Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Mårds proposition angående inrättande av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet, jämte i ämnet väckta motioner.

1934-05-31 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1934:3, Utlåtande, i anledning av Kungl. Mårds proposition angående inrättande av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1934 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Mårds proposition angående inrättande

av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning

åt företag inom näringslivet, jämte i ämnet

väckta motioner.

I en den 6 april 1934 dagtecknad proposition nr 260 har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden, föreslagit riksdagen att

dels för tecknande av aktier i ett enligt av föredragande departementschefen

angivna grunder upprättat institut för medellång och långfristig

kreditgivning åt företag inom näringslivet under Utgifter för kapitalökning

och rubrik Fonden för statens aktier för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av kronor 5,000,000;

dels besluta, att från riksgäldskontoret skola till institutet såsom garantifond

överlämnas svenska statens fyra procent obligationer, ouppsägbara

från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av tolv miljoner

kronor, med rätt för institutet att enligt bestämmelserna i bolagsordningen

förfoga över obligationerna;

dels besluta, att fullmäktige i riksgäldskontoret skola i fall av behov

tillhandahålla medel såväl för tecknande av aktier i institutet till högst

tre miljoner kronor utöver förberörda belopp av fem miljoner kronor som

ock för inlösen av aktier, vilka tillböra annan än staten;

dels ock böja den i förslaget till riksstat upptagna inkomsttiteln F. Övriga

lånemedel med kronor 5,000,000.

Vid propositionen äro fogade förslag till dels bolagsordning för det föreslagna

institutet, innefattande de för institutets organisation och rörelse

grundläggande bestämmelserna, dels ock reglemente för institutet, innefattande

regler för institutets utlåningsrörelse och förvaltning. Dessa

förslag hava bilagts detta utlåtande (Bilagor A och B).

I likalydande motioner I: 361 av herrar Bissmark och Ernfors samt II:

638 av herrar Leffler och Lithander har hemställts, »att riksdagen måtte

avslå de förslag, som framlagts i förevarande proposition nr 260».

Bihang lill riksdagens protokoll 193b. 6 sami. 2 avd. Nr 3.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

Ifrågavarande proposition och motioner hava hänvisats till statsutskottet.

Efter överenskommelse mellan stats- och bankoutskotten hava

desamma behandlats av sammansatt stats- och bankoutskott.

Beträffande motiveringen för de framställda förslagen får utskottet, i

den mån redogörelse för förslagen ej lämnas i utskottets yttrande, hänvisa

till propositionen och motionerna.

Frågans uppkomst.

I sitt den 17 juni 1927 avgivna betänkande anförde 1924 års bankkommitté

— efter att hava fastslagit önskvärdheten av en förändring i rådande

förhållanden i fråga örn industriens och bankernas beroende av varandra

— att kommittén på ett tidigare stadium av sitt arbete undersökt,

huruvida möjligheten för ett företag att erhålla kredit i form av obligationslån

skulle underlättas genom inrättande av ett särskilt för ifrågavarande

kreditbehov avsett institut, som efter mönster av allmänna hypoteksbanken

och stadshypotekskassan förfogade över en viss statsgaranti

till stärkande av säkerheten för utfärdade obligationer. Sedan ifrågavarande

undersökning gjorts, hade emellertid förhållandena väsentligen förändrats,

närmast beroende på inträdd lättnad på kapitalmarknaden. Vid

sådant förhållande ville kommittén, som ansåg inrättandet av ett obligationskreditinstitut

av antytt slag icke böra ifrågakomma utan att ett

verkligt behov därav förelåg, icke framlägga något förslag i denna riktning

utan endast framhålla, att örn i en framtid förhållandena i förevarande

hänseende skulle förändras, frågan örn inrättande av ett dylikt

institut kunde upptagas till prövning.

I utlåtande den 5 januari 1933 över 1932 års banksakkunnigas den 8 december

1932 avgivna betänkande erinrade fullmäktige i riksbanken örn

det av 1924 års bankkommitté berörda spörsmålet rörande inrättandet av

ett särskilt kreditgivningsinstitut för näringslivets behov samt anförde,

att frågan örn ett organ för den långfristiga och den medellånga kreditgivningen

— varmed betecknades den kreditgivning, som omfattar längre

tid än den för bankerna regelmässigt tillåtna kredittiden av ett år —

syntes fullmäktige vara av sådan betydelse, att, även örn den för det dåvarande

icke kunde finna sin lösning, dess upptagande dock icke borde

allt för länge uppskjutas.

Fullmäktige i riksbanken hemställde därefter i skrivelse till chefen för

finansdepartementet den 24 november 1933 örn utredning i ämnet. Jämte

det fullmäktige i skrivelsen närmare utvecklade de skäl, vilka talade för

inrättande av ett särskilt organ för såväl långfristig som medellång kreditgivning

till företag inom näringslivet — därvid med långfristig kreditgivning

betecknades krediter på längre tid än tio år och med medellång

kreditgivning avsåges krediter löpande från ett till tio år — angåvos

i skrivelsen tillika särskilda fall, då en dylik kreditgivning lämpligen

kunde tillgodoses genom det ifrågasatta institutet.

Över fullmäktiges framställning inhämtades utlåtande från bank- och

fondin spekt lemén, som förklarade sig tillstyrka en utredning av förevarande

fråga under uttalande bland annat, att en särskild anledning till

att en sådan utredning omedelbart igångsattes och även påskyndades vore

det för upplåning på lång sikt förmånliga ränteläget, varav det tilltänkta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3. 3

kreditorganet, därest detsamma komme till stånd i en nära framtid, och

indirekt även dess klientel kanske skulle kunna profitera.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 januari 1934 tillkallade chefen

för finansdepartementet sakkunniga med uppdrag att, i enlighet med

av departementschefen angivna riktlinjer, verkställa utredning och avgiva

förslag i fråga örn inrättande av ett institut för långfristig kreditgivning

åt företag inom näringslivet.

I ett den 14 februari 1934 avgivet betänkande hava de sakkunniga framlagt

resultatet av den i anledning av berörda uppdrag verkställda utredningen.

— över betänkandet hava efter remiss yttranden avgivits av åtskilliga

myndigheter och korporationer.

Utskottets yttrande.

Behovet av särskild anordning för kreditgivning på längre tid.

