Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag i fråga om kommunal fondbildning. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels de likalydande motionerna 1:73 av herr Lindmark och 11:148 av herr Brännström, dels ock motionen 11:50 av herr Sandström.

1934-03-01 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1934:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag i fråga om kommunal fondbildning. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels de likalydande motionerna 1:73 av herr Lindmark och 11:148 av herr Brännström, dels ock motionen 11:50 av herr Sandström.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1934 kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om utredning och förslag i fråga om kommunal fondbildning.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels

de likalydande motionerna 1:73 av herr Lindmark och 11:148 av herr

Brännström, dels ock motionen 11:50 av herr Sandström.

I motionerna 1:73 och 11:148 hemställes,

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla om

skyndsam utredning av frågan om kommunal fondbildning samt att Kungl.

Maj:t därefter snarast för riksdagen ville framlägga förslag till ändring i

kommunallagarna i detta hänseende.»

I motionen 11:50 hemställes,

»att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd undersökning föranstalta örn

sådant tillägg till lagarna av den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse å landet

och i stad samt församlingsstyrelse, att kommunalutskylder som äro

baserade å taxeringsåtgärd av taxeringsnämnd eller prövningsnämnd, vilken

åtgärd blivit i laga ordning av den skattskyldige överklagad i högre

instans, i den mån de inflyta, ej få förbrukas till kommunens eller församlingens

löpande utgifter, utan skola avsättas till en särskild fond, upptagen

såsom skuld i inkomst- och utgiftsstaten, till dess taxeringsärendet genom

laga kraftägande utslag blivit slutgiltigt avgjort.»

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda förslagen får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas här nedan, hänvisa till

motionerna.

Nu gällande kommunallagar av den 6 juni 1930 innehålla inga bestämmelser

om rätt för kommuner att upplägga fonder. I 5 § lagen örn kommunalstyrelse

för landet och motsvarande lagrum i de övriga kommunallagarna

stadgas att för anskaffande av medel, som utöver vissa angivna

inkomster erfordras för bestridande av kommunens utgifter, äger kommunen

beskattningsrätt enligt vad i berörda lag stadgas.

Detta stadgande har i praxis tillämpats så, att beskattning i regel icke

får ske för fondbildning, i syfte att tagas i bruk för framtida utgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S.

Härom finnas flera rättsfall från regeringsrätten. Sålunda beslöt

en kommun i sin inkomst- och utgiftsstat upptaga såsom utgift visst

belopp till »skatteutjämningsfond». Regeringsrätten ansåg att berörda

avsättning måste, vid det förhållande att icke ens beslut av kommunalfullmäktige

fattats örn grunderna för de avsatta medlens disponerande, anses

strida mot ovannämnda bestämmelser (Regeringsrättens årsbok 1925 ref.

68, jfr 1925 ref. 18). Föreligger däremot ett bestämt och förhandenvarande

behov kunna medel härtill avsättas. Så har avsättning skett för blivande

bygge av ålderdomshem, skolhus m. m. (Regeringsrättens årsbok 1925 not

S. 138, 1929 not E 148 och 219). Å andra sidan har avsättning till »rnarkförvärvsfond»

ogillats såsom icke påkallad av ett bestämt förhandenvarande

behov (Regeringsrättens årsbok 1930 ref. 32, jfr 1921 ref. 52).

Beträffande åter andra medel än sådana som kommunen anskaffar genom

direkt beskattning gälla andra regler. Skogsaccismedel skola sålunda enligt

§ 9 i lagen örn skogsaccis i skatteutjämnande syfte fonderas. En viss

frihet är kommun även medgiven beträffande medel influtna på grund av

nöjesskatt. Kommun torde även kunna avsätta medel — där de icke äro

skattemedel — för kassaförlag till kommunens affärsdrivande verk.

