Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående inrättande av en tullverkets båtlånefond m. m.

1934-05-29 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1934:140, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående inrättande av en tullverkets båtlånefond m. m.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

9

Nr 140.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1934 kl- 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående inrättande

av en tullverkets båtlånefond m. m.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 3 januari 1934 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1934/1935 har Kungl.

Majit (punkt 2 av det vid propositionen under rubrik »Utgifter för kapitalökning»

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden för

nämnda dag) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet,

som kunde bliva riksdagen förelagd, såsom kapital för tullverkets

båtlånefond beräkna ett reservationsanslag av 150,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 23 februari 1934 dagtecknad proposition,

nr 171, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden sagda dag, föreslagit riksdagen att

dels besluta, att en fond, benämnd tullverkets båtlånefond, skall inrättas,

från vilken må, i huvudsaklig anslutning till av departementschefen angivna

grunder, utlämnas lån till tulltjänstemän för anskaffning av motorbåtmateriel

eller för reparation eller ombyggnad av sådan materiel;

dels såsom kapital för sagda fond för budgetåret 1934/1935 under utgifter

för kapitalökning och under rubriken fonden för förlag till statsverketanvisa

ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av 150,000 kronor;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som av departementschefen angivits, utfärda bestämmelser

angående fortskaffningsmateriel, som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman.

De fortskaffningsmedel av olika slag — såsom motordrivna farkoster,

roddbåtar, motorcyklar, velocipeder och hästar — vilka erfordras för

patrulleringar och annan bevakningstjänst inom tullverket, anskaffas

och underhållas i betydande omfattning av vederbörande tulltjänstemän

själva. För materielens tillhandahållande åtnjuta tjänstemännen ersättning

av statsmedel i form av lega eller slitningsersättning. Först omkring

år 1922 — då strävandena att åvägabringa ett mera effektivt bekämpande

av den under kristiden ökade smugglingen, särskilt av spritdrycker,

föranledde anskaffande av större och snabbgående farkoster —

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande Nr 140.

började fortskaffningsmaterielen i någon större omfattning bekostas av

tullverket.

Frågan om lämpligaste sättet för anskaffande och underhåll av fortskaffningsmaterielen

har under de senaste årtiondena vid flera tillfällen

varit föremål för undersökning och övervägande. Sålunda ägnade redan

1908 års tullstatskommission sin uppmärksamhet åt frågan utan att

föreslå någon ändring i det då nästan undantagslöst rådande legosystemet.

1914 års tullkommission föreslog, att kust- och gränsbevakningens

fortskaffningsmateriel — med undantag för hästar — samt lokaltullförvaltningens

båtmateriel skulle anskaffas genom tullverkets egen försorg

samt att även underhållskostnaderna för denna materiel skulle bestridas

av statsmedel. Förslaget föranledde emellertid icke något beslut i ämnet.

1920 års kustbevakningssakkunniga ställde sig beträffande kustbevakningens

fortskaffningsmateriel på samma ståndpunkt som 1914 års

tullkommission utom beträffande de minsta farkosterna, som de sakkunniga

ansågo fortfarande böra hållas av vederbörande tulltjänstemän.

I proposition till 1922 års riksdag (nr 89) angående tullverkets omorganisation

yttrade föredragande departementschefen beträffande frågan

örn tullverkets fortskaffningsmateriel, bland annat, att han ansåge det

icke kunna komma ifråga, att de då av generaltullstyrelsen till anskaffande

föreslagna största kusthevakningsfarkosterna skulle mot lega hållas

av enskilda tjänstemän. Även beträffande den övriga båtmaterielen

vid kustbevakningen kunde enligt departementschefens förmenande skäl

anföras för en anordning med anskaffning och underhåll på statsverkets

bekostnad, men med hänsyn till statsfinansiella skäl ansåg departementschefen

ett frångående av systemet med legor uteslutet. Kustbevakningens

övriga tjänstemateriel liksom ock fortskaffningsmaterielen vid

gränsbevakningen och lokaltullförvaltningen borde hållas av tjänstemännen

själva mot legor. Samtliga förbrukningsartiklar för motordriften

borde bekostas av tullverket. På förslag av statsutskottet uttalade riksdagen

i skrivelse den 3 juni 1922 (nr 276), att legosystemet utom beträffande

de kostsamma tulljagarna borde såsom för statsverket förmånligast

bibehållas.

Frågan örn legosystemet vid tullverket var även föremål för behandling

av 1929 års statsrevisorer, vilka — efter att hava framhållit skälen

för och emot legosystemet — anförde, att det syntes revisorerna, som

örn så starka skäl kunde anföras för en avskrivning i viss omfattning av

systemet, att frågan därom borde göras till föremål för en närmare utredning.

