Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till tilläggsstat för budgetåret 1933/1934, i vad den rör anslag till statliga och statskommunala reservarbeten samt till främjande av bostadsbyggande.
1934-05-11 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1934:111, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till tilläggsstat för budgetåret 1933/1934, i vad den rör anslag till statliga och statskommunala reservarbeten samt till främjande av bostadsbyggande.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr lil.
1
Nr lil.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1934 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till tilläggsstat för budgetåret 1933/1934, i vad den rör anslag
till statliga och statskommunala reservarbeten samt
till främjande av bostadsbyggande.
(3:e och 4:e avd.)
l:o) Statliga och statskommunala reservarbeten. I den till riksdagen
den 2 mars 1934 avlåtna propositionen (nr 230) med förslag till tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1933/1934 har Kungl. Majit under avdelning
Utgifterna, IV. 6., Statliga och statskommunala reservarbeten, föreslagit
riksdagen att dels, med ändring av vad 1933 års riksdag enligt
skrivelse nr 356 därutinnan förklarat, besluta, att den vid ingången av
budgetåret 1933/1934 å reservationsanslaget till bekämpande av arbetslösheten
förefintliga reservationen i sin helhet skall kvarstå å sagda anslag,
dels ock å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1933/1934 till statliga
och statskommunala reservarbeten anvisa ett reservationsanslag av
15,000,000 kronor, att utgå av lånemedel.
1933 års riksdag anvisade för innevarande budgetår av lånemedel ett
reservationsanslag a 55 miljoner kronor till statliga och statskommunala
reservarbeten. Därjämte förklarade riksdagen, att den del av den å det
för budgetåret 1932/1933 anvisade reservationsanslaget till bekämpande
av arbetslösheten uppkommande reservationen, som överstege 20 miljoner
kronor, skulle, med undantag av vad som erfordrades i anledning av riksdagens
beslut örn disposition av medel för Hellefors Bruks Aktiebolag,
överföras till förstnämnda reservationsanslag. Denna del''av reservationen
har beräknats uppgå till ett belopp av över 3.6 miljoner kronor. Det
för statliga och statskommunala reservarbeten disponibla beloppet utgjorde
alltså vid ingången av löpande budgetperiod närmare 59 miljoner
kronor.
Vid anmälan i årets statsverksproposition av frågan örn beräknande av
anslag för nästa budgetår till bekämpande av arbetslösheten (femte huvudtiteln,
punkt 9) omnämnde chefen för socialdepartementet, att statens
arbetslöshetskommission i skrivelse den 15 december 1933 bland annat anfört,
att som anslagsförstärkning till den genom kommissionen bedrivna
verksamheten för budgetåret 1933/1934 erfordrades ett belopp av i avrunBihang
till riksdagens protokoll 1934. 6 samt. Nr lil. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr lil.
dat tal 15 miljoner kronor, vilket belopp, såvitt då kunde bedömas, endast
syntes behöva tagas i anspråk till bestridande av kostnader för statliga
och statskommunala reservarbeten. Enär behovet av detta förstärkningsanslag
tydligen ej komme att göra sig gällande förrän mot slutet av löpande
budgetår, hade kommissionen ansett lämpligast, att frågan örn anslagsbeloppets
definitiva bestämmande finge anstå till längre fram, då
hänsyn även kunde tagas till de under vintern eventuellt inträffade förändringar
på arbetsmarknaden, som till äventyrs kunde påkalla modifikationer
i fråga örn storleken av den erforderliga anslagssumman.
För egen del framhöll departementschefen bland annat, att han i likhet
med arbetslöshetskommissionen ansåge frågan örn förstärkningsanslag för
innevarande budgetår böra något anstå, till dess det vore möjligt att vinna
en säkrare överblick över arbetslöshetens utveckling ävensom över de
statliga lijälpåtgärdernas inverkan på densamma samt följaktligen på
medelsbehovet för arbetslöshetskommissionens verksamhet.
I skrivelse den 16 februari 1934 har arbetslöshetskommissionen gjort
framställning örn sådant förstärkningsanslag, som i det föregående berörts.
