Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder för främjande av fiskarenas avsättning av färsk strömming.
1934-05-24 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1934:91, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder för främjande av fiskarenas avsättning av färsk strömming.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
17
Nr 91.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1934 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
åtgärder för främjande av fiskarenas avsättning av färsk
strömming.
I en till riksdagen den 13 april 1934 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition nr 261 har Kungl. Majit under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att
1) för åtgärder till organiserandet av strömmingsfiskarena anvisa för
budgetåret 1934/1935 under nionde huvudtiteln ett extra reservationsanslag
av 25,000 kronor;
2) antaga ett såsom bilaga till nämnda statsrådsprotokoll fogat förslag
till förordning örn viss reglering av handeln med färsk strömming.
Ifrågavarande förslag till förordning är såsom bilaga fogat till detta
utlåtande.
Den 6 oktober 1933 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla fem utredningsmän för verkställande av utredning
och avgivande av förslag rörande organiserandet genom samverkan
mellan fiskarena eller på annat sätt av avsättningen av strömming
från den del av ostkusten, varifrån regelmässig avsättning skedde till
Stockholm.
Genom beslut samma dag tillkallades såsom utredningsmän ledamoten
av riksdagens andra kammare, lantbrukaren O. Jeppsson, ordförande,
samt professorn L. Nanneson, fiskeriintendenten Öhr. Hessle, fiskeriinstruktören
Hj. Skoglund och fiskaren A. Jansson.
Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1933 års strömmingshandelsutredning,
hava framlagt dels i skrivelse den 18 december 1933
förslag örn en centralorganisation för fiskerinäringen, vilken skulle hava
till uppgift bland annat organiserandet av strömmingshandeln, och dels
i skrivelse den 29 januari 1934 förslag till organisation av strömmingsfiskarena.
Utredningsmännens förslag går ut på en anordning med samverkande
ekonomiska föreningar bland fiskarena, benämnda fiskare- och fiskförsäljningsföreningar,
med huvudsaklig uppgift att dels samla utbuden av
strömming på ett fåtal händer och dels i görligaste mån verka för en
Bihang till riksdagens protokoll 193i. 10 sami. Nr 89—91. 2
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
reglering av fångsterna. För att giva den föreslagna organisationen av
strömmingsfiskarena erforderlig styrka hava utredningsmännen föreslagit,
att Kungl. Majit skulle erhålla befogenhet att medgiva fiskförsäljningsförening
tillstånd att, med uteslutande av andra, från fiskarena eller
fiskareföreningarna inom försäljningsföreningens område inköpa färsk
strömming för återförsäljning. Utredningsmännen hava ansett svenska
fiskareförbundet vara lämpat att övertaga rollen av den centralorganisation,
som utredningsmännen ifrågasatt.
Efter remiss hava yttranden avgivits över båda förslagen av kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen, samt över det sistnämnda förslaget av
Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Gävleborgs och Västernorrlands
län. Lantbruksstyrelsen har i ärendet hört svenska fiskareförbundet.
Kommerskollegium har införskaffat yttrande från vissa handelskamrer
m. fl. Vidare hava yttranden avgivits av åtskilliga fiskareföreningar
och hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
I yttrandena hava förslagen att organisera strömmingsfiskareua i ekonomiska
föreningar och att anförtro organisationsarbetet åt svenska fiskareförbundet
i allmänhet tillstyrkts eller i allt fall icke avstyrkts. Däremot
hava från ett flertal håll framförts betänkligheter mot förslaget att lämna
strömmningsförsäljningsföreningarna ensamrätt att inköpa strömming
till återförsäljning i parti.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Den förebragta utredningen giver vid handen, att avsevärda brister
vidlåda distributionen av färsk strömming. Distributionen sker mestadels
planlöst, och någon reglering av tillförseln till de stora konsumtionscentra
förekommer i regel icke. Fiskarena sända i de flesta fall på vinst och
förlust sina fångster till engrossisterna utan att hava någon närmare kännedom
örn vare sig behovet av strömming på leveransorten eller de priser,
som kunna erhållas. Detta medför, att de priser, fiskarena erhålla, kunna
bliva oskäligt nedpressade och vid riklig tillgång förlustbringande. Även
för partihandlarna medföra bristerna i distributionen stora olägenheter.
