Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av Nya svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergensegendom å Spetsbergen jämte en i ämnet väckt motion.

1934-03-09 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1934:42, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av Nya svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergensegendom å Spetsbergen jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1934 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning

av Nya svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergensegendom

å Spetsbergen jämte en i ämnet väckt motion.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 26 januari 1934 avlåten proposition, nr 81, har

Kungl. Majit, under åberopande av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen förklara, att riksdagen icke

har något att erinra mot en försäljning av Nya svenska stenkolsaktiebolaget

Spetsbergens egendom å Spetsbergen för en köpesumma av

1,000,000 norska kronor samt på de i föreliggande köpekontrakt i övrigt

angivna villkor.

I anledning av förevarande proposition har herr C. I. Asplund i en inom

lörsta kammaren väckt motion, nr 295, hemställt, att riksdagen måtte dels

förklara, att riksdagen fortfarande anser, att Nya svenska stenkolsaktiebolaget

Spetsbergens egendom å Spetsbergen bör bevaras i svensk ägo;

dels hemställa, att Kungl. Majit måtte låta undersöka, huruvida för arbetslösa

gruvarbetare från de lappländska gruvfälten, de skånska kolgruvorna

eller från bergslagen skulle kunna anordnas tillredningsarbeten

för senare vid lämplig tidpunkt igångsatt gruvbrytning i Sveagruvan

å Spetsbergen.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionen.

Sedan genom geologiska undersökningar, utförda av svenska forskare,

förekomsten av brytbara kolflötser på Spetsbergen blivit konstaterad,

hade år 1910 försvars- och undersökningsarbeten utförts inom vissa områden,

som därvid ockuperats för svensk räkning. Då ett år 1911 bildat

aktiebolag, aktiebolaget Isfjorden—Belsund, å vilket de ockuperade områdena

blivit överlåtna och vilket bolag årligen utfört försvarsarbeten

inom desamma, icke haft tillräckligt kapital för att påbörja rationell

brytning av stenkolen, hade för detta ändamål år 1916 aktiebolaget Spetsbergens

svenska holfält blivit bildat med ett aktiekapital av 2,500,000

kronor.

Detta bolag, aktiebolaget Spetsbergens svenska kolfält, som sålunda

Bihang till riksdagens protokoll 19.11. ij sand. Nr 4?.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 42.

övertog fyndigheterna, ökade sedermera aktiekapitalet till 5,000,00»

kronor.

Enligt medgivande av 1921 års riksdag verkställdes därefter en statlig

aktieteckning på 2,000,000 kronor, varvid det enskilda aktiekapitalet nedsattes

till 3,000,000 kronor. Som motiv för denna statens insats anförde

1921 års riksdag bland annat följande:

Av departementschefen har framhållits, att det finge betecknas som ett

nationellt intresse av stor vikt, att ifrågavarande kollager — vilka vid nuvarande

kolförbrukning skulle, därest de till fullo kunde utnyttjas, under

århundraden framåt förslå till täckande av hela vårt lands kolbehov —

allt fortfarande bibehölles i svensk ägo. Riksdagen delar den sålunda

av departementschefen uttalade uppfattningen. Utredningen i ärendet

synes också giva vid handen, att under nuvarande tryckta ekonomiska

läge så icke kan ske utan att staten lämnar sitt understöd därtill. I motsatt

fall torde det allvarligt kunna befaras, att vad som genom enskilda,

ansträngningar uti ifrågavarande hänseende redan åtgjorts skall gå om

intet.

Av 1923 års riksdag medgavs sedermera ett lån till bolaget på 1,500,000

kronor, varefter 1928 års riksdag bemyndigade Kungl. Majit att för fortsatt

bevarande av spetsbergstillgångarna i svensk ägo teckna aktier intill

ett belopp av 450,000 kronor i ett för ändamålet nybildat bolag, Nya

svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen.

Sammanlagt belöper sig svenska statens insats i spetsbergsföretaget

till cirka 4,100,000 kronor.