Frågan om ändrade bestämmelser rörande rätt för kommuner att upplägga

fonder har vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. I andra

kammaren väcktes år 1911 motion, nr 2, av friherre Palmstierna, vari hemställdes,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning

angående lämpligheten av att för vissa ändamål medgiva kommuner

rätt att upplägga fonder samt, örn utredningen därtill gåve anledning,förslag

till ändring av bestämmelserna uti kommunalförordningarna. Över motionen,

som innehöll en ingående framställning av de regler som gällde i vissa

främmande länder, avgav konstitutionsutskottet utlåtande, nr 19, däri utskottet

bl. a. gav en sammanfattning av de ändamål, vartill kommunal fondbildning

i vissa främmande länder kommit till användning. Utskottet anförde

att fondbildning använts l:o) för tillgodoseende av vissa regelbundet

återkommande behov såsom stadsplaners genomförande m. m.; 2:o) för tillgodoseende

av de krav, som ställas på kommunens kassa vid de tider av

året, då ordinarie inkomster, såsom skatter och avgifter, ännu icke hunnit

inflyta; 3:o) för att reglera utdebiteringen i kommunerna år från år

samt 4: o) för verkställande av årliga avskrivningar å av kommunen verkställd

anläggning, för att därigenom kunna förnya anläggningen. Utskottet

yttrade vidare i sitt berörda utlåtande, att det borde bero av en blivande

undersökning, vilka slag av den i främmande länder förekommande fondbildningen

som borde i Sverige komma till användning. Vidare ansåg

utskottet, att om undersökningen skulle leda till ett för fondbildningen

gynnsamt resultat särskilda föreskrifter, avpassade för de svenska kommunernas

förhållanden, borde uppställas för fondernas bildande och förvalt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

t*

i

ning, varjämte ett blivande lagförslag även borde innehålla stadganden till

förhindrande av missbruk. Riksdagen beslöt att i anledning av motionen

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning angående lämpligheten

av att, utöver vad nu kunde anses medgivet, stadga rätt för kommun att för

vissa ändamål upplägga fonder samt, därest utredningen därtill gåve anledning,

örn framläggande av de förslag till ändring av bestämmelserna i

gällande kommunalförordningar, som kunde påkallas. Sedermera tillkallade

chefen för finansdepartementet efter därtill erhållet bemyndigande den

9 december 1917 borgmästaren Gunnar Fant att verkställa den begärda

utredningen. Till fullgörande av sitt uppdrag avlämnade denne med skrivelse

den 29 september 1919 förslag till lag örn kommunal fondbildning

och vissa i samband därmed stående författningar.

Enligt detta förslag skulle kommun kunna upplägga vissa fonder, nämligen

dels allmänna fonder utan angivet ändamål, dels ock speciella fonder

för särskilda ändamål, vilka senare i förslaget sammanfattades såsom

1) fond för visst beslutat företag; 2) markfond; 3) förnyelse- och utvidgningsfond;

4) kassafond samt 5) försäkringsfond.

Över det avgivna förslaget inhämtades yttranden från statliga och kommunala

myndigheter, varvid mot förslaget framställdes betydelsefulla anmärkningar.

Förslaget har därefter fått vila.

Då sedermera vid 1930 års riksdag framlades proposition, nr 99, med

förslag till lag örn kommunalstyrelse på landet m. m., yttrade föredragande

departementschefen i vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

beträffande denna fråga:

»Naturligen vore det ur flera synpunkter önskvärt, att frågan örn lagstiftning

rörande komlmunal fondbildning nu kunde upptagas till lösning.

Emellertid torde detta icke vara möjligt. Mot det föreliggande förslaget

hava framställts betydelsefulla anmärkningar, och ett avgörande synes

icke kunna träffas utan en förnyad grundlig utredning. Härtill kommer,

att frågan örn fondbildning nära sammanhänger med spörsmålen rörande

omläggning av det kommunala budgetväsendet och angående skatteutjämning

mellan olika kommuner. För utredning rörande sistnämnda viktiga

spörsmål hava som bekant tillkallats särskilda sakkunniga.

