Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående statlig exportkreditgaranti m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1934-05-26 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBevBU 1934:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående statlig exportkreditgaranti m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1934 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående statlig

exportkreditgaranti m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 16 mars 1934 avlåten proposition nr 256 har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet''över

handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen dels medgiva,

att svenska staten må, i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande

bestämmelser, under tiden till och med utgången av budgetåret

1934/1935 till belopp av högst 25 miljoner kronor — däri inberäknat de belopp,

vartill garantier beviljats eller må komma att före utgången av nu

löpande budgetår beviljas — iklädas betalningsansvar för till utlandet levererade

inhemska alster av industri, jordbruk och fiske dels — för disponerande

såsom lån till vissa främmande stater för beredande av likvid, i

den ordning och enligt de grunder, som av Kungl. Majit må bestämmas,

för till vederbörande land levererade inhemska varor -— för budgetåret

1934/1935 under Utgifter för kapitalökning och rubriken Fonden för förlag

till statsverket, avdelning D. Övriga anslag anvisa ett reservationsanslag,

att utgå av lånemedel, å 10,000,000 kronor, dels ock, vid bifall härtill,

höja den i förslaget till riksstat för budgetåret 1934/1935 under rubriken

F. Lånemedel upptagna inkomsttiteln övriga lånemedel med motsvarande

belopp.

Ifrågavarande proposition har hänvisats till statsutskottet. Efter överenskommelse

mellan stats-, bevillnings- och bankoutskotten har propositionen

behandlats av sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskott.

I anledning av förevarande proposition hava väckts nedan nämnda två

motioner, vari framställts följande yrkanden:

I motionen i första kammaren, nr 333, av herrar Joh. Larsson i Örbyhus

och Elof B. Andersson i Fältenborg hemställes, att riksdagen måtte, med

avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 253, besluta att det i proposition

nr 256 angivna belopp, 25 miljoner kronor, intill vilket svenska staten må

iklädas betalningsansvar för till utlandet levererade inhemska alster av industri,

jordbruk och fiske, må höjas till 40 miljoner kronor, att härav må

intill en totalsumma av högst 15 miljoner kronor statsgaranti kunna beviljas

och förskott å köpesumman lämnas för lantbruksprodukter såsom fläsk,

Bihang till riksdagens protokoll 193i. 6 sami. 2 avd. Nr 2.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2.

nötkreatur (avelsdjur och andra), svin, hästar, utsäde och andra dylika inhemska

varor, vilka försålts till de Socialistiska Kådsrepublikernas Union,

samt att för disposition av sagda 15 miljoner kronor skall gälla vad i förordningen

angående statsgaranti för exportkredit m. m. den 26 juni 1933

stadgas örn statsgaranti för exportkredit och förskott å köpesumman lämnad

vid försäljning till utlandet av i förordningen omförmälda alster av

jordbruk.

I motionen i andra kammaren, nr 585, av herr O. E. Nylander hemställes,

1) att riksdagen måtte besluta, att villkoren för beviljande av exportkreditgaranti

så ändras, att exportkreditnämnden skall, där speciella skäl därtill

föreligga och efter prövning i de särskilda fallen, äga rättighet att bevilja

exportkreditgaranti, innebärande, att ett belopp, uppgående till högst 75

procent av den av exportören lämnade krediten kommer att inflyta;

2) att för den händelse Kungl. Maj:ts proposition nr 253 icke skulle av

riksdagen bifallas, besluta, att det belopp, för vilket svenska staten i huvudsaklig

överensstämmelse med nu gällande bestämmelser, dock med den

i motionen föreslagna ändringen, under tiden t. o. m. utgången av budgetåret

1934/1935 må iklädas betalningsansvar för till utlandet levererade

inhemska alster av industri, jordbruk och fiske, bestämmes till 35,000,000

kronor.