I en av styrelsen för Nya svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen

den 23 november 1933 gjord framställning örn försäljning av bolagets egendom

till Store Norske Spitsbergen Kulkompani A/S har styrelsen till en

början anfört följande:

Vid de tillfällen, då statsmakterna lämnat sitt stöd åt det av svenska

intressenter igångsatta kolbrytningsföretaget på Spetsbergen, syntes det avgörande

skälet hava varit vikten för landet att kunna förfoga över ifrågavarande

fyndigheter. Betydelsen därav hade emellertid från skilda håll

ifrågasatts, och röster hade tid efter annan höjts för avveckling av statens

intressen i företaget. Även för dem, som vid en viss tidpunkt arbetat för

statens ingripande, hade en sådan inställning icke varit främmande. Så

hade t. ex. dåvarande chefen för handelsdepartementet till statsrådsprotokollet

den 25 februari 1926 (proposition nr 195) anfört, att, utom vissa omständigheter,

vilka synts honom tala för statens övertagande av företaget,

det. förtjänade framhållas, att staten genom övertagande av företaget finge

möjlighet att välja en lämpligare tidpunkt än den dåvarande för affärens

avveckling, därest det framdeles icke längre skulle anses önskvärt, att företaget

stannade i statens ägo.

Styrelsen ansåge, att den nuvarande tidpunkten vore lämplig för en avveckling

av affären, därest sådan skulle befinnas önskvärd. Styrelsen hade

vid flera tillfällen under de gångna åren förhandlat med olika spekulanter örn

en utarrendering av Sveagruvan och även örn försäljning av densamma,

men dessa underhandlingar hade icke förrän nu lett till något resultat, som

kunnat underställas statsmakternas prövning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

3

Ett återupptagande av stenkolsbrytningen på Spetsbergen för svensk

räkning syntes icke kunna ifrågasättas nu eller inom en nära framtid.

Genom elektrifieringsarbetena på de järnvägslinjer, där spetsbergskol i större

utsträckning kommit till användning, hade betydelsen för Sveriges statsbanor

av denna gruva såsom kolreserv i hög grad avtagit. Efter det utmålsförrättning

hållits och denna vunnit laga kraft, nalkades tiden, då

bolaget för bevarande av sina rättigheter vid Sveagruvan måste fullgöra

vissa försvarsarbeten. Denna skyldighet inträdde sannolikt år 1940 och

kostnaden för arbetena hade beräknats till minst 35,000 kronor, möjligen

50,000 kronor årligen. Medel till bestridande av dessa kostnader funnes

icke, utan arbetenas utförande måste bliva beroende av för ändamålet särskilt

anvisade anslag.

Styrelsen har därefter uttalat, att de faktorer, som tidigare framhållits

såsom stöd för bibehållande av äganderätten till dessa koltillgångar, uppenbarligen

förlorat i betydelse och att styrelsen kommit till den uppfattningen,

att övervägande skäl nu talade för en försäljning. Då den avtalade köpeskillingen

syntes vara tillfredsställande, finge styrelsen därför hemställa,

att departementschefen ville giva statens ombud vid en blivande bolagsstämma,

där frågan örn försäljning kunde komma att behandlas, i uppdrag

att biträda beslut örn försäljning av bolagets tillgångar på Spetsbergen och

örn godkännande av det föreliggande köpekontraktet.

Enligt ett i Oslo den 11 november 1933 upprättat köpekontrakt, vilket

såsom bilaga fogats till statsrådsprotokollet, omfattar försäljningen all

Nya svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen tillhörig egendom å Spetsbergen

av såväl fast som lös beskaffenhet i det skick, vari den nu befinner

sig. Därjämte är köparen berättigad att av bolagets arkiv erhålla vad

som kan vara till nytta för den framtida driften.

Av köpesumman, en miljon norska kronor, skola 200,000 kronor betalas

vid köpebrevets utfärdande och resterande 800,000 kronor, för vilket belopp

säkerhet skall utgöras av första inteckning i den försålda egendomen, erläggas

med 100,000 kronor årligen under 8 år. Den första av dessa avbetalningar

skall erläggas ett år efter egendomens övertagande av köparen. Köparen

äger dock rätt att när som helst inbetala ogulden del av köpesumman.

Å den resterade delen av köpesumman skall gäldas 4 procent ränta.

Köpeavtalets giltighet är beroende av vederbörande statsmakters och bolagsstämmors

godkännande. Vad säljaren angår, bör godkännandet hava skett

före den 1 april 1934. Det norska bolaget skall senast inom en månad efter

sådant godkännande hava inhämtat de norska statsmakternas godkännande

av köpet och omedelbart därefter förelägga köpeavtalet sin bolagsstämma

till godkännande. Föreligger icke avgörande i saken från de norska statsmakternas

sida före stortingets avslutande år 1934, upphör avtalet att gälla.

över den av bolagsstyrelsen gjorda framställningen hava järnvägsstyrelsen

den 3, kommerskollegium den 8 och statskontoret den 13 januari 1934 avgivit

infordrade utlåtanden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

TJItkctiet.

Järnvägsstyrelsen Ilar förklarat sig, med hänsyn till de intressen styrelsen

har att bevaka, icke hava något att erinra mot den föreslagna försäljningen.

