Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående inrättande av en arrendeegnahemsfond m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1934-05-29 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1934:93, Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående inrättande av en arrendeegnahemsfond m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

1

Nr 93.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1934 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående inrättande

av en arrendeegnahemsfond m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under utgifter för kapitalökning,

bilaga 7, punkt 16, föreslagit riksdagen att, i avbidan på den

proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för åtgärder för

beredande av jord åt arbetslösa m. m. beräkna för budgetåret 1934/1935 ett

reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Härefter har Kungl. Majit i en till riksdagen den 27 april 1934 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition nr 268 under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag föreslagit riksdagen

Ilo) dels besluta, att en fond, benämnd arrendeegnahemsfonden, skall

inrättas, i vilken fond skola ingå fastigheter, avsedda att upplåtas till

obemedlade eller mindre bemedlade i syfte att skapa stadigvarande arbetstillfällen

för självförsörjning;

dels medgiva, att i arrendeegnakemsfonden ingående fastigheter må upplåtas

i huvudsaklig överensstämmelse med de bestämmelser, vilka finnas

intagna i det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till kungörelse

örn arrendeegnahem, ävensom att fondens tillgångar i övrigt må användas

enligt av departementschefen i samma protokoll angivna grunder;

dels medgiva, att från statens domäners fond må enligt Kungl. Maj:ts

bestämmande till arrendeegnahemsfonden överföras jordbruksegendomar,

lämpliga att användas för det med sistnämnda fond avsedda ändamålet;

dels oek såsom kapitalökning för arrendeegnahemsfonden anvisa för

budgetåret 1934/1935 under utgifter för kapitalökning, statens utlåningsfonder,

ett reservationsanslag av 1,200,000 kronor;

2:o) dels besluta, att en fond, benämnd arrendelånefonden, skall inrättas,

från vilken lån må utlämnas till innehavare av arrendeegnahem för

anskaffande av nödiga jordbruksinventarier m. m.;

dels medgiva, att lån ur arrendelånefonden må utlämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med de bestämmelser, som finnas intagna i nyssnämnda

förslag till kungörelse;

dels ock såsom kapital för arrendelånefonden anvisa för budgetåret

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 10 sami. Nr 93. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

1934/1935 under utgifter för kapitalökning, statens utlåningsfonder, ett reservationsanslag

av 300,000 kronor; samt

3:o) förklara, att riksdagen icke finner anledning till erinran mot antagandet

av ett i statsrådsprotokollet berört erbjudande från svenska kvinnors

vänsterförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Het propositionen bilagda förslaget till kungörelse örn arrendeegnahem

har jämväl såsom bilaga fogats till detta utlåtande (Bil.).

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till berörda

statsrådsprotokoll.

Med anledning av propositionen hava väckts följande, till utskottet hänvisade

motioner, nämligen

I: 366 av herr Tamm, Gustaf, vari hemställts, att riksdagen ville avslå

de i propositionen 268 framförda förslagen, eller, örn riksdagen ej funné

sig kunna bifalla detta yrkande, att riksdagen ville besluta den ändring i

propositionen, att medlen till arrendeegnahemsfonden — 1,200,000 kronor

— tågås ur statens markinköpsfond, samt att arrendelånen utlämnas

under sådana former, att staten erhåller nödig säkerhet enligt allmänna

arrendelagens 24 §;

1:369 av herr Thorén m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Majrts förenämnda proposition måtte besluta, att 2

§:s andra stycke erhåller följande lydelse: Urval bland jordsökande och

inköp av jord i enskild ägo skola förmedlas av hushållningssällskaps

egnahemsnämnd, kommunal myndighet eller Riksföreningen jord åt arbetslösa,

vilka uppgöra förslag, som därefter prövas av nämnden. I

övrigt skall nämndens verksamhet bedrivas under samverkan med organen

för den statsunderstödda egnahemsverksamheten i den omfattning,

så finnes ändamålsenligt;

1:370 av fröken Hesselgren likalydande med II: 647 av fru

Östlund, vari hemställts, dels att riksdagen måtte, i anledning av punkten

3 i Kungl. Maj:ts i ovanberörda proposition gjorda hemställan,

förklara, att riksdagen icke finner anledning till erinran mot

antagandet av förutberörda erbjudande från Svenska kvinnors vänsterförbund

och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund samt att ifrågavarande

jord må utlämnas mot åborätt, som ej kan lösas, dels ock att bemälda

kvinnoorganisationer bliva representerade i den nämnd .eller styrelse,

som finge i uppdrag att utarbeta och fullfölja plan örn upprättande

och utlämnande av småbruken i fråga, samt

I: 371 av herr Lindhagen, vari hemställts,

1) att riksdagen måtte, i syfte att komplettera det i ovanberörda proposition

föreslagna experimentet, hos Kungl. Majit begära förslag örn återställande

av 1926 års åborättslag i det genom propositionen till 1926 års

riksdag framlagda skick med upphävande av den vid nämnda riksdag

kompromissvis antagna bestämmelsen om rätt för åbon att efter 20 år lösa

jordbruket;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

3

2) att riksdagen därvid tillika ville äska, att lagen om åborätt liksom

lagstiftningen örn tomträtt kompletteras med inteckningsrätt för fordran

i åborätten;

3) att riksdagen tillika ville förnya sin framställning år 1926 örn lagstiftningsåtgärder.

genom vilka beredas möjlighet till försäljning av jord

i allmän ägo under sådana villkor, att syftet med upplåtelsen behörigen

tryggas;

4) att riksdagen slutligen hemställer, att upplåtelser av kronojord för

bildande av självständiga jordbruk, på sätt föreslagits, fullständigas sålunda

att även enskild jord, nämligen odlingsmark och husbehovsskog å

bolagsdomäner och gods, skall genom lag, stödd av expropriationsrätt,

kunna på skäliga villkor ställas till förfogande för enahanda ändamål vare

sig det gäller bildande av nya jordbruk, komplettering av ofullständiga

jordbruk eller frilösning av arrendejordbruk, samt

II: 646 av herr Osberg, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att

iordningställa 200 arrendejordbruk i stället för 100, som föreslås i Kungl.

Maj:ts proposition nr 268, samt att höja det av Kungl. Maj:t för ändamålet

äskade beloppet till det dubbla.

Därjämte hava före propositionens avlåtande väckts följande till utskottet

hänvisade motioner, nämligen

1:113 av herr Larson, Edward, m. fl. och II: 466 av herr Thorell m. fl.,

likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte bevilja ett anslag av

38,000 kronor åt riksföreningen Jord åt arbetslösa;

I: 268 av herr Pettersson, Anton, m. fl. och II: 461 av herr Pettersson i

Dahl m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att

i huvudsaklig överensstämmelse med sociala jordutredningens förslag av

den 7 mars 1933 åtgärder utöver vad som beslöts vid föregående års riksdag

skola vidtagas för styckning av vissa kronoegendomar och från enskilda

inköpta egendomar till mindre jordbruk, samt att riksdagen för

detta ändamål måtte anvisa ett belopp av 8,000.000 kronor av arbetslöshetsmedel.

att användas enligt grunder, som Kungl. Maj:t äger att fastställa,

samt

II: 26 av herrar Olsson i Kamsta och Osberg, vari hemställts,

1) att riksdagen beslutar att i 1934—1935 års utgiftsstat anslå dels ett

belopp av 3,000,000 kronor för nyskapandet av småbruk för arbetslösa och

härtill lämpliga personer, dels ock beslutar uppläggandet av en lånefond

för uppsättningslån till ett belopp av 1,250,000 kronor, samt

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller örn en skyndsam

utredning angående verksamma åtgärder till arbetslöshetens bekämpande

genom framskapandet av cirka 2,000 nya småbruk per år under en tid av

fem år i enlighet med av motionärerna skisserad plan och framläggandet

för 1935 års riksdag av det resultat till vilket utredningen kommit.

Beträffande de skäl, sorn anförts till stöd för dessa framställningar, hänvisas

till motionerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

Frågan om anskaffande av jord åt mindre bemedlade och obemedlade

personer har vid upprepade tillfällen varit föremål för uppmärksamhet

från statsmakternas sida. I anledning av ett flertal skilda motioner i ämnet

anhöll 1928 års riksdag (E. skr. nr 232) örn utredning och förslag rörande

beredande av ökade möjligheter för lantarbetare, hemmansägare-, arrendators-

och småbrukaresöner samt andra mindre bemedlade och obemedlade

personer att erhålla egna jordbruk. Den begärda utredningen verkställdes

av egnahemsstyrelsen, som den 5 december 1928 avgav ett förslag

avseende anskaffande av s. k. lantarbetarsmåbruk. Förslaget föranledde

icke någon framställning till riksdagen, utan beslöt Kungl. Majit, att frågan

ånyo skulle överlämnas till egnahemsstyrelsen. Den 2 oktober 1929

framlade egnahemsstyrelsen ett nytt förslag i ämnet, men icke heller detta

föranledde någon framställning till riksdagen. 1930 års riksdag anhöll

därefter i anledning av vid riksdagen väckta motioner (E. skr. nr 276), att

Kungl. Majit ville verkställa fortsatt utredning rörande ökade möjligheter

för lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner

samt andra mindre bemedlade härför lämpliga personer att

erhålla egna jordbruk. Enligt Kungl. Majits beslut den 4 december 1930

uppdrogs åt den s. k. sociala jordutredningen att verkställa den av riksdagen

begärda utredningen. Den 5 december 1932 avlämnade sociala jordutredningen

betänkande med förslag till åtgärder för beredande av ökade

möjligheter för mindre bemedlade personer att erhålla egna jordbruk (stat.

off. utr. 19321 33). På grundval av detta betänkande framlade Kungl. Majit

för 1933 års riksdag i proposition nr 181 förslag angående inrättande av

en arbetarsmåbrukslånefond, från vilken lån finge utlämnas i ändamål att

giva skogsarbetare eller därmed likställd arbetare tillfälle att förvärva

mindre lägenhet, ägnad att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk,

drivet vid sidan av annan verksamhet. Propositionen bifölls av riksdagen.

Bestämmelser rörande lån från fonden hava meddelats i kungörelsen den

14 juni 1933 (nr 331) angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet.

I skrivelse den 7 mars 1933 har sociala jordutredningen framlagt resultatet

av en av utredningen verkställd undersökning, huruvida det vore

möjligt och lämpligt dels ur ekonomiska synpunkter och dels ur synpunkten

av arbetslöshetens bekämpande att stycka ett antal större kronoegendomar

ävensom härför lämpade enskilda egendomar, vilka i så fall skulle

inköpas, till mindre jordbruk för utarrendering i avvaktan på lämplig

tidpunkt för försäljning.

