Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående inrättande av en tullverkets båtlånefond m. m.
1934-05-29 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1934:140, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående inrättande av en tullverkets båtlånefond m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
9
Nr 140.
Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1934 kl- 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående inrättande
av en tullverkets båtlånefond m. m.
(3:e avd.)
I den till riksdagen den 3 januari 1934 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1934/1935 har Kungl.
Majit (punkt 2 av det vid propositionen under rubrik »Utgifter för kapitalökning»
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden för
nämnda dag) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde bliva riksdagen förelagd, såsom kapital för tullverkets
båtlånefond beräkna ett reservationsanslag av 150,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 23 februari 1934 dagtecknad proposition,
nr 171, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden sagda dag, föreslagit riksdagen att
dels besluta, att en fond, benämnd tullverkets båtlånefond, skall inrättas,
från vilken må, i huvudsaklig anslutning till av departementschefen angivna
grunder, utlämnas lån till tulltjänstemän för anskaffning av motorbåtmateriel
eller för reparation eller ombyggnad av sådan materiel;
dels såsom kapital för sagda fond för budgetåret 1934/1935 under utgifter
för kapitalökning och under rubriken fonden för förlag till statsverketanvisa
ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av 150,000 kronor;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som av departementschefen angivits, utfärda bestämmelser
angående fortskaffningsmateriel, som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman.
De fortskaffningsmedel av olika slag — såsom motordrivna farkoster,
roddbåtar, motorcyklar, velocipeder och hästar — vilka erfordras för
patrulleringar och annan bevakningstjänst inom tullverket, anskaffas
och underhållas i betydande omfattning av vederbörande tulltjänstemän
själva. För materielens tillhandahållande åtnjuta tjänstemännen ersättning
av statsmedel i form av lega eller slitningsersättning. Först omkring
år 1922 — då strävandena att åvägabringa ett mera effektivt bekämpande
av den under kristiden ökade smugglingen, särskilt av spritdrycker,
föranledde anskaffande av större och snabbgående farkoster —
10 Statsutskottets utlåtande Nr 140.
började fortskaffningsmaterielen i någon större omfattning bekostas av
tullverket.
Frågan om lämpligaste sättet för anskaffande och underhåll av fortskaffningsmaterielen
har under de senaste årtiondena vid flera tillfällen
varit föremål för undersökning och övervägande. Sålunda ägnade redan
1908 års tullstatskommission sin uppmärksamhet åt frågan utan att
föreslå någon ändring i det då nästan undantagslöst rådande legosystemet.
1914 års tullkommission föreslog, att kust- och gränsbevakningens
fortskaffningsmateriel — med undantag för hästar — samt lokaltullförvaltningens
båtmateriel skulle anskaffas genom tullverkets egen försorg
samt att även underhållskostnaderna för denna materiel skulle bestridas
av statsmedel. Förslaget föranledde emellertid icke något beslut i ämnet.
1920 års kustbevakningssakkunniga ställde sig beträffande kustbevakningens
fortskaffningsmateriel på samma ståndpunkt som 1914 års
tullkommission utom beträffande de minsta farkosterna, som de sakkunniga
ansågo fortfarande böra hållas av vederbörande tulltjänstemän.
I proposition till 1922 års riksdag (nr 89) angående tullverkets omorganisation
yttrade föredragande departementschefen beträffande frågan
örn tullverkets fortskaffningsmateriel, bland annat, att han ansåge det
icke kunna komma ifråga, att de då av generaltullstyrelsen till anskaffande
föreslagna största kusthevakningsfarkosterna skulle mot lega hållas
av enskilda tjänstemän. Även beträffande den övriga båtmaterielen
vid kustbevakningen kunde enligt departementschefens förmenande skäl
anföras för en anordning med anskaffning och underhåll på statsverkets
bekostnad, men med hänsyn till statsfinansiella skäl ansåg departementschefen
ett frångående av systemet med legor uteslutet. Kustbevakningens
övriga tjänstemateriel liksom ock fortskaffningsmaterielen vid
gränsbevakningen och lokaltullförvaltningen borde hållas av tjänstemännen
själva mot legor. Samtliga förbrukningsartiklar för motordriften
borde bekostas av tullverket. På förslag av statsutskottet uttalade riksdagen
i skrivelse den 3 juni 1922 (nr 276), att legosystemet utom beträffande
de kostsamma tulljagarna borde såsom för statsverket förmånligast
bibehållas.
Frågan örn legosystemet vid tullverket var även föremål för behandling
av 1929 års statsrevisorer, vilka — efter att hava framhållit skälen
för och emot legosystemet — anförde, att det syntes revisorerna, som
örn så starka skäl kunde anföras för en avskrivning i viss omfattning av
systemet, att frågan därom borde göras till föremål för en närmare utredning.
