understödsverksamhet i föreslagen
form i och för sig är ägnad att ingiva allvarliga betänkligheter, dock få
anses påkallat att anlita en dylik anordning av rent tillfällig natur, till
dess andra åtgärder för förbättring av läget hunnit vidtagas. Utskottet
tillstyrker därför, att riksdagen beviljar det äskade anslaget av 750,000
kronor för beredande av understöd åt fiskare, men vill framhålla, att
detta givetvis är att betrakta såsom ett engångsanslag, utgående allenast
för budgetåret 1934/1935.
Beträffande sättet för hjälpverksamhetens ordnande kan utskottet i
huvudsak ansluta sig till de riktlinjer, som departementschefen angivit,
och som kommit till uttryck i det vid detta utlåtande fogade kungörelseförslaget.
För vinnande av trygghet för att möjligheten till statsanslag
icke missbrukas har departementschefen förordat en anordning med ekonomisk
medverkan från kommunernas sida såsom villkor för statsanslags
Utskottet.
Jfr prop. nr 261, utskottets utlåtande nr 91.
12
Jorbruksutskottets utlåtande Nr 90.
tillgodonjutande. Enligt 4 § i kungörelseförslaget äger Kungl. Maj:t fordra,
att kommunen med egna medel bidrager till understödsverksamheten
med visst efter kommunens ekonomiska ställning avpassat belopp, högst 25
procent av understödsbeloppet, dock att kommun undantagsvis må kunna
befrias från bidragsskyldigbet. I motionerna I: 362 och II: 639 föreslås
däremot, att hela understödsbeloppet skall utgå av statsmedel. Såsom skäl
härför hava motionärerna åberopat, att med hänsyn till de speciella fiskarekommunernas
svaga ekonomiska ställning befrielse från bidragsskyldighet
borde bliva regel i stället för undantag samt att större kommuner,
där fiskarena endast utgjorde en mindre del av befolkningen, kunde befaras
icke vilja ansöka örn understöd, därest kommunen själv skulle svara
för upp till 25 procent av beloppet. Utskottet finner övervägande skäl
tala för att icke göra understödsverksamheten rent statlig. Dess handhavande
skulle i sådant fall näppeligen kunna anförtros kommunerna, vilket
dock måste anses önskvärt för uppnående av en verklig behovsprövning.
Enligt utskottets åsikt föreligga icke heller tillräckliga skäl för att befria
ekonomiskt bärkraftiga kommuner från skyldighet att bidraga med
ett efter kommunens ekonomiska ställning avpassat belopp. Befriades
alla kommuner från bidragsskyldighet, skulle också tillgången på medel
till understödsverksamheten avsevärt minskas. Utskottet kan därför icke
tillstyrka motionerna men finner dock de däri framhållna synpunkterna
förtjäna visst beaktande. Det framstår nämligen för utskottet som angeläget,
att behövande fiskare i kommuner med svag ekonomisk ställning
erhålla hjälp, även örn, såsom motionärerna antytt, befrielse från bidragsskyldighet
därigenom möjligen skulle komma att meddelas i större omfattning
än i propositionen förutsatts. De av utskottet nu framhållna synpunkterna
torde kunna komma till uttryck i den utarbetade kungörelsen
genom att ur 4 §:s sista punkt utesluta ordet »undantagsvis». Givetvis förutsätter
utskottet härvid, att befrielse från bidragsskyldighet i allt fall
icke äger rum annat än efter föregående noggrann prövning från Kungl.
Maj:ts sida. Av vad redan anförts framgår att utskottet i likhet med
departementschefen anser verksamheten böra handhavas av kommunerna.
Med all sannolikhet komma fiskarenas egna organisationer i stor omfattning
att yttra sig rörande frågor örn understöd. Det synes icke vara
påkallat att, såsom i motionerna I: 362 och II: 639 föreslagits, bereda
fiskareorganisationerna medinflytande vid understödsfrågornas avgörande.
Vad därefter angår det äskade anslaget av 250,000 kronor för åtgärder
till fiskerinäringens främjande samt beredande av ersättning åt fiskare
för förlust av eller skada å fiskredskap, lärer medels anvisande för sistnämnda
ändamål vara nödvändigt med hänsyn till att enligt propositionen
undsättningsfondens tillgångar äro uttömda. Även för andra åtgärder
till fiskerinäringens främjande torde medel böra ställas till Kungl.
Majlis disposition. Utskottet tillstyrker därför, att anslaget beviljas.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 90.
13
Några närmare riktlinjer för anslagets användning lära icke på förhand
kunna angivas, utan avgörandet härutinnan torde få ankomma på Kungl.
Majit i avbidan på att de nya förslag i ämnet, som äro under utredning,
kunna föreläggas riksdagen till prövning. Utskottet förutsätter emellertid,
att Kungl. Majit använder medlen med sparsamhet och försiktighet.