Genom beslut den 1 augusti 1930 bemyndigade Kungl. Majit generaltullstyrelsen

att tillkalla högst fyra sakkunniga för verkställande av en

allsidig utredning av frågan, huruvida och i vad mån ändringar borde

vidtagas i bestående förhållanden med avseende å anskaffning, under
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

11

håll och drift av för tulltjänsten behövlig fortskaffningsmateriel.

Den 23 juni 1931 avgåvo de sakkunniga till generaltullstyrelsen betänkande

och förslag i ämnet (Statens offentliga utredningar 1931: 23).

över betänkandet har generaltullstyrelsen inhämtat yttranden från kustbevakningsinspektören,

tulldirektören i Stockholm, cheferna för samtliga

kust- och gränsdistrikt samt styrelserna för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening,

Svenska tullmannaförbundet och De tullanställdas

samorganisation.

Nu gällande ordning.

I fråga örn gällande bestämmelser rörande tullverkets fortskaffningsmateriel

och den praxis beträffande anskaffning, underhåll och drift av

sådan materiel, som utbildat sig, hava i propositionen lämnats några kortfattade

uppgifter. I övrigt har hänvisats till sakkunnigbetänkandet.

Grundstadgandet angående tulltjänstemans skyldighet att hålla för

tjänsten erforderligt fortskaffningsmedel återfinnes i § 222 mom. 1 i det

av generaltullstyrelsen den 14 december 1910 utfärdade tjänstgöringsreglementet

för tullverket (Sv. F. S. bih. 86/1910). Enligt detta stadgande

samt särskilda av generaltullstyrelsen i samband med legoanslagens fastställande

meddelade föreskrifter gäller, att tulltjänsteman, som åtnjuter

legoanslag, är skyldig att i fullgott skick underhålla farkoster med tillbehör,

som erfordras och äro tjänliga för därmed avsedda tjänsteförrättningar

samt svara mot vederbörande anslag, eller att hålla häst med mundering

eller ock att vara försedd med automobil, motorcykel eller cykel

av lämplig konstruktion. Legoanslaget skall jämlikt föreskrift i kungörelse

den 15 juni 1922 (nr 368) utgå till den, som förrättar tjänsten, dock

att, örn denna bestrides på förordnande, ordinarie innehavare av tjänsten

må kunna vid anslaget bibehållas mot det att han tillhandagår vikarien

med vad som för anslaget skall hållas.

Legans storlek fastställes av generaltullstyrelsen i regel för varje budgetår.

Legan bestämmes efter något olika grunder för skilda slag av

fortskaffningsmateriel. För motorbåtar beräknas legan i de flesta fall

med utgångspunkt från den båt, som faktiskt hålles, varvid eftersträvas

att avväga legan så, att den förslår till amortering och skälig förräntning

under farkostens sannolika livslängd av den verkliga anskaffningskostnaden

för båt med tillhörande motor och inventarier ävensom till

täckande av nödiga underhålls-, reparations- och försäkrings- m. fl. kostnader

samt kostnaden för sådana förbrukningsartiklar, som ej tillhandahållas

eller bekostas av tullverket (alla driftkostnader betalas nämligen

av tullverket). I fråga om andra fortskaffningsmedel än motorbåtar bestämmes

legan efter den beräknade genomsnittskostnaden för hållande

av ett dylikt fortskaffningsmedel på vederbörande ort, s. k. normallega.

Vidare bruka legorna i regel för samtliga fortskaffningsmedel beräknas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande Nr 140.

så, att de innefatta gottgörelse för försäkringskostnader eller skälig riskpremie.

Några generella föreskrifter angående vad vederbörande hava att iakttaga,

då fråga uppkommer örn anskaffning av nytt fortskaffningsmedel

eller mera omfattande reparation av redan befintligt, finnas icke meddelade.

För kustbevakningens del har generaltullstyrelsen emellertid i

utfärdade cirkulär angående anslag till lega meddelat vissa föreskrifter

i dylikt hänseende. Beträffande ersättning för förlust av eller skada

å legomateriel har hittills gällt, att dylik förlust eller skada ansetts

ersatt genom den nyssnämnda i legoanslaget inräknade riskpremien, och

det har legat i vederbörande legotagares skön, huruvida han velat genom

försäkring skydda sig mot förlust eller skada å materielen. Legotagarna

vid kustbevakningen hava i regel sina båtar försäkrade i en för

ändamålet bildad förening, »Kustbevakningens ömsesidiga sjöförsäkringsförening

med begränsad ansvarighet». Nämnda förening meddelar dock

icke försäkring till högre belopp än 5,000 kronor. För åvägabringande

av kontroll över fortskaffningsmaterielens beskaffenhet och utnyttjande

finnas åtskilliga föreskrifter i instruktionen för generaltullstyrelsen,

tjänstgöringsreglementet för tullverket och andra tjänstgöringsföreskrifter.