Genom beslut den 1 augusti 1930 bemyndigade Kungl. Majit generaltullstyrelsen
att tillkalla högst fyra sakkunniga för verkställande av en
allsidig utredning av frågan, huruvida och i vad mån ändringar borde
vidtagas i bestående förhållanden med avseende å anskaffning, under
-
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
11
håll och drift av för tulltjänsten behövlig fortskaffningsmateriel.
Den 23 juni 1931 avgåvo de sakkunniga till generaltullstyrelsen betänkande
och förslag i ämnet (Statens offentliga utredningar 1931: 23).
över betänkandet har generaltullstyrelsen inhämtat yttranden från kustbevakningsinspektören,
tulldirektören i Stockholm, cheferna för samtliga
kust- och gränsdistrikt samt styrelserna för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening,
Svenska tullmannaförbundet och De tullanställdas
samorganisation.
Nu gällande ordning.
I fråga örn gällande bestämmelser rörande tullverkets fortskaffningsmateriel
och den praxis beträffande anskaffning, underhåll och drift av
sådan materiel, som utbildat sig, hava i propositionen lämnats några kortfattade
uppgifter. I övrigt har hänvisats till sakkunnigbetänkandet.
Grundstadgandet angående tulltjänstemans skyldighet att hålla för
tjänsten erforderligt fortskaffningsmedel återfinnes i § 222 mom. 1 i det
av generaltullstyrelsen den 14 december 1910 utfärdade tjänstgöringsreglementet
för tullverket (Sv. F. S. bih. 86/1910). Enligt detta stadgande
samt särskilda av generaltullstyrelsen i samband med legoanslagens fastställande
meddelade föreskrifter gäller, att tulltjänsteman, som åtnjuter
legoanslag, är skyldig att i fullgott skick underhålla farkoster med tillbehör,
som erfordras och äro tjänliga för därmed avsedda tjänsteförrättningar
samt svara mot vederbörande anslag, eller att hålla häst med mundering
eller ock att vara försedd med automobil, motorcykel eller cykel
av lämplig konstruktion. Legoanslaget skall jämlikt föreskrift i kungörelse
den 15 juni 1922 (nr 368) utgå till den, som förrättar tjänsten, dock
att, örn denna bestrides på förordnande, ordinarie innehavare av tjänsten
må kunna vid anslaget bibehållas mot det att han tillhandagår vikarien
med vad som för anslaget skall hållas.
Legans storlek fastställes av generaltullstyrelsen i regel för varje budgetår.
Legan bestämmes efter något olika grunder för skilda slag av
fortskaffningsmateriel. För motorbåtar beräknas legan i de flesta fall
med utgångspunkt från den båt, som faktiskt hålles, varvid eftersträvas
att avväga legan så, att den förslår till amortering och skälig förräntning
under farkostens sannolika livslängd av den verkliga anskaffningskostnaden
för båt med tillhörande motor och inventarier ävensom till
täckande av nödiga underhålls-, reparations- och försäkrings- m. fl. kostnader
samt kostnaden för sådana förbrukningsartiklar, som ej tillhandahållas
eller bekostas av tullverket (alla driftkostnader betalas nämligen
av tullverket). I fråga om andra fortskaffningsmedel än motorbåtar bestämmes
legan efter den beräknade genomsnittskostnaden för hållande
av ett dylikt fortskaffningsmedel på vederbörande ort, s. k. normallega.
Vidare bruka legorna i regel för samtliga fortskaffningsmedel beräknas
12 Statsutskottets utlåtande Nr 140.
så, att de innefatta gottgörelse för försäkringskostnader eller skälig riskpremie.
Några generella föreskrifter angående vad vederbörande hava att iakttaga,
då fråga uppkommer örn anskaffning av nytt fortskaffningsmedel
eller mera omfattande reparation av redan befintligt, finnas icke meddelade.
För kustbevakningens del har generaltullstyrelsen emellertid i
utfärdade cirkulär angående anslag till lega meddelat vissa föreskrifter
i dylikt hänseende. Beträffande ersättning för förlust av eller skada
å legomateriel har hittills gällt, att dylik förlust eller skada ansetts
ersatt genom den nyssnämnda i legoanslaget inräknade riskpremien, och
det har legat i vederbörande legotagares skön, huruvida han velat genom
försäkring skydda sig mot förlust eller skada å materielen. Legotagarna
vid kustbevakningen hava i regel sina båtar försäkrade i en för
ändamålet bildad förening, »Kustbevakningens ömsesidiga sjöförsäkringsförening
med begränsad ansvarighet». Nämnda förening meddelar dock
icke försäkring till högre belopp än 5,000 kronor. För åvägabringande
av kontroll över fortskaffningsmaterielens beskaffenhet och utnyttjande
finnas åtskilliga föreskrifter i instruktionen för generaltullstyrelsen,
tjänstgöringsreglementet för tullverket och andra tjänstgöringsföreskrifter.
