Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stöd åt Hellefors Bruks Aktiebolag, jämte i ämnet väckta motioner.

1934-06-08 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1934:4, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stöd åt Hellefors Bruks Aktiebolag, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1934 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stöd

åt Hellefors Bruks Aktiebolag, jämte i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 18 maj 1934 avlåten proposition, nr 277, biar

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

dels bemyndiga riksgäldskontoret att till ett belopp av högst 16 miljoner

kronor tillhandahålla medel för statens medverkan i enlighet med av

föredragande departementschefen förordade grunder till rekonstruktion

av Hellefors Bruks Aktiebolag; dels ock medgiva, att den enligt 1933 års

riksdags beslut åt bolaget beviljade krediten av statsmedel må intill ett

belopp av 1,500,000 kronor av bolaget åtnjutas till dess rekonstruktionen

av bolaget genomförts.

Kungl. Maj:ts förevarande proposition, vilken hänvisats till bankoutskottets

förberedande handläggning, har efter överenskommelse mellan

stats- och bankoutskotten behandlats av sammansatt stats- och bankoutskott.

Till det sammansatta utskottet hava vidare från bankoutskottet överlämnats

två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, väckta den

ena under nr 374 i första kammaren av herr Johansson, Johan Bernhard,

jämte sju av kammarens övriga ledamöter, och den andra under nr 651 i

andra kammaren av herr Lindman jämte sju av kammarens övriga ledamöter.

I motionerna hemställes, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition

nr 277».

Beträffande motiveringen för de framställda förslagen får utskottet,

i den mån redogörelse för förslagen ej lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen och motionen 1:374.

Såsom ett led i den statliga stödaktion, som år 1922 befanns nödvändig

för att rädda Wermlands Enskilda bank från sammanbrott, ingick,

att banken befriades från vissa tyngande engagemang. Bland dessa engagemang

ingingo fordringar å det dåvarande Wargöns Aktiebolag till

belopp av omkring 20 miljoner kronor, vilka provisoriskt övertogos av

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. 2 aud. Nr 4- I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

riksbanken och sedermera överflyttades på Aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922 genom ett dess dotterbolag, Aktiebolaget Igo.

Med hänsyn till inträdda betalningssvårigheter för Wargöns Aktiebolag

företogs i slutet av år 1924 och början av år 1925 rekonstruktion

av detta bolag, som i samband därmed ändrade sitt namn till Hellefors

Bruks Aktiebolag. Bolagets fastigheter och rörelse vid Vargön och vid

Laxå överlätos på särskilda aktiebolag. Rörelsen vid Vargön övertogs

av ett nybildat Wargöns Aktiebolag och rörelsen vid Laxå av det dåvarande

förvaltningsbolaget Laxå Bruks Aktiebolag, som för ändamålet

ombildades. Aktiekapitalet i det gamla Wargöns Aktiebolag nedsattes

från 40 miljoner kronor till 10 miljoner kronor, som blev stamaktiekapital

i Hellefors Bruks Aktiebolag. Det genom aktiekapitalets nedsättning

frigjorda beloppet, 30 miljoner kronor, överfördes till reservfonden. Med

anlitande av den sålunda ökade reservfonden verkställdes avskrivningar

å vissa bolagets balansvärden, huvudsakligen å de tillgångar, som tillföllo

Hälleforsbolaget och Laxåbolaget. Kreditkassan medverkade vid

rekonstruktionen på så sätt, att Aktiebolaget Igo i utbyte för sin kvarstående

fordran å bolaget tog 5 V? procent preferensaktier å sammanlagt

19.5 miljoner kronor i Hellefors Bruks Aktiebolag. Aktiekapitalet i Laxå

Bruks Aktiebolag, 4 miljoner kronor, övertogs i sin helhet av Hälleforsbolaget.

Av aktiekapitalet i det nybildade Wargöns Aktiebolag erhöll

Wermlands Enskilda hank i kvittning för motsvarande fordringsbelopp

7 procent preferensaktier å tillhopa 6 miljoner kronor. Stamaktiekapitalet,

likaledes å 6 miljoner kronor, övertogs av Hälleforsbolaget.

Utom preferensaktiekapitalet äger Kreditkassan genom Aktiebolaget

Igo 1,500,000 kronor av stamaktiekapitalet i Hellefors Bruks Aktiebolag.

Sedan finansieringssvårigheter uppstått för Hälleforsbolaget, framlade

Kungl. Majit till 1933 års riksdag proposition, nr 249, angående

stöd åt bolaget. Denna proposition motiverades i första hand med

det starka samhällsintresse, som särskilt under då rådande förhållanden

på arbetsmarknaden knöte sig till ett uppehållande av bolagets rörelse.