Då jag anser mig nu böra lämna åsido såväl sist omförmälda frågor som

åtskilliga i de inkomna yttrandena berörda spörsmål av reell natur, vill

jag ånyo framhålla, att jag naturligen icke på något sätt tagit ställning till

där avsedda sakliga problem. Slutligt avgörande rörande desamma torde

böra träffas i annat sammanhang och synes i en del fall icke kunna ske utan

ytterligare utredning».

Konstitutionsutskottet, som behandlade ifrågavarande proposition,

hade därvid jämväl att behandla de i anledning av propositionen väckta

likalydande motionerna, 1:287, av herr Möller m. fl., och 11:445, av herr

Hansson i Stockholm m. fl., vari hemställdes, att riksdagen måtte besluta att

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsam utredning av frågan örn

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S.

Motionerna

1: 73 och

Il: 148.

kommunal fondbildning samt framläggande för riksdagen av förslag till

lagstiftning i ämnet.

Konstitutionsutskottet, som under hänvisning till de i propositionen

framförda skälen förväntade, att den förnyade utredning, som ställts i utsikt,

så snart ske kunde verkställdes, avstyrkte motionerna, och riksdagen

beslöt i enlighet härmed.

Den i 1930 års proposition åberopade utredningen torde hava avsett

skatteutjämningsberedningen, vilken därefter i december 1932 avgivit

betänkande. Detta berör dock endast skatteutjämningen mellan kommuner

och icke skatteutjämningen inom en och samma kommun. Ej heller

finnes i betänkandet frågan örn kommunal fondbildning berörd.

I motionerna 1:73 och 11:148 vid årets riksdag anföres, att beträffande

kommunal fondbildning frågan gäller två spörsmål, vilka ej äga sammanhang,

nämligen dels den fondering, som avser att öka kommunernas kapitaltillgångar,

dels den fondering, som är avsedd att öka den kommunala förvaltningens

effektivitet samt att göra övergången mellan olika år i beskattningshänseende

mindre märk- och kännbar. I motionerna framhålles, att kommunerna

redan nu verkställa fondering, när det gäller ökning av kapitaltillgångarna.

Genom inskränkning av amorteringstiden för lån till byggnadsföretag

m. m., från 40 till 20 år, har Kungl. Maj:t faktiskt tvingat kommunerna

att fondera för ökning av kapitaltillgångarna. Däremot, framhålla motionärerna

vidare, äger kommun icke rätt fondera medel för fonder utan visst,

angivet ändamål eller för skatteutjämning. Vidare anföra motionärerna:

»Denna inskränkning i kommunernas självbestämmanderätt är obestridligt

till stor skada både i de enskilda kommunerna och för staten i flera

avseenden. Den kunde möjligen försvaras under äldre tider, då den kommunala

förvaltningen var betydligt mindre omfattande och dessutom inriktad

på rent lokala och löpande behov, men knappast numera.

Med de senaste decenniernas ofantliga ökning av de kommunala uppgifterna

och den kommunala förvaltningens omfattning synas de nuvarande

reglerna försvåra en ändamålsenlig och effektiv kommunalförvaltning.

Detta är särskilt fallet med de kommuner, där av en eller annan anledning

det beslutande kommunala organet redan nu kan konstatera en lokal konjunkturrörelse

i nedåt- eller uppåtgående riktning. De ha ingen möjlighet

att besluta en både nödvändig och rimlig skatteutjämning och det finnes

fall, där kommuner på så sätt direkt drivas till att mottaga utjämningsunderstöd.

Som bevis på de orimliga förhållandena kan anföras att

man där kan finna det förenligt med en praktisk realpolitik att för tillfället

göra slut på kommunens samtliga tillgångar för att sedan kunna erhålla

så mycket större utjämningsbidrag. Sådant borde dock varken ur statens

eller skattebetalarnas synpunkt understödjas.»

