Utlåtande, i anledning av Kungl. Mårds proposition angående inrättande av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet, jämte i ämnet väckta motioner.
1934-05-31 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SBU 1934:3, Utlåtande, i anledning av Kungl. Mårds proposition angående inrättande av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet, jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1934 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Mårds proposition angående inrättande
av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning
åt företag inom näringslivet, jämte i ämnet
väckta motioner.
I en den 6 april 1934 dagtecknad proposition nr 260 har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslagit riksdagen att
dels för tecknande av aktier i ett enligt av föredragande departementschefen
angivna grunder upprättat institut för medellång och långfristig
kreditgivning åt företag inom näringslivet under Utgifter för kapitalökning
och rubrik Fonden för statens aktier för budgetåret 1934/1935 anvisa
ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av kronor 5,000,000;
dels besluta, att från riksgäldskontoret skola till institutet såsom garantifond
överlämnas svenska statens fyra procent obligationer, ouppsägbara
från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av tolv miljoner
kronor, med rätt för institutet att enligt bestämmelserna i bolagsordningen
förfoga över obligationerna;
dels besluta, att fullmäktige i riksgäldskontoret skola i fall av behov
tillhandahålla medel såväl för tecknande av aktier i institutet till högst
tre miljoner kronor utöver förberörda belopp av fem miljoner kronor som
ock för inlösen av aktier, vilka tillböra annan än staten;
dels ock böja den i förslaget till riksstat upptagna inkomsttiteln F. Övriga
lånemedel med kronor 5,000,000.
Vid propositionen äro fogade förslag till dels bolagsordning för det föreslagna
institutet, innefattande de för institutets organisation och rörelse
grundläggande bestämmelserna, dels ock reglemente för institutet, innefattande
regler för institutets utlåningsrörelse och förvaltning. Dessa
förslag hava bilagts detta utlåtande (Bilagor A och B).
I likalydande motioner I: 361 av herrar Bissmark och Ernfors samt II:
638 av herrar Leffler och Lithander har hemställts, »att riksdagen måtte
avslå de förslag, som framlagts i förevarande proposition nr 260».
Bihang lill riksdagens protokoll 193b. 6 sami. 2 avd. Nr 3.
1
2 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
Ifrågavarande proposition och motioner hava hänvisats till statsutskottet.
Efter överenskommelse mellan stats- och bankoutskotten hava
desamma behandlats av sammansatt stats- och bankoutskott.
Beträffande motiveringen för de framställda förslagen får utskottet, i
den mån redogörelse för förslagen ej lämnas i utskottets yttrande, hänvisa
till propositionen och motionerna.
Frågans uppkomst.
I sitt den 17 juni 1927 avgivna betänkande anförde 1924 års bankkommitté
— efter att hava fastslagit önskvärdheten av en förändring i rådande
förhållanden i fråga örn industriens och bankernas beroende av varandra
— att kommittén på ett tidigare stadium av sitt arbete undersökt,
huruvida möjligheten för ett företag att erhålla kredit i form av obligationslån
skulle underlättas genom inrättande av ett särskilt för ifrågavarande
kreditbehov avsett institut, som efter mönster av allmänna hypoteksbanken
och stadshypotekskassan förfogade över en viss statsgaranti
till stärkande av säkerheten för utfärdade obligationer. Sedan ifrågavarande
undersökning gjorts, hade emellertid förhållandena väsentligen förändrats,
närmast beroende på inträdd lättnad på kapitalmarknaden. Vid
sådant förhållande ville kommittén, som ansåg inrättandet av ett obligationskreditinstitut
av antytt slag icke böra ifrågakomma utan att ett
verkligt behov därav förelåg, icke framlägga något förslag i denna riktning
utan endast framhålla, att örn i en framtid förhållandena i förevarande
hänseende skulle förändras, frågan örn inrättande av ett dylikt
institut kunde upptagas till prövning.
I utlåtande den 5 januari 1933 över 1932 års banksakkunnigas den 8 december
1932 avgivna betänkande erinrade fullmäktige i riksbanken örn
det av 1924 års bankkommitté berörda spörsmålet rörande inrättandet av
ett särskilt kreditgivningsinstitut för näringslivets behov samt anförde,
att frågan örn ett organ för den långfristiga och den medellånga kreditgivningen
— varmed betecknades den kreditgivning, som omfattar längre
tid än den för bankerna regelmässigt tillåtna kredittiden av ett år —
syntes fullmäktige vara av sådan betydelse, att, även örn den för det dåvarande
icke kunde finna sin lösning, dess upptagande dock icke borde
allt för länge uppskjutas.
Fullmäktige i riksbanken hemställde därefter i skrivelse till chefen för
finansdepartementet den 24 november 1933 örn utredning i ämnet. Jämte
det fullmäktige i skrivelsen närmare utvecklade de skäl, vilka talade för
inrättande av ett särskilt organ för såväl långfristig som medellång kreditgivning
till företag inom näringslivet — därvid med långfristig kreditgivning
betecknades krediter på längre tid än tio år och med medellång
kreditgivning avsåges krediter löpande från ett till tio år — angåvos
i skrivelsen tillika särskilda fall, då en dylik kreditgivning lämpligen
kunde tillgodoses genom det ifrågasatta institutet.
Över fullmäktiges framställning inhämtades utlåtande från bank- och
fondin spekt lemén, som förklarade sig tillstyrka en utredning av förevarande
fråga under uttalande bland annat, att en särskild anledning till
att en sådan utredning omedelbart igångsattes och även påskyndades vore
det för upplåning på lång sikt förmånliga ränteläget, varav det tilltänkta
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3. 3
kreditorganet, därest detsamma komme till stånd i en nära framtid, och
indirekt även dess klientel kanske skulle kunna profitera.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 januari 1934 tillkallade chefen
för finansdepartementet sakkunniga med uppdrag att, i enlighet med
av departementschefen angivna riktlinjer, verkställa utredning och avgiva
förslag i fråga örn inrättande av ett institut för långfristig kreditgivning
åt företag inom näringslivet.
I ett den 14 februari 1934 avgivet betänkande hava de sakkunniga framlagt
resultatet av den i anledning av berörda uppdrag verkställda utredningen.
— över betänkandet hava efter remiss yttranden avgivits av åtskilliga
myndigheter och korporationer.
Utskottets yttrande.
Behovet av särskild anordning för kreditgivning på längre tid.