Propositionen hade föregåtts av förhandlingar, som av chefen

för finansdepartementet förts med representanter för bolaget och folden

kreditgivande banken, Skandinaviska Kreditaktiebolaget. Därunder

hade alternativa utvägar till vinnande av det avsedda syftet, tillvaratagandet

av statens intressen i bolaget och uppehållandet av driften, varit under

övervägande. Det alternativ, för vilket Kungl. Majit stannade och som

således blev propositionens föremål, var att bolaget genom kredithjälp

skulle sättas i tillfälle att tills vidare under ett års tid fortsätta sin verksamhet.

Staten och banken skulle enligt förslaget lämna bolaget ytterligare

kredit intill ett belopp av 3 miljoner kronor, löpande utan ränta.

För beredande av medel för den kredit, som skulle lämnas av staten, föreslogs

upptagande å riksstaten för budgetåret 1933/1934 av ett anslag å 1.5

miljon kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4. 3

Riksdagen biföll propositionen, dock att riksdagen i fråga om finansieringen

av den på staten belöpande andelen av krediten så tillvida avvek

från Kungl. Maj:ts förslag, att riksdagen bemyndigade Kungl.

Majit att för ändamålet anlita 1.5 miljon kronor av det å tilläggsstat för

budgetåret 1932/1933 under femte huvudtiteln anvisade anslaget till bekämpande

av arbetslösheten.

Med stöd av riksdagens bemyndigande och enligt av riksdagen godkända

grunder avslöts den 28 juni 1933 mellan staten och Skandinaviska Kreditaktiebolaget

avtal örn företagets finansiering för tiden intill den 1 juni

1934. Avtalets huvudpunkter äro, att banken förpliktar sig att icke utah

Kungl. Maj:ts medgivande före den 1 juni 1934 kräva betalning av bolaget

eller dess dotterbolag för nu gällande förbindelser, för vilka bolaget eller

något dess dotterbolag står i betalningsansvar, med undantag dock för

förfallande räntor, samt att intill nämnda dag i vanlig ordning diskontera

av bolagen utställda varuväxlar, att å bolagets löpande krediter hos

banken med visst undantag skall till och med den 31 maj 1934 ränta utgå

efter en räntesats bestämd i förhållande till riksbankens växeldiskonto,

att staten och banken lämna bolaget under tiden till och med den 31 maj

1934 ytterligare kredit intill ett belopp av 3 miljoner kronor, löpande utan

ränta, till vilken kredit staten och banken bidraga med hälften vardera,

samt att staten förpliktar sig att, därest icke senast den 31 maj 1934

bankmässigt betryggande säkerhet ställes för bolagets förbindelser gentemot

banken eller överenskommelse träffas rörande den fortsatta finansieringen

av bolaget, till banken utan vederlag eller villkor i övrigt överlåta

Kreditkassan direkt eller indirekt tillhöriga aktier i bolaget ävensom

statens fordran hos bolaget och dess dotterbolag på grund av den nyssnämnda

ytterligare krediten.

Sedermera har banken förklarat sig vilja modifiera avtalet i så måtto,

att. därest staten önskade bibehålla sitt ägareintresse i Hälleforskoncernen,

banken avstode från sin fordran å det belopp, som banken i enlighet

med avtalet tillskjutit för företagets drift under avtalstiden, jämte ränta

å samma belopp.

Av statens andel av krediten — 1.5 miljon kronor — har hittills tagits

i anspråk 792,000 kronor.

I skrivelse den 28 april 1934 till styrelsen för Aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922 har styrelsen för Hellefors Bruks Aktiebolag framlagt utredning

och förslag rörande Hälleforskoncernen och därvid framhållit, bland

annat, följande.

Bolagets otillfredsställande räntabilitet i förening med den svaga likviditeten

gjorde en rekonstruktion av bolaget ofrånkomlig. Härvid måste

särskild hänsyn tagas till anläggningarnas geografiska läge och därav

föranledda höga fraktkostnader, vilka synnerligen menligt inverkade på

tillgångarnas värde och företagets räntabilitet. Örn nuvarande konjunktur

lades till grund för en beräkning av förräntningsmöjligheterna, syntes

det vara uppenbart, att bolagets svävande bankskuld — vilken vid ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

gången av maj 1934 beräknades uppgå till i runt tal 15.4 miljoner kronor

— borde förvandlas till aktiekapital samt att detta i samband därmed nedbringades

till den omfattning, som motsvarades av tillgångarnas beräknade

nuvarande värde. Enligt en i skrivelsen intagen approximativ rekonstruktionsbalans

per den 31 december 1933 skulle aktiekapitalet uppgå

till 16 miljoner kronor och reservfonden till 1.6 miljon kronor. Då enligt

detta rekonstruktionsförslag 15 miljoner kronor av aktiekapitalet skulle

tillskjutas genom bankskuldens förvandling till aktiekapital, skulle av

statens ursprungliga intresse i Hälleforsbolaget återstå endast 2.6 miljoner

kronor utöver Kreditkassans genom stödaktionen uppkomna fordran.

