Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 25 juni 1909

1934-04-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SärU 1934:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 25 juni 1909

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

iSärskilda utskottets utlåtande Nr £.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 25

juni 1909 (nr 57 s. 2) om arrende av viss jord å landet

i Norrland och vissa delar av Svealand.

Genom en den 3 januari 1934 dagtecknad proposition, nr 22, vilken hänvisats

till särskilda utskottet, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen

att antaga följande

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 25 juni 1909 (nr 57 s. 2) om

arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand.

Härigenom förordnas, att 24 § lagen den 25 juni 1909 örn arrende av viss

jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand, vilket lagrum ändrats

genom lag den 28 september 1928 (nr 408), skall erhålla följande ändrade

lydelse:

24 §.

Arrendatorn må ej förpliktas att ansvara för annan för fastigheten utgående

skatt eller allmän tunga än dels för sådan, som enligt föreskrift i därom utfärdad

lag eller författning åligger brukare, dels ock för fastighetsskatt, i den

mån denna belöper på jordbruksvärde och icke utgår till landsting eller vägdistrikt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937. Skall på grund av punkt 2

av övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen samt 55 och 56 §§ lagen

örn vägdistrikt arrendator påföras vägskatt, för vilken enligt äldre bestämmelser

jordägaren skolat ansvara, skall jordägaren fortfarande vara ansvarig

för densamma.

Detta lagförslag står i samband med de i Kungl. Maj:ts proposition nr 21

riksdagen förelagda förslagen till lag om allmänna vägar och lag örn vägdistrikt

(se utskottets utlåtande nr 1).

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 11 sami. Nr 2.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Särskilda utskottets utlåtande Nr B.

Departe
ments
chefen.

Vid förevarande förslags remitterande till lagrådet anförde föredragande

departementschefen bland annat:

»Enligt bestämmelserna i nu gällande väglag åligger väghållningsbesväret

för jordbruksfastighet ägaren. Även örn fastigheten är utarrenderad, har

ägaren att i förhållande till det allmänna ansvara för dess fullgörande. Enligt

2 kapitlet 23 § lagen den 14 juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom

är emellertid arrendatorn gentemot jordägaren, såvitt ej annat dem emellan

avtalats, ansvarig för det fastigheten påvilande väghållningsbesväret.

Jämlikt 24 § lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland

och vissa delar av Svealand må däremot arrendatorn ej förpliktas att

ansvara för annan för fastigheten utgående skatt eller tunga än dels för sådan,

som enligt föreskrift i därom utfärdad lag eller författning åligger brukare,

dels för fastighetsskatt, i den mån denna belöper på jordbruksvärde och

icke utgår till landsting, dels ock för vägunderhåll in natura.

Vägskatt för fastighet har icke ansetts utgöra fastighetsskatt, men härutinnan

torde förändring ske, därest den nu föreslagna väglagstiftningen antages.

Med den utformning bestämmelserna örn vägskatt erhållit i 55 och 56 §§

i den föreslagna lagen örn vägdistrikt lärer nämligen vägskatt för fastighet

böra anses hava karaktär av fastighetsskatt. Är så fallet bör, därest icke

24 § norrländska arrendelagen skall få ett annat sakligt innehåll än det nuvarande,

i detta lagrum införas en bestämmelse därom, att arrendator icke

kan förpliktas att ansvara för sådan på jordbruksvärde belöpande fastighetsskatt,

som utgår till vägdistrikt. Då enligt förevarande väglagförslag systemet

med vägunderhåll in natura av enskilda väghållningsskyldiga icke skall

förekomma, lärer tillika ur berörda 24 § böra uteslutas stadgandet därom,

att arrendator kan förpliktas att ansvara för sådant vägunderhåll.

övergångsbestämmelser.

Genom 1928 års kommunalskattelagstiftning överflyttades skattskyldigheten

beträffande utarrenderad jordbruksfastighet från arrendatorn, vilken enligt

förut gällande bestämmelser hade den kommunala skattskyldigheten sig

ålagd, till jordägaren. En sådan överflyttning av skattskyldigheten ansågs

emellertid icke böra ifrågakomma beträffande arrenden av fastigheter, vilka

voro upplåtna vid den nya lagens ikraftträdande. I punkt 2 av övergångsbestämmelserna

till kommunalskattelagen stadgades därför, att, därest vid

lagens ikraftträdande fastighet är upplåten till annan, skyldigheten att utgöra

skatt för fastigheten för den tid, avtalet är gällande, skall åligga den,

som enligt förut gällande bestämmelser skulle varit skattskyldig till kommunen

för fastigheten.

På grund av denna övergångsbestämmelse kunna fastighetsskattekronor för

utarrenderad fastighet alltjämt komma att påföras arrendatorn. Arrendatorn

blir då, enligt det föreliggande förslaget angående vägskatt, skyldig att

utgöra jämväl vägskatt för fastigheten, vilken skatt enligt nu gällande väglag

åligger jordägaren. Denna formella överflyttning av skattskyldigheten

lärer dock sakna reell betydelse i fråga örn de arrenden, för vilka 1907 års

nyttjanderättslag äger tillämpning. Såsom förut anmärkts, är nämligen enligt

2 kapitlet 23 § nämnda lag arrendatorn gentemot jordägaren, såvitt ej

annat avtalats, ansvarig för vägskatt för fastigheten. Annorlunda är förhållandet

med äldre arrendeavtal, för vilka den norrländska arrendelagen äger

tillämpning. Enligt denna är, såsom nyss framhållits, arrendatorn icke skyldig

att ansvara för vägskatt för den arrenderade fastigheten och kan ej heller

genom avtal förpliktas att ansvara för dylik skatt, vadan avtal rörande arrenden,

som falla under denna lag, icke torde innehålla några föreskrifter om

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda, utskottets utlåtande Nr Z.

3

ansvarigheten för vägskatt. Med hänsyn till bestämmelserna örn vägskatt i

förslaget till lag örn vägdistrikt synes det förty i fråga örn äldre arrenden,

beträffande vilka den norrländska arrendelagen är tillämplig, höra stadgas,

att jordägaren skall gentemot arrendatorn vara ansvarig för vägskäl. Föreskrift

härom torde böra få formen av övergångsbestämmelse till den avsedda

ändringen av 24 § sistnämnda lag.»

Utskottet har vid granskning av lagförslaget icke funnit anledning till Utskottet.

erinran däremot och får alltså hemställa,

att förevarande proposition nr 22 må av riksdagen bifallas.

(Stockholm den 19 april 1934.

På särskilda utskottets vägnar:

G. SEDERHOLM.

Närvarande: se utlåtandet nr 1.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:226 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 25 juni 1909 a1 i texten