Antalet i tullverkets tjänst under år 1933 i medeltal använda fortskaffningsmedel,

med undantag av cyklar, samt fortskaffningsmedlens fördelning

på tullverket respektive legotagare framgår av följande sammanställning

:

Fordonsslag

Kustbevakningen

Gränsbevak-

ningen

Lokaltuliförvalt-

ningen

Summa

Tull-

verket

Lego-

tagare

Tull-

verket

Lego-

tagare

Tull-

verket

Lego-

tagare

Tull-

verket

Lego-

tagare

Ångfartyg ....................

3

—

—

—

—

—

3

—

Tullkryssare..................

9

—

—

—

—

—

9

—

Motorbåtar ..................

14

99

—

35

8

23

22

157

Andra båtar................

6

49

—

44

1

32

7

125

Automobiler..................

18

2

4

—

—

—

22

2

Motorcyklar ..................

11

21

1

31

1

1

13

34

Hästar ......................

—

—

—

32

—

—

—

32

Enligt de sakkunnigas utredning utgjorde under budgetåret 1929/1930

i tullverkets tjänst använda cyklar 476, av vilka 42 tillhörde tullverket

och 434 vederbörande tjänstemän. Av dessa 434 höllos 127 mot lega och

för 307 utgick slitningsersättning.

1 För dessa motorcyklar vitgår i stället för lega s. k. slitningsersättning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

13

Till bestridande av utgifter för anskaffning, underhåll och drift av

tullverkets fortskaffningsmateriel äro för närvarande medel å riksstaten

anvisade dels å staten för tullverket, dels under anslaget till särskilda

åtgärder för bekämpande genom tullverkets försorg av olovlig införsel

av spritdrycker m. m. Å tullverkets omkostnadsstat finnes uppförd

en anslagspost till drift av mot lega hållen fortskaffningsmateriel samt

underhåll och drift av viss sådan materiel för tullbevakningen. Anslagsposten

är för innevarande budgetår uppförd med 90,000 kronor och upptages

i det i statsverkspropositionen framlagda statförslaget för budgetåret

1934/1935 med samma belopp. Från posten bestridas såväl kostnader

för underhåll och drift av tullverket tillhörig eller av tullverket förhyrd

fortskaffningsmateriel som ock den huvudsakliga kostnaden för

bränsle och smörjämne, som åtgår för drift av tullpersonalen tillhörig

fortskaffningsmateriel vid resor i tjänsten. Å omkostnadsstaten finnes

vidare uppförd en anslagspost till legor för fortskaffningsmateriel, vilken

nu är upptagen till 170,000 kronor och i statförslaget för nästa budgetår

är beräknad till samma belopp. Från denna anslagspost bestridas

kostnaderna för legor ävensom för den slitningsersättning, som utgår

till tjänstemän, vilka i tjänsten använt egen motorcykel eller cykel utan

att lega därför utgår. Det å riksstaten uppförda anslaget till särskilda

åtgärder för bekämpande genom tullverkets försorg av olovlig införsel

av spritdrycker m. m. — för budgetåret 1933/1934 upptaget till 700,000

kronor; i förslaget till riksstat för nästa budgetår uppfört med 750,000

kronor — användes till större delen för anskaffning, underhåll och drift

av fortskaffningsmateriel. Jämväl de medel, som enligt stadganden i

lagarna den 8 juni 1923 örn straff för olovlig varuinförsel och den 20

juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med

spritdrycker och vin stå till generaltullstyrelsens förfogande, tagas i

viss utsträckning i anspråk för anskaffning av fortskaffningsmateriel.

Enligt de sakkunnigas beräkning belöpte sig vid tiden för utredningen

av de utgående legoanslagen omkring 60 procent å motorbåtar, omkring

20 procent å hästar och återstoden på övrig fortskaffningsmateriel.

Numera torde en mindre förskjutning i dessa tal hava ägt rum så

till vida, att procenttalet för legoanslagen för hästar något minskats, under

det att anslagen för övriga ändamål procentuellt ökats.

Legosystemets bibehållande.

I förenämnda betänkande hava de sakkunniga upptagit till utförlig

undersökning frågan, örn det nu tillämpade legosystemet beträffande

tullverkets fortskaffningsmateriel bör bibehållas eller avskaffas.

På grundval av den verkställda undersökningen hava de sakkunniga

stannat vid att förorda legosystemets bibehållande i viss utsträckning.

Enligt de sakkunnigas förslag bör legosystemet fortfarande tillämpas i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

fråga om båtmateriel och hästar, vad båtmateriel angår dock endast om

anskaffningskostnaden icke överstiger 8,000 kronor. Däremot böra automobiler

anskaffas av tullverket. Huruvida cykel- och motorcykelmateriel

skola hållas mot lega eller anskaffas och underhållas av tullverket,

bör enligt de sakkunnigas mening bliva beroende av örn inköp av materielen

finnes böra ordnas på sådant sätt, att den enskilde tjänstemannen

kommer i åtnjutande av ungefär lika stor rabatt som tullverket. Kunna

tillräckligt gynnsamma pris uppnås, bör sålunda legosystemet användas.