Med hänsyn till möjligheten av att ett ytterligare uppskov med avgörandet

beträffande bolagets framtida gestaltning skulle ur statens synpunkt

kunna anses önskvärt hade styrelsen funnit sig böra — ehuru styrelsen

varit medveten örn att allvarliga olägenheter skulle vara förknippade

med en fortsättning av det nuvarande interimsförhållandet — under

hand hänvända sig till Skandinaviska Kreditaktiebolaget med förfrågan,

huruvida banken vore villig medverka till en förlängning av avtalet mellan

staten och banken intill utgången av maj månad 1936.

Banken hade emellertid avböjt denna framställning under framhållande

av, att ett förlängt interimstillstånd skulle vara till förfång för företaget.

I detta sammanhang hade banken förklarat, att, för den händelse staten

önskade bibehålla sitt ägareintresse i Hälleforskoncernen, banken ansåge

sig i ställda panter hava betryggande säkerheter för 10,000.000 kronor av

bolagets skuld till banken. Av denna skuld på 15,400,000 kronor skulle

sålunda 5,400,000 kronor behöva förstärkt säkerhet.

I frågan, huruvida staten borde — då alltså ett slutgiltigt avgörande

nu måste träffas — behålla sitt intresse i Hälleforskoncernen genom att

ställa den begärda fyllnadssäkerheten för bolagets förbindelser gentemot

banken, eller örn staten borde i enlighet med det i fjol träffade avtalet till

banken utan vederlag överlåta Kreditkassans aktier i bolaget ävensom statens

fordran hos detsamma, ville det synas styrelsen som örn ytterligare

kapitalinvestering i Hälleforskoncernen med de risker, som därmed vore

förenade, icke vore från statens sida motiverad vare sig av det återstående

värdet av statens intresse i bolaget eller av förräntningsmöjligheterna.

Därest banken i fortsättningen bleve ägare till företaget, syntes det enligt

styrelsens uppfattning vara att antaga, att det betydande ekonomiska

intresse, som banken därmed övertoge, samt den sociala hänsynen till den

befolkning, vars utkomst vore beroende av företaget, skulle föranleda banken

att alltjämt i möjligaste mån använda företagets produktionskapacitet.

Ur social synpunkt syntes sålunda icke föreligga skäl för staten att

ikläda sig några nya risker.

I anslutning härtill tillråder styrelsen, att Kreditkassan direkt eller indirekt

tillhöriga aktier i Hellefors Bruks Aktiebolag ävensom den fordran

hos bolaget, som må tillkomma Kreditkassan på grund av den lämnade

krediten, överlåtes till banken.

Styrelsen för Kreditkassan har anfört, att styrelsen, som befarade att

de av bolagsstyrelsen framlagda kalkylerna vore väl optimistiska, för sin

del med stöd av de uppgifter örn Hälleforsbolagets ställning och framtidsutsikter,

som lämnats i bolagsstyrelsens skrivelse, samt av de upplysningar

om företaget, som på annat sätt inhämtats, bildat sig den uppfattningen,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4. 5

att, om ej en nn oförutsebar och bestående prisförhöjning inträdde för de

varor, som av bolaget producerades, Hälleforsengagemanget i statens hand

torde bliva förlustbringande.

Kreditkassans styrelse hemställde därför örn utverkande åt styrelsen

av bemyndigande att, på sätt i 1933 års avtal förutsatts, avhända kassan

dess intresse såsom aktieägare i och långivare till Hellefors Bruks Aktiebolag.

Länsstyrelsen i Örebro län har ansett det i hög grad önskvärt att ett

slutligt avgörande av frågan snarast möjligt komme till stånd.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har förordat en förnyad överenskommelse

med hanken örn ytterligare ett års uppskov med frågans avgörande.

Kommerskollegium och fullmäktige i riksgäldskontoret hava tillstyrkt

bifall till styrelsens för Kreditkassan hemställan. Reservanter inom riksgäldsfullmäktige

hava däremot uttalat sig för att staten borde taga risken

av att ställa säkerhet för bolagets förbindelser till banken.

Föredragande departementschefen har för egen del anfört i huvudsak

följande.