I anledning av åtskilliga vid 1933 års riksdag väckta motioner örn utredning

eller omedelbara åtgärder i syfte att till arbetslöshetens motverkande

bereda ökade arbetstillfällen vid jordbruket, anförde det särskilda

utskott, som vid riksdagen behandlade frågor rörande arbetslöshetens

bekämpande och till vilket nyssberörda motioner hänskötos, i sitt utlåtande

nr 17 bland annat följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93. 5

Sociala jordutredningens förslag syntes innebära ett beaktansvärt försök

att åstadkomma ökade, för framtiden bestående försörjningsmöjligheter

på landsbygden. I en tid av omfattande och långvarig arbetslöshet måste

det givetvis vara av stor social betydelse att på sätt som ifrågasatts produktionsenheter

av bestående värde tillskapades. Dessutom utgjorde den

föreslagna jordstyckningen ett verksamt medel att mera omedelbart minska

den rådande arbetslösheten. Ett icke ringa antal arbetslösa skulle

kunna beredas sysselsättning vid småbrukens bebyggande, vägars iordningställande,

täckdikning och dylikt. För åtskilliga industrier skulle

planens genomförande komma att medföra ökade leveranser och möjligheter

att hålla driften i gång. Att, såsom i motionen II: 491 förutsatts,

besluta örn genomförande av planen i dess helhet, syntes emellertid, då

erfarenhet på området ännu saknades, icke tillrådligt. Däremot vore det

lämpligt, att en försöksverksamhet, avseende styckning av allenast vissa

kronoegen domar, igångsattes.

Riksdagen medgav (R. skr. nr 356) på förslag av utskottet, att för nyssnämnda

försöksverksamhet finge av den i statens domäners fond ingående

fonden för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark (markinköpsfonden)

tagas i anspråk ett belopp av högst 700,000 kronor till husoch

vägbyggnads- samt täckdiknings- m. fl. arbeten å de under försökstiden

styckade lotterna. I skrivelse den 30 juni 1933 har Kungl. Majit

anbefallt domänstyrelsen att skyndsamt genomföra ifrågavarande verksamhet,

Den 20 oktober 1933 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet

att, efter samråd med chefen för socialdepartementet, tillkalla

tre utredningsmän att verkställa utredning och avgiva förslag rörande

frågan örn jord åt arbetslösa.

Jämlikt detta bemyndigande tillkallades den 21 i nämnda månad såsom

utredningsmän ledamöterna av riksdagens andra kammare riksgäldsfullmäktigen

G. H. Andersson, ombudsmannen Olof Andersson och jordbrukskonsulenten

J. Hagman.

Med skrivelse den 13 februari 1934 hava utredningsmännen avlämnat

utredning och förslag i ämnet. Utredningsmännens betänkande bar såsom

bilaga fogats till statsrådsprotokollet.

Efter remiss hava utlåtanden över förslaget avgivits av åtskilliga myndigheter

och korporationer.

Utredningsmännen hava anvisat beredande av tillgång till lämpliga arrendebruk

såsom den bästa utvägen i förevarande avseende. Härigenom

skulle, ansåge utredningsmännen, de ekonomiska risker, som det allmänna

finge ikläda sig vid jordbruksnybildningen, begränsas, och de jordsökande

bliva i tillfälle att pröva sina förutsättningar för jordbrukarkallet utan

att behöva binda sig vid hemmet för en lång och oviss framtid. Med hänsyn

till att den nuvarande statsunderstödda egnahemslåneverksamhetens

organisation icke medgåve någon form för det allmännas medverkan till

skapande av nya arrendebruk, hava utredningsmännen emellertid, under

s. 6 Kontrollera mot PDF

Innebörden av

Kungl. Maj.ts

förslag.

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

framhålla ude av den föreslagna verksamhetens försöksnatur, förordat en

anordning för beredande av jordbruk åt arbetslösa, formellt byggd på

självägandeprineipen med staten som förlagsgivare. Förutom denna försökslinje

hava utredningsmännen emellertid jämväl föreslagit uppstyckning

av kronans jordbruksdomäner i mindre brukningsdelar och dessas

utarrendering. Utredningsmännen hava härvidlag förutsatt ett fortgående

på den väg, som beträddes genom förutberörda 1933 års riksdagsbeslut.

I samband med att utredningsmännens förslag och de däröver avgivna

yttrandena varit föremål för övervägande inom jordbruksdepartementet

har inom departementet utarbetats en promemoria med utkast till lösning

av det föreliggande spörsmålet avseende utarrendering i lämplig utsträckning

av kronojordbruk.

Över promemorian hava efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

domänstyrelsen och egnahemsstyrelsen.

I en till jordbruksdepartementet den 29 mars 1934 inkommen skrivelse

hava svenska kvinnors vänsterförbund oell Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund erbjudit kronan ett jordområde örn cirka 100 tunnland åker

och hage, under villkor att området styckades i för jordbruksändamål

lämpligt stora lotter att under åborätt, som ej kunde lösas, upplåtas åt

för detta ändamål lämpliga i jordbruksarbete kunniga arbetslösa eller i

övrigt medellösa personer, vilka i sin tur lämnade plats åt andra arbetslösa.

Enligt vid skrivelsen fogad av distriktslantmätare upprättad beskrivning

över området är detta avsett att upplåtas från Fogelstad med underlydande

fastigheter i Julita socken, Södermanlands län. Området är, enligt

vad vidare i beskrivningen uppgivits, beläget omkring en kilometer

nordväst örn Fogelstad gård å den s. k. Julitaslätten utmed allmän väg

och innehåller omkring 45.9 hektar åker, som utgöres av prima lerjord, och

4.9 hektar hagmark, bevuxen huvudsakligen med gran och tall. Området

uppgives lämpa sig för bebyggelse till egnahem och styckning i fem egnahemslotter.

I samband med erbjudandet hava nämnda kvinnoförbund i särskild skrivelse

till chefen för jordbruksdepartementet anhållit, att förbunden måtte

bliva representerade i den nämnd eller styrelse, som finge i uppdrag att

utarbeta och fullfölja plan örn upprättande och utlämnande av småbruken

ifråga.

Propositionen, som närmast bygger på den förenämnda inom jordbruksdepartementet

utarbetade promemorian, avser att skapa stadigvarande

arbetstillfällen för självförsörjning genom upplåtelse på arrende

till obemedlade och mindre bemedlade personer av genom statens försorg

iordningställda lägenheter å kronan tillhörig jord med rätt för arrendator

att inlösa till honom upplåten lägenhet (arrendeegnahem), i

samband varmed till arrendatorn skall kunna för bland annat anskaffan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr J3.

7

de av nödiga jordbruksar ventarier utlämnas lån av statsmedel (arrendelän).

allt enligt i ett vid propositionen fogat förslag till kungörelse örn

arrendeegnahem. I anslutning härtill innefattar förslaget tillika inrättande

dels av en fond, benämnd arrendeegnahemsfonden, i vilken skola

ingå de för upplåtelser av här ifrågavarande slag avsedda fastigheter,

dels ock en fond, benämnd arrendelånefonden, från vilken de ovanberörda

lånen skola utlämnas. Berörda författningsförslag finnes såsom bilaga

fogat vid detta utlåtande.

Till närmare klarläggande av förslagets innebörd och departementschefens

synpunkter med avseende å det framlagda förslaget torde här böra

återgivas vad departementschefen för egen del anfört till statsrådsprotokollet.

Departementschefen har sålunda yttrat följande:

»Såsom framgår av vad inledningsvis anförts har frågan örn beredande

av jord åt obemedlade och mindre bemedlade vid upprepade tillfällen

varit föremål för statsmakternas överväganden. De önskemål, som i förevarande

hänseende göra sig gällande, framstå särskilt behjärtansvärda under

rådande arbetslöshet. Otvivelaktigt torde det vara ett samhälleligt

intresse av betydelse, att de möjligheter att skapa stadigvarande arbetstillfällen

för självförsörjning, som en lämpligt ordnad jordupplåtelse innebär.

bliva tillvaratagna. Uppmärksamheten har tidigare främst varit

riktad på att lösa jordfrågan för lantarbetare och med dem likställda

personer från den arbetande jordbruksbefolkningens egna led såsom söner

till hemmansägare, småbrukare och arrendatorer. Många av dessa äga

goda personliga förutsättningar för att kunna sköta ett jordbruk men

sakna på grund av otillräckliga egna medel och svårigheten att av sina

knappa inkomster kunna hopspara ett kapital praktiskt taget möjligheter

att skaffa sig ett eget hem. Vad särskilt lantarbetarkåren beträffar

torde inom denna ganska talrika samhällsgrupp flertalet få stanna

i lantarbetarens anspråkslösa ställning generation efter generation utan

möjlighet eller ens utsikt att bliva självständiga jordbrukare. Det synes

angeläget, att åtgärder vidtagas, ägnade att för berörda kategorier av i

lantbruket arbetande personer skapa tillfälle att förvärva egna jordbruk.

Men även åt andra obemedlade eller mindre bemedlade, nyssnämnda kategorier

närstående, jordsökande böra beredas möjligheter till jordförvärv.

Såsom utredningsmännen i sitt betänkande framhållit torde jordbruk för

ifrågavarande ändamål lämpligast kunna anskaffas genom delning av

större egendomar. Genom åtgärder i denna riktning skapas också nya

tillfällen till arbete och försörjning ej blott vid själva jordbruket utan

även i samband med bebyggandet av de nya jordbruksegendomarna. Jag

erinrar i detta sammanhang, att riksdagen förra året genom sitt omförmälda

beslut att ställa 700,000 kronor ur markinköpsfonden till förfogande

för bebyggande av uppstyckade kronoegendomar redan i viss mån givit

sin anslutning till vidtagande av åtgärder i förevarande syfte. Under

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

åberopande av det anförda förordar jag nu, att staten lämnar sin medverkan

till ytterligare åtgärder i angivna hänseenden.

Vid övervägande av den form, berörda åtgärder lämpligen borde iklädas,

har jag stannat för en anordning i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som angivits i den utremitterade promemorian i ämnet eller

således upplåtelse på arrende av kronojord med rätt för arrendatorn att

sedermera från kronan förvärva arrendelotten med äganderätt. Arrendesystemet

har visat sig vara ett tjänligt medel att bereda obemedlade

tillfälle att arbeta sig upp till jordägare. Det lämnar jordsökanden tillfälle

att pröva sina krafter såsom självständig jordbrukare utan att samtidigt

tvinga honom att påtaga sig en alltför tyngande skuldbörda. För

det allmänna bliva vidare de ekonomiska riskerna mindre vid användande

av arrendeformen än vid omedelbar upplåtelse med äganderätt.