Enligt uppgifter, som lämnats i denna skrivelse, utgjorde under november
månad sistlidna kalenderår antalet i statliga reservarbeten anställda 17,691
och antalet anställda i statskommunala reservarbeten 14,207. Motsvarande
siffror voro för december månad samma år 16,374, respektive 12,241
och för januari 1934 19,493, respektive 13,879. Arbetslöshetskommissionen
har i nyssnämnda skrivelse anfört bland annat följande.
Den i skrivelsen den 15 december 1933 omnämnda och till 15 miljoner
kronor beräknade anslagsförstärkningen för budgetåret 1933/1934 syntes
kunna reduceras till 10 miljoner kronor. Den faktiska medelsåtgången
tillsammanlagt under månaderna december 1933 och januari 1934 hade
nämligen med cirka 5 miljoner kronor understigit den beräknade, på grund
av att det bland annat icke varit möjligt att giva de statliga reservarbetena
den avsedda omfattningen. Någon avsevärd besparing härutöver
syntes dock knappast vara att räkna med under återstoden av innevarande
budgetår, ty även örn anställningssiffrorna för de i arbetslöshetskommissionens
regi bedrivna reservarbetena ej skulle komma att nå upp till
beräknad numerär, vore likväl tydligt, att hjälpformen statskommunala
reservarbeten komme att uppvisa större siffror än som tidigare beräknats.
I anslutning till vad sålunda anförts har arbetslöshetskommissionen
hemställt, att ett belopp av 10 miljoner kronor måtte anvisas såsom anslagsförstärkning
för budgetåret 1933/1934, avsett att användas till statliga
och statskommunala reservarbeten.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
Antalet hjälpsökande arbetslösa utgjorde i avrundat tal enligt arbetslöshetskommissionens
månadsrapporter under november 1933 170,700 och
under december samma år 171,065. Den 31 januari 1934 utgjorde motsvarande
antal 171,540, vilket innebär en stegring från december räknat med
475 personer.
Statsutskottets utlåtande Nr lil.
3
Visserligen torde för närvarande vissa tecken tyda på någon förbättring
i näringslivet, och därjämte har man otvivelaktigt anledning förvänta,
att de övriga statliga hjälpåtgärderna för arbetslösa, som beslötos
av 1933 års riksdag, i betydligt högre grad än hittills komma att under
återstående del av innevarande budgetår inverka på arbetslöshetens omfattning.
Likväl kommer det tydligen — jag åberopar härvid de alltjämt
mycket höga siffrorna för antalet hjälpsökande arbetslösa —• att bliva
nödvändigt, att även under budgetårets fortsättning de möjligheter, som
reservarbetslinjen erbjuder, utnyttjas i så stor utsträckning, som över
huvud taget är möjligt. Jag ansluter mig alltså till arbetslöslietskommissionens
i det föregående återgivna beräkningar i denna del. Det synes
mig under rådande förhållanden närmast vara att beklaga, att man knappast
vågar räkna med att reservarbeten under nämnda tid kunna anordnas
i väsentligt större utsträckning än arbetslöshetskommissionen sålunda
beräknat. Jämväl i fråga örn medelsbehovet för statskommunala reservarbeten
ansluter jag mig till arbetslöshetskommissionens uppfattning.
Vid sin beräkning av det ytterligare medelsbehovet har arbetslöshetskommissionen
bland tillgångarna å anslaget till statliga och statskommunala
reservarbeten upptagit den del av reservationen å femte huvudtitelns
anslag till bekämpande av arbetslösheten, som enligt 1933 års riksdags beslut
skulle överföras till de för reservarbeten anvisade medlen. Till vilket
belopp ifrågavarande del av reservationen uppgår, kan ännu icke
exakt angivas, då det icke är känt, huruvida den för Hellefors Bruks
Aktiebolag anvisade krediten kommer att i sin helhet uttagas. Skulle
krediten tagas i anspråk med hela sitt belopp, 1,500,000 kronor, kommer
den del av reservationen, som enligt riksdagens beslut skulle överföras
till anslaget till reservarbeten, att uppgå till i runt tal 3,650,000 kronor,
Då storleken av det belopp, som skulle överföras, icke kunnat fixeras,
har överföringsåtgärden ännu icke i riksbokföringen verkställts. Det synes
mig kunna ifrågasättas, örn nämnda belopp av reserverade skattemedel
bör tagas i anspråk för reservarbeten, då hela medelsbehovet i övrigt
för detta ändamål för innevarande budgetår anvisats under fonden för
förlag till statsverket, att utgå av lånemedel med kort amorteringstid.
