Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 25 juni 1909
1934-04-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SärU 1934:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 25 juni 1909
Dokumentets text
iSärskilda utskottets utlåtande Nr £.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1934 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 25
juni 1909 (nr 57 s. 2) om arrende av viss jord å landet
i Norrland och vissa delar av Svealand.
Genom en den 3 januari 1934 dagtecknad proposition, nr 22, vilken hänvisats
till särskilda utskottet, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen
att antaga följande
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 25 juni 1909 (nr 57 s. 2) om
arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand.
Härigenom förordnas, att 24 § lagen den 25 juni 1909 örn arrende av viss
jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand, vilket lagrum ändrats
genom lag den 28 september 1928 (nr 408), skall erhålla följande ändrade
lydelse:
24 §.
Arrendatorn må ej förpliktas att ansvara för annan för fastigheten utgående
skatt eller allmän tunga än dels för sådan, som enligt föreskrift i därom utfärdad
lag eller författning åligger brukare, dels ock för fastighetsskatt, i den
mån denna belöper på jordbruksvärde och icke utgår till landsting eller vägdistrikt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937. Skall på grund av punkt 2
av övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen samt 55 och 56 §§ lagen
örn vägdistrikt arrendator påföras vägskatt, för vilken enligt äldre bestämmelser
jordägaren skolat ansvara, skall jordägaren fortfarande vara ansvarig
för densamma.
Detta lagförslag står i samband med de i Kungl. Maj:ts proposition nr 21
riksdagen förelagda förslagen till lag om allmänna vägar och lag örn vägdistrikt
(se utskottets utlåtande nr 1).
Bihang till riksdagens protokoll 1984. 11 sami. Nr 2.
1
2
Särskilda utskottets utlåtande Nr B.
Departe
ments
chefen.
Vid förevarande förslags remitterande till lagrådet anförde föredragande
departementschefen bland annat:
»Enligt bestämmelserna i nu gällande väglag åligger väghållningsbesväret
för jordbruksfastighet ägaren. Även örn fastigheten är utarrenderad, har
ägaren att i förhållande till det allmänna ansvara för dess fullgörande. Enligt
2 kapitlet 23 § lagen den 14 juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom
är emellertid arrendatorn gentemot jordägaren, såvitt ej annat dem emellan
avtalats, ansvarig för det fastigheten påvilande väghållningsbesväret.
Jämlikt 24 § lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland
och vissa delar av Svealand må däremot arrendatorn ej förpliktas att
ansvara för annan för fastigheten utgående skatt eller tunga än dels för sådan,
som enligt föreskrift i därom utfärdad lag eller författning åligger brukare,
dels för fastighetsskatt, i den mån denna belöper på jordbruksvärde och
icke utgår till landsting, dels ock för vägunderhåll in natura.
Vägskatt för fastighet har icke ansetts utgöra fastighetsskatt, men härutinnan
torde förändring ske, därest den nu föreslagna väglagstiftningen antages.
Med den utformning bestämmelserna örn vägskatt erhållit i 55 och 56 §§
i den föreslagna lagen örn vägdistrikt lärer nämligen vägskatt för fastighet
böra anses hava karaktär av fastighetsskatt. Är så fallet bör, därest icke
24 § norrländska arrendelagen skall få ett annat sakligt innehåll än det nuvarande,
i detta lagrum införas en bestämmelse därom, att arrendator icke
kan förpliktas att ansvara för sådan på jordbruksvärde belöpande fastighetsskatt,
som utgår till vägdistrikt. Då enligt förevarande väglagförslag systemet
med vägunderhåll in natura av enskilda väghållningsskyldiga icke skall
förekomma, lärer tillika ur berörda 24 § böra uteslutas stadgandet därom,
att arrendator kan förpliktas att ansvara för sådant vägunderhåll.
övergångsbestämmelser.
Genom 1928 års kommunalskattelagstiftning överflyttades skattskyldigheten
beträffande utarrenderad jordbruksfastighet från arrendatorn, vilken enligt
förut gällande bestämmelser hade den kommunala skattskyldigheten sig
ålagd, till jordägaren. En sådan överflyttning av skattskyldigheten ansågs
emellertid icke böra ifrågakomma beträffande arrenden av fastigheter, vilka
voro upplåtna vid den nya lagens ikraftträdande. I punkt 2 av övergångsbestämmelserna
till kommunalskattelagen stadgades därför, att, därest vid
lagens ikraftträdande fastighet är upplåten till annan, skyldigheten att utgöra
skatt för fastigheten för den tid, avtalet är gällande, skall åligga den,
som enligt förut gällande bestämmelser skulle varit skattskyldig till kommunen
för fastigheten.
På grund av denna övergångsbestämmelse kunna fastighetsskattekronor för
utarrenderad fastighet alltjämt komma att påföras arrendatorn. Arrendatorn
blir då, enligt det föreliggande förslaget angående vägskatt, skyldig att
utgöra jämväl vägskatt för fastigheten, vilken skatt enligt nu gällande väglag
åligger jordägaren. Denna formella överflyttning av skattskyldigheten
lärer dock sakna reell betydelse i fråga örn de arrenden, för vilka 1907 års
nyttjanderättslag äger tillämpning. Såsom förut anmärkts, är nämligen enligt
2 kapitlet 23 § nämnda lag arrendatorn gentemot jordägaren, såvitt ej
annat avtalats, ansvarig för vägskatt för fastigheten. Annorlunda är förhållandet
med äldre arrendeavtal, för vilka den norrländska arrendelagen äger
tillämpning. Enligt denna är, såsom nyss framhållits, arrendatorn icke skyldig
att ansvara för vägskatt för den arrenderade fastigheten och kan ej heller
genom avtal förpliktas att ansvara för dylik skatt, vadan avtal rörande arrenden,
som falla under denna lag, icke torde innehålla några föreskrifter om
Särskilda, utskottets utlåtande Nr Z.
3
ansvarigheten för vägskatt. Med hänsyn till bestämmelserna örn vägskatt i
förslaget till lag örn vägdistrikt synes det förty i fråga örn äldre arrenden,
beträffande vilka den norrländska arrendelagen är tillämplig, höra stadgas,
att jordägaren skall gentemot arrendatorn vara ansvarig för vägskäl. Föreskrift
härom torde böra få formen av övergångsbestämmelse till den avsedda
ändringen av 24 § sistnämnda lag.»
Utskottet har vid granskning av lagförslaget icke funnit anledning till Utskottet.
erinran däremot och får alltså hemställa,
att förevarande proposition nr 22 må av riksdagen bifallas.
(Stockholm den 19 april 1934.
På särskilda utskottets vägnar:
G. SEDERHOLM.
Närvarande: se utlåtandet nr 1.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:226 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 25 juni 1909 a1 i texten