Kommerskollegium har ansett sig icke hava anledning att med hänsyn

till det svenska näringslivets intressen göra någon erinran mot en försäljning.

Statskontoret har uttalat, att, då de skäl bolagets styrelse anfört för sitt

ställningstagande synts ämbetsverket övertygande och, såvitt ämbetsverket

kunde bedöma, den avtalade köpeskillingen under föreliggande omständigheter

måste anses vara av beskaffenhet att kunna godtagas, ämbetsverket

för sin del finge förorda den av styrelsen gjorda framställningen.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

»Med hänsyn till de i bolagsstyrelsens ifrågavarande skrivelse framhållna

omständigheter finner jag, i likhet med de i ärendet hörda ämbetsverken*

betänkligheter numera icke möta mot försäljning av bolagets egendom å

Spetsbergen.

Mot det föreliggande köpeavtalet har jag icke någon erinran att framställa.

Den avtalade köpeskillingen synes mig under förhandenvarande omständigheter

kunna godtagas.»

Det kan visserligen syrnas beklagligt, att, sedan ifrågavarande Spetsber

gsfyndigheter med betydande såväl statliga som enskilda uppoffringar

tagits i besittning för svensk räkning, desamma nu skola frånhändas landet.

Trots allt vad som anförts örn de stora möjligheterna för kolbrytning

på Spetsbergen hava dock svårigheterna för en exploaterings praktiska genomförande

visat sig synnerligen stora. Belysande härför är, att det holländska

företag som tidigare drivit en omfattande gruvdrift på Spetsbergen

numera försålt sina anläggningar till därvarande ryska företag.

Även för det svenska bolagets del hava erfarenheterna varit mycket

ogynnsamma. Någon kolbrytning i Sveagruvan har ej ägt rum sedan våren

1925, då driften på grund av inträffad brand måste inställas. Den

tidpunkt börjar emellertid närma sig, då frågan örn gruvdriftens återupptagande

ånyo blir aktuell, örn ej av annan anledning så på grund av nödvändigheten

av inmutningsrättens hävdande enligt den för Svalbard gällande

bergverksordningen. Ett dylikt återupptagande av gruvdriften synes

med all sannolikhet förutsätta nya kapitalutlägg utöver de avsevärda

investeringar, som redan från svensk sida gjorts i spetsbergsföretaget.

Största avseende måste enligt utskottets mening också fästas vid att

kommerskollegium ej ansett sig hava anledning att med hänsyn till svenska

näringslivets intressen göra någon erinran mot den föreslagna försäljningen.

Någon erinran häremot har ej heller i övrigt framkommit

från de i ärendet hörda myndigheterna.

Den erbjudna köpeskillingen kan visserligen ej anses hög, särskilt örn

1 betraktande tages vad som under de gångna åren från svensk sida ned-^

lagts för att göra Sveagruvan exploaterbar. Ensamt anläggningarnas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 42. 5

och inventariernas anskaffningsvärden uppgå till över 6 miljoner kronor;

Med hänsyn till föreliggande förhållanden torde den dock få betraktas

som godtagbar.

Vid don prövning utskottet ägnat ärendet har utskottet, med fäst avseende

också vid vissa upplysningar som under hand införskaffats, ansett

sig böra tillstyrka, att förevarande mellan vederbörande svenska och

norska bolag upprättade köpekontrakt från svensk sida godkännes. Enligt

vad utskottet inhämtat lär man hava att räkna med möjligheten av att

det svenska Spetsbergsbolaget av norska myndigheterna påföres skatt för

den realisationsvinst, som försäljningen av bolagets egendom till högre

pris än tidigare inköpssumma kan anses innebära. Utskottet förväntar,

att åtgärder vidtagas i syfte att, därest dylik beskattning befinnes böra

ifrågakomma, kostnaderna härför ej drabba det svenska bolaget.

Vetenskapsakademien har i en till utskottet ställd framställning som

ett önskemål framfört, att åt svenska vetenskapsmän kunde allt framgent

tryggas tillgång till bostadsutrymme i någon av de byggnader, som

nu skulle försäljas. Utskottet förutsätter, att nämnda framställning kan

genom Kungl. Maj:ts försorg vinna beaktande.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förevarande förslag och avstyrkande

av den i ämnet väckta motionen hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å herr Asplunds

motion I: 295, må förklara, att riksdagen icke har något

att erinra mot en försäljning av Nya svenska stenkolsaktiebolaget

Spetsbergens egendom å Spetsbergen

för en köpesumma av 1,000,000 norska kronor samt på

de i föreliggande köpekontrakt i övrigt angivna villkor.