Såsom de sakkunniga framhålla har näringslivet — varmed här avses
industrien och handeln samt närstående näringsgrenar — hittills huvudsakligen
kunnat få sitt behov av kredit, såväl långfristig som kortfristig,
tillgodosett genom affärsbankerna. Särskilt ur likviditetssynpunkt hava
emellertid olägenheter visat sig uppkomma därigenom att bankerna, vilkas
medelsanskaffning till väsentlig del äger rum genom inlåning med
mer eller mindre kort uppsägningstid, måst i stor utsträckning tillhandagå
med till sin karaktär långa anläggnings- och förlagskrediter. I syfte
att ernå en sanering av bankväsendet vidtogo statsmakterna i fjol vissa
ändringar i den dittillsvarande banklagstiftningen, ägnade att försvåra
bankernas kreditgivning på längre tid. Enligt nuvarande lagstiftning
och av Kungl. Maj:t fastställda bolagsordningar för bankerna är möjligheten
för dessa att meddela krediter, bundna för längre tid på ett för
låntagaren betryggande sätt, i hög grad kringskuren. Såsom de sakkunniga
framhållit lära de formellt sett kortfristiga bankkrediter, som genom
nödtvungna omsättningar i realiteten äro långfristiga, i regel icke motsvara
andemeningen i banklagstiftningen och det egentliga syftet med
bolagsordningens bestämmelser. De sakkunniga uttala, att bankerna, oavsett
de principer, efter vilka deras utlåningsrörelse tidigare ägt rum, numera
skola låta sig angeläget vara att undvika en kreditgivning, som icke
står i överensstämmelse med lagens intentioner, samt att man därför har
anledning förutse en tendens till ökad obenägenhet hos bankerna att lämna
krediter, som ej kunna tänkas bliva återbetalda på jämförelsevis
kort tid.
I det övervägande flertalet av de över de sakkunnigas betänkande avgivna
yttrandena förutsättes ock, att ett visst behov av särskilda anordningar
för en mera fast kreditgivning förefinnes. Den uppfattning i motsatt
riktning, som kommit till uttryck i vissa yttranden, utgår väsentligen
från det förhållandet, att bankerna enligt hittillsvarande praxis, när
4 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
förfallotiden för ett tidsbegränsat lån inträder, medgiva omsättning av
lånet. Departementschefen har gentemot denna invändning framhållit,
att densamma förlorade sin betydelse vid den omläggning av principerna
för bankernas kreditgivning, varom ovan nämnts.
Vad i ärendet förekommit synes utskottet ådagalägga, att bankerna sakna
förmåga att tillmötesgå anspråk på sådan bunden kredit, som näringslivet
har behov av i främsta rummet för anläggningsändamål, samt att
sålunda en viss lucka i näringslivets kreditmöjligheter förefinnes.
Då det gäller att ernå en anordning, varigenom näringslivets behov
av långfristig kredit skulle kunna tillgodoses, har från vissa håll det
förslaget framförts, att bankerna skulle medgivas rätt att utlämna lån
på längre tid, i den mån de till minst samma belopp även verkställde inlåning
på motsvarande tid. Denna lösning av kreditfrågan har emellertid
av de sakkunniga och departementschefen bestämt avvisats såsom
ägnad att i avsevärd mån motverka syftet med de nyligen genomförda
ändringarna i banklagen. Icke heller utskottet vill för sin del medverka
till en omläggning av de i fjol uppdragna riktlinjerna för bankernas verksamhet.
Från nu angivna utgångspunkt finner utskottet, i likhet med de sakkunniga
och departementschefen, erforderligt, att möjlighet beredes näringslivet
att vid sidan av affärsbankerna erhålla kredit på längre tid.
Då, såsom de sakkunniga ansett sig kunna konstatera, förutsättningar
för tillkomst på enskild väg av sådan kreditgivning saknas, synes för
ändamålet lämpligen böra med statens medverkan inrättas ett särskilt
institut för medellång och långfristig kreditgivning.
Allmänna riktlinjer för institutets kreditgivning.
Enligt det föreliggande förslaget skulle här avsedda institut i huvudsak
bygga sin kapitalanskaffning på obligationsutgivning men däremot
icke bliva beroende av inlåning på kort tid från allmänheten. Härigenom
skulle det bliva möjligt för institutet att utan svårigheter ur likviditetssynpunkt
tillhandahålla näringslivet bundna lån på längre tid mot fast
ränta. I sådant avseende skulle institutet kunna bliva till stort gagn
särskilt för de medelstora och mindre företagen, för vilka möjlighet till
upplåning på längre sikt genom emitterande av obligationslån i regel icke
står till buds.
Med avseende å de krav, som ur soliditetssynpunkt synas böra ställas
på det ifrågavarande institutet, hava de sakkunniga uttalat, att institutet
i sin reguljära kreditgivning icke bör taga andra risker än sådana,
som vid en utlåningsrörelse på längre tid vore att anse såsom normala.
Sålunda borde vid kreditgivningen icke tagas annan hänsyn till förhållandena
på arbetsmarknaden än som vore förenlig med en ur risksyn
-
5
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
punkt betryggande prövning av de ställda säkerheterna, oell institutet
borde icke ikläda sig några företagarrisker.
Bland de olika kreditbehov, som det nya institutet enligt de sakkunniga
skulle tillhandahålla, må främst nämnas krediter för anläggningar för utvidgning
av olika grenar av det svenska näringslivet, vare sig dessa anläggningar
igångsattes av ett nystartat företag eller representerade en
ökning av ett äldre företags produktionskapacitet. Jämväl kreditgivning,
avseende en rationalisering av driften inom företag på skilda områden,
syntes höra bliva ett viktigt föremål för institutets verksamhet. Den till
sin natur mera rörliga krediten borde visserligen i regel handhavas av
bankerna, men fall kunde tänkas, då behov, som eljest tillgodosåges genom
sådan kredit, av särskilda skäl påkallade en kreditgivning, hunden
på längre tid och med fast ränta, och därför lämpligen borde täckas genom
anlitande av det nya institutet. Med utgångspunkt från den fastslagna
allmänna principen, att kredit bör av institutet lämnas endast mot
fullt betryggande säkerhet, hava de sakkunniga i fråga örn överflyttning
av lån från bankerna till institutet och örn kreditgivning åt exportindustrien
framhållit, att under förutsättning att säkerheterna bleve av den
beskaffenhet, att institutet skulle på grundval av dem kunnat utlämna
helt ny kredit, i och för sig intet vore att erinra mot att krediter för anläggningsändamål
övertoges från bankerna. Där ny kreditgivning icke
kunde ordnas tillfredsställande utan övertagande av en äldre kredit åt
samma företag, borde såsom villkor för den nya krediten uppställas, att
säkerheten även för den äldre krediten vore betryggande eller att den
förut engagerade banken iklädde sig ansvar för denna kredit gentemot
institutet. I fråga örn krediter, som avsåge att möjliggöra igångsättande
av en ny rörelse, kunde institutet, därest det hyste förtroende för företaget
men detta ej från början kunde ställa betryggande säkerheter, på
förhand ställa i utsikt att på vissa villkor övertaga anläggningskrediten,
sedan företaget genom mera tillfällig bankkredit kommit till stånd och
kunde erbjuda erforderliga säkerheter. Beträffande exportindustrierna
vore det önskvärt, att institutet i sin mån kunde medverka till stärkande
av deras konkurrenskraft på världsmarknaden, men kravet på betryggande
säkerhet, vilket icke borde uppgivas, bomme sannolikt i många fall att
innebära ett hinder för kreditgivning till dessa företag.