Härtill kommer, att den av fjolårets riksdag valda utvägen för överförande
av ifrågavarande reserverade medel synes ur budgetteknisk synpunkt
vara i viss mån mindro tillfredsställande, då en dylik överföring
skulle innebära, att för skattebudgeten anvisade anslagsmedel vid sidan
av riksstaten tillgodofördes lånebudgeten. På grund härav har jag, efter
samråd med chefen för finansdepartementet, funnit mig böra förorda,
att riksdagens samtycke inhämtas till att låta ifrågavarande reserverade
medelsbelopp kvarstå å femte huvudtitelns anslag till bekämpande
av arbetslösheten. Dels vinnes härigenom en enligt min mening välbehövlig
säkerhetsmarginal i fråga örn beräkningarna av medelsbehovet
för kontantunderstöd m. m. för innevarande budgetår, dels minskas
behovet av skattemedelsanvisning å riksstaten för nästkommande budgetår.
Till sistnämnda fråga återkommer jag i samband med äskande
av anslag till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1934/1935.
Därest i enlighet med vad jag nu förordat ifrågavarande reserverade
medelsbelopp icke överföres till anslaget till reservarbeten, bör tydligen
viss höjning ske av det belopp, vartill arbetslöshetskommissionen uppskattat
behovet av förstärkning å detta anslag för innevarande budgetår.
Jag finner mig på grund härav och då även beträffande detta anslag
visst behov av säkerhetsmarginal föreligger böra föreslå, att det å
Utskottet.
4 , Statsutskottets utlåtande Nr lil.
tilläggsstaten erforderliga anslaget till statliga och statskommunala reservarbeten
upptages till 15 miljoner kronor.
I överensstämmelse med vad Kungl. Maj:t föreslagit har utskottet ansett
sig böra förorda, att den vid ingången av budgetåret 1933/1934 å reservationsanslaget
till bekämpande av arbetslösheten förefintliga reservationen
i sin helhet må kvarstå å sagda anslag.
Vad angår anslagsbehovet å tilläggsstat för löpande budgetår har, såsom
nämnts, Kungl. Majit upptagit det erforderliga anslaget till statliga
och statskommunala arbeten till 15,000,000 kronor.
Vid den prövning, utskottet ägnat frågan härom i det läge, vari den nu
befinner sig, har utskottet från arbetslöshetskommissionen inhämtat, att
enligt föreliggande uppgifter de för kommissionens verksamhet disponibla
behållningarna a reservationsanslaget till statliga och statskommunala
reservarbeten den 31 mars 1934 uppgingo till omkring 15,600,000 kronor
samt att behållningen å reservationsanslaget till bekämpande av arbetslösheten
samma dag utgjorde cirka 9,800,000 kronor. Sammanlagt uppgå
sålunda dessa behållningar till omkring 25,400,000 kronor. Enligt vad
kommissionen för närvarande ansåge sig kunna bedöma, skulle medelsåtgången
under återstående delen av innevarande budgetår å anslaget
till statliga och statskommunala reservarbeten kunna uppskattas till
20,150,000 kronor. Härvid vore emellertid att märka, att beräkningen —
särskilt vad beträffade statskommunala reservarbeten — måste bliva
synnerligen osäker, enär icke med större säkerhet kunde på förhand beräknas,
i vilken omfattning kommunerna komme att framställa anspråk
på förskott till beviljade arbeten eller i vilken utsträckning statsbidrag
till materialkostnader komme att utgå. Omöjligt vore sålunda icke, att
medelsåtgången för dessa arbeten kunde komma att bliva större än vad
kommissionen beräknat. Under antagande emellertid att kommissionens
beräkningar visade sig riktiga, skulle å anslaget till statliga och statskommunala
reservarbeten uppkomma ett underskott å 4,538,000 kronor.