Då det gäller att avgöra vilken åtgärd, som i den nu förevarande situationen

är att tillråda, erinrar jag till en början därom, att riksdagen vid

sitt bifall till fjolårets proposition i ämnet framhöll, att stödaktionen

borde betraktas som en rent tillfällig, huvudsakligen av sociala skäl betingad

åtgärd. Riksdagen betonade tillika, att, med hänsyn till att en

omsvängning i konjunkturläget börjat skönjas, ett uppskov med frågans

avgörande vore önskligt i avvaktan på konjunkturernas utveckling. Ett

sådant uppskov skulle, enligt riksdagens mening, självfallet medföra

ökade möjligheter till ett säkrare bedömande av frågan. Ej minst med

hänsyn till den fortsatta stigande tendensen i konjunkturutvecklingen

och svårigheten i och för sig att draga bestämda slutsatser ur erfarenheterna

från den relativt korta tid, som förflutit från stödaktionens inledande,

skulle ett ytterligare uppskov med det slutliga ståndpunktstagandet

i frågan ha varit önskvärt. Bolagets styrelse har även hänvänt

sig till banken med förfrågan, huruvida banken vore villig medverka

till en förlängning av avtalet mellan staten och banken intill utgången av

maj månad 1936. Banken har emellertid motsatt sig att lämna en dylik

medverkan, och därmed torde tanken på ytterligare uppskov med frågans

slutliga lösning hava förfallit. I den sålunda uppkomna situationen träda

bestämmelserna i avtalet av den 28 juli 1933 i tillämpning, och banken

äger alltså påfordra att, därest icke dess fordringar hos bolaget inlösas

eller betryggande säkerhet ställes för desamma, statens aktier i bolaget

utan vederlag överlåtas å banken. Emellertid har banken utfäst sig att

icke påkalla tillämpning av denna bestämmelse i avtalet förrän riksdagen

tagit ställning till den nu föreliggande frågan.

Jag erinrar vidare därom, att bolagets styrelse konstaterat, att bolagets

ekonomiska ställning gör en rekonstruktion av detsamma ofrånkomlig.

Då en sådan lärer förutsätta åtminstone större delen av bank

skuldens förvandling till aktier synes utvägen att uppfylla avtalet genom

ställande av säkerhet för skulden icke kunnat tillgripas.

De alternativa utvägar, som under nu angivna förhållanden stå öppna,

äro överlåtande av statens aktier å banken och statens övertagande av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

bankens fordringar genom inlösande av desamma. Med hänsyn till de omständigheter.

som, enligt vad jag förut utvecklat, kunnat anföras för ett

ytterligare uppskov med frågans slutliga lösning, torde nödvändigheten

att redan nu träffa avgörandet medföra, att. vilkendera utvägen än väljes.

valet ej kan ske annat än med tvekan.

Såsom jag förut erinrat, framhöll riksdagen i fråga örn fjolårets stödaktion,

att denna vore betingad huvudsakligen av sociala skäl. Den av

länsstyrelsen i Örebro län förebragta utredningen i ärendet visar, att

inom vissa kommuner omkring 90 procent av befolkningen är direkt

beroende av Hälleforsbolagets och dess dotterbolags verksamhet. Och

inför 1933 års riksdags vederbörande utskott upplystes, att av fem kommuners

sammanlagda folkmängd, cirka 15,600 personer, över 12,400 hade

sin försörjning från samma bolag. Visserligen Ilar det antagits, att banken,

därest den övertoge aktierna i bolaget, skulle fortsätta driften på

sådant sätt, att för bygdens befolkning ur försörjningssynpunkt menliga

verkningar koinme att undvikas. De förändrade konjunkturerna hava

otvivelaktigt medfört, att utnyttjandet av företagets produktionskapacitet

för närvarande är ekonomiskt lönande, och farhågorna för ett nedläggande

eller en inskränkning av driften framträda på grund därav ej med

samma styrka som tidigare. Emellertid nödgas man räkna med att, därest

företaget kommer i enskild hand, hänsynen till ortsbefolkningens försörjningsmöjligheter

kommer att skjutas i bakgrunden. En väsentlig del alden

nuvarande arbetarstammen sysselsattes i företagets förädlingsindustri,

och det är ingalunda uteslutet, att ur privatekonomisk synpunkt en

sådan omläggning av denna verksamhet under vissa omständigheter kan

komma att framstå såsom motiverad, varav driftnedläggelse inom Hälleforskoncernen

måste följa. De sociala olägenheterna av statens uppgivande

av sitt intresse i företaget få alltså icke heller i nuvarande läge

underskattas.

