Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering av banorna Laxå—Charlottenberg, Södertälje södra—Eskilstuna med bilinjer och Uppsala—Gävle jämte i ämnet väckta motioner.

1934-05-15 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1934:115, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering av banorna Laxå—Charlottenberg, Södertälje södra—Eskilstuna med bilinjer och Uppsala—Gävle jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

1

Nr 115.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1934 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering

av banorna Laxå—Charlottenberg, Södertälje

södra—Eskilstuna med bilinjer och Uppsala—Gävle

jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1934 dagtecknade propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Majit (punkt 13,

sid. 44 och 45, av det vid propositionen under rubrik »Utgifter för kapitalökning.

Bil. 4» fogade utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition

i ämnet, som kan bliva riksdagen förelagd, till fortsatt elektrifiering av

statsbanorna för budgetåret 1934/1935 beräkna ett reservationsanslag av

15,000,000 kronor.

Därefter har Kungl. Majit i en den 28 februari 1934 till riksdagen avlåten

proposition, nr 199, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för sistnämnda dag föreslagit

riksdagen att till elektrifiering av banorna Laxå—Charlottenberg, Södertälje

södra—Eskilstuna med bilinjer och Uppsala—Gävle för budgetåret 1934/1935

under utgifter för kapitalökning anvisa dels under rubriken Statens affärsverksamhet,

Statens järnvägar, ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel,

av 11,000,000 kronor, dels ock under rubriken Fonden för förlag till statsverket,

A. Anslag till allmänna arbeten, att utgå av lånemedel med kort amorteringstid,

ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor.

I anledning av sistnämnda proposition har i två likalydande motioner, väckta

den ena, nr 317, inom första kammaren av herr N. Andersson m. fl. och den

andra, nr 563, av herr J. Olofsson i Digernäs m. fl. hemställts, 1) att riksdagen

med bifall i övrigt till Kungl. Majlis proposition nr 199 måtte i stället

för till banlinjen Uppsala—Gävle till påbörjande av elektrifiering av banlinjerna

Bräcke—Långsele och Bräcke—Östersund för budgetåret 1934/1935

anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av 3,000,000 kronor; 2)

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning

av frågan örn en ny sträckning av norra stambanan mellan Alby och

Bräcke.

1 fråga om de till stöd för berörda framställning åberopade skälen får utskottet

hänvisa till motionen 1:317.

Sedan departementschefen under hand framställt förfrågan till järnvägsstyrelsen,

huruvida styrelsen hade för avsikt att under närmaste tiden föreslå

någon ytterligare banelektrifiering utöver redan beslutade elektrifieringsföretag,

har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 5 december 1933 anfört, att en ut
Bihang

till riksdagens protokoll 1084. 6 sami. Nr 115—11G. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

''Statsutskottets utlåtande Nr 115.

vidgning av elektrifieringsprogrammet syntes i första rummet kunna ifrågakomma

beträffande linjerna Laxå—Charlottenberg, samt Sundsvall—Ånge—- Bräcke—Östersund—Storlien och Bräcke—Långsele. Järnvägsstyrelsen har

sedermera fullföljt undersökningarna rörande en fortsatt banelektrifiering.

Resultaten av dessa undersökningar har styrelsen nu framlagt i en den 9

februari 1934 dagtecknad skrivelse.

Järnvägsstyrelsen har för åstadkommande av erforderlig klarhet rörande det

allmänna läget av frågan örn en fortsatt banelektrifiering låtit utredningen

omfatta alla de förslag, vilkas utförande för närvarande syntes kunna diskuteras.

Styrelsen hade därvid, av samma skäl som nyligen föranlett styrelsen

att i elektrifieringsplanerna för huvudlinjerna Stockholm-—Malmö och Göteborg—Malmö

innefatta bilinjerna Hässleholm—Markaryd—Veinge och Åstorp

—Mölle, låtit utredningen omfatta även bilinjerna Södertälje södra—Eskilstuna

och Uppsala—Gävle, varjämte styrelsen sönderdelat linjegruppen Sundsvall—- Ånge—Bräcke—Östersund—Storlien och Bräcke-—Långsele i dels ett huvudalternativ,

omfattande linjesystemet Ånge—Bräcke—Långsele samt Bräcke—

Östersund, och dels två bialternativ, avseende elektrifiering av de till huvudalternativets

linjesystem anslutande linjerna Östersund—Storlien och Ånge—■

Sundsvall. Järnvägsstyrelsen säger sig därjämte hava ägnat uppmärksamhet

åt frågan om en elektrifiering av linjen Göteborg—Skee—Strömstad, men styrelsen

hade därvid kommit till den uppfattningen, att tanken på denna banelektrifiering

borde vila, till dess klarhet vunnits, huruvida de norska myndigheterna

kunde komma att vilja återupptaga den sedan länge vilande gamla frågan

örn en sammanbindning av de svenska och norska statsbanorna vid Svinesund.

Av järnvägsstyrelsen från dessa utgångspunkter verkställda utredningar

hava resulterat i följande elektrifieringsprojekt:

Kostnad

kronor.

