Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av justitiekanslerns egenskap att vara förtroendeämbetsman.
1934-03-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1934:7, Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av justitiekanslerns egenskap att vara förtroendeämbetsman.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
1
Nr. 7
Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1934 kl. 2 e. m.
( Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
om upphävande av justitiekanslerns egenskap att vara förtroendeämbetsman.
I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 158, har herr Anderson i Norrköping m. fl. hemställt,
»att riksdagen måtte besluta antaga som vilande nedanstående ändring i
regeringsformen § 35:
''Statsrådets ledamöter, presidenter och chefer för kollegier eller de i
dessas ställe inrättade verk, cheferna för fångvården etc. — — — därtill
skäl äga.’
samt hos Kungl. Majit göra framställning i fråga örn de ändringar i
instruktionen för justitiekanslersämbetet, och ev. annan författning, beträf
fande avsked, pensionering o. s. v., som med hänsyn till J. K :s förändrade
ställning kunna anses erforderliga.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Enligt § 27 regeringsformen må Konungen till justitiekansler nämna en
lagfaren, skicklig och oväldig man, som i domarevärv varit nyttjad. Justitiekanslern
åligger förnämligast att såsom Konungens högste ombudsman
föra eller genom de under honom ställda fiskaler låta föra Konungens
talan i mål, som röra allmän säkerhet och kronans rätt, samt att, å Konungens
vägnar, hava tillsyn över rättvisans handhavande och i sådan egenskap
beivra fel, som av domare och ämbetsmän begångna bliva.
Justitiekansler!! tillsättes genom fullmakt och har enligt § 35 regeringsformen
förtroendesyssla, varifrån Konungen må entlediga honom, när han
prövar rikets tjänst det fordra. Nu gällande instruktion för justitiekanslern
är utfärdad av Kungl. Majit den 25 oktober 1918 (S. F. S. nr 827) med
senare företagna ändringar 1921 (S. F. S. nr 852) och 1933 (S. F. S. nr 199).
Bestämmelserna i § 27 regeringsformen hava icke sedan regeringsformen
år 1809 antogs undergått någon förändring. Justitiekanslerns uppgifter lia
ej heller sedan 1809 undergått någon väsentlig förändring. I samband med
den år 1840—41 företagna departeinentalreformcn, då beredningen till föredragning
i statsrådet av ärendena överflyttades från statssekreterarna och
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 5 sand. Nr 7—8.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
rikets allmänna ärendens beredning till statsråden såsom chefer för departement
inom Kungl. Maj:ts kansli, förändrades i viss mån justitiekansler^
ställning, därigenom att han icke vidare skulle närvara i justitiekonselj.
Jämlikt § 26 regeringsformen i dess ursprungliga lydelse skulle nämligen
justitiekanslern övervara justitieärendenas föredragning i statsrådet. I
sådan s. k. justitiekonselj närvoro justitiestatsministern, minst två statsråd
samt två av högsta domstolens ledamöter ävensom justitiekanslern. *Justitiekanslerns
ställning såsom chef för nedre justitierevisionen upphörde jämväl
sist omförmälda år. Genom dessa reformer befriades sålunda justitiekanslern,
som under vissa äldre tidsskeden haft en rätt omfattande befattning
med justitieärendenas beredning och avgörande, från all sådan beredning.
För beredning av de till justitiekanslersämbetet hörande ärenden inrättades
en särskild expedition inom Kungl. Maj:ts kansli med särskilda hos
ämbetet anställda befattningshavare.
Såsom av grundlagens bestämmelser och instruktionen för justitiekanslersämbetet
framgår skall justitiekanslern tillse att lagar och författningar efterlevas
samt å Konungens vägnar utöva uppsyn över domare och ämbetsmän,
ävensom beivra fel som av dem bliva begångna. Justitiekanslern har
såsom högste åklagare uppsikt över åklagare och fiskaler i riket. Ilan skall
på Kungl. Maj:ts befallning utföra de åtal mot ämbetsmän och enskilda,
som Kungl. Majit anser böra anställas. Genom den justitiekanslern åliggande
uppgiften att tillse att lagar och förordningar efterlevas har han i
motsats till riksdagens justitie- och militieombudsmän vidsträckt åtalsmöjlighet
även mot enskilda. I vissa angivna fall skall han själv utföra talan
vid vederbörlig domstol, men kan han i övrigt låta föra talan genom de
under honom ställda fiskaler. Enligt 3 § i instruktionen tillsätter justitiekanslern
stadsfiskaler och äger rättighet att på viss tid eller för alltid
från tjänsten skilja den som finnes hava gjort sig därtill skyldig. Undantagna
äro dock stadsfiskalerna i Stockholm. Vidare äger justitiekanslern
förordna extra fiskal, där sådant prövas erforderligt. Då eljest fiskals- eller
landsfogdesyssla tillsättes, vare sig detta sker av Kungl. Maj :t eller underordnad
myndighet, bör justitiekansler^ yttrande inhämtas. Härifrån äro
dock undantagna vissa fiskalssysslor, vilka icke i huvudsak äro åklagaresysslor.
Justitiekanslern har sålunda disciplinärmyndighet över åklagare. Från
övriga myndigheter och befattningshavare kan han infordra förklaringar
och redogörelser, vare sig av eget initiativ eller på grund av anmälan, ävensom
förelägga ämbetsmän till och med Kungl. Maj:ts befallningshavande
samt underdomare vitén med högst 100 kronor. Någon disciplinärmakt över
dessa ämbetsmän och befattningshavare har justitiekanslern emellertid icke.