Svårigheter uppstå att verkställa tillförlitliga priskalkyler och att beräkna
inköpsbehoven. En av de förnämsta orsakerna till missförhållandena
med avseende å distributionen torde vara bristande samverkan mellan
strömmingsfiskarena. Ett genomförande av utredningsmännens förslag
örn fiskarenas sammanslutande i fasta organisationer torde därför otvivelaktigt
vara ägnat att verksamt bidraga till undanröjande av berörda
missförhållanden. Genom att utbuden av strömming sammanföras i större
enheter bliva möjligheterna för fiskarena att erhålla skälig betalning för
sina fångster helt andra än för närvarande. Särskilt blir detta fallet,
därest såsom föreslagits samarbete inledes i syfte att åstadkomma en ändamålsenlig
reglering av tillförseln. Genom en sådan reglering kommer
ock engrossisternas arbete med distributionen att underlättas.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
19
Såsom utredningsmännen framhållit Ilar emellertid erfarenheten visat,
att stora svårigheter föreligga att samla fiskarena i dylika sammanslutningar.
Förut på enskilt initiativ i sådan riktning gjorda försök hava
misslyckats. De väsentligaste anledningarna till dessa misslyckanden torde
hava varit fiskarenas bristande förståelse för sammanhållningens betydelse
och deras svaga ekonomiska resurser, vilka icke medgivit, att några
större kostnader nedlagts på organisationens uppbyggande och utvidgande.
Även har medverkat deras spridda och isolerade bosättning. För att ett
tillfredsställande resultat skall kunna vinnas, torde statens bistånd vara
erforderligt. Vid upprepade tillfällen bär staten lämnat kooperativa strävanden
inom jordbruksnäringen sitt stöd. Det är att märka, att statens
medverkan nu är påkallad icke för att bilda gentemot den fria handeln
konkurrenskraftiga fiskförsäljningsorganisationer utan för att ernå en
bättre ordning och reda i handeln med strömming. Fördelarna härav
komma såsom av det anförda framgår icke blott fiskarena tillgodo. Jag
förordar alltså, att staten lämnar sitt biträde till strömmingsfiskarenas
organiserande för ifrågavarande ändamål.
Statens hjälp torde i första hand böra lämnas i form av bidrag till organisationskostnaderna.
Därest det avsedda ändamålet skall uppnås, torde
sagda kostnader komma att bliva avsevärda. Ett omfattande propagandaoch
ackvisitionsarbete bland fiskarena torde bliva erforderligt, ett arbete
som med största sannolikhet kommer att bliva synnerligen krävande med
hänsyn till fiskarenas spridda bosättning och deras förutberörda obenägenhet
att sammansluta sig. För att en organisation av ifrågavarande art
skall kunna bliva av verklig betydelse fordras, att strävandena att samla
fiskarena till gemensamt arbete vinna allmän anslutning och att organisationen
omfattar huvuddelen av de fiskare, som äro bosatta inom det
för densamma avsedda verksamhetsområdet. Det torde bliva nödvändigt
att anordna instruktionskurser för utbildande av lämpliga personer att
bedriva organisationsarbetet. Dessa torde därefter böra utsändas för att
genom föredrag, kurser och annorledes verka för spridandet av förståelse
för sammanslutningsidéens betydelse. Såsom i det följande skall utvecklas
torde organisationsarbetet böra inriktas på bildande av ekonomiska
föreningar. Vid startandet av sådana föreningar måste biträde lämnas
på olika sätt. Förslag till föreningsstadgar böra tillhandahållas och bistånd
med anskaffande av lämpliga personer för styrelser och andra uppdrag
meddelas. Att närmare bestämma det belopp, som kan behövas för
täckande av organisationskostnaderna, ställer sig givetvis svårt. Ett belopp
av 25,000 kronor torde emellertid ej vara för högt beräknat.
Arbetet med organisationens genomförande hava utredningsmännen
tänkt sig skola överlämnas till svenska fiskareförbundet. Enligt vad jag
inhämtat är förbundet emellertid icke villigt att åtaga sig uppdraget. Under
sådana förhållanden torde uppdraget böra lämnas till annan fiskareförening,
som Kungl. Majit finner lämplig, att utföras efter av Kungl.