Såsom de sakkunniga framhålla har näringslivet — varmed här avses

industrien och handeln samt närstående näringsgrenar — hittills huvudsakligen

kunnat få sitt behov av kredit, såväl långfristig som kortfristig,

tillgodosett genom affärsbankerna. Särskilt ur likviditetssynpunkt hava

emellertid olägenheter visat sig uppkomma därigenom att bankerna, vilkas

medelsanskaffning till väsentlig del äger rum genom inlåning med

mer eller mindre kort uppsägningstid, måst i stor utsträckning tillhandagå

med till sin karaktär långa anläggnings- och förlagskrediter. I syfte

att ernå en sanering av bankväsendet vidtogo statsmakterna i fjol vissa

ändringar i den dittillsvarande banklagstiftningen, ägnade att försvåra

bankernas kreditgivning på längre tid. Enligt nuvarande lagstiftning

och av Kungl. Maj:t fastställda bolagsordningar för bankerna är möjligheten

för dessa att meddela krediter, bundna för längre tid på ett för

låntagaren betryggande sätt, i hög grad kringskuren. Såsom de sakkunniga

framhållit lära de formellt sett kortfristiga bankkrediter, som genom

nödtvungna omsättningar i realiteten äro långfristiga, i regel icke motsvara

andemeningen i banklagstiftningen och det egentliga syftet med

bolagsordningens bestämmelser. De sakkunniga uttala, att bankerna, oavsett

de principer, efter vilka deras utlåningsrörelse tidigare ägt rum, numera

skola låta sig angeläget vara att undvika en kreditgivning, som icke

står i överensstämmelse med lagens intentioner, samt att man därför har

anledning förutse en tendens till ökad obenägenhet hos bankerna att lämna

krediter, som ej kunna tänkas bliva återbetalda på jämförelsevis

kort tid.

I det övervägande flertalet av de över de sakkunnigas betänkande avgivna

yttrandena förutsättes ock, att ett visst behov av särskilda anordningar

för en mera fast kreditgivning förefinnes. Den uppfattning i motsatt

riktning, som kommit till uttryck i vissa yttranden, utgår väsentligen

från det förhållandet, att bankerna enligt hittillsvarande praxis, när

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

förfallotiden för ett tidsbegränsat lån inträder, medgiva omsättning av

lånet. Departementschefen har gentemot denna invändning framhållit,

att densamma förlorade sin betydelse vid den omläggning av principerna

för bankernas kreditgivning, varom ovan nämnts.

Vad i ärendet förekommit synes utskottet ådagalägga, att bankerna sakna

förmåga att tillmötesgå anspråk på sådan bunden kredit, som näringslivet

har behov av i främsta rummet för anläggningsändamål, samt att

sålunda en viss lucka i näringslivets kreditmöjligheter förefinnes.

Då det gäller att ernå en anordning, varigenom näringslivets behov

av långfristig kredit skulle kunna tillgodoses, har från vissa håll det

förslaget framförts, att bankerna skulle medgivas rätt att utlämna lån

på längre tid, i den mån de till minst samma belopp även verkställde inlåning

på motsvarande tid. Denna lösning av kreditfrågan har emellertid

av de sakkunniga och departementschefen bestämt avvisats såsom

ägnad att i avsevärd mån motverka syftet med de nyligen genomförda

ändringarna i banklagen. Icke heller utskottet vill för sin del medverka

till en omläggning av de i fjol uppdragna riktlinjerna för bankernas verksamhet.

Från nu angivna utgångspunkt finner utskottet, i likhet med de sakkunniga

och departementschefen, erforderligt, att möjlighet beredes näringslivet

att vid sidan av affärsbankerna erhålla kredit på längre tid.

Då, såsom de sakkunniga ansett sig kunna konstatera, förutsättningar

för tillkomst på enskild väg av sådan kreditgivning saknas, synes för

ändamålet lämpligen böra med statens medverkan inrättas ett särskilt

institut för medellång och långfristig kreditgivning.

Allmänna riktlinjer för institutets kreditgivning.

Enligt det föreliggande förslaget skulle här avsedda institut i huvudsak

bygga sin kapitalanskaffning på obligationsutgivning men däremot

icke bliva beroende av inlåning på kort tid från allmänheten. Härigenom

skulle det bliva möjligt för institutet att utan svårigheter ur likviditetssynpunkt

tillhandahålla näringslivet bundna lån på längre tid mot fast

ränta. I sådant avseende skulle institutet kunna bliva till stort gagn

särskilt för de medelstora och mindre företagen, för vilka möjlighet till

upplåning på längre sikt genom emitterande av obligationslån i regel icke

står till buds.

Med avseende å de krav, som ur soliditetssynpunkt synas böra ställas

på det ifrågavarande institutet, hava de sakkunniga uttalat, att institutet

i sin reguljära kreditgivning icke bör taga andra risker än sådana,

som vid en utlåningsrörelse på längre tid vore att anse såsom normala.

Sålunda borde vid kreditgivningen icke tagas annan hänsyn till förhållandena

på arbetsmarknaden än som vore förenlig med en ur risksyn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

punkt betryggande prövning av de ställda säkerheterna, oell institutet

borde icke ikläda sig några företagarrisker.

Bland de olika kreditbehov, som det nya institutet enligt de sakkunniga

skulle tillhandahålla, må främst nämnas krediter för anläggningar för utvidgning

av olika grenar av det svenska näringslivet, vare sig dessa anläggningar

igångsattes av ett nystartat företag eller representerade en

ökning av ett äldre företags produktionskapacitet. Jämväl kreditgivning,

avseende en rationalisering av driften inom företag på skilda områden,

syntes höra bliva ett viktigt föremål för institutets verksamhet. Den till

sin natur mera rörliga krediten borde visserligen i regel handhavas av

bankerna, men fall kunde tänkas, då behov, som eljest tillgodosåges genom

sådan kredit, av särskilda skäl påkallade en kreditgivning, hunden

på längre tid och med fast ränta, och därför lämpligen borde täckas genom

anlitande av det nya institutet. Med utgångspunkt från den fastslagna

allmänna principen, att kredit bör av institutet lämnas endast mot

fullt betryggande säkerhet, hava de sakkunniga i fråga örn överflyttning

av lån från bankerna till institutet och örn kreditgivning åt exportindustrien

framhållit, att under förutsättning att säkerheterna bleve av den

beskaffenhet, att institutet skulle på grundval av dem kunnat utlämna

helt ny kredit, i och för sig intet vore att erinra mot att krediter för anläggningsändamål

övertoges från bankerna. Där ny kreditgivning icke

kunde ordnas tillfredsställande utan övertagande av en äldre kredit åt

samma företag, borde såsom villkor för den nya krediten uppställas, att

säkerheten även för den äldre krediten vore betryggande eller att den

förut engagerade banken iklädde sig ansvar för denna kredit gentemot

institutet. I fråga örn krediter, som avsåge att möjliggöra igångsättande

av en ny rörelse, kunde institutet, därest det hyste förtroende för företaget

men detta ej från början kunde ställa betryggande säkerheter, på

förhand ställa i utsikt att på vissa villkor övertaga anläggningskrediten,

sedan företaget genom mera tillfällig bankkredit kommit till stånd och

kunde erbjuda erforderliga säkerheter. Beträffande exportindustrierna

vore det önskvärt, att institutet i sin mån kunde medverka till stärkande

av deras konkurrenskraft på världsmarknaden, men kravet på betryggande

säkerhet, vilket icke borde uppgivas, bomme sannolikt i många fall att

innebära ett hinder för kreditgivning till dessa företag.