Vad medelsåtgången å anslaget till bekämpande av arbetslösheten beträffade,
syntes denna böra beräknas under återstoden av innevarande budgetår
till i runt tal 5,000,000 kronor. Härigenom skulle å detta anslag uppkomma
ett överskott på 4,819,000 kronor. Därest detta överskott finge
disponeras för täckande av bristen å förstnämnda anslag, skulle sålunda
redan beviljade medel komma att räcka för innevarande budgetår. Emellertid
uppkomme här en marginal å endast 300,000 kronor. Kommissionen
ville erinra örn att i ovan angivna belopp avseende disponibla medel jämväl
inräknats utestående fordringar till ett belopp överstigande 1,000,000
kronor, vilka alla icke kunde beräknas med säkerhet inflyta under budgetåret.
Kommissionen bar vidare reserverat cirka 1,000,000 kronor till väglånefonden
samt för vissa andra av statsmakterna beslutade utgifter avseende
Statsutskottets utlåtande Nr lil.
5
Aktiebolaget Kreditkassan m. m. jämväl reserverat ett belopp å 1,000,000
kronor. Ehuru dessa sistnämnda belopp icke syntes komma att tagas
helt i anspråk före utgången av innevarande budgetår, kunde dock dels
med hänsyn till svårigheterna att beräkna den omfattning, i vilken utestående
fordringar komme att inflyta, dels med hänsyn till den ovisshet,
som kännetecknade kalkylerna beträffande medelsåtgången till statskommunala
reservarbeten, de redan beviljade medlen icke med säkerhet kunna
antagas vara tillfyllest till budgetårets slut. För mötande av oförutsedda
utgifter syntes därför ett belopp å 5,000,000 kronor böra upptagas å tillläggsstaten
för innevarande budgetår. Enär detta belopp närmast avsåge
att täcka ett underskott, uppkommet å anslaget till statliga och
statskommunala reservarbeten, vilket anslag utginge av lånemedel, syntes
omnämnda tilläggsanslag jämväl böra utgå av dylika medel.
Utskottet, som funnit sig kunna godtaga arbetslöshetskommissionens
senaste beräkningar av det för innevarande budgetår erforderliga förstärkningsanslaget
till statliga och statskommunala reservarbeten, får sålunda
under hänvisning till det anförda hemställa,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag
a) med ändring av vad 1933 års riksdag enligt skrivelse
nr 356 förklarat, besluta, att den vid ingången
av budgetåret 1933/1934 å reservationsanslaget till bekämpande
av arbetslösheten förefintliga reservationen
i sin helhet skall kvarstå å sagda anslag; samt
b) å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1933/1934 till statliga och statskommunala reservarbeten
anvisa ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor.
Beträffande sättet för medlens anskaffande torde utskottet framdeles
under riksdagen få avgiva förslag.
2:o) Främjande av bostadsbyggande. Kungl. Majit har i den under
punkt 1 omförmälta propositionen under avdelning Utgifterna, IV. 9.,
Främjande av bostadsbyggande, föreslagit riksdagen att å tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1933/1934 till främjande av bostadsbyggande, att
utgå enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder, anvisa ett reservationsanslag
av 10,000,000 kronor, att utgå av lånemedel.
1933 års riksdag anvisade till främjande av bostadsbyggande ett reservationsanslag
av 15,000,000 kronor. Härav avsågos 10,000,000 kronor i första
hand för dylik verksamhet på landsbygden. Riksdagen uttalade, att,
därest medelsbehovet skulle visa sig uppgå till högre belopp, det syntes
få ankomma på Kungl. Majit att göra framställning till innevarande års
6
Statsutskottets utlåtande Nr lil.
riksdag. Till bostadsbyggnadsverksamhet i städer och stadsliknande samhällen
avsågs återstoden, 5,000,000 kronor.
Kungl. Majit har den 30 juni 1933 utfärdat kungörelse fnr 473) angående
förbättringsbidrag och nybyggnadslån till främjande av byggnadsverksamhet
på landet samt den 16 september 1933 kungörelse (nr 545)
örn utsträckt tillämpning av förstnämnda kungörelse.