Departementschefen har funnit de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna
i stort sett vara ägnade att tjäna som vägledning vid handhavandet
av det föreslagna institutets kreditgivning. I fråga örn övertagande av
krediter, som beviljats av bankerna, måste emellertid den möjligheten alldeles
uteslutas, att institutet kunde komma att gå bankerna tillhanda med
att från dem avlyfta krediter, som numera innebure farliga engagemang.
De villkor, som av de sakkunniga angivits för överflyttning av bankkrediter,
syntes departementschefen på ett betryggande sätt förebygga den
antydda risken. Vissa nu bestående bankkrediters överförande till insti
-
6 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
tutet skulle kunna vara till gagn för vederbörande banks likviditet och
därmed befrämja ett av syftemålen med banklagstiftningens reformering.
Men med de tämligen starkt begränsade möjligheter till utlåning, som åtminstone
till en början syntes komma att stå institutet till buds, gällde det
likväl för dess ledning att tillse, att ej alltför stor del av det utlånade kapitalet
komme att representeras av tidigare bankkrediter, till skada för
institutets av de sakkunniga betonade uppgift att verka stimulerande på
svenskt näringsliv och därmed skapa nya arbetstillfällen. Beträffande
kreditgivningen till skeppsvarv och andra exportindustrier ville departementschefen
framhålla att, ehuru för beviljandet av kredit förutsattes fullgod
säkerhet, det likväl, med hänsyn till att varje slag av sådan säkerhet
skulle kunna godtagas, icke syntes vara för dessa industrier uteslutet att
i högre grad än de sakkunniga föreställt sig begagna institutets kreditgivning.
För egen del kan utskottet helt ansluta sig till de synpunkter, som i propositionen
anlagts på frågan örn arten och omfattningen av det nya kreditinstitutets
utlåningsrörelse. I detta sammanhang vill utskottet emellertid
särskilt understryka vikten av att institutets verksamhet handhaves
efter fullt affärsmässiga grunder samt att låneansökningarna prövas med
beaktande i första hand av de erbjudna säkerheterna utan hänsyn till ovidkommande
synpunkter. Särskilt som det här är fråga örn långfristig kreditgivning,
vilken enligt vad erfarenheten visat i regel är förenad med
större risker än en kreditgivning på kort sikt, är det givetvis angeläget,
att institutets ledning iakttager stor försiktighet. I längden torde institutet
bäst kunna fylla sin uppgift, örn det skötes efter ekonomiskt sunda principer.
Endast under denna förutsättning torde man kunna utgå från att
institutets upplåningsbehov skall kunna bliva tillgodosett på ett för låntagarna
förmånligt sätt.
I anslutning till vad utskottet sålunda anfört vill utskottet ifrågasätta
den jämkningen i § 2 i förslaget till bolagsordning, att däri angives, att
säkerheten för lånen skall vara fullt betryggande.
Grunderna för institutets organisation och verksamhet.
De sakkunniga hava ifråga örn institutets organisation föreslagit, att
staten bör taga initiativet till institutets bildande och i första hand bidraga
till finansieringen av dess kapitalbehov, att med hänsyn till önskvärdheten
att bereda institutet tillgång till bankmässig sakkunskap och
erfarenhet och att skapa garanti för ett gagneligt samarbete med bankerna
tillfälle bör beredas dessa att medverka vid institutets bildande såsom delägare
i detsamma, samt att åt institutet bör givas formen av ett aktiebolag
och dess verksamhet regleras enligt lagen örn aktiebolag och ej enligt
banklagstiftningen. Aktiekapitalet skall enligt förslaget fastställas till
8 miljoner kronor, fördelat på aktier å 10,000 kronor. Av aktiekapitalet
7
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
tecknar staten minst 5 miljoner kronor och återstoden avses för teckning
av bankerna. Staten ställer till förfogande en garantifond i statsobligationer,
uppgående till minst 12 miljoner kronor, att, på sätt närmare framgår
av § 5 i förslaget till bolagsordning, utgöra en särskild säkerhet för
institutets upplåning. Bolagets rätt att ingå förbindelser begränsas sålunda,
att förbindelsernas sammanlagda kapitalbelopp icke får uppgå till
mer än fyra gånger beloppet av garantifonden, i vilken, sedan bolaget
kunnat avsätta medel till reservfond, sistnämnda fond bör i förevarande
hänseende inräknas. Vad angår bolagets utlåningsrörelse, skulle till dess
förfogande enligt nyss angivna grunder kunna ställas ett belopp av inemot
60 miljoner kronor, nämligen dels bolagets aktiekapital, 8 miljoner
kronor, dels ock upplånade medel till ett belopp av 48 miljoner kronor,
samt, i den mån avsättning äger rum till reservfonden, ytterligare upplånade
medel.
Med avseende å reglerna för institutets utlåningsrörelse innebär de sakkunnigas
förslag, att endast då särskilda omständigheter därtill föranleda
lån böra utlämnas på längre tid än tio år. Bolaget skulle alltså få
till väsentlig uppgift att tillhandahålla medellång kredit. Beträffande
övriga bestämmelser, som äro avsedda att ligga till grund för utlåningens
bedrivande, hänvisas till bilagda reglementsförslag.
Mot de sålunda föreslagna principerna för institutets organisation och
utlåningsrörelse hava i stort sett anmärkningar icke framställts i de över
förslaget avgivna yttrandena. Bank- och fondinspektionen bar emellertid
framhållit såsom önskvärt, att den långfristiga krediten, d. v. s. den mer
än tioåriga, icke, på sätt de sakkunniga föreslagit, göres till undantagsfall,
varjämte inspektionen ifrågasatt, huruvida icke meddelande av krediter
på kortare tid än t. ex. fem år borde i regel undantagas från bolagets
uppgift.
Beträffande den långfristiga krediten har departementschefen uttalat,
att den av de sakkunniga föreslagna principen tills vidare borde läggas
till grund för bolagets verksamhet och att erfarenheten finge fälla utslaget
i fråga örn en framtida omläggning härutinnan. Att från bolagets
verksamhet undantaga meddelande av krediter på kortare tid än visst antal
år finner departementschefen, i överensstämmelse med de förut utvecklade
synpunkterna på affärsbankernas kreditgivning, icke böra ifrågakomma,
därvid emellertid borde fasthållas, att bolaget icke borde hava
till uppgift att konkurrera med bankerna inom deras legitima verksamhetsområde.
Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande del har icke givit utskottet anledning
till annan erinran än att bolagets aktier synts utskottet lämpligen
böra lyda å lägre belopp än 10,000 kronor. Enligt § 6 i förslaget till
bolagsordning kan nämligen ifrågakomma, att aktier i viss utsträckning
övergå på enskilda aktieägare, andra än banker. Med hänsyn härtill vill
utskottet förorda, att aktievärdet bestämmes till 1,000 kronor.
8 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
Beträffande fördelningen av bolagets aktier på staten och enskilda hava
de sakkunniga särskilt behandlat frågan om möjligheten för en bank, som
är aktieägare i företaget, att avhända sig sitt aktieinnehav. Härvid skulle
det till en början stå hanken fritt att överlåta aktierna å annan bank.
Emellertid anse de sakkunniga rimligt, att banken även skall kunna påfordra,
att staten löser aktierna till sig. I så fall vore det å andra sidan
naturligt, att även staten tillerkändes rätt att påfordra inlösen av de enskildas
aktier. Närmare bestämmelser örn rätt i nämnda hänseenden ävensom
örn beräkning för sådant fall av lösesumman för aktie hava upptagits
i § 6 i förslaget till bolagsordning.
Förslag till ändring av förenämnda bestämmelser har framställts av
trävaruexportföreningen, som förordat, att inlösningsrätt och inlösningsskyldighet
av aktier skulle bortfalla samt att fördelningen av aktiekapitalet
mellan staten och bankerna skulle från början vara en gång för
alla bestämd. Kommerskollegium har vidare funnit ifrågavarande bestämmelser
innebära en allvarsam risk beträffande vidmakthållandet
av bankintresset i kreditinstitutet och därmed av det önskvärda samarbetet
mellan detsamma och bankerna. Med hänsyn härtill har kollegium
föreslagit, att förenämnda paragraf måtte omformuleras så, att
lösningsrätt för aktie som äges av bank endast må tillkomma annan bank.
Departementschefen har gentemot den av trävaruexportföreningen föreslagna
anordningen framhållit, att densamma av närliggande skäl icke
vore lämplig beträffande ett företag av nu ifrågavarande art, vilket ej
borde på grund av eventuellt uppkommande intressekonflikter mellan delägargrupperna
äventyras till sitt bestånd.
Utskottet delar departementschefens sålunda uttalade uppfattning. Vad
kommerskollegium anfört i fråga örn önskvärdheten av en intim samverkan
mellan institutet och bankerna synes utskottet i och för sig vara förtjänt
av beaktande. Utskottet saknar emellertid anledning antaga att bankerna
icke skola med intresse och omsorg vara villiga medverka till en gynnsam
lösning av näringslivets kreditfråga genom det nya institutet. Ä
andra sidan har utskottet icke kunnat finna annat än att bankernas delägarskap
i institutet måste från statens sida vara till fördel med hänsyn
till den ökade sakkunskap i ledningen, som kan förväntas därav. Den av
kommerskollegium uttalade farhågan synes utskottet därför icke böra
föranleda ändring av de föreslagna bestämmelserna örn skyldighet, respektive
rätt för staten att inlösa aktier i institutet.
I fråga örn bolagets förvaltning och revision innebär förslaget följande.
Antalet styrelseledamöter skall utgöra åtta. Bank eller banker, som
äga aktier i institutet, skola vara berättigade att särskilt för sig utse
högst tre av styrelsens ledamöter jämte suppleanter för dem, varvid staten
alltså kommer att erhålla bestämmanderätten i fråga om minst fem
styrelseledamöter jämte suppleanter för dem. Vidare skola väljas två re
-
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3. 9
visorer — en av dessa av de aktieägande bankerna, därest de så önska
— varjämte ytterligare en revisor skall utses av bank- och fondinspektionen.
Däremot har det icke ansetts erforderligt, att institutet skulle stå
under överinseende av bankinspektionen.
I ovanberörda motioner har erinran framställts mot att institutet sålunda
funnits icke böra ställas under överinseende av bankinspektionen.
Motionärerna hava framhållit, att, till skillnad från vad fallet vore beträffande
de likaledes med statlig garantifond utrustade hypoteksinrättningarna,
det här vore fråga örn verklig affärsbankrörelse med alla därmed
förbundna risker, liksom även att det förutsattes, att vederbörande
låntagares krediter skulle ofta nog vara fördelade mellan kreditinstitutet
och av låntagaren anlitad affärsbank.
Med hänsyn till vad sålunda anförts har det synts utskottet böra tagas
under övervägande, huruvida icke det nya kreditinstitutet bör ställas
under bankinspektionens kontroll. Enligt utskottets mening synes denna
fråga böra göras till föremål för utredning genom Kungl. Maj:ts försorg.
Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit vidtager de åtgärder, som kunna
befinnas lämpliga med hänsyn till utredningens resultat.
Enligt § 11 i förslaget till bolagsordning skola samtliga revisorer och
deras suppleanter vara med det ekonomiska livet väl förtrogna personer.
Fullmäktige i riksbanken hava i sitt yttrande — under hänvisning till
bland annat arten av de affärshandlingar, som skola granskas av revisorerna
— ifrågasatt, att en av revisorerna bör vara auktoriserad. I anslutning
härtill och under erinran örn vad som föreskrives i banklagen
örn revisors kompetens vill utskottet för sin del förorda, att ovanberörda
paragraf kompletteras med stadgande, att en av revisorerna skall hava
vunnit beprövad erfarenhet beträffande revisionsverksamhet.
Beträffande styrelsens beslutanderätt skulle enligt de sakkunnigas förslag
kvalificerad majoritet erfordras vid avgörande av vissa viktigare
ärenden. Såsom motivering härför hänvisade de sakkunniga till arten
av ifrågavarande institut samt åberopade den omständigheten att gängse
bankpraxis förutsatte enhällighet vid fattande av beslut, då fråga vore örn
beviljande av lån och därmed i betydelse likställda avgöranden. — Departementschefen
har emellertid icke funnit den sålunda anförda motiveringen
bärande, enär det kunde förutsättas, att, där välgrundade skäl inom
styrelsen anfördes mot fattande av visst beslut, dessa bomme att vinna
allmänt beaktande. Det syntes även vara sällsynt, att exempelvis inom
en bankstyrelse en sökt kredit tillstyrktes mot någon ledamots bestämda
och väl motiverade avrådande. Men ett uttryckligt fastslående av kravet
på kvalificerad majoritet för besluts giltighet syntes departementschefen
— förutom att det kunde leda till en icke önskvärd bundenhet vid
överläggningarna inom styrelsen — stå i föga god överensstämmelse med
den föreslagna fördelningen av de ekonomiska insatserna i bolaget och
kunde därför ej av departementschefen förordas. Vid ifrågavarande av
-
10 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
göranden borde emellertid för beslutförhet hos styrelsen fordras, att hela
antalet styrelseledamöter vore tillstädes.