I annat fall anse de sakkunniga det böra tagas under övervägande att

beträffande sistnämnda materiel helt övergå till anskaffning direkt genom

tullverket.

Enligt de sakkunnigas mening böra emellertid några bestämda regler

icke uppställas, när det ena och när det andra systemet skall användas,

utan frågan, huruvida visst fortskaffningsmedel skall hållas mot lega

eller anskaffas direkt av tullverket, hör hero av de föreliggande omständigheterna.

De flesta av de i ärendet hörda tullmyndigheterna hava uttalat sig för

bibehållande av legosystemet i den av de sakkunniga angivna omfattningen

eller ock helt allmänt förklarat sig icke hava något att erinra mot

samma förslag. Beträffande de till generaltullstyrelsen inkomna yttrandena

torde få hänvisas till sid. 6 och 7 i statsrådsprotokollet.

Generaltullstyrelsen har funnit sig kunna i huvudsak biträda

de sakkunnigas förslag med avseende å frågan örn på vad sätt

den för tullverket erforderliga fortskaffningsmaterielen lämpligast bör

anskaffas och underhållas. Då detta förslag väsentligen sammanfaller

med den för närvarande tillämpade ordningen och då denna på

sin tid blivit prövad av statsmakterna i samband med den år 1922 genomförda

omorganisationen av tullverket, har styrelsen ansett sig kunna

underlåta att ånyo bringa förevarande spörsmål under Kungl. Maj:ts

prövning.

Departementschefen har beträffande nu förevarande fråga anfört följande:
»Den

utredning, som nu genom särskilda av generaltullstyrelsen tillkallade

sakkunniga verkställts angående sättet för anskaffning och underhåll

av den för tulltjänsten erforderliga fortskaffningsmaterielen, synes

icke giva anledning till att frågan örn en avveckling av legosystemet vid

tullverket nu upptages till avgörande ur principiella synpunkter. Frågan,

i vilken omfattning de fortskaffningsmedel, som inom tullverket erfordras

för tjänstens utövande, böra mot lega hållas av tjänstinnehavaren

eller anskaffas av statsverket, synes tills vidare liksom hittills böra bedömas

ur lämplighetssynpunkt. Att förhållandena härvid ställa sig olika

beträffande olika slag av fortskaffningsmedel är tydligt. Sålunda lärer

det ligga i sakens natur, att de mycket kostsamma modernt utrustade

motorfartyg, som erfordras i tullverkets kamp mot smugglingen, särskilt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

15

spritsmugglingen, anskaffas och underhållas genom statsverkets försorg

och på dess bekostnad. Att det icke för närvarande är påkallat eller

lämpligt att beträffande mindre farkoster helt frångå det nuvarande

legosystemet, torde framgå av utredningen. Mot de av generaltullstyrelsen

på grundval av sakkunnigutredningen uppdragna riktlinjerna för

legosystemets användning och begränsning har jag icke funnit anledning

till erinran.»

Inrättande av en tullverkets båtlånefond.

Vid sin undersökning rörande legosystemets verkningar hava de sakkunniga

funnit detta system, sådant det för närvarande är anordnat vid

tullverket, vara behäftat med vissa olägenheter, och de sakkunniga hava

även framlagt åtskilliga förslag i syfte att undanröja nämnda olägenheter.

Till en del avse dessa förslag frågor, vilka tillhöra generaltullstyrelsens

avgörande, medan andra äro av beskaffenhet att böra underställas Kungl.

Maj:ts eller Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning.

Bland de i sakkunnigbetänkandet framförda förslag, som kräva riksdagens

medverkan, är främst att märka inrättande av en statsverkets lånefond,

från vilken lån skulle kunna beviljas för underlättande av kapitalanskaffningen

vid förvärv av motorbåtmateriel eller mera omfattande reparationer

av sådan materiel.

I denna del hava de sakkunniga anfört, bland annat, följande:

Kapitalanskaffningen för nyförvärv och mera omfattande reparationer

av legomaterielen vore uppenbarligen ganska betungande för legotagarna.

Enligt de av de sakkunniga införskaffade kostnadsuppgifterna rörande

legomaterielen hade befintliga lån vid utgången av budgetåret 1929/1930

uppgått till sammanlagt omkring 139,000 kronor, varav belöpt å båtar

127,000 kronor, å motorfordon 11,000 kronor och å cyklar 1,000 kronor.

Det syntes ofrånkomligt, att, även örn den mera kostsamma materielen

i framtiden skulle komma att hållas direkt genom tullverket och kapitalbehovet

sålunda kunde antagas komma att minskas något, lättnader borde

beredas legotagarna med den erforderliga kapitalanskaffningen. Utvägen

med utlämnande av förskott å tegan funne de sakkunniga mindre

lämplig.