1) Laxå—Charlottenberg (banlängd 203 km.; elektrifierad spår
längd

315 km.) ...................................... 14,500,000

2) Södertälje södra—Eskilstuna med bilinjer till Mariefred och

Strängnäs (banlängd 100 km.; elektrifierad spårlängd 135

km.) ................................................ 5,100,000

3) Uppsala—Gävle (banlängd 114 km.; elektrifierad spårlängd

173 km.) ............................................ 7,300,000

4) Ånge—Bräcke—Långsele samt Bräcke—Östersund (banlängd

233 km.; elektrifierad spårlängd 304 km.) ................ 15,000,000

5) Östersund—Storlien (banlängd 162 km.; elektrifierad spårlängd

187 km.) ............................................ 7,800,000

6) Ånge—Sundsvall (banlängd 95 km.; elektrifierad spårlängd

130 km.) ............................................ 6,100,000

Summa kronor 55,800,000

Av telegrafstyrelsen sedermera verkställda kostnadsberäkningar rörande

telegrafverkets arbeten vid de under 1)—4) angivna linjerna hava emellertid

givit resultat som medföra en begränsning av kostnaderna för dessa linjer med

sammanlagt 2,180,000 kronor.

Elektrifiering av de ifrågavarande linjerna har järnvägsstyrelsen beräknat

draga följande totalkostnader:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

3

Laxå—

Char- lottenberg

Söder- tälj e—

Eskils- tuna

Uppsala—

Gävle

Ånge—

Bräcke—■

Längsele

och

Ostersund

Öster- sund—

Storlien

Ånge—- Sunds- vall

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Överföringsanläggningar ....

6,000,000

2,600,000

3,350,000

6,730,000

4,100,000

2,900,000

Ändringar...........

3,910,000

1,605,000

2,155,000

5,240,000

2,840,000

2,215,000

Lokomotiv m. m........

4,590,000

895,000

1,795,000

3,030,000

860,000

985,000

Summa kronor

14,500,000

5,100,000

7,300,000

15,000,000

7,800,000

6,100,000

Härav hänföra sig till telegraf- verket ............

1,470,000

755,000

765,000

1,500,000

870,000

930,000

Vid utredning i fråga om skillnaden i driftkostnader vid elektrisk drift och

vid ångdrift har styrelsen räknat med nuvarande tågplan. Med hjälp av erfarenhetssiffror

från i drift varande anläggningar hava därvid uträknats de

besparingar respektive tillkommande kostnader, som genom elektrifieringen

kunna beräknas uppkomma. De sålunda gjorda beräkningarna belysas av

följande översikt:

Laxå—

Charlotten-

berg

Söder- tälje—

Eskilstuna

Uppsala—

Gävle

Ånge—

Bräcke—

Långsele o.

Östersund

Öster- sand—

Storlien

Ånge—

Sundsvall

Tågkilometer.........

1,260,000

270,000

840,000

1,000,000

430,000

430,000

Häremot svarande lok-km., inkl.

växling...........

1,600,000

300,000

940,000

1,100,000

480,000

480,000

Minskat personalbehov, antal man

62

22

23

46

18

25

Bortfallande bränsleförbrukning,

ton stenkol.........

17,600

4,000

8,400

15,100

6,900

6,100

Besparingar.

K -

- r — o -

- n — o

— r

Minskat personalbehov .....

198,000

72,600

71,000

147,000

59,000

80,000

Stenkol, 20 kr. per ton, jämte

frakt m. m..........

406,000

95,000

1207,000

370,000

180,000

135,000

Minskad kostnad för lokunder- håll .............

161,000

26,400

67,000

104,000

41,000

39,000

Minskade kostnader för smörj- ning av lok samt för lokstallar,

kol- och vattenstationer ....

26,000

8,000

13,000

17,000

7,000

7,000

Summa besparingar kronor

791,000

202,000

358,000

638,000

287,000

261,000

Nya utgifter.

Strömkostnad.........

267,000

42,000

100,500

249,000

114,800

100,500

Underhåll och avskrivning för

överföringsanläggningen . . .

197,500

71,600

113,800

226,000

140,000

96,700

Summa nya utgifter kronor

461,500

113,600

214,300

475,000

254,800

197,200

Vinst vid införande av elektrisk

drift............

326,500

88,400

143,700

163,000

32,200

63,800

Denna vinst motsvarar följande

procent på det nya anläggnings- kapitalet ..........

2.25

1.73

1.97

1.09

0.41

1.06

1 Häri ingår kostnaden för bensin till nuvarande motorvagnar med 31,000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

I fråga om bränslekostnaden vid ångdrift har styrelsen tillämpat samma beräkningsgrunder

som vid föregående utredningar örn järnvägselektrifiering

och sålunda utgått från ett kolpris per ton utländska stenkol, fritt banvagn i

hamn, av 20 kronor. Vid sista upphandlingen 1933 hava emellertid, enligt

vad styrelsen meddelar, lokomotivstenkol kontrakterats till ett pris motsvarande

i medeltal 17 kronor per ton. Oim detta kolpris beräknas, försämras resultatet

med i efterföljande tabell upptagna belopp, därvid vinsten sjunker till

i tabellen angivna procenttal:

Laxå—

Charlot- tenberg

Söder-

tälje—

Eskils-

tuna

Uppsala—

Gävle

Ånge—

Bräcke—

Långsele o.