Sedan i motionerna såsom exempel på kommun där fondering för skatteutjämning

borde ske anförts Skellefteå landskommun med de starkt framåtgående

samhällena Boliden och Strömsfors, framhålles vidare:

»Om således en utvidgning av den kommiunala självstyrelsen i detta av
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

9

seende synes nödvändig, finnas säkert de, som hysa betänkligheter med

hänsyn till att en dylik fondbildning skulle kunna missbrukas. Enligt min

uppfattning skulle risken härav kunna förebyggas, örn de nya stadgandena

om fondbildning intoges i kommunallagarna och finge bl. a. den innebörden

att beslut örn fondering skulle i likhet med beslut örn lån underställas

Kungl. Maj :ts prövning. Beslutet skulle därvid omfatta icke blott fonderingen,

dess storlek och omfattning utan även sättet för fondens användning.

Under sådana omständigheter kunde Kungl. Majit förhindra missbruk

samt utöva erforderlig tillsyn över utvecklingen på detta område».

Motionen 11:50 avser att förhindra att kommuner råka i ekonomiskt Motionen

trångmål genom att skattemål, som rört sig örn betydande belopp, efter tl.50.

besvär till kungl, kammarrätten och Kungl. Maj :t avdömts till kommunens

nackdel.

I motionen anföres:

»Då som bekant dylika skattemål i regel draga synnerligen lång tid,

oftast manga år — i ett fall ända till nio — innan de bliva slutligt avgjorda,

aro de på grundval av prövningsnämndens beskattningsåtgärd året efter

denna taxering till kommunerna influtna skattebeloppen av kommunerna

för länge sedan förbrukade, då de slutligen genom kungl, kammarrättens

eller Kungl. Maj:ts utslag bliva skyldiga att till vederbörande skattebetalare

återgälda de felaktigt upptaxerade beloppen.

Kommunerna sakna ju enligt gällande lag rätt till fondbildning och

hava därigenom, särskilt under sjunkande konjunkturer och skatteunderlag,

haft synnerligen svart att gardera sig emot den plötsliga finansiella

påfrestning, som ett dylikt sentima skattebesvärsavgörande innebär för

dem. _Ett flertal kommuner hava också hos statsmakterna mäst göra framställning

örn extra ekonomiskt understöd för att kunna gå i land med återbärandet

av de väldiga skatterestitutioner som blivit dem ålagda och motion

örn sådant stöd har även vid innevarande riksdag blivit väckt. (Åhus

köping m. fl. kommuner.)

Det torde därför nu vara erforderligt och nödigt att på lagstiftningsvägen

söka rada bot för de missförhållanden i fråga örn kommunernas

ekonomiska° utveckling, som härutinnan råda, och tror jag för min del,

att detta mål relativt lätt kan vinnas genom att till lagarna av den 6 juni

1930 örn kommunalstyrelse på landet och stad samt örn församlingsstyrelse

gora ett tillägg av innehåll, att sådana uppdebiterade kommunalutskylder,

sorn äro beroende av taxeringsbeslut i taxerings- och prövningsnämnder,

vilka inom laga tid före kalenderårets utgång av den skattskyldige eller

dennes rättsinnehavare överklagats i högre instans, allteftersom de inflyta

eJ *''d av den uttaxerande kommunen eller församlingen förbrukas för de

löpande utgifterna, utan skola avsättas till en ’skatterestitutionsfond’ och

(,j iian ^denria fond överföras till kommunens eller församlingens disponibla

tillgångar, förrän slutligt laga kraftägande utslag rörande skattebesväien

föreligger, vilket tilldömt kommunen eller församlingen skattebeloppen

i fråga. Bifallas däremot besvären, återbetalas av fonden medel

till den skattskyldige, vad enligt det slutliga utslaget denne åbelöper Ä

fondens kapitalbehållning vid varje räkenskapsårs slut gottskrives fonden

5 procent årlig ranta. Kapital och upplupen ränta överföras i skilda poster

vid räkenskapernas avslutande till följande år. Det ina åläggas de koni
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utikottef.

10 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

munala revisorerna noga tillse, att dessa bestämmelser bliva av kommunernas

och församlingarnas förvaltande organ till punkt och pricka iakttagna.

