Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av justitiekanslerns egenskap att vara förtroendeämbetsman.

1934-03-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1934:7, Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av justitiekanslerns egenskap att vara förtroendeämbetsman.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr. 7

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1934 kl. 2 e. m.

( Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

om upphävande av justitiekanslerns egenskap att vara förtroendeämbetsman.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 158, har herr Anderson i Norrköping m. fl. hemställt,

»att riksdagen måtte besluta antaga som vilande nedanstående ändring i

regeringsformen § 35:

''Statsrådets ledamöter, presidenter och chefer för kollegier eller de i

dessas ställe inrättade verk, cheferna för fångvården etc. — — — därtill

skäl äga.’

samt hos Kungl. Majit göra framställning i fråga örn de ändringar i

instruktionen för justitiekanslersämbetet, och ev. annan författning, beträf

fande avsked, pensionering o. s. v., som med hänsyn till J. K :s förändrade

ställning kunna anses erforderliga.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt § 27 regeringsformen må Konungen till justitiekansler nämna en

lagfaren, skicklig och oväldig man, som i domarevärv varit nyttjad. Justitiekanslern

åligger förnämligast att såsom Konungens högste ombudsman

föra eller genom de under honom ställda fiskaler låta föra Konungens

talan i mål, som röra allmän säkerhet och kronans rätt, samt att, å Konungens

vägnar, hava tillsyn över rättvisans handhavande och i sådan egenskap

beivra fel, som av domare och ämbetsmän begångna bliva.

Justitiekansler!! tillsättes genom fullmakt och har enligt § 35 regeringsformen

förtroendesyssla, varifrån Konungen må entlediga honom, när han

prövar rikets tjänst det fordra. Nu gällande instruktion för justitiekanslern

är utfärdad av Kungl. Majit den 25 oktober 1918 (S. F. S. nr 827) med

senare företagna ändringar 1921 (S. F. S. nr 852) och 1933 (S. F. S. nr 199).

Bestämmelserna i § 27 regeringsformen hava icke sedan regeringsformen

år 1809 antogs undergått någon förändring. Justitiekanslerns uppgifter lia

ej heller sedan 1809 undergått någon väsentlig förändring. I samband med

den år 1840—41 företagna departeinentalreformcn, då beredningen till föredragning

i statsrådet av ärendena överflyttades från statssekreterarna och

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 5 sand. Nr 7—8.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.

rikets allmänna ärendens beredning till statsråden såsom chefer för departement

inom Kungl. Maj:ts kansli, förändrades i viss mån justitiekansler^

ställning, därigenom att han icke vidare skulle närvara i justitiekonselj.

Jämlikt § 26 regeringsformen i dess ursprungliga lydelse skulle nämligen

justitiekanslern övervara justitieärendenas föredragning i statsrådet. I

sådan s. k. justitiekonselj närvoro justitiestatsministern, minst två statsråd

samt två av högsta domstolens ledamöter ävensom justitiekanslern. *Justitiekanslerns

ställning såsom chef för nedre justitierevisionen upphörde jämväl

sist omförmälda år. Genom dessa reformer befriades sålunda justitiekanslern,

som under vissa äldre tidsskeden haft en rätt omfattande befattning

med justitieärendenas beredning och avgörande, från all sådan beredning.

För beredning av de till justitiekanslersämbetet hörande ärenden inrättades

en särskild expedition inom Kungl. Maj:ts kansli med särskilda hos

ämbetet anställda befattningshavare.

Såsom av grundlagens bestämmelser och instruktionen för justitiekanslersämbetet

framgår skall justitiekanslern tillse att lagar och författningar efterlevas

samt å Konungens vägnar utöva uppsyn över domare och ämbetsmän,

ävensom beivra fel som av dem bliva begångna. Justitiekanslern har

såsom högste åklagare uppsikt över åklagare och fiskaler i riket. Ilan skall

på Kungl. Maj:ts befallning utföra de åtal mot ämbetsmän och enskilda,

som Kungl. Majit anser böra anställas. Genom den justitiekanslern åliggande

uppgiften att tillse att lagar och förordningar efterlevas har han i

motsats till riksdagens justitie- och militieombudsmän vidsträckt åtalsmöjlighet

även mot enskilda. I vissa angivna fall skall han själv utföra talan

vid vederbörlig domstol, men kan han i övrigt låta föra talan genom de

under honom ställda fiskaler. Enligt 3 § i instruktionen tillsätter justitiekanslern

stadsfiskaler och äger rättighet att på viss tid eller för alltid

från tjänsten skilja den som finnes hava gjort sig därtill skyldig. Undantagna

äro dock stadsfiskalerna i Stockholm. Vidare äger justitiekanslern

förordna extra fiskal, där sådant prövas erforderligt. Då eljest fiskals- eller

landsfogdesyssla tillsättes, vare sig detta sker av Kungl. Maj :t eller underordnad

myndighet, bör justitiekansler^ yttrande inhämtas. Härifrån äro

dock undantagna vissa fiskalssysslor, vilka icke i huvudsak äro åklagaresysslor.

Justitiekanslern har sålunda disciplinärmyndighet över åklagare. Från

övriga myndigheter och befattningshavare kan han infordra förklaringar

och redogörelser, vare sig av eget initiativ eller på grund av anmälan, ävensom

förelägga ämbetsmän till och med Kungl. Maj:ts befallningshavande

samt underdomare vitén med högst 100 kronor. Någon disciplinärmakt över

dessa ämbetsmän och befattningshavare har justitiekanslern emellertid icke.

Justitiekansler^ ställning såsom Kungl. Maj:ts högste ombudsman med

tillsyn över alla myndigheter medför även att det är till justitiekanslern

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.