Ostersund

Öster- sund—

Storlien

Ånge—

Sundsvall

54,912

1.87

12,480

1.49

26.208

1.61

47,112

0.77

21,522

0.14

19,032

0.73

Minskad besparing vid ett kolpris

av 17 kronor per ton, jämte

frakt m. m. kronor......

Vinst i procent ........

I fråga örn den inbördes ordningen mellan ifrågavarande elektrifieringar har

järnvägsstyrelsen yttrat följande:

Vid bedömande av vilka av sålunda utredda elektrifieringsprojekt, som under

förhandenvarande förhållanden böra kunna komma till utförande, har järnvägsstyrelsen

ansett sig böra granska desamma dels ur nationell synpunkt,

dels ur statens järnvägars egen intressesynpunkt. Styrelsen har därvid funnit,

att ur nationell synpunkt elektrifieringen Ånge—Bräcke—''Långsele och

den därmed förbundna elektrifieringen Bräcke—Östersund torde vara den,

som borde i första hand ifrågakomma. De vinster i befordringstider m. m.,

som göras med den elektriska driftsformen för dessa linjer, komma nämligen

stora bortom deras ändpunkter liggande landsdelar tillgodo på ett helt annat

sätt än som gäller för de övriga diskuterade linjerna. De till det norrländska

huvudsystemet anslutande bilinjerna Östersund—Storlien och Ånge—Sundsvall

uppvisa däremot — också relativt —- svag trafikfrekvens, och desammas elektrifiering

erbjuder i övrigt så ringa fördelar för det allmänna, att därmed synes

åtminstone tills vidare böra anstå.

Att nu omedelbart igångsätta elektrifiering av det sammanhörande linjesystemet

Ånge—Bräcke—Långsele och Bräcke—Östersund stöter emellertid på

svårigheter, enär denna elektrifiering givetvis måste bliva beroende av färdigställandet

av elektrifieringen Stockholm—Ange, vilken enligt nu följd arbetsplan

ej kan beräknas bliva färdig upp till Ange förr än i mitten av år 1936.

Elektrifieringsarbetena för linjen norr örn Ånge kunna därför lämpligen ej

påbörjas förr än under år 1935 med utläggning av kablar för telefon m. m.

samt viss stensättning, och först under år 1936 skulle anläggningsarbetena

bliva av större omfattning. Hithörande linjer hava beräknats kunna bliva färdigställda,

linjen Ånge—Bräcke—Långsele under första halvåret 1937, linjen

Bräcke—Östersund under andra halvåret 1937 och linjen Östersund—Storlien

slutligen, om densammas elektrifiering eventuellt skulle beslutas, omkring

mitten av år 1938. Det sistnämnda gäller även örn linjen Ånge—Sundsvall.

Ur statens järnvägars intressesynpunkt vore givetvis mest fördelaktigt, örn

elektrifieringen av linjerna Laxå—Charlottenberg, Södertälje södra—Eskilstuna

och Uppsala—Gävle bomme först, enär därigenom isolerade ångdriftssträckor

inlänkades i det elektriska systemet, vilket skulle medföra avsevärda

fördelar såväl i ekonomiskt som i driftshänseende. Dessa elektrifieringar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

5

kunna också med replierande på redan befintlig arbetsorganisation omedelbart

påbörjas och arbetet där bedrivas samtidigt med och i samma takt som

det pågående arbetet å Västkustbane- och Ångelinjerna.

Med hänsyn till den stora betydelse, vilken, såsom redan framhållits, måste

tillerkännas elektrifieringen av linjerna Ånge—Bräcke—Långsele och Bräcke

—Östersund, har styrelsen emellertid intet att erinra mot att beslut redan nu

fattas örn nämnda linjers elektrifiering i omedelbar anslutning till färdigställande

av respektive anläggningsarbeten å Ångelinjerna. Däremot vill det

synas styrelsen, som borde linjerna Östersund—Storlien och Ånge—Sundsvall

undantagas, åtminstone tillsvidare.

Järnvägsstyrelsen finge alltså, anför styrelsen, med det intresse styrelsen

hade att så många som möjligt av statens järnvägars linjer bleve delaktiga av

den elektriska driftens fördelar, under i det följande närmare angivna förutsättningar

rörande finansieringen, tillstyrka utvidgning av det redan beslutade

elektrifieringsprogrammet till att omfatta jämväl dels linjerna Laxå—- Charlottenberg, Södertälje södra—Eskilstuna och Uppsala—Gävle, dels linjesystemet

Ånge-—Bräcke—Långsele och Bräcke—Östersund.