Utredningsmännen hava även, såsom förut anförts, principiellt ansett,

att förstnämnda form av upplåtelse vore att föredraga.

Anledningen till att utredningsmännen detta oaktat icke i främsta rummet

föreslagit en anordning enligt arrendeprincipen har närmast varit

den, att det enligt utredningsmännens mening för närvarande icke funnes

något lämpligt organ, varigenom det allmänna kunde medverka till skapande

och upplåtande av arrendejordbruk i ifrågavarande syfte. Härutinnan

delar jag utredningsmännens uppfattning. Intet av de två statliga

förvaltningsorgan, som närmast kunna komma, i fråga för att övertaga

den föreslagna verksamheten, nämligen domänstyrelsen och egnahemsstyrelsen,

synes böra anlitas. Till denna ståndpunkt hava jämväl

styrelserna själva anslutit sig. Domänstyrelsens uppgifter äro av annan

art än dem, som här avses, och vad egnahemsstyrelsen beträffar synes

det ej lämpligt, att densamma vid sidan av sitt egentliga arbete ålägges

en verksamhet, som, ehuru i viss mån likartad med egnahemsrörelsen,

likväl mäste i väsentliga hänseenden avvika från denna. Jag förordar

sålunda, att ett särskilt organ inrättas för liandhavande av förevarande

verksamhet. Detta organ, förslagsvis benämnt statens jordnämnd, torde

böra tillsättas av Kungl. Majit och i sig innesluta personer med sakkunskap

på egnahemsrörelsens område samt beträffande arrendeförhållanden

och jordbruket i allmänhet. Ledamöternas antal torde böra uppgå till

tre. Vid organisationens uppbyggande torde följande böra iakttagas.

Arbetet inom nämnden bör ordnas i så enkla former som möjligt. För

beredande av på nämndens avgörande ankommande ärenden och för att

sköta de löpande göromålen torde böra hos nämnden anställas någon dugande

och driftig sakkunnig person. I mån av behov bör nämnden även

äga anställa i övrigt erforderlig personal samt anlita experter för behandlingen

av förekommande tekniska frågor. Nämnden bör i ändamålsenlig

omfattning bedriva verksamheten under samverkan med organen

för den allmänna egnahems verksamheten.

Såsom tidigare anförts torde arrendeupplåtelserna böra ske från kro
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

9

uojord. För anskaffande av erforderliga fastigheter synas i första hand

böra uppstyckas i kronans ägo redan befintliga domäner. Enligt vad som

uppgivits torde genom sådan styckning möjligen kunna tillskapas ett

hundratal nya jordbruk. Då verksamheten synes böra bedrivas försöksvis,

till dess erfarenhet vunnits örn dess verkningar och utvecklingsmöjligheter,

torde nämnda antal under nästkommande budgetår vara tillräckligt.

Skulle det visa sig, att erforderligt antal jordbruk icke lämpligen

kan utvinnas på detta sätt, torde för ändamålet i viss mindre utsträckning

få inköpas jord i enskild ägo. Vilka kronoegendomar, som

böra tagas i anspråk för verksamheten, torde efter förslag av domänstyrelsen

få bestämmas av Kungl. Maj:t. Likaledes bör det ankomma på

Kungl. Majit att besluta örn inköp av enskilda egendomar. Förslag därom

bör avgivas av nämnden. De egendomar, som sålunda komma att stå

till förfogande, böra förvaltas av nämnden samt genom dess försorg exploateras

för ändamålet, Nämnden har alltså att, i den mån så erfordras,

föranstalta örn egendomarnas styckning samt örn de särskilda styckningslotternas

bebyggande och iordningställande till lämpliga arrendelägenheter.

Under tiden till dess upplåtelse, varom här är fråga, sker, bör nämnden

sörja för egendomarnas ändamålsenliga brukande antingen i nämndens

egen regi eller på annat lämpligt sätt. Lägenheter, som här avses,

torde böra benämnas arrendeegnahem.

Då genom ifrågavarande verksamhet avses att obemedlade jordsökande

skola kunna erhålla jordbruk, torde det bliva nödvändigt, att staten lämnar

den jordsökande hjälp för anskaffande av de för den arrenderade

lägenhetens utnyttjande nödvändiga levande och döda inventarierna

ävensom till de första driftskostnaderna. Denna hjälp torde lämpligast

böra lämnas i form av lån på fördelaktiga villkor, förslagsvis benämnda

arrendelån, vilka beviljas i samband med arrendeupplåtelsen. Något

kontant belopp utan återbetalningsskyldighet torde, såsom i ett flertal

yttranden uttalats, däremot icke böra tilldelas arrendatorn. En dylik gåva

skulle säkerligen locka åtskilliga mindre lämpliga personer att söka erhålla

arrende av ifrågavarande slag. I vart fall verkar den nedsättande

på arrendatorns känsla för självansvar. Den ifrågasatta lånerörelsen bör

handhavas av nämnden.

Jag övergår härefter till frågan örn vilka fordringar, som böra uppställas

med avseende å de personer, som skola kunna erhålla arrendeegnahem

och arrendelån. För att hjälpen skall nå dem, som mest äro i behov

därav, torde företrädesvis medellösa personer böra ifrågakomma. Även

jordsökande, som ej kan hänföras till berörda kategori, torde dock kunna

godtagas, därvid en förutsättning likväl bör vara, att sökanden icke innehar

egna tillgångar i sådan omfattning, att han medelst egnahemslån kan

förvärva eget jordbruk av den storlek, varom här .är fråga, dag erinrar,

att motsvarande regel är fastslagen i fråga örn arbetarsmåbrukslån. För

att en jordsökande skall hava några utsikter att lyckas med ett arrende

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

företag fordras, att han genom sin föregående verksamhet förskaffat sig

erfarenhet i jordbruksskötsel. Till arrendator bör därför endast antagas

den, som kan anses besitta sådan erfarenhet. Jordsökande behöver däremot

icke nödvändigtvis vara sysselsatt i jordbruket, då fråga uppkommer

örn hans antagande till arrendator. Med hänsyn till att arbetslösa

inom industrien, vilka förut arbetat i jordbruket, icke böra vara uteslutna

från möjlighet att återgå till detta, böra även sådana personer

kunna erhålla arrende och lån, under förutsättning att de i övrigt äro

därtill lämpliga. Vidare torde böra stadgas, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som gäller beträffande kvalifikationerna för erhållande

av egnahemslån och arbetarsmåbrukslån, att vederbörande är svensk

medborgare, minst 21 ar gammal, känd för sparsamhet, nykterhet och

hederlig vandel samt att han eljest kan anses lämplig att erhålla ett arrendeegnahem.

Det är angeläget, att särskild omsorg nedlägges på prövningen

av de jordsökandes kvalifikationer i olika hänseenden. Denna

prövning, som givetvis blir svår och av grannlaga natur, blir en av den

föreslagna nämndens mest betydelsefulla uppgifter. En god hjälp i sitt

arbete torde nämnden emellertid kunna erhålla genom samråd med statens

egnaliemsorgan och med kommunala myndigheter.

Beträffande arrendelägenheternas storlek delar jag den uppfattning,

som kommit till uttryck i utredningsmännens betänkande i detta hänseende.

Lägenheterna böra sålunda vara av den storlek, att innehavaren

jämte hans familj därav kunna erhålla sin huvudsakliga bärgning. Å

andra sidan bör lägenhet emellertid icke vara större än att arrendatorn

kan bruka densamma utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft. Utredningsmännen

hava föreslagit, att arrendelotterna, där det med hänsyn

till styckningsfastigheternas struktur är möjligt, utläggas med en

åkerareal av 8—12 hektar. Häremot torde intet vara att erinra. Då det

är önskvärt, att arrendatorn så snart som möjligt kan erhålla sin bärgning

å lägenheten, bör densamma vid tillträdet vara i sådant skick, att

den av arrendatorn kan brukas, vätan att han behöver vidtaga några mera

omfattande anläggningsarbeten. Lägenheten bör således vara bebyggd

med hus av erforderlig storlek och omfattning. Därjämte bör den vara

försedd med övriga anläggningar, som befinnas nödiga för jordbrukets

bedrivande, såsom vägar, brunnar, diken, stängsel o. s. v. Behovet och

omfattningen av dylika anläggningar bör nämnden avgöra med hänsyn

till förhållandena i varje särskilt fall. Jag förutsätter emellertid, att

härvid den allra största sparsamhet iakttages, så att endast sådana byggnader

och anläggningar, som äro oundgängligen nödvändiga för jordbruksdriften,

komma till utförande. Bebyggelse och iordningställande

i övrigt av lägenhet torde i regel icke behöva draga en kostnad överstigande

9,000 kronor.

Vidkommande de villkor, under vilka ifrågavarande lägenheter böra

upplåtas, torde följande böra iakttagas. Eftersom lägenheten vid tillträ
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

11

det skall befinnas i fullt brukbart skick, bör arrendatorn redan första

året vara i stånd att erlägga arrendeavgift. Någon tids frihet från avgiftsskyldighet

torde därför icke böra medgivas. De arrendatorer, varom

här är fråga, torde emellertid i regel icke förut hava självständigt

skött ett jordbruk. På grund härav torde arrendeavgiften icke av nämnden

nödvändigtvis böra bestämmas till den högsta möjliga, som skulle

kunna erhållas för lägenheten, örn den på vanligt sätt utbjödes på arrende.

Såsom allmän regel torde kunna stadgas, att avgiften icke får sättas

högre än som finnes skäligt med hänsyn till den avkastning, som kan

utvinnas av lägenheten, därvid jag utgår från, att ett dylikt stadgande

inrymmer befogenhet för nämnden att taga nödig hänsyn jämväl till arrendatorns

personliga förutsättningar för jordbruksdrift. Arrendetiden

torde i regel böra bestämmas till fem år. Arrendatorn och hans närmaste

anhöriga, maka och barn ävensom måg, böra vid lägenhetens förnyade

utarrendering erhålla optionsrätt till arrendet. Att dylik rätt, i likhet

med vad som gäller beträffande arrendatorer å kronodomäner, även tillerkännas

nu ifrågavarande arrendatorer torde vara ändamålsenligt med

hänsyn till syftet med upplåtelsen. Såsom förutsättning för optionsrätt

bör dock gälla, att arrendatorn innehaft arrendet fem år och att han väl

brukat lägenheten. Samma fordringar uppställas beträffande vanliga

kronoarrenden. Vidare bör emellertid gälla, att optionsrätt till arrende

enligt nu förevarande grunder endast tillkommer arrendatorn för den

händelse, att lägenheten alltjämt skall utarrenderas i den ordning, som

nu är i fråga. Detta förbehåll bör göras bland annat med hänsyn

till att, såsom i den förutberörda promemorian angivits, fråga framdeles

kan uppstå örn lägenhetens överlämnande till domänstyrelsens

förvaltning, därvid utarrendering kan anses böra äga rum enligt de

grunder, som i allmänhet stadgas örn kronoegendomar. I övrigt torde

ifrågavarande arrendeupplåtelser, därest icke särskilda skäl till annat

föranleda, böra ske i enlighet med bestämmelserna i allmänna arrendelagen.