3

myndigheter och ämbetsmän hava att vända sig för att erhålla förklaringai

över lagars och författningars rätta mening, i den man dessa icke bero av

högsta domstolen.

Härjämte har justitiekansler!! att taga befattning med tryckfrihetsatal

och i övrigt vaka över att tryckfrihetsförordningens bestämmelser iakttagas.

I § 36 regeringsformen är stadgat att ämbetsmän, utom förtroendeämbetsmän,

icke må, utan dom och rannsakning, skiljas från sina ämbeten.

Hetta förhållande är för Sverige egenartat. I de flesta andra ländei

kunna ämbetsmännen skiljas från silia ämbeten. Undantagna härifrån äro

egentligen endast i viss mån domare. Även i de övriga nordiska länderna

är så förhållandet i allmänhet. I Danmark äger Konungen entlediga ämbetsman

med undantag av domare. De ämbetsmän, som sålunda hava att

handlägga ärenden motsvarande justitiekanslerns, äro avsättliga. I Norge

kunna alla ämbetsmän i chefsställning och sådana som tillhöra kansliet

eller beskickningarna avskedas. Övriga kunna av Konungen endast försättas

ur tjänstgöring, i vilket fall de skola stålås. Vad Finland beträffa!

bär detta land starka ännu bevarade traditioner från den svenska tiden.

Justitiekanslersämbetet i Finland enligt bestämmelserna i regeringsformen

av år 1919 företer sålunda stora likheter med det svenska justitiekanslersämbetet

under senare delen av frihetstiden och den gustavianska

tiden. Finlands justitiekansler, som är ledamot av statsrådet, bär salunda

icke blott samma funktioner som vår nuvarande justitiekansler, utan enligt

47 § i Finlands regeringsform skall justitiekanslern därjämte kontrollera

både statsrådet och presidenten och avgiva berättelse såväl till presidenten

som riksdagen. Finlands president, som tillsätter justitiekansler, torde även

kunna entlediga honom.

Justitiekanslerns ställning enligt Sveriges regeringsform inom förvaltning

och regering, hans egenskap av direkt under Kungl. Maj.t ställd ombudsman

och åklagare, som har att i flera avseenden utföra Kungl. Maj.ts

befallningar, medför att hail lior vara förtroendeämbetsman. Någon

tvekan härom torde icke heller hava funnits vid 1809 ars liksdag, da

regeringsformen antogs. Väl sökte en äldre uppfattning, att alla

ämbetsmän borde vara oavsättliga, att häremot framställa erinringar, men

denna riktnings talesmän kunde ej göra sig gällande. Ej heller har det

svenska statsskickets utveckling därefter gått i den riktning att en utvidgning

av oavsättliglieten för ämbetsmän varit påkallad, utan snarare tvärtom.

Dc skäl som motionärerna anfört grunda sig på förutsättningar, mot vilka

bestämda erinringar kunna göras. Motionärerna framhålla att »anledningen

till att justitekanslern 1809 blev förtroendeämbetsman var motiverad med

den så att säga statsrådslikmulde ställning han erhöll och icke hans ställning

såsom åklagaremaktens främste representant eller överhuvud hög

ämbetsman, jämställd nied kollegiernas chefer». Motionärerna mena här
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.

med tydligen, att justitiekanslerns uppgift enligt ursprungliga lydelsen i

§ 26 regeringsformen att övervara justitiekonseljer skulle motivera hans

ställning såsom förtroendeämbetsman. Då justitiekonseljen under denna

tid hade att handlägga domstolsärenden, hade föreskrivits att densamma

i viss utsträckning skulle bestå av oavsättliga domare. Oavsättliga voro

sålunda de båda högsta domstolens ledamöter som turvis skulle närvara i

justitiekonselj. Det förhållande att justitiekanslern skulle närvara i justitiekonselj

borde därför tvärtemot motionärernas påstående snarast motiverat

att han gjorts oavsättlig. Men justitiekanslerns huvudsakliga uppgifter,

som ligga och alltid legat på andra områden, motivera enligt utskottets

mening att han skall vara förtroendeämbetsman.

Motionärernas uttalande, att justitiekanslern i likhet med domare borde

vara oavsättlig, torde icke var hållbart. Justitiekanslern har icke att utöva

någon domarefunktion. Hans huvudsakliga ämbetsåligganden att som

kronjurist bistå Kungl. Maj:t med juridiska utredningar eller utlåtanden

och att vara Kungl. Maj :ts högsta åklagare samt å Kungl. Maj :ts vägnar

utöva tillsyn över ämbetsmännens förvaltning medföra enligt utskottets

mening bestämt krav på att han bör tillhöra den kategori av chefsämbetsmän,

vilkas bibehållande i ämbetets utövning bör vara beroende av Kungl.

Maj :ts prövning vid regeringsmaktens utövande.

Med justitiekanslern skola anses likställda riksdagens justitieombudsman

och militieombudsman. Justitieombudsmannen och militieombudsmannen

väljas endast på ett år i sänder. Detta förhållande torde sålunda beträffande

justitiekanslern hänvisa på att justitiekanslern icke borde vara

oavsättlig utan såsom för närvarande gäller vara förtroendeämbetsman.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1934.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Bent er skiöld, Hallén, Ström-berg, Sundberg, Oscar

Gottfrid Karlsson, Björkman, Bergman, Sandegård*, David

Pettersson, Larsén*, Ehrnberg, Borg, Magnusson i Tumhult,

Persson i Trången*, Fast, Olsson i Mora, Lindskog, Nordström,

Björck i Kristianstad och Svensson i Landskrona.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Björck i Kristianstad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.