Fortsatt exportkreditgaranti. I anledning av Kungl. Maj :ts i proposition

den 17 mars 1933, nr 245, framställda förslag medgav samma års riksdag,

att svenska staten finge under tiden till och med utgången av budgetåret

1933/1934 till belopp av högst 75 miljoner kronor iklädas betalningsansvar

för exportkrediter för till utlandet levererade inhemska alster av industri,

jordbruk och fiske. Riksdagen medgav vidare, att av nyssberörda

belopp av 75 miljoner kronor högst 6 miljoner kronor finge tagas i anspråk

för finansiering av export av inhemska alster av jordbruk och fiske

i enlighet med de särskilda riktlinjer, vilka av utskottet i förenämnda utlåtande

därutinnan angivits. Än vidare beslöt riksdagen, att de premier,

som enligt vad i utskottets utlåtande anförts borde erläggas, skulle överföras

till en av riksgäldskontoret förvaltad fond, från vilken skulle täckas

såväl de förluster, som kunde uppkomma å ifrågavarande verksamhet, som

ock administrationskostnader för det organ, som jämlikt Kungl. Maj:ts

närmare bestämmande kunde komma att inrättas för verksamhetens handhavande.

Genom förordning den 26 juni 1933 (nr 429), vilken gäller intill utgången

av juni 1934, lämnades sedermera i enlighet med riksdagens direktiv föreskrifter

angående statsgaranti för exportkredit m. m., därvid bland annat

stadgades, att prövning och avgörande av fråga örn statsgaranti för exportkredit

m. m. skulle ankomma på en av Kungl. Majit utsedd nämnd, exportkreditnämnden.

Instruktion för denna nämnd utfärdades ävenledes

den 26 juni 1933 (nr 430).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2. 3

Enligt de sålunda meddelade föreskrifterna har exportkreditnämnden

att, till den svenska exportens främjande, bevilja statsgaranti för den

kredit, som av exportör lämnas vid försäljning till utlandet av inhemska

alster av industri, jordbruk eller fiske. I särskilda fall kan statsgaranti

även beviljas för entreprenadarbeten, som utföras i utlandet i förening

med industrileveranser, ävensom för till utlandet levererade alster av

svensk teknisk konsulterande verksamhet, särskilt då dylik verksamhet

kan bliva av betydelse för svensk export. Statsgarantin må högst avse,

att ett belopp, uppgående till 60 procent av den av exportören lämnade

krediten, kommer att inflyta. Detta innebär, att garantin upphör,

så snart den procentuella andel av kreditbeloppet, som omfattas av garantin,

influtit. Statsgarantin täcker med andra ord allenast bottenrisken

intill högst 60 procent. Garantin kan dock utsträckas ända intill

hela kreditbeloppet, då fråga är örn export av alster av jordbruk, särskilt

levande hästar, nötkreatur, får och svin samt utsädesvaror, eller

av fisk och fiskprodukter. I fall av denna art äger exportkreditnämnden

även att helt eller delvis finansiera exporten genom köpesummans

förskotterande.

Statsgarantin kan avse utebliven betalning av två olika huvudorsaker,

nämligen dels i anledning av köparens insolvens, dels ock på grund av

hinder för säljaren att erhålla betalning till följd av allmänt moratorium,

valutaspärr, andra valutarestriktioner eller liknande statliga åtgärder

utomlands. Statsgarantin får däremot icke omfatta risk för kursförlust.

Sammanlagda beloppet av samtidigt utelöpande exportkreditgarantier,

däri inberäknat vad staten — utan att återbetalning ägt rum — kan

hava fått utgiva på grund av förskott eller beviljad garanti, får ej överstiga

75 miljoner kronor. Inom ramen härför kunna nyssnämnda utvidgade

garantier respektive förskott till förmån för jordbruk och fiske uppgå

till 6 miljoner kronor tillhopa.

I skrivelse den 5 februari 1934 till chefen för handelsdepartementet har

exportkreditnämnden avgivit infordrat yttrande rörande behovet av fortsatt

statsgaranti för exportkredit m. m. samt därvid uttalat följande:

Nämnden ville erinra om, att ifrågavarande systems införande i Sverige

närmast motiverades av det föreliggande brydsamma tidsläget och

av behovet att i nämnda läge från statens sida åtgärder vidtoges till stödjande

av vår export. Därigenom borde möjliggöras ett bibehållande av

marknader, vilka vore av värde för avsättningen av svenska produkter,

på samma gång som det ej syntes vara uteslutet, att nya marknader

skulle kunna förvärvas. Tillika hade framhållits, att snart sagt alla

med Sverige konkurrerande länder i Europa infört ett sådant system i

syfte att underlätta avsättningen på utlandet.

Det syntes nämnden uppenbart, att de skäl, som sålunda i fjol åberopades

för exportkreditgarantisystemets införande, alltjämt vore för handen.