De ytterligare upplåtelsevillkor, som kunna finnas erforderliga,

torde nämnden äga att bestämma. Utredningsmännen hava i sitt betänkande

ifrågasatt, att de grunder, som av 1932 års kronojordsutredning

föreslagits för utarrendering av kronans jordbruksegendomar under domänstyrelsens

förvaltning, vilka grunder i huvudsak upptagits i den till

årets riksdag i ämnet avlåtna propositionen (nr 174), även borde vinna

tillämpning å förevarande arrendeupplåtelser. Detta torde emellertid

vara mindre lämpligt. De arrendevillkor, som föreslagits beträffande utarrendering

av nyssnämnda egendomar, torde nämligen i allmänhet vara

för betungande för nu ifrågavarande arrendatorer, vilka merendels helt

sakna egna tillgångar. Därest lägenhet av förevarande slag i framtiden

skulle finnas böra överföras till domänstyrelsens förvaltning, bör givetvis

hänsyn tagas till önskvärdheten av att den å lägenheten .sittande arrendatorn

beredes möjlighet att kvarstanna i denna egenskap och, då för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

utsättningar därför föreligga, erhålla optionsrätt enligt för kronans utarrenderade

jordbruksegendomar gällande grunder.

Såsom förut berörts bör arrendatorn medgivas rätt att inlösa den arrenderade

lägenheten. Ett dylikt medgivande överensstämmer med arrendeupplåtelsens

syfte att bereda arrendatorn möjlighet att bliva självständig

jordbrukare. Medvetandet örn att han äger rätt att förvärva den

av honom brukade jorden torde bidraga att hos arrendatorn vidmakthålla

intresset för arbetet med jordbruket och egga honom att spara och lägga

av för att bliva i tillfälle att begagna sin rätt. Såsom villkor för att

arrendatorn skall äga utöva inlösningsrätten torde emellertid i regel böra

fordras, att han innehaft arrendet under någon längre tid, så att nian

kan bedöma hans möjligheter att kunna genomföra köpet och reda sig i

framtiden. Den tid, som i detta hänseende bör krävas, synes böra bestämmas

till fem år eller samma tid, som fordras för vinnande av optionsrätt

till arrendet. En förutsättning för lösningsrätt bör tillika vara,

att arrendatorn under arrendetiden ådagalagt duglighet och skötsamhet.

Det bör ankomma på nämnden att avgöra, huruvida arrendatorn skall

anses berättigad att inlösa lägenheten eller icke. Örn omständigheterna

därtill föranleda, bör nämnden kunna medgiva arrendatorn att inlösa

lägenheten, även örn han innehaft arrendet kortare tid än fem år. Köpeskillingen

torde av nämnden böra bestämmas med hänsyn till lägenhetens

värde vid tiden för köpet. Jag förutsätter, att härvid tillses, att arrendatorn

icke nödgas betala för förbättringar å lägenheten, som han under

arrendetiden utfört och för vilka han icke i särskild ordning erhåller ersättning

vid frånträdet av arrendet. Det bör tillkomma nämnden att utfärda

köpekontrakt angående försäljningen. Beträffande köpeskillingens

erläggande synas skäligen i huvudsak böra tillämpas samma bestämmelser,

som de, vilka gälla vid försäljning av jordbrukslägenhet för egnahemsändamål

enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m. med däri vidtagna ändringar.

Jag har härmed i huvudsak angivit de villkor, som torde böra stadgas

med avseende å arrendeupplåtelse och beträffande inlösen av lägenhet.

Vad angår arrendelånen torde följande böra gälla. I fråga örn lånebeloppets

storlek bör iakttagas, å ena sidan att större belopp icke beviljas än

som oundgängligen kräves i varje särskilt fall, och å andra sidan att beloppet

är tillräckligt för anskaffande av de inventarier, som erfordras för

ett effektivt utnyttjande av lägenheten samt för täckande av nödiga utgifter

för igångsättandet av driften å densamma. Beloppet bör av nämnden

utbetalas i mån av behov. Såsom en övre gräns för lånebeloppet

torde böra fastställas 4,000 kronor. Jag erinrar, att detta belopp motsvarar

sammanlagda beloppen av inventarielånet och kontantbidraget enligt

utredningsmännens förslag.

I enlighet med vad utredningsmännen föreslagit torde arrendelånet böra

vara räntefritt. Tillika bör. jämväl i överensstämmelse med vad utred
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

13

ningsmäxmen föreslagit, lånet under första året, innan arrendatorn ännu

kommit fullt i gång med företaget, vara amorteringsfritt. Det torde vara

lämpligt, att den amorteringsfria tiden med nämndens medgivande kan

utsträckas ytterligare ett år. Längre tids amorteringsfrihet synes icke

böra medgivas med hänsyn till den arrendatorn tillförsäkrade rätten att

efter fem års arrende inlösa lägenheten eller, vid förnyad utarrendering,

fortsätta med arrendet. Nämnda bestämmelse örn ett femårigt innehav av

arrendet för lösnings- eller optionsrätt har nämligen i viss mån upptagits

för att bereda nämnden tillfälle att pröva arrendatorns lämplighet för

företaget och möjlighet att kunna genomföra ett köp av den arrenderade

lägenheten. Arrendatorn bör därför under åtminstone tre av dessa fem

år hava visat förmåga att gälda amorteringarna å arrendelånet. Å till

betalning förfallet oguldet lånebelopp bör från förfallodagen gäldas ränta

efter fem procent örn året.

Det årliga amorteringsbeloppet torde lämpligen kunna bestämmas lika

för hela amorteringstiden. Denna åter bör sättas så lång, att arrendatorn

icke betungas med större amorteringar än han och jordbruket mäkta

bära. I detta hänseende synes en tid av sexton år i allmänhet vara tillräcklig.

För den händelse det på grund av särskilda omständigheter skulle

visa sig omöjligt för arrendator att erlägga föreskriven amortering, torde

det böra tillkomma Kungl. Majit att giva anstånd därmed.

Liksom beträffande egnahemslån torde inträffandet av vissa omständigheter

böra föranleda rätt för nämnden att uppsäga oguldet lånebelopp till

omedelbar återbetalning. Uppsägningsrätt torde böra vara för handen,

under följande förutsättningar, nämligen därest det befinnes, att arrendatorn

lämnat bedrägliga uppgifter av beskaffenhet att hava föranlett

lånets utlämnande, örn arrendatorn uppenbarligen missbrukar lånebeloppet,

örn arrendatorn visar försumlighet i att erlägga föreskriven kapitalavbetalning

eller stadgade försäkringsavgifter, örn arrendatorn avhänder

sig erforderliga jordbruksinventarier eller frånträder arrendet eller, därest

arrendatorn förvärvat lägenheten med äganderätt, försäljer densamma eller

om eljest sådana förhållanden inträffat, att han med hänsyn till förutsättningarna

för lånets meddelande uppenbarligen icke längre bör åtnjuta

lånet. Därest, i samband med frånträdande av arrendet eller överlåtelse

av med äganderätt förvärvad lägenhet, för jordbruket erforderliga inventarier

överlåtas å den nya arrendatorn eller ägaren, torde emellertid

nämnden böra kunna medgiva denne att övertaga betalningsansvaret för

oguldet lånebelopp på oförändrade villkor, dag förutsätter härvid, att ett

sådant medgivande ej lämnas, med mindre den nye arrendatorn med hänsyn

till ekonomiska och övriga förhållanden skulle kunna enligt förut angivna

regler erhålla ett arrendeegnahem.

Att kräva att fullgod säkerhet alltid skall ställas för arrendelån låter

sig uppenbarligen icke göra. Till ställande av dylik säkerhet sakna ifrågakommando

arrendatorer i allmänhet möjligheter. Den enda säkerhet,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

arrendator torde vara istånd att erbjuda, är inteckning i jordbruksinventarierna.

Sådan säkerhet synes han i regel böra lämna. Ställandet av

denna säkerhet medför vissa olägenheter. En dylik är, att staten för den

händelse, att inventarierna skulle utmätas för annans fordran hos arrendatorn,

blir nödsakad att för bevakande av sin rätt på grund av inteckningen

försätta arrendatorn i konkurs. Då enahanda åtgärd emellertid,

även örn inventarieinteckning ej lämnats, måste i händelse av dylik utmätning

tillgripas till hindrande av att utmätningssökanden förvärvar

förmånsrätt i inventarierna, synes berörda olägenhet ej få tillmätas större

betydelse. Att märka är också, att den omständigheten, att en arrendator

försatts i konkurs, icke behöver föranleda, att han skiljes från arrendet.

En annan följd av att arrendatorn såsom säkerhet avfordras inventarieinteckning

är, att svårigheter kunna uppstå för honom att skaffa

sig kredit på annat håll. Med hänsyn till att dels arrendatorn avses skola

genom statens försorg beredas allt det rörelsekapital, varav han skäligen

kan vara i behov, dels det torde vara av vikt för honom att i så ringa

mån som möjligt grunda sin verksamhet på skuld, torde likväl förevarande

omständighet knappast tala mot att inventarieinteckning anlitas

såsom säkerhet. Är arrendator i stånd att ställa borgen för arrendelånet,

bör sådan säkerhet avfordras honom. Frågan örn säkerhet får ankomma

på nämndens prövning och av denna avgöras med hänsyn till omständigheterna

i det särskilda fallet.

Sedan arrendatorn övertagit arrendet, bör han icke helt lämnas åt sig

själv att på egen hand sköta lägenheten. Nämnden bör så långt i dess

förmåga står med uppmärksamhet följa handhavandet av arrendet. Möjligen

kan bliva erforderligt, att för sådant ändamål ortsombud utses. Arrendatorerna

böra genom nämndens försorg erhålla de råd och anvisningar,

som kunna finnas nödiga för företagets lyckliga genomförande.

Tidigare har berörts möjligheten av att efter lägenheternas utarrendering

överlämna desamma till domänstyrelsen för att av denna förvaltas

på samma sätt som sker med övriga utarrenderade kronoegendomar.