Departementschefen har funnit de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna

i stort sett vara ägnade att tjäna som vägledning vid handhavandet

av det föreslagna institutets kreditgivning. I fråga örn övertagande av

krediter, som beviljats av bankerna, måste emellertid den möjligheten alldeles

uteslutas, att institutet kunde komma att gå bankerna tillhanda med

att från dem avlyfta krediter, som numera innebure farliga engagemang.

De villkor, som av de sakkunniga angivits för överflyttning av bankkrediter,

syntes departementschefen på ett betryggande sätt förebygga den

antydda risken. Vissa nu bestående bankkrediters överförande till insti
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

tutet skulle kunna vara till gagn för vederbörande banks likviditet och

därmed befrämja ett av syftemålen med banklagstiftningens reformering.

Men med de tämligen starkt begränsade möjligheter till utlåning, som åtminstone

till en början syntes komma att stå institutet till buds, gällde det

likväl för dess ledning att tillse, att ej alltför stor del av det utlånade kapitalet

komme att representeras av tidigare bankkrediter, till skada för

institutets av de sakkunniga betonade uppgift att verka stimulerande på

svenskt näringsliv och därmed skapa nya arbetstillfällen. Beträffande

kreditgivningen till skeppsvarv och andra exportindustrier ville departementschefen

framhålla att, ehuru för beviljandet av kredit förutsattes fullgod

säkerhet, det likväl, med hänsyn till att varje slag av sådan säkerhet

skulle kunna godtagas, icke syntes vara för dessa industrier uteslutet att

i högre grad än de sakkunniga föreställt sig begagna institutets kreditgivning.

För egen del kan utskottet helt ansluta sig till de synpunkter, som i propositionen

anlagts på frågan örn arten och omfattningen av det nya kreditinstitutets

utlåningsrörelse. I detta sammanhang vill utskottet emellertid

särskilt understryka vikten av att institutets verksamhet handhaves

efter fullt affärsmässiga grunder samt att låneansökningarna prövas med

beaktande i första hand av de erbjudna säkerheterna utan hänsyn till ovidkommande

synpunkter. Särskilt som det här är fråga örn långfristig kreditgivning,

vilken enligt vad erfarenheten visat i regel är förenad med

större risker än en kreditgivning på kort sikt, är det givetvis angeläget,

att institutets ledning iakttager stor försiktighet. I längden torde institutet

bäst kunna fylla sin uppgift, örn det skötes efter ekonomiskt sunda principer.

Endast under denna förutsättning torde man kunna utgå från att

institutets upplåningsbehov skall kunna bliva tillgodosett på ett för låntagarna

förmånligt sätt.

I anslutning till vad utskottet sålunda anfört vill utskottet ifrågasätta

den jämkningen i § 2 i förslaget till bolagsordning, att däri angives, att

säkerheten för lånen skall vara fullt betryggande.

Grunderna för institutets organisation och verksamhet.

De sakkunniga hava ifråga örn institutets organisation föreslagit, att

staten bör taga initiativet till institutets bildande och i första hand bidraga

till finansieringen av dess kapitalbehov, att med hänsyn till önskvärdheten

att bereda institutet tillgång till bankmässig sakkunskap och

erfarenhet och att skapa garanti för ett gagneligt samarbete med bankerna

tillfälle bör beredas dessa att medverka vid institutets bildande såsom delägare

i detsamma, samt att åt institutet bör givas formen av ett aktiebolag

och dess verksamhet regleras enligt lagen örn aktiebolag och ej enligt

banklagstiftningen. Aktiekapitalet skall enligt förslaget fastställas till

8 miljoner kronor, fördelat på aktier å 10,000 kronor. Av aktiekapitalet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

tecknar staten minst 5 miljoner kronor och återstoden avses för teckning

av bankerna. Staten ställer till förfogande en garantifond i statsobligationer,

uppgående till minst 12 miljoner kronor, att, på sätt närmare framgår

av § 5 i förslaget till bolagsordning, utgöra en särskild säkerhet för

institutets upplåning. Bolagets rätt att ingå förbindelser begränsas sålunda,

att förbindelsernas sammanlagda kapitalbelopp icke får uppgå till

mer än fyra gånger beloppet av garantifonden, i vilken, sedan bolaget

kunnat avsätta medel till reservfond, sistnämnda fond bör i förevarande

hänseende inräknas. Vad angår bolagets utlåningsrörelse, skulle till dess

förfogande enligt nyss angivna grunder kunna ställas ett belopp av inemot

60 miljoner kronor, nämligen dels bolagets aktiekapital, 8 miljoner

kronor, dels ock upplånade medel till ett belopp av 48 miljoner kronor,

samt, i den mån avsättning äger rum till reservfonden, ytterligare upplånade

medel.

Med avseende å reglerna för institutets utlåningsrörelse innebär de sakkunnigas

förslag, att endast då särskilda omständigheter därtill föranleda

lån böra utlämnas på längre tid än tio år. Bolaget skulle alltså få

till väsentlig uppgift att tillhandahålla medellång kredit. Beträffande

övriga bestämmelser, som äro avsedda att ligga till grund för utlåningens

bedrivande, hänvisas till bilagda reglementsförslag.

Mot de sålunda föreslagna principerna för institutets organisation och

utlåningsrörelse hava i stort sett anmärkningar icke framställts i de över

förslaget avgivna yttrandena. Bank- och fondinspektionen bar emellertid

framhållit såsom önskvärt, att den långfristiga krediten, d. v. s. den mer

än tioåriga, icke, på sätt de sakkunniga föreslagit, göres till undantagsfall,

varjämte inspektionen ifrågasatt, huruvida icke meddelande av krediter

på kortare tid än t. ex. fem år borde i regel undantagas från bolagets

uppgift.

Beträffande den långfristiga krediten har departementschefen uttalat,

att den av de sakkunniga föreslagna principen tills vidare borde läggas

till grund för bolagets verksamhet och att erfarenheten finge fälla utslaget

i fråga örn en framtida omläggning härutinnan. Att från bolagets

verksamhet undantaga meddelande av krediter på kortare tid än visst antal

år finner departementschefen, i överensstämmelse med de förut utvecklade

synpunkterna på affärsbankernas kreditgivning, icke böra ifrågakomma,

därvid emellertid borde fasthållas, att bolaget icke borde hava

till uppgift att konkurrera med bankerna inom deras legitima verksamhetsområde.

Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande del har icke givit utskottet anledning

till annan erinran än att bolagets aktier synts utskottet lämpligen

böra lyda å lägre belopp än 10,000 kronor. Enligt § 6 i förslaget till

bolagsordning kan nämligen ifrågakomma, att aktier i viss utsträckning

övergå på enskilda aktieägare, andra än banker. Med hänsyn härtill vill

utskottet förorda, att aktievärdet bestämmes till 1,000 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

Beträffande fördelningen av bolagets aktier på staten och enskilda hava

de sakkunniga särskilt behandlat frågan om möjligheten för en bank, som

är aktieägare i företaget, att avhända sig sitt aktieinnehav. Härvid skulle

det till en början stå hanken fritt att överlåta aktierna å annan bank.

Emellertid anse de sakkunniga rimligt, att banken även skall kunna påfordra,

att staten löser aktierna till sig. I så fall vore det å andra sidan

naturligt, att även staten tillerkändes rätt att påfordra inlösen av de enskildas

aktier. Närmare bestämmelser örn rätt i nämnda hänseenden ävensom

örn beräkning för sådant fall av lösesumman för aktie hava upptagits

i § 6 i förslaget till bolagsordning.

Förslag till ändring av förenämnda bestämmelser har framställts av

trävaruexportföreningen, som förordat, att inlösningsrätt och inlösningsskyldighet

av aktier skulle bortfalla samt att fördelningen av aktiekapitalet

mellan staten och bankerna skulle från början vara en gång för

alla bestämd. Kommerskollegium har vidare funnit ifrågavarande bestämmelser

innebära en allvarsam risk beträffande vidmakthållandet

av bankintresset i kreditinstitutet och därmed av det önskvärda samarbetet

mellan detsamma och bankerna. Med hänsyn härtill har kollegium

föreslagit, att förenämnda paragraf måtte omformuleras så, att

lösningsrätt för aktie som äges av bank endast må tillkomma annan bank.

Departementschefen har gentemot den av trävaruexportföreningen föreslagna

anordningen framhållit, att densamma av närliggande skäl icke

vore lämplig beträffande ett företag av nu ifrågavarande art, vilket ej

borde på grund av eventuellt uppkommande intressekonflikter mellan delägargrupperna

äventyras till sitt bestånd.

Utskottet delar departementschefens sålunda uttalade uppfattning. Vad

kommerskollegium anfört i fråga örn önskvärdheten av en intim samverkan

mellan institutet och bankerna synes utskottet i och för sig vara förtjänt

av beaktande. Utskottet saknar emellertid anledning antaga att bankerna

icke skola med intresse och omsorg vara villiga medverka till en gynnsam

lösning av näringslivets kreditfråga genom det nya institutet. Ä

andra sidan har utskottet icke kunnat finna annat än att bankernas delägarskap

i institutet måste från statens sida vara till fördel med hänsyn

till den ökade sakkunskap i ledningen, som kan förväntas därav. Den av

kommerskollegium uttalade farhågan synes utskottet därför icke böra

föranleda ändring av de föreslagna bestämmelserna örn skyldighet, respektive

rätt för staten att inlösa aktier i institutet.

I fråga örn bolagets förvaltning och revision innebär förslaget följande.

Antalet styrelseledamöter skall utgöra åtta. Bank eller banker, som

äga aktier i institutet, skola vara berättigade att särskilt för sig utse

högst tre av styrelsens ledamöter jämte suppleanter för dem, varvid staten

alltså kommer att erhålla bestämmanderätten i fråga om minst fem

styrelseledamöter jämte suppleanter för dem. Vidare skola väljas två re
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3. 9

visorer — en av dessa av de aktieägande bankerna, därest de så önska

— varjämte ytterligare en revisor skall utses av bank- och fondinspektionen.

Däremot har det icke ansetts erforderligt, att institutet skulle stå

under överinseende av bankinspektionen.

I ovanberörda motioner har erinran framställts mot att institutet sålunda

funnits icke böra ställas under överinseende av bankinspektionen.

Motionärerna hava framhållit, att, till skillnad från vad fallet vore beträffande

de likaledes med statlig garantifond utrustade hypoteksinrättningarna,

det här vore fråga örn verklig affärsbankrörelse med alla därmed

förbundna risker, liksom även att det förutsattes, att vederbörande

låntagares krediter skulle ofta nog vara fördelade mellan kreditinstitutet

och av låntagaren anlitad affärsbank.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har det synts utskottet böra tagas

under övervägande, huruvida icke det nya kreditinstitutet bör ställas

under bankinspektionens kontroll. Enligt utskottets mening synes denna

fråga böra göras till föremål för utredning genom Kungl. Maj:ts försorg.

Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit vidtager de åtgärder, som kunna

befinnas lämpliga med hänsyn till utredningens resultat.

Enligt § 11 i förslaget till bolagsordning skola samtliga revisorer och

deras suppleanter vara med det ekonomiska livet väl förtrogna personer.

Fullmäktige i riksbanken hava i sitt yttrande — under hänvisning till

bland annat arten av de affärshandlingar, som skola granskas av revisorerna

— ifrågasatt, att en av revisorerna bör vara auktoriserad. I anslutning

härtill och under erinran örn vad som föreskrives i banklagen

örn revisors kompetens vill utskottet för sin del förorda, att ovanberörda

paragraf kompletteras med stadgande, att en av revisorerna skall hava

vunnit beprövad erfarenhet beträffande revisionsverksamhet.

Beträffande styrelsens beslutanderätt skulle enligt de sakkunnigas förslag

kvalificerad majoritet erfordras vid avgörande av vissa viktigare

ärenden. Såsom motivering härför hänvisade de sakkunniga till arten

av ifrågavarande institut samt åberopade den omständigheten att gängse

bankpraxis förutsatte enhällighet vid fattande av beslut, då fråga vore örn

beviljande av lån och därmed i betydelse likställda avgöranden. — Departementschefen

har emellertid icke funnit den sålunda anförda motiveringen

bärande, enär det kunde förutsättas, att, där välgrundade skäl inom

styrelsen anfördes mot fattande av visst beslut, dessa bomme att vinna

allmänt beaktande. Det syntes även vara sällsynt, att exempelvis inom

en bankstyrelse en sökt kredit tillstyrktes mot någon ledamots bestämda

och väl motiverade avrådande. Men ett uttryckligt fastslående av kravet

på kvalificerad majoritet för besluts giltighet syntes departementschefen

— förutom att det kunde leda till en icke önskvärd bundenhet vid

överläggningarna inom styrelsen — stå i föga god överensstämmelse med

den föreslagna fördelningen av de ekonomiska insatserna i bolaget och

kunde därför ej av departementschefen förordas. Vid ifrågavarande av
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

göranden borde emellertid för beslutförhet hos styrelsen fordras, att hela

antalet styrelseledamöter vore tillstädes.