Departementschefen har anfört bland annat följande:

Eör hittills beslutade elektrifieringsföretag vid de svenska stats järnvägarna

hava de ekonomiska kalkylerna visat, att redan de genom elektrifieringen

vunna besparingarna å utgiftssidan skulle medföra normal eller mer än normal

förräntning av investerat kapital. Den utredning, som järnvägsstyrelsen

på mitt föranledande nu verkställt och som omfattar samtliga de linjer, vilkas

elektrifiering enligt styrelsens mening för närvarande kan diskuteras, har

givit vid handen, att lika gynnsamma räntabilitets resultat icke kunna påräknas

vid en fortsatt statsbaneelektrifiering. Emellertid äro nu framlagda liksom

tidigare kalkyler uppgjorda med största försiktighet och innefatta utan

tvivel en betydande säkerhetsmarginal. Därtill kommer att, såsom framgår

av järnvägsstyrelsens framställning, vid dessa beräkningar helt bortsetts från

den ökning av trafikinkomsterna, som en snabbare och tätare trafik må komma

att medföra. Utan att ifrågasätta någon ändring i vedertagna grunder för

kalkylerna, vill jag framhålla, att det påvisbara ekonomiska resultatet av

elektrifieringarna, sedan fördelarna av den elektriska driften vid respektive

linjer hunnit göra sig gällande, med sannolikhet kommer att ställa sig förmånligare

än vad från början tagits i beräkning.

Även örn man finner sig böra utgå från att vid en fortsatt statsbaneelektrifiering

icke kan påräknas högre förräntningssiffra än den av järnvägsstyrelsen

nu förebragta utredningen visar, eller i varje fall icke sådan förräntning,

att kostnaderna för en elektrifiering böra helt täckas med lånemedel att

förräntas med trafikinkomster, synas starka skäl tala för att elektrifieringen

av statsbanorna icke avslutas med de hittills beslutade företagen. Främst är

därvid att erinra om den betydande allmännytta, som statsbaneelektrifieringen

obestridligen innebär. Måhända icke mindre betydelsefull är den synpunkten,

att en lämplig anpassning efter utvecklingen och de krav, som denna medför,

utgör en viktig förutsättning för att järnvägarna i längden skola kunna hävda

sin ställning och fullgöra sin uppgift såsom ett av de för hela landet och dess

näringsliv viktigaste transportmedlen. Vidare tillkommer den med hänsyn till

rådande förhållanden särskilda betydelse, som dylika företag ur arbetsmarknadssynpunkt

hava. Järnvägsstyrelsen har i sistnämnda avseende särskilt

framhållit, att ifrågavarande anläggningar, samtidigt som de på olika områ
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

den skapa nya arbetstillfällen, till skillnad från åtskilliga andra i arbetslöshetslindrande

syfte igångsatta arbetsföretag själva bära kostnaderna för underhåll

och förnyelse. Sammantagna äro alltså de fördelar, som statsbaneelektrifieringen

medför, av sådana mått, att det synes mig icke endast befogat

utan även önskvärt, att elektrifieringen fortsattes i lämplig omfattning, även

örn icke enbart lånemedel av nyssnämnt slag beliöva tagas i anspråk.

Departementschefen har därefter under åberopande av de av järnvägsstyrelsen

framlagda uppgifterna rörande förräntningsmöjligheterna för de olika

linjerna framhållit, att från förräntningssynpunkt linjen Laxå—Charlottenberg

hade ett avgjort företräde, närmast följd av linjerna Uppsala—Gävle och

Södertälje södra—Eskilstuna, den senare omfattande även bilinjerna till Mariefred

och Strängnäs. Av övriga linjer borde de mellan Östersund och Storlien

samt Ånge och Sundsvall av skäl som järnvägsstyrelsen anfört icke i

detta sammanhang komma i fråga; från dessa linjer ansåge sig departementschefen

därför kunna bortse.

Förräntningstalen kunde emellertid — fortsätter departementschefen — icke

''enbart vara utslagsgivande; hänsyn måste givetvis även tagas till frågan örn

storleken av erforderliga medel och sättet för dessas anskaffande. För finansieringen

av elektrifieringsföretagen skulle enligt järnvägsstyrelsens utredning

efter den jämkning av siffrorna, som telegrafstyrelsens beräkningar föranleda,

behöva tagas i anspråk följande belopp:

Laxå,—Charlot- tenberg

Södertälje

södra—Eskils- tuna nied bi-

Uppsala—

Gävle

Ånge—Bräcke

—Långsele och

Östersund

Kronor

linjer

Kronor

Kronor

Kronor

Lånemedel att förräntas med

trafikinkomster.....

6,000,000

2,000,000

3,000,000

3,000,000

Andra medel.......

7,910,000

2,525,000

3,995,000

11,290,000

Summa kronor 13,910,000 4,525,000 6,995,000 14,290,000

Av denna sammanställning framginge, att enligt verkställda beräkningar

linjerna Ange—Bräcke—Långsele och Östersund, en sammanlagd banlängd

av 233 kilometer, i jämförelse med de båda linjerna Charlottenberg—Laxå och

Södertälje södra—Eskilstuna tillsammantagna, med en banlängd av 303 kilometer,

kräva icke obetydligt större tillskott av andra medel än lånemedel att

förräntas med trafikinkomster, samt att sistnämnda båda linjer jämte linjen

Uppsala—Gävle, med en sammanlagd banlängd av 417 kilometer, av dylika

medel skulle kräva endast omkring 3 miljoner kronor mera än ifrågavarande

norrlandslinjer.