Såsom av det anförda framgår anser jag, i likhet med domänstyrelsen

och egnahemsstyrelsen, att dylikt överlämnande i varje fall icke omedelbart

efter utarrenderingen bör ifrågakomma. Huruvida det senare må

äga rum torde, sedan erfarenhet under någon tid vunnits angående verksamheten,

få upptagas till förnyat övervägande.

Beträffande ordningen för erhållande av arrendeegnahem och därmed

förenat lån bör gälla, att den, som önskar erhålla sådan lägenhet och lån,

har att därom göra ansökan hos nämnden. Denna prövar därefter ansökningen

och anvisar, därest densamma bifalles, sökanden en lämplig lägenhet

samt utbetalar lånet i enlighet med de föreskrifter, som bestämts i detta

hänseende vid lånets beviljande.

I anslutning till vad nu anförts har jag låtit inom jordbruksdepartementet

utarbeta förslag till kungörelse örn arrendeegnahem, innefattande de

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

15

huvudsakliga bestämmelserna i ämnet. Förslaget torde få såsom bilaga

fogas till statsrådsprotokollet. Närmare bestämmelser angående den föreslagna

nämndens sammansättning och verksamhet samt erforderliga tilllämpningsföreskrifter

torde få upptagas i en särskild författning. Frågan

härom torde sedermera få underställas Kungl. Majit.

För den av mig förordade verksamhetens bedrivande torde, såsom förut

nämnts, kunna tillskapas ett hundratal nya lägenheter genom styckning av

kronoegendomar. Kostnaderna för dessa lägenheters iordningställande

torde kunna uppskattas till 900,000 kronor. För inköp av enskild jord, lämplig

för styckning, synes för närvarande böra beräknas ett belopp av 300,000

kronor. Beträffande den budgettekniska utformningen av den föreslagna

anordningen får jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet,

anföra följande.

För redovisning av de fastigheter, som skola användas för ifrågavarande

verksamhet bör, på sätt statskontoret föreslagit, upprättas en särskild

fond. Denna fond, vilken bör ingå bland statens produktiva fonder,

synes lämpligen kunna benämnas arrendeegnahemsfonden. Ehuru

skäl kunna anföras för att upptaga fonden bland de till statens affärsverksamhet

hänförliga fonderna, finner jag mig dock såsom en provisorisk

anordning böra förorda, att arrendeegnahemsfonden i enlighet med

statskontorets förslag redovisas bland statens utlåningsfonder. Förenämnda

båda belopp, tillhopa 1,200,000 kronor, torde böra anvisas såsom

kapitalökning å fonden. Detta kapitalökningsanslag, vilket bör erhålla

reservationsanslags natur, synes böra anvisas att utgå av skattemedel.

Sedan erfarenhet vunnits, i vilken utsträckning den ifrågavarande verksamheten

kan komma att lämna överskott, bör tagas under övervägande,

huruvida och i vad mån blivande ytterligare kapitalökningsanslag å fonden

böra anvisas av lånemedel. I samband med att kronoegendomar

överföras från domänfonden till den nyinrättade fonden bör den förra

fondens värde nedskrivas med egendomarnas bokförda värde.

Jämväl för den ifrågasatta lånerörelsen bör en fond inrättas, vilken bör

benämnas arrendelånefonden och redovisas bland statens utlåningsfonder.

Såsom kapital för denna fond torde tills vidare ett belopp av 300,000

kronor vara tillräckligt, vilket belopp bör beviljas såsom reservationsanslag

och utgå av skattemedel. Båda de till inrättande föreslagna fonderna

böra förvaltas av statskontoret. Kostnaderna för nämndens verksamhet

och övriga med organisationsarbetet förenade utgifter torde under

nästkommande budgetår få bestridas från det till kapitalökning å arrendeegnahemsfonden

anvisade anslaget.

Såsom inledningsvis nämnts har i statsverkspropositionen under utgifter

för kapitalökning, fonden för förlag till statsverket, beräknats ett belopp

av 3 miljoner kronor till åtgärder för beredande av jord åt arbetslösa

m. m. Vid bifall till vad jag nu förordat skulle detta belopp icke

komma att tagas i anspråk. T stället skulle enligt mitt förslag under ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

Utskottet.

gifter för kapitalökning, statens utlåningsfonder, anvisas skattemedelsanslag

å sammanlagt 1,500,000 kronor. Beträffande täckandet av detta

belopp, för vilket medel icke beräknats i riksstatsförslaget, vill jag erinra,

att enligt vad som framgår av den förut i dag på förslag av chefen

för socialdepartementet beslutade propositionen angående ungdomsarbetslösheten,

Kungl. Majit till bekämpande av arbetslösheten och till åtgärder

i anledning av ungdomsarbetslösheten under femte huvudtiteln äskat

sammanlagt 14.5 miljoner kronor i stället för det i riksstatsförslaget för

ändamålet beräknade beloppet av 17 miljoner kronor.

Den verksamhet, som enligt Kungl. Majits anbefallning påbörjats av

domänstyrelsen med anlitande av det vid 1933 års riksdag ur markinköpsfonden

anvisade beloppet 700,000 kronor, torde, i den mån så prövas

skäligt, få efter Kungl. Majits bestämmande övertagas och fullföljas av

omförmälda nämnd i enlighet med de riktlinjer, som i det föregående

uppdragits. Det torde böra åligga domänstyrelsen att hos Kungl. Majit

anmäla, när överförande till nämnden av fastigheter, avsedda för nyssberörda

verksamhet, lämpligen — med hänsyn till bebyggelse och andra

omständigheter — kan äga rum. Sådan del av förenämnda belopp, som

ej åtgår för domänstyrelsens arbete, torde få av Kungl. Majit tilläggas

arrendeegnahemsfonden.

Vad angår erbjudandet från svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges

socialdemokratiska kvinnoförbund torde detta böra antagas. Den

erbjudna egendomen synes lämplig att användas för den verksamhet, jag

i det föregående tillstyrkt. Egendomen torde böra överlämnas till den föreslagna

nämnden att av denna exploateras. Vid exploateringen och tillsättandet

av arrendatorer å lägenheter, utvunna ur egendomen, torde nämnden

böra samråda med någon representant för förbunden. Skulle vid tilllämpningen

av de vid erbjudandet fästade villkoren, såsom egnahemsstyrelsen

befarat, uppstå svårigheter, vilka icke på annat sätt kunna övervinnas,

torde hos förbunden böra utverkas nödiga ändringar i nämnda

villkor.»

För de väckta motionerna redogör utskottet i samband med sitt yttrande

här nedan över propositionen och motionerna.

Frågan örn att bereda mindre bemedlade och obemedlade personer tillfälle

att genom jordbruk skaffa sig sin utkomst har såsom i ärendet erinrats

vid flera tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet,

och första steget till lösningen av denna fråga, som särskilt aktualiserats

genom den stora arbetslösheten, togs dels genom 1933 års riksdags beslut

örn inrättande av en arbetarsmåhrukslånefond dels ock genom samma riksdags

beslut att ställa 700,000 kronor till förfogande ur den i statens domäners

fond ingående markinköpsfonden för bebyggande av uppstyckade

kronoegendomar. Den nu framlagda propositionen synes därför utskot
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

17

tet närmast vara att betrakta som ett ytterligare led i strävandena i berörda

avseende. Syftet med propositionen är nämligen enligt det därvid

fogade författningsiorslaget att skapa stadigvarande arbetstillfällen för

självförsörjning, vilket syfte är avsett att vinnas genom upplåtelse på

arrende till mindre bemedlade och obemedlade personer av genom statens

försorg iordningställda lägenheter å kronan tillhörig jord med rätt för

arrendatorn att inlösa till honom upplåten arrendelägenhet, i samband

varmed till arrendatorn skall kunna utlämnas lån av statsmedel för anskaffning

av bland annat nödiga jordbruksinventarier, allt i enlighet

med i författningsförslaget närmare angivna grunder. Även örn utskottet

i likhet med vad i motionen 1:366 anförts kan hysa en viss tveksamhet

beträffande en del av förslagets detaljer — vartill utskottet återkommer

här nedan — anser sig utskottet dock på grund av det med propositionen

avsedda syftet böra principiellt förorda detsamma. Härmed har

utskottet ock angivit sin ställning i fråga örn det i herörda motion alternativt

framställda avslagsyrkandet.

För anskaffande av de avsedda arrendelägenheterna räknas i propositionen

i första hand med uppstyckning av i kronans ägo redan befintliga

domäner och, i den mån erforderligt antal jordbruk icke lämpligen kan

utvinnas på detta sätt, genom förvärv i viss utsträckning av jord i enskild

ägo. Utskottet har icke något att erinra mot en sådan plan. Emellertid

vill utskottet i detta sammanhang framhålla följande. Uppstyckningen

synes i propositionen närmast avse ifrågakommande egendomar i sin helhet.

Ett sådant förfaringssätt synes utskottet lämpligt i fall, då byggnaderna

å egendomen äro otillräckliga för sitt ändamål eller otidsenliga och

i bristfälligt skick, så att nybyggnader i händelse av egendomens bibehållande

i varje fall skulle krävas. Beträffande sådana egendomar åter, varå

finnas goda byggnader avpassade efter egendomens behov, torde till undvikande

av en värdeminskning av byggnaderna i förefintligt skick avstyckningsförfarande

med större fördel böra komma till användning oell

huvudgården med lämpligt område bibehållas i kronans ägo. Å egendomar

med vissa ägor i mera avskilda lägen torde en sådan åtgärd kunna

bliva till gagn jämväl med avseende å den i kronans ägo kvarvarande

delen.