Redan vid framläggandet av fjolårets proposition i ämnet anförde jag.

att enligt min mening ett uppgivande av statens intresse i företaget

skulle ur rent affärsmässig synpunkt vara försvarligt endast örn det

kunde på någorlunda säkra grunder antagas, att aktierna icke för framtiden

representerade något värde, men att den dåvarande tidpunkten vore

i hög. grad olämplig, örn det gällde att bilda sig en definitiv uppfattning

om livsdugligheten hos ett företag sådant som det förevarande. Detta

framginge även av de verkställda utredningarna, vilka enligt min mening

icke berättigade till att för det dåvarande helt uppgiva statens kapitalinsats

i företaget. En omständighet, som jag därvid tillmätte betydelse,

var, att de åtgärder för fabrikernas utbyggande och driftens rationalisering,

som med betydande ekonomiska uppoffringar ägt rum under

tidsperioden 1925—1930, på grund av den därefter inträdande lågkonjunkturen

i stort sett icke ännu fått visa sina verkningar. Vad jag sålunda

anfört synes mig alltjämt äga giltighet. För att staten skulle utan vederlag

avhända sig sina aktier i bolaget synes mig sålunda situationen böra

vara den, att aktierna med sannolikhet mäste antagas sakna nämnvärt

värde i statens hand.

När det gäller att bedöma aktiernas värde, vill jag hänvisa till den av

bolagets styrelse uppgjorda approximativa rekonstruktionsbalansen per

den 31 december 1933, enligt vilken, utöver Kreditkassans genom stödaktionen

uppkomna fordran, ett belopp av 2,600,000 kronor skulle representera

statens nuvarande intresse i bolaget. Enligt denna beräkning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4. 7

skulle bolagets samtliga tönder, dess stamaktiekapital och större delen av

preferensaktiekapitalet hava förbrukats men preferensaktierna dock representera

ett visst återstående värde.

Av det anförda torde framgå, att jag icke finner tillräckliga skäl föreligga

för staten att nu utan vederlag överlåta till banken sina aktier och

fordringar i företaget.

Jag anser mig i detta sammanhang ej böra underlåta att nämna, att

jag till banken framställt förfrågan, huruvida denna vore villig att utgiva

någon ersättning för övertagendet av statens aktier i bolaget men

att bankens styrelse nekande besvarat denna fråga.

Med fasthållande av att en rekonstruktion av bolaget är en nödvändig

betingelse för dess fortsatta livsduglighet återstår då utvägen att staten

infriar bankskulden och att den staten sålunda tillkommande fordringen

hos bolaget i samband med rekonstruktionens genomförande förvandlas

till staten tillhöriga aktier i det nybildade företaget. Det bör härvid framhållas,

att bankskulden, som vid senaste årsskiftet upptogs till omkring

15.4 miljoner kronor, enligt bankens förklaring till ett belopp av 10 miljoner

kronor motsvaras av betryggande pantsäkerheter. Den ökade risk.

staten genom bankskuldens infriande ikläder sig, torde således enligt

denna beräkning begränsa sig till ett belopp av 5.4 miljoner kronor.

I fråga örn sättet för genomförande av en rekonstruktion av bolaget

torde någon viss detaljerad plan icke för närvarande kunna förordas.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter närmare utredning och

efter hörande av Kreditkassans styrelse besluta härom. Så mycket torde

dock redan nu vara klart, att rekonstruktionen bör ske genom ombildning

av bolaget till ett nytt företag, därvid den av staten inlösta bankskulden

förvandlas till aktier i statens ägo. Ett förfarande, som innebure

en nedsättning av det nuvarande bolagets aktiekapital, torde nämligen

knappast vara möjligt att genomföra. Till ledning för bedömande av

de grunder, enligt vilka rekonstruktionen i huvudsak kan genomföras,

torde tjäna dels av bolagets förutvarande styrelse uppgjorda alternativa

förslag, vilka äro redovisade i Kungl. Majits proposition nr 249 till 1933

års riksdag, dels av den nuvarande styrelsen uppgjort förslag, intaget i

styrelsens förenämnda skrivelse av den 28 april 1934.

De medel, som bliva erforderliga för statens medverkan till en rekonstruktion

av Hälleforsbolaget i enlighet med i det föregående angivna

grunder, torde böra tillhandahållas av riksgäldskontoret. Av vad jag

förut anfort torde framgå, att den av mig förordade utvägen förutsätter,

att staten övertager bankens hela kvarstående fordran på bolaget. Med

hänsyn härtill bör det belopp, intill vilket riksgäldskontoret bör bemyndigas

att medverka vid rekonstruktionen, bestämmas till förslagsvis 16

miljoner kronor. Jag erinrar emellertid härvid, att, såsom förut antytts,

den från banken övertagna fordringen ej under alla omständigheter behöver

i sin helhet gå i utbyte mot aktier i det vid rekonstruktionen nybildade

bolaget, utan att det kan tänkas, att en del av fordringens belopp

kvarstår såsom en det nya bolagets skuld till staten.