I statsrådsprotokollet återgivas vissa av statens egnahemsstyrelse, som
har att såsom central myndighet handlägga ärenden rörande förbättringsbidrag
och nybyggnadslån, lämnade uppgifter angående den anslutning,
ifrågavarande verksamhet vunnit. Före den i vederbörande kungörelse
föreskrivna ansökningstidens utgång hade ansökningar örn bidrag
och lån gjorts till ett sammanlagt belopp av över 40 miljoner kronor.
Hälsovårdsnämnderna i de olika kommunerna hava tillstyrkt bidrag och
lån till ett belopp av tillhopa drygt 32 miljoner kronor. Hushållningssällskapens
egnahemsnämnder slutligen, vilka det tillkommer att, inom
ramen för av Kungl. Majit för ändamålet fastställda belopp, bevilja förbättringsbidrag
och nybyggnadslån, hava efter förberedande granskning
av ansökningarna beräknat behovet av statsmedel för ansökningar,
som borde tillgodoses, till belopp av i runt tal 25.7 miljoner kronor, varav
omkring 6 miljoner kronor eller alltså ungefär 23 procent skulle utgå såsom
nybyggnadslån.
Av de 10 miljoner kronor, som i första hand beräknats för landsbygdsverksamheten,
har Kungl. Majit ställt dels 9,600,000 kronor till egnahemsnämndernas
förfogande, dels 100,000 kronor till egnahemsstyrelsens
förfogande för ärenden, som på grund av klagomål över egnahemsnämnds
beslut kommit under egnahemsstyrelsens prövning. Återstoden — 300,000
kronor — är avsedd att användas för bestridande av administrationskostnader.
I skrivelse den 9 december 1933 har egnahemsstyrelsen hemställt örn anvisande
å tilläggsstat för löpande budgetår av ett anslag å 10 miljoner
kronor för verksamheten med förbättringsbidrag och nybyggnadslån på
landsbygden.
Bostadsutredningen för landsbygden, som den 16 februari 1934 till följd
av remiss avgivit utlåtande i ämnet, har från de synpunkter, som utredningen
i anledning av sitt uppdrag har att företräda, tillstyrkt egnahemsstyrelsens
förslag. I samband härmed har bostadsutredningen
ifrågasatt, att, då fråga vore örn medel från det föreslagna tilläggsanslaget,
tidpunkten, då byggnadsföretagen skulle vara fullbordade, skulle
framflyttas till utgången av år 1935.
Departementschefen har biträtt bostadsutredningens nyssnämnda förslag,
varav borde följa framflyttning även av vissa andra, nu stadgade
tidpunkter. I övrigt har departementschefen ansett att oförändrade regler
borde gälla för användningen av ifrågavarande förstärkningsanslag.
Statsutskottets utlåtande Nr lil.
7
Enligt vad utskottet inhämtat, hava ansökningar gjorts om lån från
det belopp å 5,000,000 kronor, som enligt 1933 års riksdags beslut i första
hand skulle avses till hostadsbyggnadsverksamhet i städer och stadsliknande
samhällen, till ett sammanlagt belopp överstigande 8,000,000 kronor,
och det tillgängliga anslagsbeloppet har redan till sin huvudsakliga
del — 4,600,000 kronor — disponerats. Överskott, vilket skulle kunna användas
för bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden, uppkommer
tydligen icke å dessa medel.
Med hänsyn till det stora antalet ansökningar örn förbättringsbidrag
och nybyggnadslån, som ej kunna tillgodoses genom det för innevarande
budgetår anvisade anslaget, torde det sålunda — även örn en mera skärpt
gallring av ansökningarna kan befinnas nödig — vara lämpligt, att verksamheten
med dylika bidrag och lån tillsvidare fortsättes.
Utskottet vill härvid framhålla följande.
Verksamheten med förbättringsbidrag och nybyggnadslån är icke begränsad
till någon viss grupp av landsbygdsbefolkningen. Garantier hava
dock dels genom maximering av bidrags- och lånebeloppen och dels genom
krav på bostadslägenheternas behövlighet för framtiden skapats för
att verksamheten må komma att avse huvudsakligen smärre lägenheter.