Antalet i tullverkets tjänst under år 1933 i medeltal använda fortskaffningsmedel,
med undantag av cyklar, samt fortskaffningsmedlens fördelning
på tullverket respektive legotagare framgår av följande sammanställning
:
Fordonsslag
Kustbevakningen
Gränsbevak-
ningen
Lokaltuliförvalt-
ningen
Summa
Tull-
verket
Lego-
tagare
Tull-
verket
Lego-
tagare
Tull-
verket
Lego-
tagare
Tull-
verket
Lego-
tagare
Ångfartyg ....................
3
—
—
—
—
—
3
—
Tullkryssare..................
9
—
—
—
—
—
9
—
Motorbåtar ..................
14
99
—
35
8
23
22
157
Andra båtar................
6
49
—
44
1
32
7
125
Automobiler..................
18
2
4
—
—
—
22
2
Motorcyklar ..................
11
21
1
31
1
1
13
34
Hästar ......................
—
—
—
32
—
—
—
32
Enligt de sakkunnigas utredning utgjorde under budgetåret 1929/1930
i tullverkets tjänst använda cyklar 476, av vilka 42 tillhörde tullverket
och 434 vederbörande tjänstemän. Av dessa 434 höllos 127 mot lega och
för 307 utgick slitningsersättning.
1 För dessa motorcyklar vitgår i stället för lega s. k. slitningsersättning.
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
13
Till bestridande av utgifter för anskaffning, underhåll och drift av
tullverkets fortskaffningsmateriel äro för närvarande medel å riksstaten
anvisade dels å staten för tullverket, dels under anslaget till särskilda
åtgärder för bekämpande genom tullverkets försorg av olovlig införsel
av spritdrycker m. m. Å tullverkets omkostnadsstat finnes uppförd
en anslagspost till drift av mot lega hållen fortskaffningsmateriel samt
underhåll och drift av viss sådan materiel för tullbevakningen. Anslagsposten
är för innevarande budgetår uppförd med 90,000 kronor och upptages
i det i statsverkspropositionen framlagda statförslaget för budgetåret
1934/1935 med samma belopp. Från posten bestridas såväl kostnader
för underhåll och drift av tullverket tillhörig eller av tullverket förhyrd
fortskaffningsmateriel som ock den huvudsakliga kostnaden för
bränsle och smörjämne, som åtgår för drift av tullpersonalen tillhörig
fortskaffningsmateriel vid resor i tjänsten. Å omkostnadsstaten finnes
vidare uppförd en anslagspost till legor för fortskaffningsmateriel, vilken
nu är upptagen till 170,000 kronor och i statförslaget för nästa budgetår
är beräknad till samma belopp. Från denna anslagspost bestridas
kostnaderna för legor ävensom för den slitningsersättning, som utgår
till tjänstemän, vilka i tjänsten använt egen motorcykel eller cykel utan
att lega därför utgår. Det å riksstaten uppförda anslaget till särskilda
åtgärder för bekämpande genom tullverkets försorg av olovlig införsel
av spritdrycker m. m. — för budgetåret 1933/1934 upptaget till 700,000
kronor; i förslaget till riksstat för nästa budgetår uppfört med 750,000
kronor — användes till större delen för anskaffning, underhåll och drift
av fortskaffningsmateriel. Jämväl de medel, som enligt stadganden i
lagarna den 8 juni 1923 örn straff för olovlig varuinförsel och den 20
juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med
spritdrycker och vin stå till generaltullstyrelsens förfogande, tagas i
viss utsträckning i anspråk för anskaffning av fortskaffningsmateriel.
Enligt de sakkunnigas beräkning belöpte sig vid tiden för utredningen
av de utgående legoanslagen omkring 60 procent å motorbåtar, omkring
20 procent å hästar och återstoden på övrig fortskaffningsmateriel.
Numera torde en mindre förskjutning i dessa tal hava ägt rum så
till vida, att procenttalet för legoanslagen för hästar något minskats, under
det att anslagen för övriga ändamål procentuellt ökats.
Legosystemets bibehållande.
I förenämnda betänkande hava de sakkunniga upptagit till utförlig
undersökning frågan, örn det nu tillämpade legosystemet beträffande
tullverkets fortskaffningsmateriel bör bibehållas eller avskaffas.
På grundval av den verkställda undersökningen hava de sakkunniga
stannat vid att förorda legosystemets bibehållande i viss utsträckning.
Enligt de sakkunnigas förslag bör legosystemet fortfarande tillämpas i
14
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
fråga om båtmateriel och hästar, vad båtmateriel angår dock endast om
anskaffningskostnaden icke överstiger 8,000 kronor. Däremot böra automobiler
anskaffas av tullverket. Huruvida cykel- och motorcykelmateriel
skola hållas mot lega eller anskaffas och underhållas av tullverket,
bör enligt de sakkunnigas mening bliva beroende av örn inköp av materielen
finnes böra ordnas på sådant sätt, att den enskilde tjänstemannen
kommer i åtnjutande av ungefär lika stor rabatt som tullverket. Kunna
tillräckligt gynnsamma pris uppnås, bör sålunda legosystemet användas.