Justitiekansler^ ställning såsom Kungl. Maj:ts högste ombudsman med
tillsyn över alla myndigheter medför även att det är till justitiekanslern
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
3
myndigheter och ämbetsmän hava att vända sig för att erhålla förklaringai
över lagars och författningars rätta mening, i den man dessa icke bero av
högsta domstolen.
Härjämte har justitiekansler!! att taga befattning med tryckfrihetsatal
och i övrigt vaka över att tryckfrihetsförordningens bestämmelser iakttagas.
I § 36 regeringsformen är stadgat att ämbetsmän, utom förtroendeämbetsmän,
icke må, utan dom och rannsakning, skiljas från sina ämbeten.
Hetta förhållande är för Sverige egenartat. I de flesta andra ländei
kunna ämbetsmännen skiljas från silia ämbeten. Undantagna härifrån äro
egentligen endast i viss mån domare. Även i de övriga nordiska länderna
är så förhållandet i allmänhet. I Danmark äger Konungen entlediga ämbetsman
med undantag av domare. De ämbetsmän, som sålunda hava att
handlägga ärenden motsvarande justitiekanslerns, äro avsättliga. I Norge
kunna alla ämbetsmän i chefsställning och sådana som tillhöra kansliet
eller beskickningarna avskedas. Övriga kunna av Konungen endast försättas
ur tjänstgöring, i vilket fall de skola stålås. Vad Finland beträffa!
bär detta land starka ännu bevarade traditioner från den svenska tiden.
Justitiekanslersämbetet i Finland enligt bestämmelserna i regeringsformen
av år 1919 företer sålunda stora likheter med det svenska justitiekanslersämbetet
under senare delen av frihetstiden och den gustavianska
tiden. Finlands justitiekansler, som är ledamot av statsrådet, bär salunda
icke blott samma funktioner som vår nuvarande justitiekansler, utan enligt
47 § i Finlands regeringsform skall justitiekanslern därjämte kontrollera
både statsrådet och presidenten och avgiva berättelse såväl till presidenten
som riksdagen. Finlands president, som tillsätter justitiekansler, torde även
kunna entlediga honom.
Justitiekanslerns ställning enligt Sveriges regeringsform inom förvaltning
och regering, hans egenskap av direkt under Kungl. Maj.t ställd ombudsman
och åklagare, som har att i flera avseenden utföra Kungl. Maj.ts
befallningar, medför att hail lior vara förtroendeämbetsman. Någon
tvekan härom torde icke heller hava funnits vid 1809 ars liksdag, da
regeringsformen antogs. Väl sökte en äldre uppfattning, att alla
ämbetsmän borde vara oavsättliga, att häremot framställa erinringar, men
denna riktnings talesmän kunde ej göra sig gällande. Ej heller har det
svenska statsskickets utveckling därefter gått i den riktning att en utvidgning
av oavsättliglieten för ämbetsmän varit påkallad, utan snarare tvärtom.
Dc skäl som motionärerna anfört grunda sig på förutsättningar, mot vilka
bestämda erinringar kunna göras. Motionärerna framhålla att »anledningen
till att justitekanslern 1809 blev förtroendeämbetsman var motiverad med
den så att säga statsrådslikmulde ställning han erhöll och icke hans ställning
såsom åklagaremaktens främste representant eller överhuvud hög
ämbetsman, jämställd nied kollegiernas chefer». Motionärerna mena här
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
med tydligen, att justitiekanslerns uppgift enligt ursprungliga lydelsen i
§ 26 regeringsformen att övervara justitiekonseljer skulle motivera hans
ställning såsom förtroendeämbetsman. Då justitiekonseljen under denna
tid hade att handlägga domstolsärenden, hade föreskrivits att densamma
i viss utsträckning skulle bestå av oavsättliga domare. Oavsättliga voro
sålunda de båda högsta domstolens ledamöter som turvis skulle närvara i
justitiekonselj. Det förhållande att justitiekanslern skulle närvara i justitiekonselj
borde därför tvärtemot motionärernas påstående snarast motiverat
att han gjorts oavsättlig. Men justitiekanslerns huvudsakliga uppgifter,
som ligga och alltid legat på andra områden, motivera enligt utskottets
mening att han skall vara förtroendeämbetsman.
Motionärernas uttalande, att justitiekanslern i likhet med domare borde
vara oavsättlig, torde icke var hållbart. Justitiekanslern har icke att utöva
någon domarefunktion. Hans huvudsakliga ämbetsåligganden att som
kronjurist bistå Kungl. Maj:t med juridiska utredningar eller utlåtanden
och att vara Kungl. Maj :ts högsta åklagare samt å Kungl. Maj :ts vägnar
utöva tillsyn över ämbetsmännens förvaltning medföra enligt utskottets
mening bestämt krav på att han bör tillhöra den kategori av chefsämbetsmän,
vilkas bibehållande i ämbetets utövning bör vara beroende av Kungl.
Maj :ts prövning vid regeringsmaktens utövande.
Med justitiekanslern skola anses likställda riksdagens justitieombudsman
och militieombudsman. Justitieombudsmannen och militieombudsmannen
väljas endast på ett år i sänder. Detta förhållande torde sålunda beträffande
justitiekanslern hänvisa på att justitiekanslern icke borde vara
oavsättlig utan såsom för närvarande gäller vara förtroendeämbetsman.
På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 1 mars 1934.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Bent er skiöld, Hallén, Ström-berg, Sundberg, Oscar
Gottfrid Karlsson, Björkman, Bergman, Sandegård*, David
Pettersson, Larsén*, Ehrnberg, Borg, Magnusson i Tumhult,
Persson i Trången*, Fast, Olsson i Mora, Lindskog, Nordström,
Björck i Kristianstad och Svensson i Landskrona.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herr Björck i Kristianstad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.