Utskottet ansluter sig till den av departementschefen sålunda intagna

ståndpunkten.

Viss kreditgivning enligt § 18 bolagsordningen. De sakkunniga hava

anvisat en utväg att i särskild ordning förmedla kreditgivning till företag,

vilka visserligen icke kunna lämna säkerheter enligt härom i reglementsförslaget

intagna bestämmelser men vilka kunna befinnas ur olika

synpunkter värda understöd i form av kredit. I detta hänseende föreslås

en sådan anordning, att institutets styrelse skall kunna åtaga sig att, mot

skälig ersättning till bolaget, för det allmännas räkning och enligt av

Konungen meddelade bestämmelser, vid sidan av bolagets angelägenheter,

handhava utlåning åt näringsidkare i riket med användande av medel,

som av staten i särskild ordning ställas till styrelsens förfogande för sådant

ändamål. Föreskrifter härutinnan hava upptagits i § 18 i förslaget

till bolagsordning.

På sätt närmare framgår av propositionen (sid. 12 och 13), hava i åtskilliga

yttranden betänkligheter uttalats mot förslaget i denna del. Med

anledning härav har departementschefen framhållit, att ett utnyttjande

av den föreslagna bestämmelsen uppenbarligen krävde riksdagens medverkan.

Betänkligheterna vore huvudsakligen av sådan beskaffenhet, att

deras värde kunde bedömas först i samband med ett detaljerat praktiskt

förslag till sådant utnyttjande. Den motivering, som av de sakkunniga

anförts för ifrågavarande förslag, syntes emellertid enligt departementschefens

mening giva vid handen, att det innefattade ett praktiskt uppslag,

som kunde bliva av betydande värde, och departementschefen förordade

därför stadgandets intagande i bolagsordningen. Däremot hade

departementschefen ej för avsikt att föreslå avlåtande till årets riksdag

av något förslag örn överlämnande till styrelsen av allmänna medel att

förvaltas i denna ordning. En eventuellt blivande proposition härom

komme givetvis att föregås av en ingående utredning. Redan nu borde

emellertid fastslås, att denna särskilda medelsförvaltning måste hållas

strängt åtskild från bolagets verksamhet.

Vad departementschefen anfört synes utskottet utgöra tillräckliga skäl

för att den föreslagna bestämmelsen, som skulle göra det möjligt för staten

att för särskilda uppgifter utnyttja styrelsens sakkunskap, inflyter i

bolagsordningen.

Vad slutligen angår Kungl. Maj:ts förslag, att riksdagen skulle för den

ifrågasatta aktieteckningen i det nya institutet anvisa ett anslag av

5,000,000 kronor, synes det utskottet lämpligt, att detta anslag gives beteckningen

förslagsanslag i stället för, såsom Kungl. Majit föreslagit, reservationsanslag.

Härigenom skulle anslaget, därest så erfordrades,

kunna lämna rum för en högre belastning än förenämnda belopp.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3. 11

Utöver vad ovan nämnts har Kungl. Maj:ts förslag icke givit utskottet

anledning till erinringar eller uttalanden.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å motionerna I: 361

och II: 638, må

dels för tecknande av aktier i ett enligt av utskottet

förordade grunder upprättat institut för medellång

och långfristig kreditgivning åt företag inom

näringslivet under Utgifter för kapitalökning och rubrik

Fonden för statens aktier för budgetåret 1934/1935

anvisa ett förslagsanslag, att utgå av lånemedel, av

5,000,000 kronor;

dels besluta, att från riksgäldskontoret skola till

institutet såsom garantifond överlämnas svenska statens

fyra procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av tolv miljoner

kronor, med rätt för institutet att enligt bestämmelserna

i bolagsordningen förfoga över obligationerna;
dels

ock besluta, att fullmäktige i riksgäldskontoret

skola i fall av behov tillhandahålla medel såväl

för tecknande av aktier i institutet till högst tre miljoner

kronor utöver förberörda belopp av fem miljoner

kronor som ock för inlösen av aktier, vilka tillhöra

annan än staten.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag örn böjning av inkomsttiteln »övriga

lånemedel» med 5,000,000 kronor torde det ankomma på statsutskottet att

avgiva yttrande.

Stockholm den 31 maj 1934.

På det sammansatta stats- och bankoutskottets vägnar:

HARALD AKERBERG.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

Vid förestående ärendes slutbehandling hava närvarit:

från statsutskottet: herrar Nilsson i Malmö, P. A. Bergström, Tham, Holmgren, Eriksson

i Stockholm, Svensson i Grönvik* och Jonsson i Eskilstuna; samt

från bankoutskottet: herrar Akerberg, Lindgren, Hansén, Ernfors*, Leffler, Ryberg,

Severin och Gustavson i Sala.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation: se sid. 21.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

13

Bilaga A.

Förslag

till

Bolagsordning.

§ 1.

Detta bolag, vars firma är , är grundat på aktier enligt bestäm
melserna

i lagen den 12 augusti 1910 örn aktiebolag och lagen den 22 juni

1911 örn vissa aktiebolag, som driva lånerörelse.

§ 2.

Bolagets verksamhet har till föremål att idka lånerörelse genom att åt

näringsidkare här i riket lämna lån mot säkerhet, som finnes betryggande.

§ 3.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

§ 4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra åtta miljoner kronor, fördelat på aktier

å 10 000 kronor.

§ 5.

Såsom garantifond att utgöra en särskild säkerhet för av bolaget ingångna

förbindelser ställer staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret till

bolagets förfogande svenska statens fyra procent obligationer, ouppsägbara

från innehavarens sida, till ett sammanlagt belopp av minst tolv miljoner

kronor. Garantifonden må tagas i anspråk allenast i den mån vid likvidation

av bolaget så finnes erforderligt för att, sedan bolagets egna tillgångar

blivit använda, fullgöra bolagets förbindelser. De i garantifonden ingående

obligationerna fortfara att tillhöra staten, intill dess obligationerna, på sätt

nu sagts, tagits i anspråk, dock att staten ej må för annat ändamål förfoga

över dem, förrän det blivit vederbörligen utrönt, att obligationerna

icke vidare äro för sitt här omförmälda ändamål erforderliga.