De sakkunniga förordade i stället inrättande av en statlig lånefond.

Fonden syntes böra förvaltas av generaltullstyrelsen, som skulle hava att

pröva ansökningar örn lån. Lånen borde löpa med en fast ränta, förslagsvis

fem procent. Amortering av lånen borde ske genom avdrag å legobeloppen

vid dessas utbetalande.

Med avseende å frågan, huruvida säkerhet borde ställas för utlämnat

lån hava de sakkunniga framhållit, att, örn utmätnings- och avyttringsförbud

beträffande tjänstebåt, för vilken lån från fonden utlämnats, stadgades,

i praktiken tillräcklig säkerhet mot förlust å lånen syntes vinnas. Det

kunde ifrågasättas, huruvida icke såsom villkor för erhållande av lån borde

gälla, att godkänd borgen avlämnades. Med hänsyn till den obetydliga

risken för staten samt de olägenheter, som bleve förbundna med uppstäl
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

lande av krav på avlämnande av borgen, hava emellertid de sakkunniga

föreslagit, att lån måtte få utlämnas från ifrågavarande fond, utan att

borgen skulle vara erforderlig. Härvid borde dock rätt till erhållande av

lån begränsas till motorbåtmaterielen. Då de sakkunniga ansett sig böra

föreslå sådan begränsning av lånerätten, hade anledningen därtill varit

bland annat, att ett avyttringsförbud — vilket givetvis riktade sig icke

endast mot vederbörande tjänsteman utan även mot tredje man — kunde

antagas erhålla full verkan endast i fråga örn sådan fortskaffningsmateriel,

beträffande vilken det vore för en köpare tydligt, att densamma vore

tjänstemateriel. I sådant hänseende gällde givetvis en viss skillnad mellan

en legobåt och exempelvis ett sådant fortskaffningsmedel som cykel eller

motorcykel, vilken senare mera vore att anse som en handelsvara.

Tidigare hade utmätningsförbud gällt för tullverkets legomateriel jämlikt

§ 188 mom. 2 i tullstadgan av den 1 juli 1904, enligt vilket stadgande

farkost med tillbehör, häst med mundering samt velociped, som tulltjänsteman

vore pliktig att hålla mot särskild ersättning från tullverket, ej finge

tagas i mät. Detta stadgande hade dock ej influtit i nu gällande tullstadga

av den 7 oktober 1927, genom vilken 1904 års tullstadga upphävts. Dylikt

utmätningsförbud syntes emellertid åter böra meddelas.

Vid utlämnande av lån syntes låntagaren lämpligen böra genom särskild

klausul i låneformuläret tillförbindas att icke avyttra den motorbåt, för

vilken lånet erhållits, förrän detta till fullo guldits, samt att hålla båten

försäkrad. Vidare syntes tullverket böra förbehålla sig rätt till inlösen

av motorbåt, i händelse legan skulle upphöra att utgå, innan lånet slutamorterats.

De sakkunniga hava i detta sammanhang även erinrat örn ett av 1928

års lotsförfattningssakkunniga i betänkande den 31 januari 1930 framlagt

förslag örn inrättande av en statlig lånefond för lotsarnas båthållning.

Beträffande de över betänkandet hörda tullmyndigheternas yttranden

har generaltullstyrelsen meddelat, att några av dessa myndigheter ifrågasatt,

att lån skulle få utlämnas även för annan fortskaffningsmateriel än

motorbåtar. Chefen för Gävle kustdistrikt hade uttalat sig för en lägre

räntefot än fem procent. Chefen för Karlskrona kustdistrikt hade funnit

önskligt, att lån finge i enlighet med de sakkunnigas förslag utlämnas utan

borgen, enär anskaffande av borgensmän vore det för legotagaren mest

vanskliga och hindersamma vid båtanskaffning. Kustbevakningsinspektören

hade ifrågasatt, att lån icke skulle få beviljas för båtar, vilkas anskaffningskostnad

understege 3,000 kronor, enär svårigheter med kapitalanskaffning

för dylika mindre farkoster icke försports, och att lån skulle

få utlämnas endast för skillnaden mellan inköpspriset och nyssnämnda belopp.

Vidare syntes lånen böra utlämnas räntefritt.

Generaltullstyrelsen har på anförda skäl hemställt, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att dels besluta, att en fond, benämnd

tullverkets båtlånefond, skall inrättas, från vilken lån må utlämnas

till tulltjänstemän för anskaffning av motorbåtmateriel eller för

reparation eller ombyggnad av sådan materiel i huvudsaklig överensstämmelse

med angivna grunder; dels och såsom kapital för sagda fond för

budgetåret 1934/1935 under utgifter för kapitalökning och under rubri
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

17

ken »Statens utlåningsfonder» anvisa ett reservationsanslag, att utgå av

lånemedel, av 150,000 kronor. Enligt generaltullstyrelsens förslag borde

fonden förvaltas av statskontoret. Lånerörelsen syntes däremot böra handhavas

av styrelsen. Lån borde kunna beviljas för hela anskaffnings- respektive

reparationskostnaden. Då amortering av erhållet lån borde ske genom

avdrag å den fastställda legan, erfordrades en jämförelsevis lång amorteringstid.