I annat fall anse de sakkunniga det böra tagas under övervägande att
beträffande sistnämnda materiel helt övergå till anskaffning direkt genom
tullverket.
Enligt de sakkunnigas mening böra emellertid några bestämda regler
icke uppställas, när det ena och när det andra systemet skall användas,
utan frågan, huruvida visst fortskaffningsmedel skall hållas mot lega
eller anskaffas direkt av tullverket, hör hero av de föreliggande omständigheterna.
De flesta av de i ärendet hörda tullmyndigheterna hava uttalat sig för
bibehållande av legosystemet i den av de sakkunniga angivna omfattningen
eller ock helt allmänt förklarat sig icke hava något att erinra mot
samma förslag. Beträffande de till generaltullstyrelsen inkomna yttrandena
torde få hänvisas till sid. 6 och 7 i statsrådsprotokollet.
Generaltullstyrelsen har funnit sig kunna i huvudsak biträda
de sakkunnigas förslag med avseende å frågan örn på vad sätt
den för tullverket erforderliga fortskaffningsmaterielen lämpligast bör
anskaffas och underhållas. Då detta förslag väsentligen sammanfaller
med den för närvarande tillämpade ordningen och då denna på
sin tid blivit prövad av statsmakterna i samband med den år 1922 genomförda
omorganisationen av tullverket, har styrelsen ansett sig kunna
underlåta att ånyo bringa förevarande spörsmål under Kungl. Maj:ts
prövning.
Departementschefen har beträffande nu förevarande fråga anfört följande:
»Den
utredning, som nu genom särskilda av generaltullstyrelsen tillkallade
sakkunniga verkställts angående sättet för anskaffning och underhåll
av den för tulltjänsten erforderliga fortskaffningsmaterielen, synes
icke giva anledning till att frågan örn en avveckling av legosystemet vid
tullverket nu upptages till avgörande ur principiella synpunkter. Frågan,
i vilken omfattning de fortskaffningsmedel, som inom tullverket erfordras
för tjänstens utövande, böra mot lega hållas av tjänstinnehavaren
eller anskaffas av statsverket, synes tills vidare liksom hittills böra bedömas
ur lämplighetssynpunkt. Att förhållandena härvid ställa sig olika
beträffande olika slag av fortskaffningsmedel är tydligt. Sålunda lärer
det ligga i sakens natur, att de mycket kostsamma modernt utrustade
motorfartyg, som erfordras i tullverkets kamp mot smugglingen, särskilt
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
15
spritsmugglingen, anskaffas och underhållas genom statsverkets försorg
och på dess bekostnad. Att det icke för närvarande är påkallat eller
lämpligt att beträffande mindre farkoster helt frångå det nuvarande
legosystemet, torde framgå av utredningen. Mot de av generaltullstyrelsen
på grundval av sakkunnigutredningen uppdragna riktlinjerna för
legosystemets användning och begränsning har jag icke funnit anledning
till erinran.»
Inrättande av en tullverkets båtlånefond.
Vid sin undersökning rörande legosystemets verkningar hava de sakkunniga
funnit detta system, sådant det för närvarande är anordnat vid
tullverket, vara behäftat med vissa olägenheter, och de sakkunniga hava
även framlagt åtskilliga förslag i syfte att undanröja nämnda olägenheter.
Till en del avse dessa förslag frågor, vilka tillhöra generaltullstyrelsens
avgörande, medan andra äro av beskaffenhet att böra underställas Kungl.
Maj:ts eller Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning.
Bland de i sakkunnigbetänkandet framförda förslag, som kräva riksdagens
medverkan, är främst att märka inrättande av en statsverkets lånefond,
från vilken lån skulle kunna beviljas för underlättande av kapitalanskaffningen
vid förvärv av motorbåtmateriel eller mera omfattande reparationer
av sådan materiel.
I denna del hava de sakkunniga anfört, bland annat, följande:
Kapitalanskaffningen för nyförvärv och mera omfattande reparationer
av legomaterielen vore uppenbarligen ganska betungande för legotagarna.
Enligt de av de sakkunniga införskaffade kostnadsuppgifterna rörande
legomaterielen hade befintliga lån vid utgången av budgetåret 1929/1930
uppgått till sammanlagt omkring 139,000 kronor, varav belöpt å båtar
127,000 kronor, å motorfordon 11,000 kronor och å cyklar 1,000 kronor.
Det syntes ofrånkomligt, att, även örn den mera kostsamma materielen
i framtiden skulle komma att hållas direkt genom tullverket och kapitalbehovet
sålunda kunde antagas komma att minskas något, lättnader borde
beredas legotagarna med den erforderliga kapitalanskaffningen. Utvägen
med utlämnande av förskott å tegan funne de sakkunniga mindre
lämplig.