I propositionen beräknas, att till att börja med åtgärder borde vidtagas

för iordningsställande av ett hundratal lägenheter med en åkerareal av

8—12 hektar. Motionen 11:646 åter går ut på att ifrågavarande verksamhet

borde inriktas på att redan under nästa budgetår tillskapa ett till 200

ökat antal arrendeegnahem, i samband varmed motionären ifrågasätter

en minskning av lägenheternas areal till 5—10 hektar. I anslutning härtill

påyrkas i motionen en fördubbling av det av Kungl. Majit för ändamålet

äskade anslaget. Utskottet kan för sin del icke förorda en mindre

åkerareal för ifrågavarande lägenheter än Kungl. Majit föreslagit. I detta

sammanhang vill utskottet framhålla, att i den mån sa lämpligen kan ske

Bihang lill riksdagens protokoll 19,''Ii. 10 sami. Nr 9.1. -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

vid lägenheternas utläggande hänsyn självfallet bör tagas till att lägenheternas

behov av husbehovsskog bliver vederbörligen tillgodosett. Då

den av Kungl. Majit föreslagna nya verksamheten, såsom departementschefen

ock utgått ifrån, är att betrakta såsom ett försök, synes utskottet

denna lämpligen icke böra givas större omfattning än som kräves för att

vinna en viss erfarenhet på området. 1 vad mån en utvidgning av verksamheten

sedermera bör ske, lärer enligt utskottets mening få bero pä

hur den mera begränsade verksamheten kommer att utfalla. Utskottet

kan sålunda ieko biträda motionen II: 646. Vad nu anförts talar i ännu

högre grad för avslag ä det under punkt 2 i motionen II: 26 framställda

föislaget örn igångsättande av skyndsam utredning angående verksamma

åtgärder för framskapande av 2,000 nya småbruk per år under en tid av

fem år och örn framläggande för 1935 års riksdag av förslag i ämnet.

Beträffande sättet för handhavande av ifrågavarande verksamhet har

departementschefen, sedan han prövat denna uppgift icke lämpligen kunna

anförtros åt vare sig domänstyrelsen eiler statens egnahemsstyrelse,

förordat inrättande av ett särskilt organ under benämning statens jordnämnd.

För egen del ansluter sig utskottet till den mening, vartill depui

tementschef en kommit. Nämnden skall handhava förvaltningen av

sådan jord, som avses att upplåtas till arrendeegnahem och jämväl handlägga

frågor rörande sådana upplåtelser och därmed sammanhängande

ärenden. Nämnden skall alltså hava att föranstalta örn egendomarnas

styckning samt örn de särskilda styckningslotternas bebyggande och iordningställande

till lämpliga arrendelägenheter. Enligt det propositionen

bifogade författningsförslaget skall nämndens verksamhet bedrivas under

samverkan med organen för den statsunderstödda egnahemsverksamheten

i den omfattning så finnes ändamålsenligt. I motion I: 369 framhålles,

att såväl urvalet bland jordsökande som jordanskaffningen vore av den

betydelse för förevarande frågas lyckliga lösning, att urvalet och jordanskaffningen

borde undergå prövning av minst två instanser, innan beslut

slutligt fattades. I anslutning härtill föreslå motionärerna en förändring

av 2 § i författningsförslaget, gående ut på att jordnämndens beslut beträffande

ansökning örn erhållande av jord och örn inköp av jord i enskild

ägo skall kunna fattas först efter förslag av hushållningssällskaps egnahemsnämnd,

kommunal myndighet eller Riksföreningen jord åt arbetslösa.

Visserligen skulle vad i motionen föreslagits i vissa fall kunna bereda

jordnämnden någon lättnad vid prövningen av föreliggande frågor.

Men å andra sidan måste man utgå från att jordnämndens verksamhet

kommer att så ordnas, att nämnden blir i tillfälle att — framför allt oberoende

av en enskild förening — förskaffa sig för frågornas rätta bedömande

erforderlig information i olika avseenden. Utskottet kan sålunda

icke biträda motionen.

Med avseende å de fordringar, som böra uppställas beträffande de personer,

som skola kunna erhålla arrendeegnahem och arrendelån, utgår pro
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

19

positionen från att härutinnan företrädesvis böra ifrågakomma obemedlade

personer. Utskottet vill framhålla, att en sträng tillämpning efter

ordalagen av denna bestämmelse kan komma att medföra vissa icke önskvärda

konsekvenser vid prövningen av inkommande ansökningar. Utskottet

vill därför understryka angelägenheten av att ifrågavarande prövning,

som i vissa fall kan bliva av mycket grannlaga natur, av jordnämnden

göres med stor urskilning och med allt hänsynstagande till de i varje särskilt

fall föreliggande omständigheterna. Utskottet finner sålunda, att

exempelvis en eljest kvalificerad jordbruksarbetare icke bör av den anledningen

att han ej är belt medellös komma i en sämre ställning än en

fullständigt medellös person med godtagbara kvalifikationer. Utskottet

är emellertid fullt ense med departementschefen därom att en förutsättning

bör vara, att sökanden icke innehar tillgångar i sådan omfattning

att han medelst egnahemslån kan förvärva eget jordbruk av den storlek,

varom här är fråga. Utskottet anser sig böra i detta sammanhang

tillika framhålla vikten av att kravet på att vederbörande verkligen äger

förutsättningar för ett jordbruks skötsel upprätthålles.

Enligt förslaget skall arrendatorn äga rätt att efter fem år med äganderätt

förvärva den arrenderade lägenheten. Propositionen innefattar tillika

förslag örn beredande av möjlighet för den jordsökande att av staten erhålla

hjälp för anskaffande av de för den arrenderade lägenhetens utnyttjande

nödvändiga levande och döda inventarierna ävensom till de första

driftkostnaderna i form av lån intill ett belopp av 4,000 kronor. Sådant

lån, som skall vara räntefritt, skall från och med andra året efter ingången

av det kalenderår, under vilket lånet beviljats, återbetalas med en

sextondel årligen. Utskottet har i betraktande av den föreslagna amorteringstidens

längd — mot vilken i och för sig intet torde vara att erinra

—- icke kunnat undgå hysa vissa betänkligheter beträffande den för arrendator

ifrågasatta rätten att redan efter fem år, då ännu endast en

mindre del av inventarielånet återbetalts, med äganderätt tillösa sig lägenheten,

särskilt som arrendatorn även i händelse av en opåräknad väsentlig

förbättring i sin ekonomiska ställning på grund av arrendelånets

räntefrihet knappast torde finna med någon fördel förenligt att påskynda

lånets återbetalning. Även örn utskottet, bland annat med hänsyn till att

framställning om inlösen enligt propositionen i varje särskilt fall skall prövas

av den föreslagna jordnämnden, icke anser sig böra föreslå någon direkt

ändring i förevarande avseende, förutsätter utskottet dock, att förvärv

med äganderätt som regel bör komma ifråga först sedan arrendelånet

återbetalts.

I fråga om arrendeavgiften har departementschefen uttalat, att såsom

allmän regel arrendeavgiften icke skall sättas högre än som finnes skäligt

med hänsyn till den avkastning som under arrendetiden kan utvinnas avlägenheten.

Därvid har departementschefen utgått från att ett dylikt stadgande

skulle inrymma befogenhet för jordnämnden att taga nödig hänsyn

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

jämväl till arrendatorns personliga förutsättningar för jordbruksdrift. Vad

departementschefen i sistnämnt avseende anfört synes utskottet ägnat ingiva

vissa betänkligheter, då ett sådant förfaringssätt torde kunna i den

praktiska tillämpningen leda till icke önskvärda förhållanden särskilt

med tanke på intill varandra liggande arrendelägenheter med samma beräknade

avkastningsvärde. Då emellertid utskottet anser sig kunna förutsätta,

att statens jordnämnd vid handläggning av dessa frågor kommer

att förfara med all den urskilning och grannlagenhet, som förhållandena

härvidlag uppenbarligen kräva, har utskottet icke velat framställa

något ändringsförslag.

Propositionen utgår från att krav på fullgod säkerhet för arrendelån

icke kan uppställas och att, då den enda säkerhet, som arrendator torde

kunna vara i stånd att erbjuda, är inteckning i jordbruksinventarierna, sådan

säkerhet i regel bör lämnas. I den mån arrendatorn är i stånd att

ställa borgen för arrendet har sådan säkerhet ansetts böra avfordras honom.

Motionen 1: 366 avser att till undvikande av de olägenheter, som

syntes vara förenade med säkerhetens ordnande genom inventarieinteckning,

denna fråga borde kunna enklare regleras i enlighet med bestämmelserna

i allmänna arrendelagens 24 §. Detta lagrum har följande lydelse.

»Har jordägaren lämnat arrendatorn kreatur eller redskap till fastighetens

bruk, och är visst värde satt å vad sålunda lämnats, vare arrendatorn pliktig

att under arrendetiden städse å fastigheten hålla sådana lösören, motsvarande

för vartdera slaget i värde vad han mottagit. De lösören skola

utan särskilt förbehåll tillhöra jordägaren, ändå att andra sättas i stället

för dem, som blivit lämnade.» Med hänsyn till att det här kan bliva fråga

örn arrendelotts förvärvande med äganderätt före arrendelånets återbetalande

lärer den i motionen antydda utvägen i förevarande avseende icke

lämpligen kunna anlitas. Utskottet ansluter sig till vad propositionen härutinnan

innehåller.

Kostnaderna för iordningställande av såsom i propositionen avses ett

hundratal nya lägenheter hava beräknats till 900,000 kronor utgörande i genomsnitt

för lägenhet 9,000 kronor. Enligt vad utskottet inhämtat lärer

det vara möjligt att inom vissa delar av landet få de med iordningställandet

erforderliga åtgärderna utförda för en kostnad per lägenhet av omkring

det i propositionen beräknade beloppet, under det att man i andra

trakter åter torde få rakna med en högre kostnad. Detta synes utskottet

giva viss anledning att antaga, att kostnaderna per lägenhet i propositionen

blivit väl lågt beräknade. Utskottet vill ifrågasätta örn icke kostnaderna

skulle kunna rätt avsevärt begränsas genom att byggnadernas

utförande i de olika fallen överlämnades på entreprenad till någon välkänd

och duglig lantbyggmästare i trakten.

I övrigt ger propositionen, i vad den rör upplåtelse enligt i författningsförslaget

angivna grunder av arrendeegnahem, icke anledning till något

särskilt yttrande från utskottets sida.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

För finansiering av den ifrågavarande verksamheten föreslås i propositionen

uppförande i riksstaten under utgifter för kapitalökning av två särskilda

anslag å respektive 1,200,000 och 300,000 kronor, det förstnämnda beloppet

såsom kapitalökning till arrendeegnahemsfonden och det senare

såsom kapital till arrendelånefonden. I motionen 1:336 erinras örn 1933

års riksdags beslut örn medgivande för Kungl. Maj:t att av den i statens

domäners fond ingående markinköpsfonden använda ett belopp av intill

700,000 kronor till hus-, vägbyggnads-, täckdiknings- m. fl. arbeten å uppstyckade

kronoegendomar, och föreslås i anslutning härtill ianspråktagande

av markinköpsfonden jämväl för beredande av de till kapitalökning

för arrendeegnahemsfonden avsedda medlen. Utskottet anser övervägande

skäl tala för att icke nu ytterligare taga i anspråk markinköpsfonden,

som är avsedd för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig

mark, och kan därför icke tillstyrka motionen i förevarande del.