Utskottet ansluter sig till den av departementschefen sålunda intagna
ståndpunkten.
Viss kreditgivning enligt § 18 bolagsordningen. De sakkunniga hava
anvisat en utväg att i särskild ordning förmedla kreditgivning till företag,
vilka visserligen icke kunna lämna säkerheter enligt härom i reglementsförslaget
intagna bestämmelser men vilka kunna befinnas ur olika
synpunkter värda understöd i form av kredit. I detta hänseende föreslås
en sådan anordning, att institutets styrelse skall kunna åtaga sig att, mot
skälig ersättning till bolaget, för det allmännas räkning och enligt av
Konungen meddelade bestämmelser, vid sidan av bolagets angelägenheter,
handhava utlåning åt näringsidkare i riket med användande av medel,
som av staten i särskild ordning ställas till styrelsens förfogande för sådant
ändamål. Föreskrifter härutinnan hava upptagits i § 18 i förslaget
till bolagsordning.
På sätt närmare framgår av propositionen (sid. 12 och 13), hava i åtskilliga
yttranden betänkligheter uttalats mot förslaget i denna del. Med
anledning härav har departementschefen framhållit, att ett utnyttjande
av den föreslagna bestämmelsen uppenbarligen krävde riksdagens medverkan.
Betänkligheterna vore huvudsakligen av sådan beskaffenhet, att
deras värde kunde bedömas först i samband med ett detaljerat praktiskt
förslag till sådant utnyttjande. Den motivering, som av de sakkunniga
anförts för ifrågavarande förslag, syntes emellertid enligt departementschefens
mening giva vid handen, att det innefattade ett praktiskt uppslag,
som kunde bliva av betydande värde, och departementschefen förordade
därför stadgandets intagande i bolagsordningen. Däremot hade
departementschefen ej för avsikt att föreslå avlåtande till årets riksdag
av något förslag örn överlämnande till styrelsen av allmänna medel att
förvaltas i denna ordning. En eventuellt blivande proposition härom
komme givetvis att föregås av en ingående utredning. Redan nu borde
emellertid fastslås, att denna särskilda medelsförvaltning måste hållas
strängt åtskild från bolagets verksamhet.
Vad departementschefen anfört synes utskottet utgöra tillräckliga skäl
för att den föreslagna bestämmelsen, som skulle göra det möjligt för staten
att för särskilda uppgifter utnyttja styrelsens sakkunskap, inflyter i
bolagsordningen.
Vad slutligen angår Kungl. Maj:ts förslag, att riksdagen skulle för den
ifrågasatta aktieteckningen i det nya institutet anvisa ett anslag av
5,000,000 kronor, synes det utskottet lämpligt, att detta anslag gives beteckningen
förslagsanslag i stället för, såsom Kungl. Majit föreslagit, reservationsanslag.
Härigenom skulle anslaget, därest så erfordrades,
kunna lämna rum för en högre belastning än förenämnda belopp.
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3. 11
Utöver vad ovan nämnts har Kungl. Maj:ts förslag icke givit utskottet
anledning till erinringar eller uttalanden.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å motionerna I: 361
och II: 638, må
dels för tecknande av aktier i ett enligt av utskottet
förordade grunder upprättat institut för medellång
och långfristig kreditgivning åt företag inom
näringslivet under Utgifter för kapitalökning och rubrik
Fonden för statens aktier för budgetåret 1934/1935
anvisa ett förslagsanslag, att utgå av lånemedel, av
5,000,000 kronor;
dels besluta, att från riksgäldskontoret skola till
institutet såsom garantifond överlämnas svenska statens
fyra procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av tolv miljoner
kronor, med rätt för institutet att enligt bestämmelserna
i bolagsordningen förfoga över obligationerna;
dels
ock besluta, att fullmäktige i riksgäldskontoret
skola i fall av behov tillhandahålla medel såväl
för tecknande av aktier i institutet till högst tre miljoner
kronor utöver förberörda belopp av fem miljoner
kronor som ock för inlösen av aktier, vilka tillhöra
annan än staten.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag örn böjning av inkomsttiteln »övriga
lånemedel» med 5,000,000 kronor torde det ankomma på statsutskottet att
avgiva yttrande.
Stockholm den 31 maj 1934.
På det sammansatta stats- och bankoutskottets vägnar:
HARALD AKERBERG.
12
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
Vid förestående ärendes slutbehandling hava närvarit:
från statsutskottet: herrar Nilsson i Malmö, P. A. Bergström, Tham, Holmgren, Eriksson
i Stockholm, Svensson i Grönvik* och Jonsson i Eskilstuna; samt
från bankoutskottet: herrar Akerberg, Lindgren, Hansén, Ernfors*, Leffler, Ryberg,
Severin och Gustavson i Sala.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation: se sid. 21.
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
13
Bilaga A.
Förslag
till
Bolagsordning.
§ 1.
Detta bolag, vars firma är , är grundat på aktier enligt bestäm
melserna
i lagen den 12 augusti 1910 örn aktiebolag och lagen den 22 juni
1911 örn vissa aktiebolag, som driva lånerörelse.
§ 2.
Bolagets verksamhet har till föremål att idka lånerörelse genom att åt
näringsidkare här i riket lämna lån mot säkerhet, som finnes betryggande.
§ 3.
Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.
§ 4.
Bolagets aktiekapital skall utgöra åtta miljoner kronor, fördelat på aktier
å 10 000 kronor.
§ 5.
Såsom garantifond att utgöra en särskild säkerhet för av bolaget ingångna
förbindelser ställer staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret till
bolagets förfogande svenska statens fyra procent obligationer, ouppsägbara
från innehavarens sida, till ett sammanlagt belopp av minst tolv miljoner
kronor. Garantifonden må tagas i anspråk allenast i den mån vid likvidation
av bolaget så finnes erforderligt för att, sedan bolagets egna tillgångar
blivit använda, fullgöra bolagets förbindelser. De i garantifonden ingående
obligationerna fortfara att tillhöra staten, intill dess obligationerna, på sätt
nu sagts, tagits i anspråk, dock att staten ej må för annat ändamål förfoga
över dem, förrän det blivit vederbörligen utrönt, att obligationerna
icke vidare äro för sitt här omförmälda ändamål erforderliga.