Beträffande de linjer, som närmast borde elektrifieras, yttrar departementschefen

följande:

Ehuru skäl kunna anföras för att vid en fortsatt statsbaneelektrifiering i första

hand taga sikte på linjer närmast norr örn Ange, synas dock järnvägsintressena

i övervägande grad och än mer i förening med räntabilitets- och

finansieringssynpunkterna giva företräde åt de ifrågavarande mellansvenska

banorna, då det gäller tidsföljden för fortsatt elektrifiering. Utslagsgivande

synes mig emellertid i sakens nuvarande läge vara, att arbetena å de mellan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

■Statsutskottets utlåtande Nr 115.

7

svenska banorna kunna igångsättas så snart medel för ändamålet bliva tillgängliga,

medan arbetena å elektrifiering av de norrländska linjerna med hänsyn

till fortskridandet av de s. k. Ångelinjernas elektrifiering icke lämpligen

kunna taga sin början förrän år 1935 för att först under år 1936, då elektrifieringen

upp till Ånge beräknas bliva färdigställd, få större omfattning. För

att en fortsatt elektrifiering skall kunna tjäna även det viktiga syftet att under

rådande svåra arbetslöshet bereda ökade arbetstillfällen, är det uppenbarligen

en förutsättning, att arbetena därå kunna omedelbart komma till utförande.

Med hänsyn till det anförda finner jag mig, i anslutning till vad järnvägsstyrelsen

anfört, böra förorda, att samtliga ifrågavarande linjer på sätt järnvägsstyrelsen

föreslagit efter hand bliva elektrifierade och att riksdagen beredes

tillfälle att nu på grundval av den förebragta utredningen i princip taga

ställning till hela detta spörsmål, sådant det här framlagts, men anser jag att

ett anslagsäskande för nästkommande budgetår bör begränsas till att avse

vad som under sagda budgetår erfordras för elektrifieringen av linjerna Laxå

-—Charlottenberg och Södertälje södra—-Eskilstuna med bilinjer till Mariefred

och Strängnäs samt linjen Uppsala—Gävle.

De sammanlagda kostnaderna för elektrifiering av nu nämnda linjer vore —

fortsätter departementschefen — kalkylerade till i avrundat tal 25.5 miljoner

kronor, varav 11 miljoner kronor beräknas bliva fullt räntabla. Ehuru fog

funnes för antagandet att företagen skulle kunna förränta ett högre belopp

än det sålunda beräknade, och ehuru skäl även kunde andragas för en beräkningsmetod,

som baserade sig på att all statsbaneelektrifiering ur räntabilitetssynpunkt

betraktades såsom ett enda företag, instämde departementscheden

dock med järnvägsstyrelsen däri, att beträffande dessa företag, åtmin- .

stone för närvarande, ej borde räknas med förräntning å större belopp än 11

miljoner kronor.

I anslutning till vad departementschefen sålunda anfört har han ansett, att

under rubriken statens affärsverksamhet borde upptagas förutnämnda belopp

av 11 miljoner kronor. Återstoden av de under budgetåret behövliga medlen,

4 miljoner kronor, borde med hänsyn till ifrågavarande arbetens betydelse för

arbetslöshetens bekämpande, liksom vissa andra av denna anledning äskade

anslag till allmänna arbeten, uppföras under rubriken Fonden för förlag till

statsverket och utgå av lånemedel med kort amorteringstid. För nu ifrågavarande

elektrifieringsarbeten skulle alltså återstå att å riksstaten för budgetåret

1935/1936 anvisa 10.5 miljoner kronor. Utan att nu närmare ingå på

frågan om finansieringen av sålunda återstående kostnader framhåller departementschefen

att, därest icke annan lösning befunnes lämpligare, detta belopp

borde kunna uppföras under rubriken Fonden för förlag till statsverket

och, i avvaktan å resultaten av en i sinom tid företagen utredning om den verkliga

räntabiliteten av de elektrifierade statsbanelinjerna, utgå av lånemedel.

I fråga örn vissa andra med elektrifieringen sammanhörande frågor anför

departementschefen slutligen följande:

Såsom av vattenfallsstyrelsen vitsordats, möta icke hinder att erhålla erforderlig

kraft till den elektriska driften å de linjer, som sålunda ifrågasatts

till elektrifiering. Efter jämkningar i de uppgjorda arbetsprogrammen har

enighet uppnåtts mellan järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen om tiden för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

nedläggande i kabel eller utflyttning av telegrafverkets ledningar. Ej heller

i detta hänseende förefinnes alltså något hinder mot en omedelbar elektrifiering

av linjerna i fråga. Med avseende å de militära önskemål, som av chefen

för generalstaben framförts i samband med elektrifieringsfrågan, har jag, i

anslutning till järnvägsstyrelsens av chefen för generalstaben biträdda förslag

örn särskild utredning av hithörande spörsmål beträffande redan utförda

eller beslutade elektrifieringar, för avsikt att föranstalta om en dylik utredning,

omfattande jämväl de här ifrågavarande elektrifieringsföretagen.