Enligt de av 1933 års riksdag godkända grunderna för stöd åt Hälleforsbolaget

skulle staten under tiden till och med den 31 maj 1934 lämna

bolaget kredit intill ett belopp av 1.5 miljon kronor, vartill medel bereddes

genom bemyndigande för Kungl. Majit att anlita det å tilläggsstaten för

budgetåret 1932/1933 till bekämpande av arbetslösheten anvisade reservationsanslaget.

Då ifrågavarande kredit ingår såsom ett led i 1933 års

avtal örn stöd åt bolaget och sålunda förfaller med den förändring, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

nu ifrågasättes, torde riksdagens medgivande böra inhämtas därtill, att

kredit intill nämnda belopp allt fortfarande må av bolaget åtnjutas till

dess rekonstruktionen av bolaget genomförts.

Enligt ovanberörda den 28 juni 1933 mellan staten och Skandinaviska

Kreditaktiebolaget träffade avtal äger banken efter den 31 maj innevarande

år påfordra att, därest icke dess fordringar hos Hellefors Bruks Aktiebolag

inlösas eller betryggande säkerhet ställes för desamma, statens aktier och

fordran i bolaget utan vederlag överlåtas å banken. Departementschefen har

framhållit, att med hänsyn till bolagets behov av rekonstruktion avtalet

icke syntes kunna uppfyllas genom ställande av säkerhet för bolagets

bankskulder, varför staten alltså endast hade att välja mellan att antingen

överlåta sina aktier å banken eller övertaga bankens fordringar genom

inlösande av desamma.

Då det gäller att i nu förevarande läge avgöra, vilkendera av dessa utvägar

staten bör välja, torde till en början böra erinras, att statens nuvarande

engagemang i Hälleforskoncernen tillkommit på grund av en

statlig stödaktion, som år 1922 befanns nödvändig för att rädda Wermlands

Enskilda Bank från sammanbrott. Genom detta nödtvungna engagemang,

uppgående till omkring 20 miljoner kronor, blev staten huvudintressent

i koncernen. Hedan vid statens inträde i företaget var Hälleforsbolaget

ett ekonomiskt betryckt företag; någon inkomst från engagemanget

har icke kommit staten till godo. Sedan finansieringssvårigheter

uppstått för bolaget, framlade Kungl. Majit till 1933 års riksdag proposition

angående stöd åt bolaget. Denna stödaktion avsåg att genom kredithjälp

bereda bolaget tillfälle att tillsvidare under ett år fortsätta sin verksamhet

under ett slags moratorietillstånd. Varken Kungl. Majit eller

riksdagen ansåg skäl föreligga, att staten år 1933 skulle genomföra den

rekonstruktion av bolaget, som påkallades av dess ekonomiska ställning

och till vilken förslag framlagts av den dåvarande styrelsen. I stället

träffades med bolagets bankförbindelse, Skandinaviska Kreditaktiebolaget,

det avtal, vars löptid nu utgått och med vilket, bland annat, avsågs att

bereda staten möjlighet till ett säkrare bedömande av frågan örn statens

framtida förhållande till företaget.

Bolagets ekonomiska utveckling under det senast avslutade räkenskapsåret

har icke varit ägnat att minska den tvekan örn lämpligheten av statsintressets

bibehållande i bolaget, som gjorde sig gällande vid frågans behandling

i fjol. Resultatet av bolagets rörelse under år 1933 utvisar, oaktat

dess produktionskapacitet inom de flesta verksamhetsgrenarna under året

utnyttjats i full utsträckning, en förlust å 1.6 miljoner kronor. Ehuru de

nu rådande, för bolaget jämförelsevis gynnsamma konjunkturerna antagligen

komma att medföra ett förbättrat driftresultat under innevarande

år, synes det uppenbart, att företaget på grund av olika, i propositionen

närmare berörda orsaker har mycket små utsikter att i varje fall utan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och, bankoutskotts utlåtande Nr 4.

9

en omfattande rationalisering bliva livskraftigt. Men även bortsett härifrån,

är en omedelbar rekonstruktion av bolaget oundgängligen nödvändig.

Därest, såsom i propositionen föreslås, staten skulle kvarstå såsom

företagets ägare, skulle detta innebära, att staten måste verkställa denna

rekonstruktion och tillhandahålla härför erforderliga medel. För ändamålet

har i propositionen beräknats ett belopp av 16 miljoner kronor, vilket

belopp ungefär motsvarar bolagets nuvarande bankskuld. Härtill kommer,

att för företagets rationalisering m. m. ytterligare kapitaltillskott torde bliva

erforderliga. Garanti för att staten skulle erhålla skälig avkastning å

sina nya insatser i företaget förefinnes icke; under alla förhållanden torde

någon förräntning av statens nuvarande aktieinnehav icke vara att påräkna.