De sakkunniga förordade i stället inrättande av en statlig lånefond.
Fonden syntes böra förvaltas av generaltullstyrelsen, som skulle hava att
pröva ansökningar örn lån. Lånen borde löpa med en fast ränta, förslagsvis
fem procent. Amortering av lånen borde ske genom avdrag å legobeloppen
vid dessas utbetalande.
Med avseende å frågan, huruvida säkerhet borde ställas för utlämnat
lån hava de sakkunniga framhållit, att, örn utmätnings- och avyttringsförbud
beträffande tjänstebåt, för vilken lån från fonden utlämnats, stadgades,
i praktiken tillräcklig säkerhet mot förlust å lånen syntes vinnas. Det
kunde ifrågasättas, huruvida icke såsom villkor för erhållande av lån borde
gälla, att godkänd borgen avlämnades. Med hänsyn till den obetydliga
risken för staten samt de olägenheter, som bleve förbundna med uppstäl
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
lande av krav på avlämnande av borgen, hava emellertid de sakkunniga
föreslagit, att lån måtte få utlämnas från ifrågavarande fond, utan att
borgen skulle vara erforderlig. Härvid borde dock rätt till erhållande av
lån begränsas till motorbåtmaterielen. Då de sakkunniga ansett sig böra
föreslå sådan begränsning av lånerätten, hade anledningen därtill varit
bland annat, att ett avyttringsförbud — vilket givetvis riktade sig icke
endast mot vederbörande tjänsteman utan även mot tredje man — kunde
antagas erhålla full verkan endast i fråga örn sådan fortskaffningsmateriel,
beträffande vilken det vore för en köpare tydligt, att densamma vore
tjänstemateriel. I sådant hänseende gällde givetvis en viss skillnad mellan
en legobåt och exempelvis ett sådant fortskaffningsmedel som cykel eller
motorcykel, vilken senare mera vore att anse som en handelsvara.
Tidigare hade utmätningsförbud gällt för tullverkets legomateriel jämlikt
§ 188 mom. 2 i tullstadgan av den 1 juli 1904, enligt vilket stadgande
farkost med tillbehör, häst med mundering samt velociped, som tulltjänsteman
vore pliktig att hålla mot särskild ersättning från tullverket, ej finge
tagas i mät. Detta stadgande hade dock ej influtit i nu gällande tullstadga
av den 7 oktober 1927, genom vilken 1904 års tullstadga upphävts. Dylikt
utmätningsförbud syntes emellertid åter böra meddelas.
Vid utlämnande av lån syntes låntagaren lämpligen böra genom särskild
klausul i låneformuläret tillförbindas att icke avyttra den motorbåt, för
vilken lånet erhållits, förrän detta till fullo guldits, samt att hålla båten
försäkrad. Vidare syntes tullverket böra förbehålla sig rätt till inlösen
av motorbåt, i händelse legan skulle upphöra att utgå, innan lånet slutamorterats.
De sakkunniga hava i detta sammanhang även erinrat örn ett av 1928
års lotsförfattningssakkunniga i betänkande den 31 januari 1930 framlagt
förslag örn inrättande av en statlig lånefond för lotsarnas båthållning.
Beträffande de över betänkandet hörda tullmyndigheternas yttranden
har generaltullstyrelsen meddelat, att några av dessa myndigheter ifrågasatt,
att lån skulle få utlämnas även för annan fortskaffningsmateriel än
motorbåtar. Chefen för Gävle kustdistrikt hade uttalat sig för en lägre
räntefot än fem procent. Chefen för Karlskrona kustdistrikt hade funnit
önskligt, att lån finge i enlighet med de sakkunnigas förslag utlämnas utan
borgen, enär anskaffande av borgensmän vore det för legotagaren mest
vanskliga och hindersamma vid båtanskaffning. Kustbevakningsinspektören
hade ifrågasatt, att lån icke skulle få beviljas för båtar, vilkas anskaffningskostnad
understege 3,000 kronor, enär svårigheter med kapitalanskaffning
för dylika mindre farkoster icke försports, och att lån skulle
få utlämnas endast för skillnaden mellan inköpspriset och nyssnämnda belopp.
Vidare syntes lånen böra utlämnas räntefritt.
Generaltullstyrelsen har på anförda skäl hemställt, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att dels besluta, att en fond, benämnd
tullverkets båtlånefond, skall inrättas, från vilken lån må utlämnas
till tulltjänstemän för anskaffning av motorbåtmateriel eller för
reparation eller ombyggnad av sådan materiel i huvudsaklig överensstämmelse
med angivna grunder; dels och såsom kapital för sagda fond för
budgetåret 1934/1935 under utgifter för kapitalökning och under rubri
-
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
17
ken »Statens utlåningsfonder» anvisa ett reservationsanslag, att utgå av
lånemedel, av 150,000 kronor. Enligt generaltullstyrelsens förslag borde
fonden förvaltas av statskontoret. Lånerörelsen syntes däremot böra handhavas
av styrelsen. Lån borde kunna beviljas för hela anskaffnings- respektive
reparationskostnaden. Då amortering av erhållet lån borde ske genom
avdrag å den fastställda legan, erfordrades en jämförelsevis lång amorteringstid.