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
Majit godkänd plan. Organisationen torde böra uppbyggas under nödigt
beaktande av utredningsmännens organisationsförslag. Till grund
för organisationen torde böra ligga fiskareföreningar med i allmänhet
mindre verksamhetsområden. Dessa primärföreningar torde böra sammanslutas
i fiskförsäljningsföreningar, vilkas verksamhetsområden böra
lämpligen avvägas med hänsyn till tillförsel- och distributionsförhållandena
i fråga om färsk strömming. Föreningarna böra organiseras såsom
ekonomiska föreningar utan personlig ansvarighet.
För att användas såsom bidrag till organisationsarbetet torde för nästa
budgetår böra uppföras ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor. Erinras
må, att av det under punkten 95 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
beräknade beloppet av 250,000 kronor enligt propositionerna
nr 135 och 210 allenast 62,430 kronor äskats anvisade. Därest ytterligare
medel, utöver nyssnämnda anslag å 25,000 kronor, skulle erfordras för
ifrågavarande ändamål, torde Kungl. Majit få taga i anspråk behövligt
belopp av det utav riksdagen jämlikt skrivelse den 28 februari 1934, nr 58,
anvisade extra reservationsanslaget av 40,000 kronor till främjande av
organisationsarbetet m. m. på jordbrukets och fiskets områden.
För att i händelse av behov kunna stärka organisationens ställning torde,
såsom utredningsmännen föreslagit och ett stort antal myndigheter tillstyrkt,
böra beredas möjlighet för Kungl. Majit att tillförsäkra fiskförsäljningsföreningarna
ensamrätt att bedriva partihandel med färsk strömming.
De grundläggande bestämmelserna härom torde böra sammanfattas
i en förordning örn viss reglering av handeln med färsk strömming.
Ett inom jordbruksdepartementet utarbetat förslag till sådan förordning
torde såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet.1 Enligt detta förslag
må, där Kungl. Majit så förordnar, partihandel med färsk strömming
under viss tid och inom visst område av riket icke bedrivas utan
tillstånd av Kungl. Majit eller den, åt vilken rätten att meddela sådant
tillstånd av Kungl. Majit överlåtes. Den, som erhållit tillstånd att bedriva
partihandel, skall vara skyldig att underkasta sig de villkor, som
kunna komma att föreskrivas av Kungl. Majit eller efter Kungl. Majlis
bemyndigande av den, som erhållit rätten att medgiva dylikt tillstånd.
Med partihandel förstås sådan handel, som sker till återförsäljare i och för
deras rörelse. För att hindra att fiskförsäljare, verksamma utom det område,
tillståndet avser, skola kunna med förbigående av tillståndsinnehavare
leverera strömming till inom området arbetande detaljhandlare eller
med undantag för det fall att försäljningen sker för dens räkning, som
fiskat strömmingen — direkt till konsumenterna har ytterligare föreskrivits,
att inom området icke må idkas detaljhandel med färsk strömming,
som inköpts från annan än den, som innehar tillstånd att driva partihandel
med färsk strömming. Försäljning av strömming omedelbart från
fiskare till konsument har däremot lämnats fri.
1 Denna bilaga är likalydande med den vid detta utlåtande fogade.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91. 21
Innan tillstånd, varom här är fråga, meddelas försäljningsförening, torde
Kungl. Maj:t låta sig angeläget vara att tillse, att föreningen fyller vissa
förutsättningar, ägnade att främja ett tillfredsställande resultat av anordningen.
Tillstånd lärer sålunda icke böra lämnas, med mindre föreningen
representerar en betydande del av fiskarena inom föreningens verksamhetsområde.
I förevarande hänseende synes lämpligen höra fordras, att
föreningen omfattar antingen 65 procent av samtliga inom dess område verksamma
fiskare eller 75 procent av yrkesfiskarena inom området. Vid meddelande
av tillstånd åt försäljningsförening bör vidare såsom villkor uppställas,
att föreningen på ett lojalt sätt utövar sin befogenhet så att annans
berättigade intresse icke kränkes. Föreningen torde sålunda höra vara
skyldig att inköpa strömming även av utanför densamma stående fiskare.