Motionerna 1:268 och 11:461 ävensom motionen 11:26 punkt 1 torde, i

den mån de icke blivit besvarade genom utskottets tillstyrkande av Kungl.

Maj :ts förslag i angivna delar, icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

I propositionen har Kungl. Maj:t tillika underställt riksdagen ett erbjudande

från svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund att till kronan med äganderätt överlåta ett jordområde

örn cirka 100 tunnland åker och hage från egendomen Fogelstad

underlydande fastigheter i Julita socken av Södermanlands län under

villkor att området styckades i för jordbruksändamål lämpligt stora lotter

att under åborätt, som ej kunde lösas, upplåtas åt för detta ändamål

lämpliga i jordbruksarbete kunniga arbetslösa eller i övrigt medellösa

personer. Departementschefen har, då han förordat antagande av detta

erbjudande, tillika uttalat, att den erbjudna egendomen syntes lämplig

att användas för den i förevarande proposition föreslagna verksamheten

och borde överlämnas till den föreslagna jordnämnden att av denna exploateras.

För den händelse att vid tillämpningen av de vid erbjudandet

fästade villkoren skulle uppstå svårigheter, vilka icke på annat sätt kunde

övervinnas, ansåge departementschefen hos förbunden borde utverkas nödiga

ändringar i nämnda villkor. I motionerna I: 370 och II: 647 erinras,

att det i förevarande proposition framlagda förslaget till upplåtelser av

arrendeegnahem ginge ut på att dessa skulle av brukaren efter viss tid

få förvärvas med äganderätt, samt framkålles, att erbjudandet ifråga

gjorts under förbehåll att jorden bomme att upplåtas med åborätt utan

lösningsrätt för brukaren. I enlighet härmed föreslå motionärerna, att

riksdagen måtte förklara att riksdagen icke har något att erinra mot det

gjorda erbjudandet och att området ifråga må upplåtas med åborätt, som

ej kan lösas. Tillika föreslå motionärerna att de båda ovanbemälda föreningarna

måtte bliva representerade i den styrelse eller nämnd, som

kunde komma att få i uppdrag afl utarbeta och fullfölja plan för upprät
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

tande och utlämnande av småbruken ifråga. Med hänsyn till vad motionärerna

anfört anser sig utskottet böra tillstyrka, att gåvan ifråga mottages

för upplåtelse i enlighet med de vid erbjudandet fästade villkoren.

Utskottet förutsätter tillika, att de båda bemälda föreningarnas särskilda

intresse bliver vid planens närmare utförande på lämpligt sätt tillgodosett.

De i punkterna 1—3 av motionen I: 371 upptagna frågorna voro såsom

motionären ock erinrat föremål för behandling vid 1926 års riksdag, då

åborättslagen i sitt nuvarande skick antogs. Ett av motionären då framställt

yrkande att ur lagen måtte utgå bestämmelsen örn rätt för åbo att

efter 20 år lösa vederbörande lägenhet blev av riksdagen avslaget, liksom

ett motionsvis förordat förslag örn införande av inteckningsrätt för fordran

i åborätten (jfr första lagutskottets, av riksdagen godkända utlåtande

nr 25). De nu väckta förslagen synas åsyfta att åstadkomma en ökad

tillämpning av åborättsinstitutet. Bestämmelsen örn rätt för åbo att efter

viss tid med äganderätt lösa den innehavda lägenheten lärer knappast

kunna tänkas hava haft någon hämmande inverkan i fråga örn åborättens

användning. Däremot torde den omständigheten att inteckning för fordran

icke kan erhållas i åborätten måhända spelat en viss roll i nämnda

avseende. Härvidlag bör emellertid icke förbises, att den möjlighet till

belåning, som genom införande av sådan inteckningsrätt skulle beredas

eventuellt kan komma att inbjuda till en skuldsättning i icke önskvärd

utsträckning. Utskottet är dock icke berett att utan vidare utredning i

saken taga bestämd ståndpunkt till dessa motionärens förslag. På grund

härav och med hänsyn till den knappa tid, som stått utskottet till buds

för prövning av detta spörsmål, kan utskottet icke biträda motionen under

punkterna 1 och 2. Vidkommande det under punkt 3 gjorda yrkandet

innefattar detta ett förnyande av en av 1926 års riksdag gjord framställning

till Kungl. Majit örn utredning örn lagstiftningsåtgärder, som kunna

bereda möjlighet till försäljning av jord i allmän ägo under sådana villkor

att syftet med upplåtelsen behörigen tryggas. (Jfr första lagutskottets

ovanberörda utlåtande.) Härvid avsågs tillskapande av en från åborätten

fristående form av modifierad äganderätt. För tillgodoseende av

detta syfte infördes 1929 (prop. nr 138 och 150, sammansatta första lag- och

jordbruksutskottets utlåtande nr 1, K. skr. nr 242 och 243) bestämmelser

angående försäljning av kronoegendom med viss återköpsrätt för kronan.

Med hänsyn härtill och då Kungl. Majit icke lärer underlåta att ägna

frågan den ytterligare uppmärksamhet, vartill omständigheterna kunna

anses böra föranleda, finnei- utskottet sig icke böra tillstyrka, att riksdagen

gör någon förnyad hänvändelse i ämnet. Rörande slutligen punkten

4 i förevarande motion, avseende införande av expropriationsförfarande

i vissa fall för förvärv av jord i enskild ägo för egnahemsändamål, vill

utskottet erinra, att andra lagutskottet i sitt utlåtande nr 40 till innevarande

riksdag med anledning av väckta motioner rörande lagstiftning

örn rikets kolonisation och komplettering av ofullständiga jordbruk samt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

23

tillägg till allmänna expropriationslagen för jord bruksändamål avstyrkt

dessa motioner. Under hänvisning härtill anser jordbruksutskottet motionärens

framställning under punkt 4 icke böra föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Beträffande slutligen motionerna 1:113 och II: 466, vilka avse uppförande

i riksstaten för nästa budgetår av ett särskilt anslag å 38,000 kronor

till Riksföreningen jord åt arbetslösa, kan utskottet givetvis icke enbart

på den i motionerna förebragta utredningen förorda en dylik åtgärd

utan är detta en fråga, varom framställning i första hand bör göras hos

Kungl. Majit. Motionerna torde sålunda icke böra föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande framställning samt med avslag å motionerna

I: 366 och 369 samt II: 646

l:o) dels besluta, att en fond, benämnd arrendeegnahemsfonden,

skall inrättas, i vilken fond skola ingå

fastigheter, avsedda att upplåtas till obemedlade eller

mindre bemedlade i syfte att skapa stadigvarande arbetstillfällen

för självförsörjning;

dels medgiva, att i arrendeegnahemsfonden ingående

fastigheter må upplåtas i huvudsaklig överensstämmelse

med de bestämmelser, vilka finnas intagna

i det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till kungörelse

örn arrendeegnahem, ävensom att fondens tillgångar

i övrigt må användas enligt av departementschefen

i samma protokoll angivna grunder;

dels medgiva, att från statens domäners fond må

enligt Kungl. Maj:ts bestämmande till arrendeegnahemsfonden

överföras jordbruksegendomar, lämpliga

att användas för det med sistnämnda fond avsedda

ändamålet;

dels ock såsom kapitalökning för arrendeegnahemsfonden

anvisa för budgetåret 1934/1935 under utgifter

för kapitalökning ett reservationsanslag av 1,200,000

kronor;

2:o) dels besluta, att en fond, benämnd arrendelånefonden,

skall inrättas, från vilken lån må utlämnas

till innehavare av arrendeegnahem för anskaffande

av nödiga jordbruksinventarier m. m.;

dels medgiva, att lån ur arrendelånefonden må utlämnas

i huvudsaklig överensstämmelse med de bestäm
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

melser, som finnas intagna i nyssnämnda förslag till

kungörelse;

dels ock såsom kapital för arrendelånefonden anvisa

för budgetåret 1934/1935 under utgifter för kapitalökning

ett reservationsanslag av 300,000 kronor;

samt

3:o) förklara, att riksdagen icke finner anledning

till erinran mot antagandet av förutberörda erbjudande

från svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges

socialdemokratiska kvinnoförbund;

B) att motionerna I: 370 och II: 647 må anses besvarade

genom vad utskottet här ovan anfört och hemställt;
C)

att motionerna II: 26 samt I: 268 och II: 461 må,

i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad

utskottet här ovan anfört och hemställt, icke föranleda

någon riksdagens åtgärd;

D) att motionerna I: 371 samt 1:113 och II: 466 icke

må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Beträffande sättet för de tillstyrkta medlens anskaffande torde statsutskottet

senare under riksdagen avgiva förslag.

Stockholm den 29 maj 1934.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

tran första kammaren: herrar Sederholm, August Nilsson, Gabrielsson, Tjällgren, Alfred

Andersson, Elof Andersson, Jacob Hansson och Karl Emil Johansson; samt

trän andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Olsson i Rödningsberg, Andersson

i Löbbo, Carlström, Liedberg, Andersson i Tungelsta, Hagman och Pettersson i Rosta.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93. 25

Reservation

1) av herrar Sederholm, Gabrielsson, Karl Emil Johansson, Liedberg

och Hagman, sora ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:
Frågan

om att bereda---yttrande från utskottets sida (sid. 20).

För finansiering av---arrendeegnahemsfonden avsedda medel. Ut
skottet

vill erinra, att markinköpsfonden, som enligt inhämtad uppgift

den 1 januari 1934 uppgick till — utestående fordringar inbegripna — i

avrundat tal 19,700,000 kronor, består av medel, vilka inflyta vid försäljning

av kronan tillhöriga jordbruksegendomar. Även örn ifrågavarande

fond närmast är avsedd för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig

mark torde, med hänsyn till att fonden utgöres av köpeskillingar för

försåld kronojord, knappast böra möta några principiella betänkligheter

att såsom motionären föreslagit anlita fonden för bestridande av statens utgifter

i samband med iordningställande av sådana arrendeegnahem, varom

i propositionen är fråga -—■ ett ändamål, som för övrigt ligger nära det,

för vilket enligt 1933 års riksdagsbeslut fonden i fråga finge intill ett visst

belopp användas. Vid nu antydda förhållande och då det är en viktig

angelägenhet att icke i större utsträckning än som är oundgängligen erforderligt

i riksstaten uppföra anslag till nya ändamål, anser sig utskottet

böra tillstyrka att för beredande av det beräknade kapitalökningsanslaget

till arrendeegnahemsfonden av markinköpsfonden må tagas i anspråk ett

belopp av 1,200,000 kronor.