Bolaget må icke ingå förbindelser i större omfattning än att sammanlagda

kapitalbeloppet av dem uppgår till fyra gånger sammanlagda beloppet

av garantifonden och bolagets reservfond.

§ 6.

Bolagets aktier kunna tillhöra allenast staten och svenska bankaktiebolag

eller solidariska bankbolag, nedan benämnda banker, ävensom, till ett antal

av högst fyra, andra, vilka Konungen godkänner såsom aktieägare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

Staten skall äga minst fem åttondelar av antalet aktier i bolaget.

Aktie, som äges av bank, vare staten berättigad och skyldig lösa till sig

sist tre månader efter därom framställd begäran. Sådan begäran skall göras

av staten genom chefen för finansdepartementet hos ordföranden i bolagets

styrelse, som har att ofördröjligen delgiva densamma den eller de banker,

vilkas aktier skola lösas, och av bank hos chefen för finansdepartementet.

Lösesumman för aktie skall motsvara aktiens verkliga värde. Uppnås ej

enighet örn lösesumman, skall denna bestämmas av en skiljenämnd av tre

personer, varav chefen för finansdepartementet utser en, banken en och

dessa båda eller, örn de ej kunna enas i valet, överståthållaren den tredje.

§ 7.

Till aktieägarna må av bolagets vinst, efter avdrag av vad som skall

avsättas till reservfond, årligen utdelas högst fem procent å akties belopp,

dock att, där under ett eller flera år utdelning med nu nämnda procentsats

ej skett, under följande år må utdelas vad som brustit.

Intill dess reservfonden uppgått till ett belopp, motsvarande femtio procent

av aktiekapitalet, må av årets vinst ej utdelas mera än att tjugu procent

av densamma blir tillförd reservfonden. Detsamma skall gälla, därest

reservfonden nedgår under sålunda bestämt belopp.

§ 8.

Bolagets styrelse består av åtta ledamöter och lika många suppleanter

för dem.

Med undantag, varom i nästa stycke förmäles, väljes styrelsen å ordinarie

bolagsstämma för ett år i sänder.

Bank eller banker, som äga aktier i bolaget, äro berättigade att, efter

anmälan därom före företagandet av de i § 17 under 7) omförmälda val,

särskilt för sig utse högst tre av styrelsens ledamöter jämte suppleanter

för dem till lika antal. Nu nämnda val skola, med undantag av att andra

aktieägare än banker ej i dem deltaga, förrättas i samma ordning och skola

gälla för samma tid som de val, vilka företagas enligt vad i andra stycket

stadgas.

§ 9.

Konungen förordnar en av styrelsens ledamöter att vara ordförande i

styrelsen. Styrelsen väljer inom sig vice ordförande.

Beslut av styrelsen om antagande eller entledigande av verkställande

direktör för bolaget, örn utfärdande av instruktion för verkställande direktören

eller för direktion, som av styrelsen utses för handhavande av förvaltningsangelägenheter,

örn beviljande av lån eller bolagets iklädande av

garantiförpliktelse eller ändring av villkor för beviljat lån eller åtagen

garantiförpliktelse, örn placering av bolagets medel annorledes än genom

utlämnande av beviljade lån eller insättning å bankräkning, örn upptagande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3. 15

av lån eller träffande av annat avtal angående kredit åt bolaget, om framställning

till Konungen angående ändring i reglemente, varom i § 13 förmäles,

eller örn mottagande av förvaltningsuppdrag, som i § 18 avses, vare

icke giltigt, med mindre styrelsens samtliga ledamöter äro vid beslutets

fattande tillstädes.

Beträffande ärenden, för vilkas avgörande närvaron av liela antalet styrelseledamöter

ej erfordras, är styrelsen beslutför, då fem ledamöter äro tillstädes

eller fyra, såvida de äro örn beslutet ense.

§ 10.

Bolagets firma skall tecknas av minst två personer i förening.

Styrelsen äger bemyndiga annan än styrelseledamot att teckna firman.

§ 11.

Styrelsens] förvaltning och bolagets räkenskaper skola granskas av tre

revisorer.

En av revisorerna och suppleant för denne förordnas av bank- och fondinspektionen

för högst två år i sänder.

De övriga revisorerna jämte två suppleanter för dem väljas årligen å

ordinarie bolagsstämma; dock att en av dessa revisorer jämte en suppleant

för honom må under betingelser, som i § 8 tredje stycket sägs, kunna utses

på sätt där finnes angivet.

Samtliga revisorer och deras suppleanter skola vara med|det ekonomiska

livet väl förtrogna personer.

§ 12.

Bolagets räkenskaper skola uppgöras och avslutas för kalenderår.

§ 13.

Angående handhavandet av förvaltningen inom bolaget, bolagets utlåningsrörelse

och dess upptagande av lån meddelas närmare bestämmelser i av

Konungen utfärdat reglemente.

Finnes reglementet vara i behov av ändring eller tillägg, har styrelsen

att därom till Konungen ingiva förslag.

§ 14.

Kallelse till bolagsstämma och andra meddelanden till aktieägarna skola

ske skriftligen i rekommenderat brev till varje aktieägare. Breven skola

vara till posten avlämnade sist två veckor före den ordinarie stämma och

sist en vecka före den extra stämma, som med meddelandet avses.

§ 15.

Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, örn han ej är tillstädes,

annan ledamot av styrelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

Å bolagsstämma må aktieägare rösta för hela antalet av honom innehavda

aktier.

§ 16.

Ordinarie bolagsstämma hålles årligen före utgången av april månad.

i7.

Vid ordinarie] bolagsstämma] skola, sedan röstlängd upprättats och ordförande

vid stämman blivit vald, förekomma följande ärenden:

1) styrelsens och revisorernas berättelser för det förflutna räkenskapsåret;

2) fråga örn fastställande av balansräkningen;

3) fråga örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid, förvaltningsberättelsen

omfattar;

4) fråga örn användning av tillgängliga vinstmedel;]

5) frågor, vilka i behörig ordning hänskjutits till stämmans avgörande;

6) bestämmande av arvoden åt styrelseledamöter och revisorer;

7) val av styrelseledamöter och revisorer samt suppleanter för dem.

§ 18.

Styrelsen ?må mot skälig ersättning till] bolaget åtaga sig att, för det

allmännas räkning och enligt av Konungen meddelade bestämmelser, vid

sidan av förvaltningen av bolagets angelägenheter handhava utlåning åt

näringsidkare här i riket med användande av medel, som av staten i särskild

ordning ställas till styrelsens förfogande för sådant ändamål.

§ 19.

Denna bolagsordning skall för att gälla fastställas av Konungen och må

ej utan Konungens medgivande ändras.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

17

Bilaga B.