Vidkommande slutligen motionerna Iil74, lii 324 och lii 472, som väckts
vid riksdagens början och som avse, att riksdagen skulle hos Kungl. Majit
begära förslag till fiskerinäringens främjande, kan syftet med motionerna
i stor utsträckning anses uppnått genom tidigare i år antagna och nu
framlagda förslag. I den mån motionärernas önskemål icke redan blivit
tillgodosedda, synas de i huvudsak falla inom ramen för den pågående utredningen
rörande åtgärder för fiskerinäringens understödjande och
kunna väntas bliva beaktade utan skrivelse från riksdagen. Med hänsyn
härtill och, vidkommande motionen lii 472, till vad lantbruksstyrelsen i
sitt yttrande anfört, anser utskottet, att dessa motioner, i den mån de icke
redan blivit besvarade, icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A) att riksdagen må i anledning av förevarande proposition
samt med avslag å motionerna 1:362 och
lii 639
1) för beredande, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet här ovan tillstyrkt, av understöd
t åt fiskare anvisa för budgetåret 1934/1935 under nionde
huvudtiteln ett extra reservationsanslag av 750,000
kronor;
2) för åtgärder till fiskerinäringens främjande samt
beredande av ersättning åt fiskare för förlust av eller
skada å fiskredskap anvisa för budgetåret 1934/1935
under nionde huvudtiteln ett extra reservationsanslag
av 250,000 kronor; samt
B) att motionerna Ii 174, lii 324 och lii 472, i den
mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
här ovan anfört och hemställt, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 maj 1934.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 90.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
Irån lörsta kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Gabrielsson, Granath*, Tjällgren,
Bengtsson*, Alfred Andersson och Elof Andersson; samt
Irån andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Uddenberg, Andersson i Grimbo*,
Andersson i Löbbo, Liedberg, Karlsson i Munkedal, Osberg* och Persson i Grytterud.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bilaga..
Förslag
till
kungörelse angående anslag av statsmedel för beredande av
tillfälligt understöd åt fiskare.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Kommun må, i den mån tillgängliga medel därtill förslå, kunna enligt
bestämmelserna i denna kungörelse erhålla anslag av statsmedel att användas
för utlämnande av tillfälligt understöd utan återbetalningsskyldighet åt
fiskare, som på grund av fiskerinäringens nuvarande tryckta läge, enbart
eller i förening med andra med utövandet av nämnda näring amman,
hängande omständigheter, råkat i ekonomiska svårigheter och för sin försörjning
befinner sig i trängande behov av bistånd.
2 §.
Statsanslag utgår allenast för understöd åt fiskare, som helt eller huvudsakligen
livnär sig av fiske och som kan antagas hava själv gjort vad på
honom skäligen ankommit för övervinnande av svårigheterna samt i övrigt
finnes förtjänt av bistånd.
Sådant understöd må ej avse tid, under vilken hjälp av stat eller kommun
i annan ordning erhålles.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 90.
15
3 §.
Kommun, som önskar erhålla statsanslag, har att därom till länsstyrelsen
inkomma med till Kungl. Majit ställd ansökan. Vid ansökan skall fogas
uppgift å de fiskare, som avses skola komma i åtnjutande av understöd,
samt det belopp, varje fiskare anses böra tilldelas.
Det åligger länsstyrelsen att, sedan ansökan örn statsanslag inkommit, så
snart ske kan, efter hörande av vederbörande arbetslöshetskommitté, med
eget utlåtande överlämna ansökningen till Kungl. Majit. Länsstyrelsen skall
därvid särskilt angiva, i vad mån kommunen med hänsyn till sin ekonomiska
ställning är i behov av statsanslag för utlämnande av understöd, som i
denna kungörelse avses.
4 §.
Kungl. Majit äger såsom villkor för statsanslags tillgodonjutande föreskriva,
att kommunen skall med egna medel bidraga till understödsverksamheten
med visst, efter kommunens ekonomiska ställning avpassat belopp,
högst motsvarande 25 procent av det belopp, som i understöd enligt denna
kungörelse utlämnas åt fiskare inom kommunen. Då särskilda skäl därtill
föranleda, må kommun undantagsvis kunna befrias från bidragsskyldighet.
5 §.
Beviljat statsanslag må under det år, för vilket anslaget beviljats, av
kommunen på en gång eller i skilda delar lyftas i statskontoret mot förbindelse,
som statskontoret godkänner, innefattande åtagande för kommunen
att dels använda erhållet statsanslag för utlämnande av understöd enligt
bestämmelserna i denna kungörelse, dels med egna medel bidraga till understödsverksamheten,
i den utsträckning, som kan hava föreskrivits vid anslagets
beviljande, dels ock till statskontoret eller order återbetala statsanslaget
eller del därav under de förutsättningar och i den ordning, som stadgas i
6 och 7 §§.
6 §.
Vad av anvisat statsanslag icke vid utgången av det år, för vilket anslaget
beviljats, blivit till understöd disponerat, må ej därefter av kommunen
disponeras och skall, örn det lyftats, återbetalas till statskontoret före utgången
av mars månad nästföljande år, allt så framt ej Kungl. Majit på
ansökan, som före januari månad sistnämnda år ingives av kommunen,
medgiver rätt till dylik disposition under ytterligare ett år.
7
Har kommun använt statsanslagsbelopp i strid mot gällande bestämmelser
eller brustit i de villkor, som uppställts för anslagets tillgodonjutande, vare
kommunen pliktig att, örn Kungl. Majit så förordnar, omedelbart inbetala
sådant belopp till statskontoret.
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 90.
8 $.
Kommun, som erhållit statsanslag, skall i avseende å understödsverksamhetens
bedrivande stå under uppsikt och kontroll av länsstyrelsen. Årligen
före januari månads utgång skall sådan kommun till länsstyrelsen avgiva
redogörelse över verksamheten under nästföregående kalenderår.
Det åligger länsstyrelsen att efter granskning av sålunda erhållna redogörelser
senast den 1 mars meddela statskontoret erforderliga uppgifter
angående de belopp, en var kommun, som tilldelats statsanslag, har att
jämlikt 6 § inbetala till statskontoret.
Denna kungörelse träder i kraft den
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:342 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för beredande av understöd åt vissa fiskare m. m. a1 i texten