I regel torde denna icke böra bestämmas till kortare tid än tio
år. Såsom villkor för erhållande av lån ur fonden torde böra gälla, att
borgen eller annan säkerhet, som styrelsen prövade kunna godtagas, avlämnades.
Såsom ytterligare villkor för erhållande av lån torde böra föreskrivas,
att båt, för vilken lån utlämnats, skulle hållas försäkrad till betryggande
belopp. Örn lån utlämnades endast mot säkerhet, syntes däremot anledning
icke förefinnas för tullverket att, såsom de sakkunniga föreslagit,
förbehålla sig rätt till inlösen av håt, för vilken lån ur fonden beviljats. I
övrigt syntes liknande villkor och bestämmelser, som enligt kungörelsen den
20 maj 1932 (nr 121) fastställts för lån från lånefonden för inköp av gasgeneratorer
för motordrift, böra föreskrivas för den till inrättande nu föreslagna
båtlånefonden.
Statskontoret, som funnit den föreslagna lånefonden vara av behovet
påkallad och tillstyrkt förslaget örn dess inrättande, har ifrågasatt, huruvida
icke förvaltningen av fonden borde anförtros åt generaltullstyrelsen,
samt ansett, att kravet på ställandet av säkerhet för lånen hör eftergivas.
Det har oek förefallit statskontoret, som örn en kortare amorteringstid än
den föreslagna lämpligen borde bestämmas.
Ej heller riksräkenskapsverket har funnit skäl till erinran mot förslaget
att för nu ifrågavarande ändamål inrätta en särskild lånefond. I fråga
örn den föreslagna lånefondens anordnande i budgettekniskt hänseende har
verket anfört följande:
»Med. hänsyn till att den lånerörelse, varom bär vore fråga, icke avsåge
att tillgodose ett lånebehov av den allmänna natur, som inrymdes under
statens i rikshuvudboken redovisade utlåningsfonder, utan allenast inginge
såsom ett led i tullverkets medverkan vid finansieringen av den av
verkets egna befattningshavare tillhandahållna båtmaterielen, syntes lånen
böra bestridas av till tullverkets disposition ställda anslagsmedel och
redovisas å en av verkets styrelse förvaltad diversemedelsfond.
De för lånerörelsen erforderliga anslagsmedlen syntes böra anvisas under
utgifter för kapitalökning samt i så fall redovisas å fonden för förlag
till statsverket. Med hänsyn till anslagsändamålets natur syntes hinder
icke möta, att det ifrågakommande anslaget anvisades att utgå av lånemedel.
De i samband med lånerörelsen inflytande ränteinkomsterna borde
vid sådan anordning tills vidare redovisas å riksstatstiteln »Riksgäldskontorets
inkomstmedel».
Departementschefen har beträffande den nu föreliggande frågan anfört:
»Den i ärendet förebragta utredningen finner jag tydligt hava ådagalagt
behovet av att de tulltjänsteman, vilka det ålägges att mot lega hålla för
Bihang till riksdagens protokoll Wilt. 6 sami. Nr lil''.) 142.
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
tjänsteförrättningar erforderlig båtmateriel, erhålla bistånd från statsverkets
sida i fråga om kapitalanskaffning för nyförvärv eller mera omfattande
reparationer av tjänstebåtar. Förslaget att i sådant syfte inrätta
en särskild lånefond, vilket förslag av statskontoret och riksräkenskapsverket
lämnats utan erinran, finner även jag mig böra tillstyrka.
I fråga örn bestämmelserna för utlåningen från fonden kan jag i huvudsak
ansluta mig till generaltullstyrelsens förslag. Lån bör kunna
utlämnas till belopp, motsvarande hela anskaffnings- eller reparationskostnaden.
Vad amorteringstiden angår, har generaltullstyrelsen framhållit,
att, då erhållet lån skall amorteras genom avdrag å legan, jämförelsevis
lång amorteringstid erfordras; styrelsen har därför ansett
amorteringstiden i regel icke böra bestämmas till kortare tid än tio år.