I regel torde denna icke böra bestämmas till kortare tid än tio

år. Såsom villkor för erhållande av lån ur fonden torde böra gälla, att

borgen eller annan säkerhet, som styrelsen prövade kunna godtagas, avlämnades.

Såsom ytterligare villkor för erhållande av lån torde böra föreskrivas,

att båt, för vilken lån utlämnats, skulle hållas försäkrad till betryggande

belopp. Örn lån utlämnades endast mot säkerhet, syntes däremot anledning

icke förefinnas för tullverket att, såsom de sakkunniga föreslagit,

förbehålla sig rätt till inlösen av håt, för vilken lån ur fonden beviljats. I

övrigt syntes liknande villkor och bestämmelser, som enligt kungörelsen den

20 maj 1932 (nr 121) fastställts för lån från lånefonden för inköp av gasgeneratorer

för motordrift, böra föreskrivas för den till inrättande nu föreslagna

båtlånefonden.

Statskontoret, som funnit den föreslagna lånefonden vara av behovet

påkallad och tillstyrkt förslaget örn dess inrättande, har ifrågasatt, huruvida

icke förvaltningen av fonden borde anförtros åt generaltullstyrelsen,

samt ansett, att kravet på ställandet av säkerhet för lånen hör eftergivas.

Det har oek förefallit statskontoret, som örn en kortare amorteringstid än

den föreslagna lämpligen borde bestämmas.

Ej heller riksräkenskapsverket har funnit skäl till erinran mot förslaget

att för nu ifrågavarande ändamål inrätta en särskild lånefond. I fråga

örn den föreslagna lånefondens anordnande i budgettekniskt hänseende har

verket anfört följande:

»Med. hänsyn till att den lånerörelse, varom bär vore fråga, icke avsåge

att tillgodose ett lånebehov av den allmänna natur, som inrymdes under

statens i rikshuvudboken redovisade utlåningsfonder, utan allenast inginge

såsom ett led i tullverkets medverkan vid finansieringen av den av

verkets egna befattningshavare tillhandahållna båtmaterielen, syntes lånen

böra bestridas av till tullverkets disposition ställda anslagsmedel och

redovisas å en av verkets styrelse förvaltad diversemedelsfond.

De för lånerörelsen erforderliga anslagsmedlen syntes böra anvisas under

utgifter för kapitalökning samt i så fall redovisas å fonden för förlag

till statsverket. Med hänsyn till anslagsändamålets natur syntes hinder

icke möta, att det ifrågakommande anslaget anvisades att utgå av lånemedel.

De i samband med lånerörelsen inflytande ränteinkomsterna borde

vid sådan anordning tills vidare redovisas å riksstatstiteln »Riksgäldskontorets

inkomstmedel».

Departementschefen har beträffande den nu föreliggande frågan anfört:

»Den i ärendet förebragta utredningen finner jag tydligt hava ådagalagt

behovet av att de tulltjänsteman, vilka det ålägges att mot lega hålla för

Bihang till riksdagens protokoll Wilt. 6 sami. Nr lil''.) 142.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

tjänsteförrättningar erforderlig båtmateriel, erhålla bistånd från statsverkets

sida i fråga om kapitalanskaffning för nyförvärv eller mera omfattande

reparationer av tjänstebåtar. Förslaget att i sådant syfte inrätta

en särskild lånefond, vilket förslag av statskontoret och riksräkenskapsverket

lämnats utan erinran, finner även jag mig böra tillstyrka.

I fråga örn bestämmelserna för utlåningen från fonden kan jag i huvudsak

ansluta mig till generaltullstyrelsens förslag. Lån bör kunna

utlämnas till belopp, motsvarande hela anskaffnings- eller reparationskostnaden.

Vad amorteringstiden angår, har generaltullstyrelsen framhållit,

att, då erhållet lån skall amorteras genom avdrag å legan, jämförelsevis

lång amorteringstid erfordras; styrelsen har därför ansett

amorteringstiden i regel icke böra bestämmas till kortare tid än tio år.