Stockholm den 9 mars 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

fran första kammaren: herrar Hamrin, Lindblad, Bergqvist, Kvarnzelius, Nilsson i

Malmö, Bagge, Asplund, friherre Lagerfelt, Bergström. Nilsson i Fredriksfält och Tham; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Törnkvist i Karlskrona,

Persson i Fritorp, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Norsell,

Skoglund, Olofsson 1 Digernäs, Norling och Svedberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

J6

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

Reservation

av herrar Hamrin, Lindblad, Bergqvist, Nilsson i Malmö, Asplund,

Bergström, Anderson i Råstock, Holmgren, Eriksson i Stockholm, Andersson

i Prästbol och Norsell, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Att ifrågavarande för svensk räkning ockuperade stenkolstillgångar på

Spetsbergen tryggas åt landet måste enligt utskottets mening alltjämt

framstå som ett betydelsefullt nationellt intresse. Erinras må, att dessa

förråd på en av de för landets industriella utveckling och framtida försörjning

viktigaste råvarorna äro av en för svenska förhållanden enastående

mäktighet; enligt verkställda uppskattningar uppgå de till inemot en miljard

ton, en kvantitet motsvarande Sveriges kolförbrukning för århundraden

framåt.

Spetsbergskolen hava erkänts vara av hög kvalitet och i bränslevärde

ungefärligen jämförliga med de bättre engelska kolsorterna. Brytningsförhållandena

äro tekniskt sett ovanligt goda. Bortsett från den begränsade

skeppningssäsongen hava bränsletillgångarna på Spetsbergen ett ur

svensk synpunkt fördelaktigt geografiskt läge, särskilt örn hänsyn tagea

till importmöjligheterna över Narvik, mellan vilken plats och Sveagruvan

avståndet är ungefärligen detsamma som mellan Englands ostkust och

svensk västkusthamn.

Den nuvarande lågkonjunkturen med därav följande abnormt nedpressade

kolpris är visserligen ogynnsam för Spetsbergsfyndigheternas exploatering,

men såväl från norsk som rysk sida bedrives dock för närvarande

kolbrytning på Spetsbergen. Enligt en tillgänglig styrelseberättelse för

driftsåret 1 juli 1932—30 juni 1933 har det norska bolaget under nämnda

tid med en arbetsstyrka av 442 man brutit 275,000 ton spetsbergskol, som

i sin helhet skeppats under fjolåret och haft en god avsättning. Det behöves

endast en måttlig stegring i priset på stenkol för att en svensk gruvdrift

på Spetsbergen kan förutsättas bliva lönande. I detta avseende må

hänvisas till de utredningar, som lågo till grund för 1926 års proposition

i ämnet, och vilka utvisade, att enligt då framlagda utförliga kalkyler, grundade

på antagande av en så hög arbetslön som över 20 kronor per skift och

en så hög fraktkostnad Spetsbergen—Göteborg som 7 kronor 75 öre per

ton, spetsbergskol från Sveagruvan skulle kunna levereras fritt Göteborg

till ett pris av omkring 20 kronor per ton.1

1 Dagsnoteringen å engelska ostkustkol fritt Göteborg är cirka 18 kronor per ton, vara*

inemot 4 kronor utgör sjöfrakt. De svenska spetsbergskolen anses hava ett försäljningsvärde,

med högst 10 % understigande de engelska ostkustkolens.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

7

Avgörande vid statsmakternas tidigare beslut i frågan hava emellertid ej:

främst varit utsikterna till en vinstgivande fortlöpande koldrift vid Spetsbergen

utan fastmer tanken på att i ett framtida kritiskt läge på kolmarknaden

hava tillgång till en bränslereserv. Härutinnan må bringas i erinran

1923 års riksdags uttalanden örn de stora uppoffringar, som från olika länders

sida gjorts för att säkerställa det framtida behovet av bränsle, varom*

bland annat vittnade konkurrensen örn världens oljekällor; vissa monopoloch

förtrustningssträvanden på bränsleområdet förtjänade också uppmärksammas.

Ett nuvarande i viss mån omkastat dagsläge bör ej få undanskymma

möjligheten till att dessa uttalanden ånyo kunna få sin aktualitet.

Det kapital, som under årens lopp investerats vid Sveagruvan, uppgår

till inemot ett tiotal miljoner kronor, varav statens insats överstiger

4,000,000 kronor. I jämförelse härmed te sig de nödvändiga utläggen för

fyndigheternas fortsatta bevarande i svensk ägo jämförelsevis måttliga..