Nämnden ville för den skull tillstyrka, att riksdagens _ bemyndigande

utverkades till stödverksamhetens fortsatta bedrivande jämväl

efter nu löpande budgetårs utgång. Ett dylikt förnyat bemyndigande

torde böra omfatta nästkommande budgetår.

över exportkroditnämndens framställning hava statskontoret den 20

februari och kommerskollegium den 6 mars 1934 avgivit infordrade utlå
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2.

tanden. Kommerskollegium har därvid överlämnat ett av kollegium införskaffat

yttrande av den 1 mars 1934 från styrelsen för Sveriges allmänna

exportförening.

Statskontoret, som förklarat sig utgå ifrån att det i varje fall ej kunde

bliva fråga örn någon ökning av det belopp å högst 75 miljoner kronor,

för vilket staten finge iklädas betalningsansvar, bär ej funnit anledning

till erinran mot ifrågavarande verksamhets fortsatta bedrivande

jämväl under nästkommande budgetår.

Styrelsen för Sveriges allmänna exportförening bar beträffande det nu

tillämpade systemet framställt önskemål örn modifikationer i två avseenden,

åsyftande dels en böjning av statsgarantins maximum, dels ock garantins

utsträckning till att gälla även s. k. fabrikationsrisker, innebärande,

att i fråga örn specialtillverkade varor garantin även skulle utgå mot

risken av förlust på grund av att fabricerad vara till följd av beställarens

insolvens eller i dennes hemland inträffade valutarestriktioner icke komine

att levereras. I förstnämnda avseende har styrelsen anfört i huvudsak

följande:

Från olika båll bade påpekats önskvärdheten av att nu gällande statsgaranti,

som begränsats till 60 procent av kreditbeloppet, höjdes till

75 å 80 procent. Såsom bärande motiv härför hade dels anförts, att i

de flesta med Sverige konkurrerande länder statsgarantin uppginge till

sistnämnda storlek, dels i ett visst fall för en industrigrupps vidkommande

bland annat påpekats, att förutom de svåra binder, som mötte i form

av handelspolitiska förhållanden, nämnda industrigrupp även bade att

kämpa med kapitalstarka internationella koncerner, vilka erbjöde villkor,

som till ytterlighet försvårade avsättning av ifrågavarande industris

alster i utlandet. Styrelsen finge därför föreslå, att direktiven för

exportkreditnämnden omformulerades i den riktning, att nämnden

måtte äga rättighet att, där alldeles speciella omständigheter förelåge,

som motiverade en högre statsgaranti, bevilja en sådan upp till 75 procent

av kreditbeloppet. Därvid förutsatte emellertid styrelsen, att liksom

exportkreditnämnden hittills tillämpat lägre premiesatser i de fall,

då statsgarantin understege fastställt maximum örn 60 procent, premiesatsen

för överskjutande belopp komme att höjas och vederbörligen avpassas

i proportion till garantins storlek och den ökade risken.

Kommerskollegium, som tillstyrkt fortsatt statlig exportkreditgaranti

jämväl under nästkommande budgetår, bar beträffande böjning av statsgarantins

maximum anfört följande:

Kollegium bade varit i tillfälle konstatera, att förhållandena åtminstone

inom en viss exportindustri, som av sociala skäl torde kunna påräkna alldeles

särskild hänsyn i detta samband, vore sådana, att exportaffärerna

för att överhuvudtaget komma till stånd måste baseras till minst 75 procent

på statsgaranterad kredit. Kollegium ville därför icke motsätta sig

ett bemyndigande åt exportkreditnämnden, att, örn synnerliga skäl förelåge,

för särskilt fall i fråga örn industriell kredit lämna statsgaranti intill

högst 75 procent av kreditbeloppet. Härför erfordrades ett motsvarande

tillägg till bestämmelserna i 4 § förordningen angående statsgaranti

för exportkredit m. m. (nr 429/1933).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2. 5

Beträffande s. k. fabrikationsrisker har kollegiet icke velat motsätta sig.

att garanti lämnas i vissa fall.