Departementschefen har icke funnit tillräckliga skäl föreligga för

staten att nu utan vederlag överlåta till banken sina aktier och

fordringar i bolaget, då dessa enligt hans uppfattning måste representera

ett visst återstående värde. I sådant avseende har departementschefen

åberopat en inom bolaget uppgjord approximativ rekonstruktionsbalans

per den 31 december 1933, enligt vilken de i statens ägo nu befintliga

aktierna skulle kunna uppskattas till ett värde av 2.6 miljoner kronor.

För att icke enligt avtalet behöva avstå från denna eventuella tillgång

skulle staten enligt departementschefens förslag tillskjuta det för rekonstruktionen

erforderliga beloppet 16 miljoner kronor. Utskottet kan för

sin del icke finna en sådan åtgärd vara ur statsekonomiska synpunkter

tillrådlig, i synnerhet som nämnda belopp måste disponeras för infriande

av bankskulder, av vilka 5.4 miljoner kronor torde sakna betryggande

säkerhet. Här föreligger sålunda en uppenbar förlustrisk, avsevärt överstigande

det värde, aktierna i statens hand enligt förenämnda approximativa

beräkning skulle representera.

I detta sammanhang vill utskottet erinra, att den styrelse för bolaget,

vilken tillsatts å ordinarie bolagsstämman år 1933 och vilken enligt samma

års riksdags uttalade önskan särskilt undersökt riktlinjerna för den

framtida förvaltningen av Hälleforskoncernen, för sin del enhälligt uttalat,

att ytterligare kapitalinvestering i denna koncern med de risker,

som därmed vore förenade, icke vore från statens sida motiverad vare sig

av det återstående värdet av statens intresse i bolaget eller av förräntningsmöjligheterna.

Utskottet har ansett sig böra fästa särskilt avseende

vid detta uttalande.

Med hänsyn till vad nu anförts har utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka

det av Kungl. Majit framlagda förslaget, att staten skulle övertaga

bankens fordringar genom inlösande av desamma. I stället förordar

utskottet, att staten utnyttjar nu förefintlig möjlighet till avveckling

av sitt engagemang i Hälleforsbolaget och därigenom kommer ifrån

alla de ytterligare förlustrisker, som äro förenade med detta engagemang.

Utskottet tillstyrker alltså, att staten i enlighet med avtalet till hanken

Bihang till riksdagens protokoll 19114. ti sami. 2 aud. Nr 4.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

överlåter sina aktier i bolaget och sin fordran hos bolaget på grund av

lämnad kredit.

Vid sitt ståndpunktstagande till den i propositionen berörda frågan har

utskottet icke förbisett, att vissa sociala synpunkter förtjäna beaktande

i detta sammanhang. Utskottet vill härutinnan erinra, att, när riksdagen

i fjol lämnade sitt medgivande till den av Kungl. Maj:t då föreslagna

stödaktionen, detta skedde under uttryckligt uttalande av riksdagen, att

stödaktionen borde betraktas såsom en rent tillfällig, huvudsakligen av

sociala skäl betingad åtgärd, åsyftande att genom driftens uppehållande

undvika arbetslöshet och andra sociala vådor. Detta syfte har också, såsom

framgår av det anförda, uppnåtts. Bolagets styrelse har nu givit

uttryck åt den uppfattningen, att därest Skandinaviska Kreditaktiebolaget

bleve ägare till företaget det skulle ligga i dess ekonomiska intresse att

alltjämt i möjligaste mån utnyttja företagets produktionskapacitet, vadan

det ur social synpunkt icke syntes föreligga skäl för staten att ikläda sig

några nya risker. Till denna uppfattning, som delats av kommerskollegium

och fullmäktige i riksgäldskontoret, ansluter även utskottet sig.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionerna I: 374 och

11:651, må avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 8 juni 1934.