Statskontoret har häremot anmärkt, att den genomsnittliga tidslängden

för motorbåtarnas tjänstduglighet knappast syntes vara så hög, och på

grund härav uttalat sig för en kortare amorteringstid. Då den lämpliga

amorteringstiden tydligen måste ställa sig olika alltefter omständigheterna

i de särskilda fallen — sålunda torde lån för reparation av en båt

oftast böra löpa med avsevärt kortare amorteringstid än lån för nyanskaffning

— finner jag för egen del ej erforderligt, att generaltullstyrelsen

bindes i sin prövning av lånevillkoren i denna del på annat sätt än

att styrelsen självfallet bör hava att tillse, att icke längre amorteringstid

i varje särskilt låneärende medgives än som svarar mot den beräkneliga

tiden för den ifrågavarande farkostens tjänstduglighet. Räntan

å lånen synes — i överensstämmelse med den ståndpunkt som i statsverkspropositionen

intagits beträffande räntefoten för vissa av statskontoret

förvaltade utlåningsfonder — böra bestämmas till 4 Vs procent, med

skyldighet för låntagaren att framdeles vidkännas den höjning av räntefoten,

som Kungl. Majit med hänsyn till den effektiva medelräntan å

den fonderade statsskulden prövar påkallad.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle lån utlämnas utan att borgen

skulle vara erforderlig. Generaltullstyrelsen åter har ansett, att bland utlåningsvillkoren

borde ingå, att borgen eller annan säkerhet, som styrelsen

prövade kunna godtagas, avlämnades. I likhet med statskontoret anser

jag kravet på ställande av säkerhet för lån böra eftergivas. Anskaffande

av säkerhet skulle för visso för mången legotagare komma att möta

svårigheter, och den föreslagna lånefondens inrättande skulle genom

uppställandet av krav på betryggande säkerhet till stor del förlora sitt

värde. Örn bland lånevillkoren, såsom föreslagits, stadgas dels förbud

för låntagaren att utan tillstånd avyttra den motorbåt, för vars anskaffande

eller reparation lånet erhållits, dels skyldighet för låntagaren att

hålla båten försäkrad, och örn vidare, såsom även föreslagits, utmätningsförbud

införes för fortskaffningsmateriel, som för tjänstebruk hålles mot

lega, böra statsverkets anspråk på säkerhet för utlämnade lån vara i

rimlig utsträckning tillgodosedda.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

19

Lånerörelsen bör handhavas av generaltullstyrelsen enligt av Kungl.

Majit meddelade bestämmelser. Tillräcklig anledning saknas, att såsom generaltullstyrelsen

ifrågasatt ställa fonden under statskontorets förvaltning.

Av skäl, som riksräkenskapsverket anfört, bör fonden icke inordnas bland

statens utlåningsfonder, utan fondens medel böra redovisas i tullverkets

räkenskaper å en särskild diversemedelstitel. Anslag till kapitalökning

å fonden böra utgå av lånemedel och i riksstaten upptagas under fonden

för förlag till statsverket. Ränteinkomsterna böra tillföras riksgäldskontorets

inkomstmedel.

Mot beräkningen av det av generaltullstyrelsen nu föreslagna kapitalökningsanslaget

för fonden å 150,000 kronor har jag icke något att erinra.

I anslutning till vad de sakkunniga och generaltullstyrelsen anfört anser

jag, att möjlighet bör föreligga för legotagare, som vid tiden för fondens

tillkomst häftar i lån för sin legobåt, att för inlösande av sådant lån

efter generaltullstyrelsens beprövande få lån ur fonden, dock högst till det

belopp, som motsvarar legobåtens värde.»

Övriga förslag angående fortskaffningsmateriel, som hålles mot

lega, m. m.

De sakkunniga hava ansett, att grundstadgandena rörande legosystemet

böra intagas i en av Kungl. Majit utfärdad kungörelse; ett av de sakkunniga

utarbetat utkast till dylik kungörelse har intagits i betänkandet. Övriga

erforderliga föreskrifter skulle enligt de sakkunnigas tanke liksom

hittills meddelas av generaltullstyrelsen.

En kortfattad redogörelse för det ifrågavarande kungörelseutkastet finnes

intagen å sid. 13—21 i statsrådsprotokollet.

Beträffande detta förslag har departementschefen anfört följande:

»Det föreliggande förslaget avser att till en av Kungl. Majit utfärdad

författning sammanföra de väsentliga stadganden, som böra reglera förhållandet

mellan statsverket och den enskilda tjänstemannen i de fall, där

legosystemet alltjämt kommer till användning beträffande tullverkets fortskaffningsmateriel.

I författningsförslaget hava upptagits stadganden örn skyldighet för

tulltjänsteman att hålla fortskaffningsmateriel, om legans beräknande,

örn legans utgående under tid, då tjänstemannen åtnjuter ledighet från

tjänsten, örn ersättning av statsmedel i vissa fall dels för skada å eller

förlust av fortskaffningsmateriel, dels för sådan minskning av materielens

värde, som befinnes kvarstå oamorterad, då legan av en eller annan anledning

upphör att utgå, ävensom angående utmätnings- och avyttringsförbud

beträffande fortskaffningsmaterielen.