Med anledning av vad exportföreningens styrelse och kommerskollegium

sålunda föreslagit, har exportkreditnämnden, efter remiss, den 13 mars

1934 ånyo yttrat sig i ärendet, därvid nämnden anfört i huvudsak följande:

Den omständigheten, att säljaren hade att stå en så betydande självrisk,

som med gällande bestämmelser vöre fallet, måste givetvis för denne innebära

en stark uppfordran till försiktighet. Häri läge samtidigt ett motsvarande

skydd för garantigivaren mot alltför oberäkneliga risker. Därvid

spelade givetvis förhållandet mellan säljarens vinst på affärstransaktionen

ifråga och storleken av säljarens självrisk en betydande roll. Det

vore nämligen uppenbart, att det återhållande momentet för säljaren successivt

minskades i den mån som den del av kreditbeloppet, som motsvarade

hans vinst, närmade sig övre gränsen av hans självrisk.

Så som det svenska garantisystemet alltså vore konstruerat, verkade

uppenbarligen en höjning av den procentsats, intill vilken staten iklädde

sig garanti, med en viss skärpa. Därest exempelvis garantin höjdes från

60 procent till 75 procent av kreditbeloppet, innebure detta icke blott att

— i fall där ersättning hittills icke kommit ifråga, enär förlusten stannat

vid 40 procent av kreditbeloppet — ersättning komme att lämnas för utebliven

betalning för den del av kreditbeloppet, som läge mellan 25 procent

och 40 procent, utan även att — i alla de fall, där ersättning hittills

skolat lämnas — ersättningen skulle utgå med ytterligare 15 procent av

kreditbeloppet.

Därest statsmakterna vore villiga att till främjande av exportens intressen

åtaga sig den nu ifrågasatta ökade garantirisken, saknade exportkreditnämnden

anledning motsätta sig garantiprocentens höjning på det

sätt och med den begränsning, som av exportföreningens styrelse och kommerskollegium

föreslagits.

I detta sammanhang ville nämnden fästa uppmärksamheten vid, att

exportkreditgarantierna hittills utnyttjats i förhållandevis ringa omfattning,

i det att intill utgången av februari 1934 garantier beviljats, avseende

krediter å sammanlagt endast 11.3 miljoner kronor. Genom den ifrågasatta

uppmjukningen skulle obestridligen uppnås en ökning av det stöd,

som genom exportkreditgarantisystemet vore avsett att beredas svenska

exportörer.

Under erinran örn, att det statliga exportkreditgarantisystemets införande

i Sverige vore motiverat närmast av behovet att i föreliggande brydsamma

tidsläge från statens sida åtgärder vidtoges till stödjande av vår

export samt, att snart sagt alla med Sverige konkurrerande länder i Europa

infört ett sådant system i syfte att stödja sina exportnäringar och underlätta

avsättningen på utlandet, har föredragande departementschefen i

ärendet anfört följande:

De skäl, som sålunda i fjol åberopades för ifrågavarande systems införande,

äro alltjämt för handen. I likhet med dem, som yttrat sig i ärendet,

vill jag därför tillstyrka, att riksdagens bemyndigande utverkas till

den ifrågavarande stödverksamhetens fortsatta bedrivande jämväl efter

innevarande budgetårs utgång. Ett dylikt förnyat bemyndigande torde

dock böra inskränkas till att omfatta nästkommande budgetår.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2.

I fråga om det nu tillämpade garantisystemet har exportföreningens styrelse

framställt önskemål örn ändringar i två avseenden, åsyftande att

möjliggöra dels en höjning av statsgarantins nuvarande maximum, 60

procent av den av exportören lämnade krediten, till 75 procent av kreditheloppet

i sådana fall, där alldeles särskilda omständigheter förelåge,

dels ock garantins utsträckning till att gälla även s. k. fabrikationsrisker.

Med sistberörda förslag har avsetts, att i fråga örn specialtillverkade varor

garanti skulle kunna utgå även mot risken av förlust på grund av

att dylik vara till följd av beställarens insolvens eller i dennes hemland

införda valutarestriktioner icke komme att levereras.

Med hänsyn till den stegring av statens ersättningsrisk, som därav skulle

föranledas, anser jag mig icke kunna förorda en höjning av den maximala

garantiprocentsats, som hittills varit föreskriven. Vad åter angår frågan

om utsträckning av statsgarantin till att avse även s. k. fabrikationsrisk

lärer, på sätt kommerskollegium och exportkreditnämnden framhållit, dylik

garanti kunna medgivas redan inom ramen av nu gällande bestämmelser

angående exportkreditgaranti.