Motionerna 1:268 och 11:461 ävensom---Motionerna torde sålun
da

icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av---

A)---

l:o) dels besluta — ---avsedda ändamålet;

dels ock medgiva att för beredande av kapitalökning

till arrendeegnahemsfonden under budgetåret 1934/1935

må av den i statens domäners fond ingående fonden

för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig

mark (markinköpsfonden) tagas i anspråk ett belopp

av högst 1,200,000 kronor;

D) att motionerna--— någon riksdagens åtgärd.

Beträffande sättet för de till kapitalökning för arrendelånefonden tillstyrkta

medlens anskaffande torde statsutskottet senare under riksdagen

avgiva förslag;

2) av herr Carlström; samt

3) av herr Andersson i Tungelsta.

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 10 sami. Nr 93.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse om arrendeegnahem.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §.

Under de villkor, som i denna kungörelse stadgas, må, i syfte att skapa

stadigvarande arbetstillfällen för självförsörjning, från kronan tillhörig,

för ändamålet avsedd jord lägenheter kunna upplåtas på arrende med rätt

för arrendator att inlösa till honom upplåten lägenhet (arrendeegnahem).

I samband med upplåtelsen må till arrendatorn utlämnas lån av statsmedel

enligt vad nedan närmare angives (arrendelån).

2 $.

Jord, som i 1 § avses, skall stå under förvaltning av en av Kungl. Majit

tillsatt nämnd (statens jordnämnd), vilken jämväl skall handlägga frågor

rörande upplåtelser enligt denna kungörelse och därmed sammanhängande

ärenden.

Nämndens verksamhet skall bedrivas under samverkan med organen

för den statsunderstödda egnahemsverksamheten i den omfattning, så

finnes ändamålsenligt.

3 $.

Upplåtelse av arrendeegnahem må ej ske till annan än svensk medborgare,

som är minst 21 år gammal, känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig

vandel, genom sin föregående verksamhet förtrogen med jordbruk

och i övrigt lämplig att erhålla lägenhet, som här avses.

Till erhållande av arrendeegnahem bör företrädesvis ifrågakomma obemedlad

person; dock må, om skäl därtill äro, arrendeegnahem upplåtas

jämväl till annan under förutsättning, att hans ekonomiska ställning är

sådan, att det bistånd, som enligt gällande bestämmelser angående den

statsunderstödda egnahemsverksamheten kan erhållas, icke är tillfyllest

för att sätta honom i stånd att förvärva eget jordbruk av den storlek,

varom i 4 § sägs.

4 §.

Arrendeegnahem bör i regel icke vara större än att det kan brukas utan

nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft, ej heller mindre än att arrenda
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

27

torn därav kan erhålla sin huvudsakliga bärgning. Lägenheten skall vid

upplåtelsen vara försedd med nödiga byggnader och övriga för jordbrukets

drift erforderliga anläggningar.

Om arrendevillkor.

5 $.

Upplåtelse av arrendeegnahem skall, där icke annorledes här nedan stadgas

eller särskilda skäl till annat föranleda, ske i enlighet med bestämmelserna

i lagen örn nyttjanderätt till fast egendom. De ytterligare villkor för

upplåtelsen, som kunna finnas erforderliga, bestämmas av statens jordnämnd.

6 %.

Arrendeavgiften må ej sättas högre än som finnes skäligt med hänsyn

till den avkastning, som under arrendetiden kan utvinnas av lägenheten.

7 $.

Upplåtelse av arrendeegnahem skall i regel ske för en tid av fem år.

8 %.

Har arrendator vid arrendetidens utgång innehaft arrendet fem år och

har han väl brukat lägenheten, skall, därest densamma ånyo skall utarrenderas

enligt bestämmelserna i denna kungörelse, arrendet på då fastställda

arrendevillkor hembjudas honom.

Har under de sista fem arrendeåren arrendet övergått å arrendatorns

dödsbodelägare eller överlåtits å hans maka, harn eller måg, äger vid ny

utarrendering sådan innehavare av arrendet för åtnjutande av optionsrätt

räkna sig till godo den tid, varunder företrädaren varit i besittning

av arrendet.

Om inlösen av arrendeegnahem.

9 $.

Arrendator, som under minst fem år innehaft arrendet, skall äga att på

nedan angivna och av statens jordnämnd i övrigt bestämda villkor med

äganderätt förvärva den arrenderade lägenheten under förutsättning, att

han under arrendetiden ådagalagt duglighet och skötsamhet samt jämväl

med hänsyn till övriga omständigheter kan antagas vara i stånd att genomföra

köpet.

Då nämnden så prövar skäligt, må lägenhet kunna av arrendatorn med

äganderätt förvärvas utan hinder därav att lägenheten av honom innehafts

kortare tid än i första stycket sägs.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

10 §.

Köpeskillingen vid arrendeegnahems försäljning till arrendator bestämmes

av statens jordnämnd med hänsyn till värdet vid tiden för försäljningen.

Av köpeskillingen skall en tiondel erläggas vid köpekontraktets utgivande.

Återstående beloppet uppdelas i en amorteringsdel, utgörande två

femtedelar, och en stående del, utgörande tre femtedelar av detsamma.

Angående gäldandet av amortering och ränta skall i tillämpliga delar

lända till efterrättelse vad härutinnan gäller beträffande försäljning av

jordbrukslägenhet för egnahemsändamål enligt förordningen angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m.

Utom i fall, varom i 12 § förmäles, får icke den stående delen från kronans

sida uppsägas till betalning, förrän amorteringsdelen till fullo guldits,

och åtnjuter köparen därvid sex månaders uppsägning. I varje fall skall

likväl den stående delen vara gulden före utgången av juni månad året

näst efter det, då sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras.

Det står köparen fritt att göra avbetalningar utöver amorteringsplanen.

11 §.

Erlägges köpeskillingen genom avbetalningar, skall köparen i köpekontraktet

tillförbindas att, intill dess köpeskillingen i sin helhet guldits,

hålla de byggnader, som vid tiden för köpet finnas å lägenheten och äro

nödiga för densammas brukande, så ock därå växande värdefull skog

brandförsäkrade till fulla värdet.

12 §.

Vad av köpeskillingen jämte ränta utestår oguldet skall, där så påfordras,

genast vara förfallet till betalning:

a) örn föreskriven ränta eller kapitalavbetalning icke ordentligt erlägges;
b)

örn ägaren av lägenheten åsidosätter sin skyldighet att hava byggnader

och skog brandförsäkrade;

c) örn lägenheten genom vanvård eller annorledes så försämras, att statens

säkerhet till betalning märkligen minskas; samt

d) örn lägenheten helt eller delvis överlåtes å annan.

I fall, som under d) nämnts, må statens jordnämnd, örn skäl därtill äro,

medgiva den nye ägaren att övertaga betalningsansvaret för ogulden

köpeskilling på oförändrade villkor.

13 $.

Till säkerhet för ogulden del av köpeskillingen jämte ränta skall, då

köpekontraktet utfärdas, avlämnas skuldförbindelse, avfattad i överensstämmelse

med vad i 10—12 §§ föreskrivits och försedd med inteckningsmedgivande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

29

Om arrendelån.

14 §.

Arrendelån, som i 1 § omförmäles, utlämnas till belopp, som prövas oundgängligen

erforderligt för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier, utsäde,

gödningsämnen, foder och dylikt samt till andra nödvändiga utgifter

för igångsättande av driften å lägenheten. Arrendelån må dock i intet

fall överstiga 4,000 kronor.

15 *.

Arrendelån skall från och med andra året efter utgången av det kalenderår,

under vilket lånet beviljats, återbetalas med en sextondel årligen.

Därest statens jordnämnd så prövar skäligt, må tiden för amorteringsfrihet

utsträckas med ett år. Kungl. Maj:t må, örn särskilda skäl därtill är o,

medgiva anstånd med erläggande av amortering under ett eller flera år.

Det står låntagaren fritt att göra avbetalningar utöver amorteringsplanen.

Örn till betalning förfallet kapitalbelopp icke erlägges inom härför stadgad

tid, är låntagaren skyldig att, därest så påfordras, å beloppet gälda

ränta efter fem procent örn året från förfallodagen, tills likvid sker.

I övrigt skall å arrendelån ränta icke erläggas.

16 §.

Körande varje arrendelån skall, innan någon del därav må av låntagaren

uppbäras, mellan statens jordnämnd och låntagaren upprättas fullständigt

lånekontrakt i två exemplar, av vilka vardera kontrahenten skall

taga ett. I lånekontraktet skola bestämmelser i följande avseenden finnas

intagna, nämligen:

a) rörande lånets belopp, säkerhet och villkoren i fråga örn återbetalning

och ränta;

b) angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

c) angående den kontroll, som låntagaren skall vara skyldig underkasta

sig; samt

d) angående skyldighet för låntagaren att hålla inventarierna försäkrade.

17 $.

I lånekontraktet skall göras förbehåll därom, att lånet må under nedan

angivna förutsättningar uppsägas till omedelbar betalning, nämligen:

a) därest det befinnes, att låntagaren lämnat bedrägliga uppgifter av

beskaffenhet att hava föranlett lånets utlämnande;

b) örn låntagaren uppenbarligen missbrukar lånebeloppet;

c) örn låntagaren visar försumlighet i att erlägga föreskriven kapitalavbetalning

eller ränta;

lilliang till riksdagens protokoll 19.14. 10 sami. Nr 93.

3

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

d) om låntagaren försummar att erlägga försäkringsavgift eller eljest

åsidosätter för försäkringens giltighet stadgade villkor;

e) örn låntagaren avhänder sig erforderliga jordbruksinventarier; eller

f) örn låntagaren frånträder arrendet eller, därest han med äganderätt förvärvat

lägenheten, överlåter densamma å annan eller eljest sådana förhållanden

inträffat, att låntagaren med hänsyn till förutsättningarna för

lånets meddelande uppenbarligen icke längre bör få åtnjuta detsamma.

Därest i samband med frånträdande av arrendet eller överlåtelse, som

under f) sägs, för jordbruket erforderliga inventarier överlåtas å den nye

arrendatorn eller den nye ägaren, må statens jordnämnd, örn skäl därtill

äro, medgiva denne att övertaga betalningsansvaret för oguldet lånebelopp

på oförändrade villkor.

Särskild bestämmelse.

18 §.

Närmare föreskrifter örn statens jordnämnds sammansättning och verksamhet

ävensom övriga bestämmelser, som kunna finnas erforderliga för

tillämpning av denna kungörelse, meddelas av Kungl. Majit.

Denna kungörelse träder i kraft den

341G90. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:349 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en arrendeegnahemsfond m. m. s. 1 i texten