På sammansatta stats- och bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling hava närvarit:

från statsutskottet: herrar Nilsson i Malmö, P. A. Bergström, J. Pålsson*, Thal ■

Jonsson i Eskilstuna, Aronson, Andersson i Ovanmyra och Weijne; samt

från bankoutskottet: herrar Åkerberg, Lindgren, Hansén, Stendahl, Leffler, Bäcklur >''

Ryberg och Andersson i Falkenberg.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

11

Reservation

av herrar Åkerberg, Nilsson i Malmö, P. A. Bergström, Jonsson i Eskilstuna,

Weijne, Bäcklund och Andersson i Falkenberg, vilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Såsom departementschefen framhållit skulle ej minst med hänsyn till

den fortsatta stigande tendensen i konjunkturutvecklingen och svårigheten

att draga bestämda slutsatser ur erfarenheterna från den relativt korta

tid, som förflutit från stödaktionens inledande förlidet år, ett uppskov med

ett slutligt ståndpunktstagande till den föreliggande frågan hava varit

önskvärt. Då emellertid den kreditgivande banken ställt sig avvisande

till förslaget härom, har en situation uppstått, då allenast två alternativa

utvägar stå till buds, antingen överlåtande utan vederlag av statens intressen

i Hälleforsbolaget å banken eller statens övertagande av bankens

fordringar genom inlösande av desamma. Det är uppenbart, att vid valet

mellan dessa alternativ de ekonomiska synpunkterna måste träda i

förgrunden. Då emellertid frågan även berör sociala intressen av icke obetydlig

omfattning, måste dessa jämväl komma att påverka ett beslut i den

ena eller andra riktningen.

Enligt den av styrelsen för Hälleforsbolaget uppgjorda approximativa

rekonstruktionsbalansen per den 31 december 1933 skulle, utöver Kreditkassans

genom stödaktionen uppkomna fordran, ett belopp av 2.6 miljoner

kronor utgöra statens nuvarande intresse i bolaget. Statens aktier i bolaget

synas alltså fortfarande representera ett visst värde. Att staten vid

sådant förhållande skulle till banken utan något som helst vederlag överlåta

såväl sina aktier som fordringar i bolaget har synts utskottet varken

rimligt eller välbetänkt.

I detta sammanhang torde jämväl böra framhållas, att bolagets rörelse

under år 1933 — trots vissa ogynnsamma förhållanden, främst vattenbrist

samt stormfällning i skogarna — utvisat, efter vederbörliga avskrivningar,

en förlust av endast 1.6 miljoner kronor mot 4.6 miljoner kronor under år

1932, samt att de förbättrade konjunkturerna för åtskilliga av bolagets

verksamhetsgrenar torde komma att medföra ett avsevärt bättre driftresultat

under innevarande år. Genom rationaliseringsåtgärder, åsyftande

koncentration av rörelsen till bolagets mera konkurrenskraftiga tillverkningar,

torde företagets räntabilitet otvivelaktigt kunna förbättras.

En av bolagets styrelse framlagd räntabilitetskalkyl utvisar, att bolaget

vid nuvarande prisläge och normal produktion skulle kunna lämna överskott,

tillräckligt för att med 4.3 procent förränta ett kapital av omkring

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

15 miljoner kronor. Med hänsyn härtill håller utskottet icke för uteslutet,

att därest den i propositionen föreslagna rekonstruktionen genomföres

och i anslutning därtill erforderlig rationalisering vidtages, bolaget skulle

kunna hava möjlighet att lämna skälig förräntning av det aktiekapital,

som enligt rekonstruktionsplanen förutsättes vara investerat i bolaget.

Några avgörande skäl för att de nödvändiga rationaliseringsåtgärderna

icke lika väl skulle kunna genomföras av staten som av enskild företagare

hava enligt utskottets mening icke förebragts. Angelägenheten av att

dylika åtgärder vidtagas torde vara uppenbar och lärer med säkerhet

även komma att beaktas av Kungl. Majit vid genomförandet av bolagets

rekonstruktion.

De sålunda av utskottet ifrågasatta rationaliseringsåtgärderna måste

otvivelaktigt, åtminstone under en övergångstid, hava till följd vissa sociala

olägenheter genom minskade arbetstillfällen o. dyl. Man torde dock

kunna antaga, att dessa olägenheter skola kunna minskas i den mån ökad

verksamhet i de grenar av bolagets rörelse, som äro ekonomiskt bärande,

kommer till stånd. Därest bolaget kommer i enskild ägo kan det emellertid,

såsom departementschefen framhållit, befaras, att hänsynen till

ortsbefolkningens försörjningsmöjligheter kommer att skjutas i bakgrunden,

enär en driftnedläggelse inom koncernen måhända ur privatekonomisk

synpunkt kunde framstå som motiverad. Den större arbetslöshet, som

sålunda synes sannolik vid enskild drift av företaget, skulle givetvis komma

att medföra ökade kostnader för statsverket. Detta är en omständighet,

som bör beaktas i samband med de ekonomiska kalkylerna.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, finner utskottet sig böra biträda

det i propositionen framlagda förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med avslag å motionerna 1:374 och

II: 651, må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

»

841804. stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.