En på en överklagad taxering baserad utskyldsdebitering är ju att anse

som en tvistig fordran och ingen reell tillgång och bör alltså icke av kommunerna

upptagas och disponeras såsom sådan.

En viss svårighet vid tillämpningen av här föreslagna ordning ligger

däruti, att en kommun vid uppgörande av sin stat för kommande år, vilket

ju skall ske på landet före september och i stad före november månads

utgång, ej har kännedom örn, vilka av prövningsnämndens beslut bliva hos

kungl, kammarrätten överklagade. Därav följer, att 1 års förskjutning

måste ske i fråga om fondering av de utskyldsbelopp, som under kommande

år inflyta på grund av vid årsskiftet överklagade taxeringsåtgärder, enär

i annat fall brist skulle uppstå i den uttaxerande korporationens stat.

Justering enligt detta förslag kan alltså ej ske förrän året efter det, då

de tvistiga utskylderna inflyta, och dessa tvistiga utskyldsbelopp upptagas

i staten för detta sistnämnda år såsom en kommunens skuld till den ovan

omtalade skatterestitutionsfonden. Detta är ju en olägenhet, men huvudsaken

vinnes dock, nämligen att kommunen och församlingen erhålla reserverade

medel för att i sinom tid utan ansträngning eller statshjälp må kunna

utanordna utdömda skatterestitutioner.

Genom införande av en sådan ordning stärkes även kommunernas ekonomi

därigenom att, örn skattebesviir i de högre instanserna avgöras till

en kommuns förmån, en reserverad tillgång stiger upp och bliver disponibel

för dess löpande utgifter.»

Av det nu anförda beträffande föreliggande fråga ävensom av de uppgifter

som lämnats i motionerna framgår, att rätten för kommuner att bilda

fonder samt reglering av denna rätt genom lagstiftning utgör ett spörsmål,

som snarast möjligt behöver bringas till lösning. Det torde i ganska vidsträckt

omfattning förekomma, att kommunerna utan att äga sådan rätt likväl

upplägga fonder och därvid söka på olika sätt kringgå bestämmelserna och

rådande rättspraxis. Därjämte är den osäkerhet, som råder beträffande kommunernas

rätt att bilda fonder, icke till fördel för den kommunala förvaltningen.

De hittills verkställda utredningarna torde såsom förut vid flera

tillfällen framhållits icke kunna läggas till grund för en lagstiftning i

ämnet. En förnyad och förutsättningslös utredning av hela spörsmålet med

beaktande av de i motionerna 1: 73 och II: 148 framförda synpunkterna bör

därför komma till stånd. I samband härmed torde även den i motionen

II: 50 berörda frågan böra göras till föremål för undersökning.

Huruvida den lagstiftning i ämnet, som sålunda snarast bör komma till

stånd, lämpligen bör ske genom ändringar i kommunallagarna eller genom

särskild lagstiftning torde få bero av utredningen. I varje fall bör denna

lagstiftning jämväl omfatta kontrollbestämmelser mot missbruk av rätten

till fondbildning. Utskottet anser sig emellertid sakna anledning att nu

taga ställning till frågan om sådana kontrollbestämmelsers omfattning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

11

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1 :o) att riksdagen i anledning av motionerna 1: 73 och

II: 148 ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn

skyndsam utredning av frågan örn kommunal fondbildning,

varvid även bör beaktas innehållet i motionen 11:50,

samt om framläggande för riksdagen av förslag till lagbestämmelser

i ämnet;

2:o) att motionen 11:50, i den mån den icke härigenom

kan anses besvarad, icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 1 mars 1934.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Sundberg, Oscar

Gottfrid Karlsson, Björkman, Bergman, David Pettersson,

Larsén*, Ehrnberg, Källman, Borg, Magnusson i Tumhult,

Andersson i Igelboda, Pehrsson i Göteborg*, Olsson i Mora,

Lindmark*, Wiklund*, Eriksson i Tolered* och Svensson i

Landskrona.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:83 Riksdagens skrivelse Nr 83 s. 1 i texten