Vidare gäller beträffande förbättringsbidrag, att dylikt må beviljas allenast,
örn sökanden prövas vara i behov av ekonomiskt bistånd för byggnadsföretagets
genomförande inom den närmare tiden. Med dessa begränsningar
står emellertid, inom ramen av tillgängliga medel, verksamheten
öppen för landsbygdens samtliga befolkningskategorier, och verksamheten
avser, bland annat, att bereda möjligheter till upprustning av
lantarbetarnas ej sällan bristfälliga lönebostäder. Såsom framgår av den
redogörelse, som lämnats i Kungl. Maj:ts proposition nr 234 (sid. 50—51),
hava emellertid ansökningar örn bidrag och lån för förbättring av lönebostäderna
endast gjorts i relativt ringa omfattning, och av de 33,435
lägenheter, vilka egnahemsnämnderna vid preliminär granskning av ansökningarna
ansett böra ifrågakomma till erhållande av bidrag och lån,
utgöra ej fler än 837 eller alltså endast omkring 2.5 procent lönebostäder.
Då landsbygdens befolkningsgrupper enligt utskottets mening böra på
ett sins emellan så långt möjligt rättvist sätt tillgodonjuta ifrågavarande
statshjälp, vill utskottet uttala, att vid fördelningen av ifrågavarande
förstärkningsanslag de ansökningar, som avse lönebostäderna, böra i
större mån än hittills skett beaktas.
Den ifrågavarande verksamheten tjänar framför allt två, var för sig
betydelsefulla ändamål, nämligen, å ena sidan, att bereda arbetstillfällen
samt, å andra sidan, att åstadkomma förbättringar av bostadsförhållandena
på landsbygden. Synnerligen angeläget är ej mindre att genom
ifrågavarande statshjälp i första hand sådana bostäder förbättras, där
förbättringshehovet är som störst, än även att de förbättringsarbeten, som
utföras, ur hygieniska och ekonomiska synpunkter äro ändamålsenliga.
Vt shott et.
8
Statsutskottets utlåtande Nr lil.
En maktpåliggande uppgift påvilar med hänsyn härtill egnahemsnämnderna,
vilka också nedlagt ett betydande arbete vid de utredningar i anledning
av inkomna ansökningar, som nämnderna enligt gällande bestämmelser
hava att företaga. Svårigheterna att erhålla en likformig behandling
av ifrågavarande ärenden synas emellertid icke hava kunnat övervinnas.
På grund härav får utskottet framhålla nödvändigheten av, att
egnahemsnämnderna — med biträde, då så kräves, av sakkunniga personer
— före det slutliga beslut meddelas, i erforderlig mån till förnyad
prövning upptaga sådana ansökningar, som anses vara av beskaffenhet
att kunna bifallas.
Mot förslaget örn framflyttning av tidpunkten, då byggnadsföretagen
skola vara fullbordade, har utskottet icke funnit skäl till erinran liksom
ej heller mot att i övrigt hittills tillämpade regler skola gälla för användningen
av förstärkningsanslaget.
Vad slutligen angår det belopp, som bör anvisas såsom förstärkningsanslag,
har utskottet med hänsyn till det anförda funnit anslaget kunna
begränsas till 8,000,000 kronor.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må å tilläggsstat till riksstaten för
budgetåret 1933/1934 till främjande av bostadsbyggande,
att utgå i överensstämmelse med vad utskottet i
det föregående förordat, anvisa ett reservationsanslag
av 8,000,000 kronor.
Beträffande sättet för medlens anskaffande torde utskottet framdeles
under riksdagen få avgiva förslag.
Stockholm den 11 maj 1934.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
Irån lörsta kammaren: herrar Hamrin, Svensson i Kompersmåla, Nilsson i Malmö,
Borell, Oscar Olsson, Bagge, Aspland, Walles, Thelin, Nilsson i Fredriksfält, Pauli och
Jonsson i Lycksele; samt
Irån andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Eriksson i Stockholm,
Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Holmdahl, Nilsson i Hörby,
Olofsson i Digernäs, Norling, Weijne och Svedberg.
841475. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.