Utskottet. De av statsmakterna hittills beslutade elektrifieringsföretagen hava beräknats

kunna tillfullo förränta det i dem nedlagda kapitalet.

tVad åter angår de av järnvägsstyrelsen nu till elektrifiering ifrågasatta

statsbanelinjerna beräknas desamma icke kunna förränta annat än en del av

de erforderliga kapitalbeloppen. Vid frågans bedömande få emellertid ej

förbises de stora fördelar, elektrifieringen medför för landet i dess helhet genom

att möjliggöra snabbare förbindelser mellan olika orter, liksom ej heller

betydelsen av att statsbanorna äro i tekniskt avseende välrustade. Med hänsyn

till redan vunna erfarenheter från den sedan några år i full drift varande

elektrifierade linjen Stockholm—Göteborg kunna överhuvud förhoppningar

hysas örn gynnsammare ekonomiskt resultat än som ursprungligen beräknats.

Därtill kommer att — såsom järnvägsstyrelsen framhållit — ifrågavarande

anläggningar, samtidigt som de på olika områden skapa nya arbetstillfällen,

till skillnad från åtskilliga andra i arbetslöshetslindrande syfte igångsatta arbetsföretag

själva bära kostnaderna för underhåll och förnyelse. Vid den

* prövning utskottet ägnat ärendet har utskottet alltså velat förorda, att elektrifieringen

fortsättes.

Av de banor, järnvägsstyrelsens föreliggande utredning avsett, har i propositionen

förordats, att sträckorna Laxå—Charlottenberg, Södertälje södra-—- Eskilstuna med bilinjer samt Uppsala—Gävle nu närmast skulle elektrifieras.

Dessa beräknas ur räntabilitetssynpunkt ställa sig förmånligast och kunna

dessutom utan dröjsmål påbörjas.

Motionsvis har yrkats, att elektrifiering skulle igångsättas av linjerna

Bräcke—Långsele och Bräcke—Östersund i stället för av sträckan Uppsala

—Gävle. Utskottet vill i detta avseende framhålla, att såsom jämväl departementschefen

påpekat elektrifieringsarbetena beträffande nämnda norrländska

linjer i tekniskt avseende äro avhängiga av de för närvarande pågående

arbetena med elektrifiering av norra stambanan upp till Ånge. Sistnämnda

arbeten beräknas först under år 1936 bliva färdigställda, varför elektrifieringen

av de norrländska linjerna icke lämpligen nu kan påbörjas. Då alltså

elektrifieringsarbetena å linjerna norr örn Ånge icke omedelbart kunna komma

till utförande, får utskottet avstyrka motionerna i denna del.

I anslutning till vad departementschefen anfört tillstyrker utskottet förslaget

örn elektrifiering av de i propositionen angivna linjerna. Vid arbetenas

planläggning bör jämsides med angelägenheten av deras rationella bedrivande

beaktas önskvärdheten av att de ej utföras hastigare än som med hänsyn till

behovet av arbetstillfällen inom verkstadsindustrien eller eljest ur arbetslöshetssynpunkt

kan vara påkallat.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

9

Förslagets genomförande, i vad medel till detsamma nu äskats, beräknas

draga en kostnad av i runt tal 25.5 miljoner kronor, varav 11 miljoner kronor

av järnvägsstyrelsen beräknats bliva fullt räntabla. Nu föreslås, att för nästkommande

budgetår skulle anvisas 15 miljoner kronor. Av detta belopp skulle

11 miljoner kronor utgå av vanliga lånemedel. Häremot har utskottet ej

haft anledning till erinran. Då ifrågavarande elektrifieringsföretag utgöra ett

led i åtgärderna för arbetslöshetens motverkande, har utskottet ansett sig

böra tillstyrka förslaget, att 4 miljoner kronor i särskild ordning anvisas.

Kungl. Maj :t har föreslagit, att sistnämnda belopp skulle utgå av lånemedel

med kort amorteringstid. Beträffande detta förslag örn täcknings beredande

avgiver utskottet framdeles yttrande.

Vidkommande det motionsvis framförda förslaget örn utredning av frågan

om ny sträckning av norra stambanan mellan Alby och Bräcke så att genomgångstrafiken

ej skulle passera Ånge, vill utskottet erinra, att denna fråga

varit föremål för 1933 års riksdags prövning. I anledning av en då väckt

motion framhöll utskottet, att kostnaderna för linjeomläggningen och särskilt

för anläggandet av ny grenstation, ersättande Ånge station, skulle bliva utomordentligt

stora, varjämte bortflyttandet av Ånge stora station skulle betyda

en ekonomisk katastrof för Ånge samhälle. I enlighet med utskottets hemställan

blev motionen ej av riksdagen bifallen.

Erinras må vidare om den av järnvägsstyrelsen företagna åtgärden att i

huvudsak till Ånge koncentrera de förut jämväl i Bräcke bedrivna växlingsoch

omlastningsarbetena. Denna åtgärd har uppmärksammats av statens

järnvägars överrevisorer i deras berättelse för år 1929 och vann därvid överrevisorernas

erkännande som en belysande detalj av ett inom statens järnvägar

pågående rationaliseringsarbete, vilket i sin helhet vore av mycket stor

vikt för det gradvisa förbättrandet av stats järnvägarnas ekonomi.