Bolaget må icke ingå förbindelser i större omfattning än att sammanlagda
kapitalbeloppet av dem uppgår till fyra gånger sammanlagda beloppet
av garantifonden och bolagets reservfond.
§ 6.
Bolagets aktier kunna tillhöra allenast staten och svenska bankaktiebolag
eller solidariska bankbolag, nedan benämnda banker, ävensom, till ett antal
av högst fyra, andra, vilka Konungen godkänner såsom aktieägare.
14 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
Staten skall äga minst fem åttondelar av antalet aktier i bolaget.
Aktie, som äges av bank, vare staten berättigad och skyldig lösa till sig
sist tre månader efter därom framställd begäran. Sådan begäran skall göras
av staten genom chefen för finansdepartementet hos ordföranden i bolagets
styrelse, som har att ofördröjligen delgiva densamma den eller de banker,
vilkas aktier skola lösas, och av bank hos chefen för finansdepartementet.
Lösesumman för aktie skall motsvara aktiens verkliga värde. Uppnås ej
enighet örn lösesumman, skall denna bestämmas av en skiljenämnd av tre
personer, varav chefen för finansdepartementet utser en, banken en och
dessa båda eller, örn de ej kunna enas i valet, överståthållaren den tredje.
§ 7.
Till aktieägarna må av bolagets vinst, efter avdrag av vad som skall
avsättas till reservfond, årligen utdelas högst fem procent å akties belopp,
dock att, där under ett eller flera år utdelning med nu nämnda procentsats
ej skett, under följande år må utdelas vad som brustit.
Intill dess reservfonden uppgått till ett belopp, motsvarande femtio procent
av aktiekapitalet, må av årets vinst ej utdelas mera än att tjugu procent
av densamma blir tillförd reservfonden. Detsamma skall gälla, därest
reservfonden nedgår under sålunda bestämt belopp.
§ 8.
Bolagets styrelse består av åtta ledamöter och lika många suppleanter
för dem.
Med undantag, varom i nästa stycke förmäles, väljes styrelsen å ordinarie
bolagsstämma för ett år i sänder.
Bank eller banker, som äga aktier i bolaget, äro berättigade att, efter
anmälan därom före företagandet av de i § 17 under 7) omförmälda val,
särskilt för sig utse högst tre av styrelsens ledamöter jämte suppleanter
för dem till lika antal. Nu nämnda val skola, med undantag av att andra
aktieägare än banker ej i dem deltaga, förrättas i samma ordning och skola
gälla för samma tid som de val, vilka företagas enligt vad i andra stycket
stadgas.
§ 9.
Konungen förordnar en av styrelsens ledamöter att vara ordförande i
styrelsen. Styrelsen väljer inom sig vice ordförande.
Beslut av styrelsen om antagande eller entledigande av verkställande
direktör för bolaget, örn utfärdande av instruktion för verkställande direktören
eller för direktion, som av styrelsen utses för handhavande av förvaltningsangelägenheter,
örn beviljande av lån eller bolagets iklädande av
garantiförpliktelse eller ändring av villkor för beviljat lån eller åtagen
garantiförpliktelse, örn placering av bolagets medel annorledes än genom
utlämnande av beviljade lån eller insättning å bankräkning, örn upptagande
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3. 15
av lån eller träffande av annat avtal angående kredit åt bolaget, om framställning
till Konungen angående ändring i reglemente, varom i § 13 förmäles,
eller örn mottagande av förvaltningsuppdrag, som i § 18 avses, vare
icke giltigt, med mindre styrelsens samtliga ledamöter äro vid beslutets
fattande tillstädes.
Beträffande ärenden, för vilkas avgörande närvaron av liela antalet styrelseledamöter
ej erfordras, är styrelsen beslutför, då fem ledamöter äro tillstädes
eller fyra, såvida de äro örn beslutet ense.
§ 10.
Bolagets firma skall tecknas av minst två personer i förening.
Styrelsen äger bemyndiga annan än styrelseledamot att teckna firman.
§ 11.
Styrelsens] förvaltning och bolagets räkenskaper skola granskas av tre
revisorer.
En av revisorerna och suppleant för denne förordnas av bank- och fondinspektionen
för högst två år i sänder.
De övriga revisorerna jämte två suppleanter för dem väljas årligen å
ordinarie bolagsstämma; dock att en av dessa revisorer jämte en suppleant
för honom må under betingelser, som i § 8 tredje stycket sägs, kunna utses
på sätt där finnes angivet.
Samtliga revisorer och deras suppleanter skola vara med|det ekonomiska
livet väl förtrogna personer.
§ 12.
Bolagets räkenskaper skola uppgöras och avslutas för kalenderår.
§ 13.
Angående handhavandet av förvaltningen inom bolaget, bolagets utlåningsrörelse
och dess upptagande av lån meddelas närmare bestämmelser i av
Konungen utfärdat reglemente.
Finnes reglementet vara i behov av ändring eller tillägg, har styrelsen
att därom till Konungen ingiva förslag.
§ 14.
Kallelse till bolagsstämma och andra meddelanden till aktieägarna skola
ske skriftligen i rekommenderat brev till varje aktieägare. Breven skola
vara till posten avlämnade sist två veckor före den ordinarie stämma och
sist en vecka före den extra stämma, som med meddelandet avses.
§ 15.
Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, örn han ej är tillstädes,
annan ledamot av styrelsen.
16 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
Å bolagsstämma må aktieägare rösta för hela antalet av honom innehavda
aktier.
§ 16.
Ordinarie bolagsstämma hålles årligen före utgången av april månad.
i7.
Vid ordinarie] bolagsstämma] skola, sedan röstlängd upprättats och ordförande
vid stämman blivit vald, förekomma följande ärenden:
1) styrelsens och revisorernas berättelser för det förflutna räkenskapsåret;
2) fråga örn fastställande av balansräkningen;
3) fråga örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid, förvaltningsberättelsen
omfattar;
4) fråga örn användning av tillgängliga vinstmedel;]
5) frågor, vilka i behörig ordning hänskjutits till stämmans avgörande;
6) bestämmande av arvoden åt styrelseledamöter och revisorer;
7) val av styrelseledamöter och revisorer samt suppleanter för dem.
§ 18.
Styrelsen ?må mot skälig ersättning till] bolaget åtaga sig att, för det
allmännas räkning och enligt av Konungen meddelade bestämmelser, vid
sidan av förvaltningen av bolagets angelägenheter handhava utlåning åt
näringsidkare här i riket med användande av medel, som av staten i särskild
ordning ställas till styrelsens förfogande för sådant ändamål.
§ 19.
Denna bolagsordning skall för att gälla fastställas av Konungen och må
ej utan Konungens medgivande ändras.