Förslag

till

Reglemente.

Om förvaltningens handhavande.

§ 1.

Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta sådant fordras

för behandling av föreliggande ärenden. Sammanträde skall ock äga rum,

då så påkallas av minst två av styrelsens ledamöter.

Kallelse, så vitt möjligt upptagande de ärenden, som skola förekomma,

bör i god tid före sammanträde tillställas styrelsens ledamöter eller, vid

hinder för någon av dem, suppleant för honom.

§ 2.

Vidj styrelsens sammanträden skall föras protokoll, som justeras på sätt

styrelsen bestämmer.

§ 3.

Styrelsen antager och entledigar verkställande direktör och andra befattningshavare

hos bolaget samt bestämmer deras löner och övriga anställningsvillkor.

I mån av behov skall instruktion för befattningshavarna utfärdas av

styrelsen.

§ 4.

Till styrelsens avgörande skola hänskjutas alla frågor, som äro av större

betydelse eller intresse för bolaget.

övriga frågor må, enligt av styrelsen för högst ett år i sänder lämnat

bemyndigande, avgöras av verkställande direktören eller en av styrelsen

utsedd direktion, bestående av verkställande direktören och en eller flera av

styrelsens ledamöter eller suppleanter. Lämnas dylikt bemyndigande, skall

innehållet i detsamma regleras genom av styrelsen utfärdad instruktion.

Innefattar bemyndigandet befogenhet att avgöra frågor örn beviljande av

lån eller ändring av villkor för beviljade lån, örn placering av bolagets

medel annorledes än genom utlämnande av beviljade lån eller insättning å

bankräkning eller örn upptagande av lån eller träffande av annat avtal angående

kredit åt bolaget, skola i instruktionen angivas de gränser, inom

vilka med bemyndigandet avsedda befogenheter må utövas.

lullull;/ lill riksdagens protokoll 1934. 0 sami. 2 avd. Nr 3. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

§ 5.

Hos styrelsen skola föredragas:

1) i regel vid varje sammanträde alla av verkställande direktören eller

direktionen sedan senaste föredragningen beviljade lån eller medgivna ändringar

av villkor för tidigare lämnade lån, verkställda placeringar av bolagets

medel annorledes än genom utlämnande av beviljade lån eller insättning å

bankräkning, träffade avtal örn kredit åt bolaget samt vidtagna åtgärder i

andra hänseenden, som finnas vara av beskaffenhet att böra hos styrelsen

anmälas;

2) minst två gånger örn året bolagets samtliga utestående lån; och

3) likaledes minst två gånger örn året sammanställningar för belysande

av bolagets ställning och rörelsens gång.

§ 6.

Finnes erforderligt, att särskilda personer mern eller utan styrelsen äga

bemyndigande" att teckna bolagets firma, har styrelsen att därom meddela

bestämmelse minst en gång årligen.

§ 7.

Revisorerna äga att till sitt biträde antaga siffergranskare samt för dennes

arbete fastställa instruktion.

Siffergranskarens arvode bestämmes av revisorerna, dock att där styrelsen

så finner erforderligt, frågan örn arvodet skall hänskjutas till avgörande av

bolagsstämma.

§ 8.

Styrelsens förvaltningsberättelse och revisorernas utlåtande skola genom

styrelsens försorg minst fjorton dagar före ordinarie bolagsstämman offentliggöras

i tryck.

Om utlåningen.

§ 9.

Lån må ej beviljas annorledes än på viss tid, som endast då särskilda

omständigheter därtill föranleda må överstiga tio år. överstiger tiden ett

år, skall i regel låntagaren vara ålagd skyldighet att gälda lånet genom avbetalningar

enligt fastställd plan. Då särskilda omständigheter därtill föranleda,

må anstånd beviljas för högst ett år i sänder med fullgörande av

föreskriven avbetalning.

§ 10.

Åt samme eller med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap

förbundna låntagare må lån ej beviljas i större omfattning än att lånens

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3. 19

sammanlagda kapitalbelopp icke överstiger det belopp, som motsvarar tjugo

procent av sammanlagda aktiekapitalet och reservfonden i bolaget, eller ock,

örn det belopp, vartill tio procent av sammanlagda kapitalbeloppet av bolagets

utestående förbindelser uppgå, är större, detta belopp.

§ 11.

Vid prövning av uppkommen lånefråga skola ändamålet med lånet, sökandens

ställning och den erbjudna säkerhetens beskaffenhet noggrant undersökas.

Ej må lån beviljas, med mindre

ändamålet med lånet finnes ägnat att befordra en sund utveckling av det

företag, för vilket lånet är avsett;

sökanden anses besitta nödiga förutsättningar att på avsett sätt göra

lånet gagneligt; och

säkerheten för lånet finnes vara i och för sig fullt betryggande.

§ 12.

Vid den värdering av erbjuden säkerhet, som vid prövning av låneansökan

skall företagas, skall hänsyn tagas ej endast till säkerhetens art

och saluvärde utan ock till andra omständigheter, som för bedömandet äga

betydelse, såsom säkerhetens avkastning, räntabiliteten hos sökandens rörelse

och lånetidens längd.

Där säkerhetens art därtill föranleder, skall värderingen i regel grundas

på besiktning.

§ 13.

Lån må i regel icke beviljas till högre belopp än femtio procent av det

värde, vartill säkerheten uppskattas.

§ 14.

Styrelsen har att övervaka, att värdet av för lån lämnad säkerhet icke

minskas i vidare mån än som med hänsyn till bolagets intresse må anses

försvarligt ävensom, i fråga örn sådan i säkerheten ingående egendom, som

bör vara försäkrad, att försäkringen är ordnad på för bolaget betryggande

sätt och vederbörligen hålles vid makt.

§ 15.

Vid beviljande av lån skall styrelsen förbehålla sig rätt att uppsäga

lånet till betalning omedelbart eller inom viss av styrelsen bestämd tid,

därest enligt styrelsens mening ställd säkerhet undergått märklig försämring

eller för bolaget betryggande försäkring icke finnes eller låntagaren

eljest icke fullgör de för lånet gällande villkor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

§ 16.

Av låntagare lämnad säkerhet skall förskrivas att gälla för samtliga

hans förbindelser hos bolaget.

§ 17.

Lån må beviljas endast i svenskt mynt.

§ 18.

Vad ovan i detta reglemente är sagt angående lån skall i tillämpliga

delar gälla även garantiförpliktelser, som bolaget ikläder sig.

Om upplåningen.

§ 19.

Obligationslån, som av bolaget upptages, skall bolaget vara skyldigt att

återbetala genom amortering enligt plan, som angives i låneavtalet, eller

efter uppsägning.