Vid föredragning av utrikesärenden denna dag har Kungl. Majit

beslutat avlåta proposition till riksdagen med hemställan bland annat

örn godkännande av en överenskommelse med De Socialistiska Rådsrepublikernas

Union örn beställningar och krediter. I händelse av riksdagens

bifall till denna hemställan kommer efter ikraftträdande av en

sådan överenskommelse behov av exportkreditgarantier för exportaffärer

med Sovjetunionen uppenbarligen att under överenskommelsens giltighetstid

föreligga i avsevärt mindre omfattning än vad tidigare beräknats.

Med hänsyn härtill synes det belopp, vartill staten må iklädas betalningsansvar

för exportkrediter, nu böra nedsättas. Sådan nedsättning

torde lämpligen böra ske med 40 miljoner kronor.

I samband med avlåtandet av Kungl. Majits skrivelse till riksdagen

nr 269, vari Kungl. Majit gav tillkänna att överenskommelsen med Sovjetunionen

örn vissa beställningar m. m. förfallit, anförde chefen för handelsdepartementet

följande!

Sedan förslaget örn godkännande av överenskommelse med de Socialistiska

Rådsrepublikernas Union sålunda förfallit, uppkommer fråga huruvida

det i propositionen nr 256 angående statlig exportkreditgaranti

m. m. föreslagna belopp, intill vilket svenska staten skulle äga ikläda sig

betalningsansvar för till utandet levererade produkter, kan anses för sitt

ändamål tillräckligt. Av hittills vunnen erfarenhet att döma synes anledning

icke föreligga att nu göra framställning örn ökning av det i nämnda

proposition föreslagna beloppet. Skulle behov yppa sig av garantibeloppets

ökning före utgången av budgetåret 1934/1935, lärer Kungl.

Majit komma att vid början av nästa års riksdag upptaga frågan härom

till övervägande och göra den framställning till riksdagen, som då befinnes

påkallad.

Lån för export. Därjämte har departementschefen upptagit frågan

örn vidtagande av åtgärder för lämnande av krediter till vissa stater för

inköp av svenska varor och i detta ämne anfört följande:

På grund av i vissa länder förefintlig knapphet i tillgången på betalningsmedel

hava svårigheter i dessa länder under senaste tid mött för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2. 7

den svenska exportens likviderande och därmed för dess uppehållande och

utvecklande. Detta har särskilt varit fallet i fråga om sådana länder,

vilkas import till Sverige i värde understigit den svenska exporten till

vederbörande land och således icke lämnat tillgång till erforderliga betalningsmedel

för den svenska exportens likviderande. Vid de fortlöpande

försök att åvägabringa lättnader i dessa svårigheter, som under utrikesförvaltningens

medverkan gjorts, har i vissa fall avslutande av avtal med

vederbörande lands regering örn lämnande av statskredit för inköp och

likviderande av svenska exportvaror framstått såsom den lämpligaste

utvägen. För tillgodoseende av de svenska exportintressena

i dylika fall synes det därför önskvärt, att Kungl. Majit beredes

möjlighet till avslutande av dylika avtal. Jag förutsätter därvid, att detta

bör ske endast i särskilda undantagsfall och i begränsad utsträckning.

Ett belopp av 10 miljoner kronor synes lämpligen böra för ifrågavarande

ändamål ställas till förfogande, att efter prövning av Kungl. Majit i varje

särskilt fall disponeras såsom lån till vissa främmande stater för beredande

av likvid, i den ordning och enligt de grunder, som av Kungl. Majit må

bestämmas, för inom landet frambragta varor, som levereras till vederbörande

land. För handhavandet av uppgifter, som i förekommande fall

må bliva erforderliga i och för utnyttjande av sådana krediter, varom

här är fråga, torde exportkreditnämnden kunna utgöra lämpligt organ,

och torde skälig avgift, efter Kungl. Majits bestämmande, kunna påläggas

exportör, som därvid begagnar sig av nämndens tjänster.