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
17
Bilaga B.
Förslag
till
Reglemente.
Om förvaltningens handhavande.
§ 1.
Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta sådant fordras
för behandling av föreliggande ärenden. Sammanträde skall ock äga rum,
då så påkallas av minst två av styrelsens ledamöter.
Kallelse, så vitt möjligt upptagande de ärenden, som skola förekomma,
bör i god tid före sammanträde tillställas styrelsens ledamöter eller, vid
hinder för någon av dem, suppleant för honom.
§ 2.
Vidj styrelsens sammanträden skall föras protokoll, som justeras på sätt
styrelsen bestämmer.
§ 3.
Styrelsen antager och entledigar verkställande direktör och andra befattningshavare
hos bolaget samt bestämmer deras löner och övriga anställningsvillkor.
I mån av behov skall instruktion för befattningshavarna utfärdas av
styrelsen.
§ 4.
Till styrelsens avgörande skola hänskjutas alla frågor, som äro av större
betydelse eller intresse för bolaget.
övriga frågor må, enligt av styrelsen för högst ett år i sänder lämnat
bemyndigande, avgöras av verkställande direktören eller en av styrelsen
utsedd direktion, bestående av verkställande direktören och en eller flera av
styrelsens ledamöter eller suppleanter. Lämnas dylikt bemyndigande, skall
innehållet i detsamma regleras genom av styrelsen utfärdad instruktion.
Innefattar bemyndigandet befogenhet att avgöra frågor örn beviljande av
lån eller ändring av villkor för beviljade lån, örn placering av bolagets
medel annorledes än genom utlämnande av beviljade lån eller insättning å
bankräkning eller örn upptagande av lån eller träffande av annat avtal angående
kredit åt bolaget, skola i instruktionen angivas de gränser, inom
vilka med bemyndigandet avsedda befogenheter må utövas.
lullull;/ lill riksdagens protokoll 1934. 0 sami. 2 avd. Nr 3. 2
18 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
§ 5.
Hos styrelsen skola föredragas:
1) i regel vid varje sammanträde alla av verkställande direktören eller
direktionen sedan senaste föredragningen beviljade lån eller medgivna ändringar
av villkor för tidigare lämnade lån, verkställda placeringar av bolagets
medel annorledes än genom utlämnande av beviljade lån eller insättning å
bankräkning, träffade avtal örn kredit åt bolaget samt vidtagna åtgärder i
andra hänseenden, som finnas vara av beskaffenhet att böra hos styrelsen
anmälas;
2) minst två gånger örn året bolagets samtliga utestående lån; och
3) likaledes minst två gånger örn året sammanställningar för belysande
av bolagets ställning och rörelsens gång.
§ 6.
Finnes erforderligt, att särskilda personer mern eller utan styrelsen äga
bemyndigande" att teckna bolagets firma, har styrelsen att därom meddela
bestämmelse minst en gång årligen.
§ 7.
Revisorerna äga att till sitt biträde antaga siffergranskare samt för dennes
arbete fastställa instruktion.
Siffergranskarens arvode bestämmes av revisorerna, dock att där styrelsen
så finner erforderligt, frågan örn arvodet skall hänskjutas till avgörande av
bolagsstämma.
§ 8.
Styrelsens förvaltningsberättelse och revisorernas utlåtande skola genom
styrelsens försorg minst fjorton dagar före ordinarie bolagsstämman offentliggöras
i tryck.
Om utlåningen.
§ 9.
Lån må ej beviljas annorledes än på viss tid, som endast då särskilda
omständigheter därtill föranleda må överstiga tio år. överstiger tiden ett
år, skall i regel låntagaren vara ålagd skyldighet att gälda lånet genom avbetalningar
enligt fastställd plan. Då särskilda omständigheter därtill föranleda,
må anstånd beviljas för högst ett år i sänder med fullgörande av
föreskriven avbetalning.
§ 10.
Åt samme eller med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap
förbundna låntagare må lån ej beviljas i större omfattning än att lånens
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3. 19
sammanlagda kapitalbelopp icke överstiger det belopp, som motsvarar tjugo
procent av sammanlagda aktiekapitalet och reservfonden i bolaget, eller ock,
örn det belopp, vartill tio procent av sammanlagda kapitalbeloppet av bolagets
utestående förbindelser uppgå, är större, detta belopp.
§ 11.
Vid prövning av uppkommen lånefråga skola ändamålet med lånet, sökandens
ställning och den erbjudna säkerhetens beskaffenhet noggrant undersökas.
Ej må lån beviljas, med mindre
ändamålet med lånet finnes ägnat att befordra en sund utveckling av det
företag, för vilket lånet är avsett;
sökanden anses besitta nödiga förutsättningar att på avsett sätt göra
lånet gagneligt; och
säkerheten för lånet finnes vara i och för sig fullt betryggande.
§ 12.
Vid den värdering av erbjuden säkerhet, som vid prövning av låneansökan
skall företagas, skall hänsyn tagas ej endast till säkerhetens art
och saluvärde utan ock till andra omständigheter, som för bedömandet äga
betydelse, såsom säkerhetens avkastning, räntabiliteten hos sökandens rörelse
och lånetidens längd.
Där säkerhetens art därtill föranleder, skall värderingen i regel grundas
på besiktning.
§ 13.
Lån må i regel icke beviljas till högre belopp än femtio procent av det
värde, vartill säkerheten uppskattas.
§ 14.
Styrelsen har att övervaka, att värdet av för lån lämnad säkerhet icke
minskas i vidare mån än som med hänsyn till bolagets intresse må anses
försvarligt ävensom, i fråga örn sådan i säkerheten ingående egendom, som
bör vara försäkrad, att försäkringen är ordnad på för bolaget betryggande
sätt och vederbörligen hålles vid makt.
§ 15.
Vid beviljande av lån skall styrelsen förbehålla sig rätt att uppsäga
lånet till betalning omedelbart eller inom viss av styrelsen bestämd tid,
därest enligt styrelsens mening ställd säkerhet undergått märklig försämring
eller för bolaget betryggande försäkring icke finnes eller låntagaren
eljest icke fullgör de för lånet gällande villkor.
20 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
§ 16.
Av låntagare lämnad säkerhet skall förskrivas att gälla för samtliga
hans förbindelser hos bolaget.
§ 17.
Lån må beviljas endast i svenskt mynt.
§ 18.
Vad ovan i detta reglemente är sagt angående lån skall i tillämpliga
delar gälla även garantiförpliktelser, som bolaget ikläder sig.
Om upplåningen.
§ 19.
Obligationslån, som av bolaget upptages, skall bolaget vara skyldigt att
återbetala genom amortering enligt plan, som angives i låneavtalet, eller
efter uppsägning.
