Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för beredande av ersättning för förlorad lösen i följd av inteckning sförnyelsernas avskaffande.
1934-05-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1934:118, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för beredande av ersättning för förlorad lösen i följd av inteckning sförnyelsernas avskaffande.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 118.
1
Nr 118.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1934 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för beredande av ersättning för förlorad
lösen i följd av inteckning sförnyelsernas avskaffande.
(3:e avd.)
I den till riksdagen den 3 januari 1934 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd ock behov för budgetåret 1934/1935 har Kungl.
Maj:t under andra huvudtiteln (punkt 31 av det vid propositionen fogade
statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till ersättning
för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande för
budgetåret 1934/1935 beräkna ett extra anslag å 270,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 9 februari
1934 dagtecknad proposition, nr 101, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över justitidepartementsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att under andra huvudtiteln till ersättning för förlorad lösen
i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande anvisa ett extra anslag för
budgetåret 1934/1935 å 270,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sist omförmälda
statsrådsprotokoll.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft en inom första kammaren av herr Th. Borell väckt motion,
nr 74, vari hemställts, att ifrågavarande för budgetåret 1934/1935 beräknade
anslag å 270,000 kronor måtte höjas med 200,000 kronor till 470,000
kronor.
I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.
Enligt vad riksdagens första lagutskott i sitt utlåtande nr 50 framhållit,
har nämnda utskott i huvudsak icke haft anledning till erinran mot utformningen
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 100, med förslag till lag angående
upphävande av gällande bestämmelser örn förnyelse av inteckning m. m.
Såsom i nu föreliggande proposition, nr 101, framhållits och jämväl motionsvis
påpekats, kommer inteckningsförnyelsernas avskaffande att för vederbörande
befattningshavare vid underdomstolarna medföra minskning av deras
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 118—119.
Utskottet.
1048 34
2
Statsutskottets utlåtande Nr 118.
i form av lösen utgående inkomster. Det framgår sålunda, att, i stort sett,
enighet förefinnes därom, att gottgörelse bör beredas de sportelberättigade
för den genom inteckningsförnyelsernas avskaffande uppkommande inkomstminskningen.
För egen del har ock departementschefen, i likhet med de
i ärendet hörda sakkunniga och nära nog alla, som särskilt yttrade sig i
denna fråga, kommit till den slutsatsen, att den ändamålsenligaste formen
för gottgörelse i detta fall är kontanta bidrag av statsmedel.
Beträffande spörsmålet under huru lång tid ersättning bör tillkomma
vederbörande, delar utskottet departementschefens uppfattning därom, att
sådan i princip bör utgå så länge den nuvarande löneregleringen för häradshövdingarna
är gällande. Sedan någon tid — förslagsvis fem år — förflutit,
lärer emellertid, såsom departementschefen framhållit, frågan huruvida med
hänsyn till då rådande förhållanden jämkning i de nu föreslagna ersättningsbeloppen
kan finnas påkallad böra upptagas till övervägande. Dessutom
synes få förutsättas att vid blivande domsagoregleringar tages under omprövning,
huruvida ersättningsbeloppet för domsaga, som sammanslås med
annan domsaga eller uppdelas å angränsande domsagor, lämpligen bör reduceras
eller helt indragas.
Såsom nämnts, har Kungl. Maj:t för det ändamål, varom fråga är, äskat
ett anslag å 270,000 kronor, under det att motionsvis framförts förslag, att
anslaget måtte bestämmas till 470,000 kronor.
Såsom motivering för anslagets beräknande har departementschefen anfört,
att det torde vara obestridligt att, på sätt särskilt häradshövdingföreningen
och stadsdomarföreningen framhållit, antagandet av den föreslagna
lagstiftningen rörande inteckningsförnyelsernas avskaffande komme att förorsaka
nedgång i antalet inteckningsförnyelser redan innan lagstiftningen
trätt i kraft. Den minskning i löseninkomsten, som härigenom uppstode,
syntes icke för närvarande kunna bliva föremål för uppskattning. Emellertid
förelåge anledning räkna med en minskning av icke oväsentlig omfattning.
Det kunde därför ur billighetssynpunkt förefalla motiverat att, åtminstone
i viss mån, bereda gottgörelse för sagda inkomstminskning. Frågan härom
syntes emellertid icke böra upptagas till slutlig omprövning förrän det
genom noggrann statistik blivit ådagalagt, i vad mån löseninkomsten av förnyelser
under det ifrågavarande året understigit det för vederbörande domstol
fastställda kontanta ersättningsbeloppet. Under förutsättning att den
föreslagna lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1935, syntes dylik statistik
kunna föreligga färdig mot slutet av samma år. Vid denna tidpunkt
borde även kunna någorlunda bedömas, i vad mån en starkare tillströmning
av anmälningsärenden under år 1935 kunde anses uppväga den nyssnämnda
lösenminskningen.
Utskottet, som delar departementschefens mening i denna fråga, får
alltså ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag och anser sålunda, att definitiv
ståndpunkt till motionärens yrkande nu icke bör tågås.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,
Statsutskottets utlåtande Nr 118.
3
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Marits förevarande
förslag och med avslag å herr Borells motion, I: 74, i vad densamma
skiljer sig från Kungl. Marits förslag, under andra
huvudtiteln till ersättning för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas
avskaffande anvisa ett extra anslag för
budgetåret 1934/1935 å 270,000 kronor.
Stockholm den 18 maj 1934.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Hamrin, Bergqvist, Svensson i Kompersmåla,
Nilsson i Malmö, Bagge, Asplund, Walles, friherre Lagerfelt, Bergström, Petrén,
Alexander Nilsson och Jonsson i Lycksele, samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Jansson, Strindlund,
Eriksson i Stockholm, Jeppsson, Andersson i Höör, Svensson i Grönvik, Jonsson
i Eskilstuna, Norsell, Skoglund och Aronson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts ''proposition angående anslag för beredande av ersättning för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyels s. 13 i texten