I detta spörsmål hava traktatberedningen, statskontoret, kommerskollegium,

exportkreditnämnden, fullmäktige i riksgäldskontoret samt fullmäktige

i riksbanken avgivit yttranden. Traktatberedningen och kommerskollegium

hava tillstyrkt, att ett belopp av högst 10 miljoner kronor må

anvisas för lämnande av krediter för ifrågavarande ändamål, därvid förutsatts,

att det belopp, intill vilket exportkreditgarantier högst må uppgå,

samtidigt minskas med motsvarande belopp. Exportkreditnämnden, som

utgått ifrån, att dess yttrande påkallats endast i vad anginge dess egen

ifrågasatta medverkan vid genomförandet av eventuella kreditanordningar.

har förklarat sig icke hava något att erinra emot att dylikt uppdrag

lämnas åt nämnden, varjämte nämnden uttalat, att från dess sida

invändning icke mötte mot att den summa, intill vilken staten finge ikläda

sig exportkreditgaranti, minskades med ett belopp, motsvarande vad som

kunde komma att ställas till förfogande för nu ifrågavarande ändamål.

Statskontoret Ilar anfört, att för viss del av exporten till de länder, med

vilka kreditavtal kunde komma att avslutas, valuta syntes av vederbörande

stater i vanlig ordning böra ställas till förfogande, och har ämbetsverket

i anslutning härtill förordat begränsning av det ifrågasatta beloppet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava biträtt statskontorets förslag

örn beloppets begränsning och framhållit önskvärdheten av att vederbörande

exportörer i förekommande fall själva borde ikläda sig ansvar

i varje fall för den del av den med exportaffärer förbundna risken, som

minst motsvarade ett rimligt vinstbelopp. Fullmäktige i riksbanken hava

för sin del avstyrkt, att till förfogande för sådana länder, varom nu

vore fråga, ställes kredit, motsvarande hela likviden för de exportvaror,

vilkas inköp krediten skulle avse; 1vå av fullmäktige hava ansett, att till

räcklig anledning till avstyrkande icke förelegat. Närmare upplysningar

örn innehållet i dessa yttranden torde riksdagens vederbörande utskott

erhålla genom de handlingar, som komma att tillhandahållas utskottet.

För det ändamål, varom här är fråga, torde ett anslag å förenämnda be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Sammansatt stats-, bevillnmgs- och bankoutskotts utlåtande Nr 2.

lopp av 10 miljoner kronor böra anvisas och uppföras å riksstaten.

Anslaget, vilket bör erhålla reservationsanslags natur och upptagas under

Utgifter för kapitalökning, Fonden för förlag till statsverket, avdelning

D., Övriga anslag, synes böra utgå av lånemedel. I den mån behov uppkommer

att redan före ingången av budgetåret 1934/1935 disponera viss

del av anslaget, torde hinder icke föreligga för riksgäldskontoret att förskottsvis

tillhandahålla nödigt belopp mot ersättning från anslaget, så

snart detta efter det nya budgetårets ingång blir disponibelt. Då något

belopp för ifrågavarande ändamål icke beräknats i årets statsverksproposition,

bör den i förslaget till riksstat för budgetåret 1934/1935 upptagna

inkomstposten »Övriga lånemedel» höjas med belopp, motsvarande anslagssumman.

Vid bifall till det förslag i berörda syfte, som jag nu avser att

framställa, synes det belopp, för vilket svenska staten må iklädas betalningsansvar

för exportkrediter, böra ytterligare nedsättas med det för här

angivna ändamål avsedda beloppet av 10 miljoner kronor.

I likhet med departementschefen finner utskottet att exportkreditgarantisystemet

bör bibehållas under nästa budgetår med tillämpning av de

normer, som angåvos vid 1933 års riksdag. Utskottet anser alltså, lika

med departementschefen, att som en allmän regel bör alltjämt fasthållas

garantiprocentsatsens begränsning till högst 60 procent. Enligt utskottets

mening måste nämligen som ett viktigt led i kreditgarantisystemet

betraktas, att den enskilde leverantören ej frikallas från en alltför stor del

av kreditrisken. Vissa undantagsfall kunna emellertid tänkas, då en höjning

av statens riskprocent kan exempelvis av samhälleliga hänsyn vara

motiverad; i detta avseende har i den av herr Nylander väckta motionen

åberopats den alltjämt beträngda stenidustrien, vilken i trots av att den

är en typisk exportindustri icke kunnat begagna sig av nuvarande exportkreditgaranti

med härför nu satta statliga riskbegränsning. I dylika

undantagsfall, då synnerligen starka skäl föreligga för att staten övertager

en ökad kreditrisk, har utskottet ej velat motsätta sig att statsgarantien

utsträckes till högst 75 procent av kreditbeloppet.