Vad särskilt angår bestämmelserna örn ersättning för skada å eller förlust

av fortskaffningsmateriel, skulle enligt förslaget liksom hittills i le
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

Utskottet.

gan för vid kustbevakningen hållen farkost inräknas skälig riskpremie,

avsedd att täcka kostnaden för erforderlig försäkring. För haveriskada

å farkost, för vilken i legan inräknats dylik riskpremie, skulle ersättning

icke utgå. Vid utbetalande av ersättning skulle avdragas tio procent av

skadans eller förlustens uppskattade belopp. Bagatellskador skulle helt

vara undantagna från rätt till ersättning.

En nyhet i förhållande till nu gällande ordning innefatta de föreslagna

bestämmelserna örn rätt till ersättning i vissa fall för värdeminskning av

fortskaffningsmateriel. Legotagaren eller hans rättsinnehavare skulle enligt

förslaget berättigas att enligt generaltullstyrelsens bestämmande av

statsmedel erhålla ersättning för förlust, som kan uppkomma därigenom,

att legan upphör att utgå, innan den för materielen fastställda amorteringstiden

gått till ända, exempelvis på grund av att legotagaren avgår

från tjänsten eller dör eller förflyttas till annan tjänstgöringsort, där materielen

ej erfordras.

För införande av möjlighet till ersättning i nu berörda fall synas mig

goda skäl vara anförda, och jag har icke något att i huvudsak erinra mot

det sätt, varpå ersättningsbestämmelserna utformats. Ej heller i övrigt

har jag i stort sett någon erinran att framställa mot de i generaltullstyrelsens

författningsförslag upptagna bestämmelserna. Jag vill därför förorda,

att riksdagens bemyndigande utverkas för Kungl. Maj:t att i huvudsaklig

överensstämmelse med det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget

utfärda bestämmelser angående fortskaffningsmateriel, som för

tjänstebruk hålles av tulltjänsteman.»

I likhet med departementschefen har utskottet funnit den utredning, som

genom särskilda, av generaltullstyrelsen tillkallade sakkunniga verkställts

angående sättet för anskaffning och underhåll av den för tulltjänsten erforderliga

fortskaffningsmaterielen, icke giva anledning till att frågan om

en avveckling av legosystemet vid tullverket upptages till avgörande ur

principiella synpunkter. Spörsmålet örn omfattningen av de fortskaffningsmateriel,

som inom tullverket erfordras för tjänstens utövande och

böra mot lega hållas av tjänstinnehavaren eller anskaffas av statsverket,

synes sålunda tillsvidare liksom hittills böra bedömas ur lämplighetssynpunkt.

De härutinnan uppdragna riktlinjerna hava ej heller föranlett erinran

från utskottets sida.

Vid sin undersökning rörande legosystemets verkningar hava de sakkunniga

funnit detta system, sådant det för närvarande är anordnat vid

tullverket, vara behäftat med vissa olägenheter och hava för den skull

för undanröjande av dessa främst föreslagit inrättande av en statsverkets

lånefond, från vilken lån skulle kunna beviljas för underlättande av kapitalanskaffningen

vid förvärv av motorbåtsmateriel eller mera omfattande

reparationer av sådan materiel. Lika med departementschefen och de i

ärendet hörda myndigheterna bar utskottet ock kommit till den uppfatt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

21

ningen, att goda skäl föreligga för inrättandet av en dylik fond, ock vill

utskottet för den skull tillstyrka bildandet av densamma.

De föreslagna bestämmelserna för utlåning från fonden bava ej keller

givit utskottet anledning till erinran.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle anslag till kapitalökning å fonden

utgå av lånemedel ock i riksstaten upptagas under fonden för förlag

till statsverket. Kapitalökningsanslaget för fonden kar beräknats till

150,000 kronor. Mot denna beräkning kar utskottet ej haft något att erinra,

men utskottet finner sig icke kunna tillstyrka, att medlen anvisas i

enlighet med vad Kungl. Majit föreslagit. De för fondens inrättande erforderliga

medlen torde enligt utskottets mening köra bestridas av tullverkets

egna inkomster och alltså i riksstaten anvisas såsom extra anslag

att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

Under hänvisning till vad sålunda anförts ock då vad Kungl. Majit i

övrigt i förevarande proposition föreslagit riksdagen icke givit utskottet

skäl till erinran, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) besluta, att en fond, benämnd tullverkets båtlånefond,

skall inrättas, från vilken må, i huvudsaklig

anslutning till de i statsrådsprotokollet över finansärenden

den 23 februari 1934 angivna grunder, utlämnas

lån till tull tjänstemän för anskaffning av motorbåtmateriel

eller för reparation eller ombyggnad av

sådan materiel;

b) såsom avsättning till .sagda fond för budgetåret

1934/1935 under sjunde huvudtiteln anvisa ett extra

anslag av 150,000 kronor; samt

c) bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med i sagda statsrådsprotokoll angivna

grunder, utfärda bestämmelser angående fortskaffningsmateriel,

som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman.

Stockholm den 29 maj 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtande nr 139.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:330 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en tullverkets båtlånefond m. m. s. 5 i texten