Givetvis äger föreningen därvid bestämma priset så att föreningens kostnader
bliva täckta enligt samma grunder, som gälla vid inköp från föreningens
egna medlemmar. Föreningen bör tillika bemyndigas ävensom vara
pliktig att medgiva andra, som så önska, att inom föreningens verksamhetsområde
driva partihandel med strömming, under förutsättning att strömmingen
inköpes från föreningen.
Erforderliga bestämmelser angående tillsyn över efterlevnaden av förordningen
torde i fall av behov få utfärdas av Kungl. Majit. Därest Kungl.
Majit skulle finna förening, som meddelats tillstånd till försäljning, brista
i sina skyldigheter, bör Kungl. Majit omedelbart kunna återkalla tillståndet.
Den föreslagna anordningen torde tillsvidare icke böra förlänas giltighet
för längre tid än till och med den 30 juni 1937.»
Otvivelaktigt är en reglering av förhållandena på det område, varom
här är fråga, av behovet påkallad. Med hänsyn härtill och då vad i propositionen
i sådant avseende föreslagits icke föranleder någon utskottets
erinran anser sig utskottet böra förorda propositionen. Utskottet hemställer
sålunda,
att riksdagen må, med bifall till förevarande proposition,
1) för åtgärder till organiserandet av strömmingsfiskarena
anvisa för budgetåret 1934/1935 under nionde
huvudtiteln ett extra reservationsanslag av 25,000
kronor;
2) antaga det såsom bilaga till statsrådsprotokollet
fogade förslag till förordning örn viss reglering av
handeln med färsk strömming.
Stockholm den 24 maj 1934.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Utskottet.
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Gabrielsson, Granath*, Tjällgren,
Bengtsson*, Alfred Andersson och Elof Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Uddenberg, Andersson i Grimbo*,
Gustafson i Kasenberg*, Liedberg, Andersson i Tungelsta*, Karlsson i Munkedal och Osberg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Uddenberg, som uttalat viss betänklighet mot att på detta sätt
ingripa, varigenom en ny mellanhand skapas, som sannolikt kommer att
fördyra varan för konsumenterna utan att fiskarena därigenom med säkerhet
kunna påräkna någon större fördel.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
23
Bilaga.
Förslag
till
förordning om viss reglering av handeln med färsk strömming.
Härigenom förordnas som följer:
1 §.
Partihandel med färsk strömming må, där Kungl. Majit så förordnar,
under viss tid och inom visst område av riket icke hedrivas utan tillstånd
av Kungl. Majit eller den, åt vilken rätten att meddela sådant tillstånd av
Kungl. Majit överlåtes.
Inom område, där partihandel är beroende av tillstånd, som i första
stycket sägs, må ej idkas detaljhandel med färsk strömming, inköpt från
annan än den, som erhållit sådant tillstånd.
Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare i
och för deras rörelse. Med detaljhandel förstås all annan handel.
2 §.
Kungl. Majit äger meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen
av denna förordning samt angående de villkor, under vilka tillstånd må
åtnjutas. Föreskrifter angående dylika villkor må ock efter Kungl. Majits
bemyndigande och i samband med tillståndets lämnande meddelas av den,
åt vilken rätten att lämna tillstånd må hava överlåtits.
3 %.
Den, som inom område, beträffande vilket förordnande jämlikt 1 § meddelats,
i strid mot bestämmelserna i nämnda paragraf driver handel med
färsk strömming, straffes med dagsböter.
4 §.
Förseelse mot denna förordning lyder under allmänt åtal, som anhängiggöres
vid allmän domstol.
Böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de
förvandlas enligt allmän strafflag.
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
Denna förordning träder i kraft å dag Kungl. Majit bestämmer oell gäller
till och med den 30 juni 1937. I fråga örn sådan under tiden för förordningens
giltighet begången förseelse, som i förordningen avses, skall
vad där är stadgat örn påföljd av förseelsen gälla även efter sistnämnda
dag.
341686. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:343 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder för främjande av fiskarenas avsättning av färsk strömming. a1 i texten