Sådant lån skall bolaget kunna senast tio år efter dess upptagande
uppsäga till inbetalning inom tid, som är i låneavtalet bestämd.
Om vården av bolagets värdehandlingar.
§ 20.
Bolagets samtliga värdehandlingar skola vårdas antingen av riksbanken
eller av annan bank eller ock på annat lika betryggande sätt.
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
21
Reservation
av herrar Tham, Lindgren, Ernfors, Holmgren oell Leffler, vilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»De sakkunniga hava enligt de för utredningen meddelade direktiven
haft att i första hand undersöka möjligheten av och förutsättningen för
inrättandet av ett särskilt institut för långfristig och medellång kreditgivning.
Från denna utgångspunkt har utredningen endast kommit att
inriktas på att påvisa behovet och lämpligheten av ett sadant institut.
Denna begränsning av utredningens uppgift har jämte den korta tid, som
stått till de sakkunnigas förfogande, medfört, att det förslag, som de sakkunniga
framlagt, icke kan göra anspråk på att vara ett resultat av en
förutsättningslös och allsidig utredning. Vid sådant förhållande synes
det utskottet vara i hög grad betänkligt att lägga detta förslag till grund
för en så betydande omläggning inom bankväsendet, som inrättandet av
den föreslagna statsbanken skulle utgöra. Såvitt den i ärendet förebragta
motiveringen utvisar, förefinnes icke någon särskild anledning till forcering
av frågan. Utskottet delar därför den i åtskilliga yttranden uttalade
uppfattningen, att frågans vikt kräver, att densamma göres till föremål
för ett mera ingående övervägande än hittills skett. Några olägenheter
torde icke kunna uppkomma genom ett uppskov med frågans lösning
i och för förnyad utredning; särskilt med hänsyn till nu rådande
rikliga tillgång på medel hos redan existerande kreditinrättningar torde
näringslivet icke behöva lida brist på kredit mot betryggande säkerhet.
Det förnyade övervägande, som den föreliggande frågan enligt utskottets
mening bör underkastas, bör i främsta rummet avse den av de sakkunniga
endast i förbigående antydda möjligheten att tillgodose näringslivets
behov av långfristig kredit inom ramen av den redan förefintliga
kreditorganisationen. En sådan lösning av kreditfrågan torde utan tvivel
vara den mest rationella, enär affärsbankerna redan förfoga över erforderlig
sakkunskap och en hela landet omfattande organisation. Att under
sådana förhållanden skapa ett helt nytt kreditorgan synes icke vara
försvarligt ur ekonomisk synpunkt. Därtill kommer, att en uppdelning
av krediten till näringslivet på två kreditgivare, den kortfristiga krediten
hos bank och den längre krediten hos det ifrågasatta institutet, måste
innebära olägenheter såväl för den långivande som den låntagande parten.
Med hänsyn till vad nu anförts bör den förnyade utredning, utskottet
förordar, hava till uppgift att föreslå sådana ändringar i banklagstift
-
22 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3.
ningen, som kunna möjliggöra för bankerna att tillgodose näringslivets
långfristiga kreditbehov genom bundna lån på lång sikt med fast ränta.
Med hänsyn till kravet på bankernas likviditet torde bankerna samtidigt
böra erhålla tillstånd att verkställa långfristig upp- eller inlåning. De
ändringar i banklagen, som sålunda skulle kunna ifrågakomma, skulle
enligt utskottets mening utgöra ett fullföljande och kompletterande av
den år 1933 genomförda lagstiftningen.
Av det anförda framgår, att utskottet visserligen finner åtgärder erforderliga
för att möjliggöra att kreditgivningen på längre tid till näringslivet
ordnas på ett mera ändamålsenligt sätt men att utskottet icke
kunnat godkänna den i sådant syfte av Kungl. Majit föreslagna anordningen.
Utöver de skäl för sin avvisande hållning mot förslaget, som
utskottet redan angivit, vill utskottet framhålla följande.
Anordnandet av en statlig affärsbankrörelse med huvudsaklig uppgift
att tillgodose den långfristiga och givetvis mera riskfyllda kreditgivningen
innebär, att betydande ekonomiska risker, vilka hittills väsentligen tagits
av enskilda företag, skulle överflyttas på staten. Dessa risker komma
säkerligen icke att förminskas därför att staten kommer att ombesörja
utlåningen. Snarare kan det befaras, att de komma att ökas, hur stränga
regler för utlåningen som än fastställas, och hur stark kontrollen än göres.
Enligt utskottets mening torde ett statligt organ vara ett enskilt företag
underlägset, då det gäller att handhava de ofta synnerligen svåra spörsmål,
som prövningen av här avsedda kreditärenden utgör. Härtill komma
svårigheterna att förhindra, att politiskt inflytande gör sig gällande i
lånerörelsen. Uppenbart är, att alldeles särskilt stora krav måste ställas
på ledningens sakkunskap och lämplighet för uppgiften. Med den lösliga
intressegemenskap mellan bankerna och institutet, på vilket förslaget är
uppbyggt, saknas garantier för att bankernas sakkunskap alltid skall få
göra sig gällande vid ledningen av institutet. I detta avseende innebär
Kungl. Majits förslag en försämring av de sakkunnigas förslag, i det att
den av de senare ifrågasatta kvalificerade majoriteten för styrelsens beslut
i vissa viktiga ärenden icke upptagits i Kungl. Majits förslag.
Utskottets betänkligheter mot det föreliggande förslaget hava ytterligare
ökats på grund av innehållet i de avgivna yttrandena. Visserligen
avstyrkes förslaget i dess helhet endast i ett yttrande, men i flertalet yttranden
hava på viktiga punkter framställts allvarliga erinringar mot
förslaget, ägnade att i hög grad förringa värdet av detsamma. Vad särskilt
angår den i § 18 i förslaget till bolagsordning intagna bestämmelsen
örn möjlighet för styrelsen att handhava utlåning mot mindre betryggande
säkerhet, har införandet av denna bestämmelse bestämt avstyrkts
av flertalet hörda myndigheter. Departementschefen har emellertid under
hänvisning bland annat till att riksdagen i sinom tid kommer att få taga
del av eventuella förslag till utnyttjande av bestämmelsen avvisat de
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 3. 23
framförda betänkligheterna. En större klarhet på denna punkt synes
utskottet önskvärd, innan ståndpunkt kan tagas till förslaget. Utskottet
har vidare uppmärksammat, att departementschefen underlåtit att till
behandling upptaga ett flertal i yttrandena framförda, enligt utskottets
mening beaktansvärda förslag till detaljändringar.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionerna I: 361 och
11:638, må avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:377 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom a1 i texten