Statskontoret har häremot anmärkt, att den genomsnittliga tidslängden
för motorbåtarnas tjänstduglighet knappast syntes vara så hög, och på
grund härav uttalat sig för en kortare amorteringstid. Då den lämpliga
amorteringstiden tydligen måste ställa sig olika alltefter omständigheterna
i de särskilda fallen — sålunda torde lån för reparation av en båt
oftast böra löpa med avsevärt kortare amorteringstid än lån för nyanskaffning
— finner jag för egen del ej erforderligt, att generaltullstyrelsen
bindes i sin prövning av lånevillkoren i denna del på annat sätt än
att styrelsen självfallet bör hava att tillse, att icke längre amorteringstid
i varje särskilt låneärende medgives än som svarar mot den beräkneliga
tiden för den ifrågavarande farkostens tjänstduglighet. Räntan
å lånen synes — i överensstämmelse med den ståndpunkt som i statsverkspropositionen
intagits beträffande räntefoten för vissa av statskontoret
förvaltade utlåningsfonder — böra bestämmas till 4 Vs procent, med
skyldighet för låntagaren att framdeles vidkännas den höjning av räntefoten,
som Kungl. Majit med hänsyn till den effektiva medelräntan å
den fonderade statsskulden prövar påkallad.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle lån utlämnas utan att borgen
skulle vara erforderlig. Generaltullstyrelsen åter har ansett, att bland utlåningsvillkoren
borde ingå, att borgen eller annan säkerhet, som styrelsen
prövade kunna godtagas, avlämnades. I likhet med statskontoret anser
jag kravet på ställande av säkerhet för lån böra eftergivas. Anskaffande
av säkerhet skulle för visso för mången legotagare komma att möta
svårigheter, och den föreslagna lånefondens inrättande skulle genom
uppställandet av krav på betryggande säkerhet till stor del förlora sitt
värde. Örn bland lånevillkoren, såsom föreslagits, stadgas dels förbud
för låntagaren att utan tillstånd avyttra den motorbåt, för vars anskaffande
eller reparation lånet erhållits, dels skyldighet för låntagaren att
hålla båten försäkrad, och örn vidare, såsom även föreslagits, utmätningsförbud
införes för fortskaffningsmateriel, som för tjänstebruk hålles mot
lega, böra statsverkets anspråk på säkerhet för utlämnade lån vara i
rimlig utsträckning tillgodosedda.
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
19
Lånerörelsen bör handhavas av generaltullstyrelsen enligt av Kungl.
Majit meddelade bestämmelser. Tillräcklig anledning saknas, att såsom generaltullstyrelsen
ifrågasatt ställa fonden under statskontorets förvaltning.
Av skäl, som riksräkenskapsverket anfört, bör fonden icke inordnas bland
statens utlåningsfonder, utan fondens medel böra redovisas i tullverkets
räkenskaper å en särskild diversemedelstitel. Anslag till kapitalökning
å fonden böra utgå av lånemedel och i riksstaten upptagas under fonden
för förlag till statsverket. Ränteinkomsterna böra tillföras riksgäldskontorets
inkomstmedel.
Mot beräkningen av det av generaltullstyrelsen nu föreslagna kapitalökningsanslaget
för fonden å 150,000 kronor har jag icke något att erinra.
I anslutning till vad de sakkunniga och generaltullstyrelsen anfört anser
jag, att möjlighet bör föreligga för legotagare, som vid tiden för fondens
tillkomst häftar i lån för sin legobåt, att för inlösande av sådant lån
efter generaltullstyrelsens beprövande få lån ur fonden, dock högst till det
belopp, som motsvarar legobåtens värde.»
Övriga förslag angående fortskaffningsmateriel, som hålles mot
lega, m. m.
De sakkunniga hava ansett, att grundstadgandena rörande legosystemet
böra intagas i en av Kungl. Majit utfärdad kungörelse; ett av de sakkunniga
utarbetat utkast till dylik kungörelse har intagits i betänkandet. Övriga
erforderliga föreskrifter skulle enligt de sakkunnigas tanke liksom
hittills meddelas av generaltullstyrelsen.
En kortfattad redogörelse för det ifrågavarande kungörelseutkastet finnes
intagen å sid. 13—21 i statsrådsprotokollet.
Beträffande detta förslag har departementschefen anfört följande:
»Det föreliggande förslaget avser att till en av Kungl. Majit utfärdad
författning sammanföra de väsentliga stadganden, som böra reglera förhållandet
mellan statsverket och den enskilda tjänstemannen i de fall, där
legosystemet alltjämt kommer till användning beträffande tullverkets fortskaffningsmateriel.
I författningsförslaget hava upptagits stadganden örn skyldighet för
tulltjänsteman att hålla fortskaffningsmateriel, om legans beräknande,
örn legans utgående under tid, då tjänstemannen åtnjuter ledighet från
tjänsten, örn ersättning av statsmedel i vissa fall dels för skada å eller
förlust av fortskaffningsmateriel, dels för sådan minskning av materielens
värde, som befinnes kvarstå oamorterad, då legan av en eller annan anledning
upphör att utgå, ävensom angående utmätnings- och avyttringsförbud
beträffande fortskaffningsmaterielen.