Enligt vad som inhämtats från järnvägsstyrelsen skulle den av motionärerna

ifrågasatta linjeomläggningen medföra, att tre förgreningsstationer erhölles,

nämligen i Ålby, Bräcke och Ånge, emot för närvarande en i Ånge,

varjämte antalet tågkilometer skulle komma att bliva större än för närvarande.

Då därtill bomme, att samtliga tåg å den nya linjen skulle få större

stigningar att övervinna än med nuvarande linjesträckning, syntes man med

full visshet våga påstå, att linjeomläggningen i fråga skulle komma att medföra

betydligt högre driftkostnader än nuvarande linjesträckningen. Då

dessutom ingen som helst tidsvinst skulle stå att ernå genom linjeomläggningen,

syntes enligt järnvägsstyrelsens uppfattning denna, helt frånsett anläggningskostnaderna

för den nya linjen och för erforderliga utvidgningar och

förändringar av stationerna i Alby och Bräcke, sakna alla förutsättningar för

att överhuvud taget kunna tänkas genomförbar. Men även örn betydande fördelar

ur driftekonomisk eller tidtabellsteknisk synpunkt stått att vinna genom

den av motionärerna önskade omgestaltningen, skulle anläggningskostnaderna

tämligen säkert kommit att uppgå till sådant belopp, att enbart de uteslutit

företagets genomförande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

Utskottet kan således icke biträda det i motionerna framförda utredningsyrkandet.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag och med avstyrkande

av motionerna får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

förslag och med avslag av herrar Anderssons m. fl. och Olofssons

i Digernäs m. fl. motioner (I: 317 och II: 563), i vad

de avse elektrifiering av linjerna Bräcke—Långsele och

Bräcke—Östersund, må till elektrifiering av banorna Laxå—

Charlottenberg, Södertälje södra—Eskilstuna med bilinjer och

Uppsala—Gävle för budgetåret 1934/1935 under utgifter för

kapitalökning anvisa

1) under rubriken Statens affärsverksamhet, Statens järnvägar,

ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av

11,000,000 kronor;

2) ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor;

b) att omförmälda motioner (1:317 och 11:563), i vad de

avse utredning örn ny sträckning av norra stambanan mellan

Alby och Bräcke, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Beträffande sättet för täcknings beredande m. m. för anslaget å 4,000,000

kronor avgiver utskottet framdeles yttrande.

Stockholm den 15 maj 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hamrin, Lindblad, Olof Olsson, Nilsson i

Malmö, Nilsson i Gränebo, Borell, Bagge, Walles, Thelin, Jonsson i Lycksele, Tham

och Sandén; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund,

Törnkvist i Karlskrona, Eriksson i Stockholm, Andersson i Höör, Persson i Falla,

Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Skoglund, Olofsson i Digernäs och Olsson

i Staxäng.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

11

Res ervationer:

1) av herrar Borell, Bagge, Thelin, Tham, Tersson i Falla, Skoglund och

Olsson i Staxäng, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava

följande lydelse:

»Utskottet underskattar icke betydelsen av en efterhand fortskridande statsbaneelektrifiering,

vilken tvärtom bör betraktas som ett önskvärt led i vårt

järnvägsväsens tekniska anpassning efter tidsutvecklingen. Stora anslag ha

också under de senaste åren beviljats för olika järnvägslinjers omläggning till

elektrisk drift.

Vid förevarande frågas bedömande måste emellertid beaktas att medan de

hittills beslutade elektrifieringsföretagen beräknats kunna tillfullo förränta

det nedlagda kapitalet, kan detta endast delvis antagas bliva fallet beträffande

de nu till elektrifiering ifrågasatta linjerna. Av totalkostnaden 25.5 miljoner

kronor, som av departementschefen förutsatts helt böra utgå av lånemedel,

beräknas sålunda endast en summa av 11 miljoner kronor bliva fullt

räntabel. Kapitalanskaffningen innebär alltså en rätt vansklig ytterligare

utökning av den redan förut i en oroväckande grad stigande statsskulden.

Omfattande arbeten komma att under de närmaste åren pågå på Västkustbanans

och Ångelinjernas elektrifiering. Att nu dessutom omedelbart igångsätta

elektrifiering av ytterligare ett antal linjer skulle enligt utskottets mening

innebära en mindre lämplig forcering. Ett anstånd med dessa nya linjers

omläggning till elektrisk drift synes tvärtom ur allmänna arbetsmarknadens

synpunkt kunna tänkas önskvärd, då härigenom skulle underlättas den

avveckling av arbetena som under alla förhållanden så småningom måste äga

rum. Att märka är också att sysselsättningen inom de av elektrifieringen

berörda industrigrenarna för närvarande synes jämförelsevis tillfredsställande.

Genom ett dylikt på längre sikt lagt elektrifieringsprogram ökas möjligheterna

att tillgodogöra sig de från tidigare utbyggnader vunna erfarenheterna,

vilka erfarenheter för närvarande äro i huvudsak begränsade till linjen

Stockholm—Göteborg.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet alltså avstyrka,

att anslag nu anvisas för elektrifiering av de i propositionen angivna

j är nvägslin j erna.

Vidkommande det motionsvis —-------- — framförda utred
ningsyrkandet.