För tiden intill 1940 synas dessa kunna begränsas till omkring 10,000 kronor

per år. Enligt den för Svalbard gällande bergverksordning kan visst

ytterligare vilostånd då beviljas, örn opåräknade väsentliga svårigheter

visat sig föreligga för gruvdriftens återupptagande. Det svenska spetsbergsbolagets

styrelse har emellertid utgått ifrån att skyldighet att företaga

försvarsarbeten sannolikt skulle inträda den 1 oktober 1940 samt att

kostnaden för dessa arbeten måste uppskattas till minst 35,000 kronor,

möjligen 50,000 kronor årligen. Skulle man då önska ånyo igångsätta gruvdriften,

bör man, enligt vad utskottet inhämtat, dessutom räkna med ett

kapitalutlägg på omkring 100,000—500,000 kronor, beroende på örn brytningen

i den nuvarande gruvan kan återupptagas eller örn med hänsyn

till den inträffade branden brytningen måste förläggas till annan plats

intill nuvarande gruvan.

Såsom av det sagda framgår, är den tidpunkt, då man ånyo måste överväga,

huruvida gruvdriften skall återupptagas eller inmutningsrätten åtminstone

genom försvarsarbeten vidmakthållas, jämförelsevis avlägsen,

och för tiden framemot 1940, måhända ännu något längre, skulle, så vitt

nu kan förutses, bolagets nuvarande kontanta tillgångar förslå för nödiga

utgifters bestridande.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden måste utskottet för sin del

finna beklagligt, örn de svenska stenkolsfyndigheterna på Spetsbergen

skulle frånhändas landet, sedan de nu med stora såväl enskilda som statliga

uppoffringar tagits i besittning för svensk räkning.

Framhållas må, att även tidigare utsikter funnits till fyndigheternas försäljning

till utlandet. Då de år 1928 överlätos på ett nytt bolag med

svenska staten som ensam intressent, var emellertid huvudsyftet, att de

för framtiden skulle bevaras åt Sverige.

Vid den prövning utskottet ägnat ärendet har utskottet alltså kommit

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 42.

"till den uppfattningen, att det framlagda förslaget ej bör av riksdagen

godtagas.

Med de synpunkter, som sålunda lagts på frågan, har utskottet saknat

anledning närmare ingå på ett bedömande av den erbjudna köpesummans

skälighet. Omnämnas må dock, att alldeles bortsett från själva fyndigheterna

de vid Sveagruvan befintliga anläggningarna och inventarierna haft

■ett anskaffningsvärde av cirka 6 miljoner kronor, d. v. s. ett belopp mångfaldigt

överstigande den nu erbjudna köpeskillingen 1,000,000 norska kronor.

1 Vid uppskattningen av dessa anläggningars nuvärde måste visserligen

hänsyn tagas till de åren 1925 och 1926 vid Sveagruvan inträffade

eldsvådorna. Beträffande dessas inverkan på de fortsatta exploateringsmöjligheterna

lämnas i propositionen ingen närmare utredning. Utskottet

vill dock hänvisa till kommerskollegii tidigare i samband med 1928

års proposition gjorda uttalande, att de inträffade eldsvådorna, örn frågan

ses på lång sikt, icke kunna anses öva något större inflytande på betydelsen

av stenkolstillgångarnas bevarande i svensk ägo. I avseende å de lämnade

garantierna för köpeskillingens gäldande vill utskottet framhålla, att

allenast en femtedel eller 200,000 kronor skulle erläggas i samband med

-överlåtelsen, medan utbekommandet av återstående 800,000 kronor bliver

beroende av det norska bolagets förmåga att fullgöra de stipulerade framtida

avbetalningarna.

Utskottets sålunda uttalade mening ansluter sig i stort sett till de synpunkter

motionären framfört i sin motion. Vid riksdagens ståndpunkttagande

i frågan bör avseende tvivelsutan också fästas vid vad motionären

anfört örn de möjligheter till ökad försörjning för svenska arbetare,

som kunna erbjudas genom upptagande framdeles av gruvdrift på Spetsbergen.

Att riksdagen nu skulle hos Kungl. Majit göra särskild framställning

örn utredning av denna angelägenhet kan utskottet dock ej tillstyrka.

Under åberopande av vad utskottet härovan anfört får utskottet hemställa,

1) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 81

ej må av riksdagen bifallas;

2) att herr Asplunds i ämnet väckta motion I: 295

må anses besvarad med vad utskottet sålunda anfört

och hemställa»

1 100 norska kronor — 97—98 svenska kronor.

340848. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:106 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av Nya svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergens egendom å Spetsbergen. s. 2 i texten