Vad särskilt angår bestämmelserna örn ersättning för skada å eller förlust
av fortskaffningsmateriel, skulle enligt förslaget liksom hittills i le
-
20
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
Utskottet.
gan för vid kustbevakningen hållen farkost inräknas skälig riskpremie,
avsedd att täcka kostnaden för erforderlig försäkring. För haveriskada
å farkost, för vilken i legan inräknats dylik riskpremie, skulle ersättning
icke utgå. Vid utbetalande av ersättning skulle avdragas tio procent av
skadans eller förlustens uppskattade belopp. Bagatellskador skulle helt
vara undantagna från rätt till ersättning.
En nyhet i förhållande till nu gällande ordning innefatta de föreslagna
bestämmelserna örn rätt till ersättning i vissa fall för värdeminskning av
fortskaffningsmateriel. Legotagaren eller hans rättsinnehavare skulle enligt
förslaget berättigas att enligt generaltullstyrelsens bestämmande av
statsmedel erhålla ersättning för förlust, som kan uppkomma därigenom,
att legan upphör att utgå, innan den för materielen fastställda amorteringstiden
gått till ända, exempelvis på grund av att legotagaren avgår
från tjänsten eller dör eller förflyttas till annan tjänstgöringsort, där materielen
ej erfordras.
För införande av möjlighet till ersättning i nu berörda fall synas mig
goda skäl vara anförda, och jag har icke något att i huvudsak erinra mot
det sätt, varpå ersättningsbestämmelserna utformats. Ej heller i övrigt
har jag i stort sett någon erinran att framställa mot de i generaltullstyrelsens
författningsförslag upptagna bestämmelserna. Jag vill därför förorda,
att riksdagens bemyndigande utverkas för Kungl. Maj:t att i huvudsaklig
överensstämmelse med det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget
utfärda bestämmelser angående fortskaffningsmateriel, som för
tjänstebruk hålles av tulltjänsteman.»
I likhet med departementschefen har utskottet funnit den utredning, som
genom särskilda, av generaltullstyrelsen tillkallade sakkunniga verkställts
angående sättet för anskaffning och underhåll av den för tulltjänsten erforderliga
fortskaffningsmaterielen, icke giva anledning till att frågan om
en avveckling av legosystemet vid tullverket upptages till avgörande ur
principiella synpunkter. Spörsmålet örn omfattningen av de fortskaffningsmateriel,
som inom tullverket erfordras för tjänstens utövande och
böra mot lega hållas av tjänstinnehavaren eller anskaffas av statsverket,
synes sålunda tillsvidare liksom hittills böra bedömas ur lämplighetssynpunkt.
De härutinnan uppdragna riktlinjerna hava ej heller föranlett erinran
från utskottets sida.
Vid sin undersökning rörande legosystemets verkningar hava de sakkunniga
funnit detta system, sådant det för närvarande är anordnat vid
tullverket, vara behäftat med vissa olägenheter och hava för den skull
för undanröjande av dessa främst föreslagit inrättande av en statsverkets
lånefond, från vilken lån skulle kunna beviljas för underlättande av kapitalanskaffningen
vid förvärv av motorbåtsmateriel eller mera omfattande
reparationer av sådan materiel. Lika med departementschefen och de i
ärendet hörda myndigheterna bar utskottet ock kommit till den uppfatt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
21
ningen, att goda skäl föreligga för inrättandet av en dylik fond, ock vill
utskottet för den skull tillstyrka bildandet av densamma.
De föreslagna bestämmelserna för utlåning från fonden bava ej keller
givit utskottet anledning till erinran.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle anslag till kapitalökning å fonden
utgå av lånemedel ock i riksstaten upptagas under fonden för förlag
till statsverket. Kapitalökningsanslaget för fonden kar beräknats till
150,000 kronor. Mot denna beräkning kar utskottet ej haft något att erinra,
men utskottet finner sig icke kunna tillstyrka, att medlen anvisas i
enlighet med vad Kungl. Majit föreslagit. De för fondens inrättande erforderliga
medlen torde enligt utskottets mening köra bestridas av tullverkets
egna inkomster och alltså i riksstaten anvisas såsom extra anslag
att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.
Under hänvisning till vad sålunda anförts ock då vad Kungl. Majit i
övrigt i förevarande proposition föreslagit riksdagen icke givit utskottet
skäl till erinran, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må
a) besluta, att en fond, benämnd tullverkets båtlånefond,
skall inrättas, från vilken må, i huvudsaklig
anslutning till de i statsrådsprotokollet över finansärenden
den 23 februari 1934 angivna grunder, utlämnas
lån till tull tjänstemän för anskaffning av motorbåtmateriel
eller för reparation eller ombyggnad av
sådan materiel;
b) såsom avsättning till .sagda fond för budgetåret
1934/1935 under sjunde huvudtiteln anvisa ett extra
anslag av 150,000 kronor; samt
c) bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med i sagda statsrådsprotokoll angivna
grunder, utfärda bestämmelser angående fortskaffningsmateriel,
som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman.
Stockholm den 29 maj 1934.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: se under utlåtande nr 139.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:330 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en tullverkets båtlånefond m. m. s. 5 i texten