Sådant lån skall bolaget kunna senast tio år efter dess upptagande

uppsäga till inbetalning inom tid, som är i låneavtalet bestämd.

Om vården av bolagets värdehandlingar.

§ 20.

Bolagets samtliga värdehandlingar skola vårdas antingen av riksbanken

eller av annan bank eller ock på annat lika betryggande sätt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

21

Reservation

av herrar Tham, Lindgren, Ernfors, Holmgren oell Leffler, vilka ansett,

att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»De sakkunniga hava enligt de för utredningen meddelade direktiven

haft att i första hand undersöka möjligheten av och förutsättningen för

inrättandet av ett särskilt institut för långfristig och medellång kreditgivning.

Från denna utgångspunkt har utredningen endast kommit att

inriktas på att påvisa behovet och lämpligheten av ett sadant institut.

Denna begränsning av utredningens uppgift har jämte den korta tid, som

stått till de sakkunnigas förfogande, medfört, att det förslag, som de sakkunniga

framlagt, icke kan göra anspråk på att vara ett resultat av en

förutsättningslös och allsidig utredning. Vid sådant förhållande synes

det utskottet vara i hög grad betänkligt att lägga detta förslag till grund

för en så betydande omläggning inom bankväsendet, som inrättandet av

den föreslagna statsbanken skulle utgöra. Såvitt den i ärendet förebragta

motiveringen utvisar, förefinnes icke någon särskild anledning till forcering

av frågan. Utskottet delar därför den i åtskilliga yttranden uttalade

uppfattningen, att frågans vikt kräver, att densamma göres till föremål

för ett mera ingående övervägande än hittills skett. Några olägenheter

torde icke kunna uppkomma genom ett uppskov med frågans lösning

i och för förnyad utredning; särskilt med hänsyn till nu rådande

rikliga tillgång på medel hos redan existerande kreditinrättningar torde

näringslivet icke behöva lida brist på kredit mot betryggande säkerhet.

Det förnyade övervägande, som den föreliggande frågan enligt utskottets

mening bör underkastas, bör i främsta rummet avse den av de sakkunniga

endast i förbigående antydda möjligheten att tillgodose näringslivets

behov av långfristig kredit inom ramen av den redan förefintliga

kreditorganisationen. En sådan lösning av kreditfrågan torde utan tvivel

vara den mest rationella, enär affärsbankerna redan förfoga över erforderlig

sakkunskap och en hela landet omfattande organisation. Att under

sådana förhållanden skapa ett helt nytt kreditorgan synes icke vara

försvarligt ur ekonomisk synpunkt. Därtill kommer, att en uppdelning

av krediten till näringslivet på två kreditgivare, den kortfristiga krediten

hos bank och den längre krediten hos det ifrågasatta institutet, måste

innebära olägenheter såväl för den långivande som den låntagande parten.

Med hänsyn till vad nu anförts bör den förnyade utredning, utskottet

förordar, hava till uppgift att föreslå sådana ändringar i banklagstift
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.

ningen, som kunna möjliggöra för bankerna att tillgodose näringslivets

långfristiga kreditbehov genom bundna lån på lång sikt med fast ränta.

Med hänsyn till kravet på bankernas likviditet torde bankerna samtidigt

böra erhålla tillstånd att verkställa långfristig upp- eller inlåning. De

ändringar i banklagen, som sålunda skulle kunna ifrågakomma, skulle

enligt utskottets mening utgöra ett fullföljande och kompletterande av

den år 1933 genomförda lagstiftningen.

Av det anförda framgår, att utskottet visserligen finner åtgärder erforderliga

för att möjliggöra att kreditgivningen på längre tid till näringslivet

ordnas på ett mera ändamålsenligt sätt men att utskottet icke

kunnat godkänna den i sådant syfte av Kungl. Majit föreslagna anordningen.

Utöver de skäl för sin avvisande hållning mot förslaget, som

utskottet redan angivit, vill utskottet framhålla följande.

Anordnandet av en statlig affärsbankrörelse med huvudsaklig uppgift

att tillgodose den långfristiga och givetvis mera riskfyllda kreditgivningen

innebär, att betydande ekonomiska risker, vilka hittills väsentligen tagits

av enskilda företag, skulle överflyttas på staten. Dessa risker komma

säkerligen icke att förminskas därför att staten kommer att ombesörja

utlåningen. Snarare kan det befaras, att de komma att ökas, hur stränga

regler för utlåningen som än fastställas, och hur stark kontrollen än göres.

Enligt utskottets mening torde ett statligt organ vara ett enskilt företag

underlägset, då det gäller att handhava de ofta synnerligen svåra spörsmål,

som prövningen av här avsedda kreditärenden utgör. Härtill komma

svårigheterna att förhindra, att politiskt inflytande gör sig gällande i

lånerörelsen. Uppenbart är, att alldeles särskilt stora krav måste ställas

på ledningens sakkunskap och lämplighet för uppgiften. Med den lösliga

intressegemenskap mellan bankerna och institutet, på vilket förslaget är

uppbyggt, saknas garantier för att bankernas sakkunskap alltid skall få

göra sig gällande vid ledningen av institutet. I detta avseende innebär

Kungl. Majits förslag en försämring av de sakkunnigas förslag, i det att

den av de senare ifrågasatta kvalificerade majoriteten för styrelsens beslut

i vissa viktiga ärenden icke upptagits i Kungl. Majits förslag.

Utskottets betänkligheter mot det föreliggande förslaget hava ytterligare

ökats på grund av innehållet i de avgivna yttrandena. Visserligen

avstyrkes förslaget i dess helhet endast i ett yttrande, men i flertalet yttranden

hava på viktiga punkter framställts allvarliga erinringar mot

förslaget, ägnade att i hög grad förringa värdet av detsamma. Vad särskilt

angår den i § 18 i förslaget till bolagsordning intagna bestämmelsen

örn möjlighet för styrelsen att handhava utlåning mot mindre betryggande

säkerhet, har införandet av denna bestämmelse bestämt avstyrkts

av flertalet hörda myndigheter. Departementschefen har emellertid under

hänvisning bland annat till att riksdagen i sinom tid kommer att få taga

del av eventuella förslag till utnyttjande av bestämmelsen avvisat de

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3. 23

framförda betänkligheterna. En större klarhet på denna punkt synes

utskottet önskvärd, innan ståndpunkt kan tagas till förslaget. Utskottet

har vidare uppmärksammat, att departementschefen underlåtit att till

behandling upptaga ett flertal i yttrandena framförda, enligt utskottets

mening beaktansvärda förslag till detaljändringar.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionerna I: 361 och

11:638, må avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:377 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom a1 i texten