Med avstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förevarande proposition och de i

ämnet väckta motionerna hemställer utskottet,

a) att förevarande proposition 199 och de i ämnet väckta

motionerna (1:317 och 11:563), i vad de avse elektrifiering

av linjerna Bräcke—Långsele och Bräcke—Östersund, ej må

av riksdagen bifallas;

b) att omförmälda motioner--------—• — —

föranleda.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

2) av herrar Hamrin, Jonsson i Lycksele och Olofsson i Digernäs, vilka

ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»De av — -—• — framdeles yttrande.

Det förslag till ny linjesträckning för statsbanan vid Ånge, som i väckta

motioner ifrågasatts, får ju ej anses vara det enda möjliga utan är mera att

anse som resultatet av en förhandsundersökning och avsett att belysa att terrängen

är framkomlig. Undersökningen är, enligt vad som upplysts, utförd,

då marken var snötäckt. Den utredning, som motionärerna begära, bör giva

vid handen, vad som kan vinnas både i fråga örn vägförkortning och minskad

nivåskillnad.

Järnvägsstyrelsen framhåller visserligen, att i stället för nivåutjämning en

större höjdskillnad skulle uppstå. Enligt utskottets mening måste det emellertid

anses som sannolikt, att såväl en förkortning av vägsträckan som en

betydlig utjämning i höjdskillnad står att vinna, såvida terrängförhållandena

ej äro ogynnsamma. Redan den undersökning, som på privat väg gjorts,

visar till en del detta, och en ännu bättre linje än den av motionärerna ifrågasatta

kan tänkas. Fågelvägen Ånge—Dysjön är 12 km, järnvägslinjen 14

km. Fågelvägen Ålby—Dysjön är 13 km, alltså endast 1 km längre än

Ånge—Dysjön. Örn den nya linjen Alby—Dysjön kan få en lika rak sträckning

som linjen Ånge—Dysjön måste en förkortning genom linjen Alby—Dysjön

bliva lika med avståndet Alby—Ånge (11.4 km) minskat med 1 km d. v. s.

10.4 km. Alby ligger på en höjd över havet av 217 m, Ånge på en höjd av

166 m, alltså 51 m lägre än Alby. Dysjön på en höjd av 289 m, alltså 123

m högre än Ånge. Höjdskillnaden mellan Alby och Dysjön måste alltså vara

c:a 50 m mindre än mellan Ånge och Dysjön.

Att tre förgreningsstationer erhållas mot nu två synes hava ringa betydelse,

då därmed utan andra kostnader än byggandet av den nya linjen stora ekonomiska

besparingar vinnas, förutom den fördelen, att den resande allmänheten

slipper ifrån de stora olägenheter, som äro förknippade med Ånge station.

Vad Bräcke station beträffar har statens järnvägar blott att utnyttja redan

där befintliga bangård, lokstallar och bostäder, som nu stå tomma.

Vid den tidpunkt då statens järnvägars revisorer avgåvo sitt omdöme rörande

Ånge station hade ej den slutliga omläggningen med anordnande av

dupliceringståg mellan Bräcke och Ånge ägt rum, och dragning av tomma personvagnar

fram och åter i onödan förekom ej då. Denna omläggning skedde

först hösten 1930. Kostnaderna för dessa tågs och vagnars dragande framgå

av till motionen fogade tablå. Dessa kostnader äro ej räknade i överkant

utan snarare i underkant. De i särskild bilaga uträknade utgiftsökningar,

som åsamkats statens järnvägar genom den företagna koncentreringen, torde

för närvarande mycket lågt räknat uppgå till 60 ä 70 tusen kronor mot i

tablån beräknade 5 tusen. Under den nu förflutna vintern har man måst företaga

stor personalökning i Ånge, och ytterligare personalökning har måst begäras.

Trots denna nuvarande personal kan ej Ånge på betryggande sätt ordna

upp trafiken, utan det uppstår tågförseningar, och extra godståg måste

anordnas på Övre Norrland nästan dagligen, för att man skall få i väg bråd
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

13

skande vagnar. Detta orsakar statens järnvägar dryga utgifter, och det är

svårt för en icke järnvägsman att riktigt fatta rätta förhållandet.

Goda skäl synas utskottet alltså föreligga för att innan elektrifieringen till

Ånge slutförts en förutsättningslös och opartisk undersökning företages rörande

en ny sträckning av norra stambanan mellan Alby och Bräcke. Utskottet

förutsätter att representanter för Bräcke samhälle och kommun beredas

tillfälle att härvid framföra sina synpunkter rörande möjligheterna för en

sådan omläggning.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förslag och med tillstyrkande

jämväl av motionerna i vad de avse utredning örn en ny linjesträckning av

stambanan vid Ånge får utskottet hemställa,

a) —----

b) att riksdagen i anledning av förenämnda motioner (I: 317

och II: 563) må i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn skyndsam

utredning av frågan örn en ny sträckning av norra stambanan

mellan Alby och Bräcke.

Beträffande sättet---framdeles yttrande.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:271 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering av banorna Laxå— Charlottenberg, Södertälje södra—Eskilstuna med bilinj s. 2 i texten