I fråga örn fabrikationsrisker — i vilket avseende intet yrkande motionsvis

framställts — ansluter sig utskottet till departementschefens uppfattning.

Garanti för dylika risker, d. v. s. för förlust på grund av att

beställd och helt eller delvis tillverkad vara sedermera till följd av beställarens

insolvens eller inträffade valutarestriktioner ej levereras, kan,

såsom i propositionen påpekas, medgivas redan inom ramen av nu gällande

bestämmelser. Exportkreditnämnden är alltså oförhindrad att efter

prövning bevilja dylika garantier där särskilda skäl tala härför.

Det belopp, vartill staten under nu löpande budgetår högst må iklädas

betalningsansvar för exportkrediter, är av 1933 års riksdag bestämt till

75 miljoner kronor. Av detta belopp ha intill den 1 maj 1934 för garantier

disponerats endast sammanlagt 9.17 miljoner kronor (motsvarande

krediter å 16.06 miljoner kronor). Garantierna hänföra sig till export till

19 olika länder.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2. 9

Endast en mindre del av det vid 1933 års riksdag medgivna kreditgarantibeloppet

å 75 miljoner kronor Ilar alltså hittills tagits i anspråk. I

propositionen förutsattes nu att riksdagens medgivande för tiden till den

1 juli 1935 skulle begränsas till ett belopp av 25 miljoner kronor, häri inräknat

redan av exportkreditnämnden med stöd av 1933 års riksdags bemyndigande

utfärdade garantier. Ifrågavarande belopp å 25 miljoner

kronor synes emellertid hava avvägts med tagen hänsyn till att för exportåtgärder

dessutom skulle stå till förfogande dels ett belopp av 100 miljoner

kronor enligt det ifrågasatta avtalet om ett lån till Sovjetunionen, dels ock

ett belopp av 10 miljoner kronor för lån till vissa andra stater. Frågan

örn ett kreditavtal med Sovjetunionen har emellertid numera förfallit, och

sistnämnda anslag har utskottet, såsom av det följande framgår, ej ansett

sig böra tillstyrka.

I anslutning härtill förordar utskottet, att en höjning i det begärda

kreditgarantibeloppet nu i stället företages, i all synnerhet som efterfrågan

å exportkreditgarantier under senaste månaderna visat en tendens

till ökning. Med beaktande också av vissa motionsvis framkomna yrkanden

vill utskottet alltså föreslå, att det av Kungl. Maj:t begärda beloppet

25 miljoner kronor liöjes till 35 miljoner kronor.

Vad därefter angår exporten av produkter utav jordbruk och fiske uppskattar

utskottet betydelsen av att nämnda export kan genom kreditgarantisystemet

stödjas och befrämjas. Att på sätt i motionen I: 333 förordats

ställa ytterligare medel till förfogande för finansiering enligt särskilda

grunder av nämnda export lärer dock icke vara påkallat; enligt

vad utskottet inhämtat har nämligen det belopp av högst 6 miljoner kronor,

som för sådant ändamål står till förfogande under löpande budgetår,

icke ens till någon del tagits i anspråk. Beträffande denna export av

produkter av jordbruk och fiske bör alltjämt gälla att kreditgarantin ina

utsträckas till hela kreditbeloppet, vilket jämväl må till säljaren av statsmedel

förskotteras.

Kungl. Maj:ts förslag örn ett särskilt anslag å 10 miljoner kronor, att

i exportfrämjande syfte disponeras till lån åt vissa främmande stater,

har utskottet, såsom redan ovan omnämnts, ej ansett sig böra biträda. Utskottet

har härvidlag ej förbisett att förslaget tillkommit efter tillstyrkan

av kommerskollegium och traktatberedningen. Vissa betänkligheter ha

emellertid inom utskottet anförts mot att införa ett nytt system med statliga

finanskrediter för möjliggörande av ökad svensk export. Men alldeles

bortsett därifrån synes, sedan nu frågan örn en finanskredit till Sovjetunionen

förfallit, ej samma skäl som tidigare föreligga för att bevilja

motsvarande kreditanslag till andra länder.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. G sami. 2 aud. Nr 2. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2.

I. att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om fortsatt

statlig exportkreditgaranti samt motionerna

I: 333 samt II: 585 (motionen 1:333 i vad den avser

höjning av det i propositionen föreslagna kreditgarantibeloppet)

dels medgiva, att svenska staten må

under tiden till och med utgången av budgetåret 1934/

1935 till belopp av högst 35 miljoner kronor —- däri

inberäknat de belopp, vartill garantier beviljats eller

må komma att före utgången av nu löpande budgetår

beviljas — iklädas betalningsansvar för till utlandet

levererade inhemska alster av industri, jordbruk och

fiske, dels ock besluta, att för ifrågavarande exportkreditgarantier

nuvarande bestämmelser skola i huvudsak

oförändrade gälla, dock med beaktande av

vad utskottet ovan anfört rörande garantis maximibegransning;
b)

avslå motionen 1:333, i vad motionen avser beslut

örn ett särskilt exportgarantibelopp för leveranser

till de Socialistiska Rådsrepublikernas Union av

lantbruksprodukter;

II. att Kungl. Maj:ts förslag örn anvisande av ett

anslag å 10 miljoner kronor för lån till främmande

stater för viss export ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 maj 1934.

På sammansatta stats-, bevillnings- och bankoutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid ärendets avgörande inom utskottet hava närvarit:

från statsutskottet: herrar Hamrin, Lindblad, Bagge*. Anderson i Råstock, Strindlund,

Persson i Falla och Andersson i Prästbol;

från bevillningsutskottet: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson*,

Larsson i Örbyhus, Lövgren i Boden*, Olsson i Golvvasta, Olsson i Gävle* och Lilhander*

; samt

från bankoutskottet: herrar Akerberg*, Lindgren*, Stendahl, Bodin*, Leffler*, Bäcklund*,

Wikström och Severin*.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2.

11

Reservation

av herrar Hamrin, Strindlund, Olsson i Golvvasta och Bodin, vilka ansett,

att i stället för stycket »Vad därefter — — — statsmedel förskotteras»

å sid. 9 av utskottets yttrande bort intagas följande:

»Vad därefter angår exporten av produkter utav jordbruk och fiske

uppskattar utskottet betydelsen av att nämnda export kan genom kreditgarantisystemet

stödjas och befrämjas. Någon ändring synes ej böra vidtagas

i nu gällande bestämmelser i ämnet, enligt vilka kreditgarantien må

utsträckas till bela garantibeloppet samt detta må till säljaren av statsmedel

förskotteras. Att på sätt i motionen I: 333 förordats ställa ytterligare

medel till förfogande för finansiering av nämnda export lärer dock

icke vara påkallat; enligt vad utskottet inhämtat bar nämligen det belopp

av högst 6 miljoner kronor, som för sådant ändamål står till förfogande

under löpande budgetår, icke ens till någon del tagits i anspråk.

Att kreditgarantisystemet sålunda hittills icke kunnat utnyttjas i fråga

örn produkter av jordbruk och fiske torde, åtminstone delvis, bero på att

förefintliga organisationer för dylika produkters avsättning icke varit

inriktade på sådan export, varom bär är fråga. Det exportöverskott av

jordbruksprodukter, för vilket statsgaranti skulle kunna ifrågakomma, är

i många fall av så ringa omfattning, att särskilda organisationer för överskottets

undanskaffande icke lämpligen torde böra tillskapas. Representanter

för försäljning av svenska industriprodukter förekomma däremot

i stort sett å varje utländsk marknad av betydenhet. Det skulle vara av

värde, därest industriens försäljningsorgan, åtminstone i viss utsträckning,

kunde utnyttjas jämväl för export av jordbruksprodukter. Ehuru

det lärer ankomma på de olika intressenterna själva att ordna det erforderliga

samarbetet, bör detsamma dock, enligt utskottets mening, uppmuntras

från det allmännas sida. Detta torde lämpligen kunna ske genom

att vid bestämmande av statsgarantiens storlek beträffande export

av industrivaror hänsyn i varje särskilt fall tages till huruvida och i vad

mån exporten är förbunden med utförsel av jordbruksprodukter. En ändring

av bestämmelserna örn garantiens maximibegränsning i enlighet med

vad utskottet ovan förordat medför givetvis, att möjligheterna för ett

